Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa i samband med gymnastiska centralinstitutets omorganisation stående frågor jämte fyra i ämnet väckta motioner.

1932-05-03 · 78 sidor, varav 72 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 72 av 78 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1932:90, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa i samband med gymnastiska centralinstitutets omorganisation stående frågor jämte fyra i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

1

Nr 90.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1932 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa

i samband med gymnastiska centralinstitutets omorganisation

stående frågor jämte fyra i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.).

I den till riksdagen den 4 januari 1932 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1932/1933 har Kungl.

Majit under åttonde huvudtiteln (punkt 243 av det vid statsverkspropositionen

fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för nämnda dag) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition

angående omorganisation av gymnastiska centralinstitutet, som kunde

varda riksdagen förelagd,

dels beräkna en minskning av det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar

vid gymnastiska centralinstitutet, nu 106,000 kronor, med 5,775 kronor

till 100,225 kronor,

dels beräkna en ökning av det ordinarie reservationsanslaget till materiel

m. m. vid gymnastiska centralinstitutet, nu 13,000 kronor, med 1,000

kronor till 14,000 kronor,

dels ock till extra personal vid gymnastiska centralinstitutet m. m. för

budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra anslag av 47,500 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 26 februari

1932 dagtecknad proposition, nr 152, vilken hänvisats till statsutskottet för

förberedande behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för sistnämnda dag, föreslagit riksdagen

atti

I. medgiva, att gymnastiska centralinstitutet må från oeh med budgetåret

1932/1933 omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse med vad

departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den

26 februari 1932 tillstyrkt,

II. i anslutning härtill medgiva, att gymnastiska centralinstitutets kliniska

och polikliniska undervisning i sjukgymnastik med fysikalisk behandling

skall, i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som av

Oihang till riksdagens protokoll 1932. G sami. 49 haft. (Nr 90.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

departementschefen i nyssnämnda statsrådsprotokoll angivits, samt i enlighet

med de närmare bestämmelser, som Kungl. Majit efter hörande av

karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium och direktionen

över serafimerlasarettet kan finna gott föreskriva, anordnas vid serafimerlasarettet,

III. medgiva, att till bestridande av kostnaderna för uppförande och

inredning vid serafimerlasarettet i huvudsaklig överensstämmelse med

vad i statsrådsprotokollet angivits av en poliklinik för sjukgymnastik må,

sedan direktionen över serafimerlasarettet avgivit närmare yttrande och

förslag i ämnet samt efter närmare prövning av Kungl. Majit, upptagas

ett lån å högst 200,000 kronor, att amorteras under tio år, mot säkerhet av

inteckning i lasarettets fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholms

stad ävensom att nämnda fastighet må för ändamålet intecknas, utöver

redan beviljade inteckningar å tillhopa 3,800,000 kronor jämte ränta, för

ett belopp av högst 200,000 kronor jämte ränta,

IV. medgiva, att för omhändertagande av den utbildning för försvarsväsendets

behov av gymnastikinstruktörer, som hittills meddelats vid

gymnastiska centralinstitutet, må, i huvudsaklig överensstämmelse med

vad chefen för försvarsdepartementet i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 26 februari 1932 tillstyrkt, från och med budgetåret

1932/1933 anordnas en militär instruktörskurs,

V. — med uteslutande ur staten för gymnastiska centralinstitutet av

följande där nu upptagna ordinarie befattningar, nämligen 3 Överlärare i

lönegraden B 28, 4 lärare i lönegraden B 21, 2 lärarinnor i lönegraden B 18,

2 vaktmästare, tillika portvakter, i lönegraden B 5 och 1 kontorsbiträde i

lönegraden B 4 — i nämnda stat uppföra ej mindre från och med ingången

av budgetåret 1932/1933:

dels 1 rektor, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet å 14,000 kronor,

dels arvode åt rektors ställföreträdare å 2,000 kronor,

dels 1 lärare i sjukgymnastik och anatomi, tillika poliklinikföreståndare,

i lönegraden B 26,

dels 2 lärare i lönegraden B 24,

dels 3 lärarinnor i lönegraden B 21,

dels 1 kansliskrivare i lönegraden B11,

dels 1 förste expeditionsvakt i lönegraden B 7,

dels 2 expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden B 5,

dels ock 1 eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5,

än även från och med den 1 april 1933:

dels 1 lärare i sjukgymnastik och ortopedi, tillika biträdande poliklinikföreståndare,

i lönegraden B 26,

dels ock 1 lärare i lönegraden B 24,

VI. medgiva, att — därest t. f. överlärarna vid gymnastiska centralinstitutet

majoren A. G. Schmiterlöw och kaptenen N. E. Hellsten samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

3

kontorsbiträdet därstädes Agda Johanna Linnéa Åkerberg, född Bondeson,

varda utnämnda, Schmiterlöw och Hellsten till lärare samt Agda Johanna

Linnéa Åkerberg, född Bondeson, till kansliskrivare vid centralinstitutet

— nämnda befattningshavare må tillerkännas rätt att från den i det ordinarie

förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet

ingående, såsom förslagsanslag betecknade anslagsposten till avlöningar

till ordinarie tjänstemän såsom personliga lönetillägg uppbära skillnaden

mellan å ena sidan vad de, förutom dyrtidstillägg, vid utgången av juni

1932 uppbära, Schmiterlöw och Hellsten såsom t. f. Överlärare samt Agda

Johanna Linnéa Åkerberg, född Bondeson, såsom kontorsbiträde och sekreterare

vid institutet, och å andra sidan vad de efter nämnda tidpunkt,

förutom dyrtidstillägg, äga att uppbära vid institutet,

VII. vid bifall till vad under V hemställts öka den i det ordinarie förslagsanslaget

till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet ingående,

såsom förslagsanslag betecknade anslagsposten: avlöningar till ordinarie

tjänstemän, nu 82,300 kronor, med 1,200 kronor till 83,500 kronor ävensom

föreskriva, att den vid nämnda anslagspost i staten fogade anmärkningen

skall utgå, samt förty höja nämnda ordinarie förslagsanslag med 1,200

kronor,

VIII. ur det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska

centralinstitutet utesluta den nu där upptagna anslagsposten till vikariatsersättningar

å 1,300 kronor samt förty minska nämnda ordinarie förslagsanslag

med 1,300 kronor,

IX. minska den i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska

centralinstitutet ingående anslagsposten avlöningar till ickeordinarie

befattningshavare m. m., nu 20,400 kronor, med 3,300 kronor till

17,100 kronor samt förty minska nämnda ordinarie förslagsanslag med

3,300 kronor,

X. vid bifall till vad under VII—IX hemställts minska det ordinarie

förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska centralinstitutet, nu

106,000 kronor, med 3,400 kronor till 102,600 kronor,

XI. öka det ordinarie reservationsanslaget till materiel m. m. vid gymnastiska

centralinstitutet, nu 13,000 kronor, med 500 kronor till 13,500

kronor,

XII. för bestridande av kostnaderna för uppehållande under budgetåret

1932/1933 av undervisningen vid de avdelningar av gymnastiska centralinstitutet,

där nu gällande undervisningsplaner under nämnda tid skola

tillämpas, för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 42,300 kronor

att utgå med den fördelning och enligt de närmare bestämmelser, som av

Kungl. Maj:t meddelas,

XIII. till bestridande av kostnader för undervisning i idrott för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra anslag av 2,200 kronor,

XIV. till anordnande vid gymnastiska centralinstitutet av kostnadsfria

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

övningar i gymnastik för medlemmar av Stockholms förenade studentkårer

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 1,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sist omförmälda

statsrådsprotokoll.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande motioner,

nämligen

en inom första kammaren av herr I. Pauli väckt motion (I: 315), vari

föreslagits, att riksdagen, med avslag å propositionen nr 152, ville dels

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte för nästkommande års riksdag framlägga

nytt förslag i fråga örn gymnastiska centralinstitutets omorganisation

i enlighet med de av 1931 års riksdag beslutade grundlinjer och

på grundval av den ytterligare utredning i ärendet, som må komma att

finnas behövlig, dels i riksstaten för budgetåret 1932/33 med oförändrade

belopp uppföra det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska

centralinstitutet å 106,000 kronor samt det ordinarie reservationsanslaget

till materiel m. m. vid gymnastiska centralinstitutet å 13,000 kronor,

dels till extra personal vid gymnastiska centralinstitutet m. m. för

budgetåret 1932/33 anvisa ett extra anslag å 7,410 kronor att utgå med den

fördelning som av Kungl. Majit bestämmes, dels ock till ökat arvode åt

föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet under budgetåret 1932/33

för samma budgetår anvisa ett extra anslag av 2,800 kronor;

en inom första kammaren av fröken Kerstin Hesselgren väckt motion

(1: 320), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan lönegradsplaeering

av befattningshavarna vid gymnastiska centralinstitutet, att

principen örn lika lön i lika befattning för man och kvinna därvid helt

genomföres;

en inom första kammaren av herr I. Holmgren väckt motion (I: 321),

vari anhållits, att vid bifall till Kungl. Majits hemställan örn uppförande

av en gymnastikpoliklinik vid serafimerlasarettet riksdagen måtte besluta,

att undervisningen och sjukvården vid densamma skola organiseras

i huvudsaklig överensstämmelse med i motionen framlagt förslag; samt

en inom andra kammaren av herr A. Thomson väckt motion (II: 460),

vari hemställts, att riksdagen måtte godkänna nedanstående förslag till

inträdesfordringar vid gymnastiska centralinstitutet, varvid förutsatts,

att samma fordringar skola gälla för de privata legitimerade gymnastikinstituten.

»Behörighet till inträde vid gymnastiska centralinstitutet tillkommer:

a) den, som avlagt godkänd realexamen och i denna examen eller i sedermera

undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd i

samtliga å timplanen för realskolans högsta klass upptagna läroämnen

utom franska samt dessutom genom vitsord, förvärvat på enahanda sätt,

som är föreskrivet rörande fyllnadsprövning efter avlagd studentexamen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

o

erhållit minst betyget godkänd i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära

efter fordringarna för studentexamen;

b) den, som erhållit godkänt avgångsbetyg från kommunal eller enskild

flickskola med normalskolekompetens med minst betyget godkänd i två

främmande levande språk samt dessutom i fråga örn ämnena fysik, kemi

och biologi med hälsolära fyller de under mom. a) angivna fordringarna;

c) den, som avlagt godkänd studentexamen samt i denna examen eller i

sedermera undergången fyllnadsprövning erhållit minst betyget godkänd

i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter fordringarna för

studentexamen;

d) den, som avlagt folkskollärarexamen samt i denna examen eller i

sedermera undergången efterprövning erhållit minst betyget med beröm

godkänd i ämnena fysik och kemi, biologi och hälsolära, matematik samt

tyska och engelska språken;

e) den, som förvärvat den behörighet till ämneslärarinnebefattning vid

allmänt läroverk, som vid högre lärarinneseminariet avlagd avgångsexamen

avser att meddela, samt i denna examen erhållit minst betyget

godkänd i ämnena fysik med astronomi, kemi med mineralogi och geologi,

zoologi och botanik.»

Efter mångåriga utredningar framlade Kungl. Maj:t den 20 februari

1931, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för nämnda dag, för riksdagen proposition, nr 133, angående

omorganisation av gymnastiska centralinstitutet.

I skrivelse den 2 juni 1931, nr 324, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition jämte en i ämnet väckt motion, anförde riksdagen

huvudsakligen följande:

Efter ett mera än 20-årigt utredningsarbete har frågan om gymnastiska

centralinstitutets omorganisation omsider hänskjutits till riksdagens bedömande.

Det måste enligt riksdagens mening hälsas med tillfredsställelse,

att saken sålunda äntligen ställts inför ett avgörande, även örn delade

meningar kunna råda rörande på vad sätt institutets verksamhet bör

omläggas. Att en omgestaltning bör ske, och att detta bör ske snart, därom

torde nämligen alla vara ense, som närmare satt sig in i institutets

arbetsförhållanden.

I fråga örn de allmänna grunderna för gymnastiska centralinstitutets

organisation har i ett avseende praktiskt taget fall samstämmighet rått,

nämligen beträffande den militära s. k. instruktörskursen. Att denna numera

icke kan sägas utgöra något naturligt led i institutets ordinarie utbildningsverksamhet,

är en uppfattning, som delats av så gott som alla

de kommittéer, myndigheter och enskilda sammanslutningar, vilka yttrat

sig i ämnet. Även riksdagen biträder denna mening. Riksdagen anser alltså,

att denna kurs i sin nuvarande form bör avskaffas såsom en obligatorisk

del av lärogången vid institutet. Det är emellertid klart, att så icke

kan ske, utan att det militära utbildningsbehov, som Dittills genom berörda

kurs tillgodosetts, erhåller någon ersättning. I allmänhet har av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

dem, som påyrkat kursens avlägsnande från institutet, gjorts gällande,

att försvarsväsendets behov av instruktörsutbildning i gymnastik och

idrott lämpligen borde fyllas genom särskilda kurser, anordnade genom

de militära myndigheternas egen försorg och helt under militärt inseende.

I propositionen redogöres för ett av inspektören för militärläroverken i

sådant hänseende framlagt förslag, enligt vilket en särskild »arméns gymnastikskola»

skulle upprättas, förlagd till arméns underofficersskolas etablissement

i Uppsala. Förutom icke närmare angivna engångskostnader

skulle denna skola draga en årskostnad av 75,000 kronor utom dyrtidstilllägg.

Chefen för försvarsdepartementet har med hänsyn till denna ganska

avsevärda kostnad och jämväl på grund av den pågående utredningen angående

försvarsväsendets framtida organisation icke funnit sig kunna tillstyrka

ifrågavarande förslag. Enligt hans mening borde en undersökning

vidtagas rörande möjligheterna att till det omorganiserade centralinstitutet

förlägga den militära instruktörsutbildningen såsom fristående kurs.

Även riksdagen finner kostnaden för den ifrågasatta militära gymnastikskolan

avsevärd och anser ett ytterligare övervägande av denna fråga

påkallat. Visserligen synes det riksdagen tvivelaktigt, huruvida det kan

vara lämpligt att även efter omorganisationen, örn än med centralinstitutet

mera löst förbunden, pålägga detsamma ifrågavarande utbildningsuppgift,

vilken allmänt erkänts ej längre höra dit, men riksdagen har

givetvis intet att erinra mot att jämväl en sådan utväg närmare undersökes.

Ifrågavarande utredning synes böra bedrivas så skyndsamt, att förslag

i ämnet kan föreläggas 1932 års riksdag och de tilltänkta kurserna

begynna under budgetåret 1932/1933.

Örn enighet rått i fråga örn instruktörskursens avskiljande från institutets

ordinarie utbildningsverksamhet, Ilar däremot en stark meningsskiljaktighet

framträtt rörande spörsmålet, huruvida utbildningen av

sjukgymnaster fortfarande skall omliänderhavas av institutet. Av den

medicinska sakkunskapen har redan för åtskilliga år sedan gjorts gällande

och numera så gott som enhälligt påyrkats, att sjukgymnastutbildningen

borde utbrytas från gymnastiska centralinstitutet, enär denna

utbildning vore en medicinsk angelägenhet, som borde ombesörjas av ett

härutinnan sakkunnigt organ och i nära anknytning till en sjukvårdsinrättning,

där de blivande sjukgymnasterna kunde erhålla en fullgod praktisk

utbildning under läkares tillsyn och kontroll och med tillgång till

härför erforderligt sjukmaterial. Å andra sidan har, särskilt från gymnasthåll

— detta gäller såväl frisk- som sjukgymnaster — den meningen

hävdats, att de båda yrkesgrenarna ur utbildningssynpunkt ägde sådant

samband med varandra, att det vore till skada och, statsfinansiellt sett,

även ofördelaktigt att avskilja sjukgymnastutbildningen från institutets

verksamhetsområde. Till denna senare ståndpunkt har vederbörande departementschef

anslutit sig, därvid biträdande det av 1927 års sakkunniga

avgivna förslaget, enligt vilket undervisningen under första året skulle

vara gemensam för bägge grupperna av elever men därefter under ett

andra år uppdelas på två linjer, en för friskgymnaster och en för sjukgymnaster,

varvid dock även i vissa ämnen Barnundervisning skulle förekomma.

Genom avslutad tvåårig kurs skulle kompetens förvärvas för

gymnastiklärarbefattningar av olika slag, respektive för legitimation såsom

sjukgymnast, men vardera gruppens elever skulle beredas tillfälle att,

örn de så önskade, under ett tredje år komplettera sin utbildning med gymnastiklärarexamen

respektive sjukgymnastexamen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90. *

Ser man frågan rent praktiskt, synes det riksdagen, att goda skäl föreligga

för att låta den statliga sjukgymnastutbildningen fortfarande omhänderhavas

av samma anstalt, som svarar för utbildningen av friskgymnaster.

Det är nämligen ostridigt, att till en viss grad Barnundervisning

med fördel och i varje fall utan påvisade olägenheter kan äga rum för ae

båda elevgrupperna. Detta gäller ett flertal ämnen, såsom anatomi, fysiologi,

friskgymnastik och även sjukgymnastikens teori. Ma vara a,tt det

endast är fråga örn de mera elementära delarna av dessa ämnen, så föreligger

dock möjlighet att under någon tid använda samma lokaler, samma

lärare och samma undervisningsmateriel. En sådan anordning förefaller

uv ekonomisk synpunkt erbjuda så stora fördelar, att den icke utan tvingande

skäl bör förkastas. Några sådana skäl synas riksdagen icke hava

blivit från motsidan anförda. På sätt riksdagen nedan skall närmare utveckla,

torde det nämligen vara möjligt att även med berörda anordning

så planlägga den sjukgymnastiska utbildningen, att de medicinska synpunkterna

bliva tillräckligt beaktade. Och så vitt riksdagen kunnat finna,

är det endast dessa synpunkter, som skulle kunna andragas till stöd fölen

fullständig skilsmässa mellan frisk- och sjukgymnastiken. 1929 års

läkarsakkunnigas utlåtande har dock enligt riksdagens mening icke på

ett klarläggande oell övertygande sätt förmått uppvisa nödvändigheten

eller önskvärdheten liärav.

Dessutom kan det icke förnekas, att förutom ovan angivna praktisktekonomiska

skäl även den hittillsvarande traditionen på området talar för

att sjukgymnastutbildningen får stanna kvar inom centralinstitutets verksamhetskrets.

Man bör, synes det riksdagen, icke bagatellisera betydelsen

av den erfarenhet i ämnet, som under alla dessa år samlats vid centralinstitutet,

och man bör ej heller underskatta vikten av den nästan fullständiga

enighet i fråga örn gagnet av samhörigheten, som råder bland

yrkesutövarna själva, gymnastiklärare och sjukgymnaster.

Om alltså enligt riksdagens mening övervägande skäl tala för att utbildningen

av sjukgymnaster även hädanefter får tillhöra centralinstitutets

uppgifter, är det emellertid synnerligen angeläget, att behörig hänsyn

tages till kravet på att å ena sidan i denna utbildning icke få ingå

några moment, som kunna betecknas såsom obehövliga med tanke på vederbörandes

blivande levnadskall, och å andra sidan utbildningen, såvitt

den har medicinsk karaktär, ställes under inseende av sakkunnig handledning

och intimt anknytes till klinisk och poliklinisk tjänstgöring vid en

större sjukvårdsanstalt. Kungl. Maj:ts förslag betecknar i detta hänseende

visserligen ett steg i rätt riktning, men det vill förefalla liksdagem

som örn berörda intressen borde kunna i ännu högre grad tillgodoses, än i

nämnda förslag skett. Riksdagen kan givetvis icke nu ingå i någon detaljerad

granskning av de i propositionen förekommande förslagsvis uppgjorda

timplanerna; dessa äro ju, enligt vad vederbörande departementschef

uttryckligen framhåller, ingalunda avsedda att vara slutgiltiga utan

skola göras till föremål för en ingående prövning, sedan riksdagen fattat

ståndpunkt i själva principfrågan. Men enligt Kungl. Martts förslag förutsattes

dock, att undervisningen under hela det första året skulle vara

gemensam för frisk- oell sjukgymnastelever, och jämlikt den av 192/ års

sakkunniga utarbetade timplanen skulle under detta första år förekomma,

bland annat, icke mindro än lil timmar sjukgymnastikens teknik och speciella

teori, 66 timmar poliklinik- och kliniktjänstgöring samt 22 timmar

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Statsutskottets utlåtande Nr 90.

demonstration av patienter. Under det andra året skulle i fysiologi, ana
omi,

hälsolära samt psykologi och pedagogik förekomma gemensam undervisning

med tillhopa 120 timmar.

syn®s riksdagen, som man i detta förslag, särskilt i vad angår det

första utbildningsåret, skattat för mycket åt samhörigheten på bekostnad

av vad vardera linjen behöver för sin speciella yrkesutbildning. Riksdagen

kan visserligen icke dela den i motionen II: 378 framförda meningen,

att endast i fråga örn friskgymnastikens teori och praktik samundervisning

skall förekomma, men riksdagen anser, att gemensamheten i undervisningen

kan avsevärt inskränkas under vad berörda timplan anger, måhända

blott till en termin under första året. Det blir då möjligt att ytterligare

betona det fackmässiga i utbildningen för vardera linjen och att

särskilt för sjukgymnasternas del, bättre tillgodose undervisningen och

övningarna i ämnen av medicinsk natur.

I sistnämnda hänseende vill riksdagen framhålla såsom önskvärt, att

samarbete på lämpligt sätt ordnas med karolinska institutet i fråga örn

saval den teoretiska som den praktiska utbildningen. För den sistnämnda

synes serahmeriasarettet böra stå till förfogande både för poliklinisk och

för klinisk undervisning, i vilket avseende riksdagen förväntar, att tillmötesgående

skall visas från lasarettets direktion. Någon poliklinik för

sjukgymnastisk behandling synes riksdagen icke vare sig behöva eller

böra finnas vid det omorganiserade centralinstitutet. Härigenom vinnes

en avsevärd kostnadsbesparing, när det en gång gäller att anskaffa och

utrusta nya lokaler för centralinstitutet.

Med hänsyn till det samarbete, riksdagen anser böra komma till stånd

mellan centralinstitutet och karolinska institutet, vilket samarbete givetvis

bor fortsätta, när i sinom tid sistnämnda institut fått sina kliniker

och övriga lokaler överflyttade till Norrbackaområdet, förefaller det, som

örn åtskilligt talade för att centralinstitutet bleve beläget så nära karolinska

institutet som möjligt. Detta är en synpunkt, som synes förtjänt

att tagas i övervägande vid den blivande utredning rörande nybyggnader

för centralinstitutet, varom i propositionen namnes.

Av vad riksdagen nu anfört framgår, att riksdagen beträffande sjukgymnastutbildningen

i princip godkänner Kungl. Maj:ts förslag, dock med

vissa bestämda och viktiga modifikationer.

-i ^ pyopositionen har berörts ett av 1924 års sakkunniga framlagt och av

1927 års sakkunniga tillstyrkt förslag örn inrättande vid institutet av en

professur i kroppsövningarnas fysiologi och hygien med kompetens och

loneställmng såsom universitetsprofessor. Då vederbörande departementschef

icke ansett sig nu kunna förorda detta förslag, saknar riksdagen anledning

att därom göra något uttalande.

Vad propositionen eljest innehåller rörande de allmänna grunderna för

centralinstitutets organisation, har, i den mån det icke blivit här ovan av

riksdagen särskilt omnämnt, ej föranlett någon erinran från riksdagens

sida.

Ej heller har riksdagen funnit anledning till annan erinran mot Kungl,

y aj.ts förslag i fråga örn antalet elever, som årligen böra nyantagas vid

institutet, än att av de manliga eleverna minst 10 å 12 örn året böra beräknas

bliva sådana, som för tillgodoseende av krigsmaktens behov av

högre gymnastiskt utbildade officerare beordras att genomgå gymnastiska

centralinstitutet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

9

I likhet med departementschefen anser riksdagen, att det av 1924 års

sakkunniga framlagda förslaget örn inrättande av kombinerade gymnastik-

och ämneslärartjänster icke för närvarande bör föranleda någon

åtgärd.

Enligt Kungl. Marits förslag skulle utbildningstiden för såväl gymnastiklärare

som sjukgymnaster — manliga och kvinnliga — bliva tvåårig.

Från vissa håll har emellertid framställts krav på en förlängning av utbildningstiden

med ett år. Riksdagen kan dock icke finna, att tillräckliga

skäl anförts till stöd för detta yrkande. Den tvååriga kursen torde enligt

riksdagens mening vara tillräcklig för att giva en tillfredsställande kompetens

även vid en eventuell omläggning av gymnastikundervisningen i

enlighet med de nya undervisningsplanerna, särskilt då den mera skärpta

linjedifferentiering kommer till stånd, som riksdagen här ovan uttalat sig

för. Riksdagen godkänner alltså Kungl. Maj:ts förslag i förevarande del.

Att folkskollärarexamen får berättiga till inträde vid institutet synes

riksdagen önskvärt med hänsyn till folkskolans behov av facklärare i

gymnastik; dock har riksdagen med detta uttalande icke velat föregripa

det ytterligare övervägande i denna sak, departementschefen ställt i utsikt.

Angående vad Kungl. Maj:ts förslag innehåller i fråga örn enhetlighet

och linjedelning, erinrar riksdagen örn vad riksdagen ovan uttalat rörande

önskvärdheten av en strängare genomförd differentiering av undervisningen

på de båda olika linjerna, frisk- och sjukgymnastlinjen, samt

angelägenheten av sjukgymnastutbildningens nära anknytande till sjukvårdsväsendet.

Det förslag till undervisningens anordning, med tillhörande

kurs- och timplaner, som kommer att utarbetas efter riksdagens

ståndpunkttagande i år till själva principfrågan, kommer riksdagen givetvis

i tillfälle att pröva, då ett kommande år institutets blivande gestaltning

i detalj skall avgöras.

Beträffande det omorganiserade centralinstitutets lärarkrafter, anslagsbehov

och lokalförhållanden anser sig riksdagen nu icke hava anledning

att göra något uttalande, då härutinnan något slutgiltigt förslag icke

föreligger.

Riksdagen slutade med att i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och

ovannämnda motion förklara sig icke hava något att erinra mot de i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 20 februari 1931 angivna,

av vederbörande departementschef förordade huvudgrunderna för en successiv

omorganisation från och med ingången av budgetåret 1932/1933 av

gymnastiska centralinstitutet, dock med iakttagande av de ändringar för

vilka riksdagen i sin skrivelse uttalat sig.

Genom beslut den 12 juni 1931 bemyndigade Kungl. Majit chefen för

ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att

a) under iakttagande av vad riksdagen i sin skrivelse den 2 juni 1931,

nr 324, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation

av gymnastiska centralinstitutet jämte en i ämnet väckt motion, anfört,

uppgöra av kostnadsberäkningar åtföljt förslag till grunder för samarbete

mellan gymnastiska centralinstitutet och karolinska institutet samt

serafimerlasarettet i fråga örn såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen

av sjukgymnaster;

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

b) under iakttagande av vad därutinnan anförts av statsrådet oell chefen

för ecklesiastikdepartementet i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 20 februari 1931 ävensom av riksdagen i dess ifrågavarande

skrivelse den 2 juni 1931, nr 324, uppgöra förslag

dels till stadgar för gymnastiska centralinstitutet, att lända till efterrättelse

från och med den 1 juli 1932; och skulle härvid särskild utredning

verkställas beträffande de fordringar, som kunde böra föreskrivas för inträde

i gymnastiska centralinstitutet,

dels till undervisnings- och timplaner för gymnastiska centralinstitutet,

att lända till efterrättelse likaledes från och med den 1 juli 1932,

dels i fråga örn de lärarkrafter och övriga befattningshavare, såväl ordinarie

som extra ordinarie, som kunde bliva erforderliga vid gymnastiska

centralinstitutet,

dels och till stater för gymnastiska centralinstitutet ej mindre under ett

vart av övergångsåren 1932/1933 och 1933/1934 än även för tid från och med

budgetåret 1934/1935;

c) i samråd med inspektören över militärläroverken verkställa av kostnadsberäkningar

åtföljd utredning rörande möjligheterna att till det omorganiserade

gymnastiska centralinstitutet förlägga den militära instruktörsutbildningen

såsom en fristående kurs,

och skulle de sålunda anbefallda förslagen och utredningarna vara till

ecklesiastikdepartementet ingivna senast den 1 december 1931.

Tillika förklarade Kungl. Maj:t sig vilja senare, på därom av direktionen

över gymnastiska centralinstitutet gjord framställning, taga under

övervägande frågan örn förberedande åtgärder för åstadkommande av nya

eller förändrade lokaler för gymnastiska centralinstitutet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts ovanberörda, den 12 juni 1931 lämnade bemyndigande

tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet härefter den

18 juni 1931 såsom sakkunniga för verkställande av de sålunda anbefallda

utredningarna ordföranden i direktionen över gymnastiska centralinstitutet,

överståthållaren G. H. Elmquist, gymnastikdirektören Ebba Augusta

Louise von Bahr, medicine licentiaten D. T. Julén, professorn vid karolinska

institutet G. Liljestrand, översten K. A. Rignell, professorn vid

karolinska institutet N. G. Söderlund och föreståndaren för gymnastiska

centralinstitutet, majoren E. G. P. Winroth ävensom uppdrog åt överståthållaren

Elmquist att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar.

Nämnda sakkunniga, vilka antogo benämningen 1931 års gymnastiksakkunniga,

överlämnade den 30 november 1931 dels »Betänkande och förslag

rörande vissa i samband med gymnastiska centralinstitutets omorganisation

stående frågor», dels ock, i samråd med inspektören över militärläroverken,

särskild utredning rörande möjligheterna att till det omorga
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 00.

11

niserade gymnastiska centralinstitutet förlägga den militära instruktörsutbildningen

såsom en fristående kurs.

I kap. II (sid. 10—85 i statsrådsprotokollet) har departementschefen till

behandling upptagit de frågor, som äga samband med den framtida organisationen

av undervisningen vid gymnastiska centralinstitutet.

Departementschefen har därvid till en början redogjort för det av 1931

års sakkunniga i dessa hänseenden framlagda förslaget, avseende, förutom

vissa allmänna principer för undervisningens anordning, samarbete

med karolinska institutet och serafimerlasarettet i fråga örn viss undervisning,

undervisnings- och timplaner ävensom lärarkrafter. Berörda

redogörelse återfinnes å sid. 10—41.

Över de sakkunnigas förslag i nu angivna delar hava yttranden avgivits

av statskontoret, skolöverstyrelsen, lärarkollegiet vid och direktionen över

gymnastiska centralinstitutet, lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet, kanslern för rikets universitet och direktionen över serafimerlasarettet.

De sålunda avgivna yttrandena återfinnas å sid. 41—72.

