Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av byggnader för karolinska sjukhuset m. m. jämte fyra i ämnet väckta motioner.
1932-05-06 · 25 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 21 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1932:92, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av byggnader för karolinska sjukhuset m. m. jämte fyra i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
1
Nr 92.
Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1932 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande
av byggnader för karolinska sjukhuset m. m.
jämte fyra i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I den till riksdagen den 4 januari 1932 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1932/1933 har Kungl.
Maj:t under åttonde huvudtiteln (punkt lil av det vid statsverkspropositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för
nämnda dag) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet,
som kunde varda riksdagen förelagd, till uppförande av byggnader för
karolinska sjukhuset i Stockholm m. m. för budgetåret 1932/1933 beräkna
ett extra reservationsanslag av 500,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 26 februari
1932 dagtecknad proposition, nr 154, vilken hänvisats till statsutskottet för
förberedande behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för sistnämnda dag, föreslagit riksdagen
att av det till uppförande av byggnader för karolinska sjukhuset i
Stockholm m. m. av 1931 års riksdag beviljade beloppet av 11,626,984 kronor
för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av 500,000
kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sist omförmälda
statsrådsprotokoll.
1 samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr N. Wohlin m. fl. (I: 76) och den andra inom andra kammaren av
herr O. Carlström m. fl. (II: 152), i vilka motioner hemställts, att riksdagen
måtte, med avslag å Kungl. Maj:ts äskande under åttonde huvudtiteln,
punkt nr lil, i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att förhandlingar snarast
möjligt upptagas med Stockholms stad, dels rörande en förläggning
Bihang till riksdagens protokoll 1932. H sami. öl heij t. (Nr 92.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
av den medicinska undervisningen till stadens planerade Södersjukhus,
dels — i och för en framtida förflyttning hit av karolinska institutets teoretiska
institutioner — rörande dispositionsrätt för staten av den tomt,
som ligger omedelbart norr örn den å Årstaberget av stadens utredningsmän
föreslagna förläggningsplatsen för det nya sjukhuset, dels slutligen
att förenämnda förhandlingar från statens sida föras i huvudsaklig överensstämmelse
med i motionerna angivna allmänna riktlinjer,
dels ock två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr K. G. Westman m. fl. (I: 322) och den andra inom andra kammaren
av herr G. Johanson i Hallagården m. fl. (II: 477), i vilka motioner
hemställts, att riksdagen med avslag å Kungl. Majlis proposition nr 154
ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte till nästa
års riksdag framlägga ny utredning i karolinska institutets byggnadsfrågor,
dels innefattande i anslutning till 1931 års riksdags beslut en fullständig
generalplan med beräkningar över hela Norrbackanläggningens
byggnads- och driftskostnader, dels innehållande en undersökning rörande
möjligheten — att vid en ur vetenskaplig synpunkt fullt tillfredsställande
lösning — nedbringa kostnaderna genom en förläggning av den medicinska
undervisningen jämte karolinska institutets teoretiska institutioner i anslutning
till Stockholms stads planerade centralsjukhus på Söder.
Beträffande de skäl, som av motionärerna anförts till stöd för de i motionerna
framförda yrkandena, får utskottet hänvisa till motionerna I: 76
och I: 322.
I huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1926 års sjukhuskommission
.avgivet förslag avlät Kungl. Majit till 1930 års riksdag en den 14
mars 1930 dagtecknad proposition (nr 232) angående uppförande av nytt
■kliniskt sjukhus i Stockholm m. m.
Enligt denna proposition skulle ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt karolinska
sjukhuset, samt nya lokaler för karolinska institutets teoretiska
institutioner uppföras å det s. k. Norrbackaområdet, vilket av 1927 års
riksdag upplåtits för berörda ändamål. Byggnadsföretaget skulle utföras
i tre etapper. Med iakttagande härvid av den principen, att de institutioner
och kliniker, vilkas behov av nya lokaler vore störst, i första hand
borde tillgodoses, hänfördes till den första etappen följande kliniker med
polikliniker, nämligen en medicinsk, en kirurgisk, en radioterapeutisk,
en oftalmologisk, en oto-laryngologisk och en obstetrisk-gynekologisk klinik
ävensom ett röntgendiagnostiskt institut, vidare vissa för klinikerna
gemensamma inrättningar, nämligen isoleringsavdelning, tandpoliklinik,
centrallaboratorier, badavdelning, gymnastikavdelning, apotek, desinfektionsavdelning,
kök och matsalar, tvättinrättning, begravningskapell, personalbostäder,
förråds- och verkstadslokaler ävensom ångpanneanläggning
samt slutligen en patologisk institution. I avseende å denna första
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 02. o
etapp innefattade propositionen hemställan, att riksdagen måtte besluta
dess utbyggande i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten C.
Westman upprättade ritningar oell kostnadsförslag.
Med den radioterapeutiska kliniken skulle enligt propositionen sammanföras
cancerföreningens i Stockholm nuvarande vårdanstalt för kräftsjuka,
radiumhemmet, ävensom forskningsavdelningar, allt i huvudsaklig
överensstämmelse med riktlinjer, som en av Hans Majit Konungen tillsatt
kommitté i betänkande av den 23 maj 1929 avgivit och som av honom godkänts,
samt i enlighet med den närmare överenskommelse, som Kungl
Majit kunde komma att träffa med styrelsen för Konung Gustaf Vis jubileumsfond
och cancerföreningen.
Kungl. Majits förslag innehar vidare, att det nuvarande garnisonssjukhuset
i Stockholm skulle sammanslås med karolinska sjukhuset sålunda,
att förstnämnda sjukhus nedlades och för garnisonens sjuka inrättades
särskilda avdelningar för medicinska och kirurgiska fall å karolinska
sjukhuset. För övriga fall skulle däremot garnisonens sjuka erhålla vård
å det nya sjukhusets olika specialkliniker.
Sammanlagda antalet platser å den första etappens sjukavdelningar
skulle utgöra 900, varav 779 allmänna platser och 121 enskilda. För garnisonsavdelningen
skulle disponeras 100 av de allmänna platserna, därav
50 på medicinska och 50 på kirurgiska kliniken samt 8 av de enskilda platserna.
50 av de till 100 beräknade allmänna platserna å den radioterapeutiska
kliniken samt 7 av de enskilda platserna därstädes skulle bekostas
av medel, som skulle ställas till förfogande av cancerföreningen
och konung Gustaf Vis jubileumsfond. Av övriga 629 allmänna vårdplatser
skulle 315 avses för Stockholms stad, 110 för Stockholms län och
204 för landet i övrigt. De allmänna vårdavdelningarna skulle envar omfatta
25 sängplatser; dock skulle en vårdavdelning för septiska fall å
obstetriska kliniken omfatta endast 20 platser. De enskilda vårdavdelningarna
varierade i storlek mellan 6—13 platser.
De olika klinikerna upptogo följande platsantal å allmän vårdavdelning:
medicinska och kirurgiska klinikerna vardera 150 (utom de 50 sängarna ä
garnisonsavdelningen), oftalmologiska kliniken samt öron-, näs- och halskliniken
vardera 75, obstetriska kliniken 70, gynekologiska kliniken 50 och
radioterapeutiska kliniken 100. Härtill kom en isoleringsavdelning örn 9
platser. Såsom en ledande princip vid bestämmandet av klinikernas storlek
linde gällt, att dessa icke borde omfatta större antal platser än som för
bedrivande av undervisningen vore oundgängligen erforderligt.
Totalkostnaden för sjukhusets utbyggande i första etappen uppskattades
i propositionen till 24,078,509 kronor. I detta belopp ingingo ej vissa
bidrag, som cancerföreningen och jubileumsfonden utfäst sig att lämna
till jubileumsklinikens uppförande m. m., samt cj heller kostnaderna för
uppförande av tre bostadshus för klinikchefer, vilka kostnader voro av
-
4 Statsutskottets utlåtande Nr 92.
sedda att helt gäldas med lån samt förräntas och amorteras av influtna
liyresmedel. Av nämnda belopp, 24,078,509 kronor, beräknades 5,588,264
kronor direkt betingade av sjukhusets undervisnings- och forskningsuppgifter
samt av merutgifterna för Norr backatomtens iordningställande.
Sistsagda summa ansågs vid beräkning av kostnaden per vårdplats böra
frånräknas totalkostnaden, enär eljest icke en med platskostnaden å sjukhus
i allmänhet jämförbar siffra erhölles.
Efter avdrag av 5,588,264 kronor från totalkostnaden, 24,078,509 kronor,
återstod ett belopp av 18,490,245 kronor. Örn denna summa fördelades lika
å var och en av första etappens 843 vårdplatser — de av cancerföreningen
och jubileumsfonden bekostade 57 platserna äro härvid frånräknade —
erhölles en platskostnad av 21,934 kronor.
Till kostnaden för sjukhusets uppförande skulle staten, Stockholms stad
och Stockholms län bidraga, varjämte medel för de byggnadskostnad^-,
som Jolle å de enskilda platserna, skulle anskaffas genom upplåning. Staden
och länet skulle dock icke på grund av sina bidrag erhålla någon del i
äganderätt till byggnader eller tomt.
Vad angår Stockholms stads och Stockholms läns delaktighet i sjukhuset,
hade träffats preliminärt avtal, enligt vilket av sjukhusets vårdplatser,
på sätt förut nämnts, 315 skulle avses för sjuka från staden och 110 för
sjuka från länet. För varje vårdplats skulle staden erlägga 18,000 kronor
och länet 17,000 kronor. Dessa belopp skulle anses täcka byggnadskostnader
och tomtavgift. För platsernas utrustning skulle särskild ersättning utgå.
Stadens bidrag till byggnadskostnaderna skulle alltså utgöra 5,670,000 kronor
och länets 1,870,000 kronor eller tillhopa 7,540,000 kronor. Dessa bidrag
skulle gäldas på det sättet, att staden och landstinget upplånade och till
staten utlånade de erforderliga beloppen, vilka staden och landstinget därefter
skulle hava att amortera. De årliga annuiteterna skulle fördelas
på vederbörandes vårddagar i form av s. k. platskostnadsavgift, som under
förutsättning av 40-årigt, 4 % procents amorteringslån skulle per säng och
dag utgöra för staden 2 kronor 68 öre och för landstinget 2 kronor 53 öre.
