Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inköp av Kinnekulleverkens egendom och skif''eroljererk ra. m.

1932-05-12 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1932:95, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inköp av Kinnekulleverkens egendom och skif''eroljererk ra. m.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 95.

3

>r 95.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1932 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

inköp av Kinnekulleverkens egendom och

skif''eroljererk ra. m.

(lia avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1932 dagtecknad proposition

(nr 177), vilken lnänvisats till statsutskottets förberedande behandling, bär

Kungl. Majit under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet

över förs varsår enden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att för inköp av Kinnekulleverkens egendom och skifferoljeverk

ävensom för iordningställande av nämnda oljeverk för fortsatt drift m. m.

må tagas i anspråk ett belopp av tillhopa 368,500 kronor av besparade

medel å flottans förrådstitlar för kol samt motor- och pannbrännolja.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Departementschefen har inledningsvis anfört följande:

»Genom beslut den 30 maj 1924 beviljade Kungl. Majit Olof Jönsson och

Per Jönsson såsom innehavare av firman Källekulleverken, Jönsson & C:o,

ett lån å 200,000 kronor från manufakturförlagslånefonden för anläggning å

Kinnekulle av ett oljeskifferdestillationsverk jämte brännugn för kalk. Detta

verk blev färdigt att tagas i bruk i slutet av år 1925 och drevs sedermera

försöksvis under kortare perioder intill sommaren 1927. Sedan verket därefter

reparerats och underkastats vissa ändringar, anhöll nämnde Olof Jönsson

i skrivelse till Kungl. Majit den 16 juni 1928 — under framhållande av

att han saknade egna medel att åter igångsätta verket — att en slutgiltig

provdrift av anläggningen måtte anordnas genom offentlig myndighets försorg.

Med anledning av berörda framställning uppdrog Kungl. Majit genom

brev den 14 december 1928 åt ingenjörsvetenskapsakademien att i samråd

med marinförvaltningen anställa försöksdrift vid anläggningen i fråga under

en tid av högst tre månader samt därefter till Kungl. Majit inkomma med

berättelse över de därvid vunna resultaten. För försöksdriftens bekostande

ställdes ett belopp av högst 6,000 kronor till ingenjörsvetenskapsakademiens

förfogande av det å riksstaten uppförda extra reservationsanslaget till tekniskt-vetenskaplig

forskningsverksamhet inom kraft- och bränsleområdet.

Den 19 mars 1930 avgav ingenjörsvetenskapsakademien till Kungl. Majit

berättelse angående den provdrift, som akademien i anledning av nyssnämnda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 95.

kungl, brev låtit anordna vid Kinnekulleverken under tiden 3 september—

19 oktober 1929. Enligt denna berättelse med åtföljande bilagor hade destillationsanläggningen

under provdriften fungerat tekniskt tillfredsställande

samt lämnat en brännolja, som utan någon som helst olägenhet kunde användas

såsom pannbrännolja. A idare hade konstaterats, att de vid oljedestillationen

bortgående gaserna inneliölle lätta bensiner i sådan mängd,

att ett tillgodogörande av dem kunde ifrågakomma.»

Departementschefen har härefter erinrat, att uti tvenne vid 1930 års

riksdag väckta, likalydande motioner (I: 107 och II: 295) framlades förslag

örn förhyrande från kronans sida av Kinnekulleverken under en tid av 5 år.

Uti sitt i anledning av nämnda motioner den 26 maj 1930 avgivna utlåtande

(nr 181) anförde statsutskottet, vilket över motionerna inhämtat yttranden

från marinförvaltningen och ingenjörsvetenskapsakademien, bland annat,

följande.

Utskottet, som avlagt besök vid Kinnekulleverken och besett anläggningarna

därstädes, ville som sin mening framhålla, att åtskilliga skäl syntes

tala för, att driften vid verken uppehölles i sådan omfattning, att säkra

hållpunkter kunde vinnas för bedömandet av spörsmålet, huruvida den kunde

göras ekonomiskt bärande och örn tillräcklig anledning förefunnes för att

med anlitandet av ifrågavarande verk söka öppna en möjlighet att förse

flottan med flytande bränsle av inhemsk framställning. Dessa spörsmål

syntes icke hava blivit genom hittills verkställda utredningar till fullo klarlagda.

Utskottet, som emellertid tillmätte förevarande fråga avsevärd betydelse,

hade därför ansett sig böra föreslå, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhölle, att Kungl. Majit måtte låta verkställa en skyndsam

utredning beträffande möjligheterna att på ett för staten tillfredsställande

sätt organisera oljeproduktionen vid verken i fråga. Enligt utskottets mening

vore _ det önskvärt, att denna utredning verkställdes på sådant sätt, att förslag

i ärendet kunde föreläggas 1931 års riksdag.

Då det emellertid syntes vara av vikt, att driften icke läge nere under

den tid utredningen påginge, hade utskottet velat förorda, att Kungl. Majit

erhölle bemyndigande att vidtaga åtgärder för driftens upprätthållande, i

den mån sådant i avbidan på resultatet av utredningen kunde anses erforderligt.

Da av motionerna och för utskottet tillgängliga upplysningar syntes

framgå, att vissa svårigheter förelåge för ägaren av Kinnekulleverken med

hänsyn till att föreskrivna räntor och amorteringar å det lån, som lämnats

till anläggningen från manufakturförlagslånefonden, icke kunnat fullgöras,

hade utskottet ansett sig därjämte böra föreslå, att, intill dess utredningen

förelåge och förslag i ärendet kunde framläggas för och behandlas av riksdagen,

med vidtagandet av åtgärder för indrivning av statsverkets ifrågavarande

fordringar måtte anstå.

Med bifall till statsutskottets förslag beslöt riksdagen (skrivelse nr 365/1930)

i anledning av förenämnda motioner dels anhålla, att Kungl. Majit måtte

föranstalta örn skyndsam utredning rörande frågan örn ordnandet av driften

vid Kinnekulleverken samt under vilka villkor och ekonomiska förutsättningar

vid verken utvunnet flytande bränsle skulle kunna tagas i anspråk

för marinens behov, ävensom anbefalla statskontoret att i avvaktan på resultatet

av ovannämnda utredning låta anstå med vidtagandet av åtgärder

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 95.

b

för indrivning av det från manufakturförlagslånefonden till Kinnekulleverken

lämnade lånet jämte ränta, dels ock anmäla, att riksdagen bemyndigat Kungl.