För egen del har departementschefen anfört huvudsakligen följande:

Genom 1931 års riksdagsbeslut, för vilket i det föregående redogjorts,

vann den omtvistade frågan örn gymnastiska centralinstitutets omorganisation

sin lösning i princip. Riksdagen fann därvid beträffande utbildningen

av sjukgymnaster — den del av organisationsspörsmålet, där de

skarpaste meningsskiljaktigheterna förefunnits — övervägande skäl tala

för att denna utbildning även i fortsättningen skulle tillhöra centralinstitutets

uppgifter, men att det vore synnerligen angeläget, att behörig hänsyn

toges till kravet på att å ena sidan i denna utbildning icke finge ingå

några moment, som kunde betecknas såsom obehövliga med tanke på vederbörandes

blivande levnadskall, och å andra sidan utbildningen, såvitt

den hade medicinsk karaktär, ställdes under inseende av sakkunnig handledning

och intimt anknötes till klinisk och poliklinisk tjänstgöring vid

en större sjukvårdsanstalt.

För en närmare utredning rörande de av riksdagen fastställda grundernas

genomförande i praktiken tillkallades, såsom jag tidigare erinrat,

en ny kommitté, de s. k. 1931 års gymnastiksakkunniga, för vilkas betänkande

i det föregående redogjorts.

Detta förslag har utsatts för en allvarlig kritik från såväl karolinska

institutets lärarkollegium som direktionen över serafimerlasarettet, varvid

dock lärarkollegiet tillika framhållit, att den tid, som lämnats kollegiet

för remissens besvarande, varit otillräcklig för att kunna medgiva en

noggrann och fullständig granskning av sakkunnigförslaget.

Kanslern för rikets universitet har också — med framhållande av att en

grundlig utredning från lärarkollegiets sida rörande det lämpligaste sättet

att ordna det samarbete mellan karolinska institutet och centralinstitutet

i fråga örn såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen, som riksdagen

framhållit såsom önskvärt, torde vara oundgängligen erforderlig

för att kunna medgiva en rättvis avvägning mellan de intressen, som

Den framtida

organisationen

av undervisningen

vid

gymnastiska

centralinstitutet

m. m.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

karolinska institutet och centralinstitutet hade att tillvarataga — icke

ansett sig utan ett förnyat hörande av lärarkollegiet kunna för sin del

bedöma, om det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget kunde läggas

till grund för proposition i ämnet; och har kanslern fördenskull hemställt,

att lärarkollegiet måtte beredas tillfälle att vidare och fullständigt yttra

sig i ärendet.

Givet är, att jag vid nu angivna förhållanden måst taga under allvarligt

övervägande de olika möjligheter, som föreligga för omorganisationsfrågans

fortsatta behandling. Vägande skäl kunna onekligen anföras för

att tillmötesgå kanslerns hemställan örn beredande av tillfälle för lärarkollegiet

att vidare och fullständigt yttra sig i ärendet. Man skulle härigenom

få möjlighet att från lärarkollegiets sida erhålla ett positivt förslag,

huru enligt dess uppfattning ett samarbete — inom ramen för den av

1931 års riksdag beslutade organisationen — skulle kunna ordnas mellan

karolinska institutet och centralinstitutet.

Mot ny utredning talar framförallt, att det finnes anledning att befara,

att en sådan utredning icke skulle kunna medhinnas i så god tid, att ett

härpå grundat förslag skulle kunna föreläggas 1932 års riksdag. Denna

eventualitet har för mig varit av avgörande betydelse. .Tåg har icke ansett

mig kunna medverka till att gymnastiska centralinstitutets omorganisationsfråga,

som efter tjugu år nått sin lösning i princip vid 1931 års

riksdag — varvid den nya organisationen förutsatts skola träda i kraft från

och med läsåret 1932/1933 — ånyo skulle skjutas undan i ett ovisst fjärran.

Det är för svensk gymnastik — håde frisk- och sjukgymnastik — ett livsvillkor

att snarast möjligt ur nuvarande provisorium komma in i ordnade

förhållanden, varigenom möjlighet kan beredas gymnastikens målsmän

att ägna sig åt det av alla efterlängtade inre nydaningsarbetet i stället för

de ständigt återkommande organisationsproblemen.

Ett närmare studium av det utav karolinska institutets lärarkollegium

avgivna yttrandet visar vidare, att det är möjligt att på många punkter

tillmötesgå de av lärarkollegiet framställda önskemålen örn beredande

av större inflytande för de medicinska intressena på sjukgymnastikens

framtida undervisningsorganisation utan att fördenskull eftersätta det

av 1931 års riksdag godtagna sambandet mellan gymnastikens båda huvudavdelningar,

frisk- och sjukgymnastiken.

På grund av anförda skäl har jag nu ansett mig böra för Kungl. Maj:t

framlägga frågan örn genomförandet från och med läsåret 1932/1933 av

den utav 1931 års riksdag i sina grunddrag beslutade omorganisationen av

gymnastiska centralinstitutet.

I det förslag jag nu går att framlägga, har jag, såsom nyss antytts, sökt

att — inom ramen av de i 1931 års riksdagsskrivelse meddelade direktiven

— tillmötesgå de önskemål, som framställts av karolinska institutets lärarkollegium,

och jag skall i det följande uppvisa de förändringar i sakkunnigförslaget,

som jag med hänsyn härtill funnit av behovet påkallade.

Till en början torde jag i korthet få angiva de allmänna grunder, enligt

vilka utbildningen av gymnastiska centralinstitutets elever för framtiden

— i anslutning till mitt för 1931 års riksdag framlagda och av riksdagen

godkända principförslag — bör bedrivas.

Grundtanken i detta förslag var, att den samhörighet, som av ålder

funnits mellan frisk- och sjukgymnastutbildningen, skulle fortleva, och

att vid gymnastiska centralinstitutet även i fortsättningen skulle utbil
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

13

das både frisk- och sjukgymnaster, varvid utbildningstiden för gymnastiklärare

respektive sjukgymnastexamen beräknades till två år. Möjligheten

för en elev vid gymnastiska centralinstitutet att genom komplettering

efter ytterligare ett års studier erhålla utbildning i båda grenarna skall

alltfort hållas öppen. Å andra sidan måste, såsom riksdagen framhållit,

noga tillses, att man icke skattar för mycket åt samhörigheten på bekostnad

av vad vardera linjen behöver för sin utbildning.

Den militära instruktörsutbildningen skall avskiljas från gymnastiska

centralinstitutet och anordnas såsom en särskild kurs. Beträffande de åtgärder,

som med anledning härav må bliva erforderliga, kommer chefen

för försvarsdepartementet att i det följande framlägga förslag.

För tillgodoseende av krigsmaktens behov av högre gymnastiskt utbildade

officerare skall gymnastiska centralinstitutet fortfarande stå till förfogande.

Beträffande utbildningen av sjukgymnaster framhöll 1931 års riksdag,

såsom tidigare erinrats, som önskvärt, att samarbete på lämpligt sätt ordnas

med karolinska institutet i fråga örn såväl den teoretiska som den

praktiska utbildningen. För den sistnämnda syntes serafimerlasarettet

böra stå till förfogande, i vilket avseende riksdagen förväntade, att tillmötesgående

skulle visas från lasarettets direktion. Någon poliklinik för

sjukgymnastik behandling syntes riksdagen icke vare sig behöva eller

böra finnas vid det omorganiserade centralinstitutet.

De anmärkningar, som från karolinska institutets lärarkollegium och

serafimerlasarettets direktions sida riktats mot det föreliggande sakkunnigförslaget,

avse av naturliga skäl så gott som uteslutande sjukgymnastutbildningen

och vad därmed äger sammanhang.

Då en för alla parter tillfredsställande lösning av denna fråga är en

oundgänglig förutsättning för en omorganisation av gymnastiska centralinstitutet

enligt de av riksdagen angivna grundlinjerna, anhåller jag nu

att få till närmare behandling upptaga de från karolinska institutet och

serafimerlasarettet framförda anmärkningarna och önskemålen ävensom

de förändringar, som jag med anledning härav funnit mig böra förorda i

det föreliggande sakkunnigförslaget.

Innan jag ingår på dessa spörsmål, anhåller jag emellertid att till en

början få till behandling upptaga frågan örn direktionens sammansättning.

Enligt de sakkunnigas förslag skall direktionen bestå av sex av Kungl.

Majit för en tid av sex år förordnade ledamöter samt institutets rektor

såsom självskriven ledamot. Av direktionens ledamöter skall en vara ledamot

av karolinska institutets lärarkollegium och en militär.

Med den ökade betydelse, som enligt min uppfattning för framtiden bör

tillförsäkras det medicinska inflytandet vid gymnastiska centralinstitutet,

finner jag mig i detta hänseende böra föreslå den förändringen, att två

av direktionens ledamöter skola vara läkare. Av dessa bör den ene vara

ledamot av karolinska institutets lärarkollegium, under det att beträffande

den andro Kungl. Majit torde böra hava fria händer vid sitt val.

För att tillförsäkra direktionen tillräckligt mångsidig sakkunskap anser

jag mig vidare böra förorda, att direktionen måtte förstärkas med tre

suppleanter, av vilka en torde böra vara läkare.

Härefter anhåller jag att få övergå till en niirmare behandling av de

utav karolinska institutets lärarkollegium och serafimerlasarettets direk
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

tion avgivna yttrandena. För vinnande av större överskådlighet behandlar

jag de olika frågorna i den ordning, de berörts i yttrandena, och torde

då få börja med det av karolinska institutets lärarkollegium avgivna.

Lärarkollegiet har till en början till behandling upptagit frågan örn

gemensamhet i undervisningen för de båda utbildningslinjerna och därvid

framhållit, att gemensam undervisning av de sakkunniga föreslagits

i större utsträckning än vad 1931 års riksdag avsett.

Såsom tidigare erinrats, innehöll det av 1927 års sakkunniga framlagda

förslaget, att undervisningen för de båda utbildningslinjerna skulle vara

gemensam under det första året. Riksdagen ansåg däremot, att den gemensamma

undervisningen kunde avsevärt inskränkas under vad sålunda

föreslagits »måhända blott till en termin under första året».

Enligt det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget till timplan, för

vilket i det föregående redogjorts, skulle gemensam undervisning meddelas

i följande utsträckning:

under första året:

kroppsövningarnas fysiologi ........ 100 timmar,

anatomi ............................ 132 »

friskgymnastik (teori .............. 108 »

» (praktik) .......... 100 »

» (undervisning) ____ 96 »

lek och idrott (teori, praktik och

undervisning) .................... 32 »

förbandslära ....................... 15 »

sjukgymnastik med fysikalisk

behandling:

teori av läkare...................... 20 »

teknik av gymnast.................. 24 »

psykologi och pedagogik ............ 24 »

under andra året:

hälsolära ........................... 30 »

hållningslära ....................... 48 »

psykologi och pedagogik............ 48 »

Den gemensamma undervisningen skulle alltså enligt detta förslag bibehållas

under sammanlagt 837 timmar, d. v. s. under något mera än två

tredjedelar av ett läsårs sammanlagda undervisning. Jag bar emellertid

ansett mig böra undersöka, huruvida det icke skulle vara möjligt att ytterligare

tillmötesgå det av 1931 års riksdag uttalade önskemålet att så mycket

som möjligt frigöra de olika utbildningslinjerna från undervisningen

i sådana ämnen, som ej ovillkorligen måste medtagas.

Jag vill då förutskicka, att jag med detta mitt förslag givetvis endast

avser undervisningen för dem av centralinstitutets elever, som hava för

avsikt att genomgå endast tvåårig kurs, d. v. s. utbilda sig till antingen

gymnastiklärare eller sjukgymnaster. För dem åter av eleverna, som

önska utbilda sig på båda linjerna, bliver givetvis både av ekonomiska och

organisatoriska skäl samläsning fortfarande nödvändig i mycket stor utsträckning.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga de olika ämnen, där de

sakkunniga föreslagit samläsning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande AV ''JO.

15

I ämnena kroppsövningarnas fysiologi, anatomi, förbandslära, hälsolära

och hållningslära äro kurserna för de båda linjerna, i den mån samläsning

föreslagits, praktiskt taget identiska. Med hänsyn härtill torde örn

icke annat så av ekonomiska skäl samläsning här böra äga rum.

I fråga örn friskgymnastikens teori hava de sakkunniga föreslagit 3

veckotimmars gemensam undervisning under hela första året. Då för

en rätt förståelse av sjukgymnastiken en inblick i friskgymnastikens teori

lärer vara ofrånkomlig, och då första årets undervisning i detta ämne har

avsetts att utgöra ett avslutat helt, som skall vara grundläggande för hela

det fortsatta arbetet, vill jag i denna del fasthålla vid det av de sakkunniga

framlagda förslaget.

För friskgymnastikens praktik hava de sakkunniga föreslagit gemensam

undervisning 6 veckotimmar under höstterminen och 4 veckotimmar

under vårterminen. För min del vill jag först framhålla, att ett visst mått

av motionsgymnastik måste tillförsäkras även sjukgymnasterna, vilket,

enligt vad de sakkunniga föreslagit beträffande andra året, bör beräknas

till minst 3 veckotimmar — jag vill erinra att läroverkens timplaner för

närvarande upptaga 4 veckotimmar för detta ämne. Den ökning, som härutöver

föreslagits, är relativt obetydlig men sätter sjukgymnasterna i

stånd att följa friskgymnastlinjens undervisning, varigenom en betydande

besparing för det allmänna uppkommer. Jag anser mig därför böra följa

de sakkunniga i denna del.

Däremot vill jag föreslå, att den föreslagna gemensamma undervisningen

i undervisningsövningar samt i lek och idrott måtte bortfalla för sjukgymnasterna.

Örn än en viss kunskap i dessa stycken är av betydelse med

hänsyn till den frivilliga gymnastikens behov av instruktörer, måste dock

denna undervisning betraktas såsom mera ovidkommande, när det gäller

dem, som uteslutande skola ägna sig åt sjukgymnastiken, och alltså knappast

låta sig förenas med 1931 års riksdags uttalande i ämnet. Av samma

skäl vill jag vidare förorda, att den undervisning örn sammanlagt 44 timmar

i sjukgymnastik, som av de sakkunniga föreslagits för blivande gymnastiklärare,

måtte bortfalla.

Slutligen synes det mig, som örn den undervisning i psykologi och pedagogik,

som föreslagits skola bliva gemensam, mest skulle vara avsedd för

de blivande gymnastiklärarna och sålunda kunna bortfalla för sjukgymnasterna.

Den gemensamma undervisningen skulle i enlighet med vad jag nu anfört

kunna inskränkas till 593 timmar eller endast något mer än hälften

av det sammanlagda timantalet under första året.

För kunskapsmåttets inhämtande måste det av helt naturliga skäl vara

att föredraga, att denna gemensamhetsundervisning någorlunda jämnt

fördelas under hela läsåret i stället för att koncentreras till »endast en

termin».

I fråga örn det föreslagna förfarandet vid tillsättandet av de tjänster,

vilkas innehavare skulle vara medicinskt utbildade, har från lärarkollegiets

sida riktats åtskilliga anmärkningar. Jag är ense med kollegiet i att

större inflytande bör beredas såväl kollegiet som serafimerlasarettet vid

tillsättandet av dessa tjänster. Å andra sidan kan givetvis icke gymnastiska

centralinstitutets direktion helt förbigås, när det gäller tillsättandet

av lärare å dess stat, som skola omhänderhava en viktig del av centralinstitutets

undervisning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

n;

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Vad till en början beträffar kollegiets framställning om att såsom

främsta befordringsgrund skulle sättas vetenskaplig skicklighet i stället

för lärdom Ilar jag intet att erinra däremot. Givetvis föreligger här i sak

ingen skillnad mellan de sakkunnigas och lärarkollegiets uppfattning.

Sakkunnigevalet och förslagets uppgörande bör, såsom de sakkunniga

föreslagit, läggas i karolinska institutets hand. Först härefter torde det

bliva möjligt för centralinstitutets direktion att yttra sig i frågan. Att

i likhet med vad nu är fallet vid tandläkarinstitutet vid tillsättning av

lärare och hos medicinalstyrelsen med avseende på professurerna i psykiatri

låta befordringsfrågan först behandlas av myndigheten i fråga och

därefter av den vetenskapliga högskolan i vanlig för högskolan gällande

ordning torde knappast vara ändamålsenligt med den sammansättning,

som enligt mitt tidigare framlagda förslag centralinstitutets direktion

skulle erhålla.

Det torde icke vara lämpligt, att avgörandet av en fråga, vari karolinska

institutets lärarkollegium avgivit yttrande oell förslag, anförtros åt

centralinstitutets direktion. I alla dessa frågor torde därför avgörandet

böra förbehållas Kungl. Majit.

Den nu föreslagna tillsättningsproceduren torde böra komma till användning

beträffande de lärarbefattningar, för vilka medicinsk sakkunskap

erfordras, med undantag av lärarbefattningarna i sjukdomslära. För

att undervisning i sjukdomslära överhuvudtaget skall kunna bedrivas,

måste tillgång till patienter finnas, och detta kan icke ske utan ett synnerligen

intimt samarbete med vederbörande överläkare på serafimerlasarettet.

Jag vill därför förorda, att med tillsättandet av de båda lärarbefattningarna

i sjukdomslära måtte så förfaras, att Kungl. Majit utnämner

dessas innehavare efter förslag av direktionen över serafimerlasarettet.

I detta sammanhang vill jag vidare framhålla, att jag, i anslutning till

Vad lärarkollegiet härom anfört samt med hänsyn till de erfarenheter, som

enligt vad jag inhämtat, vunnits under det senaste läsårets undervisning i

ämnet vid centralinstitutet, vill tillstyrka en nedsättning med i runt tal en

tredjedel av det för undervisningen i sjukdomslära beräknade timantalet.

Beträffande undervisningen i fysiologi, anatomi och patologi har av de

sakkunniga föreslagits, att karolinska institutet i erforderlig utsträckning

och i den mån detta av utrymmesskäl vore möjligt skulle ställa sina institutioner

till förfogande för centralinstitutets elevers undervisning. Denna

förutsättning har lärarkollegiet i princip biträtt men därvid tillika erinrat,

att denna del av undervisningen måste — i likhet med vad eljest tilllämpas

— vara underordnad vederbörande institutionschef. Häremot har

jag intet att erinra. Dock vill jag framhålla, att huvuddelen av undervisningen

i dessa ämnen givetvis även i fortsättningen kommer att äga rum

ä centralinstitutet och att endast enstaka viktigare demonstrationer böra

förläggas till karolinska institutet.

I detta sammanhang har vidare lärarkollegiet framfört invändningar

mot inrättandet av den föreslagna lärarbefattningen i sjukgymnastik och

anatomi samt ansett, att anatomiundervisningen borde anförtros åt en

fackanatom. Jag skulle gärna önskat kunna biträda denna kollegiets uppfattning.

Närmast av kostnadsskäl ser jag mig dock för närvarande förhindrad

härtill. Därest det i en framtid skulle visa sig, att arbetsbördan

för här ifrågavarande lärare, som tillika skulle vara poliklinikföreståndare

vid serafimerlasarettet, blir för tung, måste denna fråga upptagas

till förnyad prövning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

17

Undervisningen i sjukgymnastik och fysikaliska behandlingsmetoder

Ilar föreslagits skola förläggas till serafimerlasarettet.

Jag torde få erinra, att jämväl 1929 års sakkunniga (professorerna Hedrén

och Haglund) föreslogo, att bär förevarande undervisning skulle förläggas

till serafimerlasarettet.

I princip hava både karolinska institutets lärarkollegium och serafimerlasarettets

direktion tillstyrkt den av 1931 års riksdag beslutade förläggningen

av centralinstitutets kliniska och polikliniska undervisning till

serafimerlasarettet.

Meningarna hava närmast brutit sig beträffande det sätt, på vilket denna

undervisning skulle anordnas.

Den föreslagna nya polikliniken synes mig i allt väsentligt böra likställas

med serafimerlasarettets övriga polikliniker och bliva underkastad samma

bestämmelser, som gälla för dessa. De synpunkter härutinnan, som av

karolinska institutets lärarkollegium och serafimerlasarettets direktion i

deras yttranden föreslagits, synas mig i allt väsentligt böra vinna beaktande,

såsom exempelvis i fråga örn läkarnas och den övriga sjukvårdande

personalens skyldigheter beträffande sjukvården, längden av deras arbetstid

o. s. v.

Jag vill i detta sammanhang allenast erinra därom, att de föreslagna

lärarna i sjukgymnastik med fysikalisk behandling icke äro avsedda att

vara medicinskt utbildade, enär deras undervisning vid serafimerlasarettet

endast skulle avse handledning och instruktion vid behandlingens utförande.

Jag förordar alltså för deni benämningen lärare i sjukgymnastikens

teknik med fysikalisk behandling.

Den närmare utformningen av de bestämmelser rörande samarbete, som

jag i det föregående skisserat, torde böra ske först sedan förnyat yttrande

i ämnet inhämtats från karolinska institutets lärarkollegium och serafimerlasarettets

direktion, varjämte även centralinstitutets direktion torde

böra beredas tillfälle att ånyo yttra sig. Detta torde väl kunna medhinnas,

då, såsom 1931 års sakkunniga framhållit, den nya organisationen i vad

den avser här förevarande undervisning icke kommer att träda i kraft

förrän den 1 april 1933.

Det förslag jag nu framställt torde enligt min uppfattning inom ramen

för 1931 års riksdagsbeslut innebära en för både läkar- och gymnastintressen

godtagbar lösning av gymnastiska centralinstitutets omorganisationsfråga.

Sambandet mellan frisk- och sjukgymnastiken bibehålies särskilt genom

de föreslagna kompletteringsmöjligheterna. Undervisningen, i den män

den är av rent medicinsk art, ställes i beroende av medicinska myndigheter,

och läkarinflytandet i centralinstitutets direktion förstärkes.

Det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget synes mig — med de

principiella ändringar och tillägg, som i det föregående angivits — i allt

väsentligt kunna läggas till grund för den framtida organisationen av

centralinstitutet.

En förutsättning för genomförandet av detta förslag är emellertid, i enlighet

med vad 1931 års riksdag beslutat, att vid serafimerlasarettet inrättas

en

för centralinstitutets elever.

Givet är, att detta icke kan ske utan kostnader för det allmänna. 1931

års sakkunniga hava i samråd med medlemmar av serafimerlasarettets

Bihang till riksdagens protokoll Willi, (i sami. 4!) käft. (Nr 90.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

erektion och arkitekten Birch-Lindgren undersökt de nuvarande lokalförhållandena

vid serafimerlasarettet och därvid funnit, att en nybyggnad

för polikliken är en ofrånkomlig förutsättning för undervisningens

omläggning. Kostnaderna härför, som jämte inredning hava beräknats

uppgå till högst 200,000 kronor, hava av de sakkunniga föreslagits skola

gäldas på samma sätt som beträffande serafimerlasarettets övriga polikliniker.

Mot inteckning i lasarettets fastighet skulle enligt detta förslag

för ändamålet upptagas ett lån å högst 200,000 kronor att amorteras under

tio år genom inflytande poliklinikavgifter, med vilka härjämte skulle bestridas

de huvudsakliga kostnaderna för poliklinikens drift.

1931 års sakkunniga hava vid sitt förslag i denna del utgått från vissa

av 1929 års sakkunniga framlagda beräkningar, enligt vilka — när verksamheten

vid den utav sistnämnda sakkunniga föreslagna sjukgymnastiska

anstalten väl kommit i gång — borde kunna räknas med en årlig inkomst

av poliklinikavgifter på ungefär 90,000 kronor.

Enligt av serafimerlasarettets direktion verkställda beräkningar skulle

dessa inkomster endast i gynnsammaste fall kunna beräknas uppgå till

50,000 kronor för år, varifrån dock måste dragas ett belopp av i runt tal

17,500 kronor, motsvarande serafimerlasarettets beräknade inkomster från

den nuvarande gymnastikavdelningen. För bestridande av de nytillkommande

förräntnings-, amorterings- och driftskostnaderna skulle man alltså

högst hava att räkna med (50,000 —17,500) 32,500 kronor, under det att

nämnda kostnader beräknats till minst 51,000 kronor, därav 26,000 kronor

för förräntning och amortering och 25,000 kronor för driftkostnader.

Sistnämnda belopp torde visserligen kunna ej oväsentligt nedsättas.

Enligt vad jag under hand inhämtat från föreståndaren för gymnastiska

centralinstitutet, har han beräknat de årliga driftkostnaderna för den

föreslagna poliklinikverksamheten —• inklusive avlöning till vaktmästare

och portvakt — till i runt tal 10,000 kronor för år. Även med denna beräkning

uppkommer dock under den tid, då byggnadsanslaget skall amorteras,

en brist, som måste täckas av statsverket genom motsvarande höjning

i det till serafimerlasarettets verksamhet utgående statsanslaget.

En sådan kostnadsökning för det allmänna måste ingiva betänkligheter.

Med hänsyn till att centralinstitutets sjukgymnastikundervisning enligt

beslut av 1931 års riksdag i här förevarande delar skall förläggas till

serafimerlasarettet, torde dock denna utgift vara ofrånkomlig.

Jag tillstyrker alltså de sakkunnigas förslag i här förevarande del.

För bestridande av engångskostnaderna torde, såsom av de sakkunniga

föreslagits, böra upptagas ett tioårigt amorteringslån mot säkerhet av inteckning

i lasarettets fastighet. Därest riksdagen för sin del lämnar sitt

medgivande härtill, torde det få ankomma på Kungl. Majit att, sedan direktionen

över serafimerlasarettet avgivit yttrande och förslag i ämnet,

närmare besluta i frågan.

Jag vill vidare framhålla, att, därest det av en eller annan anledning

icke skulle bliva möjligt att under budgetåret 1932/1933 fullborda den föreslagna

poliklinikbyggnaden, det — örn än naturligtvis förbundet med vissa

svårigheter — torde bliva möjligt att under en kort övergångsperiod meddela

den ifrågasatta poliklinikundervisningen i centralinstitutets nuva

rande polikliniklokaler.

De närmare bestämmelser, som i övrigt må bliva erforderliga med anledning

av vad jag i här förevarande hänseende tillstyrkt, torde få fram

deles meddelas av Kungl. Majit.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

19

Härefter anhåller jag så att få övergå till övriga frågor rörande omorganisationen

vid gymnastiska centralinstitutet, som äro av natur att

böra underställas riksdagens prövning.

Frågan örn gymnastiska centralinstitutets omfattning vid den blivande

organisationen behandlades av mig i kap. III i propositionen nr 133 till

1931 års riksdag. Jag anslöt mig därvid till den av tidigare sakkunniga

uttalade meningen, att vid institutet borde årligen såsom regel mottagas

ungefär GO nya elever, varav omkring hälften manliga och hälften kvinnliga.

Av de manliga beräknades ungefär en tredjedel, d. v. s. vid pass ett

tiotal om året, bliva sådana, som för tillgodoseende av krigsmaktens behov

av högre gymnastiskt utbildade officerare kommenderades att genomgå

gymnastiska centralinstitutet.

Detta förslag godtogs av riksdagen endast med den erinran, att av

de manliga eleverna minst 10 å 12 örn året borde beräknas bliva kommenderade.

I denna fråga bar alltså riksdagen redan fattat slutligt beslut.

Enahanda är förhållandet med frågan örn utbildningstidens längd, där

riksdagen i enlighet med mitt år 1931 framlagda förslag bestämt, att utbildningstiden

skall vara tvåårig för såväl gymnastiklärare som sjukgymnaster.

I detta sammanhang vill jag endast erinra att, såsom jag redan inledningsvis

framhållit, en av de viktigaste grundsatserna i det framlagda

organisationsförslaget är bibehållandet av möjligheterna för centralinstitutets

elever att utan alltför stor tidsutdräkt erhålla fullständig utbildning

både på frisk- och sjukgymnastlinjerna.

1931 års sakkunniga hava, såsom i det föregående meddelats, framlagt

utförliga förslag till undervisnings- och timplaner. De sakkunniga hava

därvid framhållit, att de av dem i detta hänseende framlagda förslagen

icke finge anses såsom i sina detaljer bindande för gymnastiska centralinstitutets

blivande utveckling, utan att de olika ämnenas omfattning och

innehåll måste kunna förändras, därest erfarenheten skulle visa, att det

framlagda förslaget i ett eller annat avseende skulle vara mindre ändamålsenligt.

De sakkunniga hade med de framlagda förslagen velat klargöra

dels de särskilda ämnenas ställning i förhållande till varandra, alltså

själva proportionerna mellan de olika ämnena, dels ock det huvudsakliga

innehåll, som enligt de sakkunnigas förmenande borde givas åt varje ämne.

Någon detaljerad granskning från Kungl. Maj:ts och riksdagens sida

av de framlagda undervisnings- och timplanerna kan givetvis icke påkallas.

Detta bliver närmast ett åläggande för ämneskonferenser, lärarkollegium,

rektor och direktion vid gymnastiska centralinstitutet. Nu gäller

endast att genom de uppgjorda timplanerna få en möjlighet att uppskatta

det behov av lärarkrafter, som vid ett genomförande av det framlagda omomorganisationsförslaget

kan bliva erforderligt. För en dylik beräkning

lämna de uppgjorda planerna tillräcklig ledning, och i det stora hela vill

jag bygga mitt i det följande framlagda förslag därpå.

Vissa avvikelser i timplanerna föranledas av vad jag tidigare framhållit

rörande önskvärdheten att minska den för de båda linjerna gemensamma

undervisningen under vad av de sakkunniga föreslagits. Någon

minskning av det erforderliga antalet lärarkrafter uppkommer dock icke

härigenom.

Vidare har jag, i anslutning till vad karolinska institutets lärarkolle
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

gram anfört, nyss föreslagit, att den av de sakkunniga beräknade, i förhållande

till nu rådande förhållanden synnerligen kraftigt utökade undervisningen

i sjukdomslära måtte minskas med omkring en tredjedel.

I anslutning till vad lärarkollegiet vid och direktionen över gymnastiska

centralinstitutet anfört torde någon särskild undervisning i rytmik för de

kvinnliga eleverna icke behöva ifrågakomma.

Någon utökning av den för de civila manliga eleverna av de sakkunniga

för undervisning i fäktning föreslagna tiden, på sätt exempelvis centralinstitutets

direktion hemställt, kan jag ej tillstyrka.

Slutligen anhåller jag så att få övergå till frågan om de lärarkmfter,

som bliva erforderliga vid en omorganisation av gymnastiska centralinstitutet

i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående

tillstyrkt.

Beträffande rektorsbefattningen uttalade jag mig redan i propositionen

nr 133 till 1931 års riksdag för det av 1924 års sakkunniga framlagda förslaget,

enligt vilket denna befattning skulle innehavas av särskild av

Kungl. Majit utsedd person, som skulle bilda en centralpunkt för allt

fysiskt uppfostringsarbete i vårt land. Till denna ståndpunkt hava 1931

års sakkunniga anslutit sig, och jag saknar anledning att nu närmare

uppehålla mig härvid. Ett ytterligare skäl för denna min redan tidigare

intagna ståndpunkt tillkommer, därest riksdagen skulle godkänna det av

Kungl. Majit i statsverkspropositionen till 1932 års riksdag framlagda

förslaget örn omläggning av gymnastikinspektionen.

De sakkunniga hava emellertid ifrågasatt den förändringen i det tidigare

framlagda förslaget, att rektor icke skulle tillsättas genom fullmakt

utan, i likhet med cheferna för åtskilliga centrala ämbetsverk och rektorerna

vid läroverken, medelst förordnande på viss tid, förslagsvis sex år.

