Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vattendomstolarnas organisation m. m. jämte en i ämnet väckt motion.
1932-05-12 · 51 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 49 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1932:99, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vattendomstolarnas organisation m. m. jämte en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
1
Nr 99.
Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1932 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vattendomstolarnas
organisation m. m. jämte en i ämnet väckt
motion.
(3:e avd.)
I den till riksdagen den 4 januari 1932 avlåtna propositionen (nr 1)
angående statsverkets tillstånd ock behov under budgetåret 1932/1933 har
Kungl. Majit under andra huvudtiteln (punkt 16 av det vid statsverkspropositionen
fogade statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
nämnda dag) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, till bestridande av kostnaderna för vattendomstolarna för
budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra förslagsanslag å 320,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 29 februari
1932 dagtecknad proposition, nr 164, vilken hänvisats till statsutskottets
förberedande behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden nämnda dag, föreslagit
riksdagen
dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,
skall från och med den 1 januari 1933 äga tillämpning å befattningshavare
vid vattendomstolarna;
dels besluta, att uti den till samma reglemente hörande tjänsteförteckningen
skall under andra huvudtiteln införas följande:
Verk och befattningar
Avdelning och
lönegrad enligt
löneplanen
Andra huvudtiteln.
Vattendomstolarna.
Vattenrättsdomare........................................................................
A 2
Vattenrättsingenjör ....................................................................
B 30
Kontorsbiträde ............................................................................
B 4
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 55 haft. (Nr 99.)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
dels godkänna särskilda bestämmelser av den lydelse, bilaga A vid sagda
protokoll utvisar, att från och med den 1 januari 1933 lända till efterrättelse
beträffande vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer;
dels bestämma antalet ordinarie befattningshavare vid vattendomstolarna
på följande sätt:
Lönegrad
4 vattenrättsdomare .................''........... A 2
6 vattenrättsingenjörer ........................ B 30
4 kontorsbiträden .............................. B 4 ;
dels godkänna det av departementschefen framlagda förslaget till avlöningsstat
för vattendomstolarna, att tillämpas från och med den 1 januari
1933;
dels medgiva att till vattenrättsdomare, som enligt hittills gällande bestämmelser
ägt uppbära någon del av avlöningen i förskott, vid ingången
av januari månad 1933 må utbetalas ett belopp, motsvarande vad han
skulle hava i den befattning, han vid utgången av år 1932 innehade, i
förskott uppburit för januari månad 1933, örn de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna
då fortfarande varit gällande, så ock att kostnaderna
härför må bestridas av den i avlöningsstaten för vattendomstolarna
upptagna anslagsposten till avlöningar åt ordinarie tjänstemän;
dels till bestridande av kostnaderna för de fasta vattendomstolarna under
tiden den 1 juli—den 31 december 1932 anvisa ett extra förslagsanslag
å 130,000 kronor;
dels i riksstaten under andra huvudtiteln uppföra under rubriken ''vattendomstolarna’
ett ordinarie förslagsanslag å 130,000 kronor;
dels ock till bestridande av kostnaderna för handläggning vid Västerbygdens
vattendomstol av målet angående Vänerns reglering för budgetåret
1932/1933 anvisa ett extra förslagsanslag å 60,000 kronor.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Vid anmälan den 4 januari 1932 till årets statsverksproposition av behov
av fortsatt anslag för vattendomstolarna (andra huvudtiteln sid. 25
o. f.) förklarade sig departementschefen hava för avsikt föreslå Kungl.
Maj:t att avlåta proposition till riksdagen örn nämnda domstolars omorganisation
på grundval av ett av presidenten i kammarrätten K. H. Högstedt
och majoren i väg- och vattenbyggnadskåren M. Serrander, i egenskap
av särskilt tillkallade sakkunniga, i ämnet avgivet betänkande. Innan
departementschefen närmare ingått på de spörsmål, vartill de sakkunnigas
förslag givit anledning, har departementschefen lämnat följande
redogörelse för
Statsutskottets utlåtande Nr 99. 3
Vattendomstolarnas nuvarande organisation och arbetssätt.
Genom den av 1918 års lagtima riksdag antagna och den 28 juni samma
år utfärdade vattenlagen, vilken trädde i kraft med ingången av år 1919,
inrättades för behandlingen av vattenmål i första instans särskilda domstolar,
benämnda vattendomstolar. Andra instans i dylika mål utgör enligt
samma lag Svea hovrätt i viss sammansättning under benämningen
vattenöverdomstol, och mot vattenöverdomstolens beslut fullföljes talan
hos Kungl. Maj:t i högsta domstolen. I vissa vattenmål, nämligen sådana
som angå inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän farled eller
allmän flottled, fullföljes för närvarande talan mot vattendomstols utslag
i allmänhet icke hos vattenöverdomstolen utan hos Kungl. Majit i regeringsrätten.
Enligt 11 kap. 9 § vattenlagen bestämmes antalet vattendomstolar av
Kungl. Majit, som jämväl förordnar örn vattendomstolarnas domsområden.
Genom kungörelse den 30 juli 1918 är vattendomstolarnas antal fastställt
till femi Norrbygdens, Mellanbygdens, österbygdens, Söderbygdens
och Västerbygdens vattendomstolar. Domsområdena för dessa äro enligt
samma kungörelse med däri genom kungörelse den 6 juni 1924 vidtagen
ändring bestämda sålunda, att i stort sett höra:
till Norrbygdens vattendomstol de norrländska älvarnas vattenområden
till Ångermanälvens vattenområde i söder;
till Mellanbygdens vattendomstol Ångermanälvens samt övriga norrländska
vattendrags områden till och med Ljusnans vattenområde;
till Österbygdens vattendomstol söder därom belägna i Bottniska viken
och Östersjön utfallande floders vattenområden till Motala ströms i söder;
till Söderbygdens vattendomstol Vätterns jämte Motala ströms och söder
därom belägna i Östersjön utmynnande vattendrags områden samt
Gotland ävensom de sydliga västkustvattendragens till och med Lagans
vattenområden; samt
till Västerbygdens vattendomstol övriga västkustvattendrags områden
jämte Vänerns till- och avlopps vattenområde.
Vattendomstol består av en lagkunnig, i domarvärv erfaren ordförande,
benämnd vattenrättsdomare, *två vattenrättsingenjörer med sakkunskap
och erfarenhet, den ene särskilt beträffande byggande i vatten och den
andre särskilt i frågor örn torrläggning av mark, samt två vattenrättsnämndemän.
I vissa fall, nämligen då anläggning, företag eller annat,
varom i vattenmål är fråga, är utan nämnvärd inverkan å vattenförhållandena
och ej heller motstående intresse av någon betydelse därav beröres,
är vattendomstolen beslutför med vattenrättsdomaren och vattenrättsnämndemännen
samt allenast den ene av vattenrättsingenjörerna.
Vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer förordnas av Kungl. Majit
för viss tid. Vattenrättsnämndemännen utses genom val för sex år, i Norrland
samt Värmlands och Kopparbergs län en för varje tingslag samt i
övriga delar av riket en för varje domsaga.
Domstolar i
vattenmål.
Vattendomstolarnas
antal
och domsområden.
Vattendom
stolarnas
sammansätt
ning.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
Vattendomstol
skansliernas
förläggningsorter.
Vid vattendomstol äro vidare anställda dels en lagkunnig sekreterare,
benämnd vattenrättssekreterare, och dels i mån av behov en eller flera
vattenrättsamanuenser med juridisk utbildning samt ett eller flera skrivbiträden.
Vattenrättssekreterare förordnas av Kungl. Maj:t för viss tid,
amanuenser och skrivbiträden av vederbörande vattenrättsdomare.
För varje vattendomstol finnes kansli, förlagt för Norrbygdens vattendomstol
till Umeå, för Mellanbygdens till Sundsvall, för Österbygdens till
Stockholm, för Söderbygdens till Stockholm och för Västerbygdens till
Vänersborg. Kansliet skall hållas öppet för allmänheten under viss tid
varje helgfri dag. Då det med hänsyn till göromålens obehindrade fortgång
eller eljest prövas lämpligt, kan förordnas, att vattendomstols kansli
för viss tid, högst en månad, förlägges till annan ort.
Till vattendomstolarnas behandling höra i stort sett alla mål, som röra
anläggningar eller andra åtgärder i vattendrag, sjöar eller andra vattensamlingar,
vare sig syftet därmed är att utnyttja vattenkraft, begagna sig
av vattenområdet för samfärdsel eller flottning eller bereda mark erforderlig
torrläggning eller tillgodose annat av vattenförhållandena beroende
intresse. För vidtagande av dylik åtgärd förutsättes i vattenlagen
i stor utsträckning medgivande av vattendomstol. De mål, som sålunda
komma under vattendomstolarnas behandling, äro av i hög grad skiftande
omfattning och innebörd. Understundom kan ett enda dylikt mål, såsom
det nu pågående angående reglering av Vänern eller det för ett antal år
sedan avdömda örn reglering av Siljan, beröra ett helt vattensystem och
hava ingripande betydelse för hela bygders befolkning. För dessa måls
prövning och ett behörigt tillgodoseende av alla därmed förknippade intressen
krävas ingående hydrografiska och tekniska utredningar angående
företagets verkningar i olika riktningar. Av dessa undersökningars
tillförlitlighet bero stora värden ej allenast för sökanden till företaget
utan ock för det allmänna och de sakägare, som beröras av företagets
verkningar. Vad nu yttrats äger ock sin tillämpning i fråga örn de
jämförelsevis mindre företagen såsom sjöregleringar, sjösänkningar och
vattena vledningar. Jämväl för dessa företag är det av synnerlig vikt,
att de ur ekonomisk och teknisk synpunkt t göras till föremål för en allsidig
och ingående behandling.
Förfarandet vid vattendomstolarna skiljer sig ej oväsentligt från det,
som är rådande vid de allmänna underrätterna. De allmänna intressen,
som göra sig starkt gällande i fråga örn vattenmålen, påkalla i långt högre
grad än i vanliga mål initiativ och medverkan från domstolens sida. Ansvaret
för utredningens fullständighet åvilar i främsta rummet vattenrättsdomaren.
Redan innan målet kommer under bedömande av vattendomstolen,
har han att föranstalta örn erforderliga undersökningar, vid
vilka ingenjörerna äro skyldiga att medverka. Handläggningen av ett
vattenmål är i överensstämmelse härmed uppdelad å två stadier, förberedelsen
och den egentliga domstolsbehandlingen. Syftet med förberedel
-
Statsutskottets utlåtande Nr 99. 5
sen är att genom ett klarläggande redan å detta stadium av de ekonomiska
och tekniska frågorna såvitt möjligt begränsa antalet domstolssammanträden.
Under tiderna mellan dessa pågår alltså å vattendomstolens
kansli och genom undersökningar å stället arbetet med måls förberedande
till behandling eller avgörande.
Av redogörelsen för förfarandet vid vattendomstolarna framgår, att de
förberedande åtgärder, som i avseende å ett anhängiggjort mål böra ''vidtagas
före själva domstolsbehandlingen, i första hand ankomma på vattenrättsdomaren,
som enligt stadgan den 6 december 1918 angående tjänstgöringen
vid vattendomstolarna har att leda och övervaka det förberedande
arbetet för vattendomstolens sammanträde. Givet är emellertid, att vattenrättsdomaren
i stor utsträckning redan på detta stadium är hänvisad
till vattenrättsingenjörernas medverkan i såväl tekniska som ekonomiska
frågor. I vattenlagen stadgas ock, att vattenrättsdomaren beträffande
fråga, vari det tillkommer honom att besluta, bör, där frågans beskaffenhet
det påkallar, rådgöra med vattenrättsingenjörerna. Vid utformandet
av vattendomstolsstadgans föreskrifter örn vattenrättsingenjörs åligganden
bar även sikte tagits därpå, att ingenjörernas medverkan erfordras
icke blott vid själva domstolsförhandlingarna och vid förberedande teknisk
undersökning å stället utan jämväl i övrigt. Enligt 4 § i stadgan
åligger det vattenrättsingenjör:
1) att meddela vattenrättsdomaren upplysningar och råd, som av denne
i tjänsteärende påkallas, för vilket ändamål vattenrättsingenjören har att,
örn vattenrättsdomaren så finner nödigt, inställa sig för överläggning å
tid och plats, som denne efter samråd med ingenjören bestämmer;
2) att på vattenrättsdomarens anmodan verkställa teknisk granskning
av mål och ärende, som ankommer på vattenrättsdomarens eller vattendomstolens
handläggning, samt, örn vattenrättsdomaren anser frågans beskaffenhet
det påkalla, däröver till vattenrättsdomaren avgiva skriftlig
berättelse;
3) att, i den mån vattenrättsdomaren finner det för göromålens fortgång
nödigt, för ändamål, som i 1) eller 2) sägs, deltaga i arbetet å vattendomstolens
kansli;
4) att, då han därtill av vattenrättsdomaren förordnas, förrätta sådan
undersökning, som avses i 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen; samt
5) att i den utsträckning, vartill stadgandet i 12 kap. 2 § nämnda lag
föranleder, deltaga i arbetet med vattenbokens förande och därvid, utom
annat, sörja för utförande av de ritningar, som böra intagas i vattenboken.
Vattenrättsingenjör får enligt vattendomstolsstadgan icke åtaga sig enskilt
uppdrag rörande företag eller åtgärd, som kan antagas komma under
vattendomstolens bedömande, och ej heller rörande mål, som anliängiggjorts
vid annan vattendomstol, innan detsamma blivit genom laga kraftägande
utslag avgjort.
V attendomstolspersonalens
åligganden.
Avlöning ör
hållanden.
6 Statsutskottets utlåtande Nr 99.
Beträffande vattenrättsnämndeman, vilkens huvudsakliga åliggande
naturligtvis är att på kallelse av vattenrättsdomaren deltaga i sammanträden
med vattendomstolen, innehåller stadgan därjämte föreskrift örn
skyldighet bland annat att, då han därtill av vattenrättsdomaren förordnas,
biträda vid undersökning enligt 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen.
Angående vattenrättssekreterarens åligganden lämnas i stadgan utförliga
bestämmelser. Det torde emellertid vara tillräckligt att här erinra
däiom, att det åligger honom att efter vattenrättsdomarens anvisning biträda
vid beredandet av mål och ärenden, som ankomma på handläggning
av vattendomstolen eller vattenrättsdomaren, samt vid vattenhokens förande,
att på vattenrättsdomarens anmodan vara tillstädes vid vattendomstolens
sammanträden och därvid föra erforderliga minnesanteckningar,
att uppsätta och för vattenrättsdomaren till granskning och underskrift
framlägga vattendomstolens protokoll ävensom skrivelser, kungörelser,
förelägganden och andra expeditioner, som skola av vattenrättsdomaren
undertecknas, samt att i övrigt biträda med göromålen å vattendomstolens
kansli. Vattenrättssekreteraren är skyldig att, då han därtill förordnas,
vid ledighet för vattenrättsdomaren förvalta dennes ämbete.
Såsom i det föregående nämnts, innehava vattenrättsdomare, vattenrättsingenjörer
och vattenrättssekreterare sina befattningar allenast på
förordnanden. I enlighet härmed äro avlöningsförhållandena för dem
ordnade så att visst årsarvode tillerkänts dem, varjämte ingenjörerna
uppbära särskilt dagarvode. Vattenrättsdomare åtnjuter sålunda ett årsarvode
av 15,000 kronor, därav 4,000 kronor förklarats skola utgöra tjänstgöringspenningar.
Vattenrättsingenjör uppbär i årsarvode 5,000 kronor
samt i dagarvode 25 kronor för varje dag, då han tjänstgör vid vattendomstolens
sammanträde eller är upptagen av undersökning enligt 11 kap.
45 § 2 mom. vattenlagen. Särskild ersättning kan därjämte efter Kungl.
Maj:ts prövning i varje särskilt fall tillerkännas vattenrättsingenjör för
tjänstgöring å vattendomstolens kansli. Årsarvodet åt vattenrättssekreterare
utgör 8,000 kronor, därav 2,800 kronor betraktas såsom tjänstgöringspenningar.
Å de omförmälda arvodena utgår dyrtidstillägg enligt
de grunder, som gälla för dylikt tillägg å oreglerad lön. Vattenrättsnämndeman
är berättigad till ett dagarvode av 15 kronor för varje dag,
då han deltager i vattendomstolens sammanträde eller i sådan undersöksom
nyss nämnts. Vid fastställande av ifrågavarande arvoden bär
utgångspunkten varit, att allenast vattenrättsdomaren och vattenrättssekreteraren
skulle vara ständigt upptagna av sitt arbete i vattendomstolen.
Vad angår vattenrättsingenjörstjänsterna har förutsatts, att ingenjörens
befattning skulle kunna förenas med annan statstjänst.
Avlöningen till vattenrättsamanuenser och skrivbiträden vid vattendomstolarna
utgår efter grunder, som fastställas av Kungl. Majit. För
närvarande äro till avlönande av amanuenser anvisade följande belopp,
nämligen vid Mellanbygdens vattendomstol 1,800 kronor samt vid var och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 99. ‘
en av Öster bygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar
3,500 kronor. Å amanuensavlöningen utgår dyrtidstillägg enligt samma
grunder som för vattenrättsdomare, ingenjörer och sekreterare. Beträffande
utgifterna för renskrivning vid vattendomstolarna skall enligt
Kungl. Maj:ts beslut iakttagas, att, därest skrivbiträde med stadigvarande
tjänstgöring behöver vid vattendomstol anställas, sådant biträde
icke må, utan Kungl. Maj:ts för särskilt fall lämnade medgivande, uppbära
högre avlöning än som jämlikt avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen, tillkommer skrivbiträde. Dyrtidstillägg till skrivbiträde
utgår i enlighet med de bestämmelser, som i sådant avseende gälla
i fråga örn befattningshavare vid i lönehänseende nyreglerat verk.
Enligt stadgan angående tjänstgöringen vid vattendomstolarna äga
vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare för åtnjutande av semester
undfå ledighet utan avdrag å löneförmåner under högst en och en halv
månad vart år. Dylik ledighet får dock icke förläggas till sådan del av
året, som är tjänlig för syns hållande, såframt det icke prövas kunna
ske utan större olägenhet för göromålens behöriga fortgång. Däres vattenrättsdomare
eller vattenrättssekreterare under visst år icke till fullo
åtnjutit honom för det året tillkommande semesterledighet, må den ledighet,
han sålunda icke åtnjutit, beviljas honom under de tre första månaderna
påföljande år.
Då det med hänsyn till omfattningen av visst mål eller eljest för göromålens
behöriga fortgång anses erforderligt, äger vattenöverdorhstolen
medgiva vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjör befrielse från hans
tjänsteåligganden med undantag för visst mål eller ock från viss del eller
vissa av de honom åliggande göromålen. Örn i sistnämnda fall vattenrättssekreterare
förordnas att med bibehållande av egen tjänst förrätta
viss del eller vissa av vattenrättsdomarens åligganden, är han icke i anledning
därav berättigad till särskild ersättning. Till annan vikarie för
vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjör vid partiell ledighet, som nyss
nämnts, bestämmes ersättningen av Kungl. Majit.