Maj:t att vidtaga åtgärder för uppehållande av driften vid verken, i den

män sådant i avbidan på resultatet av utredningen kunde anses erforderligt.

Genom brev den 20 juni 1930 anbefallde Kungl. Majit kommerskollegium

och marinförvaltningen att gemensamt verkställa och före den 1 november

1930 till Kungl. Majit inkomma med den av riksdagen begärda utredningen.

Härjämte förklarade Kungl. Majit genom samma brev, att åtgärder för indrivning

av förut omförmälda, den 30 maj 1924 beviljade statslån jämte därå

belöpande ränta skulle tillsvidare anstå. Genom särskilt beslut samma dag

bemyndigade Kungl. Majit vidare marinförvaltningen att träffa avtal med

ägaren till Kinnekulleverken angående dispositionsrätt utan kostnad för

kronan till skifferoljeanläggningen därstädes i och för anordnande under en

tid av omkring tre månader av försöksdrift vid anläggningen ävensom att

av behållna medel å förrådstitlarna för kol samt motor- och pannbrännolja

disponera ett belopp av högst 60,000 kronor till bestridande av. dels utav

försöken föranledda engångs- och driftskostnader, dels ock de kostnader föi

provkörningar med flottans fartyg, som i sammanhang med försöken kunde

befinnas erforderliga. Slutligen medgav Kungl. Majit genom beslut den 14

januari 1931, att till bestridande av kostnaderna för försöksdriftens uppehållande

under förenämnda tidsperiod finge utöver berörda 60,000 kronor

tagas i anspråk ytterligare högst 15,000 kronor, att utgå med högst 4,500

kronor från anslaget till flottans krigsberedskap och övningar samt med

återstoden från behållna medel å omförmälda förrådstitlar.

Med gemensam skrivelse den 12 mars 1931 avlämnade marinförvaltningen

och kommerskollegium den genom förenämnda brev den 20 juni 1930 anbefallda

utredningen rörande driften vid Kinnekulleverken m. m.

Departementschefen har härefter redogjort för nämnda utredning ävensom

myndigheternas däröver avgivna utlåtanden.

På sätt framgår av ämbetsverkens utredning, har undersökning verkställts,

huruvida driften vid Kinnekulleverken för framställning av olja ur skiffer

kunde göras ekonomiskt bärande. Därvid Ilar framlagts följande driftkalkyl,

avseende ett år:

Skiffer.

Utgifter:

Kostnad för 22,650 ton okrossad skiffer, levererad för 85 öre per ton

i krossverket.........................................................................................

Kronor

19,250

Eåolje- och gastillverkning.

Avlöning till en krosskötare......................

Kostnad för kraft.......................................

» i> underhåll ..............................

2,160

2.570

4,270

9,000

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 95.

Kronor

Avlöning till 6 ugnsskötare ...................................................... 12,960

» » 2 askkörare.......................................................... 3,840

» » 1 reparatör............................................................ 3,120

Kostnad för kraft....................................................................... 5 500

» » vattenrening.......................................................... 1650

» » smörjolja oell fotogen ........................................ 1240

’ ""derhäl1 ............................................................... MM 36,000

Oljeraffinering (60 driftsdygn).

Avlöning till 3 man................................................................... 1^30

Kostnad för bränsle och kemikalier.......................................... 3580

UDdel''h411 .................................................................................. 690

Arbetsledning (inkl. bokföring).

Lön till driftsledare.................................................................... 12,000

» » arbetsförman.................................................................. 3''ö00

» » kontorist........................................................................ 1,500 17(M)()

Oförutsett........................................................................... 4,250

Summa kronor 90,000

Inkomster:

Bensin: 50 ton ä 260 kronor per ton.................................................. 13,000

Gas: 275 dygn ä 172 kronor 50 öre per dygn ................................. 47,400

Summa kronor 60,400

Självkostnadspriset för under året framställda 715 ton pann- och dieselmo

tor brännolja bleve da --= 41.4 0 eller cirka 42 kronor per ton.

Departementschefen har i sitt allmänna uttalande i förevarande ärende

till en början ingått på frågan örn marinens behov av flytande bränsle och

därvid anfört följande:

Under tiden före världskriget användes — örn man bortser från undervattensbåtarna

— huvudsakligen kol såsom bränsle å krigsfartygen. Sedermera

har emellertid kolet i förevarande avseende alltmera undanträngts

av oljan, som ur militära och tekniska synpunkter ansetts äga så stora fördelar

framför kolet såsom drivmedel å örlogsfartygen, att numera praktiskt

taget alla dylika fartyg, som nybyggas, inrättas för oljeeldning.

Vad vårt land beträffar, har bränn oljan först under de senaste åren börjat

i större omfattning användas såsom bränsle å marinens fartyg. Under åren

1918 och 1919 uppgick åtgången av dylik olja endast till cirka 230 ton

per år, men redan år 1921 hade förbrukningen av enbart dieselmotorbrännolja,

vilken olja huvudsakligast användes såsom drivmedel för undervattensbåtarna,

ökats till cirka 1,000 ton per år. Sedan under de följande

åren dels några av flottans äldre fartyg helt eller delvis omändrats för oljeeldning,

dels ock nya för enbart oljeeldning byggda fartyg tillkommit, inträdde

jämväl en kraftig stegring i pannbrännoljeförbrukningen. Sålunda

ökades åtgången av pannbrännolja. från cirka 400 ton under år 1924 till omkring

7,000 ton under år 1928. Samtidigt steg förbrukningen av dieselmotorbrännolja,

så att densamma under år 1928 uppgick till cirka 1,300 ton.