Vidare hava de sakkunniga förordat, att för rektor en viss, begränsad

undervisningsskyldighet skulle föreskrivas. Till dessa av de sakkunniga

framlagda förslag vill jag uttala min anslutning.

I fråga örn överlär arbet attningarna förordade 1927 års sakkunniga, att

desamma borde borttagas. I propositionen nr 133 till 1931 års riksdag uttalade

jag emellertid vissa betänkligheter mot att helt slopa dessa befattningar

utan förordade i stället beviljandet av vissa överlärararvoden.

1931 års sakkunniga hava på denna, punkt anslutit sig till det av 1927 års

sakkunniga framlagda förslaget och hemställt, att inga som helst överlärarbefattningar

måtte bibehållas vid centralinstitutet.

Majoriteten inom centralinstitutets lärarkollegium åter har uttalat sig

för bibehållande av överlärartjänster, eventuellt i form av arvoden, under

det att direktionens majoritet anslutit sig till det av de sakkunniga framlagda

förslaget. N

För egen del kan jag icke undgå att fortfarande hysa vissa betänkligheter

mot att helt slopa överlärarbefattningarna. Emellertid anser jag

mig ira, i likhet med statskontoret, icke höra motsätta mig de sakkunnigas,

med 1927 års sakkunnigas överensstämmande förslag i denna del.

Enligt det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget skulle en av

institutets ordinarie lärare förordnas att vara rektors ställföreträdare.

Med hänsyn till de omfattande uppgifter, som för framtiden skola åvila

rektor, vill jag tillstyrka förslaget härom. Beträffande den ersättning, som

med anledning härav bör tillkomma den sålunda förordnade läraren, torde

jag få yttra mig i annat sammanhang.

opaginerad Kontrollera mot PDF

21

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

I fråga om tillsättning av lärare och lärares tjänstgöringsskyldighet ansluter

jag mig till vad 1931 års sakkunniga härutinnan föreslagit, givetvis

med de ändringar, som föranledas av vad jag i det föregående anfört

rörande tillsättning m. m. av de medicinskt utbildade lärarna.

De av de sakkunniga framlagda förslagen till lärarbefattningar vid centralinstitutet

efter omorganisationen bygger på ingående beräkningar av

lärarbebovet vid ett ungefärligt tillämpande av de av de sakkunniga framlagda

undervisnings- och timplanerna. De smärre förändringar av dessa,

som jag i det föregående ansett mig böra förorda, föranleda ingen annan

ändring i det sålunda beräknade lärarbehovet än att den föreslagna extralärarbefattningen

i rytmik bliver obehövlig.

I överensstämmelse med vad centralinstitutets direktion anfört rörande

de militära elevernas utbildning i fäktning, torde vid tillsättandet av lärarna

i lek och idrott hänsyn böra tagas till att en av dem bör vara kompetent

att leda de militära elevernas undervisning i fäktning.

Då jag i övrigt icke haft något att erinra mot de sakkunnigas förslag,

skulle alltså vid gymnastiska centralinstitutet efter omorganisationens

slutliga genomförande finnas följande lärare:

ordinarie lärare:

2 manliga lärare i friskgymnastik;

2 kvinnliga » » »

1 manlig » » lek och idrott, tillika friskgymnastik;

1 kvinnlig > » friskgymnastik, lek och idrott;

2 manliga » » lek och idrott;

1 kvinnlig » » » * * .

2 manliga » sjukgymnastikens teknik med fysikalisk behandling,

2 kvinnliga » » * * * '', V .... *

1 lärare (medicinskt utbildad) i sjukgymnastik och anatomi, tillika poiikli
nikf

öreståndare;

j s ( » » ) » sjukgymnastik oell ortopedi, tillika biträ
dande

poliklinikföreståndare,

extra lärare:

1 lärare i fysiologi och hälsolära;

1 » » allmän patologi; . .

1 » » sjukdomslära (allmän sjukdomslära och invärtes sjukdomar);

1 » » » (kirurgiska sjukdomar) jämte allmän kirurgi och

f örbandslära;

1 » » röstbehandling;

1 » » psykologi och pedagogik.

Till stöd för det i motionen 1:315 framförda yrkandet har i motionen

framhållits följande:

Det beslut i fråga örn gymnastiska centralinstitutets omorganisation, som

fattades av 1931 års riksdag, innebar viktiga och långtgående medgivanden

åt den motionsvis framförda och av en praktiskt taget enhällig läkaropinion

omfattade ståndpunkten, att sjukgymnastutbildningen bör skiljas

från gymnastiklärarutbildningen och förläggas till en medicinsk högskola

med tillhörande kliniskt sjukhus samt ställas under sakkunnig läkarled
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

liing. Riksdagen uttalade nämligen bl. a., att det vore synnerligen angeläget

»att utbildningen, såvitt den har medicinsk karaktär, ställes under

inseende av sakkunnig handledning och intimt anknytes till klinisk och

poliklinisk tjänstgöring vid en större sjukvårdsanstalt». Riksdagen betonade

dessutom vikten av att obehövliga moment utmönstrades ur undervisningen

på respektive utbildningslinjer, och ansåg att gemensamheten i

undervisningen kunde avsevärt inskränkas under vad den i fjolårets proposition

berörda timplanen angav, »måhända blott till en termin under

lörsta året». Trots att den för blivande gymnastiklärare och blivande sjukgymnaster

gemensamma undervisningen således enligt riksdagens mening

komme att få ett mycket obetydligt omfång, och trots att den ojämförligt

större delen av sjukgymnasternas utbildning skulle förläggas till karolinska

institutet och serafimerlasarettet, gav riksdagen dock sitt medgivande

till att denna senare utbildning fortfarande skall anses äga rum

vid gymnastiska centralinstitutet.

Detta kompromissbeslut har senare närmare utformats genom den utredning,

som anförtrotts åt 1931 års gymnastiksakkunniga och som ligger till

grund för den i år framlagda propositionen i ärendet (prop. nr 152).

Såsom framgår av propositionen, har nämnda sakkunnigförslag utsatts

för en ytterst skarp och allvarlig kritik från såväl karolinska institutets

lärarkollegium som serafimerlasarettets direktion, d. v. s. från just de medicinska

institutioners sida, åt vilka riksdagen velat anförtro uppdraget

att meddela den nya, förbättrade sjukgymnastutbildningen. Vad som från

detta håll säges, måste alltså anses vara förtjänt av en alldeles särskild

uppmärksamhet, då nu riksdagen går att fatta ståndpunkt till det framlagda

omorganisationsförslaget.

I denna kritik påvisas bl. a., att de sakkunniga i fråga örn sjukgymnastutbildningen

icke tagit vederbörlig hänsyn till riksdagens ovanberörda

direktiv i fråga örn begränsandet av den för de båda linjerna gemensamma

undervisningen och utmönstrandet av obehövliga utbildningsmoment. Den

omfattande samundervisningen i ämnen, som huvudsakligen tillhöra den

ena lmjens utbildningsområde, synes, framhåller kollegiet vidare, sammanhänga

med strävan att bibehålla gymnastikdirektörstiteln. Kollegiet

ställer sig, nu som tidigare, avvisande mot bibehållandet av denna titel.

Det synes även undertecknad lyckligast örn nämnda titel avskaffades, varigenom

skulle vinnas ett klarare framhållande av att utbildningen numera

skall inriktas på tvenne i stort sett helt skilda arbetsuppgifter: å ena sidan

gymnastiklärarens och idrottsledarens, å andra sidan sjukgymnastens.

Karolinska institutets lärarkollegium riktar i fortsättningen en ingående

kritik mot det sätt, varpå enligt sakkunnigförslaget samarbetet mellan

å ena sidan gymnastiska centralinstitutet och å andra sidan karolinska

institutet och serafimerlasarettet skulle ordnas. Då dessa senare institutioner

komma att bära det moraliska ansvaret för såväl den undervisning,

de blivande sjukgymnasterna skola åtnjuta, som den sjukvård, vilken skall''

ägnas patienterna å den föreslagna nya gymnastikpolikliniken vid serafimerlasarettet,

synes det vara rättvist och sakligt befogat, att den medicinska

högskolan erhåller ett sådant inflytande på planerandet och ledandet

av nämnda undervisning, att denna kan hållas på ett plan, som motsvarar

den medicinska vetenskapens krav.

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga örn lärartillsättningar, undervisningen

i olika medicinska ämnen, ledningen och kontrollen av denna un
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

23

dervising samt av arbetet på polikliniken är, såsom i de nämnda yttrandena

uppvisas, på många punkter synnerligen otillfredsställande. Lärarkollegiet

anser en ny utredning örn dessa till stor del outredda frågor vara

alldeles oundgänglig oell förklarar sig på det bestämdaste avstyrka förslaget.

Till en viss grad har Kungl. Majit sökt avhjälpa de sålunda påpekade

bristerna i sakkunnigförslaget genom att föreslå vissa ändringar i detsamma.

Sålunda har t. ex. den gemensamma undervisningen något begränsats,

karolinska institutet och serafimerlasarettet ha beretts ökat inflytande

på tillsättandet av lärartjänster i medicinska ämnen, undervisningen

i sjukdomslära har nedsatts med en tredjedel av timtalet, och i

fråga örn den nya polikliniken lia den medicinska sakkunskapens krav ansetts

böra beaktas. Å andra sidan har departementschefen av kostnadsskäl

motsatt sig en ändring i fråga örn den föreslagna lärartjänsten i sjukgymnastik

och anatomi, vars innehavare dessutom enligt förslaget skulle

vara poliklinikföreståndare. Att en dylik kombination ur flera synpunkter

är ohållbar, och att undervisningen i det viktiga ämnet anatomi bör

anförtros åt en fackanatom, synes dock vara uppenbart, varför en ändring

även på denna punkt torde vara ofrånkomlig.

Även örn hänsyn tages till de av departementschefen föreslagna förbättringarna,

torde det nu framlagda förslaget näppeligen kunna läggas

till grund för ett definitivt riksdagsbeslut i denna betydelsefulla fråga.

Många viktiga punkter äro nämligen fortfarande outredda. Den knappt

tillmätta tidell har gjort, att det av karolinska institutets lärarkollegium

avgivna yttrandet icke kunnat innehålla en verkligt fullständig och noggrann

granskning av sakkunnigförslaget. Universitetskanslern har därför

också hemställt, att tillfälle måtte beredas kollegiet att vidare och fullständigt

yttra sig i ärendet. Departementschefen medgiver för egen del,

att vägande skäl onekligen kunna anföras för att tillmötesgå denna kanslerns

hemställan. Och det må tillfogas, att denna hemställan förefaller så

mycket mera berättigad som de sakkunniga förvånande nog underlåtit att

förhandla med karolinska institutet och lasarettsdirektionen angående

formerna för det föreslagna samarbetet. Att departementschefen detta oaktat

icke tillmötesgått en så befogad anhållan, beror, upplyses det, på hans

önskan att få fram förslaget till avgörande redan i år. Man kan till fullo

behjärta det önskvärda i att denna sedan mer än två årtionden debatterade

organisationsfråga snarast möjligt vinner sin lösning. Men innan

detta kan ske, måste uppenbarligen utredningen vara slutförd, så att riksdagen

klart kan skönja, vad omorganisationen innebär. Departementschefen

förklarar, att »den närmare utformningen av de bestämmelser rörande

samarbete, som jag i det föregående skisserat, torde böra ske först sedan

förnyat yttrande i ämnet inhämtats från karolinska institutets lärarkollegium

och serafimerlasarettets direktion, varjämte även centralinstitutets

direktion torde böra beredas tillfälle att ånyo yttra sig». Här ställes

alltså i utsikt en fortsatt och ingående utredning. En sådan är givetvis

också av behovet påkallad och torde böra ske genom förhandlingar mellan

de av departementschefen nämnda myndigheterna. Men att låta denna

utredning äga rum först efter det riksdagen redan fattat sitt beslut, står

knappast i överensstämmelse med en sund parlamentarisk arbetsmetod.

Det riktiga och lämpliga torde vara, att resultatet av den ännu ej slutförda

undersökningen föreligger färdigt, innan riksdagen fattar sin slut
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

liga ståndpunkt i ärendet, och det ytterligare uppskov, som liärav kan

föranledas, lär icke kunna anses medföra någon risk för organisationsfrågans

lyckliga lösning.

Till stöd för det i motionen 1:321 framförda yrkandet har i motionen

anförts huvudsakligen följande:

Med anledning av 1931 års riksdags beslut och efter Kungl. Maj:ts bemyndigande

tillkallade statsrådet Städener den 18 juni 1931 sakkunniga,

kallade »1931 års gymnastiksakkunniga». I dessas uppdrag ingick som

första punkt att »uppgöra av kostnadsberäkningar åtföljt förslag till grunder

för samarbete mellan gymnastiska centralinstitutet och karolinska institutet

samt serafimerlasarettet ifråga örn såväl den teoretiska som den praktiska

utbildningen av sjukgymnaster».

Nämnda sakkunniga ingåvo den 30 november 1931 sitt förslag till dylikt

samarbete. De sakkunniga, vilka till följd av sin sammansättning i huvudsak

representerade gymnastiska centralinstitutet, hade, innan de till Konungen

överlämnade sitt förslag till samarbete mellan gymnastiska centralinstitutet

å ena sidan och karolinska institutet samt serafimerlasarettet å andra sidan,

icke samrått örn förslagets utformning vare sig med den medicinska högskolan

eller med serafimerlasarettets direktion. Det är knappast att vänta,

att ett förslag till samarbete, som uppgöres under sådana former, skall

kunna bli för den andra parten utan ändringar godtagbart. Sedan förslaget

remitterats till karolinska institutets lärarkollegium, avstyrkte kollegiet enhälligt

på det bestämdaste dess antagande. Den sista punkten i kollegiets

yttrande har följande lydelse: »Lärarkollegiet, som anser en förbättring av

undervisningen i medicinska ämnen för gymnastiska centralinstitutets elever

högst önsklig och för detta ändamål gärna vill ställa högskolans resurser

till förfogande,. beklagar, att, då det föreliggande förslaget ej i tillräcklig

grad tillvaratagit möjligheterna att inom ramen av riksdagens direktiv tillgodose

de krav, som av en enhällig medicinsk sakkunskap framställts, och

då formerna för karolinska institutets andel i samarbetet till stor del äro

outredda samt de positiva förslagen rörande dessa former i flera avseendeD

äro oförenliga med karolinska institutets ställning som vetenskaplig högskola

med dess övriga undervisningsbehov och med en god sjukvårdsorganisation

vid serafimerlasarettet, lärarkollegiet på det bestämdaste måste avstyrka detsamma.

»

Direktionen över serafimerlasarettet anslöt sig i sitt yttrande till karolinska

institutets yttrande, i vad detsamma angick serafimerlasarettet, och slutar

med att säga, att ehuru direktionen gärna ser, att en gymnastikpoliklinik

kommer till stånd, direktionen dock måste anse nödvändigt att densamma

ställes under direktionens ledning i samma ordning som övriga polikliniker.

Trots detta bestämda avstyrkande från såväl karolinska institutets som

serafimerlasarettets sida, grundat på ingående saklig motivering, har emellertid

statsrådet ansett sig böra framlägga en proposition, grundad på de

sakkunnigas förslag. Statsrådet har i de sakkunnigas förslag gjort vissa

ändringar för att tillmötesgå de anmärkningar, som gjorts av karolinska

institutet och serafimerlasarettets direktion, men han har icke angående dessa

förändringar på något sätt konfererat med nämnda parter. Granskar man

de förändringar, som skett för att tillmötesgå anmärkningarna mot förslaget,

finner man också, att detta tillmötesgående gäller i det hela mera oviktiga

saker och ofta är mera skenbart än reellt. Även i det förslag, som statsrådet

Städener nu i den kungl, propositionen framlägger, kvarstå i så väsent
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

25

liga delar de av den medicinska högskolan och serafimerlasarettet förut

gjorda anmärkningarna, att man nog kan våga påstå, att förslaget också

i sitt föreliggande skick icke skulle kunna av den medicinska högskolan

och serafimerlasarettet tillstyrkas.

Man frågar sig, varför statsrådet, som tydligen anger sig önska tillmötesgå

karolinska institutets och serafimerlasarettets önskemål, ändock velat framställa

proposition i ärendet. Han anger skälen härtill på sid. 73 i propositionen.

Dessa skäl äro, att ett annat tillvägagångssätt icke skulle hava

medgivit möjligheten att förelägga ärendet för 1932 års riksdag. Statsrådet

anser sig nämligen icke kunna medverka till, att gymnastiska centralinstitutets

omorganisationsfråga återigen undanskjutes, och han förklarar, att

ett studium av karolinska institutets yttrande visar det möjligt att på många

punkter tillmötesgå de av lärarkollegiet framställda önskemålen örn beredande

av större inflytande för de medicinska intressena på sjukgymnastikens

framtida undervisningsorganisation, utan att för den skull eftersätta det av

1931 års riksdag godtagna sambandet mellan gymnastikens båda huvudavdelningar

frisk- och sjukgymnastiken.

Till detta uttalande kan anmärkas, att örn frågan nu skulle ytterligare

undanskjutas, så kan detta icke sägas bero på karolinska institutets eller

serafimerlasarettets direktions åtgöranden utan på 1931 års gymnastiksakkunniga,

som framlagt sitt förslag utan att förut ha konfererat med nämnda

parter, och så sent, att icke de nödvändiga förhandlingarna därefter medhunnits.

Vidare är att till statsrådets nyssnämnda yttrande göra den anmärkningen,

att de önskemål, som karolinska institutet framställt ifråga om

förslaget till anordningar för beredande av undervisning på serafimerlasarettet

åt gymnastiska centralinstitutets elever, icke endast röra under visning sorganisationen,

utan att en lika väsentlig sak är sjukvårdsorganisationen. Jag

skulle vilja påstå, att bristerna i sistnämnda avseende i det framlagda förslaget

äro så avgörande, att de i själva verket träda i förgrunden vid frågans

bedömande. Den medicinska högskolan har lojalt böjt sig för riksdagens

beslut, att gymnastiska centralinstitutet fortfarande skall behålla även utbildningen

av sjukgymnaster, även om högskolan nu liksom förut anser, att

det varit lyckligare, örn sjukgymnastutbildningen hade ordnats fristående

såsom den sjukvårdsangelägenhet den är. Riktigheten av den medicinska

högskolans uppfattning måste enligt min mening vara uppenbar för en var,

som har någon kontakt med sjukvårdsorganisation. Men högskolan har,

som sagt, icke gjort några anspråk på ändringar i detta avseende. Högskolan

har endast önskat att inom ramen för riksdagens beslut få till stånd

en mer tillfredsställande organisation av samarbetet med gymnastiska centralinstitutet.

För min del skall jag i denna motion till behandling endast

upptaga samarbetet i vad det rör åstadkommandet av en sjukgymnastik

poliklinik vid serafimerlasarettet. En tillfredsställande organisation av samarbetet

i denna punkt är i själva verket det viktigaste i hela den föreliggande

frågan.

På den sjukgymnastiska poliklinikens ändamålsenliga utformning och organisation

hänger till väsentlig del värdet av omorganisationen vid gymnastiska

centralinstitutet i vad den angår sjukgymnasternas utbildning.

Då riksdagen med anledning av den från medicinskt håll framkomna

kritiken av sjukgymnastutbildningen vid gymnastiska centralinstitutet beslutat,

att centralinstitutet skall söka samarbete med den medicinska högskolan

och att för detta ändamål bland annat viss del av undervisningen skall

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

förläggas till serafimerlasarettet, så avses väl i all rimlighets namn härmed

att viss del av undervisningen skall överlämnas till högskolan. Varför vänder

man sig eljes till en högskola för hjälp med undervisningen? Men enligt

förslaget är det icke så. Förslaget innebär egentligen endast att gymnastiska

centralinstitutets poliklinik förlägges på annan plats än förut, nämligen

till serafimerlasarettet i stället för vid Hamngatan, och därigenom kan

påräkna att få ofantligt mycket mer patienter än förut. Den blir en stor

sjukvårdsinrättning i stället för att förut ha fört ett tynande liv. Detta är

naturligtvis en stor fördel för undervisningen, men denna fördel måste

köpas med en omorganisation. Serafimerlasarettets polikliniker utgöra nämligen

en stor och ömtålig sjukvårdsorganisation. Poliklinikerna besökas av

cirka 60,000 personer örn året, som där göra ungefär 130,000 besök. Direktionen

över serafimerlasarettet har ansvaret för att denna apparat funktionerar

oklanderligt. Att läkare och sjukvårdspersonal göra sina skyldigheter

mot de sjuka, att dessa 60,000 sjuka människor garanteras en sakkunnig

undersökning och behandling. I denna apparat vill man nu lägga in en

poliklinik, där hela sjukvårdspersonalen står på gymnastiska centralinstitutets

stat i stället för på lasarettets och den medicinska högskolans, där semester

och tjänstledighet åt läkare och gymnaster, vikarier o. s. v. bestämmas

av gymnastiska centralinstitutet, där med ett ord lasarettsdirektionen

ingenting har att säga till örn beträffande sjukvården och den medicinska

högskolan ingenting att säga till örn beträffande undervisningen. Denna

poliklinik måste komma att verka som en sten i hjulen på sjukvårdsarbetet.

Är detta förnuftigt och rimligt? Det är icke underligt, att serafimerlasarettets

direktion protesterar mot en dylik anordning. Det är visserligen

sant, att statsrådet nu föreslår vissa uppmjukningar i denna av de sakkunniga

föreslagna organisation, men dessa förbättringar äro alldeles icke tillräckliga

och väsentliga. För att klargöra detta ber jag att få orientera

något över förslagets detaljer.

Det förslag, som 1931 års sjukgymnastiksakkunniga framställt, är i fråga

om polikliniken i huvudsak följande.

Serafimerlasarettet bygger en poliklinik, utrustar densamma och ansvarar

för driftkostnaderna. De avgifter, som inflyta för patientbehandlingen, tillfalla

serafimerlasarettet på samma sätt som från övriga polikliniker. Vid

polikliniken anställd sjukvårdspersonal står på gymnastiska centralinstitutets

stat och icke på sjukhusets stat eller på den medicinska högskolans stat.

Sjukvårdspersonalen utgöres enligt förslaget av två läkare och fyra gymnaster,

som icke äro läkare, därav två manliga och två kvinnliga. Av läkarna

skall den ena vara poliklinikens föreståndare. Han skall undervisa

i sjukgymnastik, och han skall dessutom vara lärare i anatomi vid gymnastiska

centralinstitutet. För honom fordras ingen särskild utbildning utom

kunnighet i sjukgymnastik och legitimation som läkare. Den andre läkaren

skall vara kirurgiskt-ortopediskt utbildad jämte sin sjukgymnastiska utbildning.

Han skall undervisa i sjukgymnastik liksom den förre och vara biträdande

föreståndare för polikliniken. De fyra icke medicinska lärarna vid

polikliniken skola undervisa i sjukgymnastik och fysikaliska behandlingsmetoder.

Hela sjukvårdspersonalen tillsättes av Kungl. .Majit, de fyra icke

läkarna utan karolinska institutets hörande, de två läkarna efter sedan karolinska

institutet uppgjort förslag och gymnastiska centralinstitutet sedan avgivit

förord.

Mot denna organisation har karolinska institutet och serafimerlasarettet

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

27

gjort allvarliga invändningar. Man har anfört, att tillsättningsförfarandet

beträffande läkarna icke garanterar, att den vetenskapligt skickligaste bland

de sökande får befattningen, och nian har framhållit, att då nu för första

gången i vårt land en väl utrustad poliklinik för behandling med sjukgymnastik

kommer till stånd, och således för första gången möjlighet till vetenskapligt

arbete på detta viktiga område av medicinen ges, det också är viktigt

att tillse, att platserna besättas på samma sätt som alla andra lärarbefattningar

vid våra universitet och högskolor, nämligen med den vetenskapligt

mest framstående. I de gymnastiksakkunnigas förslag står nämligen,

att lärdomsmeriter skola vara den främsta befordringsgrunden. Härtill genmäler

nu statsrådet, att han intet har att erinra mot, att som främsta befordringsgrund

skulle sättas vetenskaplig skicklighet i stället för lärdom,

och tillägger: »Givetvis föreligger här i sak ingen skillnad mellan de sakkunnigas

och lärarkollegiets uppfattning». Ha således såväl de sakkunniga

som statsrådet den uppfattningen, att den vetenskapliga skickligheten skall

vara den främsta befordringsgrunden, så är det uppenbart, att det framlagda

förslaget icke realiserar denna syftning. Enligt de sakkunnigas förslag

skulle av karolinska institutets lärarkollegium efter beredning genom sakkunniga

upprättas ett förslag, upptagande tre av de sökande. Bland dessa

tre skulle sedan gymnastiska centralinstitutets direktion ge förord åt en.

Aven örn karolinska institutet upprättar sitt förslag med hänsyn till vetenskaplig

skicklighet i stället för lärdom, så kvarstår att gymnastiska centralinstitutets

direktion skulle vara oförhindrad att bland dessa tre ge förord

åt den vetenskapligt minst kvalificerade. Bestämmelsen örn vetenskaplig

skicklighet som främsta befordringsgrund skulle väl nämligen icke medföra

skyldighet för centralinstitutets direktion att även förorda den vetenskapligt

skickligaste, ty i så fall är det svårt att inse, vartill förordet skulle tjäna,

sedan en gång genom sakkunniga utretts vilken av de sökande, som är vetenskapligt

mest förtjänt. Således skulle även efter statsrådets nu framlagda

förslag tillsättningsförhållandena bli väsentligen annorlunda än vid våra universitet

och högskolor och icke lämna tillnärmelsevis samma garanti för

den vetenskapligt mest förtjäntes utnämning. Det är uppenbart, att örn den

främsta befordringsgrunden är vetenskaplig skicklighet, ingen anledning finnes

att stadga att förord efter karolinska institutets förslag skall avges av

direktionen för gymnastiska centralinstitutet, utan att denna bestämmelse

är direkt otjänlig och bör bortfalla.

Den medicinska högskolan har vidare med styrka framhållit, att det icke

kan vara rimligt, att undervisning i medicinska ämnen, således i detta fall

sjukgymnastik och fysikaliska behandlingsmetoder, meddelas vid universitetssjukhuset

av icke läkare, således de fyra nyss omnämnda icke medicinskt

utbildade sjukgymnasterna. Karolinska institutets lärarkollegium har tillagt,

att det däremot icke har något emot att undervisning, som endast avser

handledning i behandlingens tekniska utförande på de sjuka, vid polikliniken

lämnas av sjukgymnaster, som icke äro läkare. Statsrådet svarar härtill

sid. 80 i propositionen: »Jag vill i detta sammanhang allenast erinra

därom, att de föreslagna lärarna i sjukgymnastik med fysikalisk behandling

icke äro avsedda att vara medicinskt utbildade, enär deras undervisning vid

serafimerlasarettet endast., skulle avse handledning och instruktion vid behandlingens

utförande.» Är meningen att dessa gymnaster endast skola ha

den av statsrådet här angivna undervisningsskyldigheten, vilket också är

det enda rimliga, så finnes icke heller någon anledning till att benämna

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr ,90.

dem på annat sätt än de gymnaster med samma art av undervisning, som

enligt förslaget skola anställas för undervisningen vid klinikerna, och där

kallas instruktionsfiymnaster, samt att avlöna dem med hänsyn därtill, varigenom

en betydande besparing, uppgående till såsom jag nedan närmare

skall utföra, 14,000 kronor årligen, skulle uppkomma. I detta sammanhang

vill jag påpeka, att de 4 instruktionsgymnasterna vid polikliniken böra ha

hela sin verksamhet förlagd till polikliniken.

En för karolinska institutet mycket viktig fråga är naturligtvis, hur den

föreslagna anordningen med en gymnastikpoliklinik vid serafimerlasarettet

inverkar på undervisningen i sjukgymnastik för karolinska institutets egna

elever, således för de tjänstgörande medicine kandidaterna. Såsom förslaget

till gymnastikpoliklinik är utformat skulle den sjukgymnastiska verksamhet,

som serafimerlasarettet för närvarande bedriver i sina gymnastiklokaler,

överflyttas till den nya gymnastikpolikliniken beträffande det ambulanta

klientelet, således poliklinikmaterialet. Något annat är icke möjligt. Man

kan icke gärna lia två gymnastikpolikliniker på sjukhuset, som konkurrera

örn de sjuka. De olycksfallsskadade, som nu utgöra en stor del av behandlingsmaterialet

vid serafimerlasarettets gymnastikavdelning, böra naturligtvis,

sedan en särskild gymnastikpoliklinik kommit till stånd, behandlas därstädes.

Det är då klart, att patientmaterialet vid serafimerlasarettets nuvarande

gymnastikavdelning måste i högst betydlig grad komma att minska genom

den nya poliklinikens inrättande. I själva verket blir materialet då för litet

för undervisning och övning av de medicine kandidaterna. Detta så Hacket

mer som i förslaget också ingår, att gymnastiska centralinstitutets elever

skulle för sin övning få disponera även de på klinikerna inneliggande sjuka.

Det är således uppenbart, vilket även karolinska institutets lärarkollegium

framhållit, att undervisningen för medicine kandidater i sjukgymnastik icke,

örn förslaget förverkligas, överhuvud taget kan bedrivas vid serafimerlasarettet.

Det enda material, som skulle kunna läggas till grund för undervisning

av medicine kandidater, är den poliklinik, där lärarna stå på gymnastiska

centralinstitutets stat och icke enligt förslaget ha någon som helst

skyldighet i undervisningsavseende gent emot karolinska institutet. Varken

de sakkunniga eller statsrådet ha över huvud taget yttrat sig örn denna sak.

Det är dock en mycket viktig fråga, som måste lösas. Den enklaste lösningen

är uppenbarligen, att de vid gymnastikpolikliniken anställda lärarna

icke ställas på gymnastiska centralinstitutets stat, utan på serafimerlasarettets

och den medicinska högskolans stat och att i deras skyldigheter också inginge

undervisningen av medicine kandidaterna liksom undervisningen av

centralinstitutets elever. Många svårigheter och olägenheter med det framlagda

förslaget skulle härigenom bortfalla. Den medicinska högskolans ovan

anförda krav på ett ur universitetssynpunkt tillfredsställande tillsättningsförfarande

skulle då lätteligen kunna tillgodoses, och ävenså skulle serafimerlasarettets

direktions krav på samma inflytande över sjukvården vid

denna poliklinik som vid de andra på naturligaste sätt tillfredsställas. Jag

kan icke finna att några vägande invändningar kunna framställas mot en

sådan ordning. Vad som kan anföras är, att eftersom det i huvudsak gäller

undervisning av centralinstitutets elever, så böra lärarna också stå på centralinstitutets

stat. Men det gäller undervisning för centralinstitutets elever

i medicinska ämnen på universitetssjukhuset. Vad är det för orimligt i att

den del av undervisningen av gymnastiska centralinstitutets elever, som

centralinstitutet självt icke kan tillfredsställande bedriva utan måste vända

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

29

sig till den medicinska högskolan för att få utförd, att denna del av undervisningen

överlämnas till högskolan? Vilket är naturligare, att den medicinska

högskolan meddelar undervisning vid universitetssjukhuset åt gymnastiska

centralinstitutets elever i medicinska ämnen eller att gymnastiska centralinstitutet

självt meddelar denna undervisning vid universitetssjukhuset, trots

att det vänt sig till den medicinska högskolan för att få hjälp med denna

samma undervisning, ja att till på köpet gymnastiska centralinstitutet vid

universitetssjukhuset skulle lämna undervisning åt universitetets studenter?

