Utlåtande i anledning av väckt motion angående motsatsen mellan lapparnas fria liv och den svenska administrationens stela former.
1933-03-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1933:30, Utlåtande i anledning av väckt motion angående motsatsen mellan lapparnas fria liv och den svenska administrationens stela former.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 30.
1
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1933 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående motsatsen mellan
lapparnas fria liv och den svenska administrationens stela
former.
I en inom första kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion, nr 199,
vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Lindhagen hemställt, att riksdagen
ville till regeringen frambära vissa i motionen berörda, av lapparna framställda
»bekymmer örn motsatsen mellan lapparnas fria liv och den svenska
administrationens stela former samt överväga de nya inläggen i samband med
den utredning, som fortfarande lärer pågå inom ramen för dessa överklagade
förhållanden».
I motiveringen till denna hemställan anför motionären, bland annat:
Lapparna klaga och göra det enhälligt. I riksdagsmotioner och annorledes
har även av mig påkallats uppmärksamhet för detta förhållande, och senast i
en av riksdagen bifallen framställning av år 1930 örn revision av lappväsendet
och dess lagstiftning. Sedan dess har trots den undersökning, som av riksdagen
ifrågasatts, våldsamma sammanstötningar mellan lapparnas rättsuppfattning
och administrationens tvångsåtgärder givit sig till känna.
Motionären åberopar vidare till stöd för motionen en vid densamma fogad artikel
i »Samefolkets egen tidning» för december 1932 med titeln »Lappadministrationen».
I denna artikel framföres vissa klagomål över lappadministrationen,
varvid bland annat framhålles tvångsslakten av renar i Norrbottens län
vintern 1931—1932. Beträffande denna fråga har herr Lindhagen vid 1932
års riksdag riktat en interpellation till chefen för socialdepartementet. Utskottet
får härutinnan hänvisa till första kammarens protokoll nr 15 s. 1.
Den i motionen omnämnda framställningen från 1930 års riksdag var föranledd
av en utav herr Lindhagen väckt motion, I: 211, däri denne hemställde,
att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla,
1) att Kungl. Majit måtte skyndsamt överväga och söka tillrättalägga vissa
i motionen omnämnda missförhållanden, som föranletts av Karesuando! »ppars
medgivna invandring på Arjeploglapparnas gamla renbetesområden;
2) att Kungl. Majit ville skyndsamt överväga någon lämplig ordning i allmänhet
för att enhetligt och praktiskt anknyta lappförfattningarna till det
levande livet; samt
3) att Kungl. Majit, i den mån för ovannämnda två önskemål krävdes riks
Bihang
till riksdagens protokoll 1933. 9 sami. 1 avd. Nr 30—33. 1
2
Forsta lagutslcottets utlåtande Nr SO.
dagens medverkan, måtte därom framlägga de sociala lagförslag eller andra
åtgärder, vartill förhållandena föranledde.
Motionen behandlades av första lagutskottet, som i sitt utlåtande, nr 14, förebragte
en vidlyftig utredning angående lapparnas förhållanden och lappadministrationen,
till vilken utredning utskottet nu får hänvisa. Utskottet yttrade
vidare:
Vad beträffar motionens huvudspörsmål, vidtagande av åtgärder ägnade, att
främja lappförfattningarnas ändamålsenliga tillämpning och att undanröja vissa
befintliga missförhållanden med avseende å renskötseln, har, enligt utskottets
mening, den i ärendet förebragta utredningen givit vid handen, att i vissa trakter
av lappmarken, där renskötseln uppdrivits till en hög ståndpunkt, den sålunda
uppnådda ståndpunktens fortvara äventyrats och t. o. m. måst övergivas
på grund av att, på tillskyndan av myndigheterna och för tillgodoseende
av intressen, som ofta kunna sägas icke komma de närmast drabbade vid,
inflyttningar ägt rum från andra, långväga håll av lappar, vilkas renskötsel
stått på en annan och som det vill synas lägre nivå. Detta gäller framför allt
lappbyarna i Arjeplogs socken. Men tendenser av liknande art hava ock på
andra håll framträtt, som äro än mer ägnade att uppväcka allvarliga farhågor
för renskötselns bestånd och framtida utveckling, nämligen en allt påtagligare
allmän övergång från intensiv till extensiv renskötsel med de risker framför
allt för den bofasta befolkningen, som därav följa. Särskilt gäller detta
de trakter av lappmarken, som ligga inom Gällivare och Jukkasjärvi socknar,
vilka sistnämnda områden å andra sidan måste räknas till de för renskötselnäringen
mest ägnade och viktigaste i vårt land. Vad den bofasta befolkningen
angår, har densamma särskilt i dessa trakter under senare år fått vidkännas allt
större förluster i form av skador på odlingar och isynnerhet på utestående hö,
förorsakade av renar, som i oordnade hjordar begivit sig in på marker, som de
förut blott på andra, mindre otjänliga tider brukat uppsöka. Att nu nämnda förhållanden
äro ägnade att uppväcka misshälligheter såväl mellan lapparna inbördes
som i förhållandet mellan nomaderna och de bofasta ligger i sakens natur.
