Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 13 § lagen den 27 juni 1924
1933-03-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1933:29, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 13 § lagen den 27 juni 1924
Dokumentets text
14
Första lagutskottets utlåtande Nr 29.
Nr 29.
Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1933 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 13 § lagen den 27 juni
1924 (nr 321) angående införande av lagen örn förmynderskap.
Genom en den 10 februari 1933 dagtecknad, till lagutskott Hänvisad proposition,
nr 90, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag till
Lag
om ändrad lydelse av 13 § lagen den 27 juni 1924 (nr 321) angående
införande av lagen om förmynderskap.
Härigenom förordnas, att 13 § lagen den 27 juni 1924 angående införande av
lagen örn förmynderskap, vilket lagrum ändrats genom lag den 3 maj 1929
(nr 70), skall i nedan intagna delar erhålla följande ändrade lydelse:
13 §.
Med---stad.
I Stockholms stad skall överförmyndare icke utses, utan skall vad i 3 kap.
11 § och 5—12 kap. nya lagen ävensom i denna lag stadgas om överförmyndare
i stället gälla i fråga örn förmyndarkammaren. Dock må frågor örn samtycke
eller tillstånd, varom sägs i 8 kap. 5, 8, 9 och 13 §§ nya lagen, upptagas och
avgöras av viss ledamot av förmyndarkammaren, någon dess tjänsteman eller
annan lämplig person, som rådstuvurätten förordnar, och skall i sådant fall å
denne tillämpas vad i nya lagen stadgas örn överförmyndare. I avseende å
fullföljd av talan mot beslut, som förmyndarkammaren meddelar, skall vad i
12 kap. 25 § nya lagen stadgas ej äga tillämpning, utan skall i stället härom
gälla vad som är föreskrivet om talan mot rättens beslut.
Arvode enligt de i 3 kap. 12 § nya lagen stadgade grunder skall utgå till
förmyndarkammaren utom beträffande sådant förmynderskap för underårig
eller godmanskap, som ställts under Stockholms rådstuvurätts tillsyn i samband
med inregistrering av bouppteckning, för vilken bouppteckningsavgift utgått.
Angående avvecklingen av förmyndarkammarens förvaltning av medel, varom
i första stycket sägs, samt angående förmyndarkammarens handhavande
av de åligganden, som enligt nya lagen ankomma på överförmyndare, meddelas
närmare bestämmelser av Konungen.
Första lagutskottets utlåtande Nr 29.
15
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933; dock skola äldre bestämmelser
gälla i fråga örn arvode till förmyndarkammaren, såvitt angår arvode för tiden
före 1933 års ingång eller arvode för sådan tid under första halvåret 1933, i
fråga örn vilken sluträkning skall avgivas.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den
mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Innan den nu gällande lagen den 27 juni 1924 örn förmynderskap trädde i
kraft den 1 januari 1925, tillkom det förmyndarkammaren att utöva vård och
inseende över de under Stockholms rådstuvurätts domvärjo lydande omyndigas
tillhörigheter i fastigheter, lösegendom, kontanta medel och värdehandlingar
ävensom egendom, tillhörig frånvarande eller okända arvingar. Förmyndarkammaren
förvaltade själv de kontanta medlen, vilka sammanslogos till en fond,
den s. k. allmänna fonden, och å vilka gottgjordes ränta efter en av Kungl.
Maj:t fastställd räntefot. Värdehandlingarna förvarades av förmyndarkammaren,
under det att själva förvaltningen av värdehandlingarna utövades av
förmyndaren eller gode mannen, dock att vissa åtgärder ombesörjdes av förmyndarkammaren,
som även hade viss kontroll över förmyndarens eller gode
mannens förvaltning.
Kammarens inkomster utgjordes av dels avkomsten av allmänna fonden, dels
avkomsten av en särskilt bildad garantifond, dels ock inflytande avgifter, nämligen
bouppteckningsavgifter av stärbhus samt de årliga avgifter, som erlades
för omyndig tillfallen egendom från stärbhus av vilket bouppteckningsavgift
icke utgått.