Det blir då icke gymnastiska centralinstitutet som vid universitetssjukhuset

får hjälp av den medicinska högskolan utan det skulle bli den medicinska

högskolan som för undervisning vid sitt eget sjukhus av sina egna elever

skulle få hjälp av gymnastiska centralinstitutet. Mig förefaller förslaget i

detta avseende vara ganska orimligt. Örn lärarna vid gymnastikpolikliniken

ställas på lasarettets och karolinska institutets stat kan också vinnas, att

den nuvarande läraren i sjukgymnastik vid serafimerlasarettet kunde inbesparas.

Dennes uppgift är dels att tjänstgöra som konsult och närmaste

arbetsledare vid serafimerlasarettets gymnastikavdelning, dels ock att hålla

tre kurser örn året för medicine kandidater. Det finns ingenting som hindrar,

att denne lärare samtidigt är anställd som föreståndare eller biträdande föreståndare

vid gymnastikpolikliniken och där meddelar undervisning såväl åt

de medicine kandidaterna som åt centralinstitutets elever. Härigenom skulle

i lönestaten kunna göras en inbesparing utöver nämnda 14,000 kronor av

ytterligare 3,000 kronor (dyrtidstillägg oberäknade).

Enligt statsrådets liksom de sakkunniges förslag skulle föreståndaren för

gymnastikpolikliniken utom sin undervisningsskyldighet i sjukgymnastik

även vara g3rmnastiska centralinstitutets lärare i anatomi. Denna anordning

är uppenbart orimlig. Den är orimlig såväl ur anatomiundervisningens synpunkt

som ock ur synpunkten av sjukvårdens behöriga tillgodoseende vid

gymnastikpolikliniken, varom karolinska institutet och serafimerlasarettets

direktion torde vara fullt ense. Trots detta föreslår statsrådet icke någon

ändring i detta avseende. Då den föreslagna anordningen för samarbetet

mellan gymnastiska centralinstitutet och karolinska institutet ifråga om

undervisningen i anatomi är ganska signifikativ för arten av den reformering

av undervisningen för sjukgymnaster i medicinska ämnen som här

föreslås, ber jag att få säga några ord även härom.

Karolinska institutets lärarkollegium har framhållit, att örn undervisningen

i anatomi för gymnastiska centralinstitutets elever skall förläggas till karolinska

institutets anatomiska institution, det är nödvändigt, att den som

meddelar undervisningen är underställd den anatomiska institutionens chef,

således professorn i anatomi. Härtill genmäler statsrådet, att han intet har

att erinra emot att den del av undervisningen i anatomi (liksom också i

övriga teoretiska ämnen) som skall ske vid karolinska institutets institutioner

är underordnad vederbörande institutionschef. Men han tillägger »dock

vill jag framhålla, att huvuddelen av undervisningen i dessa ämnen givetvis

även i fortsättningen kommer att äga rum å centralinstitutet och att

endast enstaka viktigare demonstrationer böra förläggas till karolinska institutet».

Man frågar sig då med häpnad: Anid blir kvar av samarbetet mellan

gymnastiska centralinstitutet och karolinska institutet ifråga örn anatomi,

som väl måste betraktas som det grundläggande och viktigaste tcoretisktmedicinska

utbildningsämnet för blivande sjukgymnaster? I vilket avseende

har enligt förslaget undervisningen i anatomi höjts till ett högre plan, för
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

bättrats? Undervisningen skall icke ske på den anatomiska institutionen,

vilken är den enda plats, där tillfredsställande material för undervisningen

finnes. Undervisningen skall icke heller ges av en anatom, utan av en person,

vars huvudsakliga arbete skall vara sjukvårdsarbete och som, vartill jag

strax skall komma, måste vara högt kvalificerad i praktisk medicin, och

icke samtidigt kan vara det i anatomi. Man är fullt berättigad att örn en

undervisningsreform, som har denna typ, använda ordet humbug. Jag ber

att få påminna om, att våra bättre privata institut för utbildande av sjukgymnaster

ha undervisningen i anatomi ordnad så att den ges av en

anatom av facket och med anlitande av de anatomiska institutionernas

resurser. Gymnastiska centralinstitutet skulle således efter denna reform fortfarande

få en undervisning i anatomi av väsentligt lägre kvalitet än åtskilliga

andra gymnastskolor i vårt land.

Jag nämnde, att även ur sjukvårdssynpunkt kombinationen: undervisare

i sjukgymnastik och anatomi samt desslikes föreståndare för gymnastikpolikliniken

är en fullständigt orimlig och ohållbar anordning. Det förefaller

sorn om varken de sakkunniga eller statsrådet skulle inse hur uppenbart

detta är. Jag kan icke se någon annan förklaring till denna brist i klarsynen

än att man från gymnastiska centralinstitutets håll föreställer sig,

att den poliklinik, som skall inrättas vid serafimerlasarettet, kommer att bli

en poliklinik av samma art som den, vilken centralinstitutet haft och fortfarande

har vid Hamngatan, endast en sådan i större skala. Vid en poliklinik

sådan som den närvarande vid gymnastiska centralinstitutet ha läkarna

vid polikliniken icke någon alltför maktpåliggande uppgift, dels därför att

klientelet är obetydligt och dels därför att sjukvården, t. ex. beträffande

undersökningen av de sjuka, på grund av bristfällig utrustning och organisation

icke fyller de anspråk, som i de sjukas intresse måste ställas. En

organisation sådan som den nuvarande vore därför oförsvarlig ur sjukvårdens

synpunkt, örn den överflyttades till serafimerlasarettet. Gymnastikpolikliniken

vid serafimerlasarettet är avsedd att vara en öppen poliklinik, dit

allmänheten fritt kan vända sig. Dit komma icke blott personer, som äro

tämligen friska och önska motionsgymnastik, eller personer med smärre

oskyldiga krämpor utan sjuka människor i stor utsträckning. Under alla

omständigheter är det för en allmän sjukvårdsinrättning och allra helst för

ett undervisningssjukhus fullständigt oantagbart, att sjuka skola behandlas

utan föregående möjligast noggranna och sakkunniga undersökning. På

denna viktiga fordran, som är själva grundskillnaden mellan kvacksalveri

och vederhäftig läkekonst, kan intet avkall göras. Det vore en upprörande

våldshandling mot serafimerlasarettet och hela sjukvårdsväsendet, om där

skulle anordnas en poliklinik, vid vilken behandling skulle meddelas, utan

att de sjuka först äro läkarundersökta. Sjukgymnaster, som icke äro medicinskt

utbildade, äro icke kompetenta att undersöka de sjuka. Hur skulle

de kunna vara detta? Deras utbildning ger dem icke de nödiga kunskaperna

härför och avser icke heller på minsta sätt att meddela dem dylik

kunskap. För att förvärva dylik måste de genomgå fullständig utbildning

till läkaryrket. Om t. ex. en patient kommer till den gymnastiska polikliniken

och söker för ryggskott, så får det icke förekomma, att en sådan

patient utan läkarundersökning omhändertas av där arbetande gymnaster

och behandlas med massage eller fysikaliska behandlingsmetoder, alltefter

vad som kan av dem befinnas lämpligt. Patienten måste först ingående

undersökas, som örn han hade sökt för ryggskott på t. ex. den medicinska

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

31

polikliniken. Det måste sålunda utredas, varpå hans ryggskott beror. Detta

kan vara många och olika saker. Den kanske vanligaste orsaken är reumatisk

sjukdom i ryggraden, andra orsaker äro unaerlivssjukdomar, sjukdomar

i njurar, sjukdomar i ryggmärgen o. s. v. I alla dessa fall vore det

brottsligt att behandla de sjuka, utan att först i den mån det är möjligt

ha klarlagt sjukdomens art och närmare förhållanden. Men hur skall ett

tillräckligt ingående undersökningsarbete kunna ske, när den läkare som är

ansvarig härför tillika och utanför sin poliklinikverksamhet skall undervisa

i det viktigaste teoretiskt medicinska ämnet, anatomi?

De sakkunniga och statsrådet räkna med ett antal behandlingsseanser per

år av bortemot 90,000 motsvarande i genomsnitt 300 behandlingar om dagen.

Aven örn detta är överdrivna förväntningar och naturligtvis endast en mindre

del av de besökande komma för första gången och därför måste underkastas

en fullständig undersökning, är det påtagligt, att poliklinikens omfattning

i varje fall blir så stor, att undersökningen av patienterna kommer

att bli en mycket betydande arbetsuppgift för poliklinikens läkare. För

undersökningen och bedömandet av de kirurgiska fallen ha de sakkunniga

sörjt genom att kräva kirurgisk-ortopedisk utbildning av den andre läkaren

vid polikliniken, den så kallade biträdande poliklinikföreståndaren. Men av

den förste läkaren, föreståndaren för polikliniken, kräves icke någon kvalificerad

utbildning för den andra huvudgrupp av patienter, som polikliniken kommer

att få mottaga, nämligen de invärtes sjuka. Det är just undersökningen

av denna kategori av sjukdomsfall, som kräver en så betydande tid och

även särskilda kvalifikationer hos läkaren. I stället menar man, att denna

samma läkare också skall vara lärare i anatomi. Det är uppenbart, att

detta icke är rimligt. Båda dessa läkare måste för att vinna garanti för

sjukvårdens riktiga handhavande och för patienternas noggranna undersökning

vara närvarande vid polikliniken under hela arbetstiden. Dessa krav

har direktionen över serafimerlasarettet uppställt för alla vid poliklinikerna

arbetande läkare. Det finns intet skäl att beträffande gymnastikpolikliniken

göra ett undantag från denna till allmänhetens betryggande uppställda regel.

På patienterna måste göras alla de laboratorieundersökningar, röntgenundersökningar

o. s. v., som krävas för sjukdomens utredning. Det råder intet

tvivel att vid polikliniken också behövas underläkare, för att övertaga och

biträda vid dylika arbeten. Förslaget innehåller intet sådant.

Direktionen över serafimerlasarettet har i sitt yttrande framhållit, att den

anser nödvändigt, att om en gymnastikpoliklinik kommer till stånd, densamma

ställes under direktionens ledning i samma ordning som övriga polikliniker.

På sid. 80 i den kungl, propositionen säger statsrådet följande:

»Den föreslagna nya polikliniken synes mig i allt väsentligt böra likställas

med serafimerlasarettets övriga polikliniker och bliva underkastad samma

bestämmelser, som gälla för dessa. De synpunkter härutinnan, som av karolinska

institutets lärarkollegium och serafimerlasarettets direktion i deras yttranden

föreslagits, synas mig i allt väsentligt böra vinna beaktande, såsom

exempelvis i fråga örn läkarnas och den övriga sjukvårdande personalens

skyldigheter beträffande sjukvården, längden av deras arbetstid o. s. v.»

Detta innebär till synes ett fullständigt tillmötesgående av direktionens önskemål.

Emellertid är det nödvändigt att framhålla, att detta tillmötesgående

endast är skenbart. Ty även örn direktionen får samma myndighet över

denna poliklinik som över de andra, så kan icke med den föreslagna organisationen

samma bestämmelser genomföras, som äro gällande vid övriga

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

polikliniker och som äro absolut nödvändiga för sjukvårdens skull. Om

nämligen direktionen, vilket man med säkerhet kan påräkna, bestämmer,

att sjukvårdspersonalen, framför allt läkarna, vid gymnastikpolikliniken måste

vara närvarande från det polikliniken öppnas för allmänheten på morgonen

och till dess den stängs på eftermiddagen, så torde det med den föreslagna

organisationen näppeligen bli möjligt att åtlyda den ordern. Hur skall föreståndaren

för polikliniken, som tillika är lärare i anatomi och lärare i sjukgymnastik,

eventuellt även för undervisning av medicine kandidater, hur

skall han mäkta denna arbetsbörda? Hans undervisning i anatomi skulle

då ske på kvällarna. Hur skall han hinna bedriva vetenskapligt arbete i

sjukgymnastik? Enligt min bestämda mening, grundad på lång erfarenhet

om poliklinikarbete, kunna de krav som direktionen över serafimerlasarettet

måste ställa ur sjukvårdssynpunkt icke förenas med den organisation, som

förslaget ger.

En annan sak måste också i detta sammanhang framhållas. Det är icke

tänkbart, att dessa befattningar vid polikliniken skola kunna innehavas av

en och samma person i en lång följd av år. De måste bli övergångsplatser

för framstående yngre förmågor. Lönen är 9,540 kronor. Man kan förstå,

att förslagsställarna tänkt sig, att dessa personer utöver sitt arbete vid polikliniken

skulle kunna i praktisk yrkesverksamhet förtjäna ett önskvärt tilllägg

till denna lön. Som jag nyss yttrat är emellertid detta säkerligen icke

i någon nämnvärd grad möjligt, på grund av att polikliniken kommer att

ta för stor del av deras arbetskraft, örn den skall skötas som den bör. Ett

poliklinikarbete som sträcker sig över kanske ett halvt dussin timmar örn

dagen eller mer står nog sällan en läkare ut med under en lång följd av

år. Det bästa är säkert att lia duktiga yngre personer, tillsatta för kortare

tid, och avlönade så som de sakkunnige föreslagit. Den organisation av

polikliniken i avseende på läkarplatsernas tillsättande som här föreslås är

direkt hinderlig för sjukvårdsarbetets tillfredsställande bedrivande.

På grund av vad ovan anförts ber jag att få framställa nedanstående

förslag till en ur undervisningssynpunkt och sjukvårdssynpunkt tillfredsställande

organisation av gymnastikpolikliniken.

Chef för polikliniken bör liksom för alla övriga polikliniker vid serafimerlasarettet

vara en bland karolinska institutets professorer, som utses av karolinska

institutets lärarkollegium. Sjukvårdspersonal vid polikliniken skall

vara dels en läkare med kvalificerad utbildning i invärtes medicin och med

titeln poliklinikföreståndare dels en läkare med kvalificerad utbildning i kirurgi

och ortopedi kallad biträdande poliklinikföreståndare. Båda dessas

huvuduppgift som undervisare skall vara undervisning av gymnastiska centralinstitutets

elever i sjukgymnastik och fysikaliska behandlingsmetoder.

Den ena (eller båda) bör därjämte vara skyldig att undervisa medicine kandidater

i samma ämnen. Utom dessa läkare anställes en underläkare till

hjälp i arbetet. De båda överordnade läkarna ställas på karolinska institutets

stat och tillsättas i enlighet med för universiteten och karolinska institutet

gällande ordning. Underläkaren bör stå på serafimerlasarettets stat.

Sjukvårdspersonalen skall ytterligare bestå av fyra instruktionsgymnaster

på serafimerlasarettets stat, vilka tillsättas av lasarettets direktion på samma

sätt som de fem vid klinikerna verksamma instruktionsgymnasterna och

som ha sin verksamhet uteslutande förlagd till polikliniken. Dessutom

måste naturligtvis anställas annan sjukvårdspersonal till biträde med patienterna

vid av- och påklädning, provtagning (urin m. m.), avtagande och

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

33

anläggande av förband etc. En jämförelse mellan omkostnaderna för avlöning

av läkare och övriga lärare enligt mitt förslag och enligt propositionen

skulle utfalla på följande sätt

enligt denna motion

professor..........ingen lön

poliklinikföreståndare . . 9,540: —

biträdande poliklinikföreståndare

.......... 9,540: —

4 instruktionsgymnaster

(den nuvarande lönen

för lasarettets gymnaster

är 3,000, därtill skulle

komma det av de sakkunnige

föreslagna arvodet

av kr. 1,000 för

handledning av elever

vidbehandling=4,000) 16,000: —

1 underläkare (beräknat

efter den lön som serafi

merlasarettets direktion

hos Kungl. Maj:t

begärt få ge åt underordnad

läkare vid polikliniken)

.......... 4,500: —

39,580: —

Örn härifrån dras lön åt

nuvarande biträdande

lärare i gymnastik vid

serafimerlasarettet . . . 3,000: —

Återstår 36,580: —

enligt propositionen

poliklinikföreståndare . . 9,540: —

biträdande poliklinikföre
-

ståndare.........

. 9,540: —

2 manliga gymnaster. .

. 17,160: —

2 kvinnliga gymnaster.

. 13,632: —

49,872: —

Enligt det i denna motion skisserade förslaget skulle alltså på lönestaten

för polikliniken uppstå en årlig besparing av omkring 13,000 kronor trots

att här upptas 4,500 kronor för en i propositionen icke förekommande men

nödvändig underläkarbefattning. Härvid bör emellertid erinras, att örn som

jag föreslår föreståndaren för polikliniken befrias från anatomiundervisningen

och denna överlämnas till en fackanatom, särskild lön behövs till lärare

i anatomi. Det torde ej finnas anledning att sätta denna lön högre än lönen

för läraren i fysiologi, av vilken kräves vetenskaplig kompetens och

som har ungefär samma antal undervisningstimmar, således enligt sakkunnigförslaget

6,200 kronor. Vid den organisation av polikliniken, som jag

föreslagit, torde det bli möjligt att överlåta åt de båda poliklinikläkarna

(eventuellt även underläkaren) undervisningen i sjukdomslära, så att inga

särskilda lärare i detta ämne behövas. Alla synas vara ense örn fördelen

av en sådan anordning. För undervisningen i sjukdomslära har i statförslaget

upptagits 5,300 kronor för invärtes medicin och 6,400 kronor för

kirurgi, summa 11,700 -kronor. Om de båda poliklinikläkarna överta denna

undervisning kunna naturligtvis ej ifrågasättas så höga arvoden utan förslagsvis

2,000 kronor per man. De komma då i alla händelser upp till ungefär

professorslön. Efter denna beräkningsgrund skulle på dessa arvoden kunna

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 49 höft. (Nr 90.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Inträdesford

ringar.

inbesparas 7,700 kronor eller mer än vad som erfordras till lön åt en särskild

lärare i anatomi. £n besparing i lönestaten på över 14,500 kronor

årligen skulle således även med anställande av särskild lärare i anatomi

och av underläkare vid polikliniken kunna uppkomma. Naturligtvis kunna

jämkningar behöva företas i dessa beräkningar, men påtagligt torde vara

att efter mitt förslag lönestaten blir mindre och icke större. Det är skäl

att framhålla detta, då statsrådet i propositionen (sid. 78) säger, att han

gärna skulle önskat kunna biträda karolinska institutets önskan örn en fackanatom

som lärare i anatomi, men att han närmast av kostnadsskäl sett sig

förhindrad att göra detta.

I sammanhang härmed vill jag påpeka, att statsrådets ekonomiska beräkningar

säkerligen icke hålla streck. Inga andra engångskostnader än för

fastighetens uppförande och inredning ha upptagits. Således inga kostnader

för utrustning med nödig apparatur, instrument, linneutrustning m. m.

Vidare har statsrådet beräknat driftskostnaderna till 10,000 kronor trots att

direktionen över serafimerlasarettet, som härutinnan har stor erfarenhet och

sakkunskap, uppskattar dem till cirka 25,000 kronor. Han stödjer sig därvid

på föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet, vilken mänskligt att

döma icke kan besitta särskild sakkunskap i denna fråga. Så vitt jag kan

se, måste således både engångskostnader och driftskostnader komma att

ställa sig åtskilligt högre än statsrådet beräknat.

Vad å andra sidan inkomstsiffran 50,000 kronor på poliklinikavgifter

beträffar grundas denna på att antalet behandlingar efter hand skulle

komma att uppgå till 90,000 per år, d. v. s. i genomsnitt 300 per dagunder

cirka 300 arbetsdagar. Serafimerlasarettets direktion har uttryckligen

förklarat sig betvivla att en sådan genomsnittsfrekvens kan uppnås.

Den beräkning av 1929 års sakkunnige, som ligger till grund för siffran

90,000, torde ha gjorts under förutsättning av, att en allmän sjukförsäkring

skulle komma till stånd, och håller därför numera icke streck.

Ett bifall till Kungl. Maj:ts proposition i oförändrat skick skulle utgöra

en våldshandling icke blott mot den medicinska fakulteten i Stockholm utan

mot våra universitet över huvud taget. Detta torde framgå icke blott av

det föregående, utan fullt tydligt redan av karolinska institutets och serafimerlasarettsdirektionens

yttrande i ärendet. Departementschefen förutsätter

visserligen, att förhandlingar skola komma till stånd mellan centralinstitutet

och karolinska institutet, resp. serafimerlasarettet, och att därvid förhållandena

skola kunna ordnas till belåtenhet, men då propositionen, varpå i

det föregående lämnats exempel, tar bestämd ståndpunkt till de flesta principiella

frågor, om vilka borde förhandlas inom ramen av 1930 års riksdagsbeslut,

så återstå icke stora möjligheter till förbättring av förslaget genom

förhandling mellan parterna.

Det minsta möjliga, som måste göras för att betaga förslaget nyssnämnda

karaktär, är enligt min mening den förändring beträffande gymnastikpolikliniken,

som jag ovan framfört. Helst skulle jag vilja yrka avslag på

Kungl. Maj:ts proposition, då densamma i många andra stycken än beträffande

gymnastikpolikliniken har svåra brister, men då ändock enligt min

mening en omformning av poliklinikföi’slaget är det viktigaste, har jag ansett

mig kunna stå till svars för att endast yrka förändring i detta.

I kap. III (sid. 86—lil i statsrådsprotokollet) har behandlats frågan örn

inträdesf or dringar na vid det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

35

Efter att hava å sid. 86—106 redogjort för i ämnet nu gällande bestämmelser,

1024, 1027 och 1020 års sakkunnigförslag, frågans behandling vid

1031 års riksdag, 1031 års sakkunnigförslag och däröver av vederbörande

myndigheter avgivna yttranden, i fråga örn vilket allt utskottet här tilllåter

sig hänvisa till propositionen, anger departementschefen sin egen

ståndpunkt på i huvudsak följande sätt:

Såsom jag redan framhöll i propositionen nr 133 till 1031 års riksdag, är

en tillfredsställande lösning av frågan örn inträdesfordringarna vid det

omorganiserade gymnastiska centralinstitutet en viktig förutsättning för

undervisningens bedrivande vid institutet.

Många förslag i ämnet hava framkommit, men intet har visat sig kunna

verka samlande. Frågans behandling vid 1031 års riksdag hragte ej heller

någon klarhet då kamrarna i detta hänseende stannade i olika beslut.

Det av 1031 års sakkunniga framlagda förslaget har också från flera

håll, särskilt då i det av skolöverstyrelsen avgivna utlåtandet, mötts

av erinringar, vilka jag icke kan underlåta att tillerkänna ett visst berättigande.

När jag nu haft att taga denna fråga till förnyad omprövning, har jag

icke kunnat undgå att taga starkt intryck av de såväl vid frågans behandling

vid 1031 års riksdag som av 1031 års sakkunniga framförda önskemålen,

att för framtiden samma inträdesfordringar borde uppställas för

män och kvinnor. Såsom av reservanterna i statsutskottet vid 1031 års

riksdag framhölls, har den hittillsvarande olikheten möjligen tidigare

kunnat försvaras, innan tillträdet till statsläroverken för kvinnor underlättats

på sätt som skett genom 1027 års skolreform. Med den Barnundervisning

av manliga och kvinnliga elever vid centralinstitutet, som i förslaget

förutsatts och vartill jag anslutit mig, torde det ej heller vara möjligt

att bibehålla de skilda inträdesfordringarna för män och kvinnor.

Även örn man, såsom från flera håll föreslagits, genom komplettering söker

ernå likartade kunskaper i vissa angivna ämnen, kan det dock knappast

undvikas, att olika inträdesfordringar måste medföra olika utgångslägen

i fråga örn allmänbildning och förmåga att hedriva studier, som

måste försvåra undervisningens planmässiga anordning.

I detta sammanhang vill jag jämväl något beröra ett förslag till

differentiering av inträdesfordringarna, som framkommit under ärendets

handläggning. Det har från flera håll, exempelvis karolinska institutets

lärarkollegium, ifrågasatts, örn icke inträdesfordringarna kunde göras

lägre å sjukgymnast- än å friskgymnastlinjen. Detta skulle emellertid

enligt mitt förmenande medföra icke obetydliga svårigheter vid den undervisning,

som — låt vara i ganska begränsad omfattning — även för

framtiden skall vara gemensam för elever frän de båda utbildningslinjerna.

Olika inträdesfordringar skulle därjämte försvåra den möjlighet

till övergång mellan de båda utbildningslinjerna, som är en av de viktigaste

förutsättningarna för den av mig förordade och även av riksdagen

i dess principbeslut 1031 godtagna enhetligheten i utbildningen vid celi

tralinstitutet. Lägre inträdesfordringar för de blivande sjukgymnasterna

skulle slutligen uppdraga en mindre tilltalande skillnad mellan frisk- och

sjukgymnastikens utövare i vårt land. Nu angivna skill göra, att jag måste

ställa mig avvisande mot det sålunda framkomna förslaget.

Jag Ilar alltså vid mitt ståndpunktstagande i denna fråga utgått frän

att man, i den mån sådant är genomförbart, bör hava samma inträdes
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Statsutskottets utlåtande Nr 90.

fordringar för män och för kvinnor, för friskgymnaster och för sjukgymnaster.

Bortsett från vissa särskilda kategorier av inträdessökande, vartill jag

senare återkommer, kan man i de olika förslagen utläsa tvenne huvudlinjer

för inträdesfordringarna, nämligen dels studentexamen, t. o. m. med

vissa särskilda fordringar i de naturvetenskapliga ämnena, dels normalskolekompetens

och realexamen med vissa kompletteringar.

Vid valet mellan dessa båda huvudlinjer har jag — med hänsyn tagen

till min nyss angivna utgångspunkt — funnit de övervägande skälen tala

för studentexamen.

När nu statsmakterna efter mångåriga utredningar hava att fatta ett

definitivt beslut örn centralinstitutets framtida organisation, är det enligt

mitt förmenande av yttersta vikt, att man bereder möjlighet för en omläggning

och modernisering av centralinstitutets undervisning mot mera

högskolemässiga former. Den omdaning, som från alla håll önskats och

förklarats vara av behovet påkallad, torde knappast vara möjlig att ernå

genom en sänkning av inträdesfordringarna. För bedrivande av högskolemässiga

studier och för att möjliggöra tillägnandet under den korta tid,

som står till buds, av det stora kunskapsstoff, varom här är fråga, torde

tvärtom — särskilt örn hänsyn tages till de stora krav, som samtidigt rent

fysiskt ställas på eleverna — den i all synnerhet från gymnasthåll enträget

påyrkade skärpningen av inträdesfordringarna vara en förutsättning.

Härtill komma vidare vissa tidigare kanske ej alltid fullt beaktade svårigheter,

vilka bliva oundgängliga, därest realexamen eller normalskolekompetens

uppställes såsom inträdesfordran. I nu nämnda fall, speciellt

när det gäller realexamen, avslutas studierna som regel vid en ålder, då

med hänsyn till vederbörandes kroppsutveckling, mognad för högskolemässiga

studier o. s. v. inträde vid centralinstitutet knappast ännu kan

komma i fråga. För inträdessökande med nu nämnd kompetens uppstår

alltså en lucka, kanske på flera år, mellan studiernas avslutande i skolan

och deras återupptagande vid centralinstitutet. Vad detta har att betyda

både för centralinstitutets verksamhet och för de enskilda individerna,

torde ligga i öppen dag.

Erfarenheten har också visat, att antalet studenter bland de inträdessökande

visat tendens att ökas. I propositionen nr 133 till 1931 års riksdag

lämnades vissa uppgifter i detta hänseende, vilka jag här anhåller att få

återgiva, något kompletterade och framförda till innevarande läsår.

Manliga elever:

År

Antal inträ- dessökande

manliga

elever

Därav

studenter

Antal

antagna

Därav

studenter

Kommende-

rade

manliga

elever

1924 .........

13

11

5

4

30

1925 .........

9

8

8

8

27

1926 .........

10

9

7

6

19

1927 .........

14

13

10

9

18

1928 .........

20

18

14

12

18

1929 .........

30

29

17

17

15

1930 .........

27

21

18

18

19

1931.........

23

20

16

15

15

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90. 37

Kvinnliga elever:

År

Antal inträ- dessökande

Därav

Antal

Därav

kvinnliga

studenter

antagna

studenter

elever

1924..................

70

4

30

3

1925..................

70

7

. 30

5

1926..................

104

21

29

17

1927 ..................

110

21

31

15

1928..................

112

32

31

17

1929..................

105

31

31

20

1930..................

81

22

32

16

1931..................

66

30

29

16

Dessa siffror giva vid handen, att i fråga om de civila manliga eleverna

har studentexamen — såsom ju var att vänta — varit regel, örn än dispenser

härifrån understundom meddelats. Beträffande de kvinnliga eleverna har

antalet inträdessökande med studentexamen ökats under de år, undersökningen

omfattar — i all synnerhet i förhållande till totalantalet inträdessökande.

Härvid är emellertid att märka, att de av reservanterna i statsutskottet

vid 1931 års riksdag herörda verkningarna av 1927 års skolre

form ännu knappast i någon större utsträckning kunna hava gjort sig

gällande.

Med hänsyn till vad nu anförts finner jag mig alltså höra förorda, att

såsom fordran för inträde vid gymnastiska centralinstitutet måtte som

regel uppställas studentexamen, kvalificerad på sätt skolöverstyrelsen i

sitt senaste utlåtande angivit. Behörig för inträde vid gymnastiska cen

tralinstitutet bör alltså vara den, som avlagt godkänd studentexamen samt

i denna examen eller i sedermera undergången efterprövning erhållit minst

betyget godkänd i ämnena fysik, kemi och biologi med hälsolära efter fordringarna

för studentexamen.

Av flera skäl anser jag mig vidare böra tillstyrka, att gymnastiska centralinstitutet

nu helt öppnas för folkskollärare samt för de från högre

lärarinneseminariet utexaminerade lärarinnorna.

I anslutning till vad skolöverstyrelsen i dessa hänseenden föreslagit, vill

jag alltså förorda, att behörighet för inträde vid centralinstitutet vidare

bör tillkomma

dels den, som avlagt folkskollärarexamen samt i denna examen eller i

sedermera undergången efterprövning erhållit minst betyget med beröm

godkänd i ämnena fysik och kemi, biologi och hälsolära, matematik samt

tyska och engelska språken,

dels ock den, som avlagt avgångsexamen vid högre lärarinneseminariet

samt i denna examen erhållit minst betyget godkänd i ämnena fysik med

astronomi, kemi med mineralogi och geologi, zoologi och botanik.

I likhet med vad jag redan föregående år framhöll, finner jag det — i

all synnerhet med den skärpning av de teoretiska inträdesfordringarna,

som nu av mig förordats — önskvärt, att möjligheter hållas öppna att genom

ett väl avvägt dispensförfarande tillförsäkra gymnastiska centralinstitutet

sådana elever som, utan att helt uppfylla de uppställda kunskapsfordringarna,

visa en synnerlig håg och fallenhet för gymnastiklärar- eller

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

sjukgymnastyrket. Meddelandet av dylika dispenser torde emellertid böra

förbehållas Kungl. Maj:t.