I anledning av det vid Västerbygdens vattendomstol anhängiga målet
angående reglering av sjön Vänern är vid nämnda domstol särskild personal
anställd, nämligen en vattenrättsdomare, tva vattenrättsingenjörer,
en vattenrättssekreterare, en vattenrättsamanuens med tjänstgöring såsom
sekreterare samt ett ingenjörsbiträde, med en sammanlagd årlig avlöning
av, förutom dagarvoden åt ingenjörerna, 42,200 kronor. Beträffande
dagarvodena åt de vattenrättsingenjörer samt vattenrättsnämndemän,
vilka deltaga i handläggningen av omförmälda mål, gälla särskilda
av Kungl. Majit meddelade bestämmelser.
Till upprätthållande av verksamheten vid vattendomstolarna har från
och med budgetåret 1926/1927 anvisats ett extra förslagsanslag av 235,000
kronor. Från detta anslag, som under budgetåret 1929/1930 överskreds
Särskild personal
vid
Västerbygdens
vattendomstol.
Anslag till
vattendomstolarnas
verksamhet.
Expeditionslösen
vid
vattendomstolarna.
Vattendomstols
av gifter.
Vattendom
stolarnas
arbetsbörda.
8 Statsutskottets utlåtande Nr 99.
med omkring 13,000 kronor ock under budgetåret 1930/1931 med omkring
14,000 kronor, bestridas samtliga utgifter vid vattendomstolarna med undantag
av kostnaderna för renskrivning, kanslihyra m. m., vilka gäldas
från andra huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till skrivmaterialier och
expenser, ved m. m., varjämte domstolspersonalens tjänsteresor ersättas
från samma huvudtitels anslag till rese- och traktamentspenningar.
I detta sammanhang må framhållas, att lösen för expeditioner, som utfärdas
från vattendomstolarna, skola av vederbörande befattningshavare
redovisas till statsverket. Enligt uppgifter av vattenrättsdomarna har
det genomsnittliga årliga beloppet av lösen och stämpel vid vattendomstolarna
under åren 1928—1930 uppgått till cirka 11,300 kronor.
Vidare erinras, att då jämlikt vattenlagen medgivande lämnas till byggande
i vatten för vattnets tillgodogörande såsom drivkraft eller till vattenreglering
eller torrläggningsföretag eller då ändrade bestämmelser rörande
hushållningen med vattnet meddelas i syfte att vinna ökad möjlighet
att utnyttja vattenkraft, sökanden är pliktig att, innan medgivandet
tages i bruk, såsom bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation
och verksamhet erlägga viss avgift. De till statsverket influtna vattendomstolsavgifterna
hava, örn man bortser från de första två åren av
domstolarnas verksamhet, genomsnittligen uppgått till omkring 20,400
kronor årligen.
Körande vattendomstolarnas arbetsbörda under åren 1919—1930 hava
de sakkunniga låtit med ledning av domstolarnas diarier sammanställa
vissa statistiska uppgifter, vilka i tabellform återfinnas å sid. 13—17 i
det i ärendet avgivna, propositionen såsom bilaga närslutna betänkandet.
Av de statistiska tabellerna framgår, att hela antalet under åren
1919—1930 till vattendomstolarna inkomna mål, vilka blivit till behandling''
upptagna, utgjort:
vid Norrbygdens
» Mellanbygdens
» österbygdens
» Söderbygdens
» Västerbygdens
vattendomstol 492 eller i genomsnitt per år cirka 41
475 » » » » » » 4Q
58o » » » » » » 49
614 » » » » » » 54
552 » » » » » » 46.
Den å sid. 18 i betänkandet intagna tabellen rörande de vid utgången av
vart och ett utav åren 1919—1930 oavgjorda vattenmålen visar, att arbetsbalansen
från år 1930 utgjorde, vid Norrbygdens vattendomstol 65, vid
Mellanbygdens vattendomstol 75, vid Österbygdens vattendomstol 52, vid
Söderbygdens vattendomstol 33 och vid Västerbygdens vattendomstol
95 mål.
En jämförelse mellan dessa balanssiffror samt de förut angivna siffrorna
rörande inkomna och till behandling upptagna vattenmål giver vid
handen, att antalet under åren 1919—1930 slutligt avgjorda mål utgjort:
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
9
vid Norrbygdens vattendomstol 427 eller i genomsnitt per år cirka 36
»
Mellanbygdens
» 400 » »
»
» » » 33
»
Österbygdens
» 533 » »
»
» » » 44
Söderbygdens
» 581 » »
»
» » » 48
»
Västerbygdens
» 457 » »
»
» » » 38.
Organisatoriska förändringar beträffande vattendomstolarna och
deras verksamhet.
Sedan departementschefen erinrat, att frågan örn vattendomstolarnas
omorganisation väcktes av riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den
26 februari 1924, däri riksdagen, i samband med anmälan att för budgetåret
1924/1925 beviljats visst förhöjt anslag för upprätthållande av vattendomstolarnas
verksamhet, uttalade önskvärdheten av att Kungl. Majit
snarast möjligt toge under omprövning, huruvida icke genom organisatoriska
förändringar i vattendomstolarnas verksamhet kostnaderna för
dessa kunde för framtiden nedbringas, har departementschefen å sid.
8—12 i statsrådsprotokollet redogjort för vissa förslag angående organisatoriska
förändringar beträffande vattendomstolarna och deras verksamhet
och därefter lämnat en redogörelse (sid. 12—28) för de sakkunnigas
utredning och förslag samt däröver avgivna yttranden (sid. 28—43).
De sakkunniga hava först till behandling upptagit spörsmålet, huruvida
den nuvarande organisationen av vattendomstolarna kan anses tillfredsställande.
Den uppställda frågan har besvarats så till vida jakande,
att det beträffande vattendomstolens sammansättning betecknas såsom
ett av erfarenheten bekräftat lyckligt grepp att i vattendomstolen äro
företrädda ej allenast den juridiska sakkunskapen och den praktiska erfarenheten
i allmänhet utan jämväl genom vattenrättsingenjörerna den tekniska
sakkunskapen. Riksdagen torde ej heller, fortsätta de sakkunniga,
vid sin begäran örn undersökning, huruvida icke kostnaderna för vattendomstolarnas
verksamhet skulle kunna nedbringas genom organisatoriska
förändringar i deras verksamhet, hava syftat till en ändring i ledamotssammansättningen.
En besparing i kostnader skulle väl kunna vinnas genom
inskränkning av de tekniskt sakkunniga ledamöternas antal till allenast
en. En dylik åtgärd måste emellertid på det bestämdaste avrådas,
enär vattenrättsingenjörerna i domstolen representerade olika sidor av
den tekniska sakkunskapen, den ene den speciella vattenbyggnadstekniken
och den andra sakkunskapen i avseende å torrläggning av mark och
därmed sammanhängande ämnen, samt det läge ovillkorlig makt uppå
att åtminstone i alla viktigare mål vardera sidans sakkunskap hade sin
företrädare i domstolen.
De sakkunnigas
utredning
och
förslag.
Nuvarande
organisation
av
vattendomstolarna
tillfredsställande
?
Ledamots
sammansätt
ningen
lämplig.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
Brister i tva j två hänseenden betecknas emellertid nuvarande organisation av vatten
pennen
domstolarna
av de sakkunniga såsom mindre tillfredsställande, nämligen
dels därutinnan att vattenrättsdomar- och vattenrättsingenjörstjänsterna
icke äro befattningar å ordinarie stat och dels därutinnan att de sistnämnda
tjänsterna anordnats såsom bisysslor för tjänstinnehavama.
I betänkandet (sid, 50—55) avhandlas uttömmande såväl de omständigheter,
som på sin tid föranledde de angivna befattningarnas anordnande
på dylikt sätt, som ock de olägenheter, som visat sig vara därmed förknippade.
Sin ställning till frågan örn vattenrättsdomarnas och vattenrättsingenjörernas
överförande å ordinarie stat sammanfatta de sakkunniga sålunda,
att, därest ej ur andra synpunkter avgörande hinder mötte, tvekan
icke borde råda därom, att nämnda tjänster gjordes till ordinarie befattningar.
Vad angår vattenrättsingenjörstjänsternas anordnande såsom bisysslor
fastslå de sakkunniga sammanfattningsvis såsom sin mening, att den nuvarande
organisationen av vattendomstolarna otvivelaktigt icke vore tillfredsställande
såvitt anginge vattenrättsingenjörernas deltagande i vattendomstolsarbetet,
att olägenheterna härav särskilt under de senare åren
alltmera framträtt, samt att det, såsom redan i det av vattenrättsdomarnas
majoritet år 1925 avgivna yttrandet framhölls, måste anses i hög
grad önskvärt och för tryggande av ett verkligt gott resultat av vattendomstolarnas
arbete rent av nödvändigt, att härutinnan vidtoges sådan
ändring, att den tekniska sakkunskapens insats i deras verksamhet fördjupades
och förstärktes.
Hur åstadkomma
ökat
deltagande
i vattendomstolsarbetet
av vattenrättsingenjörerna
?
De sakkunniga övergå därefter till behandling av frågan hur en ökning
av vattenrättsingenjörernas deltagande i vattendomstolsarbetet borde
åstadkommas. Därvid omnämnas först de tre förslag, som i sådant avseende
framställts, innebärande det ena, framlagt av vattenrättsdomaren
H. K. H. von Sydow, att vattenrättsingenjörerna fortfarande skulle i regel
tagas bland innehavare av annan statlig ingenjörstjänst men under den tid
de innehade förordnande såsom vattenrättsingenjörer vara befriade från
tjänstgöringsskyldighet i viss omfattning i den ordinarie tjänsten, det
andra, ett i en inom justitiedepartementet uppgjord promemoria av år
1929 framställt förslag, att till vattenrättsingenjör med sakkunskap särskilt
i frågor angående byggande i vatten skulle utses konsulterande ingenjör
med skyldighet att under visst antal dagar varje år ägna sig åt vattenrättsingenjörsbefattningen
utan annan ersättning än det fastställda årsarvodet,
medan vid nuvarande anordning beträffande de agrikulturtekniska
vattensrättsingenjörerna skulle förbliva, och det tredje, framfört av vattenrättsdomarnas
majoritet, att vattenrättsingenjörsbefattningarna gjordes
till självständiga tjänster med skyldighet för innehavarna att helt ägna sig
åt vattendomstolsarbetet. Efter närmare övervägande av de olika förslagen
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
11
(se betänkandet sid. 56—57), komma de sakkunniga till det resultat, att ett
verksamt avhjälpande av de anmärkta olägenheterna med avseende å den
nuvarande vattendomstolsorganisationen icke kunde åstadkommas på annat
sätt än genom en omläggning av vattenrättsingenjörsbefattningarna
till heltidstjänster. Enligt de sakkunniga syntes det icke böra komma i
fråga att göra allenast vattenrättsingenjörerna av det ena slaget till heltidstjänstemän,
under det att vattenrättsingenjörer, hörande till den andra
gruppen, fortfarande skulle hava sina befattningar såsom bisysslor.
Detta skulle strida mot den likställighet, som borde råda mellan vattenrättsingenjörerna,
och det vore icke uteslutet, att en dylik anordning
skulle medföra eller åtminstone få sken av att innebära ett tillbakasättande
av de intressen, vilkas tillgodoseende vid vattenmålens avgörande
i främsta rummet ankomme på utredning av den icke heltidsanställde ingenjören.
Det nära samarbete mellan vattendomstolens båda ingenjörer
med tillfällen till rådplägningar och meningsutbyten dem emellan under
hela utredningstiden, vilket vore i högsta grad önskvärt, skulle för övrigt
icke i tillräcklig utsträckning kunna åvägabringas, örn blott den ene av
dem bleve fast anställd vid domstolen.
Den mot vattenrättsingenjörernas deltidstjänstgöring framställda invändningen
att det kunde befaras, att en ingenjör, som finge sin verksamhet
förlagd uteslutande till vattendomstolarna, utestängdes från skapande
verksamhet, anse de sakkunniga icke berättigad. Det vore nämligen att
märka, att en vattenrättsingenjörs arbete i vattendomstolen icke uteslutande
vore av granskande och kontrollerande beskaffenhet. Han hade jämväl
att i förekommande fall själv giva uppslag till lösning av tekniska
frågor på annat sätt än av en sökande kunde vara föreslaget. Dessutom
borde han icke för framtiden — lika litet som han för närvarande vore det
— vara helt utestängd från privat teknisk verksamhet. De inskränkningar
i dylikt avseende, som nu gällde, borde nämligen väl bebehållas men icke
skärpas. Beaktas borde ock, att en vattenrättsingenjör, vilken icke, såsom
nu vore fallet, hade även annan tjänst att uppehålla, komme att
få mera tid att i facklitteraturen följa de framsteg, som gjordes på teknikens
område. Huvudvikten läge vid att vattenrättsingenjörstjänsterna
bleve i ekonomiskt avseende så anordnade, att för desamma kunde påräknas
ingenjörer, vilka icke blott vore i besittning av en grundlig teoretisk
utbildning utan även under sysslande med uppgörande av förslag
till vattenbyggnader eller utförande av sådana m. m. förvärvat en betydande
praktisk erfarenhet i behandlingen av vattenfrågor och som på
grund av de personliga egenskaper, för vilka de gjort sig kända, kunde
förväntas med levande intresse komma att ägna sig åt sin befattning.
Att sådana män skulle stanna efter i utvecklingen, torde icke behöva befaras.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
Förutsättningar
för
vattenrättsingenjörsbefattningarnas
anordnande
såsom heltidstjänster.
Allmän förutsättning.
Full sysselsättning
kan
icke beredas
åt tio vattenrättsingenjörer.
De förutsättningar, under vilka vattenrättsingenjörsbefattningarna må
kunna anordnas såsom heltidstjänster, göras härefter till föremål tor en
närmare undersökning av de sakkunniga.
I detta sammanhang erinra de sakkunniga till en början örn att en riktig
organisatorisk princip tvivelsutan vore, att icke flera såsom självständiga
befattningar avsedda statstjänster inrättades än som erfordrades
för de göromål, örn vilkas utförande det vore fråga. Med andra ord:
varje dylik tjänst borde vara så organiserad, att den fullt upptoge sin
innehavares tid.
Härvid framställde sig, framhålla de sakkunniga, omedelbart den invändningen,
att det med bibehållande av nuvarande antal av 10 vattenrättsingenjörer
sannolikt icke skulle kunna beredas var och en av dem
full sysselsättning. Av införskaffade uppgifter angående det sammanlagda
antalet dagar, varunder vattenrättsingenjörerna varit upptagna av
vattendomstolsarbetet, framginge nämligen, att under de senaste 5 å 6 åren
samma dagantal genomsnittligen utgjort:
för den vatten-
för den agri-
byggnadstekniske
kulturtekniske
ingenjören
ingenjören
Norrbygdens vattendomstol..............
.................. 105 dagar
80 dagar
Mellanbygdens » ...............
................ 105 »
75 »
Österbygdens » ...............
................. 170 »
140 »
Söderbygdens » ...............
............... 130 »
145 »
Västerbygdens » ...............
................ 145 »
130 »
Då med frånräknande av årlig semester örn 45 dagar antalet arbetsdagar
för år utgjorde 264, framginge omedelbart av de anförda siffrorna,
att — för den händelse vattenrättsingenjörerna för framtiden icke
skulle tagas i anspråk för vattendomstolsarbetet i vidare omfattning än
hittills — det icke vore tillrådligt att, med bibehållande av det nuvarande
antalet vattenrättsingenjörer, göra deras befattningar till heltidstjänster.
De sakkunniga framhålla emellertid, att syftet med en dylik
förändring av vattenrättsingenjörstjänsterna vore, att vattenrättsingenjörernas
sakkunskap skulle kunna i högre grad än för närvarande vore
möjligt komma domstolsarbetet till godo och till följd härav deras tid för
vattendomstolsarbetet tagas i anspråk i större utsträckning än nu vore
fallet, samt utveckla därefter närmare huru vid heltidstjänstgöring vattenrättsingenjörernas
tjänstgöring borde gestaltas. Härutinnan anföres
i huvudsak:
Förhållandena borde ordnas så, att vattenrättsingenjörerna kunde allt
ifrån det ett mål inkommit till vattendomstolen följa detsamma. Granskningen
av handlingarna i ansökningsmål borde i första hand verkställas
av vattenrättsingenjörerna eller endera av dem, varefter målet, särskilt
såvitt anginge däri förekommande tekniska spörsmål, b ord o föredragas
inför vattenrättsdomaren och till honom anmälas, örn föreläggande an
-
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
13
gående komplettering av handlingarna i något avseende erfordrades samt
örn förberedande undersökning å stället syntes behövlig. Så snart det
läte sig göra, borde vattenrättsdomaren och ingenjörerna gemensamt uppgöra
en plan för målets handläggning, så att behandlingen av detsamma
vid vattendomstolen kunde försiggå så skyndsamt som möjligt, Den tekniska
och ekonomiska granskning och utredning, som borde föregå själva
domstolsbehandlingen, skulle av ingenjörerna verkställas med största
noggrannhet. På sätt det för närvarande funnes föreskrivet i vattendomstolsstadgan,
borde det åligga ingenjörerna att i fall av behov upprätta
en skriftlig promemoria rörande den tekniska granskningen. Erfordrades
företagande av vattenmängdsmätning, provdämning, provtappning
e. d., skulle vederbörande vattenrättsingenjör tillse, att den lämpligaste
tidpunkten härför begagnades. Undersökning enligt 11 kap. 45 §
vattenlagen borde, då sådan ansåges behövlig, i regel verkställas av vattenrättsingenjör
och, endast örn särskilda skäl därtill föranledde, anförtros
åt annan sakkunnig. Till underlättande av vattendomstolens syneiakttagelser
borde i alla mera vidlyftiga mål ene vattenrättsingenjören
vid förberedande undersökning före synesammanträdet utföra de avvägningar
m. m., som för målets utredning och bedömande vore av nöden.
Under hela tiden ett mål vore hos vattendomstolen anhängig! skulle ingenjörerna
deltaga i de överläggningar angående detsamma, som vattenrättsdomaren
funne erforderliga. Vid avfattningen av utslaget borde,
såframt fråga vore örn medgivande till utförande av dammanläggning
e. d., den beskrivning å anläggningens konstruktion, som utslaget skulle
innehålla, i första hand uppgöras av vattenrättsingenjör. Jämväl i övrigt
borde ingenjörerna, i den mån vattenrättsdomaren påfordrade det, biträda
honom vid utformningen av vattendomstolens utslag. Besiktning
jämlikt 13 kap. 1 § vattenlagen å anläggning, till vilken vattendomstolen
lämnat medgivande, liksom av vattenmärke, örn vars utsättande vattendomstolen
meddelat föreskrift, borde i regel anförtros åt vattenrättsingenjör,
och detsamma borde också gälla beträffande sådan unders ökning,
som enligt 12 kap. 7 § vattenlagen skulle hållas i anledning av ansökan
om inskrivning i vattenboken. Under överinseende av vattenrättsdomaren
borde den vattenbyggnadstekniske ingenjören verkställa vattenboksinslcrivningar
utom såvitt anginge vattenbokens tredje avdelning,
vars förande borde anförtros åt den agrikulturtekniske ingenjören.