I propositionen till 1924 års riksdag (nr 53) med förslag till lag örn förmynderskap
m. m. föreslogs bl. a., att kontrollen över förmyndare m. fl. skulle
handhas av ett nyskapat organ, de s. k. överförmyndarna. För Stockholms
stad föreslogs dock, att förmyndarkammaren skulle fortfara med förvaltningen
av omyndigas och okända arvingars kontanta medel såvitt anginge medel,
som där innestode när nya lagen trädde i kraft, samt att intill dess Konungen
annorlunda förordnade särskild överförmyndare i Stockholm icke skulle
utses. Under tiden skulle enligt förslaget i stället förmyndarkammaren fungera
såsom överförmyndare, dock att frågor örn samtycke och tillstånd till
vissa åtgärder skulle upptagas och avgöras av viss ledamot av förmyndarkammaren,
någon dess tjänsteman eller annan lämplig person, som rådstuvurätten
förordnade. Under den tid, som den sålunda föreslagna ordningen komme
att bestå, skulle överförmyndararvode utgå till förmyndarkammaren såvitt
fråga vore »örn förmynderskap för omyndigförklarad eller örn sådant förmynderskap
för minderårig eller godmanskap, som ställts under Stockholms
rådstuvurätts tillsyn i samband med inregistrering av bouppteckning, för vilken
bouppteckningsavgift ej utgått, eller om förmynderskap för minderårig
eller godmanskap, varå tillsynen från annan domstol överflyttats till rådstuvurätten».
16
Första lagutskottets utlåtande Nr 29.
Utskottet hemställde i avgivet utlåtande (nr 29), att förmyndarkammaren
borde få tills vidare bestå samt att densamma skulle fullgöra vad som enligt
förslaget till ny förmynderskap slag ålåge överförmyndaren ävensom de funktioner
i avseende å förvaring av omyndigas värdehandlingar m. m., som enligt
förslaget skulle utövas av bankerna. Därjämte föreslog utskottet utredning
i avseende å förutsättningarna för förmyndarkammarens bibehållande även
för framtiden.
Riksdagen biföll emellertid, med viss mindre redaktionell ändring, propositionen
i denna del.
I enlighet härmed fungerar förmyndarkammaren jämte, i viss utsträckning,
vid densamma anställda tjänstemän såsom överförmyndare i Stockholm. Förmyndarkammaren
består för närvarande av borgmästaren, en rådman samt
endera av två hos kammaren anställda förste assessorer eller en vid kammaren
anställd assistent.
Genom lag den 3 maj 1929 har numera stadgats, att den medelsförvaltning,
som alltjämt skulle tillkomma förmyndarkammaren, enligt Konungens förordnande
finge övertagas av Stockholms stad. I sammanhang med denna lagändring
har Kungl. Maj :t förordnat, att skyldighet att utgiva bouppteckningsavgift
i Stockholm icke skulle åvila dödsbon efter personer, vilka avlede efter
ingången av år 1931.
Redan dessförinnan hade förhandlingar upptagits mellan Stockholms stad
och av förmyndarkammaren utsedda delegerade angående kammarens avveckling
och därmed sammanhängande frågor. I avgivet betänkande hemställde de
delegerade — förutom att medelsförvaltningen skulle övertagas av staden genom
drätselnämnden — att den nuvarande provisoriska anordningen rörande
Stockholms överförmynderskap finge jämväl efter avvecklingen bibehållas tills
vidare samt att en särskild expedition för överförmynderiet anordnades. De
delegerades förslag har tillstyrkts av förmyndarkammaren, magistraten, Stockholms
stadsfullmäktige och Överståthållarämbetet. Förmyndarkammaren föreslog
därjämte, att bestämmelserna örn överförmyndararvode till förmyndarkammaren,
vilka för närvarande företedde vissa luckor, ändrades därhän, att
befrielse från skyldighet att erlägga dylikt arvode endast skulle gälla beträffande
underåriga, vilka såsom delägare i stärbhus erlagt bouppteckningsavgift
i Stockholm. Slutligen ha stadsfullmäktige förklarat sig godkänna ett av
stadskollegiet avgivet utlåtande av innebörd, att staden icke hade något att
erinra emot att kostnaderna för den föreslagna organisationen av överförmynderiet
i Stockholm i likhet med övriga kostnader för magistraten och rådstuvurätten,
i den mån de förutsatta inkomsterna, däribland överförmyndararvodena,
icke förslå, komme att drabba staden.
