Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 13 § lagen den 27 juni 1924

1933-03-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1933:29, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 13 § lagen den 27 juni 1924

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande Nr 29.

Nr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1933 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 13 § lagen den 27 juni

1924 (nr 321) angående införande av lagen örn förmynderskap.

Genom en den 10 februari 1933 dagtecknad, till lagutskott Hänvisad proposition,

nr 90, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t under

åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 13 § lagen den 27 juni 1924 (nr 321) angående

införande av lagen om förmynderskap.

Härigenom förordnas, att 13 § lagen den 27 juni 1924 angående införande av

lagen örn förmynderskap, vilket lagrum ändrats genom lag den 3 maj 1929

(nr 70), skall i nedan intagna delar erhålla följande ändrade lydelse:

13 §.

Med---stad.

I Stockholms stad skall överförmyndare icke utses, utan skall vad i 3 kap.

11 § och 5—12 kap. nya lagen ävensom i denna lag stadgas om överförmyndare

i stället gälla i fråga örn förmyndarkammaren. Dock må frågor örn samtycke

eller tillstånd, varom sägs i 8 kap. 5, 8, 9 och 13 §§ nya lagen, upptagas och

avgöras av viss ledamot av förmyndarkammaren, någon dess tjänsteman eller

annan lämplig person, som rådstuvurätten förordnar, och skall i sådant fall å

denne tillämpas vad i nya lagen stadgas örn överförmyndare. I avseende å

fullföljd av talan mot beslut, som förmyndarkammaren meddelar, skall vad i

12 kap. 25 § nya lagen stadgas ej äga tillämpning, utan skall i stället härom

gälla vad som är föreskrivet om talan mot rättens beslut.

Arvode enligt de i 3 kap. 12 § nya lagen stadgade grunder skall utgå till

förmyndarkammaren utom beträffande sådant förmynderskap för underårig

eller godmanskap, som ställts under Stockholms rådstuvurätts tillsyn i samband

med inregistrering av bouppteckning, för vilken bouppteckningsavgift utgått.

Angående avvecklingen av förmyndarkammarens förvaltning av medel, varom

i första stycket sägs, samt angående förmyndarkammarens handhavande

av de åligganden, som enligt nya lagen ankomma på överförmyndare, meddelas

närmare bestämmelser av Konungen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 29.

15

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933; dock skola äldre bestämmelser

gälla i fråga örn arvode till förmyndarkammaren, såvitt angår arvode för tiden

före 1933 års ingång eller arvode för sådan tid under första halvåret 1933, i

fråga örn vilken sluträkning skall avgivas.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den

mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Innan den nu gällande lagen den 27 juni 1924 örn förmynderskap trädde i

kraft den 1 januari 1925, tillkom det förmyndarkammaren att utöva vård och

inseende över de under Stockholms rådstuvurätts domvärjo lydande omyndigas

tillhörigheter i fastigheter, lösegendom, kontanta medel och värdehandlingar

ävensom egendom, tillhörig frånvarande eller okända arvingar. Förmyndarkammaren

förvaltade själv de kontanta medlen, vilka sammanslogos till en fond,

den s. k. allmänna fonden, och å vilka gottgjordes ränta efter en av Kungl.

Maj:t fastställd räntefot. Värdehandlingarna förvarades av förmyndarkammaren,

under det att själva förvaltningen av värdehandlingarna utövades av

förmyndaren eller gode mannen, dock att vissa åtgärder ombesörjdes av förmyndarkammaren,

som även hade viss kontroll över förmyndarens eller gode

mannens förvaltning.

Kammarens inkomster utgjordes av dels avkomsten av allmänna fonden, dels

avkomsten av en särskilt bildad garantifond, dels ock inflytande avgifter, nämligen

bouppteckningsavgifter av stärbhus samt de årliga avgifter, som erlades

för omyndig tillfallen egendom från stärbhus av vilket bouppteckningsavgift

icke utgått.

