Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag om ändrade bestämmelser i vissa fall rörande fördelning av böter m. m.

1933-01-30 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1933:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag om ändrade bestämmelser i vissa fall rörande fördelning av böter m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 8.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 30 januari 1933 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till

lag om ändrade bestämmelser i vissa fall rörande fördelning

av böter m. m.

Genom en den 3 januari 1933 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 5, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t under

åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll

föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrade bestämmelser i vissa fall rörande fördelning av böter

m. lii.

Härigenom förordnas som följer:

Andel i böter, vite eller skadestånd eller i förbruten egendom, dess värde

eller dylikt, som enligt lag eller författning skall tillfalla åklagare, beslagare,

angivare eller upptäckare av förseelse, må ej utgå med högre belopp än,

böter och annat sammanlagt, femhundra kronor, ändå att sådan begränsning

eljest icke finnes stadgad.

Örn den rätt till andel i böter och värdet av förverkad egendom, som enligt

lagen den 8 juni 1923 (nr 147) örn straff för olovlig varuinförsel och

lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig

befattning med spritdrycker och vin tillkommer beslagare, skall utan hinder

av vad nu sagts gälla vad i sagda lagar stadgas.

Henna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Vad i denna

lag stadgas skall äga tillämpning jämväl i fall, då den tilltalade sakfällts

av första domstol efter den 30 november 1932 genom utslag, som ej vid lagens

ikraftträdande vunnit laga kraft; skolande, där dylikt utslag varder

ståndande, i denna lag meddelade föreskrifter iakttagas av myndighet, som

jämlikt lag eller författning har att redovisa på grund av utslaget inflytande

medel.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den

mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Enligt talrika författningar inom specialstraffrätten skall viss andel i böter,

värdet av förverkat gods m. m. tillfalla åklagare, beslagare eller andra närmare

Bihang till riksdagens protokoll 19SS. 9 sami. 1 avd. Nr 8.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutslcottets utlåtande Nr 3.

angivna personer. I åtskilliga fall innehåller författningen därvid tillika en

bestämmelse, att andelen icke må överstiga visst belopp. Beträffande andel

i böter, som ådömas i dagsböter, stadgar därjämte lagen den 24 september 1931

angående dagsböter utom strafflagens område, att sådan andel, som tillkommer

åklagare eller angivare, ej må utgå med högre belopp än 500 kronor. För övrigt

gäller däremot icke någon gräns för storleken av den andel, som enligt

tillämpliga fördelningsregler skall utgå till vederbörande andelstagare. Exempel

härå finnas bl. a. i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild

stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften och förordningen samma dag örn arvsskatt

och skatt för gåva.

Föredragande departementschefen erinrar i propositionen därom att riksdagen

år 1917 (skriv. 286) anhållit, att Kungl. Majit måtte överväga i vad

mån gällande författningar kunde sålunda ändras, att åklagare och beslagare

tillkommande andelar i böter och beslagtagen egendom indroges till kronan,

ävensom i vad mån botes- och beslagsandelar i de fall, där de efter prövning

möjligen ansåges böra bibehållas, kunde till beloppet begränsas. Då

frågan örn åklagarväsendets reformering för närvarande vore föremål för särskild

utredning samt anledning funnes till förhoppning, att definitivt förslag

i detta ämne inom en snar framtid skulle kunna framläggas till antagande,

hade departementschefen funnit sig kunna förorda, att med en allmän indragning

av åklagarna tillkommande andelar i böter m. m. finge anstå. Tillräcklig

anledning hade ej heller synts föreligga att oberoende av nyssnämnda åtgärd

redan nu föreslå avskaffande av angivares och övriga med åklagare i

förevarande avseende likställda personers rätt till sådan andel.

Propositionen föreslår i stället tills vidare en allmän begränsning av ifrågavarande

andelars storlek. Enligt förslaget må sålunda andel i böter, vite,

skadestånd m. m., som enligt lag eller författning skall tillfalla åklagare, beslagare,

angivare eller upptäckare av förseelse, ej utgå med högre belopp än

sammanlagt 500 kronor. Från denna regel har emellertid — i enlighet med

hemställan från generaltullstyrelsen —- medgivits undantag beträffande rätt

till andel i böter och värdet av förverkad egendom, som enligt lagen om straff

för olovlig varuinförsel och lagen med särskilda bestämmelser angående olovlig

befattning med spritdrycker och vin tillkommer beslagare.