Särskilt i sistnämnda hänseendet har också på senare tid en rätt allvarlig missstämning
gjort sig gällande.
Örn man sålunda kan konstatera, att missförhållanden i nu nämnda avseenden
äro förhanden inom åtminstone vissa delar av hithörande trakter, uppställer
sig frågan, om och i vad mån åtgärder böra från statsmakternas sida
vidtagas för att söka åstadkomma ett bättre tillstånd. Av betydelse för ståndpunktstagande
därutinnan torde vara spörsmålet, huruvida missförhållandena
äro sådana, som under vissa omständigheter alltid kunna väntas inträffa med en
än så god lagstiftning och lagtillämpning, eller huruvida de äro av mera djupgående
art. Skulle det förra vara fallet, synes extraordinära åtgärders vidtagande
icke vara av nöden, utan man torde i så fall få lita till att förhållandena
komma att inom icke alltför avlägsen tid läggas till rätta genom åtgärder, som
ligga inom ramen för de nuvarande administrativa lappmyndigheternas verksamhet
och som icke överstiga deras prestationsförmåga.
Skalle det däremot befinnas, att de missförhållanden, som föreligga, äro djupare
grundade, med andra ord äro av beskaffenhet att tarva ett ingripande av
särskild kraft och speciell beskaffenhet, måhända baserat på ingående undersökningar
örn missförhållandenas upprinnelse, lärer man, enligt utskottets mening,
icke kunna begära eller förvänta, att de myndigheter, som för närvarande
omhänderhava lappadministrationen, skola kunna från sina löpande och för
Första lagutslcottets utlåtande Nr SO.
3
visso mycket tyngande ordinarie arbeten avstå så mycken tid och arbetskraft,
som för sådan händelse torde komma att visa sig vara av nöden för uppgiftens
lösande.
Utskottet tilltror sig icke att på basis av det tillgängliga materialet kunna
avgöra, huruvida ifrågavarande missförhållanden äro av den ena eller andra
beskaffenheten. Men då det icke förefaller osannolikt, att de äro av sådan
natur, att deras avhjälpande, enligt vad nyss sagts, kräver extraordinära anstalter,
synes det utskottet önskvärt, att en mera ingående prövning av förhållandena
än som legat inom gränsen för utskottets möjligheter vidtages.
Skulle en sådan prövning utvisa, att missförhållandena äro av den art, att
de icke kunna effektivt och inom snar framtid tillrättaläggas med anlitande
allenast av de administrativa krafter, som redan stå till förfogande, aktualiseras
spörsmålet örn vilka åtgärder som böra tillgripas för hjälpens bringande. Härvidlag
kunna givetvis olika utvägar låta sig tänka. Att särskild och utvald
arbetskraft därvid måste i någon form anlitas, förefaller att ligga i sakens natur.
Något närmare uttalande örn denna arbetskrafts organiserande eller rörande
området för dess verksamhet anser sig utskottet emellertid icke vare sig kunna
eller böra göra. Den undersökning rörande missförhållandenas beskaffenhet,
som företages för att utröna huruvida några särskilda åtgärder över huvud böra
vidtagas, torde, i händelse så befinnes vara fallet, också giva ledning för bedömande
av de erforderliga åtgärdernas beskaffenhet. Dock anser sig utskottet
böra såsom sin åsikt anföra, att de åtgärder, som kunna komma ifråga, icke
torde behöva vara av annat än tillfällig natur.
Utskottet hemställde därefter, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla, att Kungl. Maj :t ville skyndsamt låta verkställa utredning rörande beskaffenheten
av de missförhållanden med avseende å renskötselns bedrivande och
lappförfattningarnas tillämpning i övrigt, som yppats inom vissa delar av Lappmarken,
samt, därest av utredningen skulle framgå, att dessa missförhållanden
vore av den art, att deras snabba och effektiva tillrättaläggande icke läte sig
medelst den dåvarande administrationen å området genomföra, vidtaga de tillfälliga
åtgärder för berörda ändamåls vinnande, vartill utredningen kunde giva
anledning eller Kungl. Maj :t eljest måtte finna skäl.