I fråga örn vattenrättsingenjörernas arbetsbörda framhålla de sakkunniga
ytterligare, att en ökning av vattenmålens antal vore att förvänta.
Trots den nu rådande lågkonjunkturen hade hittills tillströmningen av
mål till vattendomstolarna icke visat någon avgjord tendens till minskning;
och man borde kunna räkna med att, så snart förbättrade industriella
konjunkturer inträdde, företagarinitiativet komme att ökas och
därmed en ökning av antalet ansökningsmål vid vattendomstolarna uppstå.
De sakkunniga redogöra i detta sammanhang för en del speciella omständigheter,
som peka i dylik riktning, en redogörelse, som återfinnes å
sid. 02 och 03 i betänkandet.
Även med den utökning av vattenrättsingenjörernas arbete, som sålunda
vore att motse, torde enligt de sakkunnigas åsikt full sysselsättning under
hela året icke kunna beredas samtliga nu befintliga 10 vattenrätts
-
Sättet för
nedbringandet
av vattenrättsingen•
jörernas
antal.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
Fyra vattenbyggnadstekniska
och tre
agrikultur tekniska
vattenrättsingenjörer.
ingenjörer, i varje fall icke de 4 ingenjörer som vore anställda vid de
båda norrländska vattendomstolarna. Vid sådant förhållande erfordrades
närmare övervägande, på vad sätt antalet ifrågavarande befattningar
kunde nedbringas.
Beträffande denna fråga avvisa de sakkunniga först ett framkommet
förslag att med bibehållande av vattendomstolarnas nuvarande antal och
förläggning uppdela ingenjörernas tjänstgöring mellan flera domstolar
såsom opraktiskt och alltför tyngande (betänkandet sid. 63 och 64).
Jämväl mot det av vattenrättsdomarnas majoritet år 1925 framlagda
förslaget angående sammanförande av samtliga vattendomstolar
till en central organisation rikta de sakkunniga vissa erinringar. Vad
som särskilt talade mot en central förläggning vore enligt de sakkunnigas
åsikt, att en sådan för landets nordligaste delar skulle medföra allt
för stora olägenheter (betänkandet sid. 64).
De sakkunniga hava därefter upptagit till granskning ett av vattenrättsdomaren
greve H. A. H. Hamilton i yttrande år 1929 alternativt framställt
förslag, innefattande ett nedbringande av antalet vattendomstolar till
tre, envar med lokal förläggning, samt inrättande vid varje vattendomstol
av två ingenjörstjänster. Såsom en avgörande invändning mot detta förslag
framhålla de sakkunniga, att det måste anses i hög grad otillfredsställande,
att en stor del — omkring hälften av målen — skulle komma att
regelmässigt handläggas och avgöras av domare med mindre kompetens
och mindre självständig ställning än vattenrättsdomaren (betänkandet
sid 65).
Efter nu antydda överväganden hava de sakkunniga för egen del stannat
vid ett förslag, som nära ansluter sig till en av vattenrättsdomarnas majoritet
år 1925 alternativt ifrågasatt anordning med fyra vattendomstolar,
av vilka den ena skulle vara lokalt förlagd till Norrland och de övriga
sammanföras till en gemensam förläggningsort.
Därest vattendomstolarnas antal, på sätt sålunda antytts, minskades till
fyra, kunde man enligt de sakkunnigas mening antaga, att med en vattenbyggnadsteknisk
vattenrättsingenjör i en var av domstolarna full sysselsättning
skulle uppnås för varje sådan ingenjör. Däremot kunde det tagas
för givet, att arbetsbördan icke skulle vara tillräcklig för anställande vid
varje vattendomstol av jämväl en agrikulturteknisk ingenjör. Det hade
därför synts böra tagas under övervägande, örn ej de sistnämnda vattenrättsingenjörernas
antal skulle kunna sättas lägre än antalet vattendomstolar,
därvid var och en av dessa vattenrättsingenjörer eller vissa av
dem ålades skyldighet att tjänstgöra vid mer än en domstol. Härom anföra
de sakkunniga:
Såsom redan i det föregående framhållits, torde en dylik uppdelning av
en ingenjörs arbete mellan vattendomstolar, som vore förlagda till skilda
orter, komma i strid med det syftemål, som man avsåge att vinna med omläggningen
av vattenrättsingenjörsbefattningarna till heltidstjänster.
Huru än fördelningen mellan de olika domstolarna av en vattenrättsingen
-
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
15
jörs tjänstgöringsskyldighet ordnades, vore det uppenbart, att det ständiga
samarbete mellan en vattendomstols ledamöter, som skulle genom nämnda
reform befordras, icke vore möjligt att genomföra, örn en av ingenjörsledamöterna
under periodiskt återkommande tider måste vistas å annan
ort för tjänstgöring i annan vattendomstol. I viss mån annorlunda skulle
det däremot ställa sig, örn do domstolar, mellan vilka en vattenrättsingenjörs
arbete skulle uppdelas, vore förlagda till samma ort med kanslilokaler
såvitt möjligt i samma hus. I ett sådant fall skulle den omständigheten,
att ingenjören bade att ägna sig åt arbetet i båda domstolarna, i väsentligt
mindre grad utgöra binder för det åsyftade samarbetet mellan ledamöterna
i vardera domstolen.
De sakkunniga erinra härefter örn att den av dem angivna förutsättningen
för möjligheten att uppdela en vattenrättsingenjörs tjänstgöring mellan
två olika vattendomstolar för närvarande endast förelåge beträffande
Österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar, vilkas kanslier vore förlagda
till Stockholm och där inrymda i samma fastighet. En blick på de
förut omförmälda uppgifterna angående vattenrättsingenjörernas hittills
åt vattendomstolsarbetet ägnade tid gåve emellertid vid banden, yttra de
sakkunniga, att redan under nuvarande förhållanden en agrikulturteknisk
ingenjör icke skulle kunna medhinna på honom ankommande arbete i båda
de nyssnämnda domstolarna. Örn däremot jämväl Västerbygdens vattendomstol
vore förlagd till Stockholm, skulle det icke vara omöjligt att låta
det arbete, som krävdes av de agrikulturtekniska vattenrättsingenjörerna
vid denna samt österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar, utföras
av två dylika ingenjörer. Med all sannolikhet skulle dessa medhinna
hela det ifrågavarande arbetet i nämnda domstolar.
De sakkunniga upptaga härefter till behandling och bemötande de skäl,
som tala mot en förflyttning av Västerbygdens vattendomstol till Stockholm.
Härom anföres i huvudsak följande:
Emot en dylik förflyttning kunde visserligen invändningar göras såväl
därutinnan, att vattendomstolen bleve i mindre mån tillgänglig för allmänheten
inom domkretsen, som ock i det avseendet, att vattenrättsdomaren
och vattenrättsingenjörerna, örn de icke längre vore bosatta inom domstolens
verksamhetsområde, måhända bomme att sakna den intima kontakt med
ekonomiska och andra förhållanden inom detsamma, vilken för ett rätt avgörande
av vattenmålen vore av största betydelse. Då emellertid, såsom i det
föregående framhållits, personliga besök å vattendomstolarnas kanslier
relativt sällan förekomma, då tågförbindelserna mellan västra Sverige och
Stockholm vore synnerligen goda och då enligt vattenlagens föreskrift
vattenmål skulle av vattendomstolen prövas antingen vid syn å stället eller
vid sammanträde å plats, som vore för parterna välbelägen, syntes anmärkningen
örn vattendomstolens mindre lättillgänglighet icke höra tillmätas
allt för stor betydelse. Att de särskilda förhållanden i hydrografiskt.
ekonomiskt och annat avseende, som rådde beträffande skilda delar
av domstolens verksamhetsområde, skulle hilva mera främmande för domstolen,
örn den förlädes utanför området, torde icke heller kunna befaras.
Det vore härutinnan att märka, att i de fall, då särskild teknisk utredning
eller annan förberedande undersökning å stället erfordrades, dylik under
-
Förflyttning
av Västerbygdens
vattendomstol
till
Stockholm.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
Arbetsbelastningen
vid den
nordligaste
vattendomstolen.
sökning för framtiden avsåges skola regelmässigt hållas av vattenrättsingenjörerna
eller endera av dem, att de allra flesta vattenmål, som vore
att hänföra till de s. k. ansökningsmålen, handlades vid syn på stället,
samt att den speciella ortskännedomen beträffande ekonomiska förhållanden,
gängse föreställningssätt o. d. i främsta rummet företräddes av vattenrättsnämndemännen.
Å andra sidan skulle, framhålla de sakkunniga, åtskilliga fördelar vinnas
genom den ifrågasatta förflyttningen. I sådant avseende framhålles,
att de tre till Stockholm förlagda vattendomstolarnas ordförande och
ingenjörer bleve lättare i tillfälle att till gagn för en enhetlig domstolsbehandling
rådgöra med varandra angående förekommande rättsliga och
tekniska spörsmål, att i de fall, då anlitande av sakkunnigt biträde, särskilt
på det elektrotekniska området, erfordrades, möjligheten för dessa domstolar
att begagna sig av samma sakkunnige skulle befordras, att nödiga
extra biträden för utförande av renskrivningsarbete kunde vara gemensamma
för de tre domstolarna och därigenom bättre utnyttjas, samt att
lösningen av domstolarnas arkivfråga bleve underlättad.
De sakkunniga uttala till sist, att de, då en förflyttning av Västerbygdens
vattendomstol till Stockholm å ena sidan icke skulle medföra några
större olägenheter och å andra sidan vore så gott som nödvändig för åvägabringande
av en ändamålsenlig organisation av de torrläggningssakkunniga
vattenrättsingenjörernas tjänster, icke tvekade att föreslå nämnda förflyttning.
Vad därefter beträffade den för norra Sverige avsedda vattendomstolen,
anmärka de sakkunniga, att av sammanställningarna över antalet till
vattendomstolarna inkomna och där avgjorda mål tydligt framginge,
hurusom vardera av de båda norrländska vattendomstolarna under de
gångna åren haft färre mål att behandla än var och en av de övriga
vattendomstolarna, även örn skillnaden icke kunde sägas vara påfallande
stor. Örn man, fortsätta de sakkunniga, närmare undersökte målens beskaffenhet
och därjämte toge hänsyn till att motsättningarna mellan de
intressen av olika slag, vilka i vattenmålen merendels komme i fråga, vore
väsentligt mindre framträdande i de nordliga delarna av landet än i södra
Sverige, torde man kunna slå fast, att de båda norrländska vattendomstolarnas
arbetsbörda hittills icke obetydligt understigit den, som åvilat de
andra vattendomstolarna. Särskilt gällde detta i fråga örn vattenrättsingenjörernas
arbete. Skulle en minskning av vattendomstolarnas antal
kunna genomföras, torde det därför vara tydligt, att detta borde ske på
sådant sätt, att Norrbygdens och större delen av Mellanbygdens vattendomstolars
domsområden förlädes till en av dessa domstolar, under det att
den andra indroges. Ett förläggande av nämnda domsområden i deras helhet
till en vattendomstol skulle medföra, icke blott att vattenrättsdomarens
arbetsbörda i sådant fall skulle bliva allt för stor, utan även att verksamhetsområdet
finge en så betydande utsträckning, att domarens och
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
17
ingenjörernas resor, särskilt i betraktande av koinmunikationsförhållandena
i Norrland, skulle i alltför hög grad taga tid och krafter i anspråk.
Väl kunde den agrikulturtekniske vattenrättsingenjören vid denna
domstol icke beräknas erhålla full sysselsättning året om och ej
heller läte det sig göra att bereda honom fyllnadsarbete vid någon
av de andra vattendomstolarna i vidare mån, än att det borde åligga
honom likaväl som de övriga vattenrättsingenjörerna att vid jäv eller
annat förfall för annan vattenrättsingenjör ävensom i övrigt i fall av behov
tjänstgöra vid annan vattendomstol, i den mån det kunde ske utan
hinder för arbetet vid den domstol, där han vore anställd. Det oaktat borde
jämväl lians syssla göras till en självständig tjänst utan förening med
annan, så mycket hellre som den tid av året, då han kunde väntas vara fri
från arbete vid vattendomstolen, icke lämpade sig för utförande av lantbruksingenjörsgöromål.
Här förelåge en sådan nödfallssituation, då ett
undantag finge anses berättigat från den i det föregående såsom riktig betecknade
principen att varje självständig statstjänst borde vara så organiserad,
att den fullt upptoge sin innehavares tid.
De sakkunnigas organisationsförslag kan alltså sammanfattas sålunda:
Vattendomstolarnas antal minskas till fyra, därav de tre för södra och
mellersta Sverige förläggas till Stockholm. Vid var och en av dessa vattendomstolar
anställes en vattenbyggnadsteknisk vattenrättsingenjör med
deltidstjänstgöring. Vid den för nordligaste delen av landet avsedda vattendomstolen
anställes vidare en torrläggningssakkunnig vattenrättsingenjör
samt vid de tre övriga domstolarna gemensamt två dylika vattenrättsingenjörer,
samtliga dessa ingenjörer likaledes med heltidstjänstgöring.
Såsom framgår av vad nyss anförts, föreslå de sakkunniga, att minskningen
i antalet vattendomstolar från fem till fyra åstadkommes på det
sätt, att med Norr bygdens vattendomstols område förenas större delen av
Mellanbygdens vattendomstols område samt att återstoden tillägges Österbygdens
vattendomstol. Gränsen mellan Österbygdens och Mellanbygdens
vattendomstolars områden utgöres för närvarande av vattendelaren mellan
Ljusnans och söder därom belägna vattenområden. De sakkunniga hava
ansett, att Norrbygdens vattendomstol bör erhålla Ångermanälvens och
söder därom belägna vattenområden till Indalsälvens, varemot sistnämnda
vattenområde tillika med de söder därom belägna områden, som nu tillhöra
Mellanbygdens vattendomstol, skola överflyttas till Österbygdens vattendomstol.
I anledning av denna utökning av området för Österbygdens vattendomstol
borde, framhålla de sakkunniga, ytterligare den jämkning i sistnämnda
domstols område vidtagas, att, till förebyggande av en alltför stor ökning
i arbetsbördan, därifrån till Söderbygdens vattendomstol överflyttades
området söder örn Mälarens vattenområde eller Tyresåns. Trosaåns,
Svärtaåns, Nyköpingsåns och Kilaåns vattenområden. Söderbygdens vat
-
Sammanfalt
ning.
Vattendam
stolarnas
områden
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. !>5 haft. fNr 99.)
18
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
tendomstols område i övrigt liksom även Västerbygdens skulle lämnas
orubbade.
Med den av de sakkunniga föreslagna indelningen skulle av de under
åren 1919 1930 behandlade målen antalet mål hava utgjort:
vid Norrbygdens vattendomstol 717 eller i genomsnitt per år cirka 6''0
» Österbygdens » 795 » » » » » » gg
» Söderbygdens » 654 » » » » » , 55
» Västerbygdens » 552 » » » » » » 4g
Stolarnas .De sakkunniga överSå härefter till behandling av frågan örn den för den
personal och föreslagna organisationen av vattendomstolarna erforderliga personalen
personalens och samma personals åligganden.
åligganden.
Personal- Härvid erinra de sakkunniga, hurusom redan av det föregående frarnginge,
att vid en var av de fyra vattendomstolarna skulle vara anställda en
vattenrättsdomare. en vattenrättsingenjör med sakkunskap och erfarenhet
särskilt beträffande byggande i vatten samt en vattenrättssekreterare, att
för hela landet skulle finnas tre vattenrättsingenjörer med sakkunskap och
erfarenhet särskilt i frågor örn torrläggning av mark, samt att av sistnämnda
ingenjörer en skulle vara anställd vid Norrbygdens vattendomstol,
en vid Mellanbygdens och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt
och en vid Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt.
Ytterligare erfordrades för varje vattendomstol en vattenrättsamanuens
och minst ett skrivbiträde.
Vid tillfällig anhopning av mål hos en eller annan vattendomstol kunde
dessutom anställande av biträdande vattenrättsdomare och eventuellt även
biträdande vattenrättssekreterare bliva erforderligt.
Av denna Personal borde, såsom i det föregående närmare utvecklats, i
varje fall domarpersonalen eller vattenrättsdomarna och vattenrättsingenjörerna
uppföras å ordinarie stat; och syntes jämväl å sådan stat böra uppföras
en skrivbiträdesbefattning vid varje vattendomstol.
Huruvida jämväl vattenrättssekreterarna borde göras till ordinarie
tjänstemän kunde vara föremål för olika meningar. För kontinuiteten i
arbetet vore det visserligen av vikt, att vattenrättssekreterarnas anställning
icke vore av allt för tillfällig natur, men då deras befattningar i regel
icke borde vara avsedda såsom sluttjänster, syntes övervägande skäl tala
mot att sätta dem på ordinarie stat. Att vattenrättsamanuenserna likaledes
borde anställas endast medelst förordnande, vore självfallet.
I fråga örn befattningarnas tillsättande anföra de sakkunniga, att utnämning
av vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer givetvis skulle
ankomma på Kungl. Maj:t, vilken jämväl, såsom hittills, borde meddela förordnanden
för vattenrättssekreterare, i samtliga fall efter föregånget förslag
av vattenöverdomstolen. På sistnämnda domstol borde ankomma att
efter vederbörande vattenrättsdomares förslag tillsätta ordinarie skrivbi
-
Statsutskottets utlåtande Nr 99. 19
träde, varemot vattenrättsamanuenser liksom hittills borde antagas av
vattenrättsdomaren.
Beträffande de olika befattningshavarnas tjänsteåligganden torde få
hänvisas till vad statsrådsprotokollet (sid. 22 och 23) i ämnet innehåller.
I sammanhang härmed har frågan örn viss daglig tjänstetid upptagits
till behandling, varjämte meddelats, att den särskilda personal, som för
närvarande är förordnad vid Västerbygdens vattendomstol för behandling
av målet angående Vänerns reglering, även vid genomförande av
den föreslagna organisationen av vattendomstolarna ansetts böra bibehålla
sin anställning, intill dess målet blivit vid vattendomstolen slutfört,
samt att den föreslagna förflyttningen av Västerbygdens vattendomstol
till Stockholm icke gällde den för handläggning av nämnda mål bildade
särskilda avdelningen av domstolen.
De sakkunniga övergå därefter till behandlingen av frågan örn lönenivån
för de skilda befattningshavarna vid vattendomstolarna, (sid. 80—82
i betänkandet).
