Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i lagen om polisväsendet i riket.
1933-03-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1933:33, Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i lagen om polisväsendet i riket.
Dokumentets text
14
Första lagutskottets utlåtande Nr 38.
Nr 33.
Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1933 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i
lagen om polisväsendet i riket.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 255,
vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Spångberg m. fl. hemställt,
1) att riksdagen måtte besluta i skrivelse till regeringen anhålla örn förslag
till sådan ändring i lagen den 6 juni 1925 örn polisväsendet i riket, att de kommunala
myndigheterna medgivas rätten att själva välja, anställa och bestämma
antalet polismän och fjärdingsman, som inom respektive polisdistrikt kunna anses
erforderliga; 2) att förpliktelsen för städer eller kommuner att hålla s. k.
reservpolis bortfaller samt att bestämmelserna örn hållande av statspolis utgå
ur lagen; 3) att stadgande införes i polislagen örn förbud för polisens användning
mot arbetarna vid arbetskonflikter.
Beträffande de skäl, som föranlett motionärernas hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
Enligt lagen den 6 juni 1925 örn polisväsendet i riket förstås med polisverksamhet
upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, verkställande av spaning
och annan undersökning angående brott ävensom den verksamhet i övrigt,
som på grund av särskilda stadganden eller hävdvunnet bruk åligger polispersonal
i denna dess egenskap. På landsbygden tillkomma därjämte vissa exekutionsärenden.
För polisverksamhetens upprätthållande skall riket vara indelat i
polisdistrikt. Inom varje polisdistrikt skall finnas erforderligt antal polismän
respektive fjärdingsman för distriktets eget behov. Inom landstingsområde må
även anställas s. k. landstingspolis. I vissa städer skall finnas tillgång till ett
visst antal reservpolismän för att kunna användas å annan ort. Beträffande
samma städer äger vidare Konungen förordna, att städerna skola öka sin polispersonal
med ett ytterligare antal polismän samt att ett motsvarande antal av
stadens polismän därefter skola tjänstgöra såsom s. k. statspolis. I viss utsträckning
skola därjämte finnas kriminalpolismän, varav likaledes en del skola
tjänstgöra såsom statspolis.
Bestämmelserna örn statspolis infördes jämte en utvidgning av reservpolisen
genom lag den 16 september 1932.
Avlöning m. m. till polisen skall bestridas av vederbörande polisdistrikt, som
emellertid erhåller bidrag därtill av statsmedel i avsevärd utsträckning, beträffande
statspolisen med belopp, som kan beräknas motsvara städernas
Första lagutslcottets utlåtande Nr SS.
15
kostnad för densamma. Befogenhet att tillsätta befattningshavare vid polisväsendet
tillkommer i stad beträffande ordinarie tjänstemän länsstyrelsen och
i fråga örn icke ordinarie vederbörande polischef. Då innehavare av fjärdingsmansbefattning
skall tillsättas, har landsfiskalen att avgiva yttrande angående
de sökande. Därefter skall kommunen förrätta val av fjärdingsman. Den sålunda
valde skall av länsstyrelsen förordnas till fjärdingsman, där icke särskilda
skäl annat föranleda. För det fall att flera kommuner bilda ett gemensamt
polisdistrikt gälla i viss mån avvikande regler för fjärdingsmännens tillsättande.
Med angiven inskränkning tillkommer tillsättandet av polismän även för landsbygden
länsstyrelserna. Vad sålunda är stadgat örn tillsättande av polismän
skall dock icke äga tillämpning å de vid polisväsendet anställda statstjänstemännen,
polismästare, andra ledamöter av poliskammare, polisdomare, polisintendenter,
stadsfiskal, polisassessorer, polissekreterare eller polisnotarier.
När polisdistrikt eller landsting fattat beslut örn avlöning, pensionering, familjeunderstöd
eller begravningshjälp eller bestämt, att viss befattning skall
vara ordinarie, skall beslutet underställas länsstyrelsens prövning. Beslut, som
sålunda underställes, skall oförändrat fastställas eller ogillas. Beslut angående
avlöning, pensionering, familjeunderstöd eller begravningshjälp må ej ogillas
på den grund, att dylik förmån anses bestämd till för lågt belopp, med mindre
beloppet uppenbarligen icke är skäligt. Finner länsstyrelse, att sådana förmåner
bestämts till belopp som uppenbarligen icke är skäligt eller att polisdistrikt eller
landsting eljest uppenbarligen åsidosätter sina åligganden enligt lagen, skall
länsstyrelsen hos polisdistriktet eller landstinget göra framställning örn rättelse.
