Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vattendomstolarnas organisation m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

1932-05-12 · 51 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 49 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1932:99, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vattendomstolarnas organisation m. m. jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

1

Nr 99.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1932 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vattendomstolarnas

organisation m. m. jämte en i ämnet väckt

motion.

(3:e avd.)

I den till riksdagen den 4 januari 1932 avlåtna propositionen (nr 1)

angående statsverkets tillstånd ock behov under budgetåret 1932/1933 har

Kungl. Majit under andra huvudtiteln (punkt 16 av det vid statsverkspropositionen

fogade statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

nämnda dag) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, till bestridande av kostnaderna för vattendomstolarna för

budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra förslagsanslag å 320,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 29 februari

1932 dagtecknad proposition, nr 164, vilken hänvisats till statsutskottets

förberedande behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden nämnda dag, föreslagit

riksdagen

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

skall från och med den 1 januari 1933 äga tillämpning å befattningshavare

vid vattendomstolarna;

dels besluta, att uti den till samma reglemente hörande tjänsteförteckningen

skall under andra huvudtiteln införas följande:

Verk och befattningar

Avdelning och

lönegrad enligt

löneplanen

Andra huvudtiteln.

Vattendomstolarna.

Vattenrättsdomare........................................................................

A 2

Vattenrättsingenjör ....................................................................

B 30

Kontorsbiträde ............................................................................

B 4

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 55 haft. (Nr 99.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

dels godkänna särskilda bestämmelser av den lydelse, bilaga A vid sagda

protokoll utvisar, att från och med den 1 januari 1933 lända till efterrättelse

beträffande vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer;

dels bestämma antalet ordinarie befattningshavare vid vattendomstolarna

på följande sätt:

Lönegrad

4 vattenrättsdomare .................''........... A 2

6 vattenrättsingenjörer ........................ B 30

4 kontorsbiträden .............................. B 4 ;

dels godkänna det av departementschefen framlagda förslaget till avlöningsstat

för vattendomstolarna, att tillämpas från och med den 1 januari

1933;

dels medgiva att till vattenrättsdomare, som enligt hittills gällande bestämmelser

ägt uppbära någon del av avlöningen i förskott, vid ingången

av januari månad 1933 må utbetalas ett belopp, motsvarande vad han

skulle hava i den befattning, han vid utgången av år 1932 innehade, i

förskott uppburit för januari månad 1933, örn de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna

då fortfarande varit gällande, så ock att kostnaderna

härför må bestridas av den i avlöningsstaten för vattendomstolarna

upptagna anslagsposten till avlöningar åt ordinarie tjänstemän;

dels till bestridande av kostnaderna för de fasta vattendomstolarna under

tiden den 1 juli—den 31 december 1932 anvisa ett extra förslagsanslag

å 130,000 kronor;

dels i riksstaten under andra huvudtiteln uppföra under rubriken ''vattendomstolarna’

ett ordinarie förslagsanslag å 130,000 kronor;

dels ock till bestridande av kostnaderna för handläggning vid Västerbygdens

vattendomstol av målet angående Vänerns reglering för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag å 60,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Vid anmälan den 4 januari 1932 till årets statsverksproposition av behov

av fortsatt anslag för vattendomstolarna (andra huvudtiteln sid. 25

o. f.) förklarade sig departementschefen hava för avsikt föreslå Kungl.

Maj:t att avlåta proposition till riksdagen örn nämnda domstolars omorganisation

på grundval av ett av presidenten i kammarrätten K. H. Högstedt

och majoren i väg- och vattenbyggnadskåren M. Serrander, i egenskap

av särskilt tillkallade sakkunniga, i ämnet avgivet betänkande. Innan

departementschefen närmare ingått på de spörsmål, vartill de sakkunnigas

förslag givit anledning, har departementschefen lämnat följande

redogörelse för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99. 3

Vattendomstolarnas nuvarande organisation och arbetssätt.

Genom den av 1918 års lagtima riksdag antagna och den 28 juni samma

år utfärdade vattenlagen, vilken trädde i kraft med ingången av år 1919,

inrättades för behandlingen av vattenmål i första instans särskilda domstolar,

benämnda vattendomstolar. Andra instans i dylika mål utgör enligt

samma lag Svea hovrätt i viss sammansättning under benämningen

vattenöverdomstol, och mot vattenöverdomstolens beslut fullföljes talan

hos Kungl. Maj:t i högsta domstolen. I vissa vattenmål, nämligen sådana

som angå inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän farled eller

allmän flottled, fullföljes för närvarande talan mot vattendomstols utslag

i allmänhet icke hos vattenöverdomstolen utan hos Kungl. Majit i regeringsrätten.

Enligt 11 kap. 9 § vattenlagen bestämmes antalet vattendomstolar av

Kungl. Majit, som jämväl förordnar örn vattendomstolarnas domsområden.

Genom kungörelse den 30 juli 1918 är vattendomstolarnas antal fastställt

till femi Norrbygdens, Mellanbygdens, österbygdens, Söderbygdens

och Västerbygdens vattendomstolar. Domsområdena för dessa äro enligt

samma kungörelse med däri genom kungörelse den 6 juni 1924 vidtagen

ändring bestämda sålunda, att i stort sett höra:

till Norrbygdens vattendomstol de norrländska älvarnas vattenområden

till Ångermanälvens vattenområde i söder;

till Mellanbygdens vattendomstol Ångermanälvens samt övriga norrländska

vattendrags områden till och med Ljusnans vattenområde;

till Österbygdens vattendomstol söder därom belägna i Bottniska viken

och Östersjön utfallande floders vattenområden till Motala ströms i söder;

till Söderbygdens vattendomstol Vätterns jämte Motala ströms och söder

därom belägna i Östersjön utmynnande vattendrags områden samt

Gotland ävensom de sydliga västkustvattendragens till och med Lagans

vattenområden; samt

till Västerbygdens vattendomstol övriga västkustvattendrags områden

jämte Vänerns till- och avlopps vattenområde.

Vattendomstol består av en lagkunnig, i domarvärv erfaren ordförande,

benämnd vattenrättsdomare, *två vattenrättsingenjörer med sakkunskap

och erfarenhet, den ene särskilt beträffande byggande i vatten och den

andre särskilt i frågor örn torrläggning av mark, samt två vattenrättsnämndemän.

I vissa fall, nämligen då anläggning, företag eller annat,

varom i vattenmål är fråga, är utan nämnvärd inverkan å vattenförhållandena

och ej heller motstående intresse av någon betydelse därav beröres,

är vattendomstolen beslutför med vattenrättsdomaren och vattenrättsnämndemännen

samt allenast den ene av vattenrättsingenjörerna.

Vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer förordnas av Kungl. Majit

för viss tid. Vattenrättsnämndemännen utses genom val för sex år, i Norrland

samt Värmlands och Kopparbergs län en för varje tingslag samt i

övriga delar av riket en för varje domsaga.

Domstolar i

vattenmål.

Vattendomstolarnas

antal

och domsområden.

Vattendom
stolarnas
sammansätt
ning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

Vattendomstol

skansliernas

förläggningsorter.

Vid vattendomstol äro vidare anställda dels en lagkunnig sekreterare,

benämnd vattenrättssekreterare, och dels i mån av behov en eller flera

vattenrättsamanuenser med juridisk utbildning samt ett eller flera skrivbiträden.

Vattenrättssekreterare förordnas av Kungl. Maj:t för viss tid,

amanuenser och skrivbiträden av vederbörande vattenrättsdomare.

För varje vattendomstol finnes kansli, förlagt för Norrbygdens vattendomstol

till Umeå, för Mellanbygdens till Sundsvall, för Österbygdens till

Stockholm, för Söderbygdens till Stockholm och för Västerbygdens till

Vänersborg. Kansliet skall hållas öppet för allmänheten under viss tid

varje helgfri dag. Då det med hänsyn till göromålens obehindrade fortgång

eller eljest prövas lämpligt, kan förordnas, att vattendomstols kansli

för viss tid, högst en månad, förlägges till annan ort.

Till vattendomstolarnas behandling höra i stort sett alla mål, som röra

anläggningar eller andra åtgärder i vattendrag, sjöar eller andra vattensamlingar,

vare sig syftet därmed är att utnyttja vattenkraft, begagna sig

av vattenområdet för samfärdsel eller flottning eller bereda mark erforderlig

torrläggning eller tillgodose annat av vattenförhållandena beroende

intresse. För vidtagande av dylik åtgärd förutsättes i vattenlagen

i stor utsträckning medgivande av vattendomstol. De mål, som sålunda

komma under vattendomstolarnas behandling, äro av i hög grad skiftande

omfattning och innebörd. Understundom kan ett enda dylikt mål, såsom

det nu pågående angående reglering av Vänern eller det för ett antal år

sedan avdömda örn reglering av Siljan, beröra ett helt vattensystem och

hava ingripande betydelse för hela bygders befolkning. För dessa måls

prövning och ett behörigt tillgodoseende av alla därmed förknippade intressen

krävas ingående hydrografiska och tekniska utredningar angående

företagets verkningar i olika riktningar. Av dessa undersökningars

tillförlitlighet bero stora värden ej allenast för sökanden till företaget

utan ock för det allmänna och de sakägare, som beröras av företagets

verkningar. Vad nu yttrats äger ock sin tillämpning i fråga örn de

jämförelsevis mindre företagen såsom sjöregleringar, sjösänkningar och

vattena vledningar. Jämväl för dessa företag är det av synnerlig vikt,

att de ur ekonomisk och teknisk synpunkt t göras till föremål för en allsidig

och ingående behandling.

Förfarandet vid vattendomstolarna skiljer sig ej oväsentligt från det,

som är rådande vid de allmänna underrätterna. De allmänna intressen,

som göra sig starkt gällande i fråga örn vattenmålen, påkalla i långt högre

grad än i vanliga mål initiativ och medverkan från domstolens sida. Ansvaret

för utredningens fullständighet åvilar i främsta rummet vattenrättsdomaren.

Redan innan målet kommer under bedömande av vattendomstolen,

har han att föranstalta örn erforderliga undersökningar, vid

vilka ingenjörerna äro skyldiga att medverka. Handläggningen av ett

vattenmål är i överensstämmelse härmed uppdelad å två stadier, förberedelsen

och den egentliga domstolsbehandlingen. Syftet med förberedel
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99. 5

sen är att genom ett klarläggande redan å detta stadium av de ekonomiska

och tekniska frågorna såvitt möjligt begränsa antalet domstolssammanträden.

Under tiderna mellan dessa pågår alltså å vattendomstolens

kansli och genom undersökningar å stället arbetet med måls förberedande

till behandling eller avgörande.

Av redogörelsen för förfarandet vid vattendomstolarna framgår, att de

förberedande åtgärder, som i avseende å ett anhängiggjort mål böra ''vidtagas

före själva domstolsbehandlingen, i första hand ankomma på vattenrättsdomaren,

som enligt stadgan den 6 december 1918 angående tjänstgöringen

vid vattendomstolarna har att leda och övervaka det förberedande

arbetet för vattendomstolens sammanträde. Givet är emellertid, att vattenrättsdomaren

i stor utsträckning redan på detta stadium är hänvisad

till vattenrättsingenjörernas medverkan i såväl tekniska som ekonomiska

frågor. I vattenlagen stadgas ock, att vattenrättsdomaren beträffande

fråga, vari det tillkommer honom att besluta, bör, där frågans beskaffenhet

det påkallar, rådgöra med vattenrättsingenjörerna. Vid utformandet

av vattendomstolsstadgans föreskrifter örn vattenrättsingenjörs åligganden

bar även sikte tagits därpå, att ingenjörernas medverkan erfordras

icke blott vid själva domstolsförhandlingarna och vid förberedande teknisk

undersökning å stället utan jämväl i övrigt. Enligt 4 § i stadgan

åligger det vattenrättsingenjör:

1) att meddela vattenrättsdomaren upplysningar och råd, som av denne

i tjänsteärende påkallas, för vilket ändamål vattenrättsingenjören har att,

örn vattenrättsdomaren så finner nödigt, inställa sig för överläggning å

tid och plats, som denne efter samråd med ingenjören bestämmer;

2) att på vattenrättsdomarens anmodan verkställa teknisk granskning

av mål och ärende, som ankommer på vattenrättsdomarens eller vattendomstolens

handläggning, samt, örn vattenrättsdomaren anser frågans beskaffenhet

det påkalla, däröver till vattenrättsdomaren avgiva skriftlig

berättelse;

3) att, i den mån vattenrättsdomaren finner det för göromålens fortgång

nödigt, för ändamål, som i 1) eller 2) sägs, deltaga i arbetet å vattendomstolens

kansli;

4) att, då han därtill av vattenrättsdomaren förordnas, förrätta sådan

undersökning, som avses i 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen; samt

5) att i den utsträckning, vartill stadgandet i 12 kap. 2 § nämnda lag

föranleder, deltaga i arbetet med vattenbokens förande och därvid, utom

annat, sörja för utförande av de ritningar, som böra intagas i vattenboken.

Vattenrättsingenjör får enligt vattendomstolsstadgan icke åtaga sig enskilt

uppdrag rörande företag eller åtgärd, som kan antagas komma under

vattendomstolens bedömande, och ej heller rörande mål, som anliängiggjorts

vid annan vattendomstol, innan detsamma blivit genom laga kraftägande

utslag avgjort.

V attendomstolspersonalens

åligganden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Avlöning ör

hållanden.

6 Statsutskottets utlåtande Nr 99.

Beträffande vattenrättsnämndeman, vilkens huvudsakliga åliggande

naturligtvis är att på kallelse av vattenrättsdomaren deltaga i sammanträden

med vattendomstolen, innehåller stadgan därjämte föreskrift örn

skyldighet bland annat att, då han därtill av vattenrättsdomaren förordnas,

biträda vid undersökning enligt 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen.

Angående vattenrättssekreterarens åligganden lämnas i stadgan utförliga

bestämmelser. Det torde emellertid vara tillräckligt att här erinra

däiom, att det åligger honom att efter vattenrättsdomarens anvisning biträda

vid beredandet av mål och ärenden, som ankomma på handläggning

av vattendomstolen eller vattenrättsdomaren, samt vid vattenhokens förande,

att på vattenrättsdomarens anmodan vara tillstädes vid vattendomstolens

sammanträden och därvid föra erforderliga minnesanteckningar,

att uppsätta och för vattenrättsdomaren till granskning och underskrift

framlägga vattendomstolens protokoll ävensom skrivelser, kungörelser,

förelägganden och andra expeditioner, som skola av vattenrättsdomaren

undertecknas, samt att i övrigt biträda med göromålen å vattendomstolens

kansli. Vattenrättssekreteraren är skyldig att, då han därtill förordnas,

vid ledighet för vattenrättsdomaren förvalta dennes ämbete.

Såsom i det föregående nämnts, innehava vattenrättsdomare, vattenrättsingenjörer

och vattenrättssekreterare sina befattningar allenast på

förordnanden. I enlighet härmed äro avlöningsförhållandena för dem

ordnade så att visst årsarvode tillerkänts dem, varjämte ingenjörerna

uppbära särskilt dagarvode. Vattenrättsdomare åtnjuter sålunda ett årsarvode

av 15,000 kronor, därav 4,000 kronor förklarats skola utgöra tjänstgöringspenningar.

Vattenrättsingenjör uppbär i årsarvode 5,000 kronor

samt i dagarvode 25 kronor för varje dag, då han tjänstgör vid vattendomstolens

sammanträde eller är upptagen av undersökning enligt 11 kap.

45 § 2 mom. vattenlagen. Särskild ersättning kan därjämte efter Kungl.

Maj:ts prövning i varje särskilt fall tillerkännas vattenrättsingenjör för

tjänstgöring å vattendomstolens kansli. Årsarvodet åt vattenrättssekreterare

utgör 8,000 kronor, därav 2,800 kronor betraktas såsom tjänstgöringspenningar.

Å de omförmälda arvodena utgår dyrtidstillägg enligt

de grunder, som gälla för dylikt tillägg å oreglerad lön. Vattenrättsnämndeman

är berättigad till ett dagarvode av 15 kronor för varje dag,

då han deltager i vattendomstolens sammanträde eller i sådan undersöksom

nyss nämnts. Vid fastställande av ifrågavarande arvoden bär

utgångspunkten varit, att allenast vattenrättsdomaren och vattenrättssekreteraren

skulle vara ständigt upptagna av sitt arbete i vattendomstolen.

Vad angår vattenrättsingenjörstjänsterna har förutsatts, att ingenjörens

befattning skulle kunna förenas med annan statstjänst.

Avlöningen till vattenrättsamanuenser och skrivbiträden vid vattendomstolarna

utgår efter grunder, som fastställas av Kungl. Majit. För

närvarande äro till avlönande av amanuenser anvisade följande belopp,

nämligen vid Mellanbygdens vattendomstol 1,800 kronor samt vid var och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99. ‘

en av Öster bygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar

3,500 kronor. Å amanuensavlöningen utgår dyrtidstillägg enligt samma

grunder som för vattenrättsdomare, ingenjörer och sekreterare. Beträffande

utgifterna för renskrivning vid vattendomstolarna skall enligt

Kungl. Maj:ts beslut iakttagas, att, därest skrivbiträde med stadigvarande

tjänstgöring behöver vid vattendomstol anställas, sådant biträde

icke må, utan Kungl. Maj:ts för särskilt fall lämnade medgivande, uppbära

högre avlöning än som jämlikt avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila

statsförvaltningen, tillkommer skrivbiträde. Dyrtidstillägg till skrivbiträde

utgår i enlighet med de bestämmelser, som i sådant avseende gälla

i fråga örn befattningshavare vid i lönehänseende nyreglerat verk.

Enligt stadgan angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna äga

vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare för åtnjutande av semester

undfå ledighet utan avdrag å löneförmåner under högst en och en halv

månad vart år. Dylik ledighet får dock icke förläggas till sådan del av

året, som är tjänlig för syns hållande, såframt det icke prövas kunna

ske utan större olägenhet för göromålens behöriga fortgång. Däres vattenrättsdomare

eller vattenrättssekreterare under visst år icke till fullo

åtnjutit honom för det året tillkommande semesterledighet, må den ledighet,

han sålunda icke åtnjutit, beviljas honom under de tre första månaderna

påföljande år.

Då det med hänsyn till omfattningen av visst mål eller eljest för göromålens

behöriga fortgång anses erforderligt, äger vattenöverdorhstolen

medgiva vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjör befrielse från hans

tjänsteåligganden med undantag för visst mål eller ock från viss del eller

vissa av de honom åliggande göromålen. Örn i sistnämnda fall vattenrättssekreterare

förordnas att med bibehållande av egen tjänst förrätta

viss del eller vissa av vattenrättsdomarens åligganden, är han icke i anledning

därav berättigad till särskild ersättning. Till annan vikarie för

vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjör vid partiell ledighet, som nyss

nämnts, bestämmes ersättningen av Kungl. Majit.