De föreslagna bestämmelserna skulle enligt det lagförslag, som remitterades

till lagrådet, träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och vad i lagen

stadgades skulle äga tillämpning jämväl i fall, då den tilltalade sakfällts genom

utslag, som dessförinnan meddelats, såframt utslaget ej vid lagens ikraftträdande

vunnit laga kraft.

Lagrådets flesta ledamöter, justitieråden Alexanderson och Eklund samt regeringsrådet

Aschan, yttrade härom:

»Enligt övergångsbestämmelsen skall nya lagen tillämpas, såframt ej utslag

föreligger som redan före lagens ikraftträdande vunnit laga kraft. Dess

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 8.

3

bestämmelser skola alltså gälla, ehuru utslag redan tidigare givits, varigenom

åklagare etc. tillagts bötesandel eller dylikt jämlikt den vid tiden för

utslaget gällande rätten, och oberoende därav att detta utslag ej överklagas,

blott klagotiden — tjugu dagar i fråga örn vissa allmänna underrätters utslag,

trettio eller fyrtiofem dagar i fråga örn andra — ej löpt till ända, då

nya lagen trädde i kraft. Likaså exempelvis i det fall att underrätts fällande

utslag efter överklagande blivit redan före lagens ikraftträdande fastställt

av hovrätt, som är högsta instans i målet, men den tilltalade sökt prejudikatdispens

och dispensansökningen blivit genom högsta domstolens utslag avslagen

först efter nyssnämnda tidpunkt.

Till stöd för förslagets omförmälda bestämmelse åberopas i remissprotokollet

att ur allmänna rättssynpunkter hinder ej möter för den använda principen

samt att den erbjuder praktiska fördelar. Då med nämnda fördelar,

enligt vad ett annat uttalande visar, endast avses att lagen får så vidsträckt

tillämpning som möjligt, måste avgörande betydelse tilläggas frågan huru

förslagets ståndpunkt förhåller sig till allmänna rättsgrundsatser. Såsom

framhållits i ett i remissprotokollet omförmält utlåtande den 4 april 1927

av då sittande lagråd, har spörsmålet i vad mån ny lag örn fördelning av böter

m. m. skall vinna tillämpning i fråga örn påföljd för tidigare begånget brott

blivit på olika sätt besvarat. I utlåtandet omnämndes, att avgörande betydelse

därvid tillagts än tiden för brottets begående, än åter huruvida åtal

anställts eller utslag avkunnats före nya lagens ikraftträdande. I det förslag,

varöver utlåtandet avgavs, hade stadgats att där underrätt givit utslag

i målet före nya lagens ikraftträdande skulle äldre lag därå tillämpas i alla

instanser. Lagrådet erinrade emellertid hurusom högsta domstolen i sin

praxis i senare tid tillämpat en princip, som något vidgade ny lags giltighetsområde,

i det man ej tillerkände betydelse åt att utslag tidigare meddelats,

med mindre det gått i fällande riktning och således bötesandel eller dylikt redan

blivit -— eller vid riktig lagtillämpning bort från underrättens ståndpunkt

i målets huvudfråga bliva — åklagare eller annan tillerkänt. Det

hemställdes att denna praxis måtte lagfästas och alltså övergångsbestämmelsen

få det innehåll att nya lagen ej skall av högre rätt tillämpas i mål örn

brott, för vilket den tilltalade sakfällts genom utslag som meddelats före den

dag då lagen trädde i kraft.

Någon invändningsfri och vid konsekvent tillämpning fullt tillfredsställande

regel för gränsdragning mellan giltighetsområdena för gammal och ny

lag örn andel i böter m. m. lärer svårligen kunna angivas. Men ett så vittgående

ingrepp i förhållanden, vilka redan vunnit viss rättshelgd, som förslaget

i förevarande punkt innebär, står icke blott i strid mot hittills rådande

åskådningar, utan synes därjämte betänkligt hota rättstryggheten. Icke ens

en tilltalad, som före ikraftträdandet av ny mildare strafflag fällts till ansvar

enligt den äldre strängare lagen genom utslag vilket först efter nämnda

tidpunkt vunnit laga kraft, har rätt att få straffet verkställt efter den nya

mildare lagen. Och dock tala i detta fall starkare skäl för ny lags tillbakagripande

kraft än väl någonsin eljest. Frågan örn bötesandel åter är, örn den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 3.