Vidtages ej i anledning av länsstyrelsens framställning erforderlig åtgärd, äger
länsstyrelsen därom förordna. Finnes det vara av nöden, må länsstyrelsen förelägga
lämpligt vite och till sådant vite fälla.
Vid riksdagarna åren 1929 och 1930 yrkades i väckta motioner (II: 85 resp.
II: 264) av herr Öhman m. fl., att riksdagen måtte besluta sådan ändring i lagen
örn polisväsendet, att de kommunala myndigheterna medgåves rätt att själva
välja, anställa och bestämma antalet polismän och fjärdingsman, som inom respektive
polisdistrikt kunde anses erforderliga för ordningens upprätthållande,
samt att förpliktelse för städer eller kommuner att hålla s. k. reservpolis bortfölle
och stadganden infördes i polislagen örn förbud för polisens användning
mot arbetarna vid arbetskonflikter. Motionerna avslogos av riksdagen.
Vid riksdagen år 1932 väcktes dels motion av herr Öhman m. fl. (II: 275)
med enahanda yrkanden som åren 1929 och 1930 dels ock motion av herrar
Törnkvist i Karlskrona och Jönsson i Revinge (II: 263). I den senare motionen
yrkades, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i lagen örn polisväsendet
att, då kommun valde till fjärdingsman sökande, som av landsfiskal före valet
förklarats lämplig för sådan befattning, detta val skulle av länsstyrelsen fastställas.
Sammansatt stats- och första lagutskott framhöll i avgivet utlåtande (nr 6)
bl. a.: Det i motionen 11:275 framställda yrkandet om upphävande helt och
16
Första lagutskottets utlåtande Nr 33.
hållet av länsstyrelsernas inflytande i fråga om bestämmande av antalet polismän
och dessas tillsättande hade avvisats av riksdagen åren 1929 och 1930 och
utskottet funné icke anledning föreligga att frångå denna ståndpunkt. Motionen
11:263 hade allenast avseende å sättet för fjärdingsmännens tillsättande. Om
länsstyrelsen, såsom i sistnämnda motion föresloges, skulle vara skyldig förordna
den valde, därest denne före valet blivit förklarad fullt lämplig av landsfiskalen,
skulle detta enligt utskottets mening vara att tillägga landsfiskalens
yttrande en alltför avgörande betydelse. Vad som särskilt syntes vara ägnat att
låta de fall, då en länsstyrelse icke förordnade den valde, framstå såsom ingrepp
i kommunens valrätt, syntes vara den omständigheten att länsstyrelserna i dessa
fall som regel icke förordnade örn nytt val utan omedelbart till fjärdingsman
utsågo annan person. Ett sådant förfaringssätt syntes visserligen också närmast
ha varit avsett vid ifrågavarande stadgandes tillkomst men utskottet ville anmärka,
att man enligt vad utskottet erfarit åtminstone i något län tillämpat den
ordningen, att länsstyrelsen återremitterade ärendet för nytt val. Utskottet avstyrkte
därför motionerna.
Vid utlåtandet fanns fogad en reservation av herr Schlyter m. fl., som anförde
bl. a.: Inom utskottet hade från skilda håll vitsordats, att i ett flertal kända
fall det kommunala inflytandet på val av fjärdingsman icke fått göra sig gällande
på det sätt som vid polislagens tillkomst syntes ha avsetts. Det väsentliga
missnöjet med bestående ordning syntes rikta sig mot en redan vid lagens tillkomst
uppmärksammad detalj nämligen den att, när särskilda skäl föranledde
länsstyrelsen att icke till fjärdingsman förordna den av kommunen valde, länsstyrelsen
icke enligt lagen vore skyldig återförvisa ärendet för nytt val utan
ägde sätta kommunen helt och hållet ur spelet genom att utan kommunens hörande
till fjärdingsman utse den av övriga sökande, som länsstyrelsen funne
lämpligast. Denna ordning funne reservanterna icke tillfredsställande. Vid polislagens
tillkomst hade vissa ledamöter i vederbörande utskott förordat att,
när länsstyrelsen funne den först valde ej vara lämplig, länsstyrelsen skulle
förordna örn nytt val, samt att länsstyrelsen, först örn icke heller då den valde
kunde av länsstyrelsen godtagas, skulle äga förordna annan lämplig person.