De militära eleverna vid gymnastiska centralinstitutet skulle vid ett

bifall till det aAr mig framlagda förslaget uttagas i kommandoväg. Då det

skall ankomma på de militära myndigheterna att efter försvarsväsendets

behov verkställa dessa kommenderingar, beröras här förevarande elever

icke av frågan örn inträdesfordringarna.

De a\ mig nu förordade bestämmelserna rörande inträdesfordringarna

Aid centralinstitutet’innebära — speciellt då för de kvinnliga eleverna —

en icke obetydlig skärpning i förhållande till nu gällande bestämmelser.

Jag kan icke förbise, att under de närmaste åren ganska stora svårigheter

komma att bliva förknippade härmed.

Såsom av den nyss meddelade tablån framgår, har antalet inträdessökande

studentskor vid centralinstitutet endast två gånger överstigit och

en gång varit lika med hela antalet aAT dem, som ifrågavarande år vunnit

inträde vid centralinstitutet. Därest endast studentskor kunnat vinna inträde,

hade, även örn alla varit lämpliga och kunnat mottagas, den kvinnliga

kursen endast tre gånger kunnat fyllas.

För de kvinnliga studerande, som för närvarande ATid läroanstalter aA’

olika slag landet runt bereda sig på att enligt hittills gällande fordringar

vinna inträde vid gymnastiska centralinstitutet, skulle vidare enligt mitt

förmenande ett alltför hastigt genomförande av de skärpta inträdesfordringarna

verka obilligt.

Både för centralinstitutets egen verksamhet och för dess blivande elever

torde en viss övergångsperiod vara erforderlig. Det torde vidare, såsom

tidigare framhållits, vara nödvändigt att aATATakta de resultat, som

1927 års riksdags beslut i skolfrågan för de kvinnliga elevernas Ankommande

kan medföra. Med hänsyn härtill torde möjlighet böra hållas öppen

för Kungl, Majit att under en viss begränsad tid, förslagsvis fem läsår,

d. v. s. läsåren 1932/1933—1936/1937, i mån aA7 utrymme medgiva inträde för

sådana kvinnliga studerande, som uppfylla nu gällande inträdesfordringar

och av direktionen anses kunna följa undervisningen Aud det omorganiserade

centralinstitutet.

De närmare bestämmelser, som må blhTa erforderliga nied anledning a\''

denna övergångsanordning, torde det få ankomma på Kungl. Majit att

framdeles efter direktionens hörande utfärda.

Såsom jag redan år 1931 hade anledning uttala, har jag anslutit mig

till den av både 1927 och 1931 års sakkunniga framförda uppfattningen,

att jämväl de privata legitimerade gymnastikinstituten — Arvedsons gymnastiska

institut och sydsATenska gymnastikinstitutet i Lund — skola åläggas

att beträffande inträdesfordringarna ställa sig till efterrättelse samma

föreskrifter, som må bliva gällande för gymnastiska centralinstitutet.

Denna uppfattning Aridhåller jag fortfarande. Jag torde få anledning

att återkomma härtill, när frågan örn förlängd examensrätt för dessa institut

bliver aktuell.

Emellertid vill jag redan nu framhålla, att de av mig föreslagna skärpta

inträdesfordringarna sannolikt för dessa institut torde komma att under

den närmaste framtiden medföra ännu större olägenheter än de nyss av

mig beträffande centralinstitutet framhållna. Med hänsyn härtill böra

äAmn övergångsbestämmelser föreskrivas för dessa institut i huvudsaklig

överensstämmelse med vad av mig nyss förordats beträffande centralinstitutet.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Till stöd för det i motionen 11:460 framförda yrkandet har anförts

följande:

I fråga om inträdesfordringarna till gymnastiska centralinstitutet beslöt

sistlidna år första kammaren att bifalla Kungl. Maj:ts i proposition

1931: 133 framlagda, av statsutskottet tillstyrkta förslag att för manliga

civila elever skulle fordras studentexamen, för kvinnliga elever normalskolekompetens,

i båda fallen med viss komplettering i naturvetenskapliga

ämnen. Andra kammaren uttalade sig däremot för att realexamen (med

nämnda komplettering) borde uppställas som inträdesfordran. Båda kamrarna

avslogo ett inom statsutskottet reservationsvis framfört yrkande, att

studentexamen skulle gälla som inträdesfordran för saväl kvinnliga som

manliga elever.

Under den sedermera förebragta utredningen har bl. a. skolöverstyrelsen

anslutit sig till den av andra kammaren sistlidna år uttalade uppfattningen.

_ .

Departementschefen har i år emellertid icke blott frångått sin i fjol uttalade

uppfattning utan dessutom anslutit sig'' till det då av båda kamrarna

förkastade förslaget om studentexamen som inträdesfordran. (Visserligen

bär departementschefen förmenat, att under en övergångstid av

fern år för kvinnliga elever nuvarande inträdesfordringar skulle gälla.

Men i realiteten har denna rätt gjorts illusorisk genom tillägget, att den

skall gälla endast sådana kvinnliga elever, »som av direktionen anses

kunna följa undervisningen vid det omorganiserade centralinstitutet». Intet

skulle således hindra direktionen att omedelbart göra studentexamen

till obligatorisk inträdesfordran.) Emellertid ha enligt mitt förmenande av

andra kammaren i fjol och sedermera av skolöverstyrelsen övertygande

skäl anförts för att realexamen bör utgöra minimifordran för inträde vid

institutet.

I kap. IV (sid. 112—130 i statsrådsprotokollet) har chefen för försvarsdepartementet

behandlat frågan örn militär gymnastisk utbildning.

Departementschefen har därvid till en början erinrat, att riksdagen i sin

skrivelse den 2 juni 1931, nr 324, biträdde den i propositionen nr 133 till

1931 års riksdag uttalade uppfattningen, att den lägre militärgymnastiska

utbildning, som hittills meddelats vid gymnastiska centralinstitutet under

första årskursen, den s. k. instruktörskursen, skulle avskiljas från gymnastiska

centralinstitutet och för framtiden omhändertagas av försvarsväsendets

egna organ.

Med anledning av vad sålunda förevarit, uppdrog statsrådet och chefen

för ecklesiastikdepartementet åt de, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 12 juni 1931, inom nämnda departement tillkallade s. k. 1931 ars gymnastiksakkunniga

att i samråd med inspektören för militärläroverken

verkställa av kostnadsberäkning åtföljd utredning rörande möjligheterna

att till det omorganiserade centralinstitutet förlägga den militära instruktörsu

thilda i agen såsom en fristående kurs.

Till åtlydnad härav hava nämnda sakkunniga tillsammans med inspektören

för militärläroverken, generalmajoren L. Lilliehöök, med skrivelse

Militärgvm
nastisk
utbildning.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet den 30 november

1931 ingivit ifrågavarande utredning jämte kostnadsförslag.

Över betänkandet angående den militära gymnastikkursen hava yttranden

avgivits av chefen för östra arméfördelningen efter hörande av sekundchefen

för Göta livgarde, chefen för krigsskolan efter hörande av förutvarande

och nuvarande lärare i gymnastik och vapenföring vid krigsskolan,

chefen för generalstaben, chefen för marinstaben och arméförvaltningen.

Efter en redogörelse för det huvudsakliga innehållet i betänkandet och de

däröver avgivna yttrandena har chefen för försvarsdepartementet för egen

del anfört huvudsakligen följande:

1931 års riksdags principbeslut rörande omorganisation av gymnastiska

centralinstitutet innehar jämte annat, att den militära gymnastikinstruktör

skursen skulle utbrytas ur det organiska samband med de manliga elevernas

vid centralinstitutet utbildning, vari densamma hittills stått, för att

bereda rum för en utvidgad och förbättrad undervisning i de ämnen, som

direkt sammanhöra med utbildningen av gymnastiklärare och sjukgymnaster.

Den utbildning i militär gymnastik och militära idrotter, som tidigare

under första årskursen vid centralinstitutet meddelats samtliga manliga

elever i årskursen, måste för framtiden, i den mån den avser beredande

för försvarsväsendet av tillgång till militära gymnastikinstruktörer,

ske på annat sätt.

Vid de utredningar rörande centralinstitutets framtida organisation,

som under senare år ägt rum, Ilar framhållits att, då det här gällde ett

rent militärt ändamål, denna utbildning hädanefter borde omhänderhavas

av försvarsväsendets egna organ.

Å andra sidan framhöll min företrädare i statsrådsämbetet i propositionen

nr 133 till 1931 års riksdag, att — i betraktande av den föreliggande

frågans ekonomiska sida och under aktgivande å angelägenheten av att

låta försvarsväsendet få tillgodogöra sig den sakkunskap och erfarenhet,

som utbildats vid och i särskild grad förefunnes vid gymnastiska centralinstitutet

— en undersökning borde vidtagas rörande möjligheterna att

till ett omorganiserat centralinstitut förlägga den militära instruktörsutbildningen

såsom fristående kurser, avsedda att meddela ungefär enahanda

mått av utbildning i militär gymnastik och idrott, som för närvarande

meddelades i instruktörskursen.

För den utredning, som i anslutning härtill företagits av 1931 års gymnastiksakkunniga

och inspektören för militärläroverken gemensamt,

ävensom för de i ärendet avgivna yttrandena har i det föregående redogjorts.

Den omorganisation av gymnastiska centralinstitutet, varom chefen för

ecklesiastikdepartementet nu framlägger förslag, gör det nödvändigt, att

ställning samtidigt tages till, huru riktlinjerna böra dragas för den militära

instruktörsutbildningen sedan denna utbrutits ur centralinstitutets undervisningsprogram.

Denna utbrytning medför beträffande den militära instruktörsutbildningen,

att genom utmönstring av åtskilliga ämnen, vari

hittills på grund av centralinstitutets organisation dessa elever måst del

taga, en betydande minskning i den för kursen hittills beräknade tiden kan

åvägabringas. Vid bedömandet av den nya ordningen för den militära

gymnastikinstruktörsuthildningen, sådan denna föreslagits av de sakkun
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

41

niga och inspektören för militärläroverken, synes mig utgångspunkten

böra vara den, att under förhandenvarande förhållanden någon utvidgning

av undervisningen utöver den vid nuvarande instruktörskursen meddelade

ej hör äga rum. Den pågående utredningen rörande försvarsväsendets framtida

organisation gör det dessutom angeläget, att man ej för närvarande

binder sig för åtgärder, som måhända inom en icke alltför långt avlägsen

framtid kunna visa sig mindre lämpliga.

Det föreliggande förslaget synes mig ur nu angivna synpunkter vara

tillfredsställande. Detta gäller såväl kursens ändamål och organisation

som personal, elever oell undervisning. För beredande av större valfrihet

vid utseendet av chef för kursen synes det emellertid höra lämnas öppet,

huruvida härtill bör avses major eller kapten. Storleken av de föreslagna

arvodena torde få bliva föremål för omprövning i samband med utfärdandet

av de närmare bestämmelserna för kursen.

Såsom i det föregående nämnts, avses den tillämnade omorganisationen

av gymnastiska centralinstitutet att genomföras från och med budgetåret

1982/1933. En följd härav blir givetvis, att den nya ordningen för den militära

gymnastikinstruktörsutbildningen måste vinna tillämpning med avseende

å de elever, vilka under budgetåret 1932/1933 böra kommenderas

för undergående av dylik utbildning. Beträffande kostnadsfrågan vill jag

till en början erinra, att i den under lantförsvarets ordinarie undervisningsanslag

uppförda anslagstiteln III för särskilda skolor och utbildningskurser

samt oförutsedda behov hittills inräknats erforderliga medel

för bestridande av kostnaderna för utbildningen av elever ur armén vid

gymnastiska centralinstitutet såväl i den nuvarande lägre s. k. militärinstruktörskursen

som i den högre s. k. gymnastiklärarkursen. I årets statsverksproposition,

fjärde huvudtiteln, har av statsfinansiella skäl en begränsning

vidtagits i fråga örn medelsäskandet under nyssnämnda titel oell

därvid har, i enlighet med chefens för generalstaben av arméförvaltningen

biträdda förslag, förutsatts, att utgifterna för omförmälda utbildning vid

gymnastiska centralinstitutet även skola i viss mån reduceras. Frågan angående

den omfattning, vari ett beordrande av elever till deltagande uti

den militära gymnastikinstruktörskursen under budgetåret 1932/1933 bör

äga rum, lärer för arméns vidkommande få bero på, i vad mån medel

för ändamålet kunna beredas inom ramen av den i årets statsverksproposition

beräknade summan under förenämnda anslagstitel. För marinen oell

flygvapnet bör kommenderingsfrågan prövas enligt motsvarande grunder.

Vad vidare angår de med den föreslagna omläggningen av ifrågavarande

utbildning förenade engångskostnaderna, synas dessa lämpligen kunna, i

den utsträckning så prövas nödvändigt, utgå av till Kungl. Maj:ts förfogande

stående medel.

I kap. V (sid. 131—145 i statsrådsprotokollet) har chefen för ecklesiastik

departementet tili behandling upptagit frågan om de anslagsbehov, som

kunna beräknas bliva en följd av den föreslagna omorganisationen av

gymnastiska centralinstitutet.

Departementschefen har därvid till en början redogjort för nu utgående

anslag till gymnastiska centralinstitutet samt därefter övergått till att

lämna en redogörelse för det av 1931 års sakkunniga i förevarande hänseende

framlagda förslaget (sid. 132—137).

Anslags
behov.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Statsutskottets utlåtande Nr 00.

Statskontoret Ilar över förslaget i denna del anfört bland annat följande:
I

anledning av att de sakkunniga föreslagit, att arvodet till institutets

rektor skulle bestämmas till 14,000 kronor årligen, vill statskontoret emellertid

ifrågasätta, huruvida tillräckliga skäl kunna anses föreligga för att

fastställa arvodet till ett belopp som med nära 1,000 kronor överstiger

befattningshavare å G-ort i lönegraden A1 tillkommande avlöning, 13,020

kronor.

Vidare hava 1931 års sakkunniga förordat, att fri bostad även i fort

sättningen måtte beredas rektor inom gymnastiska centralinstitutets byggnad.

Statskontoret anser sig emellertid höra åberopa ämbetsverkets utlåtande

den 22 maj 1929, däri statskontoret beträffande denna fråga uttalat,

att, även örn vissa skäl särskilt med hänsyn till rektors representationsskyldighet

kunde tala för ett dylikt förslag, ämbetsverket dock knappast

ansåge sig kunna tillstyrka detsamma, då härigenom en ganska väsentlig

rubbning skulle inträda i de grunder, efter vilka avlönings- och bostadsförhållandena

för statstjänstemännen numera ordnats.

I fråga örn lärarhefattningarna har statskontoret tidigare förordat deras

placering i lönegraden B 24. Goda skäl torde emellertid föreligga för att de

lärarbefattningar, av vilkas innehavare fordras medicine licentiatexamen,

hänföras till lönegraden B 26. Övriga lärarbefattningar torde icke böra

placeras i högre lönegrad än B 24; och det synes statskontoret starkt kunna

ifrågasättes, örn icke lärarhefattningarna i lek och idrott borde hänföras

till en än lägre lönegrad, förslagsvis B 21.

Beträffande förvaltningspersonalen har statskontoret i sitt utlåtande

den 22 maj 1929 ifrågasatt, huruvida tillräckliga skäl kunde anses föreligga

för uppförandet å centralinstitutets stat av en kansliskrivarbefattning.

I sammanhang härmed erinrade statskontoret, att samtidigt en höjning

från 1,550 kronor till 1,800 kronor av ersättningen till räkenskapsföraren

föreslagits. Enligt statskontorets mening borde kansliskrivaren,

därest en sådan befattning inrättades, kunna åläggas att handhava även

räkenskapsföringen. Därest så icke ansåges böra ske, syntes enligt statskontorets

mening anledning icke föreligga att beträffande förvaltningspersonal

upptaga någon befattning i högre lönegrad än B 7. 1931 års sakkunniga

hava även föreslagit inrättandet av en kansliskrivarbefattning

samt en höjning till 1,800 kronor av räkenskapsförarens arvode. Statskontoret

saknar emellertid anledning att frångå den av ämbetsverket

sålunda tidigare uttalade uppfattningen.

För egen del har departementschefen anfört följande:

Innan jag går att framlägga mitt förslag till kostnadsberäkningar för

det omorganiserade gymnastiska centralinstitutet, anser jag mig böra

framhålla några allmänna synpunkter, vilka delvis redan blivit framhävda

av 1931 års sakkunniga.

Den nya organisationen av gymnastiska centralinstitutet kommer att

medföra en icke oväsentlig ökning av det allmännas utgifter. Härvid måste

dock bemärkas, att anslagen till centralinstitutet — just med tanke på den

under årtionden i utsikt ställda omorganisationen — under senare år kommit

att hållas nere på ett sätt, som under andra förhållanden väl knappast

varit möjligt med tanke på den ökade betydelse, vårt folks fysiska fostran

under senare tid kommit att tillerkännas.’ En direkt jämförelse mellan nu

s. 43 Kontrollera mot PDF

, Statsutskottets utlåtande Nr 1)0. 43

utgående anslag oell de efter omorganisationen erforderliga är därför,

såsom jämväl 1931 års sakkunniga framhållit, knappast rimlig.

Vidare måste, såsom också 1931 års sakkunniga påpekat, en viss kostnadsökning

bliva ofrånkomlig med den av 1931 års riksdag i princip beslutade,

betydligt ökade differentieringen mellan de båda utbildningslinjerna

ävensom den föreslagna fördjupningen och utvidgningen av sjukgymnastutbildningen.

Å andra sidan göra de nu rådande ekonomiska förhållandena, att stor

försiktighet måste iakttagas, så att icke andra utgifter åsamkas det allmänna

för den nya organisationens genomförande än sådana, som måste

betraktas såsom oundgängliga. Härvid bör vidare, när det gäller utmätandet

av löner och arvoden åt befattningshavare, noga tillses, att man

icke vidtager åtgärder, som kunna föregripa de stora ännu olösta frågorna

örn ny lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet.

Sedan jag sålunda angivit min allmänna ståndpunkt till här förevarande

fråga, anhåller jag att få övergå till en detaljgranskning av föreslagna

löner och andra utgiftsposter Aud det omorganiserade gymnastiska

centralinstitutet.

Såsom i det föregående framhållits, har jag tillstyrkt det av 1924 års

sakkunniga framlagda och bly mig i propositionen nr 133 till 1931 års riksdag

framlagda förslaget örn inrättandet av en särskild rektorsbefattning

Aud centralinstitutet. De skäl, som aAr 1931 års sakkunniga framförts för

att denna befattning icke skulle göras ordinarie utan tillsättas på förordnande

på viss tid, har jag funnit ö\Tertygande.

1931 års sakkunniga hava nied hänsyn till sitt nyss angivna förslag för

rektorsbefattningen beräknat ett arvode av 14,000 kronor eller 980 kronor

mera än Arnd som skolat utgå enligt tidigare förslag, då befattningen föreslagits

skola placeras i lönegraden A 1. Statskontoret har anslutit sig till

förslaget örn rektorsbefattningens tillsättande på förordnande men ifrågasatt,

huruvida tillräckliga skäl kunde anses föreligga för att fastställa

arvodet till 14,000 kronor.

För egen del vill jag uttala min anslutning till det av de sakkunniga

förordade beloppet, 14,000 kronor. De stora krav, som komma att ställas på

denna befattnings innehaATare, synas mig väl motivera denna avlöning,

Aud vars utmätande därjämte måste ihågkommas, att behövlig kompensation

lämnas för det osäkerhetstillstånd, som måste följa med befattningens

tillsättande genom förordnande på viss tid.

Den föreslagna avlöningen torde böra utgå i form av arvode enligt

bestämmelserna i 5 § avlöningsreglementet.

På av statskontoret anförda skäl finner jag mig icke — trots att vägande

skäl onekligen därför anförts — kunna biträda det aA^ de sakkunniga framlagda

förslaget, att rektor jämväl skulle tillförsäkras fri bostad eller ersättning

därför.

De närmare bestämmelser, som med anledning aA^ den föreslagna formen

för rektors aAdöning må bliva erforderliga, torde det få ankomma på

Kungl. Majit att framdeles meddela. Framdeles torde också böra tagas

under övervägande, vilka närmare föreskrifter, som böra meddelas rörande

pensionsförmånerna vid rektorsbefattningen.

Såsom jag tidigare anfört, bar jag funnit mig böra frånträda min

tidigare uttalade uppfattning örn bibehållande åtminstone i viss utsträckning

av överlärarinstitutionen. Däremot Ilar jag ansett mig böra biträda

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget om att en av institutets

lärare skulle förordnas till rektors ställföreträdare. Härför måste ett

arvode beräknas. I detta hänseende synes mig ett belopp av 2,000 kronor

lämpligt avvägt, och jag tillstyrker alltså förslag till riksdagen härom.

Härefter anhåller jag så att få övergå till den viktiga och mycket omdebatterade

frågan örn de ordinarie lärarnas avlöning.

Jag har förut redogjort för de olika förslag, som i detta hänseende tidigare

framkommit.

Å ena sidan gäller det här, såsom jag redan år 1931 framhöll, lärarbefattningarna

vid en högre ^bildningsanstalt, för vilken det är av största vikt

att förvärva särskilt goda lärarkrafter. Denna synpunkt har enträget

understrukits av 1931 års sakkunniga.

Å andra sidan måste här tillses, att man icke genom en lönereglering

för denna lärarkår binder sig för åtgärder, som i ett större sammanhang

kunna få synnerligen vittgående ekonomiska konsekvenser.

Jag tillåter mig då erinra, att 1928 års lönekommitté i sitt den 21 juli

1930 avgivna »Betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare

vid undervisningsväsendet» (statens offentliga utredningar 1930: 20)

föreslagit för manlig lärare i gymnastik vid de allmänna läroverken 20:e

och för kvinnlig lärare i gymnastik 18:e lönegraden.

Med hänsyn såväl härtill som till den avlöning, som för närvarande åtnjutes

av centralinstitutets ordinarie lärare, finner jag mig under förhandenvarande

förhållanden böra ansluta mig till det av statskontoret

upprepade gånger framförda förslaget örn att lönegraden B 24 måtte tagas

till utgångspunkt vid beräkningen av de löner, som böra tillkomma här

förevarande befattningshavare.

Härifrån måste dock vissa betydelsefulla avvikelser ske.

Vad till en början de medicinskt utbildade lärarna beträffar, har statskontoret

för dem föreslagit en placering i lönegraden B 26. Härför tala

enligt mitt förmenande starka skäl. Med de avvikelser från de sakkunnigas

förslag i fråga örn anordnandet av poliklinikverksamheten vid serafimerlasarettet,

som jag tidigare förordat, komma dessa befattningars

innehavare att i fråga örn tjänstgörings- och semesterförhållandena intaga

en i förhållande till centralinstitutets övriga lärare ogynnsam ställning.

Härtill kommer vidare den långa teoretiska utbildningstid, som erfordras

för de medicinskt utbildade lärarna. Med hänsyn till nu angivna förhållanden

vill jag alltså tillstyrka, att de medicinskt utbildade lärarna vid

gymnastiska centralinstitutet placeras i lönegraden B 26.

Statskontoret har i sitt över 1931 års sakkunnigas betänkande avgivna

utlåtande ifrågasatt, örn icke lärarna i idrott och lek borde placeras i en

lägre lönegrad än centralinstitutets övriga lärare, förslagsvis då lönegraden

B 21.

Till denna uppfattning kan jag icke ansluta mig. Frånsett det förhållandet,

att flera av de föreslagna, lärarbefattningarna avsetts skola omfatta

både friskgymnastik samt idrott och lek, äro kompetenskraven för lärarbefattningarna

desamma. Den betydelse, idrotten alltmera fått vid våra

skolor, gör också, att undervisningen häri måste betraktas såsom ett lika

viktigt moment i centralinstitutets arbetsuppgifter som undervisningen i

friskgymnastik.

Härefter vill jag så övergå till frågan örn manliga och kvinnliga lärares

inbördes placering i lönegrad. Jag vill då erinra, att denna fråga varit

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

45

föremål för ingående behandling av 1928 års lönekommitté. Denna Ilar i

sitt nyssberörda betänkande, vartill jag här torde få hänvisa, ansett sig

böra föreslå olika placering i lönegrad för män och kvinnor. Oavsett vilken

ståndpunkt man än må intaga till kommitténs sålunda framlagda förslag

finner jag mig dock, i all synnerhet under nu rådande statsfinansiella förhållanden,

icke kunna tillstyrka att en, låt vara numerärt sett obetydlig,

grupp av befattningshavare erhåller lönereglering enligt grunder, som

strida mot vad lönekommittén föreslagit och beträffande vilka statsmakterna

ännu icke varit i tillfälle att fatta beslut.

Med utgångspunkt från nu gällande lönegradsplacering för befattningshavare

vid centralinstitutet, B 21 för manliga och B 18 för kvinnliga lärare,

vill jag i anslutning till det nu anförda föreslå, att centralinstitutets lärare,

med undantag av de medicinskt utbildade, måtte placeras, de manliga

i lönegraden B 24 och de kvinnliga i lönegraden B 21.

Jag vill emellertid framhålla, att mitt nu i detta hänseende framlagda

förslag gjorts under den förutsättningen, att denna fråga ånyo upptages

till behandling, när fråga blir örn lönereglering för befattningshavare i

allmänhet för undervisningsväsendet.

Beträffande de extra lär arkrafterna föranledas följande förändringar i

de sakkunnigas förslag av vad jag i det föregående tillstyrkt: De sakkunniga

hava föreslagit dels för en lärare i sjukdomslära (allmän sjukdomslära

och invärtes sjukdomar) ett arvode å 5,300 kronor, dels för en lärare

i sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar) jämte allmän kirurgi och förbandslära

ett arvode å 6,400 kronor. Jag har i det föregående ansett mig böra

tillstyrka, att den av de sakkunniga föreslagna undervisningen i sjukdomslära

måtte minskas med omkring en tredjedel. Med hänsyn härtill

torde motsvarande minskning böra vidtagas i de föreslagna arvodena, förslagsvis

med 1,700 kronor, respektive 2,000 kronor till 3,600 kronor, respektive

4,400 kronor. Vidare har jag i likhet med centralinstitutets lärarkollegium

ansett mig böra avstyrka den av de sakkunniga föreslagna undervisningen

i rytmik. På grund härav kan det för detta ämne beräknade

arvodet, 500 kronor, bortfalla.

I övrigt har de sakkunnigas förslag i denna del icke givit mig anledning

tili erinran.

Emellertid vill jag framhålla, att de sålunda av mig tillstyrkta arvodena

till extra lärare ej få anses definitiva. Därest det vid närmare prövning

skulle visa sig, att exempelvis ett ämne bör givas större plats i undervisningen

på ett annat ämnes bekostnad, bör det givetvis finnas möjlighet att

inom anslagets ram vidtaga erforderliga justeringar. Bestämmandet av

lärararvoden m. m. torde — liksom beträffande exempelvis speciallärararvodena

vid tekniska högskolan — få ankomma på Kungl. Majit efter

vederbörandes hörande.

Vid centralinstitutet finnes för närvarande anställd följande ordinarie

förvaltningspersonal, nämligen två vaktmästare, tillika portvakter, i lönegraden

B 5 samt ett kontorsbiträde i lönegraden B 4. Dessutom avlönas

från anslaget till extra personal m. m. ett extra vaktmästarbiträde oell

en eldare.

1931 års sakkunniga hava föreslagit, att vid centralinstitutet måtte anställas

dels en kansliskrivare, tillika registrator, i lönegraden B 11, dels

en förste expeditionsvakt i lönegraden B 7, dels två expeditionsvakter, tilllika

portvakter, i lönegraden B 5, dels ock en eldare, tillika gårdskarl, i

lönegraden B 5.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Statskontoret laar beträffande här förevarande personal endast anfört

erinringar beträffande den föreslagna kansliskrivartjönsten, beträffande

vilken statskontoret ansett, antingen att denna befattnings innehavare

borde åläggas att handhava även räkenskapsföringen, eller, därest så icke

ansåges böra ske, att befattningen icke måtte placeras i högre lönegrad

än B 7.

För egen del vill jag uttala min anslutning till de sakkunnigas förslag.

Den tjänstgöring, som kommer att åvila innehavaren av den föreslagna

kansliskrivar-registratorsbefattningen, bliver så omfattande och ansvarsfull

även om räkenskapsföringen omliänderhaves av annan person, att

en lönegradsplacering sådan som den av de sakkunniga föreslagna synes

mig väl motiverad. Härtill kommer vidare, att rektors ställning inom skolöverstyrelsen

med all sannolikhet kommer att medföra en icke obetydligökning

av expeditionsarbetet å centralinstitutets rektorsexpedition.

Vad som föreslagits beträffande icke-ordinarie förvaltningspersonal har

icke givit mig anledning till erinran.

De till resestipendier åt lärare, 1,500 kronor, samt till stipendier åt elever

vid institutet, 3,000 kronor, föreslagna beloppen, vilka hava avseende på

förhållandena efter omorganisationens genomförande, har jag funnit mig

nu kunna lämna utan erinran.

Till särskilda kostnader för undervisningen i idrott hava de sakkunniga

beräknat 4,500 kronor. För genomförande på ändamålsenligt sätt av den

utvidgade idrottsundervisning, som omorganisationsförslaget innebär,

torde en höjning av det nu för ändamålet utgående anslaget å 2,200 kronor

vara nödvändig. Mot det beräknade beloppet, 4,500 kronor, har jag intet

att erinra.

Det belopp å 1,000 kronor, som under en följd av år utgått för anordnande

av övningar i gymnastik för Stockholms förenade studentkårer,

torde allt fortfarande böra utgå.

Kostnaderna för materiel hava av de sakkunniga efter omorganisationens

genomförande beräknats till 25,500 kronor, varav dock ett belopp av

9,500 kronor skulle bestridas av centralinstitutets s. k. extra medel. På

budgeten skulle alltså endast behöva uppföras ett anslag av 16,000 kronor

för ändamålet.

Mot förslaget, att centralinstitutet även i fortsättningen, så länge det

är kvar i sina nuvarande lokaler, får behålla sina s. k. extra medel och

med tillhjälp av dem bestrida vissa materielkostnader, finner jag intet att

erinra. Det å budgeten för materiel beräknade beloppet, 16,000 kronor, vill

jag tillstyrka.

Härefter vill jag så lämna en beräkning av de olika anslagsposterna i

den blivande staten för gymnastiska centralinstitutet:

Från anslag till avlöningar till ordinarie tjänstemän skulle vid bifall

till mitt förslag bestridas:

arvode åt rektor enligt 5 § avlöningsreglementet...... kronor 14.000: —

» » rektors ställföreträdare .................... » 2,000:_

avlöning åt två medicinskt utbildade lärare i lönegraden

B 26 (å 9,540 kronor) ........................ » 19,080:_

avlöning åt sju manliga ordinarie lärare i lönegraden

B 24 (å 8,580 kronor) ................................ » 60,060: —

avlöning åt sex kvinnliga ordinarie lärare i lönegraden

B 21 (å 6,816 kronor) ................................ » 40,896:_

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande J\Tr 90.

