Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för viss polispersonal i Boden att för uppflyttning i löneklass tillgodoräkna sig viss föregående anställningstid.
1932-05-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1932:96, Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för viss polispersonal i Boden att för uppflyttning i löneklass tillgodoräkna sig viss föregående anställningstid.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 96.
17
Nr 96.
Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1932 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för viss
polispersonal i Boden att för uppflyttning i löneklass
tillgodoräkna sig viss föregående anställningstid.
(l:a avd.)
Uti en inom andra kammaren av herr II. Lundström väckt motion (nr 183),
vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har hemställts,
att riksdagen ville medgiva rätt för den del av fästningspolispersonalen i
Boden, som vunnit anställning före 1922, att retroaktivt, för uppflyttning i
löneklasser, få tillgodoräkna sig tiden för föregående anställning på aktiv stat
vid armén.
Motionären har till stöd för sin framställning anfört följande.
»Sedan riksdagen år 1921, vid genomförandet av ny lönereglering för
arméns och marinens personal, beslutat, att den fästningspolispersonalen tillerkända
rättigheten att för erhållande av ålderstillägg få tillgodoräkna sig
föregående anställning på aktiv stat vid armén skulle bortfalla, har en del av
den personal, som anställdes vid fästningspolisen vid dess omorganisation den
1 januari 1917, vid placering i löneklass å den nya lönestaten erhållit en så
ringa löneförbättring, att den i lönehänseende kommit i en undantagsställning
såväl i förhållande till övriga anställda vid fästningspolisen som till jämställda
grupper vid armén och marinen.
År 1916, då förslag örn fästningspolispersonalens i Boden och å Karlsborg
utökning och uppförande på ordinarie stat förelåg till behandling, insåg såväl
kommendanten i Boden som Kungl. Majit nödvändigheten av att dels vid
rekrytering av densamma erhålla en i alla avseenden fullt pålitlig och plikttrogen
personal och dels bereda den en avlöning, som utgjorde skälig ersättning
för dess arbete. För att i möjligaste mån bereda sig säkerhet för att personalen
icke i förtid lämnade sina befattningar för andra tjänster, vilket ansågs
vara av stor betydelse, beslöt Kungl. Majit och riksdagen, att en del av avlöningen
skulle utgå i form av upprepade ålderstillägg.
En pålitlig och plikttrogen personal ansågs vara att söka bland underofficerarna
och fast anställt underbefäl vid armén med väl vitsordad tjänst,
och för att erhålla äldre och stadgade personer beslöt Kungl. Majit och riksdagen,
att för åtnjutande av ålderstillägg skulle all föregående anställning på
aktiv stat vid armén och tjänst vid fästningspolispersonalen i Boden få tillgodoräknas.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 53 haft. (Nr 94 —97.)
103* s* 2
18
Statsutskottets utlåtande Nr DO.
Med stöd av här ovan aniorda av riksdagen fattade beslut att för åtnjutande
av ålderstillägg få tillgodoräkna all föregående anställning på aktiv stat vid
armén och tjänst vid fästningspolisen, utfärdade kommendanten i Boden förordnanden
och fullmakter å beställningarna med uttryckligt angivande av antalet
ålderstillägg för varje befattningshavare. Dessa fullmakter och förordnanden
blevo stämpelbelagda och måste lösas av vederbörande befattningshavare.
På grund av dessa bestämmelser (förmåner och särskilt medgivande av riksdagen
att såsom tjänsteår få tillgodoräkna sig föregående anställning på aktiv
stat vid armén) anmälde sig dels ett flertal äldre furirer på aktiv stat vid
armén och dels ett flertal underofficerare i reserven likaså med långvarig anställning
vid armén som sökande, varav de äldsta och mest meriterade erhöllo
anställning.
Då den av riksdagen beviljade rättigheten att få räkna föregående anställning
på aktiv stat vid armén blev fråntagen en viss del av fästningspolispersonalen
vid 1921 års lönereglering, fingo dessa under flera år framåt uppbära
personligt lönetillägg för att komma i åtnjutande av samma löneförmåner som
de hade före 1921 års lönereglering. Härav framgår att här omförmäld personal
icke erhöll någon löneförbättring, då ifrågavarande lönereglering avsåg''
en förbättring av arméns personals löner, torde det icke kunna anses vara med
rättvisa överensstämmande att en del av samma personalgrupp erhåller löneminskning,
under det att en del av samma personalgrupp erhöll löneförbättring.
Enligt 1918 års militära avlöningssakkunnigas uttalanden till representanter
för fästningspolispersonalen i Boden hade de sakkunniga icke avsett att denna
förut tillerkända särskilt medgivna rättighet skulle fråntagas då i tjänst varande
personal. Nedanstående kungl, kungörelse av den 21 oktober 1921,
nr 637, mom. 1, tredje stycket, torde även giva stöd för dessa uttalanden:
''Därest innehavare av beställning, som enligt hittills gällande stat varit
förenad med rätt till ålderstillägg i nämnda beställning fått tillgodoräkna sig
viss tid, varunder han i statens tjänst utfört arbete, som ansetts likvärdigt med
det han haft att utföra å beställningen, skall i och för beställningshavarens
placering i löneklass å den nya staten så anses, som om han under nämnda
tid varit innehavare av ifrågavarande beställning.’