Genom lån skulle för de enskilda vårdplatserna anskaffas 2,325,004 kronor
att förräntas och amorteras genom inflytande vårdavgifter. Återstående
beloppet, 14,213,505 kronor, skulle bestridas medelst statsanslag.
Kostnaderna för sjukhusets utrustning beräknades till omkring 3,600,000
kronor, som skulle fördelas i vederbörlig proportion mellan staten, Stockholm
stad och Stockholms län ävensom jubileumsfonden.
Vad kostnaderna för sjukhusets drift beträffar, skulle dessa i första
rummet bestridas av inflytande vårdavgifter. För Stockholms stad och
län skulle därvid enligt det träffade preliminära avtalet gälla, att, i den
mån vårdkostnaderna icke kunde täckas genom patienternas egna legosängsavgifter,
staden respektive länet skulle erlägga vad som belöpte å antalet
vårddagar för stadens och länets sjuka; dock att dagskostnaden ej
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
o
linge överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden under året, inberäknat
kostnaden för sjukhusets underhåll m. m., på stadens respektive länets egna
sjukvårdsinrättningar av motsvarande slag. I fråga örn de 204 för patienter
från riket i övrigt avsedda platserna skulle vederbörande patienter
själva gälda hela den fastställda legosängsavgiften; dock att hemlandstinget
skulle lämna vårdbidrag örn 2 kronor 50 öre för patienter, som insjuknat
i Stockholm eller i Stockholms län eller som, på grund av att lämplig
vård ej stöde att få å hemlandstingets sjukvårdsinrättningar, av vederbörande
lasarettsläkare remitterats till karolinska sjukhuset. Den del av
kostnaderna för sjukhusets drift, som icke täckes medels legosängsavgifter
eller omförmälda bidrag, skulle bestridas genom statsbidrag. Detta uppskattades
till omkring 560,000 kronor per år.
I propositionen hemställdes, att överenskommelse rörande samarbetet
för sjukhusets uppförande och drift måtte få träffas mellan staten, Stockholms
stad och Stockholms läns landsting i enlighet med de i propositionen
förordade samt av staden och landstinget godtagna bestämmelser. Vidare
begärdes godkännande av de föreslagna principerna för byggnadsföretagets
finansiering samt bemyndigande att vidtaga åtgärder för Norrbackaområdets
ianspråktagande, för markutbyte och tomtreglering.
För ifrågavarande byggnadsarbeten i första etappen begärdes anvisande
av ett extra reservationsanslag av 14,213,505 kronor, varav 300,000 kronor
för budgetåret 1930/1931 att användas till förberedande arbeten, uppgörande
av definitiva ritningar m. m. Av sistnämnda belopp avsågos högst
30,000 kronor till förberedande arbeten för en ny vanföreanstalt, åt vilken
enligt propositionen tomt skulle upplåtas å Norrbacka o m r å det.
I anledning av Kungl. Maj:ts proposition väcktes inom riksdagen tre
motioner (I: 333 och 341; II: 520), i vilka av olika skäl yrkades, att förslaget
icke måtte av riksdagen godtagas.
I sin skrivelse den 11 juni 1930 (nr 386), vari riksdagen anmälde sitt
beslut i anledning av omförmälda proposition och i ämnet väckta motioner,
anförde riksdagen bland annat följande:
I föreliggande ärende synes vara ostridigt, att karolinska institutet, landets
största medicinska undervisningsanstalt, är i trängande behov av
bättre, rymligare och mera modernt inrättade och utrustade lokaler för att
kunna meddela en fullgod läkarutbildning. Häremot har, såvitt riksdagen
kunnat finna, icke gjorts några invändningar av beskaffenhet att kunna
tillmätas betydelse. Detta behov har av riksdagen själv erkänts genom dess
uttalanden och beslut örn förberedande åtgärder i ämnet vid 1926 oell 1927
årens riksdagar. Sålunda fann 1926 års riksdag en »skyndsam utredning»
örn ett nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler för en medicinsk högskola
»synnerligen önsklig», och 1927 års riksdag upplät tomt för ändamålet.
Även i fråga örn sättet, varpå förbättrade undervisningslokaler borde beredas,
kan riksdagen i visst avseende redan sägas hava tagit ställning. Såväl
från institutets sida som ock av de sakkunnigkommissioner, som hand
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
haft frågans utredning, har nied styrka hävdats den s. k. enhetstanken,
d. v. s. önskvärdheten att vid byggnadsplanernas realiserande alla de institutioner,
teoretiska och praktiska, av vilka karolinska institutet för sin
verksamhet är i behov, sammanföras till ett helt såsom en enda, sammanhängande
anläggning. Till denna tanke torde riksdagen få anses hava
givit sin anslutning, då riksdagen år 1927 beslöt att »till förläggningsplats
för uppförande av nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för
karolinska institutet» upplåta det s. k. Norrbackaområdet. Det är vid sådant
förhållande naturligt, att de sedermera vidtagna både långvariga,
mödosamma och ganska dyrbara utredningarna inriktat sig på enhetstankens
förverkligande.
Riksdagen, som nu har att taga ställning till det föreliggande förslaget
till frågans definitiva lösning, har, med avseende å behovet av förbättrade
lokalförhållanden för karolinska institutet och dess kliniker samt åstadkommandet
av dylika genom de olika avdelningarnas sammanförande tili
ett helt, icke av den förebragta utredningen funnit anledning frångå den
ståndpunkt, riksdagen sålunda tidigare härutinnan intagit. Fastmera har
riksdagen, av vad som i berörda hänseenden ytterligare förekommit, stärkts
i sin uppfattning örn det synnerligen berättigade i kravet på drägligare
yttre arbetsförhållanden för ifrågavarande medicinska högskola, och att
en lösning av frågan bör ske efter enhetstankens princip.
Vad särskilt sistnämnda spörsmål angår, har i motionen II: 520 och även
i motionen I: 333 dess berättigande eller nödvändighet dragits i tvivelsmål.
Häremot stå enhälliga uttalanden av karolinska institutets lärarkollegium
vid upprepade tillfällen sedan mer än tio år tillbaka och av ett flertal
offentliga utredningskommissioner, andra sakkunniga myndigheter onämnda.
Riksdagen vill särskilt hänvisa till den klargörande framställning av
enhetstankens betydelse, som givits av lärarkollegiet i dess senaste yttrande
i frågan och som finnes återgivet å sid. 30—31 i den kungl, propositionen.
Då det göres gällande, att denna fråga icke är tillräckligt utredd,
kan därför riksdagen ej finna, att denna mening är riktig. Olägenheterna
av den nuvarande splittringen såväl som det av läkarvetenskapens utveckling
betingade behovet av ett även lokalt samband mellan de olika institutionerna
och klinikerna synas riksdagen tvärtom på ett auktoritativt
sätt klarlagda. I jämförelse härmed måste ett blott och bart påstående i
motsatt riktning, utan närmare motivering och utan stöd från sakkunnigt
håll, väga lätt.
_ Då riksdagen från nu angivna utgångspunkt går att granska det föreliggande
förslaget mera i detalj och de mot detsamma framställda invändningarna,
vill riksdagen ytterligare betona, att riksdagen finner de skäl,
som anförts för ett omedelbart avgörande av karolinska institutets byggnadsfråga,
så starka, att riksdagen anser ett vidare undanskjutande av
denna fråga icke vara försvarligt under annan förutsättning, än att någon
sådan utväg anvisas, vilken klart och otvetydigt innebär ur statens synpunkt
bestämda fördelar framför Kungl. Maj:ts förslag.
Mot förslaget har framför allt anmärkts, att detsamma icke tillräckligt
tager sikte på möjligheterna att genom samarbete med Stockholms stad
lösa lokalfrågan i syfte att dels vinna en kostnadsbesparing för statsverket,
dels ock erhålla bättre garantier för ständig tillgång till ett fullgott
sjukmateriel för undervisningen. I avseende härå har man särskilt erinrat
örn 1926 års riksdags uttalande, att vid en utredning rörande överenskommelse
med Stockholms stad borde tagas i betraktande, huruvida icke i till
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 92. ‘
lämpliga delar det s. k. Malmöhuslänssystemet kunde tjäna till ledning,
samt velat göra gällande, att vederbörande på denna punkt icke ställt sig
riksdagens anvisningar till efterrättelse.
Riksdagen vill då först med några ord beröra innebörden av detta system.
Vid sjukvårdsinrättningarna i Lund är länet sjukhusägare, staten
allenast bidragsgivare. Såsom å sid. 59 i propositionen angives, har staten
delvis bekostat sjukhusbyggnadernas uppförande, och vid senast verkställda
nybyggnadsarbeten hava byggnadskostnaderna bestritts till hällten
av staten och till hälften av landstinget. Staten har vidare under senare
år lämnat bidrag till driftskostnaderna för de vårdplatser, som upptagas
av utomlänspatienter, motsvarande det belopp av sjukhusets allmänna
dagskostnad, som överstiger 4 kronor 50 öre, och har därjämte svarat
för kostnaderna för legosängsavgifterna för 20 procent av underhållsdagarna
vid harnbördsavdelningen. Principen för statens bidrag i förevarande
fall synes — yttrar departementschefen — vara den, att staten bestrider
byggnads- och underhållskostnaderna för de särskilda lokaler och
övriga byggnadsanordningar, som betingas av sjukhusets undervisningsoch
forskningsuppgifter, samt täcker sjukhusägarens kostnader för de
vårdplatser, som äro behövliga för undervisningen men ej krävas föi sjukvårdsområdets
eget behov.
Riksdagen vill icke förneka, att en lösning av förevarande byggnadsfråga
efter nu angivna linjer sannolikt skulle hava ställt sig ur statens
synpunkt ekonomiskt fördelaktigare. Men riksdagen har icke kunnat finna
ådagalagt, att denna väg är framkomlig utan enhetstankens uppgivande.
Riksdagen har undersökt de möjligheter, som kunna tänkas erbjuda sig
att till någon av stadens hittillsvarande sjukvårdsanstalter förlägga de
institutioner och kliniker, som för karolinska institutets verksamhet tilo
erforderliga, och enligt den uppfattning, vartill riksdagen kommit vid
dessa överväganden, står någon tomt, där alla dessa inrättningar med
möjlighet till framtida utvidgning skulle kunna inrymmas, icke till buds.