I anledning av det vid Västerbygdens vattendomstol anhängiga målet

angående reglering av sjön Vänern är vid nämnda domstol särskild personal

anställd, nämligen en vattenrättsdomare, tva vattenrättsingenjörer,

en vattenrättssekreterare, en vattenrättsamanuens med tjänstgöring såsom

sekreterare samt ett ingenjörsbiträde, med en sammanlagd årlig avlöning

av, förutom dagarvoden åt ingenjörerna, 42,200 kronor. Beträffande

dagarvodena åt de vattenrättsingenjörer samt vattenrättsnämndemän,

vilka deltaga i handläggningen av omförmälda mål, gälla särskilda

av Kungl. Majit meddelade bestämmelser.

Till upprätthållande av verksamheten vid vattendomstolarna har från

och med budgetåret 1926/1927 anvisats ett extra förslagsanslag av 235,000

kronor. Från detta anslag, som under budgetåret 1929/1930 överskreds

Särskild personal

vid

Västerbygdens

vattendomstol.

Anslag till

vattendomstolarnas

verksamhet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Expeditionslösen

vid

vattendomstolarna.

Vattendomstols

av gifter.

Vattendom
stolarnas
arbetsbörda.

8 Statsutskottets utlåtande Nr 99.

med omkring 13,000 kronor ock under budgetåret 1930/1931 med omkring

14,000 kronor, bestridas samtliga utgifter vid vattendomstolarna med undantag

av kostnaderna för renskrivning, kanslihyra m. m., vilka gäldas

från andra huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till skrivmaterialier och

expenser, ved m. m., varjämte domstolspersonalens tjänsteresor ersättas

från samma huvudtitels anslag till rese- och traktamentspenningar.

I detta sammanhang må framhållas, att lösen för expeditioner, som utfärdas

från vattendomstolarna, skola av vederbörande befattningshavare

redovisas till statsverket. Enligt uppgifter av vattenrättsdomarna har

det genomsnittliga årliga beloppet av lösen och stämpel vid vattendomstolarna

under åren 1928—1930 uppgått till cirka 11,300 kronor.

Vidare erinras, att då jämlikt vattenlagen medgivande lämnas till byggande

i vatten för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft eller till vattenreglering

eller torrläggningsföretag eller då ändrade bestämmelser rörande

hushållningen med vattnet meddelas i syfte att vinna ökad möjlighet

att utnyttja vattenkraft, sökanden är pliktig att, innan medgivandet

tages i bruk, såsom bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation

och verksamhet erlägga viss avgift. De till statsverket influtna vattendomstolsavgifterna

hava, örn man bortser från de första två åren av

domstolarnas verksamhet, genomsnittligen uppgått till omkring 20,400

kronor årligen.

Körande vattendomstolarnas arbetsbörda under åren 1919—1930 hava

de sakkunniga låtit med ledning av domstolarnas diarier sammanställa

vissa statistiska uppgifter, vilka i tabellform återfinnas å sid. 13—17 i

det i ärendet avgivna, propositionen såsom bilaga närslutna betänkandet.

Av de statistiska tabellerna framgår, att hela antalet under åren

1919—1930 till vattendomstolarna inkomna mål, vilka blivit till behandling''

upptagna, utgjort:

vid Norrbygdens

» Mellanbygdens

» österbygdens

» Söderbygdens

» Västerbygdens

vattendomstol 492 eller i genomsnitt per år cirka 41

475 » » » » » » 4Q

58o » » » » » » 49

614 » » » » » » 54

552 » » » » » » 46.

Den å sid. 18 i betänkandet intagna tabellen rörande de vid utgången av

vart och ett utav åren 1919—1930 oavgjorda vattenmålen visar, att arbetsbalansen

från år 1930 utgjorde, vid Norrbygdens vattendomstol 65, vid

Mellanbygdens vattendomstol 75, vid Österbygdens vattendomstol 52, vid

Söderbygdens vattendomstol 33 och vid Västerbygdens vattendomstol

95 mål.

En jämförelse mellan dessa balanssiffror samt de förut angivna siffrorna

rörande inkomna och till behandling upptagna vattenmål giver vid

handen, att antalet under åren 1919—1930 slutligt avgjorda mål utgjort:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

9

vid Norrbygdens vattendomstol 427 eller i genomsnitt per år cirka 36

»

Mellanbygdens

» 400 » »

»

» » » 33

»

Österbygdens

» 533 » »

»

» » » 44

Söderbygdens

» 581 » »

»

» » » 48

»

Västerbygdens

» 457 » »

»

» » » 38.

Organisatoriska förändringar beträffande vattendomstolarna och

deras verksamhet.

Sedan departementschefen erinrat, att frågan örn vattendomstolarnas

omorganisation väcktes av riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den

26 februari 1924, däri riksdagen, i samband med anmälan att för budgetåret

1924/1925 beviljats visst förhöjt anslag för upprätthållande av vattendomstolarnas

verksamhet, uttalade önskvärdheten av att Kungl. Majit

snarast möjligt toge under omprövning, huruvida icke genom organisatoriska

förändringar i vattendomstolarnas verksamhet kostnaderna för

dessa kunde för framtiden nedbringas, har departementschefen å sid.

8—12 i statsrådsprotokollet redogjort för vissa förslag angående organisatoriska

förändringar beträffande vattendomstolarna och deras verksamhet

och därefter lämnat en redogörelse (sid. 12—28) för de sakkunnigas

utredning och förslag samt däröver avgivna yttranden (sid. 28—43).

De sakkunniga hava först till behandling upptagit spörsmålet, huruvida

den nuvarande organisationen av vattendomstolarna kan anses tillfredsställande.

Den uppställda frågan har besvarats så till vida jakande,

att det beträffande vattendomstolens sammansättning betecknas såsom

ett av erfarenheten bekräftat lyckligt grepp att i vattendomstolen äro

företrädda ej allenast den juridiska sakkunskapen och den praktiska erfarenheten

i allmänhet utan jämväl genom vattenrättsingenjörerna den tekniska

sakkunskapen. Riksdagen torde ej heller, fortsätta de sakkunniga,

vid sin begäran örn undersökning, huruvida icke kostnaderna för vattendomstolarnas

verksamhet skulle kunna nedbringas genom organisatoriska

förändringar i deras verksamhet, hava syftat till en ändring i ledamotssammansättningen.

En besparing i kostnader skulle väl kunna vinnas genom

inskränkning av de tekniskt sakkunniga ledamöternas antal till allenast

en. En dylik åtgärd måste emellertid på det bestämdaste avrådas,

enär vattenrättsingenjörerna i domstolen representerade olika sidor av

den tekniska sakkunskapen, den ene den speciella vattenbyggnadstekniken

och den andra sakkunskapen i avseende å torrläggning av mark och

därmed sammanhängande ämnen, samt det läge ovillkorlig makt uppå

att åtminstone i alla viktigare mål vardera sidans sakkunskap hade sin

företrädare i domstolen.

De sakkunnigas

utredning

och

förslag.

Nuvarande

organisation

av

vattendomstolarna

tillfredsställande

?

Ledamots
sammansätt
ningen
lämplig.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

Brister i tva j två hänseenden betecknas emellertid nuvarande organisation av vatten
pennen
domstolarna

av de sakkunniga såsom mindre tillfredsställande, nämligen

dels därutinnan att vattenrättsdomar- och vattenrättsingenjörstjänsterna

icke äro befattningar å ordinarie stat och dels därutinnan att de sistnämnda

tjänsterna anordnats såsom bisysslor för tjänstinnehavama.

I betänkandet (sid, 50—55) avhandlas uttömmande såväl de omständigheter,

som på sin tid föranledde de angivna befattningarnas anordnande

på dylikt sätt, som ock de olägenheter, som visat sig vara därmed förknippade.

Sin ställning till frågan örn vattenrättsdomarnas och vattenrättsingenjörernas

överförande å ordinarie stat sammanfatta de sakkunniga sålunda,

att, därest ej ur andra synpunkter avgörande hinder mötte, tvekan

icke borde råda därom, att nämnda tjänster gjordes till ordinarie befattningar.

Vad angår vattenrättsingenjörstjänsternas anordnande såsom bisysslor

fastslå de sakkunniga sammanfattningsvis såsom sin mening, att den nuvarande

organisationen av vattendomstolarna otvivelaktigt icke vore tillfredsställande

såvitt anginge vattenrättsingenjörernas deltagande i vattendomstolsarbetet,

att olägenheterna härav särskilt under de senare åren

alltmera framträtt, samt att det, såsom redan i det av vattenrättsdomarnas

majoritet år 1925 avgivna yttrandet framhölls, måste anses i hög

grad önskvärt och för tryggande av ett verkligt gott resultat av vattendomstolarnas

arbete rent av nödvändigt, att härutinnan vidtoges sådan

ändring, att den tekniska sakkunskapens insats i deras verksamhet fördjupades

och förstärktes.

Hur åstadkomma

ökat

deltagande

i vattendomstolsarbetet

av vattenrättsingenjörerna

?

De sakkunniga övergå därefter till behandling av frågan hur en ökning

av vattenrättsingenjörernas deltagande i vattendomstolsarbetet borde

åstadkommas. Därvid omnämnas först de tre förslag, som i sådant avseende

framställts, innebärande det ena, framlagt av vattenrättsdomaren

H. K. H. von Sydow, att vattenrättsingenjörerna fortfarande skulle i regel

tagas bland innehavare av annan statlig ingenjörstjänst men under den tid

de innehade förordnande såsom vattenrättsingenjörer vara befriade från

tjänstgöringsskyldighet i viss omfattning i den ordinarie tjänsten, det

andra, ett i en inom justitiedepartementet uppgjord promemoria av år

1929 framställt förslag, att till vattenrättsingenjör med sakkunskap särskilt

i frågor angående byggande i vatten skulle utses konsulterande ingenjör

med skyldighet att under visst antal dagar varje år ägna sig åt vattenrättsingenjörsbefattningen

utan annan ersättning än det fastställda årsarvodet,

medan vid nuvarande anordning beträffande de agrikulturtekniska

vattensrättsingenjörerna skulle förbliva, och det tredje, framfört av vattenrättsdomarnas

majoritet, att vattenrättsingenjörsbefattningarna gjordes

till självständiga tjänster med skyldighet för innehavarna att helt ägna sig

åt vattendomstolsarbetet. Efter närmare övervägande av de olika förslagen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

11

(se betänkandet sid. 56—57), komma de sakkunniga till det resultat, att ett

verksamt avhjälpande av de anmärkta olägenheterna med avseende å den

nuvarande vattendomstolsorganisationen icke kunde åstadkommas på annat

sätt än genom en omläggning av vattenrättsingenjörsbefattningarna

till heltidstjänster. Enligt de sakkunniga syntes det icke böra komma i

fråga att göra allenast vattenrättsingenjörerna av det ena slaget till heltidstjänstemän,

under det att vattenrättsingenjörer, hörande till den andra

gruppen, fortfarande skulle hava sina befattningar såsom bisysslor.

Detta skulle strida mot den likställighet, som borde råda mellan vattenrättsingenjörerna,

och det vore icke uteslutet, att en dylik anordning

skulle medföra eller åtminstone få sken av att innebära ett tillbakasättande

av de intressen, vilkas tillgodoseende vid vattenmålens avgörande

i främsta rummet ankomme på utredning av den icke heltidsanställde ingenjören.

Det nära samarbete mellan vattendomstolens båda ingenjörer

med tillfällen till rådplägningar och meningsutbyten dem emellan under

hela utredningstiden, vilket vore i högsta grad önskvärt, skulle för övrigt

icke i tillräcklig utsträckning kunna åvägabringas, örn blott den ene av

dem bleve fast anställd vid domstolen.

Den mot vattenrättsingenjörernas deltidstjänstgöring framställda invändningen

att det kunde befaras, att en ingenjör, som finge sin verksamhet

förlagd uteslutande till vattendomstolarna, utestängdes från skapande

verksamhet, anse de sakkunniga icke berättigad. Det vore nämligen att

märka, att en vattenrättsingenjörs arbete i vattendomstolen icke uteslutande

vore av granskande och kontrollerande beskaffenhet. Han hade jämväl

att i förekommande fall själv giva uppslag till lösning av tekniska

frågor på annat sätt än av en sökande kunde vara föreslaget. Dessutom

borde han icke för framtiden — lika litet som han för närvarande vore det

— vara helt utestängd från privat teknisk verksamhet. De inskränkningar

i dylikt avseende, som nu gällde, borde nämligen väl bebehållas men icke

skärpas. Beaktas borde ock, att en vattenrättsingenjör, vilken icke, såsom

nu vore fallet, hade även annan tjänst att uppehålla, komme att

få mera tid att i facklitteraturen följa de framsteg, som gjordes på teknikens

område. Huvudvikten läge vid att vattenrättsingenjörstjänsterna

bleve i ekonomiskt avseende så anordnade, att för desamma kunde påräknas

ingenjörer, vilka icke blott vore i besittning av en grundlig teoretisk

utbildning utan även under sysslande med uppgörande av förslag

till vattenbyggnader eller utförande av sådana m. m. förvärvat en betydande

praktisk erfarenhet i behandlingen av vattenfrågor och som på

grund av de personliga egenskaper, för vilka de gjort sig kända, kunde

förväntas med levande intresse komma att ägna sig åt sin befattning.

Att sådana män skulle stanna efter i utvecklingen, torde icke behöva befaras.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

Förutsättningar

för

vattenrättsingenjörsbefattningarnas

anordnande

såsom heltidstjänster.

Allmän förutsättning.

Full sysselsättning

kan

icke beredas

åt tio vattenrättsingenjörer.

De förutsättningar, under vilka vattenrättsingenjörsbefattningarna må

kunna anordnas såsom heltidstjänster, göras härefter till föremål tor en

närmare undersökning av de sakkunniga.

I detta sammanhang erinra de sakkunniga till en början örn att en riktig

organisatorisk princip tvivelsutan vore, att icke flera såsom självständiga

befattningar avsedda statstjänster inrättades än som erfordrades

för de göromål, örn vilkas utförande det vore fråga. Med andra ord:

varje dylik tjänst borde vara så organiserad, att den fullt upptoge sin

innehavares tid.

Härvid framställde sig, framhålla de sakkunniga, omedelbart den invändningen,

att det med bibehållande av nuvarande antal av 10 vattenrättsingenjörer

sannolikt icke skulle kunna beredas var och en av dem

full sysselsättning. Av införskaffade uppgifter angående det sammanlagda

antalet dagar, varunder vattenrättsingenjörerna varit upptagna av

vattendomstolsarbetet, framginge nämligen, att under de senaste 5 å 6 åren

samma dagantal genomsnittligen utgjort:

för den vatten-

för den agri-

byggnadstekniske

kulturtekniske

ingenjören

ingenjören

Norrbygdens vattendomstol..............

.................. 105 dagar

80 dagar

Mellanbygdens » ...............

................ 105 »

75 »

Österbygdens » ...............

................. 170 »

140 »

Söderbygdens » ...............

............... 130 »

145 »

Västerbygdens » ...............

................ 145 »

130 »

Då med frånräknande av årlig semester örn 45 dagar antalet arbetsdagar

för år utgjorde 264, framginge omedelbart av de anförda siffrorna,

att — för den händelse vattenrättsingenjörerna för framtiden icke

skulle tagas i anspråk för vattendomstolsarbetet i vidare omfattning än

hittills — det icke vore tillrådligt att, med bibehållande av det nuvarande

antalet vattenrättsingenjörer, göra deras befattningar till heltidstjänster.

De sakkunniga framhålla emellertid, att syftet med en dylik

förändring av vattenrättsingenjörstjänsterna vore, att vattenrättsingenjörernas

sakkunskap skulle kunna i högre grad än för närvarande vore

möjligt komma domstolsarbetet till godo och till följd härav deras tid för

vattendomstolsarbetet tagas i anspråk i större utsträckning än nu vore

fallet, samt utveckla därefter närmare huru vid heltidstjänstgöring vattenrättsingenjörernas

tjänstgöring borde gestaltas. Härutinnan anföres

i huvudsak:

Förhållandena borde ordnas så, att vattenrättsingenjörerna kunde allt

ifrån det ett mål inkommit till vattendomstolen följa detsamma. Granskningen

av handlingarna i ansökningsmål borde i första hand verkställas

av vattenrättsingenjörerna eller endera av dem, varefter målet, särskilt

såvitt anginge däri förekommande tekniska spörsmål, b ord o föredragas

inför vattenrättsdomaren och till honom anmälas, örn föreläggande an
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

13

gående komplettering av handlingarna i något avseende erfordrades samt

örn förberedande undersökning å stället syntes behövlig. Så snart det

läte sig göra, borde vattenrättsdomaren och ingenjörerna gemensamt uppgöra

en plan för målets handläggning, så att behandlingen av detsamma

vid vattendomstolen kunde försiggå så skyndsamt som möjligt, Den tekniska

och ekonomiska granskning och utredning, som borde föregå själva

domstolsbehandlingen, skulle av ingenjörerna verkställas med största

noggrannhet. På sätt det för närvarande funnes föreskrivet i vattendomstolsstadgan,

borde det åligga ingenjörerna att i fall av behov upprätta

en skriftlig promemoria rörande den tekniska granskningen. Erfordrades

företagande av vattenmängdsmätning, provdämning, provtappning

e. d., skulle vederbörande vattenrättsingenjör tillse, att den lämpligaste

tidpunkten härför begagnades. Undersökning enligt 11 kap. 45 §

vattenlagen borde, då sådan ansåges behövlig, i regel verkställas av vattenrättsingenjör

och, endast örn särskilda skäl därtill föranledde, anförtros

åt annan sakkunnig. Till underlättande av vattendomstolens syneiakttagelser

borde i alla mera vidlyftiga mål ene vattenrättsingenjören

vid förberedande undersökning före synesammanträdet utföra de avvägningar

m. m., som för målets utredning och bedömande vore av nöden.

Under hela tiden ett mål vore hos vattendomstolen anhängig! skulle ingenjörerna

deltaga i de överläggningar angående detsamma, som vattenrättsdomaren

funne erforderliga. Vid avfattningen av utslaget borde,

såframt fråga vore örn medgivande till utförande av dammanläggning

e. d., den beskrivning å anläggningens konstruktion, som utslaget skulle

innehålla, i första hand uppgöras av vattenrättsingenjör. Jämväl i övrigt

borde ingenjörerna, i den mån vattenrättsdomaren påfordrade det, biträda

honom vid utformningen av vattendomstolens utslag. Besiktning

jämlikt 13 kap. 1 § vattenlagen å anläggning, till vilken vattendomstolen

lämnat medgivande, liksom av vattenmärke, örn vars utsättande vattendomstolen

meddelat föreskrift, borde i regel anförtros åt vattenrättsingenjör,

och detsamma borde också gälla beträffande sådan unders ökning,

som enligt 12 kap. 7 § vattenlagen skulle hållas i anledning av ansökan

om inskrivning i vattenboken. Under överinseende av vattenrättsdomaren

borde den vattenbyggnadstekniske ingenjören verkställa vattenboksinslcrivningar

utom såvitt anginge vattenbokens tredje avdelning,

vars förande borde anförtros åt den agrikulturtekniske ingenjören.