Vad först angår vattenrättsdomarna framhålles, att det med hänsyn till
angelägenheten av att fortfarande kunna såsom sådana förvärva ordinarie
häradshövdingar, vilka tidigare såsom biträdande vattenrättsdomare eller
vattenrättssekreterare förvärvat erfarenhet i behandlingen av vattenmål,
vore nödvändigt bestämma löneförmånerna så, att de ekonomiska
villkoren bleve ungefärligen lika med dem som gällde för häradshövdingarna
i de mera givande domsagorna. Från nu angivna synpunkt och i betraktande
även därav att lönerna åt vattenrättsingenjörerna måste bestämmas
till jämförelsevis höga belopp, syntes vattenrättsdomarnas löner
böra fastställas så, att de kunde påräkna en sammanlagd årsinkomst i
tjänsten av 18,000—20,000 kronor.
I fråga örn vattenrättsingenjörerna betona de sakkunniga, att därest
syftet med den tekniska sakkunskapens insättande i vattendomstolen
verkligen skulle vinnas, det vore av synnerlig vikt att för samma befattningar
kunna erhålla ingenjörer, som i avseende å teoretisk och praktisk
duglighet stöde på höjden inom sitt fack. I betraktande härav borde löneinkomsten
för en vattenrättsingenjör uppgå till minst 16,000 kronor årligen.
För vattenrättssekreterarna vore någon ökning av deras nuvarande löneförmåner
icke av nöden.
I fråga örn skrivbiträdena uppbure väl för närvarande två vid Västerbygdens
och ett vid Norrbygdens vattendomstol anställda biträden enligt
Kungl. Maj:ts särskilda medgivanden avlöning i likhet med kontorsbiträden
vid de centrala verken, men de sakkunniga ansåge sig sakna anledning
att för vattendomstolarnas skrivbiträden i allmänhet föreslå bättre
löneställning än den, som enligt avlöningsreglementet tillkomme skrivbiträde.
Vad vattenrättsamanuenserna anginge, syntes lönen för dem böra
bestämmas lika som för förste amanuenser Aud statsdepartement och centrala
ämbetsverk.
Tjänste
åligganden.
Avlönings
förmåner.
Lönenivå.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
Löneplan.
(betänkandet
sid. 82 — 85).
De sakkunniga förorda, att allmänna avlöningsreglementet blir
tillämpligt å vattendomstolarnas befattningshavare. Vid ett inordnande
av de särskilda befattningarna i reglementet mötte emellertid
i fråga örn vattenrättsdomarna och vattenrättsingenjörerna vissa svårigheter,
beroende därpå att någon motsvarande befattning för närvarande
icke upptoges i dettas tjänsteförteckning. Med hänsyn härtill
föreslå de sakkunniga, att den av dem förordade lönestandarden åstadkommes
på det sätt, att det för vattenrättsingenjörerna nu gällande systemet
med —- utöver den fasta lönen — dagarvode för varje dags tjänstgöring
i vattendomstolen m. m. för dem bibehålies samt utvidgas till att
avse jämväl vattenrättsdomarna, ett system som i övrigt innebure den fördelen,
att löneförmånernas storlek i viss mån komme att rätta sig efter arbetsbördan.
Befattningen såsom vattenrättsdomare föreslås skola hänföras
till lönegraden A 2 (avlöning å G-ort 15,000 kronor) och befattningen
såsom vattenrättsingenjör till lönegraden B 30 (avlöning å G-ort lägst
10,500 kronor högst 11,940 kronor). Med utgångspunkt härifrån och då antalet
uppburna dagarvoden kunde beräknas komma att utgöra för vattenrättsdomare
cirka 45 och för vattenrättsingenjör cirka 80 örn året, hemställa
de sakkunniga, att dagarvodet bestämmes till ett belopp av 50 kronor.
Härigenom skulle de sammanlagda löneförmånerna å G-ort, dyrtidstillägg
oberäknat, komma att uppgå till för vattenrättsdomare 17,250 kronor
och för vattenrättsingenjör lägst 14,500 kronor och högst 15,940 kronor.
De sakkunniga anföra i detta sammanhang, att emot anordningen med
dagarvoden måhända skulle kunna riktas den anmärkningen, att vederbörande
vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer kunde tänkas bliva
frestade att för erhållande av större löneinkomster begagna flera dagar till
domstolssammanträden och undersökningsförrättningar än med en klok
planering av arbetet strängt taget vore behövligt. De sakkunniga vore för
sin del övertygade örn att någon risk härför icke förelåge. Ville man emellertid
förebygga all frestelse i nämnda hänseende, kunde detta lämpligen
ske genom fastställande av visst maximum för år räknat beträffande antalet
dagarvoden, och föreslås såsom dylikt maximum 60 för vattenrättsdomare
och 90 för vattenrättsingenjör.
I fråga örn skrivbiträdena erinra de sakkunniga, att dessa enligt vad
förut sagts borde placeras i lönegraden B 2 i allmänna avlöningsreglementet.
Vad härefter angår löneplaceringen för de befattningshavare, vilka icke
föreslagits till ordinarie anställning, föreslås för vattenrättssekreterarna
lönegraden B 27, vilket skulle skänka tjänsteinnehavaren en begynnelselön
å G-ort av 9.060 kronor och för vattenrättsamanuenserna lönegraden 18 i
löneplanen för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och
vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, vilket å G-ort
vid heltidstjänstgöring skulle medföra en begynnelselön av 4,596 kronor.
För vattenrättssekreterarna borde därjämte i samband med fastställande
Statsutskottets utlåtande Nr 99. 21
av avlöningsförmånerna föreskrivas, att i övrigt skulle i tillämpliga delar
lända till efterrättelse de stadganden, som för ordinarie tjänstemän inom
lönegrad B 27 meddelats i avlöningsreglementet jämte tillhörande tillämpningsföreskrifter
och tilläggshestämmelser.
Under erinran att enligt 35 § gällande stadga angående tjänstgöringen
vid vattendomstolarna utbetalning av vattenrättsdomares och vattenrättssekreterares
lön samt vattenrättsingenjörs årsarvode skedde i förskott för
varje månad, hemställa de sakkunniga, att, i likhet med vad som ägde
rum vid 1921 års allmänna lönereglering, de vattenrättsdomare, vattenrättsingenjörer
och vattenrättssekreterare, vilka erhölle fortsatt anställning
vid vattendomstolarna, måtte berättigas att vid ingången av den månad,
då löneregleringen trädde i kraft, uppbära så stort belopp, som skulle i
förskott för samma månad utgivits till dem, örn den dittillsvarande ordningen
fortfarande varit gällande.
I fråga örn semester erinra de sakkunniga örn behovet av att nu gällande
medgivande till densammas förläggande för vattenrättsdomare och \ atténrättssekreterare
till ett påföljande års ti*e första månader alltjämt bioehölles
i kraft samt utsträcktes till att avse jämväl vattenrättsingenjörerna.
Under framhållande av att vattenrättsnämndemännen för bevistande av
sammanträde med vattendomstolen eller undersökningsfönättning jämlikt
11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen ofta nödgades flera dagar i följd lämna
sitt dagliga arbete, tillstyrka de sakkunniga, att det vattenrättsnämndemännen
av dylik anledning tillkommande dagarvodet matte höjas till
det belopp, 20 kronor, varmed arvodet ursprungligen utgått.
Angående pension åt de vid vattendomstolarna anställda ordinarie befattningshavare
erfordrades ej, erinra de sakkunniga, några särskilda
bestämmelser, därest, såsom föreslagits, dessa inordnades under det allmänna
civila avlöningsreglementet. Deras rätt till pension bomme nämligen
att vara reglerad — förutom genom lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension — genom kungörelsen den
29 juni 1921 med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement
och andra till den civila statsförvaltningen börande verk i fråga örn rätt
till pension med de ändringar, som däri sedermera blivit vidtagna. Enligt
de sålunda gällande bestämmelserna bomme pensionen för vattenrättsdomare
att utgöra 7,896 kronor och för vattenrättsingenjör 6,996 kronor.
I samband med organisationsförslaget hava de sakkunniga jämväl utarbetat
förslag till ändring av 11 kap. 95 § vattenlagen, syftande till en höjning
av lie i nämnda lagrum omförmälda avgifter med i stort sett .4) procent.
Den närmare motiveringen för de sakkunnigas ståndpunkt åter!innes å
sid. 88 i betänkandet.
Övergångsavlöning.
Semester.
Dagarvoden
åt vattenrättsnämndemän.
Pension.
Vatten
domstols
avgifter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
22 Statsutskottets utlåtande Nr 99.
för lén"nya ®aSom.tldpunkt för den nya organisationens ikraftträdande förorda de
organisa- sakkunniga den 1 oktober det år, då omorganisationen beslutades
tremens Motiveringen härtill finnes å sid. 26 i statsrådsprotokollet.
trädande.
Kostna- Årliga kostnaden för den nya organisationen av vattendomstolarna beddm''nya
aV de sakk™niga till i runt tal 261,900 kronor, därav 191,400 kronor
organisa- e opa på avlöningar till ordinarie befattningshavare och vikariatsersättuonen.
nmgar samt 70.500 kronor å avlöningar till icke-ordinarie befattningshaÄ
V^e’ GXtra renskrivningshjälp och dagarvoden till vattenrättsnämndemän.
De av de sakkunniga uppgjorda förslagen till avlöningsstater hava följande
utseende:
Ordinarie avlöning sstat :
1 vattenrättsdomare (lönegrad A 2, ortsgrupp F):
lön ...........................
dagarvoden1 ........................
3 vattenrättsdomare (lönegrad A 2, ortsgrupp G):
lön ................................
dagarvoden1 ........................
2 vattenrättsingenjörer (lönegrad B 30, ortsgrupp F):
lön .................................
dagarvoden3 ........................
5 vattenrättsingenjörer (lönegrad B 30, ortsgrupp G):
lön ..................................
dagarvoden3 ...........................
1 skrivbiträde (lönegrad B 2. ortsgrupp F) ..........
3 skrivbiträden (lönegrad B 2, ortsgrupp G) ..........
Vikariatsersättningar ......................
kronor 14,700
» 3,000
» 45,000
» 9,000
» 22,4^0
» 7,000
» 57,300
» 21,000
» 2,430
» 7,560
» 2,000
Kronor 191,430.
Extra stat:
1 vattenrättssekreterare (lönegrad B 27, ortsgrupp F)...... kronor 8,820
3 vattenrättssekreterare (lönegrad B 27, ortsgrupp G) ____ » 27,180
1 vattenrättsamanuens (lönegrad 18, ortsgrupp F) ........ » 4,440
3 vattenrättsamanuenser (lönegrad 18, ortsgrupp G) ...... » 13,788
Extra renskrivningshjälp ................................. » g poo
Dagarvoden till vattenrättsnämndemän m. m............... » 10,272
Kronor 70,500.
1 För varje vattenrättsdomarbefattning har beräknats 60 dagarvoden.
2 För varje befattning har beräknats 70 dagarvoden.
3 För envar av 3 vattenbyggnadstekniska ingenjörsbefattningar har beräknats 80 och för
envar av 2 agrikulturtekniska ingenjörsbefattningar 90 dagarvoden.
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
23
Till omförmälda kostnader för nyorganisationen, 261,900 kronor, kommer,
så länge det förut omförmälda målet angående Vänerns reglering är anhängigt
vid Västerbygdens vattendomstol, utgiften för den särskilda avdelning
av nämnda domstol, som inrättats för handläggning av samma
mål. Sistnämnda utgift har av de sakkunniga beräknats till omkring
48.000 kronor örn året. Då de från anslaget till vattendomstolarna hittills
bestridda kostnaderna för samma domstolar utgjort cirka 250,000 kronor
örn året, häri inberäknad utgiften för berörda domstolsavdelning, innebär
de sakkunnigas förslag sålunda en kostnadsökning av skenbart cirka 60,000
kronor örn året. Denna ökning komme emellertid, framhålla de sakkunniga.
att motvägas dels av minskad belastning å andra huvudtitelns allmänna
expensanslag, varifrån kostnaden för skrivbiträden vid vattendomstolarna
för närvarande bestrides, och å samma huvudtitels anslag
till dyrtidstillägg, dels ock, vid bifall till de sakkunnigas förslag örn höjning
av vattendomstolsavgifterna, genom de ökade inkomster, som därigenom
skulle komma att tillföras statskassan. Då minskningen i belastningen
å de nämnda anslagen beräknas till sammanlagt (16,000 + 27,000)
43.000 kronor och den ökade inkomsten av vattendomstolsavgifterna till
10,500 kronor årligen, skulle sålunda den verkliga kostnadsökningen enligt
de sakkunnigas förslag utgöra allenast omkring 6,500 kronor årligen.
De sakkunniga framhålla slutligen nödvändigheten av att vattendomstolarna
på statens bekostnad försåges med de avvägnings- och vattenmätningsinstrument
m. m., vilka erfordrades för utförande av vattenrättsingenjörernas
arbete i tjänsten. Den engångskostnad, som härav föranleddes,
beräknas till omkring 8.000 kronor.
I anledning av de sakkunnigas betänkande hava, på grund av remisser,
utlåtanden avgivits: av vattenöverdomstolen över betänkandet i dess helhet,
av statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd, såvitt angår
frågan örn vattendomstolarnas uppförande å ordinarie stat och därmed
i samband stående spörsmål, samt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
efter hörande av Svenska vattenkraftföreningen och Svenska teknologföreningen
— och lantbruksstyrelsen, så vitt angår frågan örn vattenrättsingenjörstjänsternas
anordnande såsom heltidstjänster och uppförande å
ordinarie stat,
I fråga örn innehållet av dessa yttranden får utskottet hänvisa till sid.
28—43 i statsrådsprotokollet.
T samband med Kungl. Majrts förevarande proposition bar utskottet till
behandling förehaft en inom andra kammaren av friherre TU. Alströmer
m. fl. väckt motion, nr 474, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att Västerbygdens vattendomstol skall förläggas till lämplig plats inom
sin domkrets och icke förflyttas till Stockholm, samt att vederbörande
Engångs
kostnad.
Yttranden i
anledning av
betänkandet.
Motion
24
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
Departe
mentschefen.
En definitiv
organisation
av
vattendomstolarna
erforderlig.
Utskott mätte vidtaga de ändringar i den föreslagna staten, sorn möjligen
harav kunna föranledas. J M
1 fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, får utskottet
hänvisa till motionen.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
so^>rJmbaSndSkadIlatt+rlif ’ ““ &t d®n organisatio11 av vattendomstolarna,
m i samband med vattenlagens utfärdande år 1918 infördes, kom att givas
“1 ™ Tn m''°V1SOliSk karaktär- förhållandet betingades av den genomg
pande f oi ändring vattenlagstiftningen då undergick och svårigheten att
med ledning av tidigare erfarenhet erhålla en tillförlitlig uppfattning angå
de
arbetsbördans omfattning och organisationens lämplighet. En följd
harav blev, att denna organisation fick en mera tillfällig anordning samt att
också de erforderliga domarebefattningarna - i viss mån i strid mot vad
tilTsattes^11^ anSr bÖT äf rUm ~ icke gj°rdes or^inai’ie utan allenast
llsattes pa förordnande. En omständighet, som härtill medverkade, var
den redan da föreliggande frågan örn en rättegångsreform och ovissheten
huruvida vattendomstolarnas bibehållande stöde i överensstämmelse med
de Prmciper, som for denna kunde bliva bestämmande. Från skilda håll
tramhold dock angelägenheten av att ett dylikt provisorium icke borde
ortvara längre an som vore oundgängligen nödvändigt. De år, som sedan
dess forflutit, hava lamnat rika tillfällen att pröva den då antagna organisationens
ändamålsenlighet. Det får ock numera, såsom utredningen i
detta ärende giver vid handen, anses ådagalagt, att vattendomstolarna på
ett i det stora hela lyckligt sätt fyllt sin uppgift och varit i hög grad ägnade
att tillgodose de intressen, som åsyftades vid deras inrättande. Någon
meningsskiljaktighet torde sålunda icke råda därom, att de i annans rätt
ofta djupt ingripande förfoganden, som äro förknippade med ett vattenöretag,
och de ej sällan starka intressemotsättningar, som därvid uppkomma.
inför vattendomstolarna erhålla en allsidig och sakkunnig behandling
samt att dessa domstolar i sin verksamhet också lyckats tillvinna sig allmänhetens
förtroende. Till detta gynnsamma resultat torde framför allt
hava bidragit domstolarnas sammansättning och den samverkan, som
därvid eftersträvats mellan den juridiska insikten, den tekniska sakkunskapen
och det allmänna lekmannaomdömet. Någon svårighet Ilar icke
yppats att åvägabringa ett nära och förtroendefullt samarbete mellan domstolens
ledamöter, som sålunda tillföra domstolen kunskaper och erfarenhet
från skilda verksamhetsområden, något som är desto viktigare som detta
samarbete otvivelaktigt utgör denna organisations egentliga styrka och
bärkraft.
De hinder, som vid vattenlagens antagande ansetts föreligga mot ett
definitivt fastställande av vattendomstolarnas organisation, torde alltså
numera hava bortfallit. Vad särskilt angår rättegångsreformens inverkan å
denna fråga synes det mig ligga i öppen dag att något samband dem emellan
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
25
icke kan anses föreligga. Behovet av en specialdomstol för vattenmålens
behandling minskas uppenbarligen icke efter genomförandet av en rättegångsreform.
Ej heller innehålla de av förra årets riksdag godkända huvudgrunderna
för rättegångsreformen något, som ej låter sig förena med
vattendomstolarnas bibehållande.
Det skäl, som i främsta rummet talar för vattendomstolsorganisationens
slutgiltiga fastställande, är alltjämt, att domaretjänster icke böra innehavas
på till tiden begränsade förordnanden. Till minskande av de betänkligheter,
som särskilt i fråga örn vattenrättsdomarebefattningarna måste
inställa sig mot en dylik anordning, hade inom lagrådet vid dess granskning
av vattenlagsförslaget uttalats, att till vattenrättsdomare horde förordnas
allenast personer, som innehade ordinarie domareämbeten. Endast
härigenom kunde tillgodoses kravet att vattenrättsdomaren ägde en fullt
betryggad självständighet gent emot de intressen, mellan vilka han hade
att skilja. I överensstämmelse med detta uttalande hava också i regel till
vattenrättsdomare utsetts innehavare av ordinarie domarebefattningar, i
allmänhet häradshövdingar. Av de nuvarande vattenrättsdomarna äro
fyra häradshövdingar, som under tiden för sina vattenrättsdomareförordnanden
åtnjuta ledighet från förvaltningen av de dem anförtrodda domsagorna.
På detta sätt övervältras emellertid vikariatssystemets nackdelar
på den allmänna rättsskipningen. Oegentligheten i en dylik anordning
framträder desto starkare som strävandena numera alltmera inriktas på
att i möjligaste mån begränsa vikariatssystemet vid häradsrätterna. Även
ur den allmänna rättsskipningens synpunkt ligger alltså, såsom ock av
vattenöverdomstolen framhållits, stor vikt uppå, att vattenrättsdomarna
göras till ordinarie innehavare av sina befattningar.