Re under den offentliga diskussionen i sådant hänseende framkastade förslagen
synas riksdagen icke vara av den beskaffenhet, att de kunna anses
förtjänta av ett närmare övervägande och alltså utgöra tillräcklig anledning
till ett uppskov med frågans avgörande. Riksdagen vill tillägga, att
även örn man frånginge enhetsprincipen sa till vida, att karolinska institutets
teoretiska institutioner förlädes till annan plats än klinikerna, riksdagen
håller före, att det skulle möta stora svårigheter att å. någon av
stadens för sjukhusinrättningar avsedda tomter finna tillräckligt utrymme
för institutets kliniker och därmed sammanhörande anstalter.
Med avseende å att 1926 års sjukhuskommission i sitt betänkande icke
närmare dryftat utvägen till en överenskommelse enligt Malmöhuslänslinjen
torde även böra beaktas, att da kommissionen hade att taga slutgiltig
ståndpunkt till frågan, 1926 års riksdags uttalande, som utgick från
sjukliusbyggnadssakkunnigas förslag av år 1925, efterföljts av 1927 ars
riksdags beslut örn upplåtande av det staten tillhöriga Norrbackaområdet,
varigenom spörsmålet i sa måtto kom i ett annat läge än iörut, att kommissionen
hade skäl att taga för givet, att frågan skulle lösas enligt enhetsprincipen
och med staten såsom sjukhusföretagare. Kommissionen
synes vid sådant förhållande knappast halt anledning att ii omlägga utredning
rörande Malmöhuslänslinjen, då denna väl icke kan tänkas
tillämpad under annan förutsättning, än att kommunen är tomt- och alitsa
också sjukhusägare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
En ytterligare omständighet, som synes utesluta möjligheten av någon
annan än staten såsom sjukhusföretagare i detta fall, är garnisonssjukvårdsfrågan.
Enligt riksdagens mening tala starka skäl för ett nedläggande
av det nuvarande garnisonssjukhuset, vilket numera icke kan erhålla
full beläggning med militära patienter. Att ersätta detta sjukhus
med ett nytt särskilt militärsjukhus synes av ekonomiska och andra skäl
ej lämpligt. Under sådana förhållanden synes det riksdagen vara en lycklig
lösning av detta sjukvårdsproblem att samordna den militära sjukvården
i Stockholm med det nya kliniska sjukhuset, som därvid får en del
av sitt platsbehov fyllt. De invändningar mot en sådan organisation, som
gjorts från vissa militära myndigheter, förefalla riksdagen icke vara
bärande. Och det militära sjukvårdsmaterialets användbarhet för kliniskt
ändamål har vitsordats av den medicinska sakkunskapen. Örn man alltså
i likhet med riksdagen utgår från att den föreslagna omorganisationen
hör komma till stånd, synes det riksdagen uteslutet, att en dylik samorganisation
skulle kunna inordnas i det kommunala sjukhusväsendet på ett
sådant sätt, att såväl statens, d. v. s. de speciellt militära och undervisningens,
som ock samtidigt kommunens intressen kunde i tillbörlig grad
tillgodoses.
Vad angår invändningen att sjukmaterialet å det föreslagna sjukhuset
ej skulle kunna förväntas bliva fullgott för undervisningen eller ej tillräckligt
genom att anläggningen ej väsentligen byggde på det egna sjukvårdsområdets
behov, synes riksdagen dessa farhågor ogrundade. Bebyggelsen
i de trakter, där sjukhuset skulle hava sin plats, är synnerligen livlig
och visar en stark tendens till ökning. Samtidigt växer det allmänna
sjukvårdsbehovet i landet med stor hastighet. Av sistnämnda anledning
synes det riksdagen ej heller befogat att i tillkomsten av det nya kliniska
sjukhuset se ett hinder för utvecklingen av landsbygdens centrallasarett.
Bägge organisationsformerna komma otvivelaktigt att hava sitt fulla
existensberättigande och på erforderligt sätt komplettera varandra.
I fråga örn det förslag till avtal med staden och länet, som av Kungl.
Majit framlagts och till vilket staden anslutit sig, synes det riksdagen obestridligt
att, såsom ock av departementschefen framhålles, detta avtal är
för staten ekonomiskt fördelaktigare än sjukhusbyggnadssakkunnigas
tidigare förslag. Enligt sistnämnda förslag torde stadens bidrag kunna
uppskattas till omkring 15,300 kronor per säng; enligt nu föreliggande
förslag är det 18,000 kronor. Enligt sjukhusbyggnadssakkunnigas förslag
skulle staden svara allenast för halva skillnaden mellan dagskostnaden
(med frånräknande av undervisningskostnaderna) och legosängsavgiften;
enligt, det nu framlagda förslaget kommer på staden hela denna skillnad.
Jämväl i övrigt synes det nuvarande avtalsförslagets bestämmelser vara
sådana, att man kan säga, att staden genom att godtaga desamma lagt i
dagen sitt intresse för att icke genom överdrivna anspråk förhindra frågans
avgörande. Man torde alltså med fog kunna göra gällande, att sistnämnda
förslag fyller den av 1926 års riksdag uppställda fordran på ett
avtal, som väsentligt bättre tillgodosåge statens intressen än sjukhusbyggnadssakkunnigas
förslag.
Vad riksdagen nu senast anfört innebär emellertid icke, att riksdagen
anser det föreliggande avtalsförslaget utan vidare böra godtagas. Härtill
återkommer riksdagen i det följande.
I kritiken mot Kungl. Majlis föreliggande förslag rörande det s. k.
karolinska sjukhuset har även framförts den anmärkningen, att varje ut
-
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
9
redning saknades rörande de teoretiska institutionernas byggnadsbehofoch
kostnaderna för beredande åt dem av nya lokaler. I anledning härav
vill riksdagen framhålla, att det här gäller ett synnerligen omfattande
byggnadsföretag, vilket man tänkt sig genomfört i tre olika etapper. Under
hela den tid, utredningen i ämnet pågått — mera än 10 år — har det
aldrig varit fråga örn annat än att i första liand tillgodose klinikernas
byggnadsbehov, och häremot har varken från karolinska institutets,
Kungl. Maj:ts eller riksdagens sida framförts någon erinran. Även institutets
teoretiska professorer hava enhälligt ställt sig på denna ståndpunkt.
Det ligger i sakens natur, att fullständiga nybyggnader för de teoretiska
institutionerna komma att kräva ganska avsevärda kostnader. .Men att
redan nu uppgöra beräkningar för ett byggnadsföretag, som ligger så
långt i framtiden som detta, torde vara skäligen meningslöst. Då de, som
vid institutet bära ansvaret för den teoretiska utbildningen, samfällt förordat
frågans lösning på föreslaget sätt, måste det förutsättas, att de också
gjort klart för sig, att de teoretiska institutionerna tills vidare kunna
hjälpa sig fram utan omfattande nybyggnader. Riksdagen kan därför
icke tillmäta ovanberörda invändning någon större betydelse.
Riksdagen anser sig härmed hava bemött de väsentligaste av de invändningar,
som framställts mot Kungl. Majrts förslag, utom vad angår
själva byggnadsförslaget, sådant det föreligger i de av arkitekten C.
Westman upprättade ritningarna med kostnadsförslag, ävensom avtalsförslagets
innehåll i och för sig.
I fråga örn byggnadsförslaget må erinras, att den av sjukhuskommissionen
beräknade kostnadssumman utgör 24,339,077 kronor och att departementschefen
genom uteslutning av den djurexperimentella avdelningen
och emanationslaboratoriet kunnat minska detta belopp till
24,078,509 kronor. I sistnämnda summa ingå ej cancerföreningens och jubileumsfondens
bidrag samt ej heller kostnaderna för vissa klinikchefers
bostadshus, vilka sistnämnda kostnader äro avsedda att helt bestridas
genom lån, som skulle förräntas och amorteras av inflytande hyresmedel.
Mot byggnadsförslaget hava särskilt i motionen I: 341 riktats åtskilliga
anmärkningar, och i motionen har påkallats uppskov med frågans avgörande,
för att nytt förslag i detta avseende må kunna föreläggas riksdagen
till nedbringande av kostnaderna och vinnande av en mera ändamålsenlig
planläggning av byggnaderna.
Riksdagen kan visserligen icke i allo dela de i berörda motion framförda
synpunkterna — sålunda synes den i motionen mot den radioterapeutiska
kliniken riktade kritiken icke befogad, om hänsyn tages till utvecklingen
på detta område av medicinen och nödvändigheten att planera
denna del av sjukhusanläggningen så, att den motsvarar behovet för en
avsevärd tid framåt — men i övrigt torde åtskilligt av vad i motionen
anförts vara värt beaktande och i varje fall förtjänt att närmare övervägas.
Även riksdagen har den uppfattningen, att kostnadssumman är
hög, och håller före, att man med god vilja skall lyckas väsentligt nedbringa
densamma. Riksdagen kan emellertid icke finna nödvändigt, att
av denna anledning ett positivt avgörande i frågan uppskjutes. Enligt
vad riksdagen förvissat sig om, äro de nu äskade 300,000 kronorna väsentligen
avsedda för sådana förberedande arbeten — planering av tomten,
väg- och ledningsarbeten m. m. — som kunna komma till utförande, oavsett
hur det slutgiltiga byggnadsförslaget kommer att te sig. Riksdagen
anser därför, att ett avgörande av frågan nu kan ske, oberoende av själva
10
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
byggnadsförslaget. I avseende å detta vill riksdagen hos Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit låter verkställa en överarbetning av nämnda förslag,
i syfte att kostnaderna för byggnaderna må väsentligt nedbringas.
En dylik revision får givetvis icke leda till ett eftersättande av ändamålsenligheten;
tvärtom är det angeläget att därvid även undersöka, örn ej
vissa ändringar möjligen kunna anses påkallade för att göra anläggningen
bättre lämpad för sitt ändamål. Berörda överarbetning torde med hänsyn
till sakens brådskande beskaffenhet böra föreläggas 1931 års riksdag.