I fråga örn vattenrättsingenjörernas arbetsbörda framhålla de sakkunniga

ytterligare, att en ökning av vattenmålens antal vore att förvänta.

Trots den nu rådande lågkonjunkturen hade hittills tillströmningen av

mål till vattendomstolarna icke visat någon avgjord tendens till minskning;

och man borde kunna räkna med att, så snart förbättrade industriella

konjunkturer inträdde, företagarinitiativet komme att ökas och

därmed en ökning av antalet ansökningsmål vid vattendomstolarna uppstå.

De sakkunniga redogöra i detta sammanhang för en del speciella omständigheter,

som peka i dylik riktning, en redogörelse, som återfinnes å

sid. 02 och 03 i betänkandet.

Även med den utökning av vattenrättsingenjörernas arbete, som sålunda

vore att motse, torde enligt de sakkunnigas åsikt full sysselsättning under

hela året icke kunna beredas samtliga nu befintliga 10 vattenrätts
-

Sättet för

nedbringandet

av vattenrättsingen•

jörernas

antal.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

Fyra vattenbyggnadstekniska

och tre

agrikultur tekniska

vattenrättsingenjörer.

ingenjörer, i varje fall icke de 4 ingenjörer som vore anställda vid de

båda norrländska vattendomstolarna. Vid sådant förhållande erfordrades

närmare övervägande, på vad sätt antalet ifrågavarande befattningar

kunde nedbringas.

Beträffande denna fråga avvisa de sakkunniga först ett framkommet

förslag att med bibehållande av vattendomstolarnas nuvarande antal och

förläggning uppdela ingenjörernas tjänstgöring mellan flera domstolar

såsom opraktiskt och alltför tyngande (betänkandet sid. 63 och 64).

Jämväl mot det av vattenrättsdomarnas majoritet år 1925 framlagda

förslaget angående sammanförande av samtliga vattendomstolar

till en central organisation rikta de sakkunniga vissa erinringar. Vad

som särskilt talade mot en central förläggning vore enligt de sakkunnigas

åsikt, att en sådan för landets nordligaste delar skulle medföra allt

för stora olägenheter (betänkandet sid. 64).

De sakkunniga hava därefter upptagit till granskning ett av vattenrättsdomaren

greve H. A. H. Hamilton i yttrande år 1929 alternativt framställt

förslag, innefattande ett nedbringande av antalet vattendomstolar till

tre, envar med lokal förläggning, samt inrättande vid varje vattendomstol

av två ingenjörstjänster. Såsom en avgörande invändning mot detta förslag

framhålla de sakkunniga, att det måste anses i hög grad otillfredsställande,

att en stor del — omkring hälften av målen — skulle komma att

regelmässigt handläggas och avgöras av domare med mindre kompetens

och mindre självständig ställning än vattenrättsdomaren (betänkandet

sid 65).

Efter nu antydda överväganden hava de sakkunniga för egen del stannat

vid ett förslag, som nära ansluter sig till en av vattenrättsdomarnas majoritet

år 1925 alternativt ifrågasatt anordning med fyra vattendomstolar,

av vilka den ena skulle vara lokalt förlagd till Norrland och de övriga

sammanföras till en gemensam förläggningsort.

Därest vattendomstolarnas antal, på sätt sålunda antytts, minskades till

fyra, kunde man enligt de sakkunnigas mening antaga, att med en vattenbyggnadsteknisk

vattenrättsingenjör i en var av domstolarna full sysselsättning

skulle uppnås för varje sådan ingenjör. Däremot kunde det tagas

för givet, att arbetsbördan icke skulle vara tillräcklig för anställande vid

varje vattendomstol av jämväl en agrikulturteknisk ingenjör. Det hade

därför synts böra tagas under övervägande, örn ej de sistnämnda vattenrättsingenjörernas

antal skulle kunna sättas lägre än antalet vattendomstolar,

därvid var och en av dessa vattenrättsingenjörer eller vissa av

dem ålades skyldighet att tjänstgöra vid mer än en domstol. Härom anföra

de sakkunniga:

Såsom redan i det föregående framhållits, torde en dylik uppdelning av

en ingenjörs arbete mellan vattendomstolar, som vore förlagda till skilda

orter, komma i strid med det syftemål, som man avsåge att vinna med omläggningen

av vattenrättsingenjörsbefattningarna till heltidstjänster.

Huru än fördelningen mellan de olika domstolarna av en vattenrättsingen
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

15

jörs tjänstgöringsskyldighet ordnades, vore det uppenbart, att det ständiga

samarbete mellan en vattendomstols ledamöter, som skulle genom nämnda

reform befordras, icke vore möjligt att genomföra, örn en av ingenjörsledamöterna

under periodiskt återkommande tider måste vistas å annan

ort för tjänstgöring i annan vattendomstol. I viss mån annorlunda skulle

det däremot ställa sig, örn do domstolar, mellan vilka en vattenrättsingenjörs

arbete skulle uppdelas, vore förlagda till samma ort med kanslilokaler

såvitt möjligt i samma hus. I ett sådant fall skulle den omständigheten,

att ingenjören bade att ägna sig åt arbetet i båda domstolarna, i väsentligt

mindre grad utgöra binder för det åsyftade samarbetet mellan ledamöterna

i vardera domstolen.

De sakkunniga erinra härefter örn att den av dem angivna förutsättningen

för möjligheten att uppdela en vattenrättsingenjörs tjänstgöring mellan

två olika vattendomstolar för närvarande endast förelåge beträffande

Österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar, vilkas kanslier vore förlagda

till Stockholm och där inrymda i samma fastighet. En blick på de

förut omförmälda uppgifterna angående vattenrättsingenjörernas hittills

åt vattendomstolsarbetet ägnade tid gåve emellertid vid banden, yttra de

sakkunniga, att redan under nuvarande förhållanden en agrikulturteknisk

ingenjör icke skulle kunna medhinna på honom ankommande arbete i båda

de nyssnämnda domstolarna. Örn däremot jämväl Västerbygdens vattendomstol

vore förlagd till Stockholm, skulle det icke vara omöjligt att låta

det arbete, som krävdes av de agrikulturtekniska vattenrättsingenjörerna

vid denna samt österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar, utföras

av två dylika ingenjörer. Med all sannolikhet skulle dessa medhinna

hela det ifrågavarande arbetet i nämnda domstolar.

De sakkunniga upptaga härefter till behandling och bemötande de skäl,

som tala mot en förflyttning av Västerbygdens vattendomstol till Stockholm.

Härom anföres i huvudsak följande:

Emot en dylik förflyttning kunde visserligen invändningar göras såväl

därutinnan, att vattendomstolen bleve i mindre mån tillgänglig för allmänheten

inom domkretsen, som ock i det avseendet, att vattenrättsdomaren

och vattenrättsingenjörerna, örn de icke längre vore bosatta inom domstolens

verksamhetsområde, måhända bomme att sakna den intima kontakt med

ekonomiska och andra förhållanden inom detsamma, vilken för ett rätt avgörande

av vattenmålen vore av största betydelse. Då emellertid, såsom i det

föregående framhållits, personliga besök å vattendomstolarnas kanslier

relativt sällan förekomma, då tågförbindelserna mellan västra Sverige och

Stockholm vore synnerligen goda och då enligt vattenlagens föreskrift

vattenmål skulle av vattendomstolen prövas antingen vid syn å stället eller

vid sammanträde å plats, som vore för parterna välbelägen, syntes anmärkningen

örn vattendomstolens mindre lättillgänglighet icke höra tillmätas

allt för stor betydelse. Att de särskilda förhållanden i hydrografiskt.

ekonomiskt och annat avseende, som rådde beträffande skilda delar

av domstolens verksamhetsområde, skulle hilva mera främmande för domstolen,

örn den förlädes utanför området, torde icke heller kunna befaras.

Det vore härutinnan att märka, att i de fall, då särskild teknisk utredning

eller annan förberedande undersökning å stället erfordrades, dylik under
-

Förflyttning

av Västerbygdens

vattendomstol

till

Stockholm.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

Arbetsbelastningen

vid den

nordligaste

vattendomstolen.

sökning för framtiden avsåges skola regelmässigt hållas av vattenrättsingenjörerna

eller endera av dem, att de allra flesta vattenmål, som vore

att hänföra till de s. k. ansökningsmålen, handlades vid syn på stället,

samt att den speciella ortskännedomen beträffande ekonomiska förhållanden,

gängse föreställningssätt o. d. i främsta rummet företräddes av vattenrättsnämndemännen.

Å andra sidan skulle, framhålla de sakkunniga, åtskilliga fördelar vinnas

genom den ifrågasatta förflyttningen. I sådant avseende framhålles,

att de tre till Stockholm förlagda vattendomstolarnas ordförande och

ingenjörer bleve lättare i tillfälle att till gagn för en enhetlig domstolsbehandling

rådgöra med varandra angående förekommande rättsliga och

tekniska spörsmål, att i de fall, då anlitande av sakkunnigt biträde, särskilt

på det elektrotekniska området, erfordrades, möjligheten för dessa domstolar

att begagna sig av samma sakkunnige skulle befordras, att nödiga

extra biträden för utförande av renskrivningsarbete kunde vara gemensamma

för de tre domstolarna och därigenom bättre utnyttjas, samt att

lösningen av domstolarnas arkivfråga bleve underlättad.

De sakkunniga uttala till sist, att de, då en förflyttning av Västerbygdens

vattendomstol till Stockholm å ena sidan icke skulle medföra några

större olägenheter och å andra sidan vore så gott som nödvändig för åvägabringande

av en ändamålsenlig organisation av de torrläggningssakkunniga

vattenrättsingenjörernas tjänster, icke tvekade att föreslå nämnda förflyttning.

Vad därefter beträffade den för norra Sverige avsedda vattendomstolen,

anmärka de sakkunniga, att av sammanställningarna över antalet till

vattendomstolarna inkomna och där avgjorda mål tydligt framginge,

hurusom vardera av de båda norrländska vattendomstolarna under de

gångna åren haft färre mål att behandla än var och en av de övriga

vattendomstolarna, även örn skillnaden icke kunde sägas vara påfallande

stor. Örn man, fortsätta de sakkunniga, närmare undersökte målens beskaffenhet

och därjämte toge hänsyn till att motsättningarna mellan de

intressen av olika slag, vilka i vattenmålen merendels komme i fråga, vore

väsentligt mindre framträdande i de nordliga delarna av landet än i södra

Sverige, torde man kunna slå fast, att de båda norrländska vattendomstolarnas

arbetsbörda hittills icke obetydligt understigit den, som åvilat de

andra vattendomstolarna. Särskilt gällde detta i fråga örn vattenrättsingenjörernas

arbete. Skulle en minskning av vattendomstolarnas antal

kunna genomföras, torde det därför vara tydligt, att detta borde ske på

sådant sätt, att Norrbygdens och större delen av Mellanbygdens vattendomstolars

domsområden förlädes till en av dessa domstolar, under det att

den andra indroges. Ett förläggande av nämnda domsområden i deras helhet

till en vattendomstol skulle medföra, icke blott att vattenrättsdomarens

arbetsbörda i sådant fall skulle bliva allt för stor, utan även att verksamhetsområdet

finge en så betydande utsträckning, att domarens och

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

17

ingenjörernas resor, särskilt i betraktande av koinmunikationsförhållandena

i Norrland, skulle i alltför hög grad taga tid och krafter i anspråk.

Väl kunde den agrikulturtekniske vattenrättsingenjören vid denna

domstol icke beräknas erhålla full sysselsättning året om och ej

heller läte det sig göra att bereda honom fyllnadsarbete vid någon

av de andra vattendomstolarna i vidare mån, än att det borde åligga

honom likaväl som de övriga vattenrättsingenjörerna att vid jäv eller

annat förfall för annan vattenrättsingenjör ävensom i övrigt i fall av behov

tjänstgöra vid annan vattendomstol, i den mån det kunde ske utan

hinder för arbetet vid den domstol, där han vore anställd. Det oaktat borde

jämväl lians syssla göras till en självständig tjänst utan förening med

annan, så mycket hellre som den tid av året, då han kunde väntas vara fri

från arbete vid vattendomstolen, icke lämpade sig för utförande av lantbruksingenjörsgöromål.

Här förelåge en sådan nödfallssituation, då ett

undantag finge anses berättigat från den i det föregående såsom riktig betecknade

principen att varje självständig statstjänst borde vara så organiserad,

att den fullt upptoge sin innehavares tid.

De sakkunnigas organisationsförslag kan alltså sammanfattas sålunda:

Vattendomstolarnas antal minskas till fyra, därav de tre för södra och

mellersta Sverige förläggas till Stockholm. Vid var och en av dessa vattendomstolar

anställes en vattenbyggnadsteknisk vattenrättsingenjör med

deltidstjänstgöring. Vid den för nordligaste delen av landet avsedda vattendomstolen

anställes vidare en torrläggningssakkunnig vattenrättsingenjör

samt vid de tre övriga domstolarna gemensamt två dylika vattenrättsingenjörer,

samtliga dessa ingenjörer likaledes med heltidstjänstgöring.

Såsom framgår av vad nyss anförts, föreslå de sakkunniga, att minskningen

i antalet vattendomstolar från fem till fyra åstadkommes på det

sätt, att med Norr bygdens vattendomstols område förenas större delen av

Mellanbygdens vattendomstols område samt att återstoden tillägges Österbygdens

vattendomstol. Gränsen mellan Österbygdens och Mellanbygdens

vattendomstolars områden utgöres för närvarande av vattendelaren mellan

Ljusnans och söder därom belägna vattenområden. De sakkunniga hava

ansett, att Norrbygdens vattendomstol bör erhålla Ångermanälvens och

söder därom belägna vattenområden till Indalsälvens, varemot sistnämnda

vattenområde tillika med de söder därom belägna områden, som nu tillhöra

Mellanbygdens vattendomstol, skola överflyttas till Österbygdens vattendomstol.

I anledning av denna utökning av området för Österbygdens vattendomstol

borde, framhålla de sakkunniga, ytterligare den jämkning i sistnämnda

domstols område vidtagas, att, till förebyggande av en alltför stor ökning

i arbetsbördan, därifrån till Söderbygdens vattendomstol överflyttades

området söder örn Mälarens vattenområde eller Tyresåns. Trosaåns,

Svärtaåns, Nyköpingsåns och Kilaåns vattenområden. Söderbygdens vat
-

Sammanfalt
ning.

Vattendam

stolarnas

områden

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. !>5 haft. fNr 99.)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

tendomstols område i övrigt liksom även Västerbygdens skulle lämnas

orubbade.

Med den av de sakkunniga föreslagna indelningen skulle av de under

åren 1919 1930 behandlade målen antalet mål hava utgjort:

vid Norrbygdens vattendomstol 717 eller i genomsnitt per år cirka 6''0

» Österbygdens » 795 » » » » » » gg

» Söderbygdens » 654 » » » » » , 55

» Västerbygdens » 552 » » » » » » 4g

Stolarnas .De sakkunniga överSå härefter till behandling av frågan örn den för den

personal och föreslagna organisationen av vattendomstolarna erforderliga personalen

personalens och samma personals åligganden.

åligganden.

Personal- Härvid erinra de sakkunniga, hurusom redan av det föregående frarnginge,

att vid en var av de fyra vattendomstolarna skulle vara anställda en

vattenrättsdomare. en vattenrättsingenjör med sakkunskap och erfarenhet

särskilt beträffande byggande i vatten samt en vattenrättssekreterare, att

för hela landet skulle finnas tre vattenrättsingenjörer med sakkunskap och

erfarenhet särskilt i frågor örn torrläggning av mark, samt att av sistnämnda

ingenjörer en skulle vara anställd vid Norrbygdens vattendomstol,

en vid Mellanbygdens och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt

och en vid Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt.

Ytterligare erfordrades för varje vattendomstol en vattenrättsamanuens

och minst ett skrivbiträde.

Vid tillfällig anhopning av mål hos en eller annan vattendomstol kunde

dessutom anställande av biträdande vattenrättsdomare och eventuellt även

biträdande vattenrättssekreterare bliva erforderligt.

Av denna Personal borde, såsom i det föregående närmare utvecklats, i

varje fall domarpersonalen eller vattenrättsdomarna och vattenrättsingenjörerna

uppföras å ordinarie stat; och syntes jämväl å sådan stat böra uppföras

en skrivbiträdesbefattning vid varje vattendomstol.

Huruvida jämväl vattenrättssekreterarna borde göras till ordinarie

tjänstemän kunde vara föremål för olika meningar. För kontinuiteten i

arbetet vore det visserligen av vikt, att vattenrättssekreterarnas anställning

icke vore av allt för tillfällig natur, men då deras befattningar i regel

icke borde vara avsedda såsom sluttjänster, syntes övervägande skäl tala

mot att sätta dem på ordinarie stat. Att vattenrättsamanuenserna likaledes

borde anställas endast medelst förordnande, vore självfallet.

I fråga örn befattningarnas tillsättande anföra de sakkunniga, att utnämning

av vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer givetvis skulle

ankomma på Kungl. Maj:t, vilken jämväl, såsom hittills, borde meddela förordnanden

för vattenrättssekreterare, i samtliga fall efter föregånget förslag

av vattenöverdomstolen. På sistnämnda domstol borde ankomma att

efter vederbörande vattenrättsdomares förslag tillsätta ordinarie skrivbi
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99. 19

träde, varemot vattenrättsamanuenser liksom hittills borde antagas av

vattenrättsdomaren.

Beträffande de olika befattningshavarnas tjänsteåligganden torde få

hänvisas till vad statsrådsprotokollet (sid. 22 och 23) i ämnet innehåller.

I sammanhang härmed har frågan örn viss daglig tjänstetid upptagits

till behandling, varjämte meddelats, att den särskilda personal, som för

närvarande är förordnad vid Västerbygdens vattendomstol för behandling

av målet angående Vänerns reglering, även vid genomförande av

den föreslagna organisationen av vattendomstolarna ansetts böra bibehålla

sin anställning, intill dess målet blivit vid vattendomstolen slutfört,

samt att den föreslagna förflyttningen av Västerbygdens vattendomstol

till Stockholm icke gällde den för handläggning av nämnda mål bildade

särskilda avdelningen av domstolen.

De sakkunniga övergå därefter till behandlingen av frågan örn lönenivån

för de skilda befattningshavarna vid vattendomstolarna, (sid. 80—82

i betänkandet).