Efter år 1928 har visserligen en stagnation inträtt i den dittills pågående

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande Nv 95.

stärka stenringen av oljeförbrukningen vid flottan, men allteftersom de nya

fartyg som ingå i det år 1927 beslutade programmet för flottans ersattnmgsbyggnad,

hinna färdigbyggas, bär man att räkna med ett ytterligare okat

oljebekov, då dessa fartyg utan undantag inrättas for oljeeldning, Såsom

av utredningen i ärendet framgår, beräknas årsbehovet av olja for flottans

räkning under fredstid komma att uppgå till 16,000 ton pannbrannolja och

1 400 ton dieselmotorbränn olja, sedan samtliga de fartyg, beträffande vilka

byggnadsbeslut redan fattats, blivit färdigställda. Lägges härtill den oljekvantitet

som erfordras för driften av statens båda isbrytarfartyg, vilkas förseende

med bränsle jämväl åligger marinförvaltningen, kommer man tor de

närmaste åren upp till ett årsbehov i fredstid för mannens rakning av cirka

18 000 ton pannbrännolja och 2,000 ton dieselmotorbrännolja. litter ar lydo

kommer detta behov att ytterligare ökas, i den mån ytterligare ersattmngsbyggnad

för flottan beslutes. Krigsbehovet av brännoljor uppgår givetvis

till betydligt större kvantiteter än fredsbehovet.

På grund av den ökade användning, som brännoljan således erhållit vid

flottan, har det blivit en angelägenhet av största vikt för marinens myndigheter

att söka säkerställa tillgången på dylik olja inom landet, för den händelse

importen skulle försvåras eller förhindras, och olika mojligheter tor

denna frågas lösande hava undersökts. Sålunda hava bland annat förutsättningarna

för uppläggande under fredstid av ett för en aysparrningsperiod

betryggande förråd tagits under övervägande. Då det emellertid alltid måste

vara vanskligt att i förväg bedöma behovet av de bränslekvantiteter, som

erfordras för en till sin tidslängd obekant avspärrningspenod kommer vid

användandet av enbart lagringsmetoden alltid en viss risk att förefinnas tor

att de i fredstid anskaffade förråden taga slut, innan möjlighet yppas tor

deras förnyande. På denna väg synes man således näppeligen kunna na

fram till en fullt tillfredsställande lösning av frågan örn mannens oljetorsorl

ning. Ansträngningarna torde därför böra inriktas på att utnyttja de

möjligheter till oljeframställning, som kunna förefinnas inom landet.

Sedan flera år tillbaka hava, framhåller departementschefen, i åtskilliga

länder pågått försök avseende framställning av en ersättningsprodukt folden

ur oljekällorna erhållna mineraloljan. Såsom råmaterial hava därvid

olika ämnen kommit till användning, exempelvis stenkol, brunkol, skiffei

och trä m. m., och ett flertal metoder för utvinnande av olja ur dessa ämnen

hava framkommit. För Sveriges del har särskilt en av bergsingenjören

Sven Bergh uppfunnen metod för framställning av olja ur alunskiffer tilldragit

sig intresse. Departementschefen har beträffande nämnda metod anfört

följande:

Metoden i fråga framlades första gången år 1920, och sedan den under de

närmast följande åren med understöd från statens sida provats vid mindre

försöksanläggningar dels vid Stockholms gasverk, dels vid Kinnekulle blev

metoden därefter underkastad prov i större skala vid Ixinnekulleverkens

för ändamålet under åren 1924—1925 uppförda skifferoljeverk. Proven därstädes

bedrevos till en början på bekostnad av Kinnekulleverkens dåvarande

likare Olof Jönsson, men sedan denne förklarat sig av ekonomiska skal icke

kunna slutföra provdriften, fortsattes densamma, såsom i det föregående omtormälts,

under år 1929 genom statens försorg under ledning av mgenjorsvetenskapsakademien.

Såsom resultat av denna provdrift framgick, att anläggningen

arbetad!- tekniskt tillfredsställande och lämnade en oljeprodukt,

sinn vid verkställda försök visade sig vara fullt användbar som pannbransle

å flottans fartyg.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande JVr 95.

Trots det goda resultat, som sålunda erhölls vid 1929 års provdrift viel

Kinnekulle verken, kvarstodo dock efter dess avslutande vissa spörsmål, som

tarvade ytterligare utredning, innan man kunde bilda sig en slutgiltig''uppfattning

örn den Berghska metodens användbarhet och lämplighet såsom

grundval för^ en inhemsk oljetillverkning. Sålunda hade icke tillförlitligt

underlag erhållits för bedömande av frågan, huruvida olj efram ställning med

metoden i fråga kunde göras ekonomiskt bärande. Ej ''heller hade de ekonomiska

och tekniska betingelserna för en oljeframställning i större skala

blivit tillräckligt klarlagda. Vidare återstod att utröna, huruvida metoden

jämväl lämpade sig för framställning av den såsom drivmedel för, bland

annat, flottans undervattensbåtar behövliga dieselmotorbrännoljan.

Efter att att hava erinrat örn, att dessa med flera spörsmål beträffande

möjligheterna för anordnande av en inhemsk oljeframställning gjorts tillföremål

för behandling i marinförvaltningens och kommerskollegii med skrivelse

den 12 mars 1931 avlämnade utredning rörande driften vid Kinnekulleverken

m. m., har departementschefen i fråga örn resultatet av nämnda utredning anfört

följande:

Enligt vad som framgår av denna utredning har förnyad provdrift för

utiönande av den Berghska metodens lämplighet för oljeframställning varit

anordnad vid Kinnekulleanläggningen under senare delen av år 1930 samt

i början av år 1931. Denna, provdrift har i vissa hänseenden lämnat gynnsammare

resultat än de, vilka erhöllos vid 1929 års försök. Sålunda har,

bland, annat, en ansenlig produktionsökning kunnat konstateras såväl i det

för själva oljeframställningen avsedda destillationsverket som i den i samband

med^ nämnda verk stående kalkschaktugnen, där den vid oljedestillationen

erhållna, ej kondenserade skiffergasen användes för kalkbränning.

Enligt utredningen kan med en driftstid av 275 dygn per år (återstoden

av året avses för översyn) viel anläggningen årligen produceras cirka 770 ton

råolja samt 840,000 kbm. skiffergas. Av den sålunda erhållna råoljan beräknas

kunna utvinnas cirka 715 ton pann- och dieselmotorbrännolja samt

omkring 55 ton råbensin.