Till frågan, huruvida det framlagda förslaget till avtal mellan staten
och Stockholms stad respektive län är sådant, att det nu bör av riksdagen
godkännas, har riksdagen ännu icke tagit ståndpunkt. Enligt riksdagens
mening hade det ur statens synpunkt varit önskvärt, att staden å det nya
sjukhuset tagit i anspråk vårdplatser i avsevärt större utsträckning än
som skett. Härigenom skulle nämligen för staten kostnaderna för sjukhusanläggningen
och dess drift givetvis komma att ställa sig billigare. Under
de hittills med staden förda förhandlingarna har visserligen från stadens
sida framhållits, att staden icke har något egentligt intresse av Norr backasjukhuset
såsom förläggningsplats för en del av sin sjukvård. Men riksdagen
kan icke frigöra sig från tanken, att nya överväganden av denna
sak möjligen skulle kunna giva ett annat resultat. Staden står veterligen
för närvarande inför nödvändigheten att på flera av sina sjukvårdsinrättningar,
bl. a. det Norrbackaområdet relativt närbelägna Sabbatsberg, företaga
omfattande ny- och ombyggnader. Enligt riksdagens tanke borde det
icke vara uteslutet, att staden vid nya förhandlingar kunde finna med sin
fördel förenligt att i samband med inskränkning av sin sjukvårdsverksamhet
på en eller annan av sina nuvarande sjukvårdsinrättningar belägga
ett större antal platser på det blivande kliniska sjukhuset å Norrbackaområdet.
Med hänsyn till vad nu anförts, synes det riksdagen, att då i allt
fall en överarbetning av byggnadsförslaget av riksdagen förutsatts, jämsides
med denna överarbetning nya underhandlingar i ämnet lämpligen
borde upptagas med staden, så att hägge dessa frågor kunde samtidigt på
nytt föreläggas 1931 års riksdag. Vid sådant förhållande torde det icke
vara tillrådligt, att riksdagen nu fastslår omfattningen av första etappens
utbyggnader utan lärer härmed böra anstå till nästkommande riksdag, då
detta spörsmål uppenbarligen måste bedömas med hänsyn tagen till resultatet
av de nya förhandlingarna med staden. Detsamma gäller naturligtvis
även frågorna örn byggnadsföretagets finansiering och beviljandet av
för anläggningen erforderligt totalbelopp. Däremot torde vad riksdagen
nu beslutat icke utgöra hinder för ett godkännande vid denna riksdag av
Kungl. Majlis förslag i övrigt, vilket riksdagen anser sig böra bifalla.
Under åberopande av vad sålunda anförts anmälde riksdagen, att riksdagen
dels beslutat
1) att ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt karolinska sjukhuset, samt nya
lokaler för karolinska institutets teoretiska institutioner skulle uppföras
å det s. k. Norrbackaområdet, vilket av 1927 års riksdag för ändamålet
upplåtits;
2) att det nuvarande garnisonssjukhuset i Stockholm skulle sammanslås
med karolinska sjukhuset i huvudsaklig överensstämmelse med de all
-
Statsutskottets utlåtande Nr 92. 11
manna grunder, som av chefen för försvarsdepartementet i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 14 mars 1930 förordats; samt
3) att de av chefen för ecklesiastikdepartementet i samma statsrådsprotokoll
omförmälda åtgärderna för Norrbackaområdets ianspråktagande
för markutbyte och för reglering av tomtgränsen skulle vidtagas;
dels ock till förberedande arbeten för karolinska sjukhuset anvisat för
budgetåret 1930/1931 ett extra reservationsanslag av 300,000 kronor, av vilket
belopp högst 30,000 kronor finge disponeras för förberedande arbeten
för en ny vanföreanstalt å Norrbackaområdet.
Härjämte anhöll riksdagen i samma skrivelse, att Kungl. Majit täcktes
dels låta verkställa och till 1931 års riksdag framlägga en överarbetning
av föreliggande förslag till byggnader för karolinska sjukhuset, i syfte att
kostnaderna för byggnaderna måtte avsevärt nedbringas, dels ock låta
upptaga nya förhandlingar med Stockholms stad rörande samarbete för
sjukhusets uppförande och drift, i syfte att staden måtte å sjukhuset belägga
ett större antal platser än enligt det nu förevarande avtalsförslaget
samt för 1931 års riksdag framlägga det förslag, vartill dessa förhandlingar
kunde giva anledning.
Med föranledande av riksdagens nämnda skrivelse uppdrog Kungl.
Majit genom beslut den 14 juli 1930 åt en kommission att ej mindre upptaga
nya förhandlingar med Stockholms stad rörande samarbete för karolinska
sjukhusets uppförande och drift, i syfte att staden måtte å sjukhuset
belägga ett större antal platser än enligt det förevarande avtalsforslaget,
än även verkställa en överarbetning av föreliggande förslag till
byggnader för sagda sjukhus, i syfte att kostnaderna för byggnaderna
måtte avsevärt nedbringas; och skulle nämnda förhandlingar och överarbetning
verkställas i huvudsaklig överensstämmelse med de synpunkter,
som av riksdagen i dess nämnda skrivelse framhållits.
Med skrivelse den 28 november 1930 framlade härefter 1930 års sjukhuskommission
betänkande och överarbetat förslag rörande uppförande av
karolinska sjukhuset m. m. ävensom av arkitekten Westman upprättade
förslagsritningar m. m. till sjukhuset.
De förhandlingar, som sjukhuskommissionen'' för fullgörandet av denna
del av sitt uppdrag inledde med Stockholms stad, gåvo till resultat, att
Stockholms stads sjukhuskommitté förklarade sig för sin del icke kunna
tillstyrka någon som helst utökning av det antal platser vid rikssjukhuset,
som staden åtagit sig att bekosta.
Sjukhuskommissionen inledde liknande förhandlingar med sjukvårdsavdelningen
av Stockholms läns landstings förvaltningsutskott men även
dessa förhandlingar gåvo negativt resultat.
1930 års sjukhuskommission framhöll i fråga örn den andra delen av sitt
uppdrag, överarbeta ingen av förslaget till byggnader för karolinska sjuk
12 Statsutskottets utlåtande Nr 92.
huset, inledningsvis i sitt betänkande, att den allvarligt bemödat sig att
efterkomma riksdagens önskan örn kostnadernas nedbringande. Detta hade
också enligt kommissionens mening lyckats i en omfattning, som måste
sägas vara betydande. Totalkostnaden för sjukhusets uppförande i första
etappen hade sålunda nedbragts från 24,078,509 kronor till 21,319,050 kronor
eller alltså med 2,759,459 kronor. Kostnadsminskningen hade uppnåtts genom
vissa ändringar i planläggningen, begränsningar av åtskilliga utrymmen
och förenklingar i byggnadssättet. I vissa fall hade den förnyade
granskningen givit kommissionen tillfälle att vidtaga en del rättelser oell
ändringar, som medfört viktiga förbättringar.
Med utgångspunkt från en beräknad byggnadstid av omkring 8 år framlade
kommissionen vidare följande
Tablå över erforderliga belopp under byggnadstiden och deras fördelning.
Byggn.
Anslag
Anslag från
Anslag från
Genom lån
år
från
Stockholms
Stockholms
(106 enskilda
Summa
riksdagen
stad
län
vårdpl.)
i......
300,000
—
—
—
300,000
2.....
1,500,000
—
—
—
1,500,000
3.....
1,900,000
1.100,000
400,000
350,000
3,750,000
4.....
1,900,000
1,100,000
400,000
350,000
3,750,000
5.....
1,900,000
1,100,000
400,000
350,000
3,750,000
6.....
1,900,000
1,100,000
400,000
350,000
3,750,000
7.....
1,900,000
1,270,000
270,000
350,000
3,790,000
8.....
626,984
—
—
183,016
810,000
11,926,984
5,670,000
1,870,000
1,933,016
21,400,000
Härefter framlade Kungl. Majit för 1931 års riksdag proposition, nr 132,
angående uppförande av byggnader för karolinska sjukhuset m. m.
I sin skrivelse den 28 maj 1931 (nr 286), vari riksdagen anmälde sitt beslut
_ i anledning av omförmälda proposition nr 132 och i ämnet väckta
motioner, anförde riksdagen bland annat följande:
Karolinska institutets byggnadsfråga fick, efter att under många år
hava varit föremål för ingående utredningar och sedan förberedande åtgärder
vid olika tillfällen beslutats av Kungl. Majit och riksdagen, år
1930 sin principiella lösning, i det att riksdagen då bestämde, att för institutets
behov ett nytt kliniskt sjukhus samt nya lokaler för institutets
teoretiska avdelningar skulle uppföras å det s. k. Norrbackaområdet i
Solna, socken invid Stockholm. Härmed hade riksdagen tagit slutgiltig
ställning till själva huvudsaken. Vad åter angår sättet för realiserandet
av detta omfattande byggnadsföretag, påkallade 1930 års riksdag förnyad
utredning i två olika hänseenden, nämligen dels rörande möjligheten att
åvägabringa ett sådant avtal med Stockholms stad, som innebar ett övertagande
från stadens sida av ett större antal vårdplatser å det nya sjukhuset
än enligt det då föreliggande preliminära avtalet, dels och i fråga
örn byggnadsförslaget, för vilket kostnaderna enligt riksdagens mening
borde genom en överarbetning väsentligt nedbringas.
Resultatet av den begärda nya utredningen föreligger nu i Kungl. Majits
ifrågavarande proposition, varav inhämtas, att utredningen verkställts i
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
13
överensstämmelse med de av riksdagen givna direktiven. Tyvärr har densamma
i det förra avseendet lämnat ett negativt svar, i det att Stockholms
stad ställt sig avvisande gentemot anbudet att redan nu övertaga ett större
antal vårdplatser. Tanken härpå får vid sådant förhållande givetvis tills
vidare skjutas åt sidan. I det senare hänseendet däremot har den nya utredningen
varit mera framgångsrik. En kostnadsbesparing av väsentligt
mer än 2 millioner kronor har vunnits, och därtill kommer, att överarbetningen,
enligt vad av sakkunniga bedömare vitsordats, i vissa avseenden
lett till förbättringar av byggnadsförslaget rent sjukhustekniskt sett. Riksdagen
anser sig böra särskilt framhålla, att den genom minskning av reservlokaler
gjorda besparingen utgör endast en ringa del, knappast en
tiondel, av den totala kostnadsminskningen, och att den ojämförligt största
besparingen skett genom reduktion av byggnadskuben (med omkring 11
procent), ett mera koncentrerat byggnadssätt samt billigare byggnadskonstruktioner.