Vad nu sagts örn vattenrättsdomarna äger jämväl sin tillämpning i fråga
örn vattenrättsingenjörerna. Med hänsyn till de maktpåliggande uppgifter,
som åligga vattenrättsingenjörerna, är det av den största vikt, att dessa
intaga en fullt självständig ställning. Vattendomstolarnas verksamhet är
i hög grad beroende av tillförlitligheten och noggrannheten av de tekniska
utredningar, som falla på ingenjörernas lott. Betydelsen härav framträder
desto starkare som vattendomstolen är den enda instans, i vilken den tekniska
sakkunskapen är företrädd. I stort sett är därför den tekniska utredningen
vid vattendomstolen grundläggande för målets behandling i överinstanserna.
Vid vattendomstolarnas inrättande framstod det därför som
angeläget, att till dessa befattningar kunde förvärvas personer, som ägde
såväl grundliga teoretiska insikter och praktisk erfarenhet som ock en
fullt oberoende ställning. Vad särskilt angår kravet på vattenrättsingenjörernas
oberoende ansågs detta böra tillgodoses på det sätt, att till vattenrättsingenjörer
allenast förordnades personer, som vore innehavare av
statstjänst. Denna synpunkt har ock alltjämt varit bestämmande vid de
förordnanden, som meddelats å dessa befattningar. De vattenrättsingen
-
Oläyenheter
av det ntivarand
provisoriet.
Vattenrätts
domarna.
Vatt enrättsingenjörerna.
26
Vattenrättsinrjenjo
rerna>
tjänstgöring
bör anordnas
som heltidstjänst.
Skäl för
uppskov
med organisationens
definitiva
fastställande.
Statsutskottets utlåtande ''Nr 99.
jörer, som inom vattendomstolarna företräda agrikulturtekniken, hava sålunda
undantagslöst utsetts bland statens lanthruksingenjörer, liksom till
vattenbyggnadstekniska ingenjörer, med ett undantag, förordnats distriktsehefer
eller distriktsingenjörer vid väg- och vattenbyggnadsdistrikten.
Mot en dylik ordning kan uppenbarligen riktas samma anmärkning, sorn
nyss av mig framhållits i fråga örn vattenrättsdomarna, eller den att vikaiiatssy
stemets olägenheter allenast överflyttas på andra förvaltningsgrenar.
Under den tid, som anordningen bestått, hava upprepade klagomål
häremot framförts av de myndigheter, under vilka dessa tjänstemän lyda.
Det torde också ligga i sakens natur, att förhållanden av detta slag — även
örn de kunna godtagas såsom ett provisorium — dock icke böra tillåtas att
fortvara under en alltför lång tidrymd.
I detta sammanhang må ock framhållas, att under de sista åren genomförts
vissa organisatoriska förändringar inom väg- och vattenbyggnadsstaten,
varigenom den nuvarande distriktsorganisationen indragits.
Den utväg, som tidigare stått till buds för rekrytering av de vattenbyggnadstekniska
ingenjörsbefattningarna, är alltså för framtiden stängd.
Uppenbarligen är detta förhållande i hög grad ägnat att aktualisera frågau
örn en slutgiltig lösning av vattendomstolarnas organisationsproblem.
Vid vattendomstolarnas inrättande ansågos vattenrättsingenjörsbefattningarna
icke böra göras till heltidstjänster utan anordnas som bisysslor
vid sidan av den ordinarie statsanställningen. Man utgick härvid från att
vattenrättsingenjörens arbetsuppgifter inom vattendomstolen icke vore tillräckliga
för att bereda honom full sysselsättning. Från vattenrättsdomarnas
sida har gång efter annan med styrka framhållits, att denna anordning
vore i hög grad hinderlig för arbetet inom vattendomstolarna, i det att den
icke lämnade tillfälle till anlitande av vattenrättsingenjörernas arbetskrafter
i den utsträckning, som vore erforderlig för domstolens verksamhet.
För att det nu antydda syftet skulle nås vore enligt vattenrättsdomarnas
åsikt nödvändigt, att vattenrättsingenjörsbefattningarna, i likhet med
andra statstjänster, anordnades som heltidstjänster. Liknande synpunkter
hava framhållits jämväl av de myndigheter, hos vilka ifrågavarande
tjänstemän innehava ordinarie anställning. Av dessa myndigheter hava,
såsom förut antytts, anmärkts, att dessa tjänstemäns anställning vid vattendomstolarna
menligt återverkade på de arbetsuppgifter, som åvilade
dem i deras ordinarie anställning.
Av de i ärendet hörda myndigheterna har i allmänhet vitsordats behovet
av att vattendomstolarnas organisationsfråga nu erhölle sin lösning. Däremot
har i några yttranden gjort sig gällande en viss tveksamhet, huruvida
tidpunkten för en omorganisation ännu vore inne. Statskontoret har i
detta hänseende erinrat örn den bekymmersamma statsfinansiella situationen.
Då den ifrågasatta omorganisationen icke syntes kunna genomföras
utan ökade kostnader, borde detta förhållande enligt statskontorets åsikt
föranleda ett uppskov för tillfället, helst riksdagen på sin tid uttalat sig
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
27
för nedbringande av kostnaderna för vattendomstolarna. Vad statskontoret
sålunda framhållit är uppenbarligen värt allt beaktande. Enligt min
mening synes det dock icke vara uteslutet att jämväl inom den nuvarande
kostnadsramen nå det åsyftade resultatet. Däremot torde de verkställda
utredningarna oförtydbart giva vid handen, att någon mera väsentlig
minskning i nuvarande utgifter för vattendomstolarna icke står att ernå,
vare sig den nuvarande organisationen bibehålies eller en omorganisation
kommer till stånd. Med hänsyn till nu angivna förhållanden torde vad
statskontoret anfort för ett uppskov icke kunna ur statsfinansiell synpunkt
tillmätas någon avgörande betydelse.
Jämväl andra skäl för ett uppskov hava anförts. Sålunda Ilar statskontoret
gjort gällande, att med sakens ordnande icke brådskade, då numera
fyra av de fem vattenbyggnadstekniska vattenrättsingenjörerna i egenskap
av förutvarande distriktstjänstemän vid väg- och vattenbyggnadsstaten
överförts å indragningsstat och sålunda torde hava mera tid än
förut att ägna sig åt domstolsarbetet. Detta förhållande har gjort det
möjligt att med lösningen av vattendomstolarnas organisationsfråga tillsvidare
kunnat anstå. Emellertid komma redan under loppet av nästa år
iva av nämnda ingenjörer, nämligen de vid de båda nordligare vattendomstolarna
anställda, att inträda i pensionsåldern i den ordinarie tjänsten.
vadan deras kvarstannande såsom vattenrättsingenjörer någon mera
avsevärd tid icke torde vara att påräkna. Uppskovets varaktighet skulle
sålunda inskränka sig till ett fåtal år. Att utnyttja denna ytterligare
frist synes mig så mycket mindre tillrådligt, som det framstår som en angelägenhet
av vikt, att vid tiden för omförmälda båda ingenjörers avgång
en ny ordning å ifrågavarande område redan föreligger. I motsatt fall
torde det nämligen med hänsyn till de berörda domstolarnas förläggning
visa sig möta synnerliga svårigheter att erhålla tillräckligt kvalificerade
innehavare av de ledigblivande tjänsterna.
Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har ansett, att med reglering
av vattenrättsdomarnas löner borde anstå i avbidan på motsvarande reglering
för häradshövdingarna och hovrätternas ledamöter, därom vissa
förslag föreligga. Gentemot vad lönenämnden härutinnan anfört anser
jag mig böra framhålla, att löneregleringsfrågan för vattenrättsdomarna
icke någonsin satts i samband med hovrättsrådens löneställning. Visserligen
råder, såsom lönenämnden erinrat, ett sådant samband mellan vattenrättsdomarna
och häradshövdingarna. Detta förhållande synes mig
emellertid icke böra vara avgörande för frågan örn vattenrättsdomarnas
överförande på ordinarie stat, blott därvid tillses att detta samband icke
brytes. I detta sammanhang må framhållas, att det förslag, som jag på
denna punkt ämnar framlägga, icke innefattar någon rubbning av den
löneställning, som för närvarande tillkommer vattenrättsdomarna och som
.senast fastställts av 1923 års riksdag. Därest ur andra synpunkter en
överflyttning av vattenrättsdomarna på ordinarie stat anses önskvärd,
28
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
Organisationens
utformning.
torde den omständigheten, att häradshövdingarnas lönefråga med all sannolikhet
ännu icke på flera år kan bringas till sin lösning, icke böra stå
hindrande i vägen för en sådan åtgärd. Med all sannolikhet torde en definitiv
lönereglering för häradshövdingarna komma till stånd först i samband
med rättegångsreformens genomförande. Uppenbarligen skulle, såsom
jag tidigare framhållit, det vara förenat med stora olägenheter att
låta med vattenrättsdomarnas överförande å ordinarie stat anstå till
nämnda tidpunkt.
Härmed torde jag i allt väsentligt hava berört de skäl, som anförts mot
ett omedelbart upptagande till behandling av vattendomstolarnas organisationsfråga.
Såsom av det anförda framgår, har jag funnit dessa skäl icke
vara av den vikt, att de böra leda till ett undanskjutande av denna fråga.
Jag övergår härefter till redogörelsen för min egen ståndpunkt till föreliggande
spörsmål.
Såsom framgår av det förut anförda innefattar vattendomstolarnas organisationsproblem
två särskilda spörsmål, avseende det ena den egentliga
domarepersonalens överförande på ordinarie stat och det andra en omläggning
av vattenrättsingenjörsbefattningarna till heltidstjänster. I båda
dessa frågor hava samtliga i målet hörda myndigheter och sammanslutningar
givit de sakkunnigas förslag sin principiella anslutning.
Därest sålunda enighet råder örn de principer, vilka böra ligga till grund
för lösningen av vattendomstolarnas organisationsproblem, framstår det
emellertid utan vidare, att dessa principers tillämpning i föreliggande fall
är förknippad med svårigheter och kan ge rum för skilda meningar. En
omläggning av vattenrättsingenjörsbefattningarna till heltidstjänster
måste uppenbarligen förutsätta, att antalet tjänster nedbringas under det
nuvarande. En dylik minskning kan ske antingen på det sätt, att samma ingenjörer
tilldelas tjänstgöring vid flera domstolar, eller så, att vattendomstolarnas
antal i motsvarande mån minskas, eller oek slutligen genom en
kombination av båda dessa alternativ. De sakkunniga hava i sitt förslag
stannat vid den sist antydda utvägen. Enligt de sakkunniga skulle Norrbygdens
vattendomstol bibehållas men med utvidgat domstolsområde samt
tilldelas en vattenrättsingenjör av vartdera slaget, under det att de övriga
fyra domstolarna skulle reduceras till tre med gemensam förläggningsort
och med fem vid dessa domstolar tjänstgörande ingenjörer, därav tre
byggnadstekniska och två agrikulturtekniska. En annan lösning, som av
de sakkunniga varit ifrågasatt, innebär ett nedbringande av vattendomstolarnas
antal till tre med två vattenrättsingenjörer vid varje domstol
samt bibehållande av deras lokala förläggning. Däremot synes numera
samstämmighet i stort sett råda därom, att en uppdelning av tjänstgöringen
för samme vattenrättsingenjör å två eller flera domstolar med
olika förläggningsorter skulle erbjuda alltför stora praktiska svårigheter
för att kunna anses tillfredsställande.
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
29
För avgörande av det inbördes företrädet mellan ifrågavarande förslag
torde det vara nödvändigt att närmare undersöka de olika befattningshavarnas
uppgifter och arbetsbörda inom vattendomstolen.
Vad då först angår vattenrättsdomaren, torde för en rätt uppfattning av
dennes betydelse för domstolsarbetet först böra erinras därom, att rättsskipningen
i vattenmål rör sig å ett specialområde samt att denna för att
kunna fylla sin uppgift å domstolens ordförande, hos vilken ansvaret för
målens riktiga avgörande främst vilar, ställer stora anspråk i fråga örn
ej allenast grundlig insikt i vattenlagstiftningen utan ock förtrogenhet
med vattenbyggnadstekniken i allmänhet, egenskaper som i regel icke
kunna förvärvas annat än genom praktisk erfarenhet. Vid vattenlagstiftningens
tillkomst framstod det därför för dem, som sysslade med denna
lagstiftnings utarbetande, som självklart, att rättsskipningen i vattenmål
ej kunde i den omfattning, som ännu alltjämt äger rum vid de allmänna
domstolarna, få handhavas av vikarier utan i stort sett måste åvila vattenrättsdomaren
ensam. Ett annat förhållande skulle i alltför hög grad
äventyra kontinuiteten i vattendomstolarnas arbete och kunna bringa deras
auktoritet i fara. Med det nuvarande antalet vattendomstolar har det
uppställda målet i allt väsentligt nåtts. Av en undersökning, som jag låtit
verkställa, framgår, att mer än tre fjärdedelar av det egentliga domstolsarbetet
utföres av vattenrättsdomaren. Med hänsyn till de ur såväl samhällelig
som ekonomisk synpunkt stora värden, varom vattenmålen ofta
röra sig, ligger häri uppenbarligen en stor trygghet. Visserligen äro
också vattenmålen i många fall av enklare beskaffenhet. Vid uppskattningen
av vattenrättsdomarens arbetsbörda äro dessa mål emellertid icke
av någon nämnvärd betydelse. För denna äro de större och ofta synnerligen
svårbedömda vattenbyggnads-, vattenreglerings- och sjösänkningsmålen
i stort sett utslagsgivande.
Från de synpunkter, som jag nu utvecklat, måste jag i likhet med de
sakkunniga och vattenöverdomstolen ställa mig i hög grad betänksam mot
en inskränkning av antalet vattenrättsdomare från fem till tre. En sådan
minskning skulle innebära, att å dessa tre vattenrättsdomare lades en
arbetsbörda, som med två tredjedelar överstege den nuvarande. Då redan
med ett antal av fem vattenrättsdomare deras arbetskraft torde vara fullt
tagen i anspråk, skulle följden bliva en väsentlig förskjutning av arbetsbördan
från vattenrättsdomaren å yngre och mindre erfarna befattningshavare
och man skulle snart nog även vid vattendomstolarna vara framme
vid en ordning, där huvuddelen av rättsskipningen uppbures icke av den
ordinarie domaren utan av mer eller mindre tillfälliga arbetskrafter. Vid
de överläggningar, som enligt vad jag tidigare omnämnt hållits med vattenrättsdomarna,
hava dessa som sin uppfattning samstämmigt uttalat, att
de med hänsyn till det behöriga handhavandet av rättsskipningen i vattenmål
icke kunde för sin del förorda en nedsättning i antalet ända till tre,
något som skulle medföra att vattenrättsdomaren icke skulle kunna ägna
Befattnings
havarnas
arbetsbörda.
Vattenrättsdo
marna.
30
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
Vattenrätts
ingenjörerna.
erforderlig tid åt handläggningen och avdömandet av ens större och viktigare
mål. En sådan utveckling skulle minst av allt stå väl tillsamman
med de grundsatser, som av riksdagen hävdats i fråga örn rättsskipningen
vid häradsrätterna.
Med den ståndpunkt, som jag intager till denna fråga, skulle det uppenbarligen
bäst överensstämma, örn det nuvarande antalet vattenrättsdomare
kunde bibehållas. Därest emellertid en nedsättning av detta antal
ur andra synpunkter är ofrånkomlig, synes mig i varje fall antalet icke
böra understiga fyra. Då vattenrättsingenjörernas heltidsanställning
otvivelaktigt kommer att medföra en viss lättnad i vattenrättsdomarnas
arbetsbörda, torde utsikt finnas, att en dylik begränsning skall lämna
vattenrättsdomarens ställning till domstolsarbetet i stort sett orubbad.
Vad därefter angår frågan örn det erforderliga antalet vattenrättsingenjörer
framgår av de sakkunnigas undersökning, att icke vid någon av nuvarande
fem vattendomstolar föreligga tillräckliga arbetsuppgifter för
ingenjörernas heltidsanställning. En reduktion av de nuvarande ingenjörsbefattningarna,
tio till antalet, är alltså ofrånkomlig. De sakkunniga
hava föreslagit, att antalet nedbringas beträffande de vattenbyggnadstekniska
ingenjörerna från fem till fyra och i fråga örn de agrikulturtekniska
från fem till tre. Att minskningen för de vattenbyggnadstekniska ingenjörerna
stannat vid allenast en befattning, torde i viss mån hava berott på
det av de sakkunniga framlagda förslaget till domkretsindelning, vartill
jag återkommer i det följande. Bedömes frågan uteslutande med hänsyn
till vattendomstolarnas sammanlagda arbetsbörda, torde ej heller för de
vattenbyggnadstekniska ingenjörerna behov föreligga av större antal än
tre. Detta antal ansågs ock tillräckligt i den av vattenrättsdomarna år
1925 gjorda framställningen och har jämväl förordats av vattenöverdomstolen.
Visserligen kunna icke enbart uppgifterna angående vattenrättsingenjörernas
nuvarande tjänstgöring läggas till grund för bedömande av
behovet. Såsom de sakkunniga framhållit måste hänsyn tagas till det
förhållandet, att den nuvarande organisationen icke medger ett anlitande
av ingenjörernas arbetskraft i den utsträckning, som ur domstolens
synpunkt är önskvärd. Även med beaktande härav torde dock någon olägenhet
icke vara förenad med en sådan begränsning. Då genom jämkning
i den av de sakkunniga föreslagna domkretsindelningen erforderlig
utjämning i arbetsbördan synes kunna äga rum, förordar jag alltså, att
antalet vattenbyggnadstekniska ingenjörer bestämmes till tre. Vad angår
de agrikulturtekniska ingenjörerna hava såväl vattenrättsdomarna
i sitt yttrande år 1925 som ock de sakkunniga förordat, att antalet
sättes till tre. Vattenöverdomstolen har ifrågasatt, att allenast två
anställas med heltidstjänstgöring, under det att en tredje befattningskulle
bibehållas med begränsad tjänstgöring och till följd därav icke
uppföras å ordinarie stat. Till stöd för denna ståndpunkt har vattenöverdomstolen
åberopat, att i landets nordliga delar den agrikulturtek
-
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
31
näske ingenjörens arbetsuppgifter vore mindre omfattande än vad som
vore förhållandet i de mellersta och sydliga delarna av landet. Att den
av vattenöverdomstolen ifrågasatta anordningen ur organisatorisk synpunkt
utgör en svaghet torde icke kunna jävas. Härtill kommer att den
framhållna skillnaden i ai-betsbörda torde hava överskattats. Vid mina
överläggningar med vattenrättsdomarna har framhållits, att även den
icke heltidsanställde ingenjörens arbetskraft med all sannolikhet komme
att tagas i anspråk i sådan utsträckning, att det icke skulle bliva honom
möjligt att vid sidan av sin vattenrättsingenjörsbefattning uppehålla sin
tjänst som lantbruksingenjör samt att i varje fall olägenheterna av de
håda tjänsternas förening skulle hilva ytterst kännbara. Jämväl från
lantbruksstyrelsens sida möta, enligt vad jag inhämtat, starka betänkligheter
mot en dylik anordning. Även ur rättsskipningens synpunkt
framstår det som mindre tillfredsställande, att den ingenjör, som företräder
den agrikulturtekniska sakkunskapen, icke skulle äga samma tillfälle
att deltaga i domstolsarbetet som den byggnadstekniske ingenjören.