Beträffande möjligheten att vid behov åstadkomma en ökning av den inhemska

oljeframställningen framhålles i utredningen, att den för oljeframställning

lämpliga, skiffern å Kinnekulleverkens egendom beräknas uppgå

till omkring 15 miljoner ton, varur med anlitande av Berghs metod torde

kunna utvinnas cirka 440,000 ton brännolja. I detta sammanhang må erinras,

att landets totala, till skifferoljeframställning användbara skiffertillgångar

skattas till ungefär 3,000 miljoner ton.

Då det enligt marinförvaltningens och kommerskollegii åsikt skulle möta

åtskilliga svårigheter att på ett ur statens synpunkt effektivt sätt ordna

driften vid Kinnekulleverken, för den händelse anläggningarna därstädes för

framtiden skulle förbliva i den nuvarande innehavarens ägo, hava ämbetsverken

föreslagit, att staten matte efter inköp av egendomen själv övertaga

oljetillverkningen vid anläggningen.

Kostnaderna för egendomens förvärvande hava i ämbetsverkens den 12

mars 1931 framlagda förslag beräknats till 400,000 kronor, varjämte det i

det föregående omförmälda lånet ur manufakturförlagslånefonden å 200,000

kronor, för vilket fastigheten häftar såsom säkerhet, skulle till såväl kapital

som ogulden ränta efterskänkas.

För iordningställande av oljeverket för fortsatt drift m. m. har ett belopp

av 88,000 kronor beräknats vara erforderligt.

Beträffande den framtida dispositionen av Kinnekulleverkens egendom har

i utredningen föreslagits, att den del av densamma, som är att betrakta såsom

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 95.

9

jordbruksfastighet, skall överlämnas till förvaltning av domänstyrelsen för

att i vanlig ordning utarrenderas, under det att den för industriellt ändamål

avsedda delen skall örn händ erila vas av marinförvaltningen, som skall utarrendera

kalkbruksdriften och själv endast driva oljeanläggningen.

Arrendeinkomsterna från kalkbruksdriften hava skattats till 10,000 ä

15,000 kronor.

Tillverkningskostnaderna för en årsproduktion av 715 ton pann- och

dieselmotorbrännolja samt 50 ton raffinerad bensin hava i utredningen be

räknats till 90,000 kronor. Den vid anläggningen erhållna skiffergasen,

vilken avses skola av arrendatorn av kalkbruksdriften användas i stället för

stenkol vid kalkbränning i kalkschaktugnen, har åsatts ett värde av 47,400

kronor, motsvarande anskaffningskostnaden för den kvantitet stenkol, som

genom gasens utnyttjande kan inbesparas. Vidare har den vid oljetillverkningen

utvunna bensinen angivits hava ett värde av 13,000 kronor. Självkostnadsnadspriset

för framställning av förenämnda årsproduktion olja har

med ledning härav beräknats till (90,000 — 47,400— 13,000 =) 29,600 kronor

eller till i runt tal 42 kronor per ton. Vid uppgörandet av denna kalkyl

hava några kostnader för ränta och amortering å anläggningskapitalet icke

medräknats, varjämte förutsatts, att skatten å bensintillverkningen skulle

resti tueras.

Såsom slutomdöme beträffande den föreliggande frågan hava marinförvaltningen

och kommerskollegium i sitt förslag av den 12 mars 1931 anfört,

att vidmakthållandet av oljedriften ''säd Kinnekulleverken enligt ämbetsverkens

mening måste anses vara av den allra största betydelse för att vid

hindrad eller försvårad import bidraga till landets förseende med flytande

bränsle och speciellt för att vid krigstillfälle möjliggöra säkerställandet av

flottans behov av brännoljor.

Uti de i ärendet avgivna utlåtandena hava, framhåller departementschefen,

åtskilliga erinringar framställts emot marinförvaltningens och kommerskollegii

den 12 mars 1931 framlagda förslag rörande inköp av Kinnekulleverken.

Innehållet i dessa, huvudsakligen av ingenjörsvetenskapsakademien samt

vissa av försvarsberedskapskommissionens ledamöter gjorda erinringar har

av departementschefen sammanfattats sålunda:

Ur teknisk synpunkt kunde problemet örn framställning av olja ur skiffer

redan anses hava blivit klarlagt genom de prov, som hittills utförts vid

Kinnekulleverken. Från denna synpunkt sett förefunnes det därför ingen

anledning för staten att upplägga en permanent försöksstation av den art,

som nu ifrågasatts.

Utredningen i ärendet hade visat, att en skifferoljeframställning i och för

sig utan samband med annan drift, exempelvis kalkbränning, vore ur ekonomisk

synpunkt fullständigt utsiktslös, åtminstone med de oljepriser, som

för närvarande rådde på världsmarknaden. Den olja, som erhölles vid Kinnekulleanläggningen,

utgjorde en biprodukt vid en industriell drift — kalkbränning

— vilken vore utslagsgivande såväl i fråga örn produktionsvolymen

som beträffande tillverkningskostnaderna. Det vore omöjligt att överblicka

de ekonomiska konsekvenser, som kunde komma att uppstå för staten, därest

den skulle förvärva och driva sekundäranläggningen, oljeverket, under det

att primäranläggningen, kalkbränningsugnen, bleve till sin funktion beroende

av ett arrendeavtal. Ur statens synpunkt vore det att föredraga, örn

ett privat industriintresse kunde finna anledning att övertaga anläggningen

och utveckla densamma till större dimensioner, varvid en begränsad subvention

från statens sida kunde ifrågasättas för oljeproduktionens främjande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 95.

Ett statsförvärv ar Kinnekulleverksanläggningen skulle snarare motverka

än befrämja en önskvärd industriell lösning av oljeframställningsproblemet.