Vad först angår vattenrättsdomarna framhålles, att det med hänsyn till

angelägenheten av att fortfarande kunna såsom sådana förvärva ordinarie

häradshövdingar, vilka tidigare såsom biträdande vattenrättsdomare eller

vattenrättssekreterare förvärvat erfarenhet i behandlingen av vattenmål,

vore nödvändigt bestämma löneförmånerna så, att de ekonomiska

villkoren bleve ungefärligen lika med dem som gällde för häradshövdingarna

i de mera givande domsagorna. Från nu angivna synpunkt och i betraktande

även därav att lönerna åt vattenrättsingenjörerna måste bestämmas

till jämförelsevis höga belopp, syntes vattenrättsdomarnas löner

böra fastställas så, att de kunde påräkna en sammanlagd årsinkomst i

tjänsten av 18,000—20,000 kronor.

I fråga örn vattenrättsingenjörerna betona de sakkunniga, att därest

syftet med den tekniska sakkunskapens insättande i vattendomstolen

verkligen skulle vinnas, det vore av synnerlig vikt att för samma befattningar

kunna erhålla ingenjörer, som i avseende å teoretisk och praktisk

duglighet stöde på höjden inom sitt fack. I betraktande härav borde löneinkomsten

för en vattenrättsingenjör uppgå till minst 16,000 kronor årligen.

För vattenrättssekreterarna vore någon ökning av deras nuvarande löneförmåner

icke av nöden.

I fråga örn skrivbiträdena uppbure väl för närvarande två vid Västerbygdens

och ett vid Norrbygdens vattendomstol anställda biträden enligt

Kungl. Maj:ts särskilda medgivanden avlöning i likhet med kontorsbiträden

vid de centrala verken, men de sakkunniga ansåge sig sakna anledning

att för vattendomstolarnas skrivbiträden i allmänhet föreslå bättre

löneställning än den, som enligt avlöningsreglementet tillkomme skrivbiträde.

Vad vattenrättsamanuenserna anginge, syntes lönen för dem böra

bestämmas lika som för förste amanuenser Aud statsdepartement och centrala

ämbetsverk.

Tjänste
åligganden.

Avlönings
förmåner.

Lönenivå.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

Löneplan.

(betänkandet

sid. 82 — 85).

De sakkunniga förorda, att allmänna avlöningsreglementet blir

tillämpligt å vattendomstolarnas befattningshavare. Vid ett inordnande

av de särskilda befattningarna i reglementet mötte emellertid

i fråga örn vattenrättsdomarna och vattenrättsingenjörerna vissa svårigheter,

beroende därpå att någon motsvarande befattning för närvarande

icke upptoges i dettas tjänsteförteckning. Med hänsyn härtill

föreslå de sakkunniga, att den av dem förordade lönestandarden åstadkommes

på det sätt, att det för vattenrättsingenjörerna nu gällande systemet

med —- utöver den fasta lönen — dagarvode för varje dags tjänstgöring

i vattendomstolen m. m. för dem bibehålies samt utvidgas till att

avse jämväl vattenrättsdomarna, ett system som i övrigt innebure den fördelen,

att löneförmånernas storlek i viss mån komme att rätta sig efter arbetsbördan.

Befattningen såsom vattenrättsdomare föreslås skola hänföras

till lönegraden A 2 (avlöning å G-ort 15,000 kronor) och befattningen

såsom vattenrättsingenjör till lönegraden B 30 (avlöning å G-ort lägst

10,500 kronor högst 11,940 kronor). Med utgångspunkt härifrån och då antalet

uppburna dagarvoden kunde beräknas komma att utgöra för vattenrättsdomare

cirka 45 och för vattenrättsingenjör cirka 80 örn året, hemställa

de sakkunniga, att dagarvodet bestämmes till ett belopp av 50 kronor.

Härigenom skulle de sammanlagda löneförmånerna å G-ort, dyrtidstillägg

oberäknat, komma att uppgå till för vattenrättsdomare 17,250 kronor

och för vattenrättsingenjör lägst 14,500 kronor och högst 15,940 kronor.

De sakkunniga anföra i detta sammanhang, att emot anordningen med

dagarvoden måhända skulle kunna riktas den anmärkningen, att vederbörande

vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer kunde tänkas bliva

frestade att för erhållande av större löneinkomster begagna flera dagar till

domstolssammanträden och undersökningsförrättningar än med en klok

planering av arbetet strängt taget vore behövligt. De sakkunniga vore för

sin del övertygade örn att någon risk härför icke förelåge. Ville man emellertid

förebygga all frestelse i nämnda hänseende, kunde detta lämpligen

ske genom fastställande av visst maximum för år räknat beträffande antalet

dagarvoden, och föreslås såsom dylikt maximum 60 för vattenrättsdomare

och 90 för vattenrättsingenjör.

I fråga örn skrivbiträdena erinra de sakkunniga, att dessa enligt vad

förut sagts borde placeras i lönegraden B 2 i allmänna avlöningsreglementet.

Vad härefter angår löneplaceringen för de befattningshavare, vilka icke

föreslagits till ordinarie anställning, föreslås för vattenrättssekreterarna

lönegraden B 27, vilket skulle skänka tjänsteinnehavaren en begynnelselön

å G-ort av 9.060 kronor och för vattenrättsamanuenserna lönegraden 18 i

löneplanen för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och

vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, vilket å G-ort

vid heltidstjänstgöring skulle medföra en begynnelselön av 4,596 kronor.

För vattenrättssekreterarna borde därjämte i samband med fastställande

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99. 21

av avlöningsförmånerna föreskrivas, att i övrigt skulle i tillämpliga delar

lända till efterrättelse de stadganden, som för ordinarie tjänstemän inom

lönegrad B 27 meddelats i avlöningsreglementet jämte tillhörande tillämpningsföreskrifter

och tilläggshestämmelser.

Under erinran att enligt 35 § gällande stadga angående tjänstgöringen

vid vattendomstolarna utbetalning av vattenrättsdomares och vattenrättssekreterares

lön samt vattenrättsingenjörs årsarvode skedde i förskott för

varje månad, hemställa de sakkunniga, att, i likhet med vad som ägde

rum vid 1921 års allmänna lönereglering, de vattenrättsdomare, vattenrättsingenjörer

och vattenrättssekreterare, vilka erhölle fortsatt anställning

vid vattendomstolarna, måtte berättigas att vid ingången av den månad,

då löneregleringen trädde i kraft, uppbära så stort belopp, som skulle i

förskott för samma månad utgivits till dem, örn den dittillsvarande ordningen

fortfarande varit gällande.

I fråga örn semester erinra de sakkunniga örn behovet av att nu gällande

medgivande till densammas förläggande för vattenrättsdomare och \ atténrättssekreterare

till ett påföljande års ti*e första månader alltjämt bioehölles

i kraft samt utsträcktes till att avse jämväl vattenrättsingenjörerna.

Under framhållande av att vattenrättsnämndemännen för bevistande av

sammanträde med vattendomstolen eller undersökningsfönättning jämlikt

11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen ofta nödgades flera dagar i följd lämna

sitt dagliga arbete, tillstyrka de sakkunniga, att det vattenrättsnämndemännen

av dylik anledning tillkommande dagarvodet matte höjas till

det belopp, 20 kronor, varmed arvodet ursprungligen utgått.

Angående pension åt de vid vattendomstolarna anställda ordinarie befattningshavare

erfordrades ej, erinra de sakkunniga, några särskilda

bestämmelser, därest, såsom föreslagits, dessa inordnades under det allmänna

civila avlöningsreglementet. Deras rätt till pension bomme nämligen

att vara reglerad — förutom genom lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension — genom kungörelsen den

29 juni 1921 med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement

och andra till den civila statsförvaltningen börande verk i fråga örn rätt

till pension med de ändringar, som däri sedermera blivit vidtagna. Enligt

de sålunda gällande bestämmelserna bomme pensionen för vattenrättsdomare

att utgöra 7,896 kronor och för vattenrättsingenjör 6,996 kronor.

I samband med organisationsförslaget hava de sakkunniga jämväl utarbetat

förslag till ändring av 11 kap. 95 § vattenlagen, syftande till en höjning

av lie i nämnda lagrum omförmälda avgifter med i stort sett .4) procent.

Den närmare motiveringen för de sakkunnigas ståndpunkt åter!innes å

sid. 88 i betänkandet.

Övergångsavlöning.

Semester.

Dagarvoden

åt vattenrättsnämndemän.

Pension.

Vatten
domstols
avgifter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22 Statsutskottets utlåtande Nr 99.

för lén"nya ®aSom.tldpunkt för den nya organisationens ikraftträdande förorda de

organisa- sakkunniga den 1 oktober det år, då omorganisationen beslutades

tremens Motiveringen härtill finnes å sid. 26 i statsrådsprotokollet.

trädande.

Kostna- Årliga kostnaden för den nya organisationen av vattendomstolarna beddm''nya

aV de sakk™niga till i runt tal 261,900 kronor, därav 191,400 kronor

organisa- e opa på avlöningar till ordinarie befattningshavare och vikariatsersättuonen.

nmgar samt 70.500 kronor å avlöningar till icke-ordinarie befattningshaÄ

V^e’ GXtra renskrivningshjälp och dagarvoden till vattenrättsnämndemän.

De av de sakkunniga uppgjorda förslagen till avlöningsstater hava följande

utseende:

Ordinarie avlöning sstat :

1 vattenrättsdomare (lönegrad A 2, ortsgrupp F):

lön ...........................

dagarvoden1 ........................

3 vattenrättsdomare (lönegrad A 2, ortsgrupp G):

lön ................................

dagarvoden1 ........................

2 vattenrättsingenjörer (lönegrad B 30, ortsgrupp F):

lön .................................

dagarvoden3 ........................

5 vattenrättsingenjörer (lönegrad B 30, ortsgrupp G):

lön ..................................

dagarvoden3 ...........................

1 skrivbiträde (lönegrad B 2. ortsgrupp F) ..........

3 skrivbiträden (lönegrad B 2, ortsgrupp G) ..........

Vikariatsersättningar ......................

kronor 14,700

» 3,000

» 45,000

» 9,000

» 22,4^0

» 7,000

» 57,300

» 21,000

» 2,430

» 7,560

» 2,000

Kronor 191,430.

Extra stat:

1 vattenrättssekreterare (lönegrad B 27, ortsgrupp F)...... kronor 8,820

3 vattenrättssekreterare (lönegrad B 27, ortsgrupp G) ____ » 27,180

1 vattenrättsamanuens (lönegrad 18, ortsgrupp F) ........ » 4,440

3 vattenrättsamanuenser (lönegrad 18, ortsgrupp G) ...... » 13,788

Extra renskrivningshjälp ................................. » g poo

Dagarvoden till vattenrättsnämndemän m. m............... » 10,272

Kronor 70,500.

1 För varje vattenrättsdomarbefattning har beräknats 60 dagarvoden.

2 För varje befattning har beräknats 70 dagarvoden.

3 För envar av 3 vattenbyggnadstekniska ingenjörsbefattningar har beräknats 80 och för

envar av 2 agrikulturtekniska ingenjörsbefattningar 90 dagarvoden.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

23

Till omförmälda kostnader för nyorganisationen, 261,900 kronor, kommer,

så länge det förut omförmälda målet angående Vänerns reglering är anhängigt

vid Västerbygdens vattendomstol, utgiften för den särskilda avdelning

av nämnda domstol, som inrättats för handläggning av samma

mål. Sistnämnda utgift har av de sakkunniga beräknats till omkring

48.000 kronor örn året. Då de från anslaget till vattendomstolarna hittills

bestridda kostnaderna för samma domstolar utgjort cirka 250,000 kronor

örn året, häri inberäknad utgiften för berörda domstolsavdelning, innebär

de sakkunnigas förslag sålunda en kostnadsökning av skenbart cirka 60,000

kronor örn året. Denna ökning komme emellertid, framhålla de sakkunniga.

att motvägas dels av minskad belastning å andra huvudtitelns allmänna

expensanslag, varifrån kostnaden för skrivbiträden vid vattendomstolarna

för närvarande bestrides, och å samma huvudtitels anslag

till dyrtidstillägg, dels ock, vid bifall till de sakkunnigas förslag örn höjning

av vattendomstolsavgifterna, genom de ökade inkomster, som därigenom

skulle komma att tillföras statskassan. Då minskningen i belastningen

å de nämnda anslagen beräknas till sammanlagt (16,000 + 27,000)

43.000 kronor och den ökade inkomsten av vattendomstolsavgifterna till

10,500 kronor årligen, skulle sålunda den verkliga kostnadsökningen enligt

de sakkunnigas förslag utgöra allenast omkring 6,500 kronor årligen.

De sakkunniga framhålla slutligen nödvändigheten av att vattendomstolarna

på statens bekostnad försåges med de avvägnings- och vattenmätningsinstrument

m. m., vilka erfordrades för utförande av vattenrättsingenjörernas

arbete i tjänsten. Den engångskostnad, som härav föranleddes,

beräknas till omkring 8.000 kronor.

I anledning av de sakkunnigas betänkande hava, på grund av remisser,

utlåtanden avgivits: av vattenöverdomstolen över betänkandet i dess helhet,

av statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd, såvitt angår

frågan örn vattendomstolarnas uppförande å ordinarie stat och därmed

i samband stående spörsmål, samt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

efter hörande av Svenska vattenkraftföreningen och Svenska teknologföreningen

— och lantbruksstyrelsen, så vitt angår frågan örn vattenrättsingenjörstjänsternas

anordnande såsom heltidstjänster och uppförande å

ordinarie stat,

I fråga örn innehållet av dessa yttranden får utskottet hänvisa till sid.

28—43 i statsrådsprotokollet.

T samband med Kungl. Majrts förevarande proposition bar utskottet till

behandling förehaft en inom andra kammaren av friherre TU. Alströmer

m. fl. väckt motion, nr 474, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att Västerbygdens vattendomstol skall förläggas till lämplig plats inom

sin domkrets och icke förflyttas till Stockholm, samt att vederbörande

Engångs
kostnad.

Yttranden i

anledning av

betänkandet.

Motion

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

Departe
mentschefen.

En definitiv

organisation

av

vattendomstolarna

erforderlig.

Utskott mätte vidtaga de ändringar i den föreslagna staten, sorn möjligen

harav kunna föranledas. J M

1 fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet

hänvisa till motionen.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

so^>rJmbaSndSkadIlatt+rlif ’ ““ &t d®n organisatio11 av vattendomstolarna,

m i samband med vattenlagens utfärdande år 1918 infördes, kom att givas

“1 ™ Tn m''°V1SOliSk karaktär- förhållandet betingades av den genomg

pande f oi ändring vattenlagstiftningen då undergick och svårigheten att

med ledning av tidigare erfarenhet erhålla en tillförlitlig uppfattning angå
de

arbetsbördans omfattning och organisationens lämplighet. En följd

harav blev, att denna organisation fick en mera tillfällig anordning samt att

också de erforderliga domarebefattningarna - i viss mån i strid mot vad

tilTsattes^11^ anSr bÖT äf rUm ~ icke gj°rdes or^inai’ie utan allenast

llsattes pa förordnande. En omständighet, som härtill medverkade, var

den redan da föreliggande frågan örn en rättegångsreform och ovissheten

huruvida vattendomstolarnas bibehållande stöde i överensstämmelse med

de Prmciper, som for denna kunde bliva bestämmande. Från skilda håll

tramhold dock angelägenheten av att ett dylikt provisorium icke borde

ortvara längre an som vore oundgängligen nödvändigt. De år, som sedan

dess forflutit, hava lamnat rika tillfällen att pröva den då antagna organisationens

ändamålsenlighet. Det får ock numera, såsom utredningen i

detta ärende giver vid handen, anses ådagalagt, att vattendomstolarna på

ett i det stora hela lyckligt sätt fyllt sin uppgift och varit i hög grad ägnade

att tillgodose de intressen, som åsyftades vid deras inrättande. Någon

meningsskiljaktighet torde sålunda icke råda därom, att de i annans rätt

ofta djupt ingripande förfoganden, som äro förknippade med ett vattenöretag,

och de ej sällan starka intressemotsättningar, som därvid uppkomma.

inför vattendomstolarna erhålla en allsidig och sakkunnig behandling

samt att dessa domstolar i sin verksamhet också lyckats tillvinna sig allmänhetens

förtroende. Till detta gynnsamma resultat torde framför allt

hava bidragit domstolarnas sammansättning och den samverkan, som

därvid eftersträvats mellan den juridiska insikten, den tekniska sakkunskapen

och det allmänna lekmannaomdömet. Någon svårighet Ilar icke

yppats att åvägabringa ett nära och förtroendefullt samarbete mellan domstolens

ledamöter, som sålunda tillföra domstolen kunskaper och erfarenhet

från skilda verksamhetsområden, något som är desto viktigare som detta

samarbete otvivelaktigt utgör denna organisations egentliga styrka och

bärkraft.

De hinder, som vid vattenlagens antagande ansetts föreligga mot ett

definitivt fastställande av vattendomstolarnas organisation, torde alltså

numera hava bortfallit. Vad särskilt angår rättegångsreformens inverkan å

denna fråga synes det mig ligga i öppen dag att något samband dem emellan

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

25

icke kan anses föreligga. Behovet av en specialdomstol för vattenmålens

behandling minskas uppenbarligen icke efter genomförandet av en rättegångsreform.

Ej heller innehålla de av förra årets riksdag godkända huvudgrunderna

för rättegångsreformen något, som ej låter sig förena med

vattendomstolarnas bibehållande.

Det skäl, som i främsta rummet talar för vattendomstolsorganisationens

slutgiltiga fastställande, är alltjämt, att domaretjänster icke böra innehavas

på till tiden begränsade förordnanden. Till minskande av de betänkligheter,

som särskilt i fråga örn vattenrättsdomarebefattningarna måste

inställa sig mot en dylik anordning, hade inom lagrådet vid dess granskning

av vattenlagsförslaget uttalats, att till vattenrättsdomare horde förordnas

allenast personer, som innehade ordinarie domareämbeten. Endast

härigenom kunde tillgodoses kravet att vattenrättsdomaren ägde en fullt

betryggad självständighet gent emot de intressen, mellan vilka han hade

att skilja. I överensstämmelse med detta uttalande hava också i regel till

vattenrättsdomare utsetts innehavare av ordinarie domarebefattningar, i

allmänhet häradshövdingar. Av de nuvarande vattenrättsdomarna äro

fyra häradshövdingar, som under tiden för sina vattenrättsdomareförordnanden

åtnjuta ledighet från förvaltningen av de dem anförtrodda domsagorna.

På detta sätt övervältras emellertid vikariatssystemets nackdelar

på den allmänna rättsskipningen. Oegentligheten i en dylik anordning

framträder desto starkare som strävandena numera alltmera inriktas på

att i möjligaste mån begränsa vikariatssystemet vid häradsrätterna. Även

ur den allmänna rättsskipningens synpunkt ligger alltså, såsom ock av

vattenöverdomstolen framhållits, stor vikt uppå, att vattenrättsdomarna

göras till ordinarie innehavare av sina befattningar.