Av kostnadsminskningen hänför sig visserligen ett belopp av
281,024 kronor till en av 1930 års sjukhuskommission företagen nedsättning
av å-priserna för grunder och bjälklag, vilka beräknats för högt i det förra
förslaget, men även örn denna summa frånräknas, uppgår likväl besparingen
till närmare 2 ''A millioner kronor.
Nu senast påpekade förhållanden äro i och för sig ägnade att väcka tillfredsställelse.
Ä andra sidan synes det emellertid förklarligt, att då det
gäller ett byggnadsföretag av den omfattning, varom bär är fråga — enligt
de nya beräkningarna skulle totalkostnaden för första etappens byggnader,
frånsett utrustningskostnaderna, uppgå till 21,400,000 kronor, varav
statens andel skulle utgöra i runt tal 11,900,000 kronor — förslaget, trots
vidtagna nedskärningar och förbättringar, utsättes för kritik, och att ett
ingående övervägande sker, beträffande frågan huruvida ej ytterligare
besparingar kunna vidtagas utan ändamålsenlighetens eftersättande.
Den granskning riksdagen underkastat förslaget, bar icke givit stöd för
den uppfattningen, att förslaget även i det reviderade skick, vari det nu
föreligger, skulle vara onödigt omfattande. Det beräknade platsantalet
kommer enligt riksdagens övertygelse att väl motsvara behovet vid den
tid, då sjukhuset står färdigt, och något slöseri med utrymmen eller eljest
i fråga örn byggnadernas anordning och arkitektoniska utstyrsel har icke
kunnat påvisas. Riksdagen vill dock ingalunda göra gällande, att förslaget
är sådant, att icke genom förändringar under byggnadsarbetets fortgång
förenklingar och besparingar ävensom förbättrade anordningar
kunna tänkas. Dylika förändringar förutsättas även i den kungl, propositionen
skola bliva möjliga, och riksdagen utgår från att ledningen av
byggnadsarbetena skall så organiseras, att garantier erhållas för ett tillbörligt
beaktande av besparingsintresset. Härtill återkommer riksdagen i
det följande. Vid sin prövning av det överarbetade byggnadsförslaget bar
riksdagen emellertid icke funnit anledning till sådana anmärkningar mot
detsamma, att skäl föreligga att stidla sig avvisande däremot. Tvärtom
bar riksdagen fått det intrycket, att förslaget i stort sett förtjänar att
bliva godtaget såsom den plan, efter vilken i huvudsak den stora sjukhusanläggningen
bör komma till utförande.
Då riksdagen alltså anser sig kunna medgiva, att karolinska sjukhuset
i sin lörsta etapp kommer till utförande i huvudsak på det sätt. som framgår
av det överarbetade byggnadsförslaget, vill riksdagen likväl vid detta
medgivande knyta ett betydelsefullt villkor. Enligt departementschefens
mening borde byggnadsförslaget handhavas av en särskild kommitté, vik
14
Statsutskottets utlåtande Nr 9.2.
keil skulle tillsättas av Kungl. Majit oell bestå av representanter för ekonomiska,
medicinska och byggnadstekniska synpunkter» samt för Stockholms
stad och Stockholms län ävensom för arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
och jubileumsfonden. Denna kommitté skulle äga företaga mindre
ändringar i byggnadsplanen, därest de icke medförde ökade kostnader.
Departementschefen yttrar vidare örn kommitténs verksamhet, att han förutsätter,
att vid de definitiva ritningarnas uppgörande och vid byggnadsarbetets
utförande byggnadskommittén allvarligt bemödar sig att, sa vitt
möjligt är, nedbringa byggnadskostnaderna. Även riksdagen anser det
lämpligast att, då det gäller ett så omfattande byggnadsföretag som det
nu förevarande, där det dessutom är nödvändigt att stå i en nära kontakt
med i medicinska och sjukvårdsfrågor sakkunniga personer, byggnadsföretaget
omhänderhaves av en särskild kommitté, liksom i flera liknande
fall tidigare skett. Denna kommitté vill riksdagen emellertid — utöver de
åligganden, som i allmänhet böra påvila ett sådant organ och som i propositionen
berörts -— tillägga en alldeles speciell uppgift. Riksdagen anser
det nämligen icke tillräckligt med en helt generell anmaning till kommittén
att söka ernå besparingar i kostnaderna; enligt riksdagens mening
bör såsom en av kommitténs viktigaste funktioner uttryckligen stadgas,
att kommittén skall oavlåtligen genom i god tid verkställda undersökningar
och beräkningar sträva att åstadkomma alla de förenklingar och
besparingar, som äro förenliga med en ändamålsenlig anordning av sjukhusanläggningen.
Denna kommitténs besparingsfunktion bör på lämpligt
sätt komma till uttryck även i det sätt, varpå kommittén organiseras
och sammansättes. Kommittén bör icke göras alltför omfattande, men
nödvändigt är enligt riksdagens åsikt att besparingsintresset i densamma
erhåller en eller flera särskilda representanter. Det torde vara förtjänt
att övervägas, örn ej detta intresse bäst tillgodosåges, därest — utom fackkunskapen
— jämväl det praktiska lekmannaförståndet bleve i kommittén
företrätt.
Såsom departementschefen framhållit, bör det tillkomma byggnadskommittén
att på egen hand vidtaga mindre ändringar i byggnadsplanen, som
ej äro ägnade att medföra ökade kostnader. Skulle det däremot bliva fråga
örn mera genomgripande omläggningar, vilket väl med ett företag av
denna art och omfattning måste antagas komma att inträffa, bör det givetvis
åligga kommittén att underställa saken Kungl. Majits prövning. På
Kungl. Majit ankommer sedermera att avgöra, huruvida frågan är av beskaffenhet
att böra hänskjutas till riksdagen. Genom att år för år anvisningar
å byggnadsanslaget måste äskas hos riksdagen, blir riksdagen i tillfälle
att steg för steg följa och kontrollera byggnadsarbetenas fortskridande.
Härvid har riksdagen möjlighet att tillse, att de ekonomiska synpunkterna
vederbörligen beaktats och att i övrigt företaget skötes på ett
rationellt sätt. I detta sammanhang vill riksdagen framhålla angelägenheten
av att när byggnadsarbetena igångsättas detta sker på ett sådant
sätt i fråga örn den ordning, i vilken de olika byggnaderna komma till utförande,
att ej eventuella besparingsåtgärder försvåras eller förhindras.
Riksdagen håller före, att den blivande byggnadskommittén näppeligen
kommer att kunna på ett tillfredsställande sätt sköta sin uppgift, örn den
ej genom en generalplans upprättande gör klart för sig redan från begynnelsen,
huru de olika delarna av tomtområdet lämpligen böra disponeras
och huru hela anläggningen en gång i stora drag skall te sig i färdigt skick.
Det synes önskvärt, att riksdagen får taga del av denna plan, då riksdagen
Statsutskottets utlåtande Nr 02.
15
nästa gång har att pröva frågan om anvisande av medel för sjukhusanläggningen.
,
Nu anförda synpunkter och önskemål beträffande byggnadskommittén
förväntar riksdagen skola bliva behörigen iakttagna vid kommitténs oiganiserande
och under dess arbete.
I likhet med departementschefen anser riksdagen, att kostnaderna tor
nämnda kommitté — vilka kostnader riksdagen förutsätter skola hållas
inom måttliga gränser — böra bestridas av byggnaasanslaget. Så bör för
övrigt över huvud taget ske med alla återstående utgifter för utredningar
av olika slag, som skett i och för ifrågavarande anläggning.
De verkställda kostnadsberäkningarna kunna uppenbarligen icke vara
annat än av approximativ beskaffenhet. Då riksdagen beviljar det äskade
byggnadsanslaget, 11,626,984 kronor, vill riksdagen emellertid betona, att
riksdagen icke endast betraktar denna summa som en maximisiffra, beträffande
vilken under inga omständigheter något överskridande må ifrågakomma,
utan även räknar med att hela beloppet ej skall bliva behövligt
för de angivna ändamålen. .
I fråga örn företagets finansiering ansluter sig Kungl. Marits nu föreliggande
förslag till det förslag, som härutinnan förelädes 1930 års riksdag,
med de ändringar allenast, som betingas av den lägre kostnadssumma,
vartill den nya utredningen kommit. Riksdagen har ansett sig böra bifalla
vad i förevarande avseende av Kungl. Majit föreslagits. Dock finner riksdagen
nödigt att på en punkt göra ett förtydligande uttalande, nämligen i
fråga örn erläggandet av s. k. platskostnadsavgift för de 204 för »landet i
övrigt» avsedda vårdplatserna. Enligt Kungl. Majlis förslag skulle vederbörande
sjukvårdsområden — frånsett Stockholms stad och län — vara befriade
från att betala sådan avgift. Däremot framgår det icke fullt klart
av propositionen, huru det i detta hänseende skulle ordnas för Stockholms
stad och Stockholms län. Enligt riksdagens mening föreligga inga skäl att
låta staden och länet komma i åtnjutande av dylik befrielse från platskostnadsavgift,
utan de böra i den mån, de belägga omförmälda 204 platser,
gälda nämnda avgift på sätt ursprungligen varit avsett även för övriga
sjukvårdsområden.
Det ifrågasatta samarbetet med jubileumsfonden och cancerföreningen
finner riksdagen vara för staten fördelaktigt och anser sig därför böra
godkänna förslaget i denna del. Då i fråga örn Stockholms stad och Stockholms
län det icke visat sig möjligt att erhålla gynnsammare villkor än
enligt förut upprättat preliminärt avtal, torde annan utväg icke erbjudas
än att godtaga även vad härutinnan föreslagits.