Emot den av ämbetsverken framlagda driftkalkylen kunde vissa erinringar

göras. Särskilt gällde detta i fråga örn de inkomster, som beräknats inflyta

genom utarrendering av kalkscliaktugnen och leverans av skiffergas till kalkbränningen

i denna ugn. Det pris, som den blivande arrendatorn av kalkugnen

skulle erlägga för därstädes förbrukad skiffergas, syntes, såvitt av

utredningen kunde bedömas, vara högre än vad som betingades av teknisktekonomiska

skäl. Det vore därför ovisst, örn de i driftkalkylen beräknade

inkomsterna kunde för framtiden påräknas. Då kombinationen med kalkugnen

utgjorde den centrala punkten i förslaget, skulle försöksstationen,

om denna kombination av en eller annan anledning bortfölle, icke utan

mycket stora kostnader från statens sida kunna upprätthållas. Stora risker

förelåge alltså för, att en försöksanläggning av föreslagen art skulle komma

att förorsaka statsverket permanenta utgifter utan att medföra några häremot

svarande fördelar.

Ur krigsberedskapssynpunkt kunde en anläggning med Kinnekulleverkens

blygsamma dimensioner icke tillmätas någon nämnvärd betydelse. Härvid

vore för övrigt att märka, att den med varje år stegrade oljeförbrukningen

kommit att i viss mån minska intresset för våra skiffrar såsom grundval för

olj ef ramställning. Man måste därför nu i relativt högre grad än tidigare

inrikta sig på andra möjliga hjälpkällor. För klarläggande av krigsberedskapssynpunkten

erfordrades ytterligare utredning rörande byggnadstid, byggnadskostnader,

personalbehov m. m. för en krigstidsanläggning icke blott enligt

Kinnekullesystemet utan även enligt andra tänkbara destillationssystern.

Departementschefen har härefter meddelat, att efter det myndigheternas

yttranden över marinförvaltningens och kommerskollegii förenämnda utredning

avgivits, hade den nuvarande ägaren av Kinnekulleverken, agronomen

Otto Jönsson, i skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 oktober 1931 erbjudit sig

att försälja ifrågavarande egendom med tillhörande kalkbruk, skifferoljeverk

m. m. för det egendomen för närvarande åsätta taxeringsvärdet eller 260,500

kronor, under förutsättning dels att förenämnda lån ur manufakturförlagslånefonden

till såväl kapital som ogulden ränta efterskänktes, dels ock att

Jönsson tillerkändes ersättning med minst 20,000 kronor för vissa kostnader,

som han haft för oljeanläggningen.

I anledning av detta försäljningsanbud har, fortsätter departementschefen,

marinförvaltningen, efter samråd med kommerskollegium och domänstyrelsen,

den 21 december 1931 avgivit förnyat utlåtande i ärendet, och har departementschefen

härom anfört följande:

I utlåtandet uppgives, att vid verkställd undersökning rörande i vad mån

fastigheten skulle kunna förränta den av Otto Jönsson begärda köpeskillingen,

260,500 kronor, framgått, att för kalkbruksanläggningen kan påräknas

ett årligt arrende av 10,000 kronor, att jordbruksfastigheten bör kunna utarrenderas

mot ett årligt belopp av 4,400 kronor, att egendomen i dess

helhet alltså skulle lämna en avkastning av 14,400 kronor per år, att härifrån

dock bör avdragas skatter, beräknade till cirka 1,300 kronor, samt att

den årliga nettoavkastningen således kan beräknas till 13,100 kronor eller

cirka 5 % av köpeskillingen.

I utlåtandet föreslås, att köpeskillingen, 260,500 kronor, skall bestridas

av lånemedel. Det för driftens fortsatta ordnande m. m. erforderliga beloppet

88,000 kronor, liksom ock den summa å 20,000 kronor, vilken av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr Sjö.

11

Otto Jönsson begäres för vissa å oljeanläggningen nedlagda kostnader, hava

däremot ansetts böra utgå av bekålina medel å flottans förrådstitlar för kol

samt motor- och pannbrännolja.

Såsom av den föregående framställningen framgår, fortsätter departementschefen,

avser det av ämbetsverken framlagda förslaget i första hand

att möjliggöra ett säkerställande av marinens behov av flytande bränsle under

tider, då import av denna vara av en eller annan anledning icke kan äga

rum. De ifrågasatta åtgärderna äro således närmast att anse såsom beredskapsåtgärder,

och de krav, som böra uppställas beträffande förslagets bärighet

i ekonomiskt avseende, måste följaktligen i viss mån modifieras med

hänsyn härtill.

Till ledning vid bedömandet av de ekonomiska konsekvenser, som ett

realiserande av det föreliggande förslaget skulle medföra för staten, har departementschefen

anfört följande:

Av två till mig överlämnade arrendekontrakt, det ena mellan marinförvaltningen

och Kooperativa förbundet, förening u. p. a., samt det andra

mellan marinförvaltningen och Kinnekulleverkens tidigare innehavare Olof

Jönsson, framgår, att preliminära avtal numera träffats om utarrendera av

såväl kalkdriften å egendomen som de till densamma hörande jordbruksfastigheterna,

varvid arrendeavgiften bestämts till 10,000 kronor för år för

kalkdriften och 300 kronor för månad för jordbruksfastigheterna jämte

skyldighet för vederbörande arrendator att betala alla för sistnämnda fastigheter

utgående skatter och onera. Sammanlagda arrendeinkomsten per år

skulle alltså enligt dessa avtal uppgå till 13,600 kronor, vilket motsvarar en

avkastning av mer än 5 % å den i det senaste försäljningsanbudet angivna

köpeskillingen, 260,500 kronor.

Beträffande kontraktet rörande jordbruksfastigheterna, mot vilket domänstyrelsen

förklarat sig ej hava någon erinran att göra, är att märka, att

detsamma är avsett att gälla endast för tiden intill den 14 mars 1933, detta

för att lämna vederbörande myndighet fria händer i fråga örn utarrenderingen,

sedan frågan örn fastigheternas förvaltning blivit definitivt ordnad.

Det i fråga örn kalkdriften, upprättade avtalet avser däremot en tid av

något över fem år. Enligt detta avtal åligger det arrendatorn att i kalkschaktugnen

bränna kalk, i den mån jordägaren anser sig kunna lämna

bränsle (skiffergas) härtill från oljeverket, dock att arrendatorn icke är pliktig

mottaga mera bränsle än som erfordras för bränning av under första arrendeåret

1,750 ton, under andra arrendeåret 3,500 ton, under tredje arrendeåret

5,200 ton och därefter årligen intill 8,250 ton osläckt kalk. För till kalkschaktugnen

lämnat bränsle skall arrendatorn betala 4 kronor per ton framställd

osläckt kalk, avsedd för jordbruksändamål, respektive 5 kronor 50 öre

per ton kalk, avsedd för industriändamål.