Med hänsyn till nu anförda förhållanden har jag icke ansett mig
kunna tillstyrka vattenöverdomstolens ifrågavarande förslag.
Av vad jag nyss anfört angående det erforderliga antalet vattenrättsdomare
följer, att vattendomstolarna icke böra understiga fyra. Från
denna utgångspunkt framstår det som nödvändigt, att en uppdelning av
ingenjörernas tjänstgöring å olika domstolar äger rum. I det av vattenrättsdomarnas
flertal år 1925 avgivna yttrandet hade ur denna synpunkt
ifrågasatts ett sammanförande av de fyra vattendomstolar, som skulle
bibehållas, till en gemensam förläggningsort eller alternativt, med bibehållande
av den nordligaste domstolens lokala förläggning, av de tre
övriga. De sakkunniga hava förordat den sistnämnda utvägen. Med hänsyn
till vad de sakkunniga anfört torde ock företräde böra givas åt de sakkunnigas
förslag i denna del. Då en uppdelning av ingenjörernas tjänstgöring
på flera lokala domstolar icke synes böra ifrågakomma, följer härav,
att den nordligaste domstolen tilldelas två ingenjörer, en av vartdera
slaget, samt att de övriga fyra ingenjörerna indelas till tjänstgöring å de
tre återstående domstolarna, som erhålla sin gemensamma förläggningsort
i Stockholm.
Mot en centralisering av vattenrättsskipningen i den utsträckning, som
enligt de sakkunnigas förslag skulle äga rum, kunna otvivelaktigt resas
vissa betänkligheter och jämförelser med den av riksdagen förordade
uppdelningen av hovrätterna ligga uppenbarligen nära till hands. En
sådan jämförelse är emellertid icke berättigad. Under det att hovrätternas
rättsskipning är och med all sannolikhet jämväl för framtiden till
övervägande del måste vara förlagd till en och samma ort, hållas vattendomstolarnas
sammanträden i regel å annan plats än kansliorten. Detta
är förhållandet ej allenast, då för ett måls prövning erfordras syn på
Antalet
vattendomstolar
och
deras förläggning.
32
Vattendom
stolarnas
områden.
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
stället; den allmänna regeln är att vattendomstolens sammanträde skall
hållas å plats, som är för parterna välbelägen.
Ej heller i andra hänseenden torde ett sammanförande till en gemensam
förläggningsort av de tre domstolar, som äro avsedda för de mellersta
och sydliga delarna av landet komma att medföra några nämnvärda
olägenheter. I detta sammanhang må framhållas, att vid ett antal av tre
vattendomstolar för landet i dess helhet på nyssnämnda landsdelar skulle
vid en lokal förläggning komma två vattendomstolar. För den ena av
dessa, vars domkrets torde höra omfatta den sydligare delen av Mellanbygdens,
hela Österbygdens samt den östliga delen av Söderbygdens vattendomstols
område, torde Stockholm vara den lämpligaste kansliorten.
Den andra, som skulle omfatta Söderbygdens sydliga och västliga delar
samt hela Västerbygdens område, torde böra erhålla Göteborg till förläggningsort.
Det torde vara uppenbart, att jämväl med en sådan förläggning
avstånden tili kansliorterna bliva så stora, att den rättssökande allmänheten
endast i undantagsfall torde komma i tillfälle till personliga besök
å domstolarnas kanslier. För vissa delar av det område, som skulle
tillhöra den nybildade Västerbygdens vattendomstol, torde kommunikationerna
med Göteborg till och med ställa sig sämre än med Stockholm.
Efter elektrifieringen jämväl av södra stambanan kommer förbindelsen
mellan Stockholm samt landets sydliga delar ytterligare att vinna i
snabbhet. För parterna i vattenmål uppkommer icke någon ökad kostnad
till följd därav, att domstolens förläggningsort är närmare eller fjärman,
då vattendomstolarnas resekostnader i allmänhet utgå av statsmedel.
Vad slutligen angår sistnämnda kostnader torde någon väsentlig skillnad
vid den ena eller andra organisationen icke komma att uppstå. En
eventuell ökning av dessa kostnader kommer i stort sett statens järnvägar
till godo. Dessutom bör erinras, att en central förläggning alltid medför
en större möjlighet till besparingar i fråga örn såväl personal som
utrymmen.
Med hänsyn till vad jag nu framhållit, finner jag de skäl, som kunna anföras
mot en central förläggning av de tre för mellersta och sydliga delarna
av landet avsedda domstolarna, icke kunna tilläggas avgörande betydelse.
För erhållande av en likformig fördelning av arbetsbördan mellan vattendomstolarna
är indelningen i domsområden av avgörande betydelse.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle, såsom jag tidigare erinrat, minskningen
av vattendomstolarnas antal åstadkommas genom att till den nya
nordliga vattendomstolen hänföres, förutom nuvarande Norrhygdens vattendomstols
hela område, jämväl viss del av Mellanbygdens vattendomstols
område. De sakkunniga hava med ledning av införskaffade uppgifter
örn de under åren 1919—1930 handlagda målens antal från det örn
-
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
33
råde, som utgör sydligaste delen av Mellanbygdens vattendomstol eller
Ljusnans, Ljungans och Indalsälvens med Selångersåns vattenområden,
föreslagit, örn ock med en viss tvekan, att sydliga gränsen för den nya
nordliga vattendomstolen dragés så, att intet av dessa vattenområden
komme att tillhöra nämnda domstol. Vattenöver domstolen har däremot
ansett, att samma gräns bör fastställas så, att den kommer att utgöras
av den nordliga vattendelaren för Ljungans vattenområde, varigenom
jämväl Indalsälvens med Selångersåns vattenområde skulle komma
att lyda under den nya Norrbygdens vattendomstol. Jag anser mig böra
biträda vattenöverdomstolens förslag i ämnet, då detsamma är ägnat att
befordra såväl utsikterna för en tillfredsställande sysselsättning av jämväl
den agrikulturtekniske vattenrättsingenjören vid sistnämnda vattendomstol
som ock genomförandet av en organisation med allenast
två vattenbyggnadstekniska ingenjörer vid de tre till Stockholm förlagda
domstolarna. Visserligen kommer med den nu förordade indelningen antalet
mål att vid Norrbygdens vattendomstol ej oväsentligt överstiga motsvarande
antal för de tre övriga domstolarna. Härvid må emellertid
framhållas, att, såsom de sakkunniga erinrat, av de vid Norrbygdens
och nuvarande Mellanbygdens vattendomstolar anliänggiggjorda målen ett
större antal än det vid övriga vattendomstolar förekommande är av jämförelsevis
mindre invecklad beskaffenhet, ett förhållande som äger sin
förklaring däri, att motsättningarna mellan olika av vattenförhållandena
beroende intressen icke i de nordliga delarna av landet framträda med
samma styrka som i de övriga delarna.
I fråga örn den av de sakkunniga jämväl föreslagna gränsregleringen
mellan nuvarande österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar har
jag i huvudsak intet att erinra, dock torde vid domkretsindelningens fastställande
böra tagas under övervägande vissa ytterligare jämkningar för
ernående av en såvitt möjligt jämn fördelning av arbetsbördan mellan de
tre till Stockholm förlagda domstolarna. Norrbygdens vattendomstol torde
jämväl efter utvidgningen böra bibehålla sin förläggning till Umeå.
Till belysande av arbetsbördans sannolika fördelning å de föreslagna
fyra vattendomstolarna vid en domkretsindelning sådan som här angivits,
får jag till sist meddela, att därest indelningen varit gällande under åren
1919—1930, de under samma år av de olika vattendomstolarna handlagda
målens antal skulle hava utgjort:
vid Norrbygdens vattendomstol 832 eller i genomsnitt per år cirka 69
Österbygdens
»
680 » »
»
» » » 57
Söderbygdens
»
654
»
» » » 55
Västerbygdens
»
552 »
»
» » » 46
Mot de sakkunnigas beräkning i fråga örn personalbehovet för de nya
vattendomstolarna har jag ingen annan erinran att framställa än vad av
det föregående redan framgått. Jag föreslår sålunda, att vid en var av de
Bihang till riksdagens protokoll 1932. G sami. 55 haft. (Nr 99.) 3
Vattendomstolarnas
personal och.
personalens
åligganden.
34
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
fyra vattendomstolarna skola vara anställda en vattenrättsdomare, en
vattenrättssekreterare, ett skrivbiträde och, där ej annat av förhållandena
föranledes, en vattenrättsamanuens, att för hela landet skola finnas tre
vattenrättsingenjörer med. sakkunskap och erfarenhet särskilt beträffande
byggande i vatten och likaledes tre dylika ingenjörer med sakkunskap
och erfarenhet särskilt i frågor örn torrläggning av mark, samt att av
ingenjörerna två, därav en vattenbyggnadsteknisk och en agrikulturteknisk,
anställas vid Norrbygdens vattendomstol, och de övriga fyra vid
Österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt
med lämplig fördelning av tjänstgöringen dem emellan.
Av de sakkunniga har framhållits, att särskilt i fråga örn vattenrättsdomaren
vid vissa tillfällen behov av förstärkning torde komma att föreligga.
Enligt min mening torde den nyss av mig angivna personalen vara
tillräcklig för mötande av de arbetsuppgifter, som under normala förhållanden
kunna vara att påräkna. Att vid fastställande av en allmän organisationsplan
för vattendomstolarna taga hänsyn till sådana exceptionella
förhållanden som de, vilka sammanhänga med det nu pågående målet
örn reglering av Vänern, torde icke överensstämma med riktiga organisatoriska
principer. För dylika fall torde liksom nu anstalter böra träffas
i särskild ordning.
Av den vid vattendomstolarna anställda personalen böra, såsom jag redan
utvecklat, vattenrättsdomarna och vattenrättsingenjörerna uppföras å
ordinarie stat; och synes mig detsamma böra ske jämväl med skrivbiträdena.
Däremot torde icke vara lämpligt att å ordinarie stat uppföra jämväl
vattenrättssekreterartjänsterna, vilka, på sätt de sakkunniga och vattenöverdomstolen
framhållit, torde böra givas karaktär av passagetjänster
för jurister med intresse för vattenrättsskipningen.
I fråga örn tillsättandet av befattningarna lärer utnämnande av vattenrättsdomare
och vattenrättsingenjörer böra ankomma på Kungl. Majit,
och synes jämväl ''förordnande av vattenrättssekreterare liksom hittills
böra meddelas av Kungl. Majit. Konstituerandet av skrivbiträde torde, såsom
lönenämnden framhållit, böra anförtros åt vattenrättsdomaren. Även
vattenrättsamanuensen lärer liksom hittills böra antagas av vattenrättsdomaren.
Vattenrättsdomarnas och vattenrättsingenjörernas utnämning med fullmakt
å tjänsterna nödvändiggör vidtagande av vissa ändringar i 11 kap.
3 och 6 §§ vattenlagen. Jag återkommer härtill i annat sammanhang.
Lika med de sakkunniga anser jag, att det bör åligga vattenrättsingenjör
att i anseende till jäv eller annat förfall för vattenrättsingenjör vid
annan vattendomstol tjänstgöra i dennes ställe. Uppenbarligen bör det
även eljest i fall av behov kunna åläggas vattenrättsingenjör att, i den
mån det kan ske utan hinder för arbetet vid den domstol där han är anställd,
utföra arbete vid annan vattendomstol.
Viss arbetstid å tjänsterummet synes mig av skäl, som de sakkunniga
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
35
anfört och till vilka vattenöverdomstolen anslutit sig, icke kunna stadgas
för vattendomstolarnas personal. Däremot torde, såsom Svenska vattenkraftföreningen
framhållit, föreskrift böra meddelas örn skyldighet för
vattenrättsingenjörerna att under sedvanlig kanslitid vara tillstädes å
vattendomstolens kansli, därest hinder därför ej möter på grund av sammanträde
med vattendomstolen eller av annan giltig anledning. Beträffande
tjänstgöringens anordnande i övrigt torde det böra tillkomma vederbörande
vattenrättsdomare att meddela erforderliga föreskrifter.
Med de sakkunniga är jag ense därom, att allmänna civilförvaltningens
avlöningsreglemente bör äga tillämpning å vattendomstolarnas ordinarie
personal.
Vad då först angår vattenrättsdomarens avlöning har jag tidigare uttalat,
att den bör bibehållas vid i stort sett samma belopp, som redan nu utgår.
Mot en höjning av vattenrättsdomarens nuvarande avlöning kan, såsom
jag tidigare berört, göras gällande, att därigenom det senast år 1923
fastställda förhållandet mellan vattenrättsdomarnas och häradshövdingarnas
löneställning skulle brytas. Å andra sidan synes det icke böra ifrågakomma,
att vattenrättsdomarnas avlöning sättes lägre. En sådan nedsättning
skulle med all sannolikhet medföra, att för de nya orainarie tjänsterna
icke skulle kunna påräknas tillräckligt kvalificerade personer. Vattenrättsdomarens
avlöning utgår för närvarande med ett belopp av 15,000
kronor, uppdelat å lön och tjänstgöringspenningar, vartill kommer dyrtidstillägg
enligt de för oreglerade verk fastställda grunder. Enligt dessa
uppgår dyrtidstillägget vid ett indextal av 160 till 2,340 kronor för år.
Vattenrättsdomarens sammanlagda löneinkomst utgör alltså för närvarande
17,340 kronor.
Med ifrågavarande befattningars karaktär och den nu utgående avlöningens
storlek synes mig bäst överensstämma, såsom ock av de sakkunniga
förordats, att vattenrättsdomaretjänsterna i lönehänseende likställas
med de befattningar, som enligt allmänna avlöningsreglementets tjänsteförteckning
tilldelats plats i lönegraden A 2. Denna lönegrad har också
ansetts böra ligga till grund för beviljande vid 1930 års riksdag av tillläggspensioner
åt två vattenrättsdomare. Lönen för befattningshavare i
denna lönegrad är å G-ort 15,000 kronor, vartill kommer dyrtidstillägg enligt
grunderna för nyreglerade verk, uppgående vid ett indextal av 160
till 1,152 kronor för år. Den sammanlagda avlöningen skulle alltså på
G-ort utgöra 16,152 kronor. Då detta belopp avsevärt understiger vattenrättsdomarnas
nuvarande löneinkomster, torde denna skillnad böra utjämnas.
Med avseende å det sätt, varpå en dylik lönefyllnad skulle kunna beredas
vattenrättsdomaren, hava olika förslag framställts. Av de sakkunniga
har ifrågasatts ett visst arvode för varje dags tjänstgöring vid vattendomstolens
sammanträden eller vid särskild undersökning i överensstäm
-
Avlönings
förmåner.
Lönenivå och
lönegradsplacering.
36
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
melse med vad nu gäller i fråga örn vattenrättsingenjörerna. Denna utväg
har emellertid av de hörda myndigheterna ansetts som mindre lämplig.
Statskontoret har i stället förordat, att löneförstärkning med visst
belopp måtte utgå i likhet med vad tidigare skett i fråga örn landssekreterarna
och landskamrerarna. Jag anser denna utväg böra tillerkännas
ett avgjort företräde.
Vad angår löneförstärkningens belopp finner jag detta skäligen böra
sättas till 1,500 kronor. Därest, såsom jag föreslår, vattenrättsdomare
placeras i lönegraden A 2 samt tillerkännes löneförstärkning med sist
angivna belopp, komma hans löneinkomster sålunda att uppgå till 16,500
kronor jämte nyreglerat dyrtidstillägg.
Vad härefter angår vattenrättsingenjörerna hava vattenöverdomstolen,
allmänna civilförvaltningens lönenämnd och lantbruksstyrelsen på olika
grunder förklarat sig anse den av de sakkunniga för dem föreslagna lönenivån
för hög, medan statskontoret lämnat densamma utan erinran
samt Svenska vattenkraftföreningen och Svenska teknologföreningen
framhållit, att någon sänkning däri icke borde företagas, med risk att eljest
för befattningarna tillräckligt kvalificerade krafter icke komme att
stå till buds. Även örn ett visst fog, särskilt i fråga örn de vattenbyggnadstekniska
ingenjörerna, måste erkännas föreligga för den av föreningarna
uttalade farhågan, nödgas jag dock ansluta mig till den mening, som
av vattenöverdomstolen med flera myndigheter gjorts gällande. Samtliga
hörda myndigheter synas vara ense därom, att för vattenrättsingenjörerna
högre fast lön än enligt lönegraden B 30 icke bör fastställas. Jag delar
denna uppfattning. Därjämte anser jag emellertid, att någon avlöningsförstärkning
bör förekomma, och synes mig denna lämpligen kunna
åstadkommas därigenom att, såsom lönenämnden tillstyrkt, ett dagarvode
å nuvarande belopp, eller 25 kronor, tillerkännes vattenrättsingenjören
vid undersökning jämlikt 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen. Den löneökning
tjänstinnehavaren härigenom erhåller torde kunna beräknas uppgå
till högst 700 kronor. Sistnämnda avlöningsform — vilken redan tillämpas
i fråga örn vattenrättsingenjörerna — inger enligt min mening i fråga
örn dem inga principiella betänkligheter. Den är ur praktisk synpunkt
att förorda, då därigenom en viss differentiering i lönen efter arbetsbördan
uppkommer, vilket med hänsyn särskilt till de vid Norrbygdens vattendomstol
till anställning föreslagna ingenjörerna är i viss mån eftersträvansvärt.
Återstående till ordinarie anställning föreslagna befattningshavare, eller
skrivbiträdena, föreslår jag till placering i lönegraden B 4, således i
kontorsbiträdes ställning. Jag åberopar därvid vad lönenämnden till
stöd för en dylik placering anfört.
Vad beträffar de icke-ordinarie befattningshavarna vid vattendomstolarna,
eller vattenrättssekreterarna och vattenrättsamanuenserna, ansluter
jag mig till de sakkunnigas förslag örn deras avlönande enligt löne
-
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
37
graden B 27 respektive såsom förste amanuenser i statsdepartement.
På sätt statskontoret oell allmänna civilförvaltningens lönenämnd framhållit,
böra emellertid bestämmelserna i 33 § avlöningsreglementet för
icke-ordinarie befattningshavare förklaras tillämpliga å vattenrättssekreterarna,
dock att, därest vattenrättssekreterare är eller förordnas till
assessor i hovrätt, denne bör åtnjuta enahanda rätt till uppflyttning i löneklass
som assessor. Då vattenrättssekreterares begynnelseavlöning på
grund härav kommer att utgå enligt 26 :e löneklassen, medför mitt förslag
ytterligare någon minskning i deras nuvarande löneförmåner utöver den,
som redan de sakkunnigas förslag innebär.
Till vattenrättsdomare, som övergår å ny stat, torde i anslutning till
vad tidigare tillämpats vid övergång till efterskottsbetalning av hela avlöningen
böra utgå särskild gottgörelse.
Enligt 2 § avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen skola Särskilda av
.