Vad nu sagts örn vattenrättsdomarna äger jämväl sin tillämpning i fråga

örn vattenrättsingenjörerna. Med hänsyn till de maktpåliggande uppgifter,

som åligga vattenrättsingenjörerna, är det av den största vikt, att dessa

intaga en fullt självständig ställning. Vattendomstolarnas verksamhet är

i hög grad beroende av tillförlitligheten och noggrannheten av de tekniska

utredningar, som falla på ingenjörernas lott. Betydelsen härav framträder

desto starkare som vattendomstolen är den enda instans, i vilken den tekniska

sakkunskapen är företrädd. I stort sett är därför den tekniska utredningen

vid vattendomstolen grundläggande för målets behandling i överinstanserna.

Vid vattendomstolarnas inrättande framstod det därför som

angeläget, att till dessa befattningar kunde förvärvas personer, som ägde

såväl grundliga teoretiska insikter och praktisk erfarenhet som ock en

fullt oberoende ställning. Vad särskilt angår kravet på vattenrättsingenjörernas

oberoende ansågs detta böra tillgodoses på det sätt, att till vattenrättsingenjörer

allenast förordnades personer, som vore innehavare av

statstjänst. Denna synpunkt har ock alltjämt varit bestämmande vid de

förordnanden, som meddelats å dessa befattningar. De vattenrättsingen
-

Oläyenheter

av det ntivarand

provisoriet.

Vattenrätts

domarna.

Vatt enrättsingenjörerna.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Vattenrättsinrjenjo

rerna>

tjänstgöring

bör anordnas

som heltidstjänst.

Skäl för

uppskov

med organisationens

definitiva

fastställande.

Statsutskottets utlåtande ''Nr 99.

jörer, som inom vattendomstolarna företräda agrikulturtekniken, hava sålunda

undantagslöst utsetts bland statens lanthruksingenjörer, liksom till

vattenbyggnadstekniska ingenjörer, med ett undantag, förordnats distriktsehefer

eller distriktsingenjörer vid väg- och vattenbyggnadsdistrikten.

Mot en dylik ordning kan uppenbarligen riktas samma anmärkning, sorn

nyss av mig framhållits i fråga örn vattenrättsdomarna, eller den att vikaiiatssy

stemets olägenheter allenast överflyttas på andra förvaltningsgrenar.

Under den tid, som anordningen bestått, hava upprepade klagomål

häremot framförts av de myndigheter, under vilka dessa tjänstemän lyda.

Det torde också ligga i sakens natur, att förhållanden av detta slag — även

örn de kunna godtagas såsom ett provisorium — dock icke böra tillåtas att

fortvara under en alltför lång tidrymd.

I detta sammanhang må ock framhållas, att under de sista åren genomförts

vissa organisatoriska förändringar inom väg- och vattenbyggnadsstaten,

varigenom den nuvarande distriktsorganisationen indragits.

Den utväg, som tidigare stått till buds för rekrytering av de vattenbyggnadstekniska

ingenjörsbefattningarna, är alltså för framtiden stängd.

Uppenbarligen är detta förhållande i hög grad ägnat att aktualisera frågau

örn en slutgiltig lösning av vattendomstolarnas organisationsproblem.

Vid vattendomstolarnas inrättande ansågos vattenrättsingenjörsbefattningarna

icke böra göras till heltidstjänster utan anordnas som bisysslor

vid sidan av den ordinarie statsanställningen. Man utgick härvid från att

vattenrättsingenjörens arbetsuppgifter inom vattendomstolen icke vore tillräckliga

för att bereda honom full sysselsättning. Från vattenrättsdomarnas

sida har gång efter annan med styrka framhållits, att denna anordning

vore i hög grad hinderlig för arbetet inom vattendomstolarna, i det att den

icke lämnade tillfälle till anlitande av vattenrättsingenjörernas arbetskrafter

i den utsträckning, som vore erforderlig för domstolens verksamhet.

För att det nu antydda syftet skulle nås vore enligt vattenrättsdomarnas

åsikt nödvändigt, att vattenrättsingenjörsbefattningarna, i likhet med

andra statstjänster, anordnades som heltidstjänster. Liknande synpunkter

hava framhållits jämväl av de myndigheter, hos vilka ifrågavarande

tjänstemän innehava ordinarie anställning. Av dessa myndigheter hava,

såsom förut antytts, anmärkts, att dessa tjänstemäns anställning vid vattendomstolarna

menligt återverkade på de arbetsuppgifter, som åvilade

dem i deras ordinarie anställning.

Av de i ärendet hörda myndigheterna har i allmänhet vitsordats behovet

av att vattendomstolarnas organisationsfråga nu erhölle sin lösning. Däremot

har i några yttranden gjort sig gällande en viss tveksamhet, huruvida

tidpunkten för en omorganisation ännu vore inne. Statskontoret har i

detta hänseende erinrat örn den bekymmersamma statsfinansiella situationen.

Då den ifrågasatta omorganisationen icke syntes kunna genomföras

utan ökade kostnader, borde detta förhållande enligt statskontorets åsikt

föranleda ett uppskov för tillfället, helst riksdagen på sin tid uttalat sig

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

27

för nedbringande av kostnaderna för vattendomstolarna. Vad statskontoret

sålunda framhållit är uppenbarligen värt allt beaktande. Enligt min

mening synes det dock icke vara uteslutet att jämväl inom den nuvarande

kostnadsramen nå det åsyftade resultatet. Däremot torde de verkställda

utredningarna oförtydbart giva vid handen, att någon mera väsentlig

minskning i nuvarande utgifter för vattendomstolarna icke står att ernå,

vare sig den nuvarande organisationen bibehålies eller en omorganisation

kommer till stånd. Med hänsyn till nu angivna förhållanden torde vad

statskontoret anfort för ett uppskov icke kunna ur statsfinansiell synpunkt

tillmätas någon avgörande betydelse.

Jämväl andra skäl för ett uppskov hava anförts. Sålunda Ilar statskontoret

gjort gällande, att med sakens ordnande icke brådskade, då numera

fyra av de fem vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörerna i egenskap

av förutvarande distriktstjänstemän vid väg- och vattenbyggnadsstaten

överförts å indragningsstat och sålunda torde hava mera tid än

förut att ägna sig åt domstolsarbetet. Detta förhållande har gjort det

möjligt att med lösningen av vattendomstolarnas organisationsfråga tillsvidare

kunnat anstå. Emellertid komma redan under loppet av nästa år

iva av nämnda ingenjörer, nämligen de vid de båda nordligare vattendomstolarna

anställda, att inträda i pensionsåldern i den ordinarie tjänsten.

vadan deras kvarstannande såsom vattenrättsingenjörer någon mera

avsevärd tid icke torde vara att påräkna. Uppskovets varaktighet skulle

sålunda inskränka sig till ett fåtal år. Att utnyttja denna ytterligare

frist synes mig så mycket mindre tillrådligt, som det framstår som en angelägenhet

av vikt, att vid tiden för omförmälda båda ingenjörers avgång

en ny ordning å ifrågavarande område redan föreligger. I motsatt fall

torde det nämligen med hänsyn till de berörda domstolarnas förläggning

visa sig möta synnerliga svårigheter att erhålla tillräckligt kvalificerade

innehavare av de ledigblivande tjänsterna.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har ansett, att med reglering

av vattenrättsdomarnas löner borde anstå i avbidan på motsvarande reglering

för häradshövdingarna och hovrätternas ledamöter, därom vissa

förslag föreligga. Gentemot vad lönenämnden härutinnan anfört anser

jag mig böra framhålla, att löneregleringsfrågan för vattenrättsdomarna

icke någonsin satts i samband med hovrättsrådens löneställning. Visserligen

råder, såsom lönenämnden erinrat, ett sådant samband mellan vattenrättsdomarna

och häradshövdingarna. Detta förhållande synes mig

emellertid icke böra vara avgörande för frågan örn vattenrättsdomarnas

överförande på ordinarie stat, blott därvid tillses att detta samband icke

brytes. I detta sammanhang må framhållas, att det förslag, som jag på

denna punkt ämnar framlägga, icke innefattar någon rubbning av den

löneställning, som för närvarande tillkommer vattenrättsdomarna och som

.senast fastställts av 1923 års riksdag. Därest ur andra synpunkter en

överflyttning av vattenrättsdomarna på ordinarie stat anses önskvärd,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

Organisationens

utformning.

torde den omständigheten, att häradshövdingarnas lönefråga med all sannolikhet

ännu icke på flera år kan bringas till sin lösning, icke böra stå

hindrande i vägen för en sådan åtgärd. Med all sannolikhet torde en definitiv

lönereglering för häradshövdingarna komma till stånd först i samband

med rättegångsreformens genomförande. Uppenbarligen skulle, såsom

jag tidigare framhållit, det vara förenat med stora olägenheter att

låta med vattenrättsdomarnas överförande å ordinarie stat anstå till

nämnda tidpunkt.

Härmed torde jag i allt väsentligt hava berört de skäl, som anförts mot

ett omedelbart upptagande till behandling av vattendomstolarnas organisationsfråga.

Såsom av det anförda framgår, har jag funnit dessa skäl icke

vara av den vikt, att de böra leda till ett undanskjutande av denna fråga.

Jag övergår härefter till redogörelsen för min egen ståndpunkt till föreliggande

spörsmål.

Såsom framgår av det förut anförda innefattar vattendomstolarnas organisationsproblem

två särskilda spörsmål, avseende det ena den egentliga

domarepersonalens överförande på ordinarie stat och det andra en omläggning

av vattenrättsingenjörsbefattningarna till heltidstjänster. I båda

dessa frågor hava samtliga i målet hörda myndigheter och sammanslutningar

givit de sakkunnigas förslag sin principiella anslutning.

Därest sålunda enighet råder örn de principer, vilka böra ligga till grund

för lösningen av vattendomstolarnas organisationsproblem, framstår det

emellertid utan vidare, att dessa principers tillämpning i föreliggande fall

är förknippad med svårigheter och kan ge rum för skilda meningar. En

omläggning av vattenrättsingenjörsbefattningarna till heltidstjänster

måste uppenbarligen förutsätta, att antalet tjänster nedbringas under det

nuvarande. En dylik minskning kan ske antingen på det sätt, att samma ingenjörer

tilldelas tjänstgöring vid flera domstolar, eller så, att vattendomstolarnas

antal i motsvarande mån minskas, eller oek slutligen genom en

kombination av båda dessa alternativ. De sakkunniga hava i sitt förslag

stannat vid den sist antydda utvägen. Enligt de sakkunniga skulle Norrbygdens

vattendomstol bibehållas men med utvidgat domstolsområde samt

tilldelas en vattenrättsingenjör av vartdera slaget, under det att de övriga

fyra domstolarna skulle reduceras till tre med gemensam förläggningsort

och med fem vid dessa domstolar tjänstgörande ingenjörer, därav tre

byggnadstekniska och två agrikulturtekniska. En annan lösning, som av

de sakkunniga varit ifrågasatt, innebär ett nedbringande av vattendomstolarnas

antal till tre med två vattenrättsingenjörer vid varje domstol

samt bibehållande av deras lokala förläggning. Däremot synes numera

samstämmighet i stort sett råda därom, att en uppdelning av tjänstgöringen

för samme vattenrättsingenjör å två eller flera domstolar med

olika förläggningsorter skulle erbjuda alltför stora praktiska svårigheter

för att kunna anses tillfredsställande.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

29

För avgörande av det inbördes företrädet mellan ifrågavarande förslag

torde det vara nödvändigt att närmare undersöka de olika befattningshavarnas

uppgifter och arbetsbörda inom vattendomstolen.

Vad då först angår vattenrättsdomaren, torde för en rätt uppfattning av

dennes betydelse för domstolsarbetet först böra erinras därom, att rättsskipningen

i vattenmål rör sig å ett specialområde samt att denna för att

kunna fylla sin uppgift å domstolens ordförande, hos vilken ansvaret för

målens riktiga avgörande främst vilar, ställer stora anspråk i fråga örn

ej allenast grundlig insikt i vattenlagstiftningen utan ock förtrogenhet

med vattenbyggnadstekniken i allmänhet, egenskaper som i regel icke

kunna förvärvas annat än genom praktisk erfarenhet. Vid vattenlagstiftningens

tillkomst framstod det därför för dem, som sysslade med denna

lagstiftnings utarbetande, som självklart, att rättsskipningen i vattenmål

ej kunde i den omfattning, som ännu alltjämt äger rum vid de allmänna

domstolarna, få handhavas av vikarier utan i stort sett måste åvila vattenrättsdomaren

ensam. Ett annat förhållande skulle i alltför hög grad

äventyra kontinuiteten i vattendomstolarnas arbete och kunna bringa deras

auktoritet i fara. Med det nuvarande antalet vattendomstolar har det

uppställda målet i allt väsentligt nåtts. Av en undersökning, som jag låtit

verkställa, framgår, att mer än tre fjärdedelar av det egentliga domstolsarbetet

utföres av vattenrättsdomaren. Med hänsyn till de ur såväl samhällelig

som ekonomisk synpunkt stora värden, varom vattenmålen ofta

röra sig, ligger häri uppenbarligen en stor trygghet. Visserligen äro

också vattenmålen i många fall av enklare beskaffenhet. Vid uppskattningen

av vattenrättsdomarens arbetsbörda äro dessa mål emellertid icke

av någon nämnvärd betydelse. För denna äro de större och ofta synnerligen

svårbedömda vattenbyggnads-, vattenreglerings- och sjösänkningsmålen

i stort sett utslagsgivande.

Från de synpunkter, som jag nu utvecklat, måste jag i likhet med de

sakkunniga och vattenöverdomstolen ställa mig i hög grad betänksam mot

en inskränkning av antalet vattenrättsdomare från fem till tre. En sådan

minskning skulle innebära, att å dessa tre vattenrättsdomare lades en

arbetsbörda, som med två tredjedelar överstege den nuvarande. Då redan

med ett antal av fem vattenrättsdomare deras arbetskraft torde vara fullt

tagen i anspråk, skulle följden bliva en väsentlig förskjutning av arbetsbördan

från vattenrättsdomaren å yngre och mindre erfarna befattningshavare

och man skulle snart nog även vid vattendomstolarna vara framme

vid en ordning, där huvuddelen av rättsskipningen uppbures icke av den

ordinarie domaren utan av mer eller mindre tillfälliga arbetskrafter. Vid

de överläggningar, som enligt vad jag tidigare omnämnt hållits med vattenrättsdomarna,

hava dessa som sin uppfattning samstämmigt uttalat, att

de med hänsyn till det behöriga handhavandet av rättsskipningen i vattenmål

icke kunde för sin del förorda en nedsättning i antalet ända till tre,

något som skulle medföra att vattenrättsdomaren icke skulle kunna ägna

Befattnings
havarnas
arbetsbörda.

Vattenrättsdo

marna.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

Vattenrätts
ingenjörerna.

erforderlig tid åt handläggningen och avdömandet av ens större och viktigare

mål. En sådan utveckling skulle minst av allt stå väl tillsamman

med de grundsatser, som av riksdagen hävdats i fråga örn rättsskipningen

vid häradsrätterna.

Med den ståndpunkt, som jag intager till denna fråga, skulle det uppenbarligen

bäst överensstämma, örn det nuvarande antalet vattenrättsdomare

kunde bibehållas. Därest emellertid en nedsättning av detta antal

ur andra synpunkter är ofrånkomlig, synes mig i varje fall antalet icke

böra understiga fyra. Då vattenrättsingenjörernas heltidsanställning

otvivelaktigt kommer att medföra en viss lättnad i vattenrättsdomarnas

arbetsbörda, torde utsikt finnas, att en dylik begränsning skall lämna

vattenrättsdomarens ställning till domstolsarbetet i stort sett orubbad.

Vad därefter angår frågan örn det erforderliga antalet vattenrättsingenjörer

framgår av de sakkunnigas undersökning, att icke vid någon av nuvarande

fem vattendomstolar föreligga tillräckliga arbetsuppgifter för

ingenjörernas heltidsanställning. En reduktion av de nuvarande ingenjörsbefattningarna,

tio till antalet, är alltså ofrånkomlig. De sakkunniga

hava föreslagit, att antalet nedbringas beträffande de vattenbyggnadstekniska

ingenjörerna från fem till fyra och i fråga örn de agrikulturtekniska

från fem till tre. Att minskningen för de vattenbyggnadstekniska ingenjörerna

stannat vid allenast en befattning, torde i viss mån hava berott på

det av de sakkunniga framlagda förslaget till domkretsindelning, vartill

jag återkommer i det följande. Bedömes frågan uteslutande med hänsyn

till vattendomstolarnas sammanlagda arbetsbörda, torde ej heller för de

vattenbyggnadstekniska ingenjörerna behov föreligga av större antal än

tre. Detta antal ansågs ock tillräckligt i den av vattenrättsdomarna år

1925 gjorda framställningen och har jämväl förordats av vattenöverdomstolen.

Visserligen kunna icke enbart uppgifterna angående vattenrättsingenjörernas

nuvarande tjänstgöring läggas till grund för bedömande av

behovet. Såsom de sakkunniga framhållit måste hänsyn tagas till det

förhållandet, att den nuvarande organisationen icke medger ett anlitande

av ingenjörernas arbetskraft i den utsträckning, som ur domstolens

synpunkt är önskvärd. Även med beaktande härav torde dock någon olägenhet

icke vara förenad med en sådan begränsning. Då genom jämkning

i den av de sakkunniga föreslagna domkretsindelningen erforderlig

utjämning i arbetsbördan synes kunna äga rum, förordar jag alltså, att

antalet vattenbyggnadstekniska ingenjörer bestämmes till tre. Vad angår

de agrikulturtekniska ingenjörerna hava såväl vattenrättsdomarna

i sitt yttrande år 1925 som ock de sakkunniga förordat, att antalet

sättes till tre. Vattenöverdomstolen har ifrågasatt, att allenast två

anställas med heltidstjänstgöring, under det att en tredje befattningskulle

bibehållas med begränsad tjänstgöring och till följd därav icke

uppföras å ordinarie stat. Till stöd för denna ståndpunkt har vattenöverdomstolen

åberopat, att i landets nordliga delar den agrikulturtek
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

31

näske ingenjörens arbetsuppgifter vore mindre omfattande än vad som

vore förhållandet i de mellersta och sydliga delarna av landet. Att den

av vattenöverdomstolen ifrågasatta anordningen ur organisatorisk synpunkt

utgör en svaghet torde icke kunna jävas. Härtill kommer att den

framhållna skillnaden i ai-betsbörda torde hava överskattats. Vid mina

överläggningar med vattenrättsdomarna har framhållits, att även den

icke heltidsanställde ingenjörens arbetskraft med all sannolikhet komme

att tagas i anspråk i sådan utsträckning, att det icke skulle bliva honom

möjligt att vid sidan av sin vattenrättsingenjörsbefattning uppehålla sin

tjänst som lantbruksingenjör samt att i varje fall olägenheterna av de

håda tjänsternas förening skulle hilva ytterst kännbara. Jämväl från

lantbruksstyrelsens sida möta, enligt vad jag inhämtat, starka betänkligheter

mot en dylik anordning. Även ur rättsskipningens synpunkt

framstår det som mindre tillfredsställande, att den ingenjör, som företräder

den agrikulturtekniska sakkunskapen, icke skulle äga samma tillfälle

att deltaga i domstolsarbetet som den byggnadstekniske ingenjören.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden har jag icke ansett mig

kunna tillstyrka vattenöverdomstolens ifrågavarande förslag.