Enligt vad som framgår av en marinförvaltningens förenämnda skrivelse

den 21 december 1931 bifogad, av marinöverdirektören Schoerner uppgjord

»Sammanfattning av hittills vunna resultat vid försöksdrift åren 1929 och

1931 vid Kinnekulleverken», vilken sammanfattning torde såsom bilaga få

fogas till statsrådsprotokollet rörande förevarande ärende, beräknas numera

framställningskostnaderna för brännolja vid verken komma att uppgå till

eirka 40 kronor per ton, under förutsättning att ränta och amortering å

anläggningskapitalet icke medräknas. För jämförelses skull kan här påpekas,

att oljepriset i allmänna marknaden för närvarande utgör 40 ä 45 kronor

per ton fritt svensk importhamn. Vid uppgörandet av nyssnämnda kalkyl

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

•Statsutskottets utlåtande Nr dö.

har med tillämpning av bestämmelserna i förenämnda med Kooperativa

förbundet upprättade preliminära avtal — den vid oljeframställningen erhållna,

såsom bränsle i kalksclmktugn en avsedda skitfergasen beräknats lämna

en inkomst av 150 kronor per til 1 verkni ngsdygn.

I det för oljeverkets iordningställande m. m. beräknade beloppet, 88,000

kronor, ingår, bland annat, en post å 10,000 kronor, utgörande ersättning

till bergsingenjören Bergh för utövning av vissa honom tillhöriga patenträttigheter.

_ Beträffande denna ersättning är att märka, att beloppet, 10,000

kronor, enligt av Bergh numera gjort erbjudande, är avsett att utgöra full

ersättning för nytt] anderätten till samtliga Bergh nu tillhöriga ävensom av

honom framdeles förvärvade patenträttigheter m. m. rörande oljeframställning

ur skiffer å den till inköp föreslagna egendomen, vadan alltså, i motsats

till vad som tidigare ifrågasatts, någon särskild licensavgift för patentens

utövande icke skall utgå.

Inkomsterna av jordbruket och kalkbrytningen å Kinnekulleverkens egendom

kunna således beräknas lämna en tillfredsställande förräntning å inköpssumman,

260,500 kronor. Däremot torde under nuvarande förhållanden de

för oljeanläggningens iordningställande m. m. samt för utgivande av viss

ersättning åt säljaren erforderliga beloppen, tillhopa 108,000 kronor, icke

kunna förräntas. Huruvida driften vid oljeverket kommer att i framtiden

bliva ekonomiskt bärkraftig, torde icke för närvarande vara möjligt att avgöra.

Oavsett huru denna drift än utfaller, torde emellertid någon fara icke

föreligga för, att densamma skall komma att åsamka staten några större

oberäkneliga kostnader, alldenstund ju staten kan, när helst så anses påkallat,

inställa oljetillverkningen. Att märka är, att en inställelse av nämnda

tillverkning kan äga rum utan att avkastningen av den utarrenderade egendomen

minskas. De med ett inköp av Kinnekulle verken förenade ekonomiska

riskerna bliva således förhållandevis obetydliga. I varje fall synas

de icke kunna bliva av sådan omfattning, att de böra tillmätas avgörande

betydelse vid den föreliggande frågans lösning.

Departementschefen har härefter ingått på ett bemötande av de erinringar,

som av vissa myndigheter framställts emot förslaget rörande inköp av Kinnekulleverken,

och därvid anfört följande:

Den omständigheten, att problemet rörande framställning av olja ur

skiffer redan blivit ur teknisk synpunkt klarlagt, synes näppeligen med fog

kunna anföras såsom skal mot fortsättande genom statens försorg av driften

vid Kinnekulleverken i föreslagen omfattning, ty även örn den Berghska

metoden redan nu visat sig vara tekniskt sett tillfredsställande, utesluter detta

givetvis icke, att densamma vid fortsatt drift kan i olika avseenden förbättras

och göras än mera effektiv och därmed ur ekonomisk synpunkt fördelaktigare.

Erfarenheterna från den senaste provdriften synas för övrigt tyda på, att

metoden erbjuder åtskilliga utvecklingsmöjligheter i olika avseenden.

Det Ilar framhållits, att ett statsförvärv av Kinnekulleverken skulle kunna

befaras bliva till hinder för en såsom önskvärd ansedd industriell lösning

av oljeframställningsproblemet och den därmed sammanhängande frågan

örn användningen av de vid oljedestillationen erhållna skiffergaserna. Såsom

påpekats i en av de vid ingenjörsvetenskapsakademiens utlåtande i ärendet

fogade reservationerna, synes det vara svårt att förstå, vari detta hinder skulle

kunna tänkas bestå. Erfarenheten har visat, att det privatekonomiska intresset

icke lockas av de möjligheter till inhemsk oljeproduktion, som för närvarande

förefinnas, och någon ändring härutinnan lärer näppeligen vara att förvänta,

innan oljeprisen undergått en väsentlig förhöjning. Skulle i en framtid in
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

StatsiUskottets utlåtande, Nr ''J5.

13

tresse för privatekonomisk oljedrift inom landet uppstå, synes den omständigheten,

att staten redan förut igångsatt tillverkning av olja, icke behöva utgöra

något som helst hinder för de privatekonomiska planernas förverkligande.

Snarare synes man vid eventuellt igångsättande framdeles av enskild

industriell drift kunna draga åtskillig nytta av de erfarenheter, som

vunnits vid en tidigare igångsatt statlig försöksdrift.