47

avlöning åt en kansliskrivare, tillika registrator, i

lönegraden Bil .................................... kronor 8,888: —

avlöning åt en förste expeditions vakt i lönegraden B 7 » 3,300: —

» » två expeditionsvakter, tillika portvakter, i

lönegraden B 5 (å 2,988 kronor)...................... » 5,976: —

avlöning åt en eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5 » 2,988: —

Summa kronor 152,188

Detta belopp torde, lämpligen avrundat till 152,000 kronor, böra upptagas

såsom förslagsanslag.

Något anslag till vikariatsersättning ar torde icke vidare vara erforderligt.

Från anslag till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare skulle

utgå arvoden till sekreterare med 1,550 kronor, kamrerare med 1,800 kronor,

bibliotekarie med 600 kronor, lärare i fysiologi och hälsolära med

6,200 kronor, lärare i allmän patologi med 1,000 kronor, lärare i sjukdomslära

(allmän sjukdomslära och invärtes sjukdomar) med 3,600 kronor,

lärare i sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar) jämte allmän kirurgi och

förbandslära med 4,400 kronor, lärare i röstbehandling med 600 kronor,

lärare i psykologi och pedagogik med 1,500 kronor, för medicinska specialkurser

2,000 kronor, tilläggsarvoden åt instruktionsgymnaster vid serafimerlasarettet

5,000 kronor, arvoden till Övningslärare vid läroverk 3,600

kronor, till extra föreläsare m. m. 500 kronor samt för dem, som förordnas

att under sommaruppehållet meddela undervisning åt elever från sjukgymnastlinjen,

som ämna övergå till friskgymnastlinjen, 600 kronor.

Summan av dessa anslagsposter utgör 32,950 kronor. För beredande av

möjlighet till semester för dem av de icke-ordinarie befattningshavarna,

vilka icke erhålla ledighet under de tider, då undervisningen icke pågår,

ävensom för oförutsedda behov, torde anslaget lämpligen böra höjas till

34,000 kronor.

Den närmare fördelningen av anslaget ävensom närmare bestämmelser

för anslagets användande torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles

fastställa.

Sedan gymnastiska centralinstitutets omorganisation fullständigt genomförts,

skulle alltså följande anslag för dess räkning upptagas i riksstaten:
1.

Ordinarie anslag.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .. kronor 152,000: —

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. m._» 34,000: —

Summa förslagsanslag kronor 186,000: —

.Materiel m. m., reservationsanslag....................

Resestipendier för lärare vid institutet, reservationsanslag

..............................................

Stipendier för elever vid institutet, reservationsanslag

Särskilda kostnader för undervisning i idrott, reservationsanslag

......................................

kronor 16,000

1,500: —

3,000:-

4,500: —

II. Extra anslag.

Anordnande av kostnadsfria övningar i gymnastik för

medlemmar av Stockholms förenade studentkårer .. kronor 1,000: —

Summan av dessa anslag utgör 212,000 kronor.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Då de för budgetåret 1931/1932 till gymnastiska centralinstitutet utgående

anslagen, såsom tidigare nämnts, uppgå till 129,210 kronor, skulle

en omorganisation av gymnastiska centralinstitutet, fullt genomförd, alltså

kunna beräknas komma att medföra en kostnadsökning för statsverket

av (212,000—129,210) 82,790 kronor, oberäknat dyrtidstillägg. Härtill komma

ytterligare dels de kostnader, som må föranledas av sjukgymnastikundervisningens

förläggande till serafimerlasarettet, varom jag talat i kap. II

i det föregående, dels de kostnader, som föranledas av den av chefen för

försvarsdepartementet föreslagna militära instruktörskursen.

Till stöd för det i motionen I: 320 framförda yrkandet har i nämnda

motion anförts huvudsakligen följande:

I det förslag till omorganisation av gymnastiska centralinstitutet, som

Kungl. Majit i proposition nr 152 den 26 februari 1932 framlagt för riksdagen,

placeras institutets manliga och kvinnliga lärare, med undantag för

de medicinskt utbildade, i olika lönegrader, de manliga i lönegraden B 24

och de kvinnliga i lönegraden B 21. Enligt förslaget skulle alltså den skillnad

i lönegradsplacering, som vid 1926 års lönereglering gjordes emellan

manliga och kvinnliga lärare vid institutet, allt fortfarande upprätthållas.

Den 1926 tillkomna placeringen, vilken bygger på tidigare beräkningsgrunder

och jämförelsepunkter, är emellertid närmast att betrakta såsom

ett provisorium i avvaktan på 1924 års gymnastiksakkunnigas då väntade,

i augusti 1926 avgivna organisationsförslag.

I 1924 års sakkunnigas betänkande göres i förevarande fråga följande

uttalande:

»Enligt de principer i fråga örn manliga och kvinnliga befattningshavares

avlönande, som numera godtagits av statsmakterna, skulle det onekligen

ligga närmast till hands att insätta de kvinnliga lärarna i samma lönegrad

som de manliga på grund av tjänsternas i stort sett likartade karaktär. En

sådan löneförhöjning torde dock icke vara genomförbar, så länge olikhet i

lönehänseende upprätthålles mellan manliga och kvinnliga lärare vid, praktiskt

taget, alla andra undervisningsanstalter.»

De sakkunniga ansågo alltså likalönsprincipen berättigad i här ifrågavarande

fall men funno sig av sist anförda skäl icke kunna tillämpa densamma

utan föreslogo för centralinstitutets ordinarie manliga lärare lönegraden

B 26 och för dess ordinarie kvinnliga lärare lönegraden B 22.

I juni 1926 utfärdade Kungl. Maj:t nytt avlöningsreglemente för vissa

fackhögskolor (tandläkarinstitutet, tekniska högskolan m. fl.), där den av

statsmakterna godkända principen angående lika lön i lika befattning för

man och kvinna helt tillämpas oell alltså skillnad i löneplacering för

manlig och kvinnlig lärare icke ifrågakommer.

Detta faktum samt de starka protester, som från kvinnohåll — FredrikaBremerförbundet,

De kvinnliga kårsammanslutningarnas centralråd m. 11. —

framförts mot 1924 års sakkunnigas förslag, hade till följd, att 1927 års

gymnastiksakkunniga föreslogo samma lönegrad, B 26, för manliga och

kvinnliga ordinarie lärare. Med hänsyn till det förhållandet, att frågan

om lika lön för manliga och kvinnliga lärare icke blivit slutgiltigt löst

av statsmakterna, ansågo sig dock sistnämnda sakkunniga böra framlägga

kostnadsberäkningar jämväl för den eventualiteten, att lönerna för de

kvinnliga lärarna vid gymnastiska centralinstitutet upptoges i en lägre lönegrad

än vad som beslötes för de manliga lärarna.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

49

Statskontoret har i sitt över 1927 års förslag avgivna utlåtande, under

hänvisning till bestämmelserna i behörighetslagen, förordat de kvinnliga

lärarnas placering i samma lönegrad som de manliga och för samtliga ordinarie

lärare föreslagit lönegraden B 24.

1931 års gymnastiksakkunniga följa utan någon som helst diskussion

eller tvekan 1927 års förslag örn placering i lönegraden B 26 av samtliga

ordinarie lärare, utan åtskillnad emellan manliga och kvinnliga befattningshavare,

och statskontoret vidhåller i sitt utlåtande över 1931 års förslag sin

förut intagna ståndpunkt, att likvärdiga tjänster böra hänföras till samma

lönegrad, oavsett örn innehavaren är man eller kvinna.

Att Kungl. Majit det oaktat föreslår olika lönegradsplacering för manliga

och kvinnliga innehavare av likvärdiga befattningar motiverar chefen för

ecklesiastikdepartementet därmed, att 1928 års lönekommitté i sitt den 21

juli 1930 avgivna »Betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare

vid undervisningsväsendet» ansett sig böra föreslå olika placering

i lönegrad för män och kvinnor. Departementschefen finner sig därför,

»i all synnerhet under nu rådande statsfinansiella förhållanden, icke kunna

tillstyrka att en, låt vara numerärt sett obetydlig, grupp av befattningshavare

erhåller lönereglering enligt grunder, som strida mot vad lönekommittén

föreslagit och beträffande vilka statsmakterna ännu icke varit i tillfälle

att fatta beslut.»

Med utgångspunkt från 1926 års provisoriska lönegradsplacering för befattningshavare

vid centralinstitutet, B 21 för manliga och B 18 för kvinnliga

lärare, föreslås därefter, att centralinstitutets lärare, med undantag av

de medicinskt utbildade, måtte placeras, de manliga i lönegraden B 24 och

de kvinnliga i lönegraden B 21, d. v. s. att nu förefintliga skillnad, tre

lönegrader, mellan ifrågavarande manliga och kvinnliga befattningshavare

bibehålies.

Det huvudsakliga skälet för denna placering är alltså hänsyn till 1928

års lönekommittés ovannämnda löneregleringsförslag. Detta har dock i

ifrågavarande hänseende mötts av så stark opposition och tungt vägande

kritik, att det knappast torde kunna i sitt nuvarande skick framläggas till

behandling. Det är vidare att märka, att icke ens i detta förslag förekommer

så stor skillnad i lönegradsplacering mellan manliga och kvinnliga innehavare

av likvärdiga befattningar som i här ifrågavarande förslag.

Som ovan nämnts, åberopar departementschefen såsom stöd för sin ståndpunkt

jämväl »nu rådande statsfinansiella förhållanden». Häremot må invändas,

att det i förevarande fall endast är fråga om 6 kvinnliga lärare, vilka

örn de placeras

i lönegraden B 24 representera en summa av.........kronor 48,744: —

i » B21 » » » »......... » 40,896: —

Skillnaden utgör alltså endast...................kronor 7,848: —

Konsekvenserna av att likalönsprincipen helt genomföres torde icke vara

farligare när det gäller gymnastiska centralinstitutet än när det gällt andra

nyreglerade fackhögskolor. Någon lönereglering för det allmänna undervisningsväsendet

kan knappast komma till stånd under nuvarande statsfinansiella

förhållanden. För övrigt bör gymnastiska centralinstitutet icke

jämföras med undervisningsanstalter av helt olika karaktär och med andra

arbetsuppgifter utan jämställas med övriga fackhögskolor, av vilka flera,

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 49 käft. (Nr 90.) 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

övergångs
anordningar.

såsom förut påpekats, redan varit föremål för lönereglering enligt för civilförvaltningen

gällande avlöningssystem.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle vid gymnastiska centralinstitutet två

olika lönesystem tillämpas, i det att likalönsprincipen i fråga örn vissa tjänster

föreslås helt genomförd, medan den i fråga örn andra åsidosättes. Sålunda

föreslås beträffande de båda lärartjänster, för vilka medicinsk utbildning

erfordras, kansliskrivare- tillika registratorstjänst samt alla arvodestjänster

viss lönegrad, oberoende av örn innehavarna äro män eller kvinnor,

medan däremot å övriga lärartjänster manliga och kvinnliga befattningshavare

med samma kompetens och arbetsuppgifter placeras i olika lönegrader.

I kap. Yl (sid. 146—157 i statsrådsprotokollet) bar slutligen behandlats

frågan om övergångsanordningar.

I detta hänseende bär chefen för ecklesiastikdepartementet — efter en

redogörelse för det av 1931 års sakkunniga avgivna förslaget i denna del

ävensom de i anledning härav avlåtna yttrandena — för egen del anfört

följande:

I enlighet med det av 1931 års riksdag fattade principbeslutet utgår jag

från att omorganisationen av gymnastiska centralinstitutet skall taga sin

början med ingången av läsåret 1932/1933.

De elever, som höstterminen 1931 intagits vid centralinstitutet, skola

erhålla sin utbildning enligt nu gällande plan och avsluta sin utbildning,

de manliga eleverna senast våren 1934 och de kvinnliga eleverna våren

1933.

Från och med läsåret 1932/1933 skola elever intagas enligt den nya

ordningen.

Med hänsyn till den betydande skärpning av inträdesfordringarna, jag

i det föregående förordat, har jag emellertid, såsom jämväl tidigare utvecklats,

sett mig nödsakad att föreslå en viss övergångstid, under vilken

kvinnliga elever i mån av utrymme efter Kungl. Maj:ts beprövande skola

få vinna inträde jämväl efter nu gällande inträdesfordringar. Enahanda

övergångsbestämmelser har jag jämväl förordat för de båda privata

instituten.

Härefter anhåller jag så att få övergå till att behandla de tillsättningsoch

andra frågor, som hava avseende å budgetåret 1932/1933. I detta hänseende

kan jag i det stora hela ansluta mig till det av 1931 års sakkunniga

framlagda förslaget, vari endast smärre ändringar bliva erforderliga vid

bifall till vad jag i det föregående tillstyrkt.

Kektorsbefattningen bör tillsättas vid omorganisationens början, likaså

ordinarie förvaltningspersonal och vaktmästare.

Från och med budgetåret 1932/1933 böra vidare tillsättas dels lärarbefattningen

i sjukgymnastik och anatomi, tillika poliklinikföreståndare,

dels en manlig och en kvinnlig lärarbefattning i friskgymnastik, dels en

manlig och en kvinnlig lärarbefattning i idrott och lek, dels en kvinnlig

lärarbefattning i sjukgymnastik. Från och med den 1 april 1933 böra vidare

tillsättas dels en manlig lärarbefattning i sjukgymnastik, dels lärarbefattningen

i sjukgymnastik och ortopedi, tillika biträdande poliklinikföreståndare.

Beträffande tillsättandet av dessa befattningar biträder jag de sakkun
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

51

nigas förslag, att de båda lärarbefattningarna i friskgymnastik, den

manliga lärarbefattningen i idrott och lek samt den kvinnliga lärarbefattningen

i sjukgymnastik tillsättas utan ansökning genom överflyttande av

institutets nuvarande ordinarie lärare t. f. över lärarna majoren A. G.

Schmiterlöw och kaptenen N. E. Hellsten samt lärarinnorna Ester Svalling

och Ingeborg Eriksson.

Härjämte biträder jag förslaget örn att nuvarande kontorsbiträdet, fru

Agda Åkerberg, född Bondeson, utan ansökning överflyttas till den föreslagna

nya kansliskrivarbefattningen.

För tre av nu nämnda befattningshavare, major Schmiterlöw, kapten

Hellsten och fru Åkerberg, skulle, såsom i utredningen och yttrandena

framhållits, en överflyttning till de för dem föreslagna nya befattningarna

medföra kännbara inkomstminskningar.

Major Schmiterlöw har tjänstgjort såsom t. f. Överlärare sedan 1924 och

kapten Hellsten sedan 1927. Fru Åkerberg har sedan 1917 jämte sin kontorsbiträdesbefattning

uppehållit sekreterarbefattningen vid centralinstitutet.

Onekligen inställa sig ganska starka betänkligheter mot att lämna ersättning

för förluster, som göras vid en omorganisation av personer, som

endast på förordnande uppehållit sina befattningar. Enligt mitt förmenande

föreligga emellertid här alldeles särskilda omständigheter, som tala

för ett sådant förfaringssätt, omständigheter sådana, att ett bifall till

förslaget näppeligen torde få prejudicerande betydelse.

Den långa tid, under vilken centralinstitutets omorganisationsfråga väntat

på sin lösning, har framtvungit ett vakanssättande av tjänster, som

inneburit ganska stora svårigheter för de närmast härav berörda lärarna.

Härtill kommer vidare, att omorganisationen för samtliga nu berörda befattningshavare

kommer att medföra betydligt ökad arbetsbörda. Det synes

då knappast rimligt, att härmed skulle följa en kännbar inkomstminskning.

Med hänsyn härtill vill jag förorda, att riksdagens medgivande måtte

inhämtas därtill, att nu nämnda tre befattningshavare tillerkännas rätt att

såsom personliga avlöningstillägg uppbära skillnaden mellan å ena sidan

vad de, förutom dyrtidstillägg, vid utgången av juni 1932 uppbära, major

Schmiterlöw och kapten Hellsten såsom t. f. Överlärare samt fru Åkerberg

såsom kontorsbiträde och sekreterare, och å andra sidan vad de efter

nämnda tidpunkt, förutom dyrtidstillägg, äga att uppbära vid centralinstitutet.

Kostnaderna härför låta sig icke exakt beräknas, då man icke för närvarande

äger kännedom örn, i vilken utsträckning de nämnda befattningshavarna

komma att för uppfattning i löneklass få tillgodoräkna sig föregående

tjänstgöring.

Major Schmiterlöw åtnjuter för närvarande avlöning i 29:e löneklassen,

kapten Hellsten i 28:e löneklassen och fru Åkerberg i 7:e löneklassen, varjämte

fru Åkerberg uppbär sekretcrararvode å 1.550 kronor. Dessa avlöningar

uppgå sammanlagt till (10,020 + 9,540 + 2,832 + 1,550) 23,942 kronor.

De för de föreslagna nya befattningarna för de här ifrågavarande befattningshavarna

efter sedvanliga grunder i staten upptagna beloppen hava

av mig beräknats till (8,580 + 3.580 + 3,888) 21,048 kronor. Skillnaden mellan

de båda sålunda angivna beloppen är 2,894 kronor. När alla ålderstillägg

i de nya befattningarna hunnit intjänas, uppgå lönerna härå enligt

den nya staten till (9,000 -1- 9.000 + 4,104) 22,224 kronor eller endast 1,718

kronor mer lin de nu utgående avlöningsförmånerna. Med hänsyn härtill

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

finner jag mig kunna föreslå, att intet särskilt anslag för ändamålet upptages

i staten utan att riksdagens medgivande inhämtas därtill, att de av

mig föreslagna personliga lönetilläggen må utgå från förslagsanslaget

till avlöningar till ordinarie befattningshavare.

Vid bifall till vad jag nu föreslagit skulle följande avlöningar och arvoden

för budgetåret 1932/1933 upptagas under centralinstitutets anslag till

avlöningar till ordinarie befattningshavare:

arvode till rektor............................. kronor

» » rektors ställföreträdare................. »

avlöning till en manlig lärare i friskgymnastik....... »

» » » kvinnlig » » » »

» » » manlig » » idrott och lek........ »

» » » kvinnlig » » » » »........ »

» » » manlig » » sjukgymnastik

(från och med den 1 april 1933)...... »

» » » kvinnlig lärare i sjukgymnastik...... »

» » » (medicinskt utbildad) lärare i sjukgymna
stik

och anatomi, tillika poliklinikföreståndare

........................ »

> » » (medicinskt utbildad) lärare i sjukgymna
stik

och ortopedi, tillika biträdande poliklinikföreståndare

(från och med den 1

april 1933) ...................... »

» » » kansliskrivare.................... »

» » » förste expeditionsvakt.............. »

» » två expeditionsvakter, tillika portvakter.... »

» » eldare, tillika gårdskarl........ »

Summa kronor

14,000

2,000

8,580

6,816

8,580

6,816

2,145:

6,8i6:

9,540: —

2,385

3,888

3,300

5,976

2,988

83,830

vilket belopp lämpligen torde böra avrundas till 83,500 kronor.

Beträffande avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare kan jag i

det stora hela ansluta mig till det av 1931 års sakkunniga framlagda förslaget.

Med hänsyn till den minskade undervisning i sjukdomslära, jag i

det föregående förordat, torde dock de härför beräknade arvodena å 1,500

kronor, respektive 2,500 kronor, böra minskas med i runt tal en tredjedel

till 1,000 kronor, respektive 1,700 kronor.

I anslutning härtill skulle från anslaget till icke-ordinarie befattningshavare

för budgetåret 1932/1933 utgå följande arvoden, varvid emellertid

den slutliga fördelningen, i anslutning till vad jag tidigare anfört, torde

få ankomma på Kungl. Majit:

arvode till sekreterare.......................... kronor 1,550:

» » kamrerare........................... » 1,800: —

» » bibliotekarie........................ » 600: —

» » lärare i fysiologi och hälsolära........... » 3,100: —

» » » » allmän patologi................ » 1,000: —

» » » » sjukdomslära (allmän sjukdomslära

och invärtes sjukdomar).......... » 1,000: —

» » » » sjukdomslära (kirurgiska sjukdomar)

jämte allmän kirurgi och förbandslära » 1,700: —

» » » » röstbehandling................. » 600: —

» » » » psykologi och pedagogik......... » 600: —

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90. 53

tilläggsarvode åt instruktionsgymnaster vid serafimerlasarettet

(från och med den 1 april 1933)............kronor 1,250: —

arvode till Övningslärare vid läroverk.............. » 2,250: —

arvode åt den, som förordnas att under tiden till och med

mars 1933 uppehålla undervisning i sjukgymnastikens

teknik för manliga elever...................... » 1,650: —

Summa kronor 17,100: —

Den i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska

centralinstitutet ingående anslagsposten till vikariatsersättningar torde

redan nu kunna uteslutas.

Beträffande den i samma anslag ingående anslagsposten till stipendier

åt elever å 2,000 kronor förutsätter jag i likhet med 1931 års sakkunniga

ingen ändring för budgetåret 1932/1933.

Några resestipendier åt institutets lärare hava ej av de sakkunniga

föreslagits för budgetåret 1932/1933.

Kostnaderna för uppehållande under budgetåret 1932/1933 av undervisningen

vid de avdelningar av institutet, där nu gällande undervisningsplaner

skola tillämpas, hava av 1931 års sakkunniga beräknats till i avrundat

tal 42,300 kronor. Mot det sålunda beräknade beloppet har jag intet

att erinra. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles besluta

rörande den närmare fördelningen av detta anslag i huvudsaklig överensstämmelse

med vad av mig nu föreslagits.

För särskilda kostnader för undervisning i idrott samt för övningar i

gymnastik för Stockholms förenade studentkårer föreslås av de sakkunniga

för budgetåret 1932/1933 samma belopp, som utgå under innevarande

budgetår, 2,200 kronor, respektive 1,000 kronor. Häremot har jag intet att

erinra.

Beträffande det ordinarie reservationsanslaget till materiel hava de sakkunniga

föreslagit, att hela den beräknade ökningen skulle träda i kraft

redan under första övergångsåret. Med hänsyn till rådande förhållanden

kan jag icke för närvarande tillstyrka en större ökning av detta anslag än

500 kronor, d. v. s. till 13,500 kronor.

1931 års sakkunniga hava för budgetåret 1932/1933 beräknat, att för

engångskostnader ett belopp av 14,025 kronor skulle bliva erforderligt.

Med hänsyn till nu rådande förhållanden kan jag dock icke biträda förslaget

i denna del.

Summan av de nu av mig för budgetåret 1932/1933 under gymnastiska

centralinstitutet tillstyrkta anslagen uppgår till 161,600 kronor. De av mig

under punkt 243 av 1932 års åttonde huvudtitel för motsvarande ändamål

beräknade anslagen uppgå, såsom tidigare erinrats, till 161,725 kronor.

Beträffande kostnaderna under budgetåret 1932/1933 för dels sjukgymnastikundervisningen

vid serafimerlasarettet, dels den militära instruktörskursen

hava redogörelser lämnats i det föregående.

Vad slutligen beträffar de kostnader, som av de sakkunniga beräknats

för gymnastiska centralinstitutet under det andra övergångsåret, budgetåret

1933/1934, torde jag sakna anledning att nu ingå på närmare prövning.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Utskottets

yttrande.

Några av de mest väsentliga punkterna i 1931 års riksdagsbeslut angående

gymnastiska centralinstitutets omorganisation gällde sjukgymnastutbildningens

ställning vid institutet och differentieringen mellan sjukgymnastlinjen

och friskgymnastlinjen. Den uppfattning i dessa delar, som i nämnda

beslut kom till tydligt uttryck, innebar sjukgymnastutbildningens nära anknytande

till serafimerlasarettet och ställande under medicinsk tillsyn och

ledning samt en skärpning av differentieringen därhän, att gemensamheten

i undervisningen mellan de båda linjerna inskränktes avsevärt under

vad Kungl. Maj:ts då föreliggande förslag upptog (gemensam undervisning

hela första året och 120 timmar under andra året), måhända, såsom riksdagen

uttryckte det, blott till en termin under första året.

Det av 1931 års gymnastiksakkunniga framlagda förslaget kan enligt utskottets

mening icke sägas nöjaktigt tillgodose dessa riksdagens önskemål.

Departementschefen har genom vidtagna förändringar i nämnda förslag sökt

bringa detsamma i bättre överensstämmelse med riksdagens ståndpunkt,

men utskottet kan likväl icke anse, att de av riksdagen angivna riktlinjerna

blivit i önskvärd utsträckning iakttagna. Den kritik, som i berörda

hänseenden i motionen I: 315 riktats mot förslaget, finner utskottet

i stort sett berättigad. Den medicinska sakkunskapen och densamma

representerande myndigheter, i detta fall karolinska institutets lärarkollegium

och serafimerlasarettets direktion, synas icke hava beretts det inflytande i

fråga örn ledning, kontroll och skötsel av sjukgymnastutbildningen, som

1931 års riksdag torde hava avsett och även utskottet finner oundgängligen

nödvändigt. Vidare har i Kungl. Maj:ts förslag alltför mycket skattats åt

gemensamheten mellan de båda utbildningslinjerna, ja, härutinnan synes

propositionen öppna möjligheter till en sådan utveckling, att gemensamhetsundervisning

i mycket stor utsträckning blir det normala. Utskottet skall

längre fram återkomma till detta spörsmål. I förevarande sammanhang må

endast framhållas, att de anmärkningar, som i dessa och även andra hänseenden

kunna göras mot Kungl. Maj:ts förslag, synas nödvändiggöra så

väsentliga omläggningar av förslaget, att det med ett visst fog kan sättas

i fråga, örn ej riksdagen nu borde, i överensstämmelse med vad som yrkats

i motionen I: 315, tillbakavisa Kungl. Maj:ts förslag och kräva ny utredning.

Då utskottet likväl icke anser sig böra biträda detta yrkande, beror

det därpå att ett avgörande av gymnastiska centralinstitutets omorganisationsfråga,

däri utredning nära nog oavbrutet pågått i mera än två decennier,

icke gärna bör låta längre vänta på sig. Det långvariga utredningsarbetet

har verkat synnerligen hämmande i institutets arbete och bör ej

utan tvingande skäl ytterligare förlängas. Utskottet har därför, trots de

svårigheter och betänkligheter som mött, ansett sig böra verkställa den enligt

utskottets mening erforderliga omarbetningen av förslaget och vill nu

övergå till att redogöra för de ändringar, utskottet funnit behövliga.

Till en början må behandlas frågan om gemensam undervisning för frisk
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

55

gymnastlinjens och sjukgymnastlinjens elever. Denna undervisning skulle

enligt Kungl. Maj:ts förslag omfatta 593 timmar. Departementschefen framhåller,

att detta timantal utgör endast något mer än hälften av det sammanlagda

timantalet under första året men uttalar omedelbart härpå, att

för »kunskapsmåttets inhämtande måste det av helt naturliga skäl vara att

föredraga, att denna gemensamhetsundervisning någorlunda jämnt fördelas

under hela läsåret i stället för att koncentreras till ''endast en termin’».

Tidigare har departementschefen påpekat, att hans förslag uteslutande avser

undervisningen för dem av centralinstitutets elever, som hava för avsikt att

genomgå endast tvåårig kurs, d. v. s. utbilda sig till antingen gymnastiklärare

eller sjukgymnaster. »För dem åter av eleverna» —fortsätter departementschefen

— »som önska utbilda sig på båda linjerna, bliver givetvis

både av ekonomiska och organisatoriska skäl samläsning fortfarande nödvändig

i mycket stor utsträckning.» Sammanställas dessa uttalanden med

varandra och beaktas därtill, att på ett annat ställe i propositionen åberopas

1931 års sakkunnigas uttalande, att de av dem framlagda förslagen till

undervisnings- och timplaner icke finge anses såsom i sina detaljer bindande

för institutets blivande utveckling, utan att de olika ämnenas omfattning

och innehåll måste kunna förändras allt efter vunna erfarenheter örn förslagens

ändamålsenlighet, torde det vara tydligt att propositionen lämnar

rum för dispositioner, som kunna medföra, att linjedifferentieringen praktiskt

taget elimineras. Utskottet anser nödvändigt, att en sådan utveckling

undvikes. Detta torde ernås genom följande åtgärder. Gemensamhetsundervisningen

begränsas ytterligare utöver vad Kungl. Maj:ts förslag innehåller,

nämnda undervisning koncentreras så vitt möjligt till studiekursens början,

samt slutligen: den sålunda fastställda studieplanen göres i sina huvuddrag

bindaude, så att en godtycklig omgruppering av ämnen och timantal icke

kan ske från institutets sida.

Utskottet har undersökt möjligheterna för genomförandet av berörda åtgärder.

Denna undersökning har visat, att timantalet för den gemensamma

undervisningen lämpligen kan genom reduktion huvudsakligen av timantalet

i friskgymnastikens teori och praktik nedbringas därhän, att den kommer

att omfatta omkring 125 timmar mindre än Kungl. Majlis förslag och

följaktligen avsevärt understiger halva timantalet under första året. Denna

gemensamma undervisning kan så anordnas, att den övervägande delen

avslutas under den första terminen; till andra terminen skulle blott återstå

en mindre del anatomi och fysiologi. Det enda ämne, vari gemensam undervisning

skulle anordnas under andra året, är hållningsläran, för vilket ämnes

studerande eleverna först då besitta nödiga förkunskaper. Vidare har utrönts,

att för dem, som önska komplettera sin utbildning under ett tredje

år, kompletteringstimmarna kunna uppskjutas till andra årets sista termin

och sommaren efter andra årets avslutning. Härigenom vinnes den fördelen,

att eleverna ej nödgas redan från början besluta sig för huruvida de

skola deltaga i det tredje årets undervisning.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Gemensamhetsundervisning utöver vad nu angivits bör enligt utskottets

mening icke förekomma. I detta sammanhang vill utskottet uttala den uppfattningen,

att, ehuru utskottet anser förvärvandet av kompetens såsom både

gymnastiklärare och sjukgymnast böra underlättas genom möjligheten att

genomgå ett tredje år vid gymnastiska centralinstitutet, utskottet icke kan

finna skäl föreligga, att gymnastikdirektörstiteln såsom en officiell beteckning

för den sålunda förvärvade kompetensen bibehålies.

Utskottet övergår härefter att behandla frågorna örn anordningen av den

sjukgymnastiska polikliniken och samarbetet med karolinska institutet och

serafimerlasarettet, vilka frågor utgöra ämnet för motionen 1:321. Det förefaller

utskottet, som örn man i huvudsak måste giva motionären rätt i de

anmärkningar mot Kungl. Maj:ts förslag, han på dessa punkter framställer.

I stället för att organiskt infogas i serafimerlasarettet såsom en del av detsamma

har polikliniken erhållit en egendomlig särställning, vilken för visso

kommer att framkalla svårigheter i undervisnings- och sjukvårdsarbetets

bedrivande. Det synes sålunda utskottet nödvändigt, att vissa ändringar

med avseende å polikliniken och dess personal vidtagas i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i motionen påyrkats.

En av karolinska institutets professorer, därtill utsedd av dess lärarkollegium,

bör alltså vara chef för polikliniken. Vid polikliniken böra anställas

en poliklinikföreståndare och en biträdande poliklinikföreståndare. Av dem

bör den ene vara läkare med kvalificerad utbildning i invärtes medicin och

den andre läkare med kvalilicerad utbildning i kirurgi och ortopedi. Däremot

synes det icke vara lämpligt att, såsom i motionen 1:321 föreslagits, föreståndarskapet

ovillkorligen knytes vid den förstnämnde läkaren. Föreståndarskapet

bör kunna tilldelas även kirurgen, örn denne är därtill bäst skickad.