I övrigt föranleder Kungl. Majlis förslag icke någon erinran från riksdagens
sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts anmälde riksdagen, att riksdagen,
bland annat,
dels beslutat
att uppförandet av det nya kliniska sjukhus, benämnt karolinska sjukhuset,
varom 1930 års riksdag fattat beslut, skall — med beaktande av vad
riksdagen härutinnan ovan anfört — i huvudsaklig överensstämmelse med
av arkitekten E. C. Westman år 1928 upprättade, numera överarbetade ritningar
och kostnadsförslag i första byggnadsetappen omfatta:
16
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
a) följande kliniker med polikliniker, nämligen en medicinsk, en kirurgisk,
en radioterapeutisk, en oftalmologisk, en oto-laryngologisk och en
obstetrisk-gynekologisk klinik, ävensom ett röntgendiagnostiskt institut;
b) följande för klinikerna gemensamma inrättningar, nämligen isoleringsavdelning,
tandpoliklinik, centrallaboratorium, badavdelning, gymnastikavdelning,
apotek, desinfektionsavdelning, kök och matsalar, tvättinrättning,
begravningskapell, personalbostäder, förråds- och verkstadslokaler
ävensom ångpanneanläggning; samt
c) en patologisk institution;
att med den radioterapeutiska kliniken skall sammanföras cancerföreningens
i Stockholm nuvarande vårdanstalt för kräftsjuka, radiumhemmet,
ävensom forskningsavdelningar, allt i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, som en av Hans Majit Konungen tillsatt kommitté i betänkande
den 23 maj 1929 angivit och som av honom godkänts, samt i enlighet
med den närmare överenskommelse, som Kungl. Majit kan komma
att träffa med styrelserna för jubileumsfonden och cancerföreningen;
att avtal må träffas rörande samarbete för sjukhusets uppförande och
drift mellan staten, Stockholms stad och Stockholms läns landsting i enlighet
med av chefen för ecklesiastikdepartementet i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 14 mars 1930 förordade samt av staden och
landstinget godtagna bestämmelser;
att byggnadsföretaget skall — med beaktande av vad riksdagen härutinnan
ovan anfört — finansieras i huvudsaklig överensstämmelse med de
av nämnde departementschef i samma statsrådsprotokoll förordade grunderna;
dels
ock i enlighet härmed till ifrågavarande byggnadsarbeten i första
etappen samt till bestridande av utgifter för uppgörande av detaljritningar,
arbetsbeskrivningar m. m., ävensom till övriga i samband med
dessa byggnadsarbeten stående administrationskostnader beviljat ett belopp
av 11,626,984 kronor samt därav för budgetåret 1931/1932 såsom extra
reservationsanslag anvisat 750,000 kronor.
Med anledning av vad i riksdagens nyssnämnda skrivelse sålunda anförts,
tillsatte Kungl. Majit genom beslut den 3 juli 1931 en särskild byggnadskommitté.
Till ledamöter i denna kommitté förordnades ledamoten av
riksdagens första kammare, förutvarande statsrådet, häradshövdingen
K. G. Th. Borell, professorn vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
C. G. Alson Forssell, ledamoten av riksdagens andra kammare, möbelsnickaren
C. K. Jansson i Falun, borgarrådet W. E. Karlsson, professorn
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet E. S. H. Key, byggnadsingenjören
A. Nordström och arkitekten E. C. Westman samt till suppleanter
generalfältläkaren F. J. Bauer, byrådirektören i lantmäteristyrelsen C. A.
V. Hernlund, professorn vid karolinska mediko-kirurgiska institutet H. C.
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
17
Jacobaeus, ledamoten av riksdagens andra kammare byggmästaren O.
Johansson i Edsbyn, ledamoten av riksdagens andra kammare, f. d. kommunalkamreraren
G. W. Källman, ledamoten av riksdagens första kammare,
direktören V. E. Larsson i Lerdala och professorn vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet N. G. Söderlund. Tillika uppdrog Kungl.
Majit åt Borell att vara byggnadskommitténs ordförande. Vidare anbefallde
Kungl. Majit byggnadskommittén att, med iakttagande av vad riksdagen
därom i skrivelse den 28 maj 1931 anfört, uppgöra och till Kungl.
Majit inkomma med dels förslag till instruktion för kommittén, dels ock,
i samband med avlåtande av framställning örn anslag för karolinska sjukhuset
för budgetåret 1932/1933, förslag till generalplan över hela Norrbackaområdets
användning. På därom gjord ansökan bar därefter Bauer
entledigats från uppdraget att vara suppleant i kommittén.
Sedan kommittén avgivit förslag till instruktion och statskontoret, byggnadsstyrelsen
och riksräkenskapsverket däröver yttrat sig, fastställde
Kungl. Majit genom beslut den 23 oktober 1931 instruktion för nämnda
kommitté. Samtidigt anbefallde Kungl. Majit byggnadskommittén att
uppgöra och till Kungl. Majit inkomma med dels förslag angående förhandlingar
beträffande överenskommelse mellan Kungl. Majit å ena, samt
styrelserna för Konung Gustaf Vis jubileumsfond och cancerföreningen i
Stockholm, å andra sidan, rörande sammanförande med den radioterapeutiska
kliniken vid karolinska sjukhuset av cancerföreningens nuvarande
vårdanstalt för kräftsjuka, radiumhemmet, ävensom forskningsavdelningar,
dels ock utredning och förslag beträffande uppförande av en psykiatrisk
klinik vid karolinska sjukhuset redan under första byggnadsetappen.
Genom beslut samma dag, den 23 oktober 1931, godkände Kungl. Majit
för sin del de bestämmelser rörande samarbete för karolinska sjukhusets
uppförande och drift mellan staten, Stockholms stad och Stockholms läns
landsting, som återgivits i propositionen nr 132 till 1931 års riksdag och
som såväl av staden och landstinget som av riksdagen enligt skrivelsen
den 28 maj 1931 för dess del godkänts. I anslutning härtill har också den
23 oktober 1931 avtal träffats och underskrivits mellan statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet å Kungl. Majits och kronans vägnar å
ena sidan och Stockholms stads hälsovårdsnämnd, respektive Stockholms
läns landstings förvaltningsutskott å den andra.
Genom beslut den 27 november 1931 uppdrog slutligen Kungl. Majit åt
ledamöterna i byggnadskommittén Borell och Jansson i Falun att å Kungl.
Majits och kronans vägnar med styrelserna för Konung Gustaf Vis jubileumsfond
och cancerföreningen i Stockholm upptaga de förhandlingar,
som angivits i ovannämnda beslut den 23 oktober 1931, samt att därefter
till Kungl. Majit inkomma med förslag till överenskommelse i ämnet.
Med skrivelser den 15 februari 1932 Inar nu byggnadskommittén i samband
med framställning örn anslag för budgetåret 1932/1933 till byggnader
Bihang till riksdagens protokoll 19112. (> sami. 51 käft. (Nr 92.)
2
18
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
för karolinska sjukhuset m. m. överlämnat ett förslag till generalplan för
förläggningen å Norr backaområdet av karolinska institutets samtliga kliniker,
teoretiska institutioner och övriga inrättningar.
Nämnda generalplan återfinnes å sid. 27—48 i statsrådsprotokollet, vartill
utskottet här tillåter sig att hänvisa.
I skrivelse samma dag — den 15 februari 1932 — har byggnadskommittén
inkommit med framställning örn äskande hos riksdagen av medel för
budgetåret 1932/1933 till sjukhusets uppförande. Kommittén erinrar örn den
av 1930 års sjukhuskommission uppgjorda planen för finansiering av första
etappen av sjukhusbygget, vilken plan godtagits såväl av Kungl. Majit
som riksdagen, samt anför den tablå rörande byggnadskostnadernas fördelning
under byggnadstiden, som i det föregående återgivits. Kommittén
anför vidare bland annat:
För byggnadsarbeten för karolinska sjukhuset m. m. skulle alltså intill
den 30 juni 1933 åtgå 1,480,000 kronor, medan de för ändamålet tillgängliga
medlen uppgå till 982,169 kronor 34 öre. För budgetåret 1932/1933 erfordras
alltså ett anslag motsvarande skillnaden — 497,830 kronor 66 öre — mellan
omförmälda två belopp eller i avrundat tal 500,000 kronor.
Lnder åberopande av vad sålunda anförts hemställer kommittén, att
Kungl. Majit ville i proposition föreslå riksdagen att av det av 1931 års
riksdag till uppförande av byggnader för karolinska sjukhuset m. m. beviljade
beloppet av 11,626,984 kronor för budgetåret 1932/1933 anvisa ett
extra reservationsanslag av 500,000 kronor.
Över den av byggnadskommittén uppgjorda generalplanen över Norrbackaområdet
hava yttranden avgivits den 23 februari 1932 av kanslern
för rikets universitet efter hörande av karolinska institutets lärarkollegium,
den 24 februari 1932 av medicinalstyrelsen och den 24 februari 1932
av byggnadsstyrelsen.
Vidare har skattebetalarnas förening i en till Kungl. Majit ingiven
fiamställning hemställt, att proposition till riksdagen rörande anslag till
fortsatt utbyggnad av karolinska sjukhuset icke måtte »i sakens nuvarande
synnerligen outredda skick» framläggas, utan att i stället utredningar
i vissa i skrivelsen angivna avseenden först måtte verkställas.
För egen del bar departementschefen anfört följande:
Såsom jag bär ovan erinrat, beslöt 1927 års riksdag under vissa villkor
upplåta det s._ k. Norrbackaområdet till förläggningsplats för uppförande
av ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för karolinska institutet.
1930 års riksdag beslöt, att ett nytt kliniskt sjukhus, karolinska
sjukhuset, samt nya lokaler för karolinska institutets teoretiska institutioner
skulle uppföras på nämnda område. Därefter bestämde 1931 års
riksdag omfattningen av första byggnadsetappen och beslöt, att uppförandet
av i denna etapp ingående byggnader skulle ske i huvudsaklig överBestämmelse
med av arkitekten C. Westman år 1928 upprättade, sedermera
överarbetade ritningar och kostnadsförslag. Riksdagen uttalade vi
-
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
19
dare, att byggnadskommittén borde upprätta en generalplan, utvisande
»huru de olika delarna av tomtområdet lämpligen böra disponeras och huru
hela anläggningen en gång i stora drag skall te sig i färdigt skick».
Denna plan önskade riksdagen erhålla del av, då den nästa gång hade att
pröva frågan örn anvisande av medel till sjukhusanläggningen.