än avgöres inom ett brottmåls ram, icke av straffrättslig, ehuru visserligen

av offentligrättslig natur. Att andelstagarens intresse obetingat får vika,

där det kommer i konflikt med intresset av att ny mildare bötessats, som

trätt i kraft innan utslag fallit i sista instans, varder tillämpad å förseelsen,

står utom all fråga. Men i förevarande fall gäller det blott fördelningen mellan

statsverket och andelstagaren. Den omständigheten att gällande lagar

befunnits mindre lyckligt avväga denna fördelning kan väl motivera lagändring

för framtiden, men torde icke giva fog för att genom övergångsbestämmelse

gripa tillbaka över en redan skedd tillämpning av äldre rätt. Även

örn ett överklagande skett, har därmed frågan blott ur högst formell synpunkt

kommit i annat läge i det regelmässigt föreliggande fallet att besvären

alldeles icke avse den av den lägre rätten bestämda fördelningsprincipen.

På grund av det anförda hemställes att övergångsbestämmelsen avfattas

på sätt i 1927 års utlåtande av dåvarande lagråd förordades.»

Justitierådet Grefberg yttrade:

»Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen skulle den nya lagen bliva

tillämplig i alla mål av ifrågavarande beskaffenhet där tilltalad sakfällts

när som helst tillbaka i tiden och i vilken instans som helst, blott utslaget

icke vid tiden för lagens ikraftträdande ägde laga kraft. Härigenom skulle

under lagen komma jämväl mål, vilka anhängiggjorts kanske för flera år sedan.

Att giva lagen en så vittgående tillbakaverkande kraft kan icke anses

vare sig rättvist eller billigt. En lämplig begränsning synes därför här böra

äga rum och den synes kunna åstadkommas sålunda att utom lagens tillämplighetsområde

ställas dels alla de fall där första domstol i målet meddelat

fällande utslag tidigare än under viss kortare tidrymd före lagens ikraftträdande,

dels alla de fall då första domstol meddelat utslag av nyss angiven

innebörd inom den sålunda angivna tidrymden före lagens ikraftträdande

men utslaget vid lagens ikraftträdande vunnit laga kraft och dels slutligen

alla de fall då tilltalad före lagens ikraftträdande först i högre rätt blivit

sakfälld. Den ifrågavarande bestämmelsen skulle alltså exempelvis få det

innehåll att lagen skall äga tillämpning jämväl i fall, då den tilltalade sakfällts

av första domstol efter den 30 november 1932 genom utslag, som ej vid

lagens ikraftträdande vunnit laga kraft.»

Departementschefen anför med anledning härav:

»Beträffande den föreslagna övergångsbestämmelsen ha tre av lagrådets

ledamöter — med framhållande att någon invändningsfri och vid konsekvent

tillämpning fullt tillfredsställande regel för gränsdragning mellan giltighetsområdena

för gammal och ny lag örn andel i böter m. m. svårligen kunde angivas

— uttalat, att det icke syntes befogat att genom övergångsbestämmelse

gripa tillbaka över en redan skedd tillämpning av äldre rätt, samt hemställt,

att ifrågavarande bestämmelse måtte få det innehåll att nya lagen ej

skall av högre rätt tillämpas i mål örn brott, för vilket den tilltalade sakfällts

genom utslag som meddelats före den dag då lagen trädde i kraft. En leda
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 8.

5

mot av lagrådet har anfört, att enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen

nya lagen skulle bliva tillämplig i alla mål av ifrågavarande beskaffenhet där

tilltalad sakfällts när som helst tillbaka i tiden och i vilken instans som helst,

blott utslaget icke vid tiden för lagens ikraftträdande ägde laga kraft, att därigenom

under lagen komme jämväl mål, vilka anhängiggjorts kanske för flera

år sedan, samt att det ej kunde anses vare sig rättvist eller billigt att giva lagen

en så vittgående tillbakaverkande kraft. I enlighet härmed har denne

ledamot förordat, att utom lagens tillämplighetsområde ställdes dels alla de

fall där första domstol i målet meddelat fällande utslag tidigare än under viss

kortare tidrymd före lagens ikraftträdande, dels alla de fall då första domstol

meddelat utslag av nyss angiven innebörd inom den sålunda angivna tidrymden

före lagens ikraftträdande men utslaget vid lagens ikraftträdande vunnit

laga kraft och dels slutligen alla de fall då tilltalad före lagens ikraftträdande

först i högre rätt blivit sakfälld.