I propositionen till 1924 års riksdag (nr 53) med förslag till lag örn förmynderskap

m. m. föreslogs bl. a., att kontrollen över förmyndare m. fl. skulle

handhas av ett nyskapat organ, de s. k. överförmyndarna. För Stockholms

stad föreslogs dock, att förmyndarkammaren skulle fortfara med förvaltningen

av omyndigas och okända arvingars kontanta medel såvitt anginge medel,

som där innestode när nya lagen trädde i kraft, samt att intill dess Konungen

annorlunda förordnade särskild överförmyndare i Stockholm icke skulle

utses. Under tiden skulle enligt förslaget i stället förmyndarkammaren fungera

såsom överförmyndare, dock att frågor örn samtycke och tillstånd till

vissa åtgärder skulle upptagas och avgöras av viss ledamot av förmyndarkammaren,

någon dess tjänsteman eller annan lämplig person, som rådstuvurätten

förordnade. Under den tid, som den sålunda föreslagna ordningen komme

att bestå, skulle överförmyndararvode utgå till förmyndarkammaren såvitt

fråga vore »örn förmynderskap för omyndigförklarad eller örn sådant förmynderskap

för minderårig eller godmanskap, som ställts under Stockholms

rådstuvurätts tillsyn i samband med inregistrering av bouppteckning, för vilken

bouppteckningsavgift ej utgått, eller om förmynderskap för minderårig

eller godmanskap, varå tillsynen från annan domstol överflyttats till rådstuvurätten».

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande Nr 29.

Utskottet hemställde i avgivet utlåtande (nr 29), att förmyndarkammaren

borde få tills vidare bestå samt att densamma skulle fullgöra vad som enligt

förslaget till ny förmynderskap slag ålåge överförmyndaren ävensom de funktioner

i avseende å förvaring av omyndigas värdehandlingar m. m., som enligt

förslaget skulle utövas av bankerna. Därjämte föreslog utskottet utredning

i avseende å förutsättningarna för förmyndarkammarens bibehållande även

för framtiden.

Riksdagen biföll emellertid, med viss mindre redaktionell ändring, propositionen

i denna del.

I enlighet härmed fungerar förmyndarkammaren jämte, i viss utsträckning,

vid densamma anställda tjänstemän såsom överförmyndare i Stockholm. Förmyndarkammaren

består för närvarande av borgmästaren, en rådman samt

endera av två hos kammaren anställda förste assessorer eller en vid kammaren

anställd assistent.

Genom lag den 3 maj 1929 har numera stadgats, att den medelsförvaltning,

som alltjämt skulle tillkomma förmyndarkammaren, enligt Konungens förordnande

finge övertagas av Stockholms stad. I sammanhang med denna lagändring

har Kungl. Maj :t förordnat, att skyldighet att utgiva bouppteckningsavgift

i Stockholm icke skulle åvila dödsbon efter personer, vilka avlede efter

ingången av år 1931.

Redan dessförinnan hade förhandlingar upptagits mellan Stockholms stad

och av förmyndarkammaren utsedda delegerade angående kammarens avveckling

och därmed sammanhängande frågor. I avgivet betänkande hemställde de

delegerade — förutom att medelsförvaltningen skulle övertagas av staden genom

drätselnämnden — att den nuvarande provisoriska anordningen rörande

Stockholms överförmynderskap finge jämväl efter avvecklingen bibehållas tills

vidare samt att en särskild expedition för överförmynderiet anordnades. De

delegerades förslag har tillstyrkts av förmyndarkammaren, magistraten, Stockholms

stadsfullmäktige och Överståthållarämbetet. Förmyndarkammaren föreslog

därjämte, att bestämmelserna örn överförmyndararvode till förmyndarkammaren,

vilka för närvarande företedde vissa luckor, ändrades därhän, att

befrielse från skyldighet att erlägga dylikt arvode endast skulle gälla beträffande

underåriga, vilka såsom delägare i stärbhus erlagt bouppteckningsavgift

i Stockholm. Slutligen ha stadsfullmäktige förklarat sig godkänna ett av

stadskollegiet avgivet utlåtande av innebörd, att staden icke hade något att

erinra emot att kostnaderna för den föreslagna organisationen av överförmynderiet

i Stockholm i likhet med övriga kostnader för magistraten och rådstuvurätten,

i den mån de förutsatta inkomsterna, däribland överförmyndararvodena,

icke förslå, komme att drabba staden.