Av vad jag nyss anfört angående det erforderliga antalet vattenrättsdomare

följer, att vattendomstolarna icke böra understiga fyra. Från

denna utgångspunkt framstår det som nödvändigt, att en uppdelning av

ingenjörernas tjänstgöring å olika domstolar äger rum. I det av vattenrättsdomarnas

flertal år 1925 avgivna yttrandet hade ur denna synpunkt

ifrågasatts ett sammanförande av de fyra vattendomstolar, som skulle

bibehållas, till en gemensam förläggningsort eller alternativt, med bibehållande

av den nordligaste domstolens lokala förläggning, av de tre

övriga. De sakkunniga hava förordat den sistnämnda utvägen. Med hänsyn

till vad de sakkunniga anfört torde ock företräde böra givas åt de sakkunnigas

förslag i denna del. Då en uppdelning av ingenjörernas tjänstgöring

på flera lokala domstolar icke synes böra ifrågakomma, följer härav,

att den nordligaste domstolen tilldelas två ingenjörer, en av vartdera

slaget, samt att de övriga fyra ingenjörerna indelas till tjänstgöring å de

tre återstående domstolarna, som erhålla sin gemensamma förläggningsort

i Stockholm.

Mot en centralisering av vattenrättsskipningen i den utsträckning, som

enligt de sakkunnigas förslag skulle äga rum, kunna otvivelaktigt resas

vissa betänkligheter och jämförelser med den av riksdagen förordade

uppdelningen av hovrätterna ligga uppenbarligen nära till hands. En

sådan jämförelse är emellertid icke berättigad. Under det att hovrätternas

rättsskipning är och med all sannolikhet jämväl för framtiden till

övervägande del måste vara förlagd till en och samma ort, hållas vattendomstolarnas

sammanträden i regel å annan plats än kansliorten. Detta

är förhållandet ej allenast, då för ett måls prövning erfordras syn på

Antalet

vattendomstolar

och

deras förläggning.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Vattendom
stolarnas
områden.

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

stället; den allmänna regeln är att vattendomstolens sammanträde skall

hållas å plats, som är för parterna välbelägen.

Ej heller i andra hänseenden torde ett sammanförande till en gemensam

förläggningsort av de tre domstolar, som äro avsedda för de mellersta

och sydliga delarna av landet komma att medföra några nämnvärda

olägenheter. I detta sammanhang må framhållas, att vid ett antal av tre

vattendomstolar för landet i dess helhet på nyssnämnda landsdelar skulle

vid en lokal förläggning komma två vattendomstolar. För den ena av

dessa, vars domkrets torde höra omfatta den sydligare delen av Mellanbygdens,

hela Österbygdens samt den östliga delen av Söderbygdens vattendomstols

område, torde Stockholm vara den lämpligaste kansliorten.

Den andra, som skulle omfatta Söderbygdens sydliga och västliga delar

samt hela Västerbygdens område, torde böra erhålla Göteborg till förläggningsort.

Det torde vara uppenbart, att jämväl med en sådan förläggning

avstånden tili kansliorterna bliva så stora, att den rättssökande allmänheten

endast i undantagsfall torde komma i tillfälle till personliga besök

å domstolarnas kanslier. För vissa delar av det område, som skulle

tillhöra den nybildade Västerbygdens vattendomstol, torde kommunikationerna

med Göteborg till och med ställa sig sämre än med Stockholm.

Efter elektrifieringen jämväl av södra stambanan kommer förbindelsen

mellan Stockholm samt landets sydliga delar ytterligare att vinna i

snabbhet. För parterna i vattenmål uppkommer icke någon ökad kostnad

till följd därav, att domstolens förläggningsort är närmare eller fjärman,

då vattendomstolarnas resekostnader i allmänhet utgå av statsmedel.

Vad slutligen angår sistnämnda kostnader torde någon väsentlig skillnad

vid den ena eller andra organisationen icke komma att uppstå. En

eventuell ökning av dessa kostnader kommer i stort sett statens järnvägar

till godo. Dessutom bör erinras, att en central förläggning alltid medför

en större möjlighet till besparingar i fråga örn såväl personal som

utrymmen.

Med hänsyn till vad jag nu framhållit, finner jag de skäl, som kunna anföras

mot en central förläggning av de tre för mellersta och sydliga delarna

av landet avsedda domstolarna, icke kunna tilläggas avgörande betydelse.

För erhållande av en likformig fördelning av arbetsbördan mellan vattendomstolarna

är indelningen i domsområden av avgörande betydelse.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle, såsom jag tidigare erinrat, minskningen

av vattendomstolarnas antal åstadkommas genom att till den nya

nordliga vattendomstolen hänföres, förutom nuvarande Norrhygdens vattendomstols

hela område, jämväl viss del av Mellanbygdens vattendomstols

område. De sakkunniga hava med ledning av införskaffade uppgifter

örn de under åren 1919—1930 handlagda målens antal från det örn
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

33

råde, som utgör sydligaste delen av Mellanbygdens vattendomstol eller

Ljusnans, Ljungans och Indalsälvens med Selångersåns vattenområden,

föreslagit, örn ock med en viss tvekan, att sydliga gränsen för den nya

nordliga vattendomstolen dragés så, att intet av dessa vattenområden

komme att tillhöra nämnda domstol. Vattenöver domstolen har däremot

ansett, att samma gräns bör fastställas så, att den kommer att utgöras

av den nordliga vattendelaren för Ljungans vattenområde, varigenom

jämväl Indalsälvens med Selångersåns vattenområde skulle komma

att lyda under den nya Norrbygdens vattendomstol. Jag anser mig böra

biträda vattenöverdomstolens förslag i ämnet, då detsamma är ägnat att

befordra såväl utsikterna för en tillfredsställande sysselsättning av jämväl

den agrikulturtekniske vattenrättsingenjören vid sistnämnda vattendomstol

som ock genomförandet av en organisation med allenast

två vattenbyggnadstekniska ingenjörer vid de tre till Stockholm förlagda

domstolarna. Visserligen kommer med den nu förordade indelningen antalet

mål att vid Norrbygdens vattendomstol ej oväsentligt överstiga motsvarande

antal för de tre övriga domstolarna. Härvid må emellertid

framhållas, att, såsom de sakkunniga erinrat, av de vid Norrbygdens

och nuvarande Mellanbygdens vattendomstolar anliänggiggjorda målen ett

större antal än det vid övriga vattendomstolar förekommande är av jämförelsevis

mindre invecklad beskaffenhet, ett förhållande som äger sin

förklaring däri, att motsättningarna mellan olika av vattenförhållandena

beroende intressen icke i de nordliga delarna av landet framträda med

samma styrka som i de övriga delarna.

I fråga örn den av de sakkunniga jämväl föreslagna gränsregleringen

mellan nuvarande österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar har

jag i huvudsak intet att erinra, dock torde vid domkretsindelningens fastställande

böra tagas under övervägande vissa ytterligare jämkningar för

ernående av en såvitt möjligt jämn fördelning av arbetsbördan mellan de

tre till Stockholm förlagda domstolarna. Norrbygdens vattendomstol torde

jämväl efter utvidgningen böra bibehålla sin förläggning till Umeå.

Till belysande av arbetsbördans sannolika fördelning å de föreslagna

fyra vattendomstolarna vid en domkretsindelning sådan som här angivits,

får jag till sist meddela, att därest indelningen varit gällande under åren

1919—1930, de under samma år av de olika vattendomstolarna handlagda

målens antal skulle hava utgjort:

vid Norrbygdens vattendomstol 832 eller i genomsnitt per år cirka 69

Österbygdens

»

680 » »

»

» » » 57

Söderbygdens

»

654

»

» » » 55

Västerbygdens

»

552 »

»

» » » 46

Mot de sakkunnigas beräkning i fråga örn personalbehovet för de nya

vattendomstolarna har jag ingen annan erinran att framställa än vad av

det föregående redan framgått. Jag föreslår sålunda, att vid en var av de

Bihang till riksdagens protokoll 1932. G sami. 55 haft. (Nr 99.) 3

Vattendomstolarnas

personal och.

personalens

åligganden.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

fyra vattendomstolarna skola vara anställda en vattenrättsdomare, en

vattenrättssekreterare, ett skrivbiträde och, där ej annat av förhållandena

föranledes, en vattenrättsamanuens, att för hela landet skola finnas tre

vattenrättsingenjörer med. sakkunskap och erfarenhet särskilt beträffande

byggande i vatten och likaledes tre dylika ingenjörer med sakkunskap

och erfarenhet särskilt i frågor örn torrläggning av mark, samt att av

ingenjörerna två, därav en vattenbyggnadsteknisk och en agrikulturteknisk,

anställas vid Norrbygdens vattendomstol, och de övriga fyra vid

Österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt

med lämplig fördelning av tjänstgöringen dem emellan.

Av de sakkunniga har framhållits, att särskilt i fråga örn vattenrättsdomaren

vid vissa tillfällen behov av förstärkning torde komma att föreligga.

Enligt min mening torde den nyss av mig angivna personalen vara

tillräcklig för mötande av de arbetsuppgifter, som under normala förhållanden

kunna vara att påräkna. Att vid fastställande av en allmän organisationsplan

för vattendomstolarna taga hänsyn till sådana exceptionella

förhållanden som de, vilka sammanhänga med det nu pågående målet

örn reglering av Vänern, torde icke överensstämma med riktiga organisatoriska

principer. För dylika fall torde liksom nu anstalter böra träffas

i särskild ordning.

Av den vid vattendomstolarna anställda personalen böra, såsom jag redan

utvecklat, vattenrättsdomarna och vattenrättsingenjörerna uppföras å

ordinarie stat; och synes mig detsamma böra ske jämväl med skrivbiträdena.

Däremot torde icke vara lämpligt att å ordinarie stat uppföra jämväl

vattenrättssekreterartjänsterna, vilka, på sätt de sakkunniga och vattenöverdomstolen

framhållit, torde böra givas karaktär av passagetjänster

för jurister med intresse för vattenrättsskipningen.

I fråga örn tillsättandet av befattningarna lärer utnämnande av vattenrättsdomare

och vattenrättsingenjörer böra ankomma på Kungl. Majit,

och synes jämväl ''förordnande av vattenrättssekreterare liksom hittills

böra meddelas av Kungl. Majit. Konstituerandet av skrivbiträde torde, såsom

lönenämnden framhållit, böra anförtros åt vattenrättsdomaren. Även

vattenrättsamanuensen lärer liksom hittills böra antagas av vattenrättsdomaren.

Vattenrättsdomarnas och vattenrättsingenjörernas utnämning med fullmakt

å tjänsterna nödvändiggör vidtagande av vissa ändringar i 11 kap.

3 och 6 §§ vattenlagen. Jag återkommer härtill i annat sammanhang.

Lika med de sakkunniga anser jag, att det bör åligga vattenrättsingenjör

att i anseende till jäv eller annat förfall för vattenrättsingenjör vid

annan vattendomstol tjänstgöra i dennes ställe. Uppenbarligen bör det

även eljest i fall av behov kunna åläggas vattenrättsingenjör att, i den

mån det kan ske utan hinder för arbetet vid den domstol där han är anställd,

utföra arbete vid annan vattendomstol.

Viss arbetstid å tjänsterummet synes mig av skäl, som de sakkunniga

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

35

anfört och till vilka vattenöverdomstolen anslutit sig, icke kunna stadgas

för vattendomstolarnas personal. Däremot torde, såsom Svenska vattenkraftföreningen

framhållit, föreskrift böra meddelas örn skyldighet för

vattenrättsingenjörerna att under sedvanlig kanslitid vara tillstädes å

vattendomstolens kansli, därest hinder därför ej möter på grund av sammanträde

med vattendomstolen eller av annan giltig anledning. Beträffande

tjänstgöringens anordnande i övrigt torde det böra tillkomma vederbörande

vattenrättsdomare att meddela erforderliga föreskrifter.

Med de sakkunniga är jag ense därom, att allmänna civilförvaltningens

avlöningsreglemente bör äga tillämpning å vattendomstolarnas ordinarie

personal.

Vad då först angår vattenrättsdomarens avlöning har jag tidigare uttalat,

att den bör bibehållas vid i stort sett samma belopp, som redan nu utgår.

Mot en höjning av vattenrättsdomarens nuvarande avlöning kan, såsom

jag tidigare berört, göras gällande, att därigenom det senast år 1923

fastställda förhållandet mellan vattenrättsdomarnas och häradshövdingarnas

löneställning skulle brytas. Å andra sidan synes det icke böra ifrågakomma,

att vattenrättsdomarnas avlöning sättes lägre. En sådan nedsättning

skulle med all sannolikhet medföra, att för de nya orainarie tjänsterna

icke skulle kunna påräknas tillräckligt kvalificerade personer. Vattenrättsdomarens

avlöning utgår för närvarande med ett belopp av 15,000

kronor, uppdelat å lön och tjänstgöringspenningar, vartill kommer dyrtidstillägg

enligt de för oreglerade verk fastställda grunder. Enligt dessa

uppgår dyrtidstillägget vid ett indextal av 160 till 2,340 kronor för år.

Vattenrättsdomarens sammanlagda löneinkomst utgör alltså för närvarande

17,340 kronor.

Med ifrågavarande befattningars karaktär och den nu utgående avlöningens

storlek synes mig bäst överensstämma, såsom ock av de sakkunniga

förordats, att vattenrättsdomaretjänsterna i lönehänseende likställas

med de befattningar, som enligt allmänna avlöningsreglementets tjänsteförteckning

tilldelats plats i lönegraden A 2. Denna lönegrad har också

ansetts böra ligga till grund för beviljande vid 1930 års riksdag av tillläggspensioner

åt två vattenrättsdomare. Lönen för befattningshavare i

denna lönegrad är å G-ort 15,000 kronor, vartill kommer dyrtidstillägg enligt

grunderna för nyreglerade verk, uppgående vid ett indextal av 160

till 1,152 kronor för år. Den sammanlagda avlöningen skulle alltså på

G-ort utgöra 16,152 kronor. Då detta belopp avsevärt understiger vattenrättsdomarnas

nuvarande löneinkomster, torde denna skillnad böra utjämnas.

Med avseende å det sätt, varpå en dylik lönefyllnad skulle kunna beredas

vattenrättsdomaren, hava olika förslag framställts. Av de sakkunniga

har ifrågasatts ett visst arvode för varje dags tjänstgöring vid vattendomstolens

sammanträden eller vid särskild undersökning i överensstäm
-

Avlönings
förmåner.

Lönenivå och

lönegradsplacering.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

melse med vad nu gäller i fråga örn vattenrättsingenjörerna. Denna utväg

har emellertid av de hörda myndigheterna ansetts som mindre lämplig.

Statskontoret har i stället förordat, att löneförstärkning med visst

belopp måtte utgå i likhet med vad tidigare skett i fråga örn landssekreterarna

och landskamrerarna. Jag anser denna utväg böra tillerkännas

ett avgjort företräde.

Vad angår löneförstärkningens belopp finner jag detta skäligen böra

sättas till 1,500 kronor. Därest, såsom jag föreslår, vattenrättsdomare

placeras i lönegraden A 2 samt tillerkännes löneförstärkning med sist

angivna belopp, komma hans löneinkomster sålunda att uppgå till 16,500

kronor jämte nyreglerat dyrtidstillägg.

Vad härefter angår vattenrättsingenjörerna hava vattenöverdomstolen,

allmänna civilförvaltningens lönenämnd och lantbruksstyrelsen på olika

grunder förklarat sig anse den av de sakkunniga för dem föreslagna lönenivån

för hög, medan statskontoret lämnat densamma utan erinran

samt Svenska vattenkraftföreningen och Svenska teknologföreningen

framhållit, att någon sänkning däri icke borde företagas, med risk att eljest

för befattningarna tillräckligt kvalificerade krafter icke komme att

stå till buds. Även örn ett visst fog, särskilt i fråga örn de vattenbyggnadstekniska

ingenjörerna, måste erkännas föreligga för den av föreningarna

uttalade farhågan, nödgas jag dock ansluta mig till den mening, som

av vattenöverdomstolen med flera myndigheter gjorts gällande. Samtliga

hörda myndigheter synas vara ense därom, att för vattenrättsingenjörerna

högre fast lön än enligt lönegraden B 30 icke bör fastställas. Jag delar

denna uppfattning. Därjämte anser jag emellertid, att någon avlöningsförstärkning

bör förekomma, och synes mig denna lämpligen kunna

åstadkommas därigenom att, såsom lönenämnden tillstyrkt, ett dagarvode

å nuvarande belopp, eller 25 kronor, tillerkännes vattenrättsingenjören

vid undersökning jämlikt 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen. Den löneökning

tjänstinnehavaren härigenom erhåller torde kunna beräknas uppgå

till högst 700 kronor. Sistnämnda avlöningsform — vilken redan tillämpas

i fråga örn vattenrättsingenjörerna — inger enligt min mening i fråga

örn dem inga principiella betänkligheter. Den är ur praktisk synpunkt

att förorda, då därigenom en viss differentiering i lönen efter arbetsbördan

uppkommer, vilket med hänsyn särskilt till de vid Norrbygdens vattendomstol

till anställning föreslagna ingenjörerna är i viss mån eftersträvansvärt.

Återstående till ordinarie anställning föreslagna befattningshavare, eller

skrivbiträdena, föreslår jag till placering i lönegraden B 4, således i

kontorsbiträdes ställning. Jag åberopar därvid vad lönenämnden till

stöd för en dylik placering anfört.

Vad beträffar de icke-ordinarie befattningshavarna vid vattendomstolarna,

eller vattenrättssekreterarna och vattenrättsamanuenserna, ansluter

jag mig till de sakkunnigas förslag örn deras avlönande enligt löne
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

37

graden B 27 respektive såsom förste amanuenser i statsdepartement.

På sätt statskontoret oell allmänna civilförvaltningens lönenämnd framhållit,

böra emellertid bestämmelserna i 33 § avlöningsreglementet för

icke-ordinarie befattningshavare förklaras tillämpliga å vattenrättssekreterarna,

dock att, därest vattenrättssekreterare är eller förordnas till

assessor i hovrätt, denne bör åtnjuta enahanda rätt till uppflyttning i löneklass

som assessor. Då vattenrättssekreterares begynnelseavlöning på

grund härav kommer att utgå enligt 26 :e löneklassen, medför mitt förslag

ytterligare någon minskning i deras nuvarande löneförmåner utöver den,

som redan de sakkunnigas förslag innebär.

Till vattenrättsdomare, som övergår å ny stat, torde i anslutning till

vad tidigare tillämpats vid övergång till efterskottsbetalning av hela avlöningen

böra utgå särskild gottgörelse.

