Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för viss polispersonal i Boden att för uppflyttning i löneklass tillgodoräkna sig viss föregående anställningstid.

1932-05-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1932:96, Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för viss polispersonal i Boden att för uppflyttning i löneklass tillgodoräkna sig viss föregående anställningstid.

Dokumentets text

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

17

Nr 96.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1932 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om rätt för viss

polispersonal i Boden att för uppflyttning i löneklass

tillgodoräkna sig viss föregående anställningstid.

(l:a avd.)

Uti en inom andra kammaren av herr II. Lundström väckt motion (nr 183),

vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har hemställts,

att riksdagen ville medgiva rätt för den del av fästningspolispersonalen i

Boden, som vunnit anställning före 1922, att retroaktivt, för uppflyttning i

löneklasser, få tillgodoräkna sig tiden för föregående anställning på aktiv stat

vid armén.

Motionären har till stöd för sin framställning anfört följande.

»Sedan riksdagen år 1921, vid genomförandet av ny lönereglering för

arméns och marinens personal, beslutat, att den fästningspolispersonalen tillerkända

rättigheten att för erhållande av ålderstillägg få tillgodoräkna sig

föregående anställning på aktiv stat vid armén skulle bortfalla, har en del av

den personal, som anställdes vid fästningspolisen vid dess omorganisation den

1 januari 1917, vid placering i löneklass å den nya lönestaten erhållit en så

ringa löneförbättring, att den i lönehänseende kommit i en undantagsställning

såväl i förhållande till övriga anställda vid fästningspolisen som till jämställda

grupper vid armén och marinen.

År 1916, då förslag örn fästningspolispersonalens i Boden och å Karlsborg

utökning och uppförande på ordinarie stat förelåg till behandling, insåg såväl

kommendanten i Boden som Kungl. Majit nödvändigheten av att dels vid

rekrytering av densamma erhålla en i alla avseenden fullt pålitlig och plikttrogen

personal och dels bereda den en avlöning, som utgjorde skälig ersättning

för dess arbete. För att i möjligaste mån bereda sig säkerhet för att personalen

icke i förtid lämnade sina befattningar för andra tjänster, vilket ansågs

vara av stor betydelse, beslöt Kungl. Majit och riksdagen, att en del av avlöningen

skulle utgå i form av upprepade ålderstillägg.

En pålitlig och plikttrogen personal ansågs vara att söka bland underofficerarna

och fast anställt underbefäl vid armén med väl vitsordad tjänst,

och för att erhålla äldre och stadgade personer beslöt Kungl. Majit och riksdagen,

att för åtnjutande av ålderstillägg skulle all föregående anställning på

aktiv stat vid armén och tjänst vid fästningspolispersonalen i Boden få tillgodoräknas.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 53 haft. (Nr 94 —97.)

103* s* 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr DO.

Med stöd av här ovan aniorda av riksdagen fattade beslut att för åtnjutande

av ålderstillägg få tillgodoräkna all föregående anställning på aktiv stat vid

armén och tjänst vid fästningspolisen, utfärdade kommendanten i Boden förordnanden

och fullmakter å beställningarna med uttryckligt angivande av antalet

ålderstillägg för varje befattningshavare. Dessa fullmakter och förordnanden

blevo stämpelbelagda och måste lösas av vederbörande befattningshavare.

På grund av dessa bestämmelser (förmåner och särskilt medgivande av riksdagen

att såsom tjänsteår få tillgodoräkna sig föregående anställning på aktiv

stat vid armén) anmälde sig dels ett flertal äldre furirer på aktiv stat vid

armén och dels ett flertal underofficerare i reserven likaså med långvarig anställning

vid armén som sökande, varav de äldsta och mest meriterade erhöllo

anställning.

Då den av riksdagen beviljade rättigheten att få räkna föregående anställning

på aktiv stat vid armén blev fråntagen en viss del av fästningspolispersonalen

vid 1921 års lönereglering, fingo dessa under flera år framåt uppbära

personligt lönetillägg för att komma i åtnjutande av samma löneförmåner som

de hade före 1921 års lönereglering. Härav framgår att här omförmäld personal

icke erhöll någon löneförbättring, då ifrågavarande lönereglering avsåg''

en förbättring av arméns personals löner, torde det icke kunna anses vara med

rättvisa överensstämmande att en del av samma personalgrupp erhåller löneminskning,

under det att en del av samma personalgrupp erhöll löneförbättring.

Enligt 1918 års militära avlöningssakkunnigas uttalanden till representanter

för fästningspolispersonalen i Boden hade de sakkunniga icke avsett att denna

förut tillerkända särskilt medgivna rättighet skulle fråntagas då i tjänst varande

personal. Nedanstående kungl, kungörelse av den 21 oktober 1921,

nr 637, mom. 1, tredje stycket, torde även giva stöd för dessa uttalanden:

''Därest innehavare av beställning, som enligt hittills gällande stat varit

förenad med rätt till ålderstillägg i nämnda beställning fått tillgodoräkna sig

viss tid, varunder han i statens tjänst utfört arbete, som ansetts likvärdigt med

det han haft att utföra å beställningen, skall i och för beställningshavarens

placering i löneklass å den nya staten så anses, som om han under nämnda

tid varit innehavare av ifrågavarande beställning.’