Med anledning av vad som i vissa av de i ärendet avgivna utlåtandena

anförts rörande möjligheterna för åstadkommande av inhemsk oljetillverkning

enligt andra metoder lin den i förevarande utredning föreslagna, torde

böra framhållas, att den vid Kinnekulleverken prövade Berghska metoden

föreligger i ^experimentera! och för praktisk användning färdigt skick. Däremot

synes ingen av de övriga metoder, som kunna komma i fråga för oljetillverkning

här i landet, betinna sig i sådant skick, att den med utsikt till

framgång omedelbart kan praktiskt utnyttjas för oljeframställning i större

skala, utan torde härför komma att erfordras ''långvariga och omfattande

experiment. Den Berghska metoden synes således vara den enda, med

vilken man åtminstone för närvarande har att räkna för tillgodoseende av

vårt oljebehov i händelse av avstängd tillförsel från utlandet. Under sådana

förhållanden kan jag ej finna annat än att de åtgärder, som från statsmakternas

sida finnas böra vidtagas för skapande av en inhemsk oljeproduktion,

i första hand böra baseras på denna metod.

Vid bedömandet av Kinnekulleanläggningens betydelse ur försvarsberedskapssynpunkt

bör beaktas, att oljeverket därstädes är avsett att vara en

försöksstation, varest möjligheterna för drift i större skala skola närmare

undersökas och åtgärderna för övergång till sådan drift skola förberedas.

Genom anläggningens förvärvande och driftens fortsättande får staten tillfälle

att utbilda en för ändamålet lämplig ledal''- och arbetarstam, vilken sedermera,

därest driften skulle behöva utökas, kan användas i förhandsställning.. Med

staten såsom ägare av Kinnekulleverkens egendom kan brytningen i kalkstens-

och skifferbrotten ordnas så, att en snabb utökning till stordrift möjliggöres

utan betungande avbanings- och scliaktningskostnader. Med egendomen

i enskild ägo kommer risk alltid att föreligga för att åtkomsten

av dess för brytning för närvarande ovanligt lättillgängliga skifferfyndigheter

försvåras genom olämpligt ordnad kalkdrift.

Enligt av marinförvaltningen verkställda preliminära undersökningar skulle

en anläggning med en årlig tillverkningskapacitet av 40,000 ton råolja kunna

iordningställas vid Kinnekulleverken på en tid av cirka 7 månader, med

möjlighet att utnyttja delar av nyanläggningen efter kortare tid, allt under

förutsättning att ritningar och planer föreligga utarbetade i detalj. Ur den

angivna råoljekvantiteten kan, enligt vad som uppgives, utvinnas cirka 33,300

ton pannbrännolja och cirka 3,800 ton dieselmotorbrännolja, eller vad som

beräknas utgöra flottans årliga behov under en neutralitetsvakt.

Departementschefen har härefter framhållit, att lian i likhet med marinförvaltningen

och kommerskollegium ansett det vara synnerligen betydelsefullt,

att den vid anläggningen i fråga med stora uppoffringar från

såväl statens som enskildas sida påbörjade skifferdestillationsdriften vidmaktliölles

för att i händelse av behov kunna utgöra grundval för utökad

oljeframställning inom landet. Av utredningen i ärendet att döma, syntes

det icke vara möjligt att på ett ur statens synpunkt tillfredsställande sätt

säkerställa denna drift, nied mindre Kinnekulleverkens egendom med tillhörande

anläggningar övertoges av kronan. Med hänsyn härtill och då departementschefen

icke hade något att erinra mot (lii villkor för egendomens

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 95.

förvärvande, som angivits i den nuvarande ägarens försäljningsanbud den

3 oktober 1931, hade lian funnit sig böra tillstyrka, att förslag avlätes till

riksdagen örn inköp av ifrågavarande egendom på nyssnämnda villkor.

Även det i utredningen framlagda förslaget, att ett belopp av 88,000

kronor matte få disponeras för ordnande av oljeverket för fortsatt drift m. m.,

hade departementschefen funnit sig böra biträda.

Beträffande kostnadernas bestridande har, framhåller departementschefen,

ifrågasatts, att själva inköpssumman för egendomen, 260,500 kronor, skulle

utgå av lånemedel, medan det för oljeverkets iordningställande erforderliga

beloppet, 88,000 kronor, ävensom det särskilda belopp av 20,000 kronor,

som enligt förenämnda försäljningsanbud skall utgå till säljaren för vissa

av honom havda kostnader, för oljeverket, skulle bestridas av behållna medel

å flottans förrådstitlar för kol samt motor- och pannbrännolja.

Med hänsyn till att det huvudsakliga syftet med Kilillekulleverksanläggningens

förvärvande vore att säkerställa flottans oljebehov, ansåge emellertid

departementschefen, att det för ifrågavarande ändamål erforderliga beloppet

i dess helhet, (260,500 + 88,000 + 20,000 =) 368,500 kronor, borde utgå

av flottans nyssnämnda förrådstitlar.

Beträffande dessa förrådstitlars ställning hade marinförvaltningen meddelat,

att den kontanta behållningen å desamma efter avräkning av de belopp,

som av ämbetsverket ansåges erforderliga för komplettering av kol- och oljeförråden,

den 1 december 1931 uppgått till 416,682 kronor.

På det att de utgifter, varom här vore fråga, måtte komma till synes i

budgetredovisningen, syntes departementschefen nämnda belopp, 368,500

kronor, icke böra utgå direkt ur sagda förrådstitlar utan först såsom särskilda

uppbördsmedel tillgodoföras ett i riksstaten under fjärde huvudtiteln

redan uppfört anslag, varifrån kostnaderna för inköpet av Ivinnekulleverken

m. m. sedermera borde bestridas. Bestämmelser härom syntes i sinom tid

böra utfärdas av Kungl. Majit.

Den framtida dispositionen av egendomen syntes departementschefen

böra ordnas så, att åt domänstyrelsen uppdroges att för marinförvaltningens

räkning ombesörja förvaltningen och utarrenderingen av de till egendomen

hörande jordbruksfastigheterna, under det att egendomen i övrigt förvaltades

av marinförvaltningen.

Det syntes böra ankomma på Kungl. Majit att träffa avgörande beträfande

dispositionen av de belopp, vilka komme att inflyta genom utarrendering

av kalkdriften samt jordbruksfastigheterna.