Enligt utskottets mening böra dessa två befattningshavare anställas såsom

ordinarie, för tryggande av kontinuiteten i undervisningsarbetet, och ej, på

sätt motionären avsett, med förordnande på viss tid, alltså såsom övergångseller

utbildningsplatser. Frågan örn på vilken stat nämnda befattningar böra

stå synes utskottet sakligt sett av föga betydelse. Men för undvikande av

att anslagen till upprätthållande av den gymnastiska centralinstitutet åliggande

undervisningen, till vilken ju även den sjukgymnastiska utbildningen

fortfarande skall höra, splittras på ett flertal institutioner, vilket ur budgetär

synpunkt bör undvikas, anser utskottet lämpligast, att tjänsterna uppföras

på gymnastiska centralinstitutets stat. Det förhållandet, att befattningarna

stå på denna stat, får givetvis icke i någon mån inverka på deras ställning

till sjukhusledningen.

I fråga örn den ordning, som bör iakttagas vid tillsättandet av ifrågavarande

två befattningar, torde böra gälla, att, sedan karolinska institutets lärarkollegium

upprättat förslag och direktionen över gymnastiska centralinstitutet

yttrat sig, jämväl universitetskanslern skall avgiva yttrande, innan

Kungl. Majit fattar beslut. Den nu förordade ordningen torde böra iakttagas

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

57

vid tillsättning av samtliga lärartjänster i medicinska ämnen, såväl ordinarie

som extra. I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att det enligt dess

mening är obehövligt att vid tillsättning av andra lärartjänster än de båda

nu nämnda använda särskilt sakkunnigförfarande såsom vid tillsättning av

mera framskjutna akademiska lärarbefattningar.

Ifrågavarande båda befattningshavare skulle, utöver sitt sjukvårdsarbete,

hava till uppgift att undervisa gymnastiska centralinstitutets elever i sjukgymnastik

(teori) med fysikalisk behandling. Därutöver synas de (eller en av

dem) lämpligen kunna övertaga den undervisning i medicinsk rörelsebehandling,

som för närvarande meddelas medicine kandidater av en för ändamålet

mot särskilt arvode vid karolinska institutet anställd lärare. Denna

fråga kan dock icke ordnas förrän till ett kommande år, då medel till berörda

arvode redan av riksdagen anvisats.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle poliklinikföreståndaren tillika vara

lärare i anatomi. I likhet med motionären anser utskottet lämpligare att

anatomiundervisningen överlämnas åt en fackanatom, vilken torde böra

erhålla ställning av extra lärare liksom lärarna i fysiologi, allmän patologi

m. m. Enligt de grunder, som i Kungl. Maj:ts förslag tillämpats i

fråga om arvode åt andra extra lärare i medicinska ämnen, skulle för

läraren i anatomi erfordras ett arvode av i avrundat belopp 5,000 kronor.

En kostnadsökning å nämnda belopp behöver emellertid ej bliva följden av

nu angivna förändring. Det synes nämligen utskottet, som örn det i motionen

I: 321 framställda förslaget, att de båda poliklinikläkarna i stället böra övertaga

undervisningen i sjukdomslära, för vilken beräknats två extra lärararvoden

å respektive 3,600 kronor och 4,400 kronor, skulle vara förtjänt av

bifall. Härigenom bliva sistnämnda två belopp, tillhopa 8,000 kronor, obehövliga.

För undervisningen i sjukdomslära torde de båda poliklinikläkarna

böra erhålla tillägg till lönen i form av ett arvode. Utskottet kan dock icke

finna det befogat, att, då nämnda läkare erhållit en så relativt hög lönegradsplacering

som i B 26, varemot utskottet i och för sig intet har att erinra,

berörda arvode bestämmes till så högt belopp som 2,000 kronor per

lärare. Ett belopp av 1,500 kronor till vardera synes vara tillfyllest. Ifrågavarande

förändringar komma vid sådant förhållande icke att medföra någon

fördyring, utan kostnaderna bliva desamma som enligt Kungl. Majda förslag.

Vad angår den i motionen 1:321 föreslagna underläkarbefattningen, torde

det vara nödvändigt att avvakta någon tids erfarenhet angående omfattningen

av arbetet vid polikliniken, innan det är möjligt att bedöma, huruvida

behov föreligger av denna tjänst. I berörda del kan utskottet alltså

icke följa motionären.

Kungl. Majit har föreslagit, att vid polikliniken skulle vara anställda fyra

icke medicinskt utbildade lärare, två manliga och två kvinnliga, i sjukgymnastikens

teknik med fysikalisk behandling, placerade de manliga i lönegraden

B 24 (å 8,580 kronor) och de kvinnliga i lönegraden B 21 (å 6,816

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

kronor). Deras undervisning skulle, enligt vad departementschefen framhållit,

avse handledning och instruktion vid behandlingens utförande. I

motionen I: 321 har, under åberopande härav, föreslagits, att dessa lärare,

vilkas uppgift som undervisare helt skulle överensstämma med de för klinikerna

avsedda instruktionsgymnasternas, även borde erhålla ställning av

instruktionsgymnaster med ett arvode av 4,000 kronor för varje.

Det synes utskottet, att goda skäl anförts för en sådan ändring, vilken

jämväl kommer att medföra en icke oväsenlig kostnadsbesparing. Vid en

granskning av de föreslagna timplanerna har utskottet funnit lämpligt, att

antalet instruktionsgymnaster vid polikliniken nedsättes till tre. Örn så sker,

uppkommer ett överskott av timmar i sjukgymnastikens teknik, 468 för manliga

elever och 588 för kvinnliga elever, vilken undervisning kan anses

vara av mera kvalificerad beskaffenhet. Sammanlagt skulle detta timantal

räcka för ytterligare en instruktionsgymnasttjänst, men då undervisningen

endast delvis kan bedrivas gemensamt för manliga och kvinnliga elever, är

det nödvändigt, att omförmälda timmar till en del bestridas av manlig och

till en del av kvinnlig lärarkraft. I den mån nämnda undervisning bör

bestridas av kvinnlig lärarkraft, synes det lämpligt, att institutets nuvarande

ordinarie lärarinna i sjukgymnastik, Ingeborg Eriksson, vilken liksom sin

kvinnliga kollega på friskgymnastlinjen är placerad i lönegraden B 18, övertager

här berörda undervisning till den del, hennes tjänstgöring i övrigt det

medgiver. Därest, såsom utskottet i det följande kommer att förorda, institutets

ordinarie kvinnliga lärare på friskgymnastlinjen placeras i lönegraden

B 21, kommer Ingeborg Eriksson i en sämre ställning än dessa, då

på sjukgymnastlinjen någon motsvarande befattning icke skulle finnas. För

denna försämring torde det vara skäligt att hon erhåller kompensation på

det sättet, att hon placeras på övergångsstat i lönegraden B 18 men tillerkännes

ett personligt lönetillägg, motsvarande skillnaden mellan lön enligt

lönegraden B 21 och lönegraden B 18, under förutsättning att hon åtager

sig att tjänstgöra såsom instruktionsgymnast vid polikliniken och därutöver

bestrida ovannämnda mera kvalificerade undervisning i sjukgymnastikens

teknik för kvinnliga elever till ett antal timmar av förslagsvis 480. I överensstämmelse

härmed böra, så länge Ingeborg Eriksson kvarstår i tjänst,

vid polikliniken inrättas endast två instruktionsgymnastbefattningar. Återstående

576 timmar mera kvalificerad undervisning i sjukgymnastikens teknik

synes lämpligen kunna fördelas på de båda övriga instruktionsgymnasterna

såsom timlärare mot särskild ersättning. Denna torde kunna bestämmas

till ett belopp, motsvarande 5 kronor per timme. Härtill torde böra

beräknas dels ett belopp av i runt tal 2,500 kronor för undervisning för

manliga elever och dels ett belopp av i runt tal 500 kronor för undervisning

för kvinnliga elever att utgå av anslagsposten till icke-ordinarie befattningshavare.

Instruktionsgymnastbefattningarna synas böra tillhöra serafimerlasarettets

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90. 59

stat och tillsättas av dess direktion, dock först efter det direktionen över

gymnastiska centralinstitutet beretts tillfälle att yttra sig.

Innan utskottet lämnar frågan örn ordnandet av undervisningen i sjukgymnastikens

teknik, vill utskottet framhålla, att utskottet förutsätter, att

denna undervisning i sin helhet kommer att äga rum på serafimerlasarettet

och i alla avseenden lyda under poliklinikens läkare.

Vad härefter angår lärarbehovet för friskgymnastlinjen, innebär Kungl.

Maj:ts förslag, att för denna skulle anställas fem manliga lärare och fyra

kvinnliga lärare. Vid en inom utskottet verkställd närmare undersökning

och granskning av de framlagda förslagen till timplaner har det emellertid

visat sig, att timantalet i vissa ämnen beräknats för högt, och att beträffande

de manliga kurserna på grund härav en reduktion kan ske sålunda, att endast

fyra manliga lärare bliva behövliga. Därest den till militärkursen kommenderade

officeren biträder vid ifrågavarande undervisning med 150 timmar

—• hans biträde förutsattes även i propositionen — skulle återstående

antal lärartimmar utgöra 3,411. Fördelat på 38 veckor blir detta 89,77 timmar

per vecka, vilket motsvarar 22,4 veckotimmar för var och en av fyra

manliga lärare. Enligt Kungl. Maj:ts förslag förutsattes, att de till institutet

för erhållande av en högre gymnastisk utbildning kommenderade militära

elevernas utbildning i fäktning skulle omhänderhavas av en av centralinstitutets

ordinarie lärare med biträde av förenämnda officer. Härtill skulle

för denna ordinarie lärare behöva beräknas 346 timmar. Utskottet har, då

utskottet förordat minskning av de ordinarie manliga lärarnas antal, räknat

med att denna anordning, vars behövlighet utskottet icke kan finna ådagalagd,

ej skall komma till stånd. Skulle den genomföras, måste lärarantalet

utökas till fem, men på dessa fem lärare komma då i genomsnitt per vecka

endast ett så ringa antal veckotimmar som 19,8. Enligt utskottets förslag

skall alltså omförmälda militära elevers undervisning i fäktning skötas helt och

hållet av den från försvarsväsendet kommenderade officeren. Den manliga

lärarbefattning, som, på sätt ovan anförts, blir obehövlig, är den ena av de

manliga lärartjänsterna i lek och idrott.

I fråga örn inträdesfordringarna kan utskottet så till vida ansluta sig till

Kungl. Maj:ts förslag, att utskottet anser samma villkor böra uppställas i

fråga om examensmeriter vare sig det gäller män eller kvinnor, friskgymnaster

eller sjukgymnaster. Däremot kan utskottet icke ansluta sig till Kungl.

Maj:ts förslag att studentexamen såsom regel skulle krävas för inträde. Enligt

utskottets mening hava icke förebragts bärande skäl för en dylik stegring

av inträdesfordringarna. Snarare torde erfarenheten hava visat, att avlagd

studentexamen eller däremot svarande teoretisk utbildning — bortsett

från vissa naturvetenskapliga ämnen — icke är oundgängligen nödvändig

för att eleven skall på ett tillfredsställande sätt kunna följa undervisningen

vid gymnastiska centralinstitutet. Därest kravet på studentkunskaper upprätthålles

i berörda naturvetenskapliga ämnen (fysik, kemi och biologi med

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

hälsolära), vilka hava särskild betydelse för undervisningen vid gymnastiska

centralinstitutet, synes det, i överensstämmelse jämväl med den ståndpunkt,

skolöverstyrelsen intagit, icke böra möta några betänkligheter att öppna institutet

även för sådana, som blott avlagt realexamen, alltså på sätt i motionen

II: 460 yrkats. I följd härav bör normalskolekompetens alltjämt liksom hittills

berättiga till inträde vid institutet, dock under förutsättning av komplettering

samt på villkor, som i nämnda motion angives. Såvitt utskottet kunnat finna,

är ej heller i övrigt något att invända mot de i motionen föreslagna bestämmelserna,

vilka, bortsett från vad som gäller realexamen och normalkompetens,

i stort sett överensstämma med Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet tillstyrker

därför dessa bestämmelser. Samma inträdesfordringar, som nu av utskottet

förordats, böra gälla för de privata legitimerade gymnastikinstituten.

Vad beträffar den militära instruktörskursen anser utskottet det icke

vara helt tillfredsställande, vare sig ur försvarsväsendets eller gymnastiska

centralinstitutets synpunkt, att sammankoppla denna utbildning med gymnastiska

centralinstitutets verksamhet. Då utskottet likväl funnit sig böra

biträda det framlagda förslaget, har detta skett under förutsättning att

anordningen får betraktas blott såsom ett provisorium.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall direktionen för gymnastiska centralinstitutet

bestå av sex av Kungl. Majit för en tid av sex år förordnade

ledamöter samt institutets rektor såsom självskriven ledamot. Av direktionens

ledamöter skola två vara läkare, därav en ledamot av karolinska

institutets lärarkollegium. Beträffande den andra läkarledamoten skulle

Kungl. Majit vid sitt val hava fria händer. Vidare skola tre suppleanter

finnas, av vilka en läkare.

Med hänsyn till det relativt stora antalet ordinarie ledamöter kan utskottet

för sin del icke finna erforderligt, att suppleanter tillsättas. Den

ordinarie ledamot, som skulle utses bland karolinska institutets professorer,

synes utskottet böra förordnas, efter det lärarkollegiet vid sistnämnda

institut avgivit förslag i ämnet. Den andre ordinarie läkarledamoten torde

böra utses efter förslag av direktionen för serafimerlasarettet. Sistberörda

ändringar förefalla motiverade av det samarbete, som skulle förekomma

mellan gymnastiska centralinstitutet, karolinska institutet och serafimerlasarettet.

Beträffande undervisnings- och timplaner synes det utskottet lämpligt,

att desamma varje gång, innan de fastställas av direktionen för gymnastiska

centralinstitutet, underställas karolinska institutets läkarkollegium

respektive direktionen över serafimerlasarettet, i vad de röra sådana ämnen,

i fråga örn vilka samarbete förekommer mellan vederbörande institutioner,

med skyldighet för förstnämnda direktion att taga skälig hänsyn

till de erinringar, som från kollegiet respektive lasarettsdirektionen kunna

framkomma.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

61

Vad angår det för rektorsbefattningen föreslagna arvodet, 14,000 kronor,

har utskottet icke kunnat undgå att finna, att nämnda arvode med hänsyn

till gymnastiska centralinstitutets ställning samt omfattningen av de

göromål, som komma att åvila rektor, måste betraktas såsom alltför rikligt

tillmätt. Enligt utskottets uppfattning torde, även i betraktande av

att rektor icke skulle innehava ordinarie anställning utan förordnas för

viss tid, ett arvode å 12,000 kronor få anses utgöra skälig ersättning.

Utskottet har vidare icke blivit övertygat örn behovet av en särskild

rektors ställföreträdare, varför Kungl. Maj:ts förslag i denna del avstyr - kes. Härigenom bortfaller det för detta ändamål beräknade arvodet å 2,000

kronor.

I anledning av Kungl. Maj:ts förslag, att de kvinnliga lärarna vid gymnastiska

centralinstitutet skulle placeras i lönegraden B 21, under det att

de manliga lärarna (med undantag av de medicinskt utbildade) enligt

samma förslag skulle tillhöra lönegraden B 24, har i motionen I: 320 yrkats,

att riksdagen härutinnan måtte besluta sådan lönegradsplacering,

att principen örn lika lön i lika befattning för man och kvinna helt genomföres.

Då utskottet anser, att ett bifall till detta yrkande skulle innebära

ett föregripande av statsmakternas ställningstagande i en viktig principiell

fråga, vilken varit föremål för 1928 års lönekommittés prövning och

framdeles måste komma under riksdagens bedömande under omständigheter,

som möjliggöra en mera överskådlig och allsidig behandling av

detta spörsmål, finner sig utskottet böra avstyrka sistnämnda motion.

Behovet av en förste expeditionsvaktsbefattning kan utskottet icke finna

ådagalagt, varför utskottet i denna del avstyrker Kungl. Maurts förslag. I

anledning härav bör, då några skäl, så vitt nu kan bedömas, ej torde föreligga

att minska de för expeditionsvaktgöromålen till buds stående arbetskrafterna,

jämväl för budgetåret 1932/1933 för institutet upptagas ett belopp

av 2,400 kronor till extra vaktmästarbiträde.

Ej heller kan utskottet förorda Kungl. Maj:ts förslag angående skrivbiträdes-,

sekreterar- och kamrerargöromålens ordnande. Tar man tillbörlig

hänsyn till gymnastiska centralinstitutets relativt ringa omfattning, synes

nämnda förslag alltför vittomfattande och kostsamt. Utskottet kan för sin

del icke finna expeditionsgöromålen kräva inrättandet av en kansliskrivart

jänst. Fullt tillräckligt torde det vara, örn den nuvarande kontorsbiträdestjänsten

(B 4) ersättes med en kanslibiträdestjänst (B 7), dock under förutsättning

att med sistnämnda tjänst förbindes skyldigheten att även sköta

de vid institutet ej mycket maktpåliggande kamrerargöromålen. Ett belopp

av 600 kronor torde härefter böra anslås till sekreterargöromål. Genom de

av utskottet föreslagna anordningarna vinnes i denna del en årlig kostnadsbesparing

på mera än 3,000 kronor.

Kungl. Maj:t har föreslagit, att i institutets stat skulle, efter omorgani
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

sationens genomförande, upptagas ett anslag å 1,500 kronor till resestipendier

åt lärare. Däremot ha för nämnda ändamål icke begärts några medel

för budgetåret 1932/1933. Vid nn angivna förhållande anser sig utskottet

icke hava anledning att för närvarande taga ställning till frågan, huruvida

i institutets stat framdeles bör upptagas ett anslag för ifrågavarande

ändamål.

I övrigt har Kungl. Maj:ts förslag — frånsett anslagsbehov och övergångsanordningar,

vilka frågor utskottet här nedan upptager till behandling

— icke givit utskottet anledning till erinran.

Vad då slutligen angår Kungl. Maj:ts förslag, beträffande berörda anslagsbehov

och övergångsanordningar, påkallas i fråga om anslagsbehoven

åtskilliga ändringar i Kungl. Maj:ts förslag på grund av de avvikelser från

detta förslag, utskottet tidigare förordat.

Enligt utskottets förslag skulle från anslag till avlöningar till ordinarie

tjänstemän bestridas:

Arvode åt rektor enligt 5 § avlöningsreglementet.....kronor 12,000: —

Avlöning åt två medicinskt utbildade lärare i lönegraden

B 26 (å 9,540 kronor)........................ » 19,080: —

Avlöning åt fyra manliga ordinarie lärare i lönegraden

B 24 (å 8,580 kronor)........................ » 34,320: —

Avlöning åt fyra kvinnliga ordinarie lärare i lönegraden

B 21 (å 6,816 kronor)........................ » 27,264: —

Avlöning åt ett kanslibiträde i lönegraden B 7 (å 3,144

kronor)........ » 3,144: —

Avlöning åt två expeditionsvakter, tillika portvakter, i

lönegraden B 5 (å 2,988 kronor)................ » 5,976: —

Avlöning åt en eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5 »_2,988: —

Summa kronor 104,772: —

Detta belopp torde, avrundat till 104,000 kronor, böra upptagas såsom

förslagsanslag.

Å övergångsstat torde, i enlighet med vad utskottet förut anfört, böra

uppföras en lärarinna i lönegraden B18, Ingeborg Eriksson. Till denna

lärarinna skulle dessutom utgå ett personligt lönetillägg till sådant belopp,

att hon erhåller samma löneförmåner, som om hon placerats i lönegraden

B 21. Kostnaderna härför uppgå enligt sedvanliga beräkningsgrunder till sammanlagt

6,816 kronor. Det synes utskottet lämpligt, att Ingeborg Erikssons lön

och det till henne utgående lönetillägget uppföras under rubriken övergångsstat

såsom ett förslagsanslag å sistnämnda belopp, avrundat till 6,800.

Såsom ett särskilt ordinarie anslag torde i riksstaten böra upptagas ett

belopp av 8,000 kronor till arvoden åt två instruktionsgymnaster vid den

sjukgymnastiska polikliniken å serafimerlasarettet.

Från anslag till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare skulle

enligt utskottets förslag utgå:

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

63

Arvode åt sekreteraren..........................

kronor

600

—

» » bibliotekarie..........................

600

—

» » lärare i anatomi......................

»

5,000

—

» * » » fysiologi och hälsolära............

6,200

—

» » » » allmän patologi.................

»

1,000

—

» » » » sjukdomslära jämte allmän kirurgi och

förbandslära................................

3,000

_

Arvode åt lärare i röstbehandling..................

»

600

—

» » » » psykologi och pedagogik..........

»

1,500

—

För medicinska specialkurser.....................

»

2,000

—

Tilläggsarvoden åt instruktionsgymnaster vid serafimer- lasarettets kliniker ...........................

»

5,000

_

Undervisning i sjukgymnastikens teknik för manliga elever

»

2,500: —

» » sjukgymnastikens teknik för kvinnliga

elever....................................

»

500

_

Arvoden för lärare vid kompletteringskurser..........

600

—

» till Övningslärare vid läroverk.............

»

3,600

—

» » extra föreläsare m. m..................

»

500

—

Summa kronor 33,200

—

Detta belopp, 33,200 kronor, torde för beredande av semester åt ickeordinarie

befattningshavare, vilka erhålla ledighet å annan än undervisningsfri

tid ävensom för oförutsedda behov böra höjas till 35,000 kronor.

Den närmare fördelningen av anslaget ävensom närmare bestämmelser

för anslagets användande torde få ankomma på Kungl. Maj:t.

Sedan gymnastiska centralinstitutets omorganisation fullständigt genomförts,

skulle alltså följande anslag för dess räkning upptagas i riksstaten:

I. Ordinarie anslag:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag . . . kronor 104,000: —

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. . » 35,000: —

Övergångsstat, förslagsanslag. . . ................. »_6,800: —

Summa förslagsanslag kronor 145,800: —

Materiel m. m., reservationsanslag................kronor 16,000: —

Stipendier för elever vid institutet, reservationsanslag... » 3,000: —

Särskilda kostnader för undervisning i idrott, reservationsanslag

................................ » 4,500: —

II. Extra anslag:

Anordnande av kostnadsfria övningar i gymnastik för

Stockholms förenade studentkårer................kronor 1,000: —

Extra vaktmästarbiträde vid gymnastiska centralinstitutet » 2,040: —

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Härtill skulle komma ett särskilt ordinarie anslag å 8,000 kronor till arvoden

åt två instruktionsgymnaster vid den sjukgymnastiska polikliniken

vid serafimerlasarettet.

Summan av dessa anslag utgör 180,340 kronor.

Då de för budgetåret 1931/1932 till gymnastiska centralinstitutet utgående

anslagen uppgå till 129,210 kronor, skulle en omorganisation av gymnastiska

centralinstitutet i enlighet med utskottets förslag kunna beräknas

komma att medföra en kostnadsökning för statsverket av 51,130 kronor,

oberäknat dyrtidstillägg, eller omkring 31,000 kronor mindre än enligt

Kungl. Maj:ts förslag, varvid i intetdera fallet medräknats kostnaderna för

den militärgymnastiska kursen samt vissa av sjukgymnastundervisningens

förläggande till serafimerlasarettet föranledda kostnader.

Vad slutligen beträffar de av Kungl. Majit föreslagna övergångsanordningarna,

måste även här vissa ändringar vidtagas i fråga örn anslagsberäkningar

m. m. med hänsyn till den ståndpunkt, utskottet i det föregående

intagit.

Först må emellertid uppmärksammas det av Kungl. Majit framlagda, hittills

ej vidrörda förslaget örn personliga lönetillägg åt majoren A. G. Schmiterlöw

och kaptenen N. E. Hellsten samt kontorsbiträdet Agda Johanna

Linnéa Akerberg, född Bondeson. Detta förslag innebär, att befattningshavare

av staten tillerkännas kompensation för inkomstminskningar, som

de tillfogas genom att de högre befattningar, å vilka de varit förordnade

såsom vikarier före omorganisationen, genom denna indragas, eller, vad

angår kontorsbiträdet Akerberg, den bisyssla, hon innehaft, till följd av

omorganisationen icke vidare kan av henne bestridas. Det förefaller utskottet,

som om förslaget ur principiell synpunkt och med hänsyn till eventuella

konsekvenser vore ägnat att framkalla synnerligen starka betänkligheter.

I fråga örn samtliga nämnda befattningshavare kunna förhållandena

på intet sätt anses säregna, utan liknande omständigheter kunna tänkas vid

andra organisatoriska omläggningar bliva icke alltför sällsynta. Utskottet

finner sig med hänsyn härtill nödsakat att ställa sig avvisande till förslaget.

I fråga örn anslagsberäkningarna torde böra särskilt framhållas, att föreståndarbefattningen

vid den sjukgymnastiska polikliniken, med hänsyn till

att anatomiundervisningen hänvisats till särskild lärare, ej blir behövlig

förrän från och med den 1 januari 1933, samt att anslaget till arvoden för

undervisning i sjukgymnastikens teknik för kvinnliga elever måste för övergångsåret

1932/1933 upptagas till 900 kronor, emedan lärarinnan Ingeborg

Eriksson, på grund av tjänstgöring i sjukgymnastlinjens andra årskurs enligt

den äldre ordningen, är förhindrad att i eljest avsedd omfattning biträda

vid förstnämnda undervisning.

Vid bifall till vad utskottet i det föregående tillstyrkt, skulle följande avlöningar

och arvoden för budgetåret 1932/1933 upptagas under centralinstitutets

anslag till avlöningar till ordinarie befattningshavare:

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

65

Arvode åt rektor..............................kronor 12,000: —

Avlöning åt en medicinskt utbildad lärare i lönegraden

B 26 från och med den 1 januari 1933 ........... » 4,770: —

Avlöning åt en medicinskt utbildad lärare i lönegraden

B 26 från och med den 1 april 1933 ........ » 2,385: —

Avlöning åt två manliga lärare i lönegraden B 24..... » 17,160: —

Avlöning åt två kvinnliga lärare i lönegraden B 21 ... . » 13,632: —

Avlöning åt ett kanslibiträde i lönegraden B 7........ » 3,144: —

Avlöning åt två expeditionsvakter, tillika portvakter, i

lönegraden B 5............................. » 5,976: —

Avlöning åt en eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5 » 2,988: —

Summa kronor 62,055

vilket belopp lämpligen torde kunna avrundas till 62,000 kronor.

Härjämte bör för budgetåret 1932/1933 upptagas ett ordinarie förslagsanslag

till övergångsstat vid gymnastiska centralinstitutet å 6,816 kronor,

avrundat till 6,800 kronor.

Från anslaget till icke-ordinarie befattningshavare skulle för budgetåret

1932/1933 utgå följande arvoden, med rätt för Kungl. Maj:t att närmare

bestämma den slutliga fördelningen:

Arvode åt sekreterare..........................kronor 600: —

» » bibliotekarie........................ » 600: —

» » lärare i anatomi (med reducerad tjänstgöring) » 3,960: —

» » » » fysiologi och hälsolära (med reducerad

tjänstgöring)................. » 3,900: —

» » » » allmän patologi................ » 1,000: —

» för undervisning i sjukdomslära m. m. (med reducerad

tjänstgöring).................... » 1,000: —

» åt lärare i röstbehandling................. » 600: —

» » » » psykologi och pedagogik (med reducerad

tjänstgöring)............ » 600: —

Tilläggsarvoden åt instruktionsgymnaster vid serafimer
lasarettets

kliniker (från och med den 1 april 1933) . . » 1,250: —

Undervisning i sjukgymnastikens teknik för manliga

elever......................... » 2,000: —

» » sjukgymnastikens teknik för kvinnliga

elever......................... » 900: —

Arvoden till Övningslärare vid läroverk............. » 2,250: —

Summa kronor 18,660

vilket belopp lämpligen kan avrundas till 18,000 kronor.

Härjämte erfordras dels till arvoden åt två instruktionsgymnaster vid den

sjukgymnastiska polikliniken å serafimerlasarettet från och med den 1 april

flihang till riksdagens ''protokoll 1932. 6 sami. 49 håff. (Nr 90.) 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

1933 ett ordinarie anslag å 2,000 kronor, dels ock till arvode till extra vaktmästarbiträde

vid gymnastiska centralinstitutet ett extra anslag av 2,040

kronor.