Enligt 2 § avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen skola Särskilda av
.

.......... ... lömngsbe
jämte

avlöningsreglementets stadganden kunna for vissa tjänstemän gaf- stämmeiser

la särskilda, av Kungl. Majit och riksdagen beslutade föreskrifter. Dy- **• mlika

bestämmelser finnas för åtskilliga verk sammanförda i kungörelsen

den 6 juni 1925 (nr 272) angående utsträckt tillämpning av berörda

avlöningsreglemente. I anledning av förevarande lönereglering erfordras

jämväl för vattendomstolarnas personal tillämpningsföreskrifter i

åtskilliga hänseenden.

Därvid får jag till en början erinra örn de sakkunnigas förslag, att gällande

inskränkning i vattenrättsingenjörs rätt att åtaga sig enskilt uppdrag

allt fortfarande skall bibehållas. Förslaget, som av mig tillstyrkes,

går utöver vad 3 § avlöningsreglementet för dylikt fall stadgar och

föranleder för den skull en särskild bestämmelse.

Vidare skulle, därest ej annat föreskrives, vad 13 § 3 mom. avlöningsreglementet

innehåller örn tjänstemans skyldighet att underkasta sig förflyttning

till annan tjänst bliva tillämpligt jämväl å vattenrättsdomare

och vattenrättsingenjörer. Vad vattenrättsdomare angår torde sådan skyldighet

allenast böra avse likvärdig domar tjänst. Därvid synes mig såsom

förebild till föreskrifter å området i fråga kunna tjäna vad beträffande

häradshövdingarnas skyldighet att underkasta sig förflyttning

stadgats genom kungörelse den 20 juni 1919 (nr 355). Detta synes för vattenrättsdomares

vidkommande böra innebära skyldighet att vid förändrad

organisation av vattendomstolarna eller dessas upphörande övergå till

annan jämställd eller högre domaretjänst. Beträffande vattenrättsingenjörerna

synes skyldighet till förflyttning böra föreligga under motsvarande

förutsättningar, dock att skyldigheten bör avse jämväl annan likvärdig

eller högre statstjänst än domarebefattning. Rätt till bibehållen

avlöning och i förekommande fall flyttningsersättning bör givetvis tillförsäkras

befattningshavaren.

Förslaget örn särskild avlöningsförstärkning till vattenrättsdomare och

örn dagarvode i visst fall till vattenrättsingenjör föranleder förmåner
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

Pension.

nas upptagande i särskilda bestämmelser. Dylika bestämmelser erfordras

också i fråga om vattenrättsdomares rätt att vid tjänstledighet uppbära

avlöningsförstärkning och i fråga örn ersättning till vikarie för

vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjör. Bestämmanderätten i sistherörda

hänseenden synes, på sätt beträffande motsvarande förhållanden

för landssekreterare och landskamrerare ägt rum, böra tilläggas Kungl.

Majit. Vid utformandet av bestämmelserna rörande vikariatsersättning

synes den nuvarande föreskriften, att vattenrättssekreterare, som förordnas

att med bibehållande av egen tjänst förrätta viss del eller vissa av

vattenrättsdomarens åligganden, icke i anledning härav är berättigad till

särskild ersättning, böra bibehållas.

Vad angår rätt till semester torde böra erinras därom, att enligt nu

gällande bestämmelser vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare äga

årligen åtnjuta sådan vardera under en och en halv månad. Denna ledighet

må emellertid förläggas till sådan del av året, som är tjänlig för

syns hållande, allenast under förutsättning att det prövas kunna ske

utan större olägenhet för göromålens behöriga fortgång. I gengäld äro

dessa befattningshavare berättigade att uttaga den för ett år dem tillkommande

återstående semestertiden under de tre första månaderna det

påföljande året. I båda nu angivna hänseenden torde, vad angår vattenrättsdomare

och vattenrättsingenjörer, tillämpningsföreskrifter böra meddelas.

Då vattenrättssekreterare icke upptagits till ordinarie anställning,

bör i fråga örn honom motsvarande bestämmelse först i annat sammanhang

meddelas.

Till frågan örn den närmare lydelsen av de sålunda antydda tillämpningsföreskrifterna

återkommer jag senare.

Pensionsförhållandena för de vid vattendomstolarna anställda ordinarie

befattningshavarna komma, såsom de sakkunniga erinrat, att regleras

bland annat enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension. På grund härav skulle jämväl vattenrättsingenjörerna

komma i åtnjutande av den för domare gällande högre pensionsåldern,

70 år. Med hänsyn till den fysiskt ofta mycket påfrestande

verksamhet, som åvilar en vattenrättsingenjör, synes mig emellertid, såsom

vattenöverdomstolen och allmänna civilförvaltningens lönenämnd

framhållit, pensionsåldern för denne böra sättas något lägre än för annan

innehavare av domarämbete. Att därvid, på sätt ifrågasatts, jämväl föreskriva

lägre pensionsålder än den för annan tjänstinnehavare i regel

stadgade, eller 67 år, synes mig däremot icke påkallat. Jag anser sålunda

att vattenrättsingenjör bör i likhet med annan tjänstinnehavare i byråchefs

ställning vara skyldig att avgå från sin tjänst vid fyllda 67 år. Anledning

att, på sätt lönenämnden ifrågasatt, för vattenrättsingenjör sätta

antalet för rätt till full pension erforderliga tjänstår lägre än som i allmänhet

härför föreskrives, eller 35 år, synes mig däremot icke föreligga.

Vad sålunda av mig förordats i fråga örn pensionsålder för vattenrätts
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

ingenjörerna medför viss ändring i 6 § pensionslagen. Till frågan härom

återkommer jag senare.

Förslaget örn vattendomstolsavgifternas höjande med 50 procent, vilket

förslag biträtts av vattenöverdomstolen och med viss reservation jämväl

av Svenska vattenkraftföreningen, tillstyrkes av mig. Jag återkommer

till denna fråga i samband med den av höjningen föranledda ändringen

i 11 kap. 95 § vattenlagen.

Ehuru, såsom statskontoret erinrat, det ur budgetsynpunkt givetvis

skulle vara till stor fördel, att den nya vattendomstolsorganisationen finge

träda i kraft vid ingången av det nya budgetåret, nödgas jag dock i likhet

med de sakkunniga och vattenöverdomstolen föreslå en senare tidpunkt

härför. Jag kan därvid inskränka mig till att åberopa de skäl, som av

dem därvid anförts; och synes mig valet mellan den av de sakkunniga

förordade tidpunkten, den 1 oktober 1932, och den av vattenöverdomstolen

angivna, den 1 januari 1933, böra utfalla till förmån för sistnämnda datum.

Jag föreslår alltså, att den nya organisationen sättes i kraft med

1933 års ingång. Jag förutsätter härvid, att Kungl. Majit äger att redan

dessförinnan vidtaga de åtgärder, som påkallas av omorganisationen.

Vid vattendomstolarnas inordnande under allmänna civilförvaltningens

avlöningsreglemente lärer staten för desamma böra uppställas i enlighet

med den typ härutinnan, som allmänt vedertagits för verk, där avlöningsförhållandena

på dylikt sätt reglerats.

I följd härav synes staten för vattendomstolarna böra upptaga de sedvanliga

anslagsposterna till bestridande av avlöningar till ordinarie

tjänstemän, avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. och

renskrivningskostnader av tillfällig art. Av det föregående framgår,

att i fråga örn samma domstolar därjämte tillkomma följande två

anslagsposter, nämligen en till bestridande av avlöningsförstärkning

åt vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer, åt de senare i form

av dagarvoden, samt en till bestridande av dagarvoden åt vattenrättsnämndemän,

ersättningar till sakkunniga biträden m. m. Ytterligare

bör — såsom framgår av mitt yttrande till årets statsverksproposition

vid anmälan den 4 januari 1932 av anslagsbehovet till vattendomstolarna

(andra huvudtiteln sid. 26) — staten upptaga en post till resekostnads-

och traktamentsersättningar. Samtliga omförmälda anslagsposter

torde böra angivas såsom förslagsanslag.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän torde böra upptagas

med ett belopp av 138,600 kronor, såsom närmare framgår av nedanstående

efter sedvanliga grunder verkställda beräkning:

Vatten
domstols
avgifter.

Tidpunkten

för den nya

organisationens

ikraftträdande.

Kostnaderna

för

den nya

organisationen.

Avlöningsstat.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

Befattning

Lönegrad

Ort sgrupp

Lön, kr.

1 vattenrättsdomare ................

............. A 2

F

14,700

1 » ...............

............. »

G

15,000

2 » ................

............. »

»

30,000

1 vattenrättsingenjör ................

............. B 30

F

11,220

1 » ................

............. »

»

11,220

1 » ................

............ »

G

11,460

3 » ................

............ »

»

34,380

1 kontorsbiträde ........................

............ B 4

F

2,580

1 » ........................

............ »

G

2,676

2 » ........................

............ »

»

5>3»2 13 8.588

Till grundavlöningar at icke-ordinarie befattningshavare torde komma

att erfordras ett belopp av högst 52,308 kronor enligt följande uppställning:
-

Befattning

Löneklass

Ortsgrupp

Lön, kr

1 vattenrättssekreterare ...........

................ 26

F

8,340

1 )> ...........

................ »

G

8,580

2 » ...........

................ »

»

17,160

1 vattenrättsamanuens...........

................ 16

F

4,440

1 » ................

................ »

G

4,596

2 » ...............

................ »

»

9,192

I anslutning härtill torde anslaget till avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare m. m. höra beräknas på följande sätt:

Grundavlöningar till icke-ordinarie befattningshavare,

k®®8*" .................................................... kronor 52,308

Avlöningsförhöjningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m., förslagsvis ..................................

Vikariatsersättningar för vattenrättssekreterare och vat
tenrättsamanuenser,

förslagsvis ......................

Tillfällig personal, övertidsersättning m. m., högst ........

1,338

2,000

754

Summa kronor 56,400.

I fråga örn beräkningen av posten till avlöningsförhöjningar må nämnas,

att för vattenrättssekreterare icke räknats med någon löneklassuppflyttmng

och för vattenrättsamanuens allenast med en dylik. Förstnämnda

förhållande betingas av befattningens karaktär av genomgångstjänst,

och torde sistnämnda beräkningssätt jämväl vara motiverat, då

ej heller vattenrättsamanuenserna i allmänhet torde komma att under

längre tidrymd innehava sina befattningar.

_ -Anslagsposten till renskrivningskostnad har av de sakkunniga beräknats

till 6,000 kronor och torde böra uppföras i staten med nämnda belopp.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

41

Dagarvoden åt vattenrättsnämndemän, som av de sakkunniga föreslagits

till 20 kronor för dag men vilka torde böra bibehållas vid sin nuvarande

storlek, 15 kronor, synas böra jämte vissa andra ersättningar upptagas till

ett belopp av 9,000 kronor.

Av vad jag tidigare anfört dels denna dag angående löneförstärkning

till vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer dels ock till statsrådsprotokollet

den 4 januari 1932 angående överflyttande till anslaget till vattendomstolarna

av kostnaderna för domstolspersonalens tjänsteresor framgår,

att för omförmälda båda ändamål böra avses respektive 10,000 kronor och

40,000 kronor.

I enlighet med vad jag sålunda anfört synes avlöningsstaten för vatten
-

domstolarna böra erhålla följande utseende:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ----kronor 138,600

Avlöningsförstärkning till vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer,

förslagsanslag ......................... » 10,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,

förslagsanslag .......................................... » 56,400

Dagarvoden till vattenrättsnämndemän m. m., förslagsanslag

............................................... » 9,000

Renskrivningskostnad, förslagsanslag .................... » 6,000

Resekostnads- och traktamentsersättningar, förslagsanslag » 40,000

Summa förslagsanslag kronor 260,000.

Då, såsom jag framhållit i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 4

januari 1932, kostnaderna för den ordinarie vattendomstolsorganisationen,

med. undantag av utgifterna för personalens tjänsteresor, beräknade till

40,000 kronor, för närvarande belöpa sig till omkring 220,000 kronor, eller

alltså sammanlagt till 260,000 kronor, föranleder sålunda mitt förslag till

ny domstolsorganisation ingen kostnadsökning. Tvärtom lärer genom detsamma

vissa besparingar vinnas. Sålunda torde anspråken på andra huvudtitelns

anslag till dyrtidstillägg komma att minskas med ett av statskontoret

beräknat belopp av omkring 20,000 kronor årligen, varjämte, såsom

statskontoret jämväl påpekat, i den mån vattenrättsingenjörer, som

för närvarande äro tjänstemän å indragningsstat, komma att övergå till

ordinarie vattenrättsingenjörsbefattningar, å samma stat kan beräknas

uppstå viss besparing. I detta sammanhang tillåter jag mig ock erinra örn

mitt förslag örn höjning av vattendomstolsavgifterna, vilket torde kunna

antagas medföra en ökad statsinkomst av omkring 10,000 kronor.

Såsom engångskostnad för den nya vattendomstolsorganisationen hava

de sakkunniga upptagit ett belopp av omkring 8,000 kronor, avsett att användas

till anskaffande åt vattendomstolarna av de avvägnings- och vattenmätningsinstrument

m. m., vilka erfordrades för utförande av vattenrättsingenjörernas

arbete i tjänsten. Att för nämnda ändamål, såsom

Kostnader

i jämförelse

med nuvarande

organisation.

Engångs
kostnad.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

Särskilt

anslag för

Vänernmålets

behandling.

Anslagsbehov

under budgetåret
1932/1933.

Författ
ningsför
slag.

statskontoret ifrågasatt, uppföra särskilt anslag i riksstaten synes mig

icke erforderligt. Därest de sakkunnigas förslag anses böra förverkligas,

vilket i och för sig synes skäligt, anser jag, att utgiften härför kan bestridas

från andra huvudtitelns allmänna expensanslag.

I förestående kostnadsberäkning ingår, såsom framgår av densamma,

intet anslag till den avdelning av Yästerbygdens vattendomstol, som har

att handlägga målet örn reglering av sjön Vänern. De sakkunniga hava

ansett, att vid nuvarande anordning å ifrågavarande område borde förbliva,

intill dess målet blivit vid vattendomstolen slutfört, i följd varav

någon förflyttning av nämnda domstolsavdelning från Vänersborg till

Stockholm ej heller borde förekomma. Jag ansluter mig till fullo till vad de

sakkunniga sålunda uttalat. På grund härav erfordras jämväl i fortsättningen

medel till upprätthållande av nämnda domstolsavdelning. Kostnaderna

för densamma hava hittills, som framgår av mitt anförande

till statsrådsprotokollet den 4 januari 1932, med inräknande av utgifterna

för skrivbiträden uppgått till omkring 55,000 kronor årligen.

Utöver nämnda belopp torde, såsom jämväl framgår av nyssnämnda anförande,

för framtiden 5,000 kronor böra beräknas för bestridande av resekostnads-

och traktamentsersättningar till avdelningens personal vid

tjänsteresor, vadan sammanlagda årliga kostnaden för avdelningen sålunda

kan antagas bliva 60,000 kronor. Det synes mig lämpligt, att de medel,

som ännu någon tid torde bliva erforderliga för bestridande av ifrågavarande

domstolsavdelnings verksamhet, från och med budgetåret 1932/1933

anvisas såsom särskilt anslag i riksstaten.

I årets statsverksproposition har, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, till bestridande av kostnaderna för vattendomstolarna för budgetåret

1932/1933 beräknats ett extra förslagsanslag å 320,000 kronor.

Därest mitt förslag att den nya vattendomstolsorganisationen sättes i

kraft med år 1933 varder av riksdagen bifallet, erfordras, såsom av det

föregående framgår, för budgetåret 1932/1933 dels ett extra förslagsanslag

för upprätthållande av de nuvarande fem ordinarie vattendomstolarnas

verksamhet under tiden 1 juli—31 december 1932, dels ett ordinarie

förslagsanslag för upprätthållande av samma domstolars verksamhet under

tiden 1 januari—30 juni 1933, dels ock, enär Vänernmålet icke kan väntas

slutfört under nämnda budgetår, ett extra förslagsanslag för upprätthållande

av verksamheten vid den för samma måls handläggning inrättade

särskilda avdelningen av Västerbygdens vattendomstol under hela budgetåret,

Beloppen av de olika anslagen böra, såsom jämväl framgår av

vad jag tidigare anfört, sättas för ett vart av de två förstnämnda till

130,000 kronor och för det sistnämnda till 60,000 kronor.

För genomförande av förslaget till ny vattendomstolsorganisation erfordras

vissa författningsändringar. Några av dessa äro av beskaffenhet

att skola underställas riksdagen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

43

I sådant hänseende får jag i första hand erinra om att ändring i vattenlagen

påkallas av förslagen om vattenrättsdomarnas och vattenrättsingenjörernas

uppförande å ordinarie stat samt örn höjning av vattendomstolsavgifterna.

Av förstnämnda åtgärd beröras 11 kap. 3 och 6 §§ vattenlagen,

av den sistnämnda 95 § samma kap. och lag. Ett inom justitiedepartementet

uppgjort förslag till ändrad lydelse av nämnda paragrafer

har varit föremål för lagrådets granskning. Jag kommer senare i dag att

anmäla detta lagförslag för Kungl. Maj:ts godkännande och avlåtande

av proposition till riksdagen.

Vidare erfordras, såsom jag tidigare framhållit, på grund av ifrågavarande

organisationsförslag vissa tillägg till de i kungörelsen den 6 juni

1925 (nr 272) innefattade tillämpningsföreskrifterna till avlöningsreglementet

för allmänna civilförvaltningen. För innehållet i de behövliga särskilda

föreskrifterna har jag förut (sid. 57) redogjort. I enlighet med vad

jag därvid anfört har inom justitiedepartementet upprättats ett förslag

till dylika föreskrifter. Då för desammas giltighet erfordras riksdagens

godkännande, kommer jag att hemställa, att förslaget, som återgives i

bilaga A till detta protokoll, underställes riksdagens prövning.

Slutligen föranleder, såsom jämväl tidigare anförts, förslaget örn skyldighet

för vattenrättsingenjör att avgå från tjänsten vid lägre levnadsålder

än den för domare eljest stadgade proposition till riksdagen örn ändrad

lydelse av 6 § lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension. Förslag härom kommer senare att av chefen för

finansdepartementet föreläggas Kungl. Majit för godkännande.

Övriga av förevarande organisationsförslag föranledda författningsändringar

— avseende kungörelser örn antalet vattendomstolar och deras domsområden,

örn anställande av vattenrättsingenjör gemensamt för olika

vattendomstolar samt örn ändring i vissa delar av stadgan angående tjänstgöringen

vid vattendomstolarna — äro däremot av uteslutande administrativ

natur och påkalla förty i förevarande sammanhang endast ett omnämnande.