.......... ... lömngsbe
jämte
avlöningsreglementets stadganden kunna for vissa tjänstemän gaf- stämmeiser
la särskilda, av Kungl. Majit och riksdagen beslutade föreskrifter. Dy- **• mlika
bestämmelser finnas för åtskilliga verk sammanförda i kungörelsen
den 6 juni 1925 (nr 272) angående utsträckt tillämpning av berörda
avlöningsreglemente. I anledning av förevarande lönereglering erfordras
jämväl för vattendomstolarnas personal tillämpningsföreskrifter i
åtskilliga hänseenden.
Därvid får jag till en början erinra örn de sakkunnigas förslag, att gällande
inskränkning i vattenrättsingenjörs rätt att åtaga sig enskilt uppdrag
allt fortfarande skall bibehållas. Förslaget, som av mig tillstyrkes,
går utöver vad 3 § avlöningsreglementet för dylikt fall stadgar och
föranleder för den skull en särskild bestämmelse.
Vidare skulle, därest ej annat föreskrives, vad 13 § 3 mom. avlöningsreglementet
innehåller örn tjänstemans skyldighet att underkasta sig förflyttning
till annan tjänst bliva tillämpligt jämväl å vattenrättsdomare
och vattenrättsingenjörer. Vad vattenrättsdomare angår torde sådan skyldighet
allenast böra avse likvärdig domar tjänst. Därvid synes mig såsom
förebild till föreskrifter å området i fråga kunna tjäna vad beträffande
häradshövdingarnas skyldighet att underkasta sig förflyttning
stadgats genom kungörelse den 20 juni 1919 (nr 355). Detta synes för vattenrättsdomares
vidkommande böra innebära skyldighet att vid förändrad
organisation av vattendomstolarna eller dessas upphörande övergå till
annan jämställd eller högre domaretjänst. Beträffande vattenrättsingenjörerna
synes skyldighet till förflyttning böra föreligga under motsvarande
förutsättningar, dock att skyldigheten bör avse jämväl annan likvärdig
eller högre statstjänst än domarebefattning. Rätt till bibehållen
avlöning och i förekommande fall flyttningsersättning bör givetvis tillförsäkras
befattningshavaren.
Förslaget örn särskild avlöningsförstärkning till vattenrättsdomare och
örn dagarvode i visst fall till vattenrättsingenjör föranleder förmåner
-
38
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
Pension.
nas upptagande i särskilda bestämmelser. Dylika bestämmelser erfordras
också i fråga om vattenrättsdomares rätt att vid tjänstledighet uppbära
avlöningsförstärkning och i fråga örn ersättning till vikarie för
vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjör. Bestämmanderätten i sistherörda
hänseenden synes, på sätt beträffande motsvarande förhållanden
för landssekreterare och landskamrerare ägt rum, böra tilläggas Kungl.
Majit. Vid utformandet av bestämmelserna rörande vikariatsersättning
synes den nuvarande föreskriften, att vattenrättssekreterare, som förordnas
att med bibehållande av egen tjänst förrätta viss del eller vissa av
vattenrättsdomarens åligganden, icke i anledning härav är berättigad till
särskild ersättning, böra bibehållas.
Vad angår rätt till semester torde böra erinras därom, att enligt nu
gällande bestämmelser vattenrättsdomare och vattenrättssekreterare äga
årligen åtnjuta sådan vardera under en och en halv månad. Denna ledighet
må emellertid förläggas till sådan del av året, som är tjänlig för
syns hållande, allenast under förutsättning att det prövas kunna ske
utan större olägenhet för göromålens behöriga fortgång. I gengäld äro
dessa befattningshavare berättigade att uttaga den för ett år dem tillkommande
återstående semestertiden under de tre första månaderna det
påföljande året. I båda nu angivna hänseenden torde, vad angår vattenrättsdomare
och vattenrättsingenjörer, tillämpningsföreskrifter böra meddelas.
Då vattenrättssekreterare icke upptagits till ordinarie anställning,
bör i fråga örn honom motsvarande bestämmelse först i annat sammanhang
meddelas.
Till frågan örn den närmare lydelsen av de sålunda antydda tillämpningsföreskrifterna
återkommer jag senare.
Pensionsförhållandena för de vid vattendomstolarna anställda ordinarie
befattningshavarna komma, såsom de sakkunniga erinrat, att regleras
bland annat enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension. På grund härav skulle jämväl vattenrättsingenjörerna
komma i åtnjutande av den för domare gällande högre pensionsåldern,
70 år. Med hänsyn till den fysiskt ofta mycket påfrestande
verksamhet, som åvilar en vattenrättsingenjör, synes mig emellertid, såsom
vattenöverdomstolen och allmänna civilförvaltningens lönenämnd
framhållit, pensionsåldern för denne böra sättas något lägre än för annan
innehavare av domarämbete. Att därvid, på sätt ifrågasatts, jämväl föreskriva
lägre pensionsålder än den för annan tjänstinnehavare i regel
stadgade, eller 67 år, synes mig däremot icke påkallat. Jag anser sålunda
att vattenrättsingenjör bör i likhet med annan tjänstinnehavare i byråchefs
ställning vara skyldig att avgå från sin tjänst vid fyllda 67 år. Anledning
att, på sätt lönenämnden ifrågasatt, för vattenrättsingenjör sätta
antalet för rätt till full pension erforderliga tjänstår lägre än som i allmänhet
härför föreskrives, eller 35 år, synes mig däremot icke föreligga.
Vad sålunda av mig förordats i fråga örn pensionsålder för vattenrätts
-
39
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
ingenjörerna medför viss ändring i 6 § pensionslagen. Till frågan härom
återkommer jag senare.
Förslaget örn vattendomstolsavgifternas höjande med 50 procent, vilket
förslag biträtts av vattenöverdomstolen och med viss reservation jämväl
av Svenska vattenkraftföreningen, tillstyrkes av mig. Jag återkommer
till denna fråga i samband med den av höjningen föranledda ändringen
i 11 kap. 95 § vattenlagen.
Ehuru, såsom statskontoret erinrat, det ur budgetsynpunkt givetvis
skulle vara till stor fördel, att den nya vattendomstolsorganisationen finge
träda i kraft vid ingången av det nya budgetåret, nödgas jag dock i likhet
med de sakkunniga och vattenöverdomstolen föreslå en senare tidpunkt
härför. Jag kan därvid inskränka mig till att åberopa de skäl, som av
dem därvid anförts; och synes mig valet mellan den av de sakkunniga
förordade tidpunkten, den 1 oktober 1932, och den av vattenöverdomstolen
angivna, den 1 januari 1933, böra utfalla till förmån för sistnämnda datum.
Jag föreslår alltså, att den nya organisationen sättes i kraft med
1933 års ingång. Jag förutsätter härvid, att Kungl. Majit äger att redan
dessförinnan vidtaga de åtgärder, som påkallas av omorganisationen.
Vid vattendomstolarnas inordnande under allmänna civilförvaltningens
avlöningsreglemente lärer staten för desamma böra uppställas i enlighet
med den typ härutinnan, som allmänt vedertagits för verk, där avlöningsförhållandena
på dylikt sätt reglerats.
I följd härav synes staten för vattendomstolarna böra upptaga de sedvanliga
anslagsposterna till bestridande av avlöningar till ordinarie
tjänstemän, avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. och
renskrivningskostnader av tillfällig art. Av det föregående framgår,
att i fråga örn samma domstolar därjämte tillkomma följande två
anslagsposter, nämligen en till bestridande av avlöningsförstärkning
åt vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer, åt de senare i form
av dagarvoden, samt en till bestridande av dagarvoden åt vattenrättsnämndemän,
ersättningar till sakkunniga biträden m. m. Ytterligare
bör — såsom framgår av mitt yttrande till årets statsverksproposition
vid anmälan den 4 januari 1932 av anslagsbehovet till vattendomstolarna
(andra huvudtiteln sid. 26) — staten upptaga en post till resekostnads-
och traktamentsersättningar. Samtliga omförmälda anslagsposter
torde böra angivas såsom förslagsanslag.
Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän torde böra upptagas
med ett belopp av 138,600 kronor, såsom närmare framgår av nedanstående
efter sedvanliga grunder verkställda beräkning:
Vatten
domstols
avgifter.
Tidpunkten
för den nya
organisationens
ikraftträdande.
Kostnaderna
för
den nya
organisationen.
Avlöningsstat.
40
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
Befattning
Lönegrad
Ort sgrupp
Lön, kr.
1 vattenrättsdomare ................
............. A 2
F
14,700
1 » ...............
............. »
G
15,000
2 » ................
............. »
»
30,000
1 vattenrättsingenjör ................
............. B 30
F
11,220
1 » ................
............. »
»
11,220
1 » ................
............ »
G
11,460
3 » ................
............ »
»
34,380
1 kontorsbiträde ........................
............ B 4
F
2,580
1 » ........................
............ »
G
2,676
2 » ........................
............ »
»
5>3»2 13 8.588
Till grundavlöningar at icke-ordinarie befattningshavare torde komma
att erfordras ett belopp av högst 52,308 kronor enligt följande uppställning:
-
Befattning
Löneklass
Ortsgrupp
Lön, kr
1 vattenrättssekreterare ...........
................ 26
F
8,340
1 )> ...........
................ »
G
8,580
2 » ...........
................ »
»
17,160
1 vattenrättsamanuens...........
................ 16
F
4,440
1 » ................
................ »
G
4,596
2 » ...............
................ »
»
9,192
I anslutning härtill torde anslaget till avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare m. m. höra beräknas på följande sätt:
Grundavlöningar till icke-ordinarie befattningshavare,
k®®8*" .................................................... kronor 52,308
Avlöningsförhöjningar till icke-ordinarie befattningshavare
m. m., förslagsvis ..................................
Vikariatsersättningar för vattenrättssekreterare och vat
tenrättsamanuenser,
förslagsvis ......................
Tillfällig personal, övertidsersättning m. m., högst ........
1,338
2,000
754
Summa kronor 56,400.
I fråga örn beräkningen av posten till avlöningsförhöjningar må nämnas,
att för vattenrättssekreterare icke räknats med någon löneklassuppflyttmng
och för vattenrättsamanuens allenast med en dylik. Förstnämnda
förhållande betingas av befattningens karaktär av genomgångstjänst,
och torde sistnämnda beräkningssätt jämväl vara motiverat, då
ej heller vattenrättsamanuenserna i allmänhet torde komma att under
längre tidrymd innehava sina befattningar.
_ -Anslagsposten till renskrivningskostnad har av de sakkunniga beräknats
till 6,000 kronor och torde böra uppföras i staten med nämnda belopp.
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
41
Dagarvoden åt vattenrättsnämndemän, som av de sakkunniga föreslagits
till 20 kronor för dag men vilka torde böra bibehållas vid sin nuvarande
storlek, 15 kronor, synas böra jämte vissa andra ersättningar upptagas till
ett belopp av 9,000 kronor.
Av vad jag tidigare anfört dels denna dag angående löneförstärkning
till vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer dels ock till statsrådsprotokollet
den 4 januari 1932 angående överflyttande till anslaget till vattendomstolarna
av kostnaderna för domstolspersonalens tjänsteresor framgår,
att för omförmälda båda ändamål böra avses respektive 10,000 kronor och
40,000 kronor.
I enlighet med vad jag sålunda anfört synes avlöningsstaten för vatten
-
domstolarna böra erhålla följande utseende:
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ----kronor 138,600
Avlöningsförstärkning till vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer,
förslagsanslag ......................... » 10,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,
förslagsanslag .......................................... » 56,400
Dagarvoden till vattenrättsnämndemän m. m., förslagsanslag
............................................... » 9,000
Renskrivningskostnad, förslagsanslag .................... » 6,000
Resekostnads- och traktamentsersättningar, förslagsanslag » 40,000
Summa förslagsanslag kronor 260,000.
Då, såsom jag framhållit i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 4
januari 1932, kostnaderna för den ordinarie vattendomstolsorganisationen,
med. undantag av utgifterna för personalens tjänsteresor, beräknade till
40,000 kronor, för närvarande belöpa sig till omkring 220,000 kronor, eller
alltså sammanlagt till 260,000 kronor, föranleder sålunda mitt förslag till
ny domstolsorganisation ingen kostnadsökning. Tvärtom lärer genom detsamma
vissa besparingar vinnas. Sålunda torde anspråken på andra huvudtitelns
anslag till dyrtidstillägg komma att minskas med ett av statskontoret
beräknat belopp av omkring 20,000 kronor årligen, varjämte, såsom
statskontoret jämväl påpekat, i den mån vattenrättsingenjörer, som
för närvarande äro tjänstemän å indragningsstat, komma att övergå till
ordinarie vattenrättsingenjörsbefattningar, å samma stat kan beräknas
uppstå viss besparing. I detta sammanhang tillåter jag mig ock erinra örn
mitt förslag örn höjning av vattendomstolsavgifterna, vilket torde kunna
antagas medföra en ökad statsinkomst av omkring 10,000 kronor.
Såsom engångskostnad för den nya vattendomstolsorganisationen hava
de sakkunniga upptagit ett belopp av omkring 8,000 kronor, avsett att användas
till anskaffande åt vattendomstolarna av de avvägnings- och vattenmätningsinstrument
m. m., vilka erfordrades för utförande av vattenrättsingenjörernas
arbete i tjänsten. Att för nämnda ändamål, såsom
Kostnader
i jämförelse
med nuvarande
organisation.
Engångs
kostnad.
42
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
Särskilt
anslag för
Vänernmålets
behandling.
Anslagsbehov
under budgetåret
1932/1933.
Författ
ningsför
slag.
statskontoret ifrågasatt, uppföra särskilt anslag i riksstaten synes mig
icke erforderligt. Därest de sakkunnigas förslag anses böra förverkligas,
vilket i och för sig synes skäligt, anser jag, att utgiften härför kan bestridas
från andra huvudtitelns allmänna expensanslag.
I förestående kostnadsberäkning ingår, såsom framgår av densamma,
intet anslag till den avdelning av Yästerbygdens vattendomstol, som har
att handlägga målet örn reglering av sjön Vänern. De sakkunniga hava
ansett, att vid nuvarande anordning å ifrågavarande område borde förbliva,
intill dess målet blivit vid vattendomstolen slutfört, i följd varav
någon förflyttning av nämnda domstolsavdelning från Vänersborg till
Stockholm ej heller borde förekomma. Jag ansluter mig till fullo till vad de
sakkunniga sålunda uttalat. På grund härav erfordras jämväl i fortsättningen
medel till upprätthållande av nämnda domstolsavdelning. Kostnaderna
för densamma hava hittills, som framgår av mitt anförande
till statsrådsprotokollet den 4 januari 1932, med inräknande av utgifterna
för skrivbiträden uppgått till omkring 55,000 kronor årligen.
Utöver nämnda belopp torde, såsom jämväl framgår av nyssnämnda anförande,
för framtiden 5,000 kronor böra beräknas för bestridande av resekostnads-
och traktamentsersättningar till avdelningens personal vid
tjänsteresor, vadan sammanlagda årliga kostnaden för avdelningen sålunda
kan antagas bliva 60,000 kronor. Det synes mig lämpligt, att de medel,
som ännu någon tid torde bliva erforderliga för bestridande av ifrågavarande
domstolsavdelnings verksamhet, från och med budgetåret 1932/1933
anvisas såsom särskilt anslag i riksstaten.
I årets statsverksproposition har, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, till bestridande av kostnaderna för vattendomstolarna för budgetåret
1932/1933 beräknats ett extra förslagsanslag å 320,000 kronor.
Därest mitt förslag att den nya vattendomstolsorganisationen sättes i
kraft med år 1933 varder av riksdagen bifallet, erfordras, såsom av det
föregående framgår, för budgetåret 1932/1933 dels ett extra förslagsanslag
för upprätthållande av de nuvarande fem ordinarie vattendomstolarnas
verksamhet under tiden 1 juli—31 december 1932, dels ett ordinarie
förslagsanslag för upprätthållande av samma domstolars verksamhet under
tiden 1 januari—30 juni 1933, dels ock, enär Vänernmålet icke kan väntas
slutfört under nämnda budgetår, ett extra förslagsanslag för upprätthållande
av verksamheten vid den för samma måls handläggning inrättade
särskilda avdelningen av Västerbygdens vattendomstol under hela budgetåret,
Beloppen av de olika anslagen böra, såsom jämväl framgår av
vad jag tidigare anfört, sättas för ett vart av de två förstnämnda till
130,000 kronor och för det sistnämnda till 60,000 kronor.
För genomförande av förslaget till ny vattendomstolsorganisation erfordras
vissa författningsändringar. Några av dessa äro av beskaffenhet
att skola underställas riksdagen.
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
43
I sådant hänseende får jag i första hand erinra om att ändring i vattenlagen
påkallas av förslagen om vattenrättsdomarnas och vattenrättsingenjörernas
uppförande å ordinarie stat samt örn höjning av vattendomstolsavgifterna.
Av förstnämnda åtgärd beröras 11 kap. 3 och 6 §§ vattenlagen,
av den sistnämnda 95 § samma kap. och lag. Ett inom justitiedepartementet
uppgjort förslag till ändrad lydelse av nämnda paragrafer
har varit föremål för lagrådets granskning. Jag kommer senare i dag att
anmäla detta lagförslag för Kungl. Maj:ts godkännande och avlåtande
av proposition till riksdagen.
Vidare erfordras, såsom jag tidigare framhållit, på grund av ifrågavarande
organisationsförslag vissa tillägg till de i kungörelsen den 6 juni
1925 (nr 272) innefattade tillämpningsföreskrifterna till avlöningsreglementet
för allmänna civilförvaltningen. För innehållet i de behövliga särskilda
föreskrifterna har jag förut (sid. 57) redogjort. I enlighet med vad
jag därvid anfört har inom justitiedepartementet upprättats ett förslag
till dylika föreskrifter. Då för desammas giltighet erfordras riksdagens
godkännande, kommer jag att hemställa, att förslaget, som återgives i
bilaga A till detta protokoll, underställes riksdagens prövning.
Slutligen föranleder, såsom jämväl tidigare anförts, förslaget örn skyldighet
för vattenrättsingenjör att avgå från tjänsten vid lägre levnadsålder
än den för domare eljest stadgade proposition till riksdagen örn ändrad
lydelse av 6 § lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension. Förslag härom kommer senare att av chefen för
finansdepartementet föreläggas Kungl. Majit för godkännande.
Övriga av förevarande organisationsförslag föranledda författningsändringar
— avseende kungörelser örn antalet vattendomstolar och deras domsområden,
örn anställande av vattenrättsingenjör gemensamt för olika
vattendomstolar samt örn ändring i vissa delar av stadgan angående tjänstgöringen
vid vattendomstolarna — äro däremot av uteslutande administrativ
natur och påkalla förty i förevarande sammanhang endast ett omnämnande.