Gentemot övriga i propositionen förekommande beräkningar i fråga örn

anslagsbehovet under budgetåret 1932/1933 har utskottet ingen erinran att

framställa.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

A) avslå herr Paulis ovannämnda motion (I: 315),

B) avslå fröken Hesselgrens ovannämnda motion (I: 320),

C) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag under punkterna

I—V och VII—XIV och herr Holmgrens ovannämnda motion

(I: 321) samt med bifall till herr Thomsons förberörda

motion (II: 460),

I. medgiva, att gymnastiska centralinstitutet må från och

med budgetåret 1932/1933 omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse

med vad utskottet i det föregående tillstyrkt,

II. i anslutning härtill medgiva, att gymnastiska centralinstitutets

kliniska och polikliniska undervisning i sjukgymnastik

med fysikalisk behandling skall, i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som av utskottet i det föregående

angivits, samt i enlighet med de närmare bestämmelser,

som Kungl. Maj:t efter hörande av karolinska mediko-kirurgiska

institutets lärarkollegium och direktionen över

serafimerlasarettet kan finna gott föreskriva, anordnas vid

serafimerlasarettet,

III. medgiva, att till bestridande av kostnaderna för uppförande

och inredning vid serafimerlasarettet i huvudsaklig

överensstämmelse med vad i det föregående angivits av en

poliklinik för sjukgymnastik må, sedan direktionen över

serafimerlasarettet avgivit närmare yttrande och förslag i

ämnet samt efter närmare prövning av Kungl. Maj:t, upptagas

ett lån å högst 200,000 kronor, att amorteras under

tio år, mot säkerhet av inteckning i lasarettets fastighet nr

8 i kvarteret Pilträdet i Stockholms stad ävensom att nämnda

fastighet må för ändamålet intecknas, utöver redan beviljade

inteckningar å tillhopa 3,800,000 kronor jämte ränta,

för ett belopp av högst 200,000 kronor jämte ränta,

IV. medgiva, att för omhändertagande av den utbildning

för försvarsväsendets behov av gymnastikinstruktörer, som

hittills meddelats vid gymnastiska centralinstitutet, må, i

huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för försvarsdepartementet

i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

67

för den 26 februari 1932 tillstyrkt, från och med budgetåret

1932/1933 anordnas en militär instruktörskurs,

V. — med uteslutande ur staten för gymnastiska centralinstitutet

av följande där nu upptagna ordinarie befattningar,

nämligen 3 Överlärare i lönegraden B 28, 4 lärare

i lönegraden B 21, 2 lärarinnor i lönegraden B 18, 2 vaktmästare,

tillika portvakter, i lönegraden B 5 och 1 kontorsbiträde

i lönegraden B 4 — i nämnda stat uppföra

från och med ingången av budgetåret 1932/1933:

dels 1 rektor, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet å

12,000 kronor,

dels 2 lärare i lönegraden B 24,

dels 2 lärarinnor i lönegraden B 21,

dels 1 kanslibiträde i lönegraden B 7,

dels 2 expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden B 5,

dels ock 1 eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5,

från och med den 1 januari 1933:

1 lärare i sjukgymnastik, tillika poliklinikföreståndare, i

lönegraden B 26;

från och med den 1 april 1933:

1 lärare i sjukgymnastik, tillika biträdande poliklinikföreståndare,

i lönegraden B 26,

VI. å övergångsstat vid gymnastiska centralinstitutet från

och med ingången av budgetåret 1932/1933 uppföra lärarinnan

Ingeborg Eriksson med lön enligt lönegraden B 18

jämte personligt lönetillägg;

VII. vid bifall till vad under V hemställts minska den

i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska

centralinstitutet ingående, såsom förslagsanslag betecknade

anslagsposten: avlöningar till ordinarie tjänstemän,

nu 82,300 kronor, med 20,300 kronor till 62,000 kronor

ävensom föreskriva, att den vid nämnda anslagspost i staten

fogade anmärkningen skall utgå, samt förty minska

nämnda ordinarie förslagsanslag med 20,300 kronor,

VIII. ur det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid

gymnastiska centralinstitutet utesluta den nu där upptagna anslagsposten

till vikariatsersättningar å 1,300 kronor samt förty

minska nämnda ordinarie förslagsanslag med 1,300 kronor,

IX. minska den i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar

vid gymnastiska centralinstitutet ingående anslagsposten

avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,

nu 20,400 kronor, med 2,400 kronor till 18,000 kronor samt

förty minska nämnda ordinarie förslagsanslag med 2,400

kronor.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

X. i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid

gymnastiska centralinstitutet under rubrik Övergångsstat

uppföra en såsom förslagsanslag betecknad anslagspost å

6.800 kronor samt förty höja nämnda ordinarie förslagsanslag

med 6,800 kronor,

XI. vid bifall till vad under VII—X hemställts minska

det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska

centralinstitutet, nu 106,000 kronor, med 17,200 kronor till

88.800 kronor,

XII. öka det ordinarie reservationsanslaget till materiel

m. m. vid gymnastiska centralinstitutet, nu 13,000 kronor,

med 500 kronor till 13,500 kronor,

XIII. för bestridande av kostnaderna för uppehållande

under budgetåret 1932/1933 av undervisningen vid de avdelningar

av gymnastiska centralinstitutet, där nu gällande

undervisningsplaner under nämnda tid skola tillämpas, för

budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 42,300

kronor att utgå med den fördelning och enligt de närmare

bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas,

XIV. till bestridande av kostnader för undervisning i

idrott för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av

2,200 kronor,

XV. till anordnande vid gymnastiska centralinstitutet av

kostnadsfria övningar i gymnastik för medlemmar av Stockholms

förenade studentkårer för budgetåret 1932/1933 anvisa

ett extra anslag av 1,000 kronor,

XVI. till extra vaktmästarbiträde vid gymnastiska centralinstiutet

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslagav

2,040 kronor,

XVII. till arvoden åt två instruktionsgymnaster vid den

sjukgymnastiska polikliniken vid serafimerlasarettet i riksstaten

för budgetåret 1932/1933 uppföra ett ordinarie anslag

av 2,000 kronor.

D) avslå Kungl. Maj:ts under punkten VI framställda

förslag i fråga örn personliga lönetillägg till t. f. överlärarna

A. G. Schmiterlöw och N. E. Hellsten samt kontorsbiträdet

Agda Johanna Linnéa Akerberg, född Bondeson.

Stockholm den 3 maj 1932.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

69

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Olof Olsson, Bergqvist, Nilsson i Gränebo,

Svensson i Kompersmåla, Johansson i Fredrikslund, Walles, Bernström, Thelin, Pauli,

Björck i Djursholm och Pålsson samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Strindlund,

Olsson i Blädinge, Olofsson i Digernäs, Nilsson i Örebro, Lindskog, Danielsson, Jonsson i

Kskilstuna, Persson i Falla, Hollertz och Andersson i Prästbol.

Reservationer:

1) av herrar Kvarnzelius, Dergqvist och Danielsson, vilka ansett, att utskottets

yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag synes utskottet i det stora hela stå

i god överensstämmelse med de riktlinjer för gymnastiska centralinstitutets

omorganisation, som av 1931 års riksdag angåvos i dess skrivelse nr 324.

Mot 1931 års gymnastiksakkunnigas betänkande kunde i detta hänseende

vissa berättigade erinringar framställas, avseende i främsta rummet linjedifferentieringen

och den sjukgymnastiska utbildningens anordning, men

genom de ändringar, departementschefen sedermera på åtskilliga punkter

vidtagit, förefaller det utskottet, som örn några mera vägande invändningar

mot de väsentliga delarna av organisationsförslaget icke med fog skulle

kunna göras. Genom den sjukgymnastiska poliklinikens förläggande till

serafimerlasarettet och genom det inflytande, som berette såväl karolinska

institutets lärarkollegium som direktionen över serafimerlasarettet på lärarbefattningarnas

tillsättning, när det gäller ämnen, som förutsätta medicinsk

utbildning hos läraren, samt undervisnings- och sjukvårdsarbetets skötsel,

torde de krav, som av 1931 års riksdag uppställts på sjukgymnastutbildningens

anknytning till sjukvårdsanstalt och ställande under medicinskt

sakkunnig ledning och tillsyn, få anses uppfyllda. Gentemot kraven på

ännu mera vittgående åtgärder i denna riktning finnes det anledning att

erinra örn att 1931 års riksdag uttryckligen uttalat sig för att sjukgymnastutbildningen

fortfarande bör »stanna kvar inom centralinstitutets verksamhetskrets».

Därest gränsen mellan friskgymnastutbildningen och sjukgymnastutbildningen

markeras väsentligt skarpare än vad i propositionen skett,

vill det förefalla utskottet, som om av den utav riksdagen önskade samhörigheten

mellan de båda utbildningsgrenarna ej mycket mora skulle återstå

än blotta skenet.

Av vad nu sagts torde framgå, att utskottet icke kan biträda det i motionen

1:315 framställda yrkandet om avslag å Kungl. Maj:ts förslag och

ärendets hänvisande till förnyad utredning. De skäl, som framförts till stöd

för (lotta yrkande, finner utskottet på ovan anförda grunder icke bärande.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Beaktas bör också, att förevarande omorganisationsfråga i mera än 20 år

varit föremål för ett nära nog oavbrutet utredningsarbete, varför det synes

vara hög tid att ett avgörande i saken äntligen kommer till stånd. De ändringar

i förslaget, utskottet funnit påkallade, torde icke kräva någon ytterligare

utredning genom Kungl. Maj:ts försorg utöver vad i propositionen

förutsatts. Berörda ändringar äro nämligen, såsom i det följande skall visas,

ej av mera genomgripande natur.

En sådan mera genomgripande förändring måste det i motionen 1: 321

lramställda yrkandet anses åsyfta. Motionen, som väsentligen avser organisationen

av den planerade sjukgymnastiska polikliniken vid serafimerlasarettet,

utgör ett uttryck för de ovan berörda strävanden, som från läkarhåll

sedan länge gjort sig gällande, att helt lägga sjukgymnastutbildningen under

medicinsk ledning men mot vilka, såsom förut erinrats, 1931 års riksdag

uttalat sig. De olägenheter, Kungl. Maj:ts förslag enligt motionen skulle

medföra för sjukvårdsarbetet vid serafimerlasarettet, förefalla utskottet överdrivna.

Den första i motionen framställda anmärkningen gäller ordningen

för tillsättning av lärarpersonalen vid polikliniken. Vederbörande motionär

synes finna den omständigheten, att direktionen över gymnastiska centralinstitutet

vid tillsättning av de båda lärarna med läkarutbildning skulle

yttra sig, efter det karolinska institutets lärarkollegium upprättat förslag,

innebära en fara för att andra meriter än enbart den vetenskapliga skickligheten

komme att bliva utslagsgivande. Ehuru utskottet icke kan finna

dessa farhågor berättigade, vill utskottet dock, för att ytterligare poängtera,

att befordringarna å dessa tjänster skola ske efter akademiska befordringsgrunder,

föreslå, att sedan karolinska institutets lärarkollegium upprättat

förslag och direktionen över gymnastiska centralinstitutet yttrat sig, jämväl

universitetskanslern skall avgiva yttrande, innan Kungl. Majit fattar beslut.

En sådan ändring i förslaget synes befogad även med hänsyn till den befattning,

det kanslern underställda karolinska institutet skall taga med sjukgymnastutbildningen.

Den nu förordade ordningen torde böra iakttagas

vid tillsättning av samtliga lärartjänster i medicinska ämnen, såväl ordinarie

som extra. I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att det enligt dess

mening är obehövligt att vid tillsättning av andra lärartjänster än de båda

vid polikliniken anställda lärarna med medicinsk utbildning använda särskilt

sakkunnigförfarande såsom vid tillsättning av mera framskjutna akademiska

lärarbefattningar.

Vidare påyrkas i motionen 1:321 att de föreslagna fyra lärarna i sjukgymnastikens

teknik skulle erhålla benämningen instruktionsgymnaster och

deras avlöningar avsevärt reduceras. Visserligen skulle härigenom en besparing

vinnas, men då utskottet icke känner sig övertygat örn att ej undervisningen

i ämnet genom en sådan åtgärd skulle bliva lidande, kan utskottet

icke biträda motionärens förslag.

Den vid gymnastikpolikliniken anställda personalen anses enligt samma

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

71

motion böra uppföras på karolinska institutets respektive serafimerlasarettets

stat och ej på gymnastiska centralinstitutets. Utskottet anser för sin del,

att berörda befattningar såsom föranledda av den under gymnastiska centralinstitutet

hörande sjukgymnastutbildningens behov av lärarkrafter böra

tillhöra detta instituts stat. Denna rent budgetära anordning bör givetvis

icke hindra, att polikliniken och dess personal skola vara underkastade lasarettsdirektionens

myndighet på samma sätt som övriga polikliniker och annan

sjukvårdspersonal. Ej heller kan nämnda anordning lägga något hinder i

vägen för att undervisningen i medicinsk rörelsebehandling för medicine

kandidater övertages av gymnastikpoliklinikens lärare. Tvärtom anser utskottet

lämpligt att de senare åläggas åtaga sig denna undervisning, så

mycket mera som härigenom det för närvarande vid karolinska institutet

utgående anslaget till medicinsk rörelsebehandling åtminstone delvis torde

kunna besparas. Då beslut redan fattats örn karolinska institutets anslag

för budgetåret 1932/1933, torde förslag i ämnet vara att förvänta till nästa

års riksdag.

I motionen 1:321 kritiseras vidare förslaget att poliklinikföreståndaren

tillika skulle vara lärare i anatomi. I likhet med motionären anser utskottet

lämpligare att anatomiundervisningen överlämnas åt en fackanatom, vilken

torde böra erhålla ställning av extra lärare liksom lärarna i fysiologi, allmän

patologi m. m. Enligt de grunder, som i Kungl. Maj:ts förslag tillämpats

i fråga om arvode åt andra extra lärare i medicinska ämnen, skulle

för läraren i anatomi erfordras ett arvode av i avrundat belopp 5,000 kronor.

En kostnadsökning å nämnda belopp behöver emellertid ej bliva följden av

nu angivna förändring. Det synes nämligen utskottet, som om det i motionen

1:321 framställda förslaget, att de båda poliklinikläkarna i stället böra övertaga

undervisningen i sjukdomslära, för vilken beräknats två extra lärararvoden

å respektive 3,600 kronor och 4,400 kronor, skulle vara förtjänt av

bifall. Härigenom bliva sistnämnda två belopp, tillhopa 8,000 kronor, obehövliga.

För undervisningen i sjukdomslära torde de båda poliklinikläkarna

böra erhålla tillägg till lönen i form av ett arvode. Utskottet kan dock icke

finna det befogat, att, då nämnda läkare erhållit en så relativt hög lönegradsplacering

som i B 26, varemot utskottet i och för sig intet har att erinra,

berörda arvode bestämmes till så högt belopp som 2,000 kronor per

lärare. Ett belopp av 1,500 kronor till vardera synes vara tillfyllest. Ifrågavarande

förändringar komma vid sådant förhållande icke att medföra någon

fördyring, utan kostnaderna bliva desamma som enligt Kungl. Maj:ts förslag.

Vad beträffar chefskapet för polikliniken synes det vara i sin ordning,

såsom i motionen I: 321 påyrkas, att en av karolinska institutets professorer,

därtill utsedd av institutets lärarkollegium, fungerar såsom poliklinikens

chef.

I övrigt anser utskottet, i den mån ej annat framgår av vad ovan sagts,

tillräckliga skäl ej anförda för de i motionen I: 321 framställda förslagen.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Även motionen 11:460 avser en betydelsefull förändring i Kungl. Marits

förslag, nämligen en sänkning av inträdesfordringarna sålunda, att realskolexamen,

kompletterad med studentbetyg i vissa naturvetenskapliga ämnen,

(och följaktligen även normalskolekompetens, jämväl med viss komplettering),

hädanefter skulle berättiga till inträde, under det att enligt Kungl.

Majrts förslag studentexamen, kvalificerad i avseende å vissa naturvetenskapliga

ämnen, såsom regel skulle utgöra inträdesvillkor. Utskottet anser,

att ett bifall till motionärens sålunda gjorda yrkande skulle innebära ett

försvagande av elevernas teoretiska underbyggnad, vilket utskottet icke kan

finna tillrådligt, särskilt med tanke på att en av gymnastiska centralinstitutets

viktigaste uppgifter är att utbilda lärare för det högre skolväsendet.

Motionären har ej heller anfört något bärande sakskäl för sin ståndpunkt.

Utskottet anser sig därför böra avstyrka motionen, såvitt den skiljer sig

från Kungl. Maj:ts förslag.

Vad beträffar den militära instruktörskursen anser utskottet det icke vara

helt tillfredsställande, vare sig ur försvarsväsendets eller gymnastiska centralinstitutets

synpunkt, att sammankoppla denna utbildning med gymnastiska

centralinstitutets verksamhet. Då utskottet likväl funnit sig böra

biträda det framlagda förslaget, har detta skett under förutsättning att anordningen

får betraktas blott såsom ett provisorium.

I anledning av Kungl. Maj:ts förslag, att de kvinnliga lärarna vid gymnastiska

centralinstitutet skulle placeras i lönegraden B 21, under det att

de manliga lärarna (med undantag av de medicinskt utbildade) enligt samma

förslag skulle tillhöra lönegraden B 24, har i motionen I: 320 yrkats, att

riksdagen härutinnan måtte besluta sådan lönegradsplacering, att principen

örn lika lön i lika befattning för man och kvinna helt genomföres. Då

utskottet anser, att ett bifall till detta yrkande skulle innebära ett föregripande

av statsmakternas ställningstagande i en viktig principiell fråga,

vilken varit föremål för 1928 års lönekommittés prövning och framdeles

måste komma under riksdagens bedömande under omständigheter, som möjliggöra

en mera överskådlig och allsidig behandling av detta spörsmål,

finner sig utskottet böra avstyrka sistnämnda motion.

Sedan utskottet sålunda preciserat sin ståndpunkt till de i ärendet väckta

motionerna, vill utskottet nu angiva de erinringar, som utskottet i övrigt

ansett sig böra framställa mot Kungl. Maj:ts förslag.

Enligt detta förslag skall direktionen för gymnastiska centralinstitutet

bestå av sex av Kungl. Majit för en tid ar sex år förordnade ledamöter

samt institutets rektor såsom självskriven ledamot. Av direktionens ledamöter

skola två vara läkare, därav en ledamot av karolinska institutets

lärarkollegium. Beträffande den andra läkarledamoten skulle Kungl. Majit

vid sitt val hava fria händer. Vidare skola tre suppleanter finnas, av vilka

en läkare.

Med hänsyn till det relativt stora antalet ordinarie ledamöter kan utskottet

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

73

för sin del icke tinna erforderligt, att suppleanter tillsättas. Den ordinarie

ledamot, som skulle utses bland karolinska institutets professorer, synes utskottet

böra förordnas, efter det lärarkollegiet vid sistnämnda institut avgivit

förslag i ämnet. Den andre ordinarie läkarledamoten torde böra utses

efter förslag av direktionen för serafimerlasarettet. Sistberörda ändringar

förefalla motiverade av det samarbete, som skulle förekomma mellan gymnastiska

centralinstitutet, karolinska institutet och serafimerlasarettet.

Beträffande undervisnings- och timplaner synes det utskottet lämpligt, att

desamma varje gång, innan de fastställas av direktionen för gymnastiska

centralinstitutet, underställas karolinska institutets lärarkollegium respektive

direktionen över serafimerlasarettet, i vad de röra sådana ämnen, i fråga

om vilka samarbete förekommer mellan vederbörande institutioner, med

skyldighet för förstnämnda direktion att taga skälig hänsyn till de erinringar,

som från kollegiet respektive lasarettsdirektionen kunna framkomma.

Vad angår det för rektorsbefattningen föreslagna arvodet, 14,000 kronor,

har utskottet icke kunnat undgå att finna, att nämnda arvode med hänsyn

till gymnastiska centralinstitutets ställning samt omfattningen av de göromål,

som komma att åvila rektor, måste betraktas såsom alltför rikligt tillmätt.

Enligt utskottets uppfattning torde, även i betraktande av att rektor

icke skulle innehava ordinarie anställning utan förordnas för viss tid, ett

arvode å 12,000 kronor få anses utgöra skälig ersättning åt rektor.

Utskottet har vidare icke blivit övertygat örn behovet av en särskild rektors

ställföreträdare, varför Kungl. Maj:ts förslag i denna del avstyrkes.

Härigenom bortfaller det för detta ändamål beräknade arvodet å 2,000

kronor. Vid tillfälligt förfall för rektor torde någon av lärarna lämpligen

kunna åläggas att utan särskild gottgörelse fullgöra rektorsgöromålen.

Behovet av en förste expeditionsvaktsbefattning kan utskottet icke finna

ådagalagt, varför utskottet i denna del avstyrker Kungl. Majits förslag. 1

anledning härav bör, då några skäl, så vitt nu kan bedömas, ej torde föreligga

att minska de för expeditionsvaktgöromålen till buds stående arbetskrafterna,

jämväl för budgetåret 1932/1933 för institutet upptagas ett belopp

av 2,040 kronor till extra vaktmästarbiträde.

I fråga örn den föreslagna kansliskrivartjansten ansluter sig utskottet till

statskontorets mening, enligt vilken kansliskrivaren bör åläggas att handhava

även räkenskapsföringen. Utskottet beräknar följaktligen i motsats

mot Kungl. Majits förslag intet särskilt belopp för kamrerargöromål.

Kungl. Majit har föreslagit, att i institutets stat skulle, efter omorganisationens

genomförande, upptagas ett anslag å 1,500 kronor till resestipendier

åt lärare. Däremot har för nämnda ändamål icke begärts några medel

för budgetåret 1932/1933. Vid nu angivna förhållande anser sig utskottet

icke hava anledning att för närvarande taga ställning till frågan, huruvida

i institutets stat framdeles bör upptagas ett anslag för ifrågavarande ändamål.

Såvitt utskottet icke i det föregående ifrågasatt ändringar i Kungl. Majlis

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

förslag, har utskottet funnit detsamma vara förtjänt att av riksdagen godtagas,

självfallet dock med vissa ändringar i fråga om anslagsberäkningen,

vilka ändringar föranledas av de utav utskottet förut framställda erinringarna

ävensom med vissa ändringar i fråga örn övergångsanordningarna,

varom mera nedan.

Ändringarna i anslagsberäkningarna äro följande. Enligt Kungl. Maj:ts förslag

skulle, sedan gymnastiska centralinstitutets omorganisation fullständigt genomförts,

i riksstaten upptagas för institutets räkning dels ett förslagsanslag å

152.000 kronor till avlöningar till ordinarie tjänstemän, dels ock ett anslag å

34.000 kronor till avlöningar till icke ordinarie befattningshavare. I överensstämmelse

med vad utskottet förut anfört bör det förra anslaget minskas med

7,300 kronor (2,000 kronor minskning av rektors arvode + 2,000 kronor för

rektors ställföreträdare + 3,300 kronor för en förste expeditionsvakt) till 144,700

kronor, vilket belopp torde kunna avrundas till 144,000 kronor. Det senare

anslaget bör minskas med 1,800 kronor (för en kamrerare) till 32,200 kronor,

vilket belopp torde kunna avrundas till 32,000 kronor. Ifrågavarande båda

anslag skulle alltså enligt utskottets förslag sammanlagt komma att uppgå

till 176,000 kronor eller 10,000 kronor lägre än Kungl. Maj:ts förslag.

Vad slutligen beträffar de av Kungl. Majit föreslagna övergångsanordningarna,

måste även här vissa ändringar vidtagas i fråga örn anslagsberäkningar

m. m. med hänsyn till den ståndpunkt, utskottet i det föregående

intagit.

Först må emellertid uppmärksammas det av Kungl. Majit framlagda, hittills

ej vidrörda förslaget örn personliga lönetillägg åt majoren A. G. Schmiterlöw

och kaptenen N. E. Hellsten samt kontorsbiträdet Agda Johanna

Linnéa Åkerberg, född Bondeson. Detta förslag innebär, att befattningshavare

av staten tillerkännas kompensation för inkomstminskningar, som

de tillfogas genom att de högre befattningar, å vilka de varit förordnade

såsom vikarier före omorganisationen, genom denna indragas, eller, vad

angår kontorsbiträdet Akerberg, den bisyssla, hon innehaft, till följd av

omorganisationen icke vidare kan av henne bestridas. Det förefaller utskottet,

som örn förslaget ur principiell synpunkt och med hänsyn till eventuella

konsekvenser vore ägnat att framkalla synnerligen starka betänkligheter.

I fråga örn samtliga nämnda befattningshavare kunna förhållandena

på intet sätt anses säregna, utan liknande omständigheter kunna tänkas vid

andra organisatoriska omläggningar bliva icke alltför sällsynta. Utskottet

finner sig med hänsyn härtill nödsakat att ställa sig avvisande till förslaget.

Det av Kungl. Majit för budgetåret 1932/1933 till avlöningar till ordinarie

tjänstemän äskade beloppet å 83,500 kronor kan enligt utskottets förslag

minskas med 7,300 kronor, avseende minskningen i rektorsarvodet samt

arvodet till rektors ställföreträdare och avlöningen till den ifrågasatte förste

expeditions vakten. Härutöver kan emellertid ytterligare en minskning ske

till följd av förslaget om anatomiundervisningens avlyftande från den lärare

vid sjukgymnastikpolikliniken, som skulle vara poliklinikens föreståndare.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

75

Denna befattning blir nu genom den av utskottet förordade förändringen

icke behövlig förrän från och med den 1 januari 1933, varför för denna

befattning icke behöver beräknas lön med mer än hälften av 9,540 kronor

eller 4,770 kronor. Sammanlagt kan alltså förenämnda belopp å 83,500

kronor minskas med 12,070 kronor eller i avrundat tal 12,000 kronor.

Anslagsbeloppet till avlöningar till ordinarie tjänstemän skulle alltså för

budgetåret 1932/1933 komma att utgöra 71,500 kronor.

Från anslaget till icke-ordinarie befattningshavare torde för budgetåret

1932/1933 böra utgå följande arvoden, med rätt för Kungl. Majit att när
-

mare bestämma den slutliga fördelningen:

Arvode till sekreterare........................... kronor 1,550: —

» » bibliotekarie ................... » 600: —

» » lärare i anatomi (reducerad tjänstgöring)..... » 3,825: —

» » lärare i fysiologi och hälsolära (reducerad tjänstgöring)

........................... * 3,100: —

» » lärare i allmän patologi................. » 1,000: —

» för undervisning i sjukdomslära m. m. (reducerad

tjänstgöring)........................ » 1,000: —

» till lärare i röstbehandling................. » 600: —

» » lärare i psykologi och pedagogik (reducerad

tjänstgöring)........................ » 600: —

Tilläggsarvode åt instruktionsgymnaster vid serafimerlasarettet

(från och med den 1 april 1933)............. » 1,250: —

Arvode till Övningslärare vid läroverk............... » 2,250: —

Arvode åt den, som förordnas att under tiden till och med

mars 1933 uppehålla undervisningen i sjukgymnastikens

teknik för manliga elever.................... . » 1,650: —

Kronor 17,425: —

Förenämnda två belopp å 71,500 kronor och 17,425 kronor utgöra tillhopa

88,925 kronor. Om härtill lägges anslaget å 2,000 kronor till stipendier

åt elever, kommer det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid institutet

att för budgetåret 1932/1933 utgöra 90,925 kronor, innebärande en

minskning av för ändamålet nu utgående belopp, 106,000 kronor, med

15,075 kronor.

Såsom förut framhållits, bör ett särskilt extra anslag å 2,040 kronor anvisas

för budgetåret 1932/1933 till extra vaktmästarbiträde.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må,

A) avslå herr Paulis ovannämnda motion (I: 315),

B) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag under punkterna

I—V och VII—XIV och herr Holmgrens ovannämnda

motion (I: 321) samt med avslag å dels herr Thomsons ovan
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

nämnda motion (II: 460), i vad den skiljer sig från Kungl.

Maj:ts förslag, dels ock fröken Hesselgrens ovannämnda

motion (I: 320),

I. medgiva, att gymnastiska centralinstitutet må från ock

med budgetåret 1932/1933 omorganiseras i huvudsaklig överensstämmelse

med vad utskottet i det föregående tillstyrkt,

II. i anslutning härtill medgiva, att gymnastiska centraltralinstitutets

kliniska och polikliniska undervisning i sjukgymnastik

med fysikalisk behandling skall, i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder, som av utskottet i det

föregående angivits, samt i enlighet med de närmare bestämmelser,

som Kungl. Majit efter hörande av karolinska

mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium och direktionen

över serafimerlasarettet kan finna gott föreskriva, anordnas

vid serafimerlasarettet,

III. medgiva, att till bestridande av kostnaderna för uppförande

och inredning vid serafimerlasarettet i huvudsaklig

överensstämmelse med vad i det föregående angivits av en

poliklinik för sjukgymnastik må, sedan direktionen över

serafimerlasarettet avgivit närmare yttrande och förslag i

ämnet samt efter närmare prövning av Kungl. Majit, upptagas

ett lån å högst 200,000 kronor, att amorteras under

tio år, mot säkerhet av inteckning i lasarettets fastighet

nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholms stad ävensom att

nämnda fastighet må för ändamålet intecknas, utöver redan

beviljade inteckningar å tillhopa 3,800,000 kronor jämte

ränta, för ett belopp av högst 200,000 kronor jämte ränta,

IV. medgiva, att för omhändertagande av den utbildning

för försvarsväsendets behov av gymnastikinstruktörer, som

hittills meddelats vid gymnastiska centralinstitutet, må, i

huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för försvarsdepartementet

i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 26 februari 1932 tillstyrkt, från och med budgetåret

1932/1933 anordnas en militär instruktörskurs,

V. — med uteslutande ur staten för gymnastiska centralinstitutet

av följande där nu upptagna ordinarie befattningar,

nämligen 3 Överlärare i lönegraden B 28, 4 lärare i

lönegraden B 21, 2 lärarinnor i lönegraden B 18, 2 vaktmästare,

tillika portvakter, i lönegraden B 5 och 1 kontorsbiträde

i lönegraden B 4 — i nämnda stat uppföra

från och med ingången av budgetåret 1932/1933:

dels 1 rektor, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet å

12,000 kronor,

dels 2 lärare i lönegraden B 24,

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

77

dels 3 lärarinnor i lönegraden B 21,

dels 1 kansliskrivare i lönegraden Bil,

dels 2 expeditionsvakter, tillika portvakter, i lönegraden

B 5,

dels ock 1 eldare, tillika gårdskarl, i lönegraden B 5,

från och med den 1 januari 1933:

1 lärare i sjukgymnastik, tillika; poliklinikföreståndare,

i lönegraden B 26,

från och med den 1 april 1933:

dels 1 lärare i sjukgymnastik, tillika biträdande poliklinikföreståndare,

i lönegraden B 26,

dels ock 1 lärare i lönegraden B 24,

VI. vid bifall till vad under V hemställts minska den

i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska

centralinstitutet ingående, såsom förslagsanslag betecknade

anslagsposten: avlöningar till ordinarie tjänstemän, nu

82.300 kronor, med 10,800 kronor till 71,500 kronor ävensom

föreskriva, att den vid nämnda anslagspost i staten

fogade anmärkningen skall utgå,

samt förty minska nämnda ordinarie förslagsanslag med

10,800 kronor,

VII. ur det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid

gymnastiska centralinstitutet utesluta den nu där upptagna

anslagsposten till vikariatsersättningar å 1,300 kronor

samt förty minska nämnda ordinarie förslagsanslag med

1.300 kronor,

VIII. minska den i det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar

vid gymnastiska centralinstitutet ingående anslagsposten

avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,

nu 20,400 kronor, med 2,975 kronor till 17,425 kronor,

samt förty minska nämnda ordinarie förslagsanslag med

2,975 kronor,

IX. vid bifall till vad under VI—VIII hemställts minska

det ordinarie förslagsanslaget till avlöningar vid gymnastiska

centralinstitutet, nu 106,000 kronor, med 15,075 kronor till

90,925 kronor,

X. öka det ordinarie reservationsanslaget till materiel m. m.

vid gymnastiska centralinstitutet, nu 13,000 kronor, med

500 kronor till 13,500 kronor,

XI. för bestridande av kostnaderna för uppehållande

under budgetåret 1932/1933 av undervisningen vid de avdelningar

av gymnastiska centralinstitutet, där nu gällande

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

undervisningsplaner under nämnda tid skola tillämpas, för

budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 42,300 kronor

att utgå med den fördelning och enligt de närmare bestämmelser,

som av Kungl. Maj:t meddelas,

XII. till bestridande av kostnader för undervisning i idrott

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra anslag av 2,200

kronor,

XIII. till anordnande vid gymnastiska centralinstitutet av

kostnadsfria övningar i gymnastik för medlemmar av Stockholms

förenade studentkårer för budgetåret 1932/1933 anvisa

ett extra anslag av 1,000 kronor,

XIV. till extra vaktmästarbiträde vid gymnastiska centralinstitutet

anvisa för budgetåret 1932/1933 ett extra anslag av

2,040 kronor,

C) avslå Kungl. Maj:ts under punkten VI framställda

förslag i fråga om personliga lönetillägg till t. f. överlärarna

A. G. Schmiterlöw och N. E. Hellsten samt kontorsbiträdet

Agda Johanna Linnéa Akerberg, född Bondeson.»

2) av herr Pauli, vilken ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till fröken

Hesselgrens motion I: 320 örn sådan lönegradsplacering av befattningshavarna

vid gymnastiska centralinstitutet, att principen om lika lön i lika befattningför

man och kvinna därvid helt genomföres.

Stockholm 1932, Ivar Haaggströms Boktryckeri A. B.

3*1299

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:281 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa i samband med gymnastiska centralinstitutets omorganisation stående frågor. s. 1 i texten