Föredragande departementschefen anför i propositionen, i fråga örn förmyndarkammarens

bibehållande tills vidare, bl. a.:

Efter ikraftträdandet av den nya förmynderskapslagstiftningen har förmyn
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr SO.

17

darkammarens uppgift blivit en annan än tidigare. Under det att kammaren

förut haft att förvalta i kammaren deponerade värdehandlingar eller insatta kontanta

medel, fungerar kammaren numera huvudsakligen såsom överförmyndare.

I föreliggande ärende hava till förmån för förmyndarkammarens fortsatta tillvaro

såsom överförmyndare jämväl efter avvecklingstiden anförts tungt vägande

skäl. Den organisation, örn vars fortbestånd är fråga, har anpassats

efter de särskilda förhållanden i avseende å förmynderskapskontrollen som

föreligga inom Stockholms stad. Förmynderskapens mångfald i huvudstaden

och de stora förmögenhetsvärden, som där ligga under förmyndareförvaltning,

betinga en kontrollapparat av väsentligt vidlyftigare omfattning än annorstädes.

De frågor som ankomma på överförmyndarens avgörande bliva ofta av mera

svårbedömlig art i en storstad med dess mera komplicerade affärsförhållanden

än i mindre samhällen. Kraven på överförmyndarens erfarenhet och omdömesgillhet

måste med särskild styrka göras gällande för huvudstaden. Det har

väckt betänkligheter att splittra kontrollverksamheten så som skulle ske, därest

denna fördelades på ett stort antal överförmyndare, vilka merendels komme

att inneha befattningen endast som bisyssla. En viss koncentration av denna

verksamhet är erforderlig jämväl för vinnande av enhetlighet i praxis. Anordningen

medgiver även tillfälle till kollegial behandling av viktigare ärenden,

varjämte den omedelbara kontakten mellan rådstuvurätten och överförmyndarna

gör en eljest tidsödande skriftväxling överflödig. Genom stadsfullmäktiges

beslut har också kostnadsfrågan ordnats på ett tillfredsställande sätt. På

grund av vad jag nu anfört anser jag mig kunna ansluta mig till det väckta förslaget

rörande ordnandet av överförmyndarväsendet i Stockholm.

Emellertid erfordras för förslagets genomförande, att 13 § i promulgationslagen

till förmynderskapslagen, som enligt sin nuvarande lydelse förutsätter,

att förmyndarkammarens verksamhet såsom överförmyndare endast skall fortfara

under avvecklingstiden, i vissa delar erhåller ändrad avfattning.

Vidare anför departementschefen beträffande frågan om överförmyndararvodet

till förmyndarkammaren:

Av förmyndarkammaren framställd anmärkning, att arvode rätteligen borde

erläggas i flera fall än nu förekomme, kan icke frånkännas berättigande.

Särskilt avser anmärkningen det fall att förmynderskap för underårig inskrivits

på grund av att den underårige erhållit en gåva. Vidare må erinras örn

att, sedan numera bouppteckningsavgifter icke längre uttagas, de fall, där befrielse

från arvodesplikt gäller, med tiden bli allt färre och färre.

På grund härav har departementschefen föreslagit den ändring i nu gällande

lag, att arvodesplikten fastslås såsom huvudregel men undantag göres för

de fall, där bouppteckningsavgift en gång erlagts.

Lagrådet har lämnat förslaget utan anmärkning.

Bihang till riksdagens protokoll 1983. 9 sami. 1 avd. Nr 27—29.

•>

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande Nr 89.

Utskottet.

Utskottet har vid granskning av förslaget icke funnit anledning till erinran

mot detsamma och får alltså hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 20 mars 1933.

På första lagutskottets vägnar:

Al. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Klefbeck, Larson i Lerdala*, Norling,

Bissmark, Forssell och Julin*; samt

från andra kammaren: herrar Lindqvist*, Olsson i Rimforsa*, Olsson i Mellerud*,

Johanson i Huskvarna, Berg* och Johnsson i Kalmar.

* Ej närvarande vid ntl&tandets justering.

Stockholm 1933. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

3.10792

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.