Med efterkommande av riksdagens sålunda uttalade önskan har Kungl.
Maj:t anmodat byggnadskommittén att uppgöra det förslag till generalplan,
för vilket jag förut redogjort. Av generalplanen torde framgå, att
kommittén vid utarbetandet av densamma tagit hänsyn till riksdagens
allmänna direktiv för planläggningen av Norrbackatomtens bebyggande.
Byggnadskommittén säger sig jämväl hava i möjlig utsträckning beaktat
do önskemål beträffande byggnadsplanens utformning, som framställts av
särskilda, för ärendets utredning utsedda kommissioner och av karolinska
institutets lärarkollegium.
Det är givetvis vid ett byggnadsföretag av den omfattning, det här gäller,
och med hänsyn till nödvändigheten att fördela byggnadsarbetet över
en lång tidsperiod av den allra största vikt, att företaget redan från begynnelsen
planlägges med sådan omsorg, att samtidigt med att de mer
nära till hands liggande behoven tillgodoses, även hänsyn tages till i framtiden
till uppförande ifrågakommande byggnader och till den utveckling
av företaget, som i andra hänseenden kan befinnas erforderlig. Kommittén
synes i förslaget till generalplan hava noga beaktat dessa önskemål. Av
generalplanen framgår vidare, att kommittén genom vissa förändringar av
byggnadsplanerna för forsta etappens byggnader lyckats hittills nedpressa
byggnadskuben med i runt tal 11.900 m®. Kommittén har dock icke kunnat
nu beräkna den kostnadsminskning, som kan föranledas av denna minskning
av kubikinnehållet. Samtidigt meddelar kommittén, att även i åtskilliga
andra hänseenden besparingar åstadkommits och ytterligare torde
kunna åstadkommas. Jag understryker med tillfredsställelse dessa av kommittén
lämnade uppgifter och vill samtidigt betona vikten av att vid byggnadsföretagets
vidare planerande den största möjliga sparsamhet iakttages,
dock icke så att därigenom äventyras företagets behöriga och ändamålsenliga
genomförande.
Det är emellertid givet, att en generalplan, sådan som den nu framlagda,
mera tjiinar som en översikt över huru man nu anser sig kunna planlägga
de omfattande byggnadsföretag, örn vilka här är fråga, än som en mer
eller mindre noggrann ledning för byggnadsföretagens utförande. Under
den avsevärda tid, som kommer att förflyta redan för realiserande av den
första etappens byggnadsprogram, kan utvecklingen tvifvelsutan komma
att i mer än ett avseende medföra rubbningar eller jämkningar i de detaljer.
som inrymmas i den framlagda generalplanen. Generalplanen visar
emellertid, att alla de institutioner, över vilka den medicinska högskolan
nu förfogar och i en nu beräknelig framtid kan tänkas komma att förfoga,
på ett ändamålsenligt sätt kunna föreläggas å det av riksdagen för ändamålet
upplåtna Norrbackaområdet.
Det tillkommer mig icke nu att ingå på de byggnadsföretag, som sträcka
sig utövar den första etappens byggnader. Jag vill endast erinra därom, att
i avseende å an eller annan av do härvid planerade institutionerna fragen
om, nybyggnader inom vissa år med nödvändighet 1 rauger till sin lösning.
Jag tanker närmast på do psykiatriska och pediatriska klinikerna, nvonsa
på en lind- och könsklinik. Genom förflyttning av den psykiatriska klin i
ken till Norrbackaområdet och nedliiggande av psykiatriska sjukhuset a
20
Utskottets
yttrande.
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
Konradsberg kail dess mycket värdefulla tomt lösgöras för försäljning.
Förutsättningen för byggandet av en klinik för hud- och könssjukdomar
torde vara nedläggandet av sjukhuset Eira, till vars tomt staten är ägare.
Härigenom kan även denna tomt försäljas. Försäljningssumman för ovannämnda
tomter uppgår till mer än ovannämnda klinikers byggnadskostnad1''-
Likaså torde böra beaktas, att när en gång tiden kommer för karolinska
institutets och serafimerlasarettets förflyttning, stora tomtområden
inom stadens centrala delar bliva lediga, genom vilkas avyttring väsentliga
bidrag kunna vinnas för de nya byggnadsföretagens finansiering. Med
avseende på de pediatriska klinikerna är den ena förlagd till allmänna
barnhuset, den andra till Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt. Blott av
den förstnämnda kliniken kan i detta sammanhang ifrågakomma förflyttning.
För byggandet av en sådan klinik å Norrbackaområdet är jämlikt
avtal mellan barnhusets direktion och Stockholms stad ett belopp av
1,000,000 kronor avsatt att utgå från den s. k. Stockholmsfonden, som är
bildad av försäljningsmedel från den barnhuset förut tillhöriga fastigheten
Rålambshov.
Vad beträffar den av skattebetalarnas förening gjorda framställningen
därom, att proposition i ämnet icke nu måtte avlåtas till riksdagen, anser
jag mig förhindrad att medverka härtill redan på den grund att ett utav
riksdagen så sent som år 1931 fattat beslut därigenom skulle lämnas utan
avseende.
Kommittén beräknar i skrivelse den 15 februari 1932 med anslagsäskanden
för nästkommande budgetår, att intill den 30 juni 1933 för byggnadsarbeten
för karolinska sjukhuset m. m. kommer att åtgå 1,480,000 kronor.
De för ändamålet tillgängliga medlen uppgå till 982,169 kronor 34 öre. För
budgetåret 1932/1933 skulle alltså erfordras ett anslag, lika med skillnaden
mellan nyssnämnda belopp — 497,830 kronor 66 öre — eller i avrundat tal
500,000 kronor. Mot byggnadskommitténs beräkningar har jag icke funnit
något att erinra.
De i ärendet väckta motionerna åsyfta, att riksdagen nu skulle frångå
de grundläggande beslut, riksdagen åren 1927, 1930 och 1931 fattat ifråga
örn karolinska institutets nya kliniska sjukhus i Stockholm, det s. k. karolinska
sjukhuset, ävensom angående förläggningen av de till nämnda institut
hörande teoretiska institutionerna. I denna fråga, som mer än de
flesta spörsmål, med vilka riksdagen under senare tider haft att taga
befattning, varit föremål för ingående undersökningar och överväganden,
har riksdagen genom nämnda beslut intagit den ståndpunkten, att samtliga
för karolinska institutet behövliga institutioner och kliniker skola förläggas
till en och samma plats, att denna plats skall vara Norrbackaområdet,
och att staten i fråga örn det nya undervisningssjukhuset skall
vara sjukhusföretagare med Stockholms stad, Stockholms län samt konung
Gustaf V:s jubileumsfond och cancerföreningen såsom medintressenter.
I överensstämmelse härmed hava jämlikt riksdagens lämnade bemyndigande
avtal slutits med staden, länet och omförmälda enskilda intressenter
samt i övrigt omfattande förberedande åtgärder och arbeten vidtagits.
Det synes uppenbart, att under sådana förhållanden riksdagen icke kan
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
21
vilja företaga sig att uppriva de förut fattade besluten och rygga de träffade
avtalen, såvida icke till äventyrs nya, synnerligen allvarliga och
tvingande skäl nödga till en dylik ovanlig åtgärd.
Att så skulle vara fallet, hava motionärerna enligt utskottets mening
icke lyckats uppvisa. Motionärernas argument äro i huvudsak desamma,
som tidigare framförts mot förslaget örn karolinska sjukhuset och som av
riksdagen vid upprepade tillfällen prövats och befunnits icke vara av
sådan styrka, att de borde utgöra hinder för förslagets förverkligande.
Utskottet anser fördenskull obehövligt att ånyo ingå i ett detaljerat bemötande
av berörda argument. Endast vid ett par av huvudpunkterna vill
utskottet något närmare uppehålla sig.
Frågan örn formen för samarbetet med Stockholms stad är, såsom redan
framhållits, efter moget övervägande avgjord och genom avtal befästad,
och i något ändrat läge kan denna fråga icke sägas hava kommit genom
planerna på ett nytt stort kommunalt sjukhus på Söder. Att ett dylikt
sjukhus planerades, var känt och taget i vederbörligt betraktande redan
då riksdagen förra året bestämde sig för att staten borde stå såsom företagare
i fråga örn det nya undervisningssjukhuset. Vad som sedan timat
i detta avseende, synes icke giva anledning för riksdagen att ändra ståndpunkt.
Då i motionerna stort avseende fästes vid framkomna uppgifter
rörande det blivande Södersjukhusets billighet och ändamålsenlighet, torde
det vara förtjänt att påpekas, först och främst, att, såvitt utskottet har sig
bekant, detta sjukhus icke planlagts med hänsyn till att undervisning där
skulle äga rum, varför jämförelser i kostnadshänseende mellan samma
sjukhus och en såsom undervisningssjukhus planlagd sjukvårdsinrättning
måste bliva vilseledande, samt vidare, att Södersjukhusets uppförande
ännu icke ens beslutats av stadens vederbörande myndigheter utan att frågan
härom fortfarande befinner sig på ett förberedande stadium, varför
man vid diskussionen örn detta sjukhus ännu så länge är hänvisad till blott
tämligen ovissa kalkyler.
Det är visserligen riktigt, såsom särskilt i motionerna I: 76 och II: 152
framhållits, att, sedan 1931 års riksdag fattade sitt beslut i ämnet, så till
vida något nytt inträffat, som den väntade ekonomiska krisen genom särskilda
omständigheter ytterligare försvårats, och att därför en sträng
återhållsamhet med statsutgifter är mera än eljest av nöden. Det bör dock
framhållas, att varje siffermässig minskning av budgetens utgiftssida icke
utan vidare är liktydig med klok sparsamhet. Utskottet bär noga övervägt,
huruvida i detta fall den statsfinansiella situationen bör föranleda
det beslutade byggnadsföretagets inställande eller uppskjutande. Härvid
har utskottet kommit till den uppfattningen, att när det gäller ett företag
som detta, vilket sträcker sig över en betydande tidsperiod, det icke kan
anses välbetänkt, att låta mer eller mindre tillfälliga krisförhållanden inverka
avgörande på verksamhetens fortgång. Vidare är utskottet av den
22
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
meningen, att det statsintresse, som påkallat företagets igångsättande, är
av sådan vikt, att verksamheten bör fullföljas även under svåra tider. Det
får dessutom ej förglömmas, att en stor mängd människor genom företagets
upprätthållande komma att erhålla arbete.