Sedan de tjänsteår, som på grund av ovan anförda bestämmelser tillerkänts
dessa furirer och underofficerare vid anställningen vid fästningspolispersonalen,
borttagits vid den nya löneregleringens genomförande, även för dem,
som förut äro anställda enligt den gamla löncstaten, hava dessa trots långvarig
tjänst och hög levnadsålder placerats i de lägsta löneklasserna inom lönegraden.
Ovanberörda förfaringssätt kan knappast vara med rätt och billighet förenligt,
i synnerhet som i stat för fästningspolispersonalen år 1916 bestämts, att
såväl föregående anställning på aktiv stat vid armén ävensom förutvarande
tjänst vid fästningspolispersonalen skulle få tillgodoräknas för erhållande av
ålderstillägg. Enligt nu fastställd löneklassplacering skulle således, av den
personal, som anställdes samtidigt vid fästningspolispersonalen den 1 januari
1917, endast de, som hade den förstnämnda meriten, berövas förmånen av densamma,
under det att de, som innehade den senare, fortfarande skulle få åt
-
Statsutskottets utlåtande Nr 06. 19
njuta förmånen, trots att dessa rättigheter tillerkändes samtidigt och då ansågos
såsom likvärdiga.
Riksdagens avsikt torde knappast hava varit att beröva tidigare anställd
personal den rätt till tjänsteårsberäkning den förut haft, utan torde riksdagsbeslutet
avsett den personal, som efter löneregleringen erhölle anställning.
I anledning av motion i samma ärende år 1924 anför statsutskottet, att
fästningspolispersonalen av viss hänsyn och i beaktande av sakkunnigas uttalande
placerats: överkonstapel i 3 lönegraden och konstapel i 2 lönegraden i
den för civilmilitär personal föreslagna löneplan, och att personalen därigenom
erhållit skälig ersättning för sitt arbete. Häremot må anföras följande: Trots
ovannämnda placering har fästningspolispersonalen icke blivit jämställd i lönehänseende
med de personalgrupper, fanjunkare och sergeanter, med vilka riksdagen
år 1916 bestämde att polispersonalen närmast skulle vara likställda. Enligt
stat för år 1917 erhöll överkonstapel 118 kronor mer än fanjunkare och
konstapel 120 kronor mer än sergeant.
Efter 1921 års lönereglering åtnjuter överkonstapel 276 kronor mindre än
fanjunkare och konstapel 96 kronor mindre än sergeant.i slutlön utom dyrtidstillägg.
Dessutom bör framhållas, att inom fästningspolispersonalen förefinnes synnerligen
små och för en stor del av personalen inga utsikter för befordran till
överkonstapel, då däremot en sergeant i regel erhåller befordran till fanjunkare
vid omkring 40 års ålder.
Då vederbörande myndigheter tydligen begått en orättvisa mot här omnämnd
fästningspolispersonal vid 1921 års lönereglering och vid övergångsbestämmelsernas
tolkning, anser jag det vara en hederssak för staten att nu
gottgöra detta.
Även örn riksdagen skulle bifalla här ovan gjord framställning, kommer
denna personal ändå ej i åtnjutande av sådana löneförmåner, att de bliva jämställda
med de personalgrupper vid armén, med vilka de voro jämförliga före
år 1921 års lönereglering.
Det synes mig rimligt, att personal, som före 1921 års lönereglering vunnit
anställning, bibehålies vid samma rätt till tjänsteårsberäkning även efter den
nya löneregleringen.»
Motionärens hemställan avser rätt för viss polispersonal i Boden att för uppflyttning
i löneklass tillgodoräkna sig föregående anställningstid vid armén.
Utskottet vill erinra om, att ett liknande ärende varit i besvärsväg föremål för
vederbörande myndigheters och regeringsrättens prövning. Någon tillgodoräkning
i de hänseenden, varom i föreliggande motion är fråga, medgavs därvid
icke.
Det synes emellertid utskottet, som om det i motionen framlagda förslaget
icke vore att betrakta som en ren tillgodoräkningsfråga utan snarare avsåge en
lönereglering för nämnda polispersonal. Vid sådant förhållande lärer det enligt
utskottets mening böra närmast ankomma på Kungl. Majit att efter framställning
av vederbörande låta verkställa utredning i ärendet och, därest skäl här
-
Utskottets
■yttrande.
20
Statsutskottets utlåtande Nr D6.
för anses föreligga, för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan
komma att föranleda. I ärendets nuvarande skick anser sig utskottet i varje
fall icke kunna föreslå, att ändring vidtages i de avlöningsbestämmelser, som
gälla för ifrågavarande personal.
Utskottet får alltså hemställa,
att herr Lundströms förevarande motion (II: 183) icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 maj 1932.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 94.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.