Med hänsyn till önskvärdheten av att de nya bestämmelserna komma att

gripa över jämväl vissa fall, som med den av majoriteten inom lagrådet förordade

lydelsen komme utom lagens tillämplighetsområde men där hittills gällande

fördelningsregler skulle leda till ett särskilt stötande resultat, har jag

ej funnit skäl avvika från det remitterade förslaget i nu förevarande del i

vidare mån än att jag ansett lagens tillbakaverkande kraft böra begränsas

i enlighet med vad sistnämnde ledamot av lagrådet hemställt. Framhallas

må, att den av samme ledamot i detta avseende förordade tidpunkten eller den

30 november 1932 ligger längre fram i tiden än den dag, då det inom departementet

utarbetade förslaget i ämnet utremitterades till myndigheter samt vederbörande

åklagarorganisationer och detsamma sålunda torde ha blivit känt

för dem som därav närmast kunde beröras.»

Utskottet har vid granskning av lagförslaget ej funnit skäl till erinran mot

detsamma och får alltså hemställa,

att förevarande proposition må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 30 januari 1933.

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Klefbeck, Borell, Svenson i Eskhult,

Bissmark, Branting, Ehrnberg och Jonsson;

från andra kammaren: herrar Lindqvist, Nilsson i Antnäs och Westman, fru

Östlund, herrar Olsson i Mellerud och Höglund samt fröken Wellin.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

<5

Första lagutsTcottets utlåtande Nr 3.

Reservation

av herrar Borell, Bissmark, Ehrnberg och Nilsson i Antnäs samt fröken

Wellin, vilka ansett att utskottets utlåtande från och med det stycke, som har

kantrubriken »Utskottet», bort erhålla följande lydelse:

»Utskottet har vid granskning av förevarande proposition ej funnit skäl till

annan anmärkning mot förslaget än att utskottet på de skäl, som av lagrådets

pluralitet anförts, anser sådan ändring i övergångsbestämmelserna böra vidtagas,

att lagen icke skall äga tillämpning å mål, däri sakfällande utslag meddelats

före lagens ikraftträdande.

Utskottet hemställer förty, att riksdagen för sin del måtte antaga följande

förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om ändrade bestämmelser i vissa fall rörande fördelning av böter m. m.

Härigenom förordnas som följer:

Andel i böter, vite eller skadestånd eller i förbruten egendom, dess värde eller

dylikt, som enligt lag eller författning skall tillfalla åkagare, beslagare,

angivare eller upptäckare av förseelse, ma ej utgå med högre belopp än, böter

och annat sammanlagt, femhundra kronor, ändå att sådan begränsning eljest

icke finnes stadgad.

Örn den rätt till andel i böter och värdet av förverkad egendom, som enligt

lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff för olovlig varuinförsel och lagen

den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning

med spritdrycker och vin tillkommer beslagare, skall utan hinder

av vad nu sagts gälla vad i sagda lagar stadgas.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då. lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling. Vad i

denna lag stadgas skall äga tillämpning

jämväl i fall, då den tilltalade

sakfällts av första domstol efter den

30 november 1932 genom utslag, som

ej vid lagens ikraftträdande vunnit

laga kraft; skolande, där dylikt utslag

varder ståndande, i denna lag

meddelade föreskrifter iakttagas av

myndighet, som jämlikt lag eller författning

har att redovisa på grund av

utslaget inflytande medel.

Stockholm 1933. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

330344

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket

i Svensk författningssamling; dock

att, örn dessförinnan sakfällande utslag

meddelats, lagen icke skall äga

tillämpning.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1933:17 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn ändrade bestämmelser i vissa fall rörande fördelning av böter m. m. a1 i texten