Ett godtagande av försäljningsanbudet innebure, bland annat, att det Olof

Jönsson och Per Jönsson såsom innehavare av firman Ivinnekulleverken,

Jönsson & C:o, genom kungl, brev den 30 maj 1924 beviljade lånet ur

manufakturförlagslånefonden å 200,000 kronor efterskänktes till såväl kapital

som ogulden ränta. Såsom statskontoret framhållit, syntes manufakturförlagslånefondens

ifrågavarande fordran numera vara skäligen värdelös.

Det borde, framhåller departementschefen slutligen, därest propositionen

vunne riksdagens bifall, ankomma på Kungl. Majit att meddela föreskrift

örn avskrivning av statens fordran i anledning av manufakturförlagslånet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9f).

15

På sätt framgår av en vid propositionen bifogad, av marinöverdirektören

Schoerner uppgjord »Sammanfattning av hittills vunna resultat vid försöksdrift

åren 1929 och 1931 vid Kinnekulleverken» har i fråga örn totalkostnaden

per dygn för framställning av skifferråolja vid Kinnekulleverken enligt

de resultat, som uppnåtts vid 1931 års provdrift, örn anläggningen tänktes

arbeta 275 dygn per år, gjorts följande beräkning:

Efter allt att döma skulle driften kunna upprätthållas 300 dygn eller mera

per år, men med hänsyn till tidigare kalkyler har 275 dygn bibehållits.

Oljeverkets värde är 180,000 kronor enligt år 1929 verkställd undersökning

av försäkringsbolaget Allmänna Brand, som tagit del av kostnadsberäkningar

och räkningar. Detta kapital avskrives och förräntas i nedanstående

kalkyl i överensstämmelse med vad som är brukligt för liknande anläggningar

eller med 15,500 kronor per år, motsvarande 56: 50 kronor per dygn.

Underhåll för krossverk och skifferdestillationsanläggning uppgår per år till:

för krossverket.................................................................... c:a kronor 4,270:

» skif! erdestillationsanläggningen.................................... » » 6,690:

Summa c:a kronor 10,960: —

eller cirka 40 kronor per dygn.

Vid ordinarie drift beräknas en driftsledare, verkmästare eller pensionerad

flaggunderofficer, samt en kontorist kunna anställas för tillhopa 6,500

kronor per år, vilket per driftsdag utgör cirka 23: 50 kronor.

Vidare har i nämnda bilaga uppgjorts följande sammanställning beträffande

försöksdriftens resultat:

Kronor per dygn

Skiffer

Arbetslöner ^

Elektrisk kraft t

Smörjmedel m. m.)

Arbetsledning m. m.

Underhåll..................

Bunta och amorterin

enligt ovan (1931 års provdrift)

195: —

23:50

40: —

56:50

315: —

Avgår ersättning för

kontrakt c:a .........

destillationsgas enligt preliminärt upprättat

........................................................................ 150: —

Differens 165: —

eller per ton råolja = 56 kronor fritt verket.

2.93

Vid Marinförvaltningens fortsatta provdrift förutsättes, att anläggningskapitalet

avskrives, varför posten »Sänta och amortering» bör utgå. Råoljepriset

blir då kronor 37:— per ton. Lägges driften för framställning av

produkter enligt punkt 2 (1931 års provdrift), så att man genom bensinavdrivning

av skifferråoljan och raffinering av den erhållna bensinen ur ett ton

råolja erhåller 832.5 kg. pannbrännolja, 95 kg. dieselmotorbränn olja och 65

kg. renad bensin, kan följande kalkyl uppställas:

Kostnad för råolja (1 ton enligt ovan)......................................... kronor 37: —

» » bensinavdrivning och raffinering .................... »_7: 15

kronor 44: 15

Avgår inkomst för bensin, 65 kg. ä 11 öre................................ kronor 7: fo

kronor 37: —

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 95.

Utskottets

yttrande.

Omkostnaden för 832.5 + 95= 927.5 kg. pann- och dieselmotorbrännolja

blir således 37: kronor eller per ton räknat - = 40 kronor, allt fritt

0.93

verket.

Även om viss tvekan kan råda beträffande hållbarheten av de kalkyler,

som lagts till grund för en framtida drift av Kinnekulleanläggningen, har

utskottet dock, med hänsyn till de fördelar, som ett statsförvärv av Kinnekulleverkens

egendom med tillhörande anläggningar kunna medföra, ansett

sig böra tillstyrka Kungl. Maj.ts föreliggande förslag.

Pa sätt framgår av den utav marinöverdirektören Schoerner uppgjorda sammanfattningen

av hittills vunna resultat vid försöksdrift åren 1929 och 1931

vid Kinnekulleverken, hava lönekostnaderna för en driftsledare, verkmästare

eller pensionerad flaggunderofficer, samt en kontorist beräknats till sammanlagt

6,500 kronor per år. Mot detta belopp har utskottet icke funnit anledning

till erinran. Däremot har utskottet icke kunnat undgå att finna det

belopp å 12,000 kronor, som enligt ämbetsverkens i ärendet gjorda utredning

skulle utgå till den under driftens förberedande stadium särskilt anställde

driftsledaren, vara väl högt. Emellertid kommer, enligt vad utskottet

under hand inhämtat, särskild arbetsledare att vara anställd allenast under

en kortare tid och vid sådant förhållande har utskottet icke ansett sig böra

föreslå någon reducering av nämnda belopp.

Slutligen vill utskottet ifrågasätta, huruvida det må anses lämpligt, att

i ett blivande arrendeavtal intaga någon bestämmelse örn skiljedom. Utskottet

vill i detta hänseende hänvisa till 1922 års riksdags uttalande i dess

skrivelse nr 54 (sid. 12).

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må medgiva, att för inköp av Kinnekulleverkens

egendom och skifferoljeverk ävensom för iordningställande

av nämnda oljeverk för fortsatt drift m. m. må tagas i

anspråk ett belopp av tillhopa 368,500 kronor av besparade

medel å flottans förrådstitlar för kol samt motor- och pannbrännolja.

Stockholm den 12 maj 1932.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 94.

Reservation

av herr Kvarnzelius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:244 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående inköp av Kinnékulleverkens egendom och skifferoljeverk m, m. s. 1 i texten