»
Av den i ärendet förebragta utredningen har utskottet i likhet med departementschefen
kommit till den. uppfattningen, att det organisatoriska
försöksstadium, som vid den gällande vattenlagstiftningens tillkomst var
tillämnat för vattendomstolarna, nu torde böra avlösas och ersättas av
en mera fast organisation. De omständigheter, som vid vattenlagens antagande
ansågos utgöra hinder för ett definitivt fastställande av en dylik
organisation, synas numera hava bortfallit, och de olägenheter, som
äro förenade med det nuvarande provisoriet, lära snarast möjligt böra
undanröjas. På ett vidare uppskov med den föreliggande organisationsfrågans
slutliga lösning synes icke något stå att vinna.
Såsom av statsrådsprotokollet framgår, hava ock de i ärendet hörda
myndigheterna i allmänhet vitsordat behovet av att vattendomstolarnas
organisationsfråga nu löses. I några yttranden har dock en viss tvek
-
Utskottets
yttrande.
44
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
samhet gjort sig gällande, huruvida tidpunkten för en omorganisation
ännu är inne. Vad departementschefen till stöd för ett omedelbart genomförande
av omorganisationen i fråga anfört och de erinringar, han
framställt mot de i sagda yttranden andragna skälen för ett uppskov
med frågans avgörande, har emellertid bibragt utskottet den uppfattningen,
att tillräckliga motiv för frågans skjutande på framtiden icke
kunna anses föreligga, varför utskottet funnit sig icke böra motsätta sig,
att densamma nu erhåller en definitiv lösning.
Vad organisationens utformning beträffar, innefattar vattendomstolarnas
organisationsproblem två särskilda spörsmål, av vilka det ena avser
domarepersonalens överförande på ordinarie stat och det andra en
omläggning av vattenrättsingenjörsbefattningarna till heltidstjänster.
Enligt vad statsrådsprotokollet utvisar, hava samtliga i dessa frågor
hörda myndigheter och sammanslutningar givit de sakkunnigas förslag
sin principiella anslutning.
Vad angår frågan örn domarepersonalens överförande på ordinarie stat,
har utskottet funnit tillräckliga skäl anförda för att såväl vattenrättsdomarna
som vattenrättsingenjörerna erhålla ordinarie anställning. Sålunda
synes utskottet synnerligen olämpligt, att, på sätt nu är fallet, vattenrättsdomares
ordinarie häradshövdingbefattning permanent uppehälles
av vikarier.
Vidkommande spörsmålet örn heltidstjänst för vattenrättsingenjörerna
anser utskottet, att kombinationen av vattenrättsingenjörstjänsterna med
andra befattningar måste betraktas såsom något i hög grad oegentligt.
Innehavarna av sistnämnda tjänster intaga ju oek domarställning och
enligt vattenlagens tanke skola de på ett fruktbärande sätt medverka
till vattenmålens behandling och avgörande. Tillfälle bör sålunda beredas
dem att i väsentligt större omfattning än vad nu är fallet biträda
vid behandlingen av de ekonomiskt tekniska spörsmålen, vilket icke lärer
kunna ske, med mindre att de i avsevärt större utsträckning än för närvarande
knytas till arbetet å vattendomstolarnas kanslier. — Å ordinarie
stat torde jämväl de å kanslierna anställda skrivbiträdena böra uppföras.
Däremot torde, på sätt föreslagits, vattenrättssekreterarbefattningarna
icke böra uppföras å den ordinarie staten.
Beträffande så spörsmålet örn antalet vattendomstolar, innebär det
föreliggande förslaget, att det nuvarande antalet domstolar skulle minskas
från fem till fyra.
Mot den sålunda föreslagna nya organisationen av vattendomstolarna
har utskottet icke funnit skäl till erinran. Utskottet får sålunda ansluta
sig till vad departementschefen härutinnan anfört och föreslagit. Dock
torde vid domkretsindelningens fastställande hänsyn icke enbart böra
tagas till arbetsbördans fördelning utan även geografiska förhållanden
beaktas.
I detta sammanhang har utskottet ock foreliaft till prövning frågan om
vattendomstolarnas förläggning.
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
45
Enligt det föreliggande förslaget skulle den nordligaste domstolens förläggning
bibehållas, under det att de övriga skulle erhålla en gemensam
förläggningsort i Stockholm.
Vad denna fråga beträffar, bär, såsom nämnts, förslag motionsvis
framförts därom, att Västerbygdens vattendomstol skulle förläggas till
lämplig plats inom sin domkrets och sålunda icke förflyttas till Stockholm,
Då utskottet haft att taga ståndpunkt till förevarande fråga, har utskottet
funnit sig böra ansluta sig till vad Kungl. Majit föreslagit. Visserligen
har utskottet ansett det i viss mån tveksamt, huruvida en central förläggning
av tre domstolar till Stockholm kan anses i alla avseenden lämplig,
men utskottet har dock, särskilt med hänsyn till fördelen av att kunna
i största möjliga mån tillvarataga vattenrättsingenjörernas arbetskraft,
icke velat motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag.
Vad härefter angår vattendomstolarnas personal och dennas åligganden,
innebär det föreliggande förslaget, att vid en var av de fyra vattendomstolarna
skulle vara anställda en vattenrättsdomare, en vattenrättssekreterare,
ett skrivbiträde och, där ej annat av förhållandena föranleddes, en
vattenrättsamanuens, att för hela landet skulle finnas tre vattenrättsingenjörer
med sakkunskap och erfarenhet särskilt beträffande byggande i
vatten och likaledes tre dylika ingenjörer med sakkunskap och erfarenhet
särskilt i frågor örn torrläggning av mark, samt att av ingenjörerna två,
därav en vattenbyggnadsteknisk och en agrikulturteknisk, skulle anställas
vid Norrbygdens vattendomstol, och de övriga fyra vid de tre andra vattendomstolarna
gemensamt med lämplig fördelning av tjänstgöringen dem
emellan.
Mot storleken av deli sålunda föreslagna personalen har utskottet icke
haft något att invända. Att allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente
må komma till tillämpning å vattendomstolarnas ordinarie personal
har ej givit utskottet anledning till erinran, och skäl till ändring
av de föreslagna lönegraderna synes ej heller utskottet föreligga.
Däremot har utskottet, som funnit sig böra tillstyrka den för vattenrättsdomarna
föreslagna löneförstärkningen, ansett onödigt, att jämväl vattenrättsingenjörerna,
som dock enligt Kungl. Maj:ts förslag skola placeras i
30:e lönegraden, skola, förutom de med nämnda lönegrad förenade avlöningsförmåner,
vid undersökningar jämlikt 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen
komma i åtnjutande av visst dagarvode. Med allt erkännande av vattenrättsingenjörstjänsternas
betydelse för fyllande av vattendomstolarnas
arbetsuppgifter synas nämligen i övrigt de skäl knappast bärande, vilka
anförts till stöd för att nämnda tjänster skulle sättas i en särställning beträffande
möjligheten att rekrytera desamma med särskilt kvalificerade
personer.
Vad beträffar de icke-ordinarie befattningshavarnas löneställning, har
förslaget i denna del ej givit anledning till erinran från utskottets sida.
Vid bifall till vad utskottet sålunda förordat, torde posten »Avlönings
-
46
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
förstärkning till vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer» erhålla benämningen
»Avlöningsförstärkning till vattenrättsdomare» och upptagas
såsom en bestämd post, sålunda utan förslagsanslags natur. Posten torde
böra bestämmas till 6,000 kronor.
Förslaget till avlöningsstat för vattendomstolarna, som utskottet funnit
sig böra i övrigt tillstyrka, torde alltså böra erhålla följande lydelse:
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ____kronor 138,600
Avlöningsförstärkning till vattenrättsdomare ............ » 6,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,
förslagsanslag ........................................ » 56,400
Dagarvoden till vattenrättsnämndemän m. m., förslagsanslag
.................................................. » 9,000
Renskrivningskostnad, förslagsanslag .................. » 6,000
Resekostnads- och traktamentsersättningar, förslagsanslag » 40,000
Summa förslagsanslag kronor 256,000.
Såsom följd härav torde ordinarie förslagsanslaget för upprätthållande
av vattendomstolarnas verksamhet under tiden 1 januari—30 juni 1933
höra uppföras med 128,000 kronor.
Då utskottet ej haft något att erinra mot vad i övrigt i den föreliggande
propositionen föreslagits, får utskottet alltså hemställa,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och med avslag å friherre Alströmers
m. fl. ovanherörda motion, 11:474,
a) besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk,
tillhörande den civila statsförvaltningen, skall från
och med den 1 januari 1933 äga tillämpning å befattningshavare
vid vattendomstolarna;
b) besluta, att uti den till samma reglemente hörande
tjänsteförteckningen skall under andra huvudtiteln
införas följande:
Verk och befattningar
Avdelning och
lönegrad enligt
löneplanen
Andra huvudtiteln.
Vattendomstolarna.
Vattenrättsdomare........................................
A 2
Vattenrättsingenjör ....................................
B 30
Kontorsbiträde ............................................
B 4
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
47
c) godkänna särskilda bestämmelser av den lydelse,
bilaga A vid detta utlåtande utvisar, att från och med
den 1 januari 1933 lända till efterrättelse beträffande
vattenrättsdomare och vattenrättsingenjörer;
d) bestämma antalet ordinarie befattningshavare
vid vattendomstolarna på följande sätt:
Lönegvad
4 vattenrättsdomare .......................... A 2
6 vattenrättsingenjörer ...................... B 30:
4 kontor sbiträden ............................ B 4;
e) godkänna det av utskottet förordade förslaget till
avlöningsstat för vattendomstolarna, att tillämpas från
och med den 1 januari 1933;
f) medgiva, att till vattenrättsdomare, som enligt
hittills gällande bestämmelser ägt uppbära någon del
av avlöningen i förskott, vid ingången av januari månad
1933 må utbetalas ett belopp, motsvarande vad
han skulle hava i den befattning, han vid utgången
av år 1932 innehade, i förskott uppburit för januari månad
1933, örn de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna
då fortfarande varit gällande, så ock att kostnaderna
härför må bestridas av den i avlöningsstaten för vattendomstolarna
upptagna anslagsposten till avlöningar
åt ordinarie tjänstemän;
g) till bestridande av kostnaderna för de fasta vattendomstolarna
under tiden den 1 juli—den 31 december
1932 anvisa ett extra förslagsanslag å 130,000 kronor;
h)
i riksstaten under andra huvudtiteln uppföra under
rubriken »vattendomstolarna» ett ordinarie förslagsanslag
å 128,000 kronor; samt
i) till bestridande av kostnaderna för handläggning
vid Yästerbygdens vattendomstol av målet angående
Vänerns reglering för budgetåret 1932/1933 anvisa ett
extra förslagsanslag å 60,000 kronor.
Stockholm den 12 maj 1932.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
48
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Bergqvist, Nilsson i
Malmö, Johansson i Fredrikslund, Asplund, Bergström, Ernfors, Carlsson i Gävle, Pauli och
Alexander Nilsson; samt
från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Bengtsson i Norup, Törnkvist i Karlskrona,
Holmgren, Olofsson i Digernäs, Nilsson i Örebro, Lindskog, Persson i Falla, Norsell,
Högström, Hollertz och Svensson i Grönvik.
Reservationer:
l:o) av herrar Johansson i Fredrikslund, Asplund, Alexander Nilsson,
Holmgren, Lindskog, Hollertz och Svensson i Grönvik, vilka ansett utskottets
yttrande och förslag hort hava följande lydelse:
»Såsom vattenrättsdomaren K. H. von Sydow i ett med anledning av
riksdagens skrivelse den 26 februari 1924, nr 2 A, punkt 18, avgivet yttrande
angående vattendomstolarnas organisation framhållit, torde inrättandet
av endast tre vattendomstolar enligt vattenrättsdomaren greve H.
A. H. Hamiltons år 1929 framlagda förslag vara håde möjligt och i flera
avseenden lämpligt. Detta förslag avsåg, att en vattendomstol skulle förläggas
till Härnösand eller Umeå, en till Stockholm och en till Göteborg.
Visserligen ansåg greve Hamilton, att den lättnad i vattenrättsdomarens
arbete, som komme att vinnas genom vattenrättsingenjörbefattningarnas
anordnande såsom heltidstjänster, icke skulle uppväga minskningen av
antalet vattenrättsdomare från fem till tre, utan förutsatte biträdande vattenrättsdomare,
men då, såsom departementschefen också starkt framhåller,
vattendomstolarnas verksamhet är i hög grad beroende av tillförlitligheten
och noggrannheten av de tekniska utredningar, som falla på
ingenjörernas lott, och då domstolarnas arbetstakt således i främsta rummet
är beroende av ingenjörerna, kan man ifrågasätta, örn ej antalet domstolar
i allt fall kunde inskränkas till tre. Departementschefen erkänner
också, att vattenrättsingenjörernas heltidsanställning »otvivelaktigt kommer
att medföra en viss lättnad i vattenrättsdomarnas arbetsbörda», och
då vattenrättsdomarna under den nuvarande ordningen tvungits att i
större utsträckning sätta sig in i och syssla med tekniska frågor, som tagit
domarens tid i anspråk i avsevärd utsträckning, kan man våga anse,
att med ingenjörernas ändrade anställning antalet domstolar och ordinarie
domare icke nödvändigtvis behöver vara större än tre. Departementschefen
har även påpekat, att från vattenrättsdomarnas sida gång efter
Statsutskottets utlåtande Nr k!).
49
annan med styrka framhållits, att anordningen med ingenjörstjänsterna
såsom bisysslor varit i hög grad hinderlig för vattendomstolarnas arbete.
Därav synes följa, att vattenrättsdomarna såsom domare icke hava tillräcklig
sysselsättning inom sina domstolar, även örn de sysslat med en del
tekniska frågor, och då många mål få anses vara mindre svårbedömda ur
juridisk synpunkt men alltid tarva teknisk kontroll, torde antalet ordinarie
domare kunna nedbringas. Anordningen med samlandet av tre självständiga
domstolar på en plats med tre ordinarie domare men endast två
uppsättningar ingenjörer förefaller också egendomlig och har bestämt
avstyrkts av vattenrättsdomaren von Sydow. Enligt det av denne år
1929 tillstyrkta förslaget skulle, örn så erfordrades, kunna inrättas biträdande
domarebefattningar. Kritiken mot denna anordning har ej varit
övertygande. De sakkunniga uttala ock, att, såvitt de hade sig bekant, någon
olägenhet icke försports av denna anordning, som i icke obetydlig omfattning
kommit till användning.
Såsom starkt framhållits av vattenrättsdomaren von Sydow, är det
ytterst svårt att nu kunna överblicka vattendomstolarnas arbetsuppgifter
för kommande tider. Det är också säkerligen lättare att utöka domstolsorganisationen,
örn så framdeles skulle visa sig ofrånkomligt, än att minska
densamma. När vattendomstolarna uppföras på ordinarie stat, synes
därför organisationen böra omfatta endast tre domstolar, förslagsvis förlagda
till Norrland, Stockholm samt Jönköping eller Göteborg. Kommande
tider torde få visa, örn och på vad sätt denna organisation eventuellt
kan komma att behöva utökas. Dessutom kan framhållas, att en
särskild vattendomstol inrättats för frågan örn Vänerns reglering, och
en sådan anordning kan tänkas komma ifråga jämväl i andra fall t. ex. för
Vättern eller för Mälaren.
Då frågan örn omorganisation av vårt rättegångsväsen för närvarande
är aktuell och väntar på sin lösning, kunna skäl tala för att även med
hänsyn härtill låta anstå med vattendomstolarnas uppförande på ordinarie
stat och därmed följande förändring i dessa domstolars organisation.
Några större olägenheter av ett uppskov kunna knappast befaras
uppkomma.
På grund av vad sålunda anförts, har utskottet ansett sig böra avstyrka
Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Kostnaderna för vattendomstolarna utgå för närvarande från tre anslag,
nämligen dels från anslaget till bestridande av arvoden och ersättningar
åt befattningshavare vid vattendomstolarna m. m. dels från andra
huvudtitelns allmänna expensanslag och dels från samma huvudtitels anslag
till rese- och traktamentspenn ingar.
Vid bifall till utskottets förslag torde förstnämnda anslag — nu 235,000
kronor — med hänsyn till anslagets belastning böra upptagas till 250,000
kronor. De utgifter, som hittills bestritts från allmänna expensanslaget
Bihang till riksdagens protokoll 1932. <> sami. öö hafi. (Sr 99.)
4
50 Stalsutskottets utlåtande Nr 99.
och anslaget till rese- och traktamentspenningar, torde alltjämt höra tillsvidare
utgå från sagda anslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I:o) att riksdagen må med avslag å Kungl. Maj:ts
förevarande proposition till bestridande av arvoden
och ersättningar åt befattningshavare vid vattendomstolarna
m. m. för budgetåret 1932/1933 anvisa ett
extra förslagsanslag å 250,000 kronor; samt
lito) att friherre Alströmers m. fl. motion, II: 474,
må anses besvarad genom vad utskottet anfört.»
2:o) av herrar Lindblad, Widell och Persson i Falla.
Statsutskottets utlåtande Nr 99.
51
Bilaga.
V a t tendomstolnr na :
Utöver vad i 3 § avlöningsreglementet stadgas skall gälla, att vattenrättsingenjör
icke må åtaga sig enskilt uppdrag rörande företag eller åtgärd,
som kan antagas komma under vattendomstolens bedömande, ej
heller rörande mål, som anhängiggjorts vid annan vattendomstol, innan
detsamma avgjorts genom laga kraftägande utslag.
I stället för vad i 13 § 3 mom. avlöningsreglementet sägs örn förflyttning
till annan tjänst skall för vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör gälla,
att de skola vara skyldiga att vid en förändrad organisation av vattendomstolarna
eller dessas upphörande övergå, vattenrättsdomare till jämställd
eller högre tjänst vid domstol och vattenrättsingenjör till likvärdig
eller högre statstjänst, allt i enlighet med de föreskrifter som kunna
i allmänhet varda för dylikt fall meddelade; dock att tjänstinnehavare
ej skall vara pliktig att i anledning av övergång till ny tjänst vidkännas
minskning i avlöning samt att vid förflyttning till annan ort ersättning
för flyttningskostnaden skall utgå.
Vattenrättsdomare skall utöver honom enligt avlöningsreglementet tillkommande
lön uppbära avlöningsförstärkning med 1,500 kronor för år
räknat.
Vid tjänstledighet för vattenrättsdomare på grund av sjukdom eller
annan anledning skola i fråga örn hans rätt att uppbära avlöningsförstärkning
gälla de särskilda bestämmelser, som av Kungl. Maj:t i sådant
hänseende meddelas.
I fråga örn ersättning till vikarie för vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör
skola gälla de särskilda föreskrifter, som av Kungl. Majit meddelas.
Utöver vad i 21 § avlöningsreglementet föreskrives örn semester skall i
fråga örn vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör gälla, dels att dylik
ledighet må förläggas till sådan del av året, som är tjänlig för syns hållande,
allenast där det prövas kunna ske utan större olägenhet för göromåleus
behöriga fortgång, dels ock att därest under visst, år semesterledighet
icke till fullo åtnjutits, återstående ledighet må beviljas under
de tre första månaderna påföljande år.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.