Sedan de tjänsteår, som på grund av ovan anförda bestämmelser tillerkänts

dessa furirer och underofficerare vid anställningen vid fästningspolispersonalen,

borttagits vid den nya löneregleringens genomförande, även för dem,

som förut äro anställda enligt den gamla löncstaten, hava dessa trots långvarig

tjänst och hög levnadsålder placerats i de lägsta löneklasserna inom lönegraden.

Ovanberörda förfaringssätt kan knappast vara med rätt och billighet förenligt,

i synnerhet som i stat för fästningspolispersonalen år 1916 bestämts, att

såväl föregående anställning på aktiv stat vid armén ävensom förutvarande

tjänst vid fästningspolispersonalen skulle få tillgodoräknas för erhållande av

ålderstillägg. Enligt nu fastställd löneklassplacering skulle således, av den

personal, som anställdes samtidigt vid fästningspolispersonalen den 1 januari

1917, endast de, som hade den förstnämnda meriten, berövas förmånen av densamma,

under det att de, som innehade den senare, fortfarande skulle få åt
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 06. 19

njuta förmånen, trots att dessa rättigheter tillerkändes samtidigt och då ansågos

såsom likvärdiga.

Riksdagens avsikt torde knappast hava varit att beröva tidigare anställd

personal den rätt till tjänsteårsberäkning den förut haft, utan torde riksdagsbeslutet

avsett den personal, som efter löneregleringen erhölle anställning.

I anledning av motion i samma ärende år 1924 anför statsutskottet, att

fästningspolispersonalen av viss hänsyn och i beaktande av sakkunnigas uttalande

placerats: överkonstapel i 3 lönegraden och konstapel i 2 lönegraden i

den för civilmilitär personal föreslagna löneplan, och att personalen därigenom

erhållit skälig ersättning för sitt arbete. Häremot må anföras följande: Trots

ovannämnda placering har fästningspolispersonalen icke blivit jämställd i lönehänseende

med de personalgrupper, fanjunkare och sergeanter, med vilka riksdagen

år 1916 bestämde att polispersonalen närmast skulle vara likställda. Enligt

stat för år 1917 erhöll överkonstapel 118 kronor mer än fanjunkare och

konstapel 120 kronor mer än sergeant.

Efter 1921 års lönereglering åtnjuter överkonstapel 276 kronor mindre än

fanjunkare och konstapel 96 kronor mindre än sergeant.i slutlön utom dyrtidstillägg.

Dessutom bör framhållas, att inom fästningspolispersonalen förefinnes synnerligen

små och för en stor del av personalen inga utsikter för befordran till

överkonstapel, då däremot en sergeant i regel erhåller befordran till fanjunkare

vid omkring 40 års ålder.

Då vederbörande myndigheter tydligen begått en orättvisa mot här omnämnd

fästningspolispersonal vid 1921 års lönereglering och vid övergångsbestämmelsernas

tolkning, anser jag det vara en hederssak för staten att nu

gottgöra detta.

Även örn riksdagen skulle bifalla här ovan gjord framställning, kommer

denna personal ändå ej i åtnjutande av sådana löneförmåner, att de bliva jämställda

med de personalgrupper vid armén, med vilka de voro jämförliga före

år 1921 års lönereglering.

Det synes mig rimligt, att personal, som före 1921 års lönereglering vunnit

anställning, bibehålies vid samma rätt till tjänsteårsberäkning även efter den

nya löneregleringen.»

Motionärens hemställan avser rätt för viss polispersonal i Boden att för uppflyttning

i löneklass tillgodoräkna sig föregående anställningstid vid armén.

Utskottet vill erinra om, att ett liknande ärende varit i besvärsväg föremål för

vederbörande myndigheters och regeringsrättens prövning. Någon tillgodoräkning

i de hänseenden, varom i föreliggande motion är fråga, medgavs därvid

icke.

Det synes emellertid utskottet, som om det i motionen framlagda förslaget

icke vore att betrakta som en ren tillgodoräkningsfråga utan snarare avsåge en

lönereglering för nämnda polispersonal. Vid sådant förhållande lärer det enligt

utskottets mening böra närmast ankomma på Kungl. Majit att efter framställning

av vederbörande låta verkställa utredning i ärendet och, därest skäl här
-

Utskottets

■yttrande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr D6.

för anses föreligga, för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan

komma att föranleda. I ärendets nuvarande skick anser sig utskottet i varje

fall icke kunna föreslå, att ändring vidtages i de avlöningsbestämmelser, som

gälla för ifrågavarande personal.

Utskottet får alltså hemställa,

att herr Lundströms förevarande motion (II: 183) icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 maj 1932.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 94.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.