»

Av den i ärendet förebragta utredningen har utskottet i likhet med departementschefen

kommit till den. uppfattningen, att det organisatoriska

försöksstadium, som vid den gällande vattenlagstiftningens tillkomst var

tillämnat för vattendomstolarna, nu torde böra avlösas och ersättas av

en mera fast organisation. De omständigheter, som vid vattenlagens antagande

ansågos utgöra hinder för ett definitivt fastställande av en dylik

organisation, synas numera hava bortfallit, och de olägenheter, som

äro förenade med det nuvarande provisoriet, lära snarast möjligt böra

undanröjas. På ett vidare uppskov med den föreliggande organisationsfrågans

slutliga lösning synes icke något stå att vinna.

Såsom av statsrådsprotokollet framgår, hava ock de i ärendet hörda

myndigheterna i allmänhet vitsordat behovet av att vattendomstolarnas

organisationsfråga nu löses. I några yttranden har dock en viss tvek
-

Utskottets

yttrande.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

samhet gjort sig gällande, huruvida tidpunkten för en omorganisation

ännu är inne. Vad departementschefen till stöd för ett omedelbart genomförande

av omorganisationen i fråga anfört och de erinringar, han

framställt mot de i sagda yttranden andragna skälen för ett uppskov

med frågans avgörande, har emellertid bibragt utskottet den uppfattningen,

att tillräckliga motiv för frågans skjutande på framtiden icke

kunna anses föreligga, varför utskottet funnit sig icke böra motsätta sig,

att densamma nu erhåller en definitiv lösning.

Vad organisationens utformning beträffar, innefattar vattendomstolarnas

organisationsproblem två särskilda spörsmål, av vilka det ena avser

domarepersonalens överförande på ordinarie stat och det andra en

omläggning av vattenrättsingenjörsbefattningarna till heltidstjänster.

Enligt vad statsrådsprotokollet utvisar, hava samtliga i dessa frågor

hörda myndigheter och sammanslutningar givit de sakkunnigas förslag

sin principiella anslutning.

Vad angår frågan örn domarepersonalens överförande på ordinarie stat,

har utskottet funnit tillräckliga skäl anförda för att såväl vattenrättsdomarna

som vattenrättsingenjörerna erhålla ordinarie anställning. Sålunda

synes utskottet synnerligen olämpligt, att, på sätt nu är fallet, vattenrättsdomares

ordinarie häradshövdingbefattning permanent uppehälles

av vikarier.

Vidkommande spörsmålet örn heltidstjänst för vattenrättsingenjörerna

anser utskottet, att kombinationen av vattenrättsingenjörstjänsterna med

andra befattningar måste betraktas såsom något i hög grad oegentligt.

Innehavarna av sistnämnda tjänster intaga ju oek domarställning och

enligt vattenlagens tanke skola de på ett fruktbärande sätt medverka

till vattenmålens behandling och avgörande. Tillfälle bör sålunda beredas

dem att i väsentligt större omfattning än vad nu är fallet biträda

vid behandlingen av de ekonomiskt tekniska spörsmålen, vilket icke lärer

kunna ske, med mindre att de i avsevärt större utsträckning än för närvarande

knytas till arbetet å vattendomstolarnas kanslier. — Å ordinarie

stat torde jämväl de å kanslierna anställda skrivbiträdena böra uppföras.

Däremot torde, på sätt föreslagits, vattenrättssekreterarbefattningarna

icke böra uppföras å den ordinarie staten.

Beträffande så spörsmålet örn antalet vattendomstolar, innebär det

föreliggande förslaget, att det nuvarande antalet domstolar skulle minskas

från fem till fyra.

Mot den sålunda föreslagna nya organisationen av vattendomstolarna

har utskottet icke funnit skäl till erinran. Utskottet får sålunda ansluta

sig till vad departementschefen härutinnan anfört och föreslagit. Dock

torde vid domkretsindelningens fastställande hänsyn icke enbart böra

tagas till arbetsbördans fördelning utan även geografiska förhållanden

beaktas.

I detta sammanhang har utskottet ock foreliaft till prövning frågan om

vattendomstolarnas förläggning.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

45

Enligt det föreliggande förslaget skulle den nordligaste domstolens förläggning

bibehållas, under det att de övriga skulle erhålla en gemensam

förläggningsort i Stockholm.

Vad denna fråga beträffar, bär, såsom nämnts, förslag motionsvis

framförts därom, att Västerbygdens vattendomstol skulle förläggas till

lämplig plats inom sin domkrets och sålunda icke förflyttas till Stockholm,

Då utskottet haft att taga ståndpunkt till förevarande fråga, har utskottet

funnit sig böra ansluta sig till vad Kungl. Majit föreslagit. Visserligen

har utskottet ansett det i viss mån tveksamt, huruvida en central förläggning

av tre domstolar till Stockholm kan anses i alla avseenden lämplig,

men utskottet har dock, särskilt med hänsyn till fördelen av att kunna

i största möjliga mån tillvarataga vattenrättsingenjörernas arbetskraft,

icke velat motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag.

Vad härefter angår vattendomstolarnas personal och dennas åligganden,

innebär det föreliggande förslaget, att vid en var av de fyra vattendomstolarna

skulle vara anställda en vattenrättsdomare, en vattenrättssekreterare,

ett skrivbiträde och, där ej annat av förhållandena föranleddes, en

vattenrättsamanuens, att för hela landet skulle finnas tre vattenrättsingenjörer

med sakkunskap och erfarenhet särskilt beträffande byggande i

vatten och likaledes tre dylika ingenjörer med sakkunskap och erfarenhet

särskilt i frågor örn torrläggning av mark, samt att av ingenjörerna två,

därav en vattenbyggnadsteknisk och en agrikulturteknisk, skulle anställas

vid Norrbygdens vattendomstol, och de övriga fyra vid de tre andra vattendomstolarna

gemensamt med lämplig fördelning av tjänstgöringen dem

emellan.

Mot storleken av deli sålunda föreslagna personalen har utskottet icke

haft något att invända. Att allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente

må komma till tillämpning å vattendomstolarnas ordinarie personal

har ej givit utskottet anledning till erinran, och skäl till ändring

av de föreslagna lönegraderna synes ej heller utskottet föreligga.

Däremot har utskottet, som funnit sig böra tillstyrka den för vattenrättsdomarna

föreslagna löneförstärkningen, ansett onödigt, att jämväl vattenrättsingenjörerna,

som dock enligt Kungl. Maj:ts förslag skola placeras i

30:e lönegraden, skola, förutom de med nämnda lönegrad förenade avlöningsförmåner,

vid undersökningar jämlikt 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen

komma i åtnjutande av visst dagarvode. Med allt erkännande av vattenrättsingenjörstjänsternas

betydelse för fyllande av vattendomstolarnas

arbetsuppgifter synas nämligen i övrigt de skäl knappast bärande, vilka

anförts till stöd för att nämnda tjänster skulle sättas i en särställning beträffande

möjligheten att rekrytera desamma med särskilt kvalificerade

personer.

Vad beträffar de icke-ordinarie befattningshavarnas löneställning, har

förslaget i denna del ej givit anledning till erinran från utskottets sida.

Vid bifall till vad utskottet sålunda förordat, torde posten »Avlönings
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

förstärkning till vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer» erhålla benämningen

»Avlöningsförstärkning till vattenrättsdomare» och upptagas

såsom en bestämd post, sålunda utan förslagsanslags natur. Posten torde

böra bestämmas till 6,000 kronor.

Förslaget till avlöningsstat för vattendomstolarna, som utskottet funnit

sig böra i övrigt tillstyrka, torde alltså böra erhålla följande lydelse:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ____kronor 138,600

Avlöningsförstärkning till vattenrättsdomare ............ » 6,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,

förslagsanslag ........................................ » 56,400

Dagarvoden till vattenrättsnämndemän m. m., förslagsanslag

.................................................. » 9,000

Renskrivningskostnad, förslagsanslag .................. » 6,000

Resekostnads- och traktamentsersättningar, förslagsanslag » 40,000

Summa förslagsanslag kronor 256,000.

Såsom följd härav torde ordinarie förslagsanslaget för upprätthållande

av vattendomstolarnas verksamhet under tiden 1 januari—30 juni 1933

höra uppföras med 128,000 kronor.

Då utskottet ej haft något att erinra mot vad i övrigt i den föreliggande

propositionen föreslagits, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och med avslag å friherre Alströmers

m. fl. ovanherörda motion, 11:474,

a) besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk,

tillhörande den civila statsförvaltningen, skall från

och med den 1 januari 1933 äga tillämpning å befattningshavare

vid vattendomstolarna;

b) besluta, att uti den till samma reglemente hörande

tjänsteförteckningen skall under andra huvudtiteln

införas följande:

Verk och befattningar

Avdelning och

lönegrad enligt

löneplanen

Andra huvudtiteln.

Vattendomstolarna.

Vattenrättsdomare........................................

A 2

Vattenrättsingenjör ....................................

B 30

Kontorsbiträde ............................................

B 4

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

47

c) godkänna särskilda bestämmelser av den lydelse,

bilaga A vid detta utlåtande utvisar, att från och med

den 1 januari 1933 lända till efterrättelse beträffande

vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer;

d) bestämma antalet ordinarie befattningshavare

vid vattendomstolarna på följande sätt:

Lönegvad

4 vattenrättsdomare .......................... A 2

6 vattenrättsingenjörer ...................... B 30:

4 kontor sbiträden ............................ B 4;

e) godkänna det av utskottet förordade förslaget till

avlöningsstat för vattendomstolarna, att tillämpas från

och med den 1 januari 1933;

f) medgiva, att till vattenrättsdomare, som enligt

hittills gällande bestämmelser ägt uppbära någon del

av avlöningen i förskott, vid ingången av januari månad

1933 må utbetalas ett belopp, motsvarande vad

han skulle hava i den befattning, han vid utgången

av år 1932 innehade, i förskott uppburit för januari månad

1933, örn de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna

då fortfarande varit gällande, så ock att kostnaderna

härför må bestridas av den i avlöningsstaten för vattendomstolarna

upptagna anslagsposten till avlöningar

åt ordinarie tjänstemän;

g) till bestridande av kostnaderna för de fasta vattendomstolarna

under tiden den 1 juli—den 31 december

1932 anvisa ett extra förslagsanslag å 130,000 kronor;
h)

i riksstaten under andra huvudtiteln uppföra under

rubriken »vattendomstolarna» ett ordinarie förslagsanslag

å 128,000 kronor; samt

i) till bestridande av kostnaderna för handläggning

vid Yästerbygdens vattendomstol av målet angående

Vänerns reglering för budgetåret 1932/1933 anvisa ett

extra förslagsanslag å 60,000 kronor.

Stockholm den 12 maj 1932.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Bergqvist, Nilsson i

Malmö, Johansson i Fredrikslund, Asplund, Bergström, Ernfors, Carlsson i Gävle, Pauli och

Alexander Nilsson; samt

från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Bengtsson i Norup, Törnkvist i Karlskrona,

Holmgren, Olofsson i Digernäs, Nilsson i Örebro, Lindskog, Persson i Falla, Norsell,

Högström, Hollertz och Svensson i Grönvik.

Reservationer:

l:o) av herrar Johansson i Fredrikslund, Asplund, Alexander Nilsson,

Holmgren, Lindskog, Hollertz och Svensson i Grönvik, vilka ansett utskottets

yttrande och förslag hort hava följande lydelse:

»Såsom vattenrättsdomaren K. H. von Sydow i ett med anledning av

riksdagens skrivelse den 26 februari 1924, nr 2 A, punkt 18, avgivet yttrande

angående vattendomstolarnas organisation framhållit, torde inrättandet

av endast tre vattendomstolar enligt vattenrättsdomaren greve H.

A. H. Hamiltons år 1929 framlagda förslag vara håde möjligt och i flera

avseenden lämpligt. Detta förslag avsåg, att en vattendomstol skulle förläggas

till Härnösand eller Umeå, en till Stockholm och en till Göteborg.

Visserligen ansåg greve Hamilton, att den lättnad i vattenrättsdomarens

arbete, som komme att vinnas genom vattenrättsingenjörbefattningarnas

anordnande såsom heltidstjänster, icke skulle uppväga minskningen av

antalet vattenrättsdomare från fem till tre, utan förutsatte biträdande vattenrättsdomare,

men då, såsom departementschefen också starkt framhåller,

vattendomstolarnas verksamhet är i hög grad beroende av tillförlitligheten

och noggrannheten av de tekniska utredningar, som falla på

ingenjörernas lott, och då domstolarnas arbetstakt således i främsta rummet

är beroende av ingenjörerna, kan man ifrågasätta, örn ej antalet domstolar

i allt fall kunde inskränkas till tre. Departementschefen erkänner

också, att vattenrättsingenjörernas heltidsanställning »otvivelaktigt kommer

att medföra en viss lättnad i vattenrättsdomarnas arbetsbörda», och

då vattenrättsdomarna under den nuvarande ordningen tvungits att i

större utsträckning sätta sig in i och syssla med tekniska frågor, som tagit

domarens tid i anspråk i avsevärd utsträckning, kan man våga anse,

att med ingenjörernas ändrade anställning antalet domstolar och ordinarie

domare icke nödvändigtvis behöver vara större än tre. Departementschefen

har även påpekat, att från vattenrättsdomarnas sida gång efter

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr k!).

49

annan med styrka framhållits, att anordningen med ingenjörstjänsterna

såsom bisysslor varit i hög grad hinderlig för vattendomstolarnas arbete.

Därav synes följa, att vattenrättsdomarna såsom domare icke hava tillräcklig

sysselsättning inom sina domstolar, även örn de sysslat med en del

tekniska frågor, och då många mål få anses vara mindre svårbedömda ur

juridisk synpunkt men alltid tarva teknisk kontroll, torde antalet ordinarie

domare kunna nedbringas. Anordningen med samlandet av tre självständiga

domstolar på en plats med tre ordinarie domare men endast två

uppsättningar ingenjörer förefaller också egendomlig och har bestämt

avstyrkts av vattenrättsdomaren von Sydow. Enligt det av denne år

1929 tillstyrkta förslaget skulle, örn så erfordrades, kunna inrättas biträdande

domarebefattningar. Kritiken mot denna anordning har ej varit

övertygande. De sakkunniga uttala ock, att, såvitt de hade sig bekant, någon

olägenhet icke försports av denna anordning, som i icke obetydlig omfattning

kommit till användning.

Såsom starkt framhållits av vattenrättsdomaren von Sydow, är det

ytterst svårt att nu kunna överblicka vattendomstolarnas arbetsuppgifter

för kommande tider. Det är också säkerligen lättare att utöka domstolsorganisationen,

örn så framdeles skulle visa sig ofrånkomligt, än att minska

densamma. När vattendomstolarna uppföras på ordinarie stat, synes

därför organisationen böra omfatta endast tre domstolar, förslagsvis förlagda

till Norrland, Stockholm samt Jönköping eller Göteborg. Kommande

tider torde få visa, örn och på vad sätt denna organisation eventuellt

kan komma att behöva utökas. Dessutom kan framhållas, att en

särskild vattendomstol inrättats för frågan örn Vänerns reglering, och

en sådan anordning kan tänkas komma ifråga jämväl i andra fall t. ex. för

Vättern eller för Mälaren.

Då frågan örn omorganisation av vårt rättegångsväsen för närvarande

är aktuell och väntar på sin lösning, kunna skäl tala för att även med

hänsyn härtill låta anstå med vattendomstolarnas uppförande på ordinarie

stat och därmed följande förändring i dessa domstolars organisation.

Några större olägenheter av ett uppskov kunna knappast befaras

uppkomma.

På grund av vad sålunda anförts, har utskottet ansett sig böra avstyrka

Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Kostnaderna för vattendomstolarna utgå för närvarande från tre anslag,

nämligen dels från anslaget till bestridande av arvoden och ersättningar

åt befattningshavare vid vattendomstolarna m. m. dels från andra

huvudtitelns allmänna expensanslag och dels från samma huvudtitels anslag

till rese- och traktamentspenn ingar.

Vid bifall till utskottets förslag torde förstnämnda anslag — nu 235,000

kronor — med hänsyn till anslagets belastning böra upptagas till 250,000

kronor. De utgifter, som hittills bestritts från allmänna expensanslaget

Bihang till riksdagens protokoll 1932. <> sami. öö hafi. (Sr 99.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Stalsutskottets utlåtande Nr 99.

och anslaget till rese- och traktamentspenningar, torde alltjämt höra tillsvidare

utgå från sagda anslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I:o) att riksdagen må med avslag å Kungl. Maj:ts

förevarande proposition till bestridande av arvoden

och ersättningar åt befattningshavare vid vattendomstolarna

m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett

extra förslagsanslag å 250,000 kronor; samt

lito) att friherre Alströmers m. fl. motion, II: 474,

må anses besvarad genom vad utskottet anfört.»

2:o) av herrar Lindblad, Widell och Persson i Falla.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

51

Bilaga.

V a t tendomstolnr na :

Utöver vad i 3 § avlöningsreglementet stadgas skall gälla, att vattenrättsingenjör

icke må åtaga sig enskilt uppdrag rörande företag eller åtgärd,

som kan antagas komma under vattendomstolens bedömande, ej

heller rörande mål, som anhängiggjorts vid annan vattendomstol, innan

detsamma avgjorts genom laga kraftägande utslag.

I stället för vad i 13 § 3 mom. avlöningsreglementet sägs örn förflyttning

till annan tjänst skall för vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör gälla,

att de skola vara skyldiga att vid en förändrad organisation av vattendomstolarna

eller dessas upphörande övergå, vattenrättsdomare till jämställd

eller högre tjänst vid domstol och vattenrättsingenjör till likvärdig

eller högre statstjänst, allt i enlighet med de föreskrifter som kunna

i allmänhet varda för dylikt fall meddelade; dock att tjänstinnehavare

ej skall vara pliktig att i anledning av övergång till ny tjänst vidkännas

minskning i avlöning samt att vid förflyttning till annan ort ersättning

för flyttningskostnaden skall utgå.

Vattenrättsdomare skall utöver honom enligt avlöningsreglementet tillkommande

lön uppbära avlöningsförstärkning med 1,500 kronor för år

räknat.

Vid tjänstledighet för vattenrättsdomare på grund av sjukdom eller

annan anledning skola i fråga örn hans rätt att uppbära avlöningsförstärkning

gälla de särskilda bestämmelser, som av Kungl. Maj:t i sådant

hänseende meddelas.

I fråga örn ersättning till vikarie för vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör

skola gälla de särskilda föreskrifter, som av Kungl. Majit meddelas.

Utöver vad i 21 § avlöningsreglementet föreskrives örn semester skall i

fråga örn vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör gälla, dels att dylik

ledighet må förläggas till sådan del av året, som är tjänlig för syns hållande,

allenast där det prövas kunna ske utan större olägenhet för göromåleus

behöriga fortgång, dels ock att därest under visst, år semesterledighet

icke till fullo åtnjutits, återstående ledighet må beviljas under

de tre första månaderna påföljande år.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.