Föredragande departementschefen anför i propositionen, i fråga örn förmyndarkammarens
bibehållande tills vidare, bl. a.:
Efter ikraftträdandet av den nya förmynderskapslagstiftningen har förmyn
-
Första lagutskottets utlåtande Nr SO.
17
darkammarens uppgift blivit en annan än tidigare. Under det att kammaren
förut haft att förvalta i kammaren deponerade värdehandlingar eller insatta kontanta
medel, fungerar kammaren numera huvudsakligen såsom överförmyndare.
I föreliggande ärende hava till förmån för förmyndarkammarens fortsatta tillvaro
såsom överförmyndare jämväl efter avvecklingstiden anförts tungt vägande
skäl. Den organisation, örn vars fortbestånd är fråga, har anpassats
efter de särskilda förhållanden i avseende å förmynderskapskontrollen som
föreligga inom Stockholms stad. Förmynderskapens mångfald i huvudstaden
och de stora förmögenhetsvärden, som där ligga under förmyndareförvaltning,
betinga en kontrollapparat av väsentligt vidlyftigare omfattning än annorstädes.
De frågor som ankomma på överförmyndarens avgörande bliva ofta av mera
svårbedömlig art i en storstad med dess mera komplicerade affärsförhållanden
än i mindre samhällen. Kraven på överförmyndarens erfarenhet och omdömesgillhet
måste med särskild styrka göras gällande för huvudstaden. Det har
väckt betänkligheter att splittra kontrollverksamheten så som skulle ske, därest
denna fördelades på ett stort antal överförmyndare, vilka merendels komme
att inneha befattningen endast som bisyssla. En viss koncentration av denna
verksamhet är erforderlig jämväl för vinnande av enhetlighet i praxis. Anordningen
medgiver även tillfälle till kollegial behandling av viktigare ärenden,
varjämte den omedelbara kontakten mellan rådstuvurätten och överförmyndarna
gör en eljest tidsödande skriftväxling överflödig. Genom stadsfullmäktiges
beslut har också kostnadsfrågan ordnats på ett tillfredsställande sätt. På
grund av vad jag nu anfört anser jag mig kunna ansluta mig till det väckta förslaget
rörande ordnandet av överförmyndarväsendet i Stockholm.
Emellertid erfordras för förslagets genomförande, att 13 § i promulgationslagen
till förmynderskapslagen, som enligt sin nuvarande lydelse förutsätter,
att förmyndarkammarens verksamhet såsom överförmyndare endast skall fortfara
under avvecklingstiden, i vissa delar erhåller ändrad avfattning.
Vidare anför departementschefen beträffande frågan om överförmyndararvodet
till förmyndarkammaren:
Av förmyndarkammaren framställd anmärkning, att arvode rätteligen borde
erläggas i flera fall än nu förekomme, kan icke frånkännas berättigande.
Särskilt avser anmärkningen det fall att förmynderskap för underårig inskrivits
på grund av att den underårige erhållit en gåva. Vidare må erinras örn
att, sedan numera bouppteckningsavgifter icke längre uttagas, de fall, där befrielse
från arvodesplikt gäller, med tiden bli allt färre och färre.
På grund härav har departementschefen föreslagit den ändring i nu gällande
lag, att arvodesplikten fastslås såsom huvudregel men undantag göres för
de fall, där bouppteckningsavgift en gång erlagts.
Lagrådet har lämnat förslaget utan anmärkning.
Bihang till riksdagens protokoll 1983. 9 sami. 1 avd. Nr 27—29.
•>
18
Första lagutskottets utlåtande Nr 89.
Utskottet.
Utskottet har vid granskning av förslaget icke funnit anledning till erinran
mot detsamma och får alltså hemställa,
att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 20 mars 1933.
På första lagutskottets vägnar:
Al. ÅKERMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerman, Klefbeck, Larson i Lerdala*, Norling,
Bissmark, Forssell och Julin*; samt
från andra kammaren: herrar Lindqvist*, Olsson i Rimforsa*, Olsson i Mellerud*,
Johanson i Huskvarna, Berg* och Johnsson i Kalmar.
* Ej närvarande vid ntl&tandets justering.
Stockholm 1933. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
3.10792
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.