Riksdagen biföll utskottets hemställan, i anledning varav skrivelse avläts
den 18 mars 1930, nr 75. s LA
I det av Kungl. Majit från länsstyrelsen i Norrbottens län över skrivelsen infordrade
yttrande vitsordade länsstyrelsen, att vissa missförhållanden vore rådande
särskilt beträffande lapparnas renskötsel, ävensom att det vore ett
önskemål, att en undersökning komme till stånd örn dennas ordnande och underlättande.
Denna utredning borde bland annat avse inventering av renbetesmarkerna
samt uppgörande av förslag till stängselbyggnader, boplatser, kommunikationsleder,
vaktkåtor m. m.
Genom beslut den 30 maj 1930 har Kungl. Majit därefter dels anbefallt
länsstyrelsen i Norrbottens län att jämte särskilt tillkallade personer till ett
antal av högst tre verkställa utredning angående de åtgärder, som böra vidtagas
för avhjälpande av de inom vissa delar av Lappmarken i nämnda län
yppade missförhållandena, samt rörande de kostnader, som därav föranledas,
4 Första lagutskottets utlåtande Nr 30.
dels bemyndigat chefen för socialdepartementet att efter det länsstyrelsen avgivit
förslag å därtill skickade personer utse nämnda utredningsmän, dels bemyndigat
länsstyrelsen att för varje lappby tillkalla en eller två i renskötsel
förfarna lappar för meddelande av råd vid uppgörandet av förslag till de
åtgärder, som anses böra vidtagas beträffande lappbyn, samt vederbörande
ordningsman för att tillhandagå med upplysningar, dels ock anbefallt länsstyrelserna
i Västerbottens och Jämtlands län att i den omfattning de må
anse erforderlig verkställa utredning angående de åtgärder, som för överskådlig
tid kunna behöva vidtagas till renskötselns ändamålsenliga bedrivande i
dessa län, och rörande de kostnader, som därav föranledas.
Chefen för socialdepartementet har den 6 juni 1930 på grund av nämnda
bemyndigande såsom sakkunnig tillkallat nomadskoleinspektören fil. dr E.
Bergström. Denne har enligt i riksdagsberättelserna intagna uppgifter verkställt
fältundersökningar för utrönande av de olika renbetestypernas fördelning
och beskaffenhet, för fastställande av det rationella renantalet samt för
konstaterande av behovet av mekaniska anläggningar till upphjälpande av renskötselnäringen.
Dessutom hava av den sakkunnige ett flertal speciella frågor
behandlats, av vilka frågorna örn ökning av lappfogdedistriktens antal samt
örn ny indelning av länet i lapptillsyningsmannadistrikt föranlett särskilt förslag
till länsstyrelsen. Bergström har emellertid i år avlidit och någon ny sakkunnig
i hans ställe är ej utsedd.
Enligt vad utskottet inhämtat är länsstyrelsen i Norrbottens län fortfarande
sysselsatt med den av Kungl. Majit anbefallda utredningen. I den mån
så erfordras sker denna i samråd med länsstyrelserna i Västerbottens och Jämtlands
län. Även i sistnämnda län pågå utredningar uti av Kungl. Majit anbefallda
avseenden.
Utskottet. Lappadministrationen och vad därmed sammanhänger innesluter, såsom allmänt
är känt, frågor av delvis mycket invecklad och ömtålig beskaffenhet. Särskilt
gäller detta renskötseln och förhållandet mellan lapparna och de bofasta
samt över huvud taget lapparnas oundvikliga beröring med det moderna samhällslivet.
Emellertid pågår, såsom ovan nämnts, en på riksdagens hemställan
igångsatt utredning örn dessa frågor, och det är givet, att av lapparna framställda,
i motionen berörda önskemål därvid komma under omprövning. Utskottet
kan därför icke finna erforderligt att på sätt motionären ifrågasatt avlåta
framställning i ämnet till Kungl. Majit.
Utskottet får alltså hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 23 mars 1933. ,
På första lagutskottets vägnar:
A. ÅKERMAN.
Första lagutskottets utlåtande Nr 30.
5
Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerman, Klefbeck, Norling, Bissmark, Ehrnberg,
Jonsson i Lycksele*, Julin och Halvarsson; samt
från andra kammaren: herr Hedlund i Östersund*, fru Östlund*, herrar Olsson i
Rimforsa, Olsson i Mellerud och Johanson i Huskvarna, fröken Wellin ävensom herrar
Budén och Johnsson i Kalmar.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.