I motionen I: 322 har gjorts gällande, att den framlagda generalplanen
icke skulle vara av den beskaffenhet, 1931 års riksdag avsett, i det den till
följd av bristande fullständighet icke skulle möjliggöra för riksdagen att
bilda sig en uppfattning i stora drag örn Norrhackaanläggningens ekonomiska
innebörd. »Generalplanen» — heter det i motionen — »innehåller inga
som helst uppgifter vare sig örn de i anläggningen ingående byggnadskropparnas
volym eller örn de för deras uppförande erforderliga anslagen.
Driftkostnadskalkyler saknas också fullständigt.»
I anledning härav vill utskottet framhålla, att, såvitt utskottet kunnat
bedöma saken, avsikten med generalplanen från riksdagens sida var att
redan från begynnelsen erhålla en ungefärlig föreställning örn möjligheterna
för tomtområdets lämpliga utnyttjande för avsett ändamål och
huvuddragen av anläggningens blivande utseende. I dessa hänseenden
synes den nu framlagda planen vara så fullständig, som skäligen kan begäras.
Att dessutom ifråga örn byggnader, som kanske icke skola komma
till utförande förrän tjugu å trettio år framåt i tiden, uppställa det kravet,
att byggnadskropparnas volym och de för deras uppförande erforderliga
anslagen samt driftkostnaderna skola angivas, kan enligt utskottets
mening ej rimligen ifrågakomma. Dylika uppgifter måste bliva alltför
osäkra för att vid en vederhäftig prövning kunna tillmätas något värde.
Vad i övrigt angår generalplanens innehåll, synes det utskottet uteslutet,
att riksdagen nu skulle på något sätt i detalj binda sig vid en användning
av Norrbackaområdet, på sätt planen anger, även ifråga örn kommande
byggnadsetapper och karolinska institutet närstående men till detsamma i
egentlig mening ej hörande inrättningar. Den långa byggnadstiden kommer
säkerligen att kräva åtskilliga förändringar. Emellertid vill utskottet
uttala önskvärdheten av att, i den mån ej ändamålsenligheten härigenom
eftersättes, möjligheterna till en något starkare koncentration tagas under
övervägande, särskilt beträffande de teoretiska institutionerna. Härigenom
torde ej obetydliga kostnadsbesparingar kunna göras.
Av vad utskottet ovan anfört torde framgå, att utskottet icke kan biträda
de i motionerna I: 76 och II: 152 samt I: 322 och II: 477 framställda
yrkandena.
Mot Kungl. Majda förslag har utskottet intet att erinra.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å herrar Wohlins m. fl., Carlströms m. fl.,
Westmans m. fl. samt Johansons i Hallagården m. fl.
ovannämnda motioner (1:76 och 11:152 samt 1:322 och
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
23
II: 477), av det till uppförande av byggnader för karolinska
sjukhuset i Stockholm m. m. av 1931 års riksdag beviljade
beloppet av 11,626,984 kronor för budgetåret 1932/1933
anvisa ett extra reservationsanslag av 500,000 kronor.
Stockholm den 6 maj 1932.
På statsutskottets vägnar:
S. II. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit :
från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Olof Olsson, Bergqvist, Nilsson
i Gränebo, Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Bosén, Johansson i Fredrikslund,
Walles, Thelin och Pauli samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Nilsson i Bon
arp, Bengtsson i Norup, Törnkvist i Karlskrona, Strindlund, Olsson i Blädinge, Wigforss,
Holmgren, Eriksson i Stockholm, Olofsson i Digernäs och Lindskog.
Reservationer:
l:o) av herrar Nilsson i Gränebo, Rosén och Strindlund, som ansett, att
utskottets yttrande och förslag bort erhålla följande lydelse:
»Sedan förra årets riksdag biföll Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till karolinska sjukhusets första utbyggnadsetapp, har den statsfinansiella
situationen undergått en allvarlig försämring. Den allmänna krisens svåra
verkningar avspeglade sig redan i årets statsverksproposition, enligt vilken
budgeten för nästkommande budgetår endast kunde balanseras genom
tillgripande av kännbara skattehöjningar. Den ytterligare skärpning av
den ekonomiska krisen, som därefter ägt rum, har haft till följd, att jämvikt
i riksstaten anses icke kunna uppnås utan tillgripande av än större
skattehöjningar än de i statsverkspropositionen föreslagna. Därtill kommer,
att de statsfinansiella framtidsutsikterna — genom skatteunderlagets
redan konstaterade starka minskning och den väntade nedgången av statens
inkomster överhuvud — te sig mörka. Detta har också föranlett chefen
för finansdepartementet att tillkalla sakkunniga med uppgift att redan
nu verkställa förberedande undersökningar rörande den statsverksproposition,
som skall föreläggas nästa års riksdag, i syfte att ernå största möjliga
besparingar.
24
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
Inför dessa fakta synes det utskottet nödvändigt, att även karolinska
sjukhusets byggnadsfråga blir föremål för en förnyad omprövning. Det
förefaller utskottet, som innebure det ett underskattande av räckvidden av
den senaste tidens händelser, därest detta stora och dyrbara samt ännu icke
i nämnvärd grad påbörjade byggnadsföretag, vilket planlagts under helt
andra och bättre statsfinansiella förutsättningar än de nu rådande, alldeles
skulle undandragas en dylik förnyad granskning. En sådan granskning
synes så mycket mera påkallad, som flertalet andra anslag, och icke minst
kulturanslagen, på sätt ovan erinrats, komma att undergå en särskild omprövning
och säkerligen i många fall komma att få vidkännas starka beskärningar.
Vidare är att märka, att en fullständig generalplan, innefattande beräkningar
över bela Norrbackaanläggningens byggnads- och driftkostnader,
såsom påvisats i motionerna I: 322 och II: 477, icke blivit framlagd för
årets riksdag. En dylik generalplan synes utskottet i föreliggande statsfinansiella
situation vara desto mera nödvändig, som riksdagen icke nu
bör taga på sitt ansvar att bifalla anslagsäskanden, vilkas framtida ekonomisk
räckvidd riksdagen icke kan överblicka, önskvärdheten för statsmakterna
att före beviljandet av anslag till nya byggnadsföretag äga tillgång
till såvitt möjligt fullständiga kostnadsberäkningar har för övrigt
även understrukits av statens organisationsnämnd i en så sent som i november
1931 till Konungen ställd skrivelse. Organisationsnämnden framhöll
i denna skrivelse bl. a. ''önskvärdheten av att vid framläggande till
behandling av frågor rörande åtagande av nya uppgifter eller anordnande
av nya institutioner noggranna beräkningar från början verkställas över
blivande årliga kostnader av olika slag, som av åtgärden ifråga kunna
komma att följa, såsom personalkostnader, driftkostnader m. m.’, och nämnden
tilläde, att det icke torde vara oberättigat uttala, att utredningen i
dessa stycken hittills ofta varit avsevärt bristfällig.
Ett ytterligare starkt talande skäl för en förnyad omprövning av karolinska
sjukhusets byggnadsfråga ligger numera däruti, att Stockholms
stad nyligen framlagt utredning rörande ett nytt centralsjukhus på Söder.
Med hänsyn till det förändrade läge, vari frågan härigenom kommit, anser
utskottet, i anslutning till de i motionerna I: 76 och II: 152 framförda synpunkterna,
att möjligheten av en förläggning av den medicinska undervisningen
till detta sjukhus bör upptagas till ingående och förutsättningslös
prövning. En sådan prövning bör icke endast omfatta frågans ekonomiska
sida, utan utsträckas till att avse ärendet i hela dess vidd och
sålunda även möjligheten att genom en dylik lösning ernå vissa fördelar
för den medicinska undervisningen och forskningen. Det synes utskottet
bl. a. kunna ifrågasättas, huruvida icke ett samgående mellan staten och
staden vid Södersjukhuset i hög grad skulle kunna befordra en snabb lösning
av karolinska sjukhusets hela byggnadsfråga. Örn Norrbackaanlägg
-
Statsutskottets utlåtande Nr 92. 25
ningen fullföljes, lär det kunna antagas, att det kommer att dröja en högst
avsevärd tid, innan staten kan få medel disponibla för byggandet av de i
Norrbackaanläggningens andra och tredje byggnadsetapper ingående lokalerna
för teoretiska institutioner och kliniker, för så vitt ej andra och
mera trängande behov i landets olika delar skola tillbakasättas.
I nuvarande situation synes alltså ett uppskov med riksdagens slutliga
ställningstagande till karolinska sjukhusets byggnadsfråga böra komma
till stånd. Därvid bör i första hand förhandlingar äga rum rörande möjligheten
att under medverkan från Stockholms stads och Stockholms läns
sida — vid en ur vetenskaplig synpunkt fullt tillfredsställande lösning
— nedbringa kostnaderna genom en förläggning av den medicinska undervisningen
jämte karolinska institutets teoretiska institutioner i anslutning
till Stockholms stads planerade centralsjukhus på Söder. Skulle Stockholms
stad, trots den nu inträdda ekonomiska situationen, icke befinnas villig till
sådant samarbete, ehuru detta måste lända till båda parternas nytta, bör
en fullständig generalplan över Norrbackaanläggningen utarbetas, så att
riksdagen erhåller möjlighet att överblicka detta företags ekonomiska
räckvidd.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen måtte, med avslag å Kungl. Maj:ts förslag
samt i anledning av de i ämnet väckta motionerna I: 76,
II: 152 samt I: 322 och II: 477, i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta en undersökning
rörande möjligheten att under medverkan från Stockholms
stads och Stockholms läns sida nedbringa kostnaderna för
karolinska institutets nybyggnader genom samverkan, på
sätt ovan angivits, och att, därest denna väg visar sig icke
framkomlig, Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för
riksdagen framlägga fullständig generalplan över hela
Norrbackaanläggningens byggnads- och driftkostnader.»
2:o) av herr Olof Olsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 51 haft. (Nr 92.)
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1932:235 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående uppförande av byggnader'' för karolinska sjukhuset m. m. s. 1 i texten