Enligt reservanternas mening borde det tagas under förnyat övervägande, huruvida
icke genom en anordning av denna innebörd tillbörligt inflytande på valet
borde tillförsäkras vederbörande kommun. Reservanterna, som icke holle för
uteslutet att rättelse i angivna avseende kunde vinnas i administrativ väg, ansåge
sig under åberopande av det anförda böra förorda en skrivelse till Kungl.
Maj:t med begäran, att Kungl. Majit ville låta undersöka, huruvida ett ökat
inflytande vid utseende av fjärdingsman kunde tillerkännas vederbörande kommun
i de avseenden, som omförmäldes i motionen II: 263, samt, örn så erfordrades,
för riksdagen framlägga det förslag, vartill undersökningen kunde föranleda.
Riksdagen biföll reservanternas hemställan.
Yrkandet i motionen II: 275 vid 1932 års riksdag örn förbud mot använ
-
Förslå lagutskottets utlåtande Nr 83.
17
dande av polis vid arbetskonflikter avstyrktes av det sammansatta utskottet i
ett annat utlåtande (nr 2) i samband med att utskottets majoritet tillstyrkte
införandet av statspolisen m. m.
Riksdagen biföll sistnämnda utlåtande uti nu ifrågavarande avseende.
Med anledning av riksdagens förenämnda framställning har inom socialdepartementet
verkställts utredning angående länsstyrelsernas praxis vid tillsättande
av fjärdingsman. Vid anmälan av ärendet i statsrådet den 9 december
1932 anförde departementschefen efter att ha meddelat, att nämnda praxis
vore växlande, bl. a.: För egen del vore han av den uppfattningen, att länsstyrelse,
som icke ansåge sig kunna såsom fjärdingsman förordna därtill vald
person, som regel icke omedelbart borde utse annan person utan förordna örn
nytt val. Kungl. Maj:t hade genom vissa beslut under år 1932 givit uttryck
åt den uppfattningen, att redan gällande bestämmelser medgåve ett sådant förfarande.
Då man syntes ha anledning förvänta, att länsstyrelserna efter vad i
frågan förevarit allmänt bomme att övergå till att i regel tillämpa en sådan
ordning, hemställde departementschefen, att riksdagens skrivelse icke för närvarande
måtte föranleda annan Kungl. Maj:ts åtgärd än att utdrag av statsrådsprotokollet
tillställdes länsstyrelserna i samtliga län till kännedom.
Kungl. Majit biföll departementschefens hemställan.
På sätt inom sammansatta stats- och första lagutskottet vid 1932 års riksdag
vitsordats, synes vid polislagens tillämpning det kommunala inflytandet i
fråga örn val av fjärdingsman mången gång icke fått göra sig gällande i
den utsträckning som vid lagens tillkomst varit avsedd. En förbättring härutinnan
skulle emellertid inträda, örn länsstyrelserna, då de icke anse sig kunna
såsom fjärdingsman förordna därtill vald person, förordnade örn nytt val i stället
för att omedelbart utse annan person. En dylik praxis lär, efter chefens för
socialdepartementet ovan omnämnda uttalande, vara att förvänta. Och det synes
utskottet som örn ett bättre samarbete mellan kommunerna och länsstyrelserna
borde härav kunna följa. Vid angivna förhållanden torde för närvarande någon
ytterligare åtgärd i nu nämnda avseende icke vara påkallad.
I fråga örn motionärernas yrkanden i övrigt föreligga enligt utskottets mening
icke skäl, som efter den år 1932 gjorda omarbetningen av väsentliga stycken
i polislagen böra föranleda ändring i densamma.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åt•
gärd föranleda.
Stockholm den 23 mars 1933.
På första lagutskottets vägnar:
A. ÅKERMAN.
Utskottet.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 1 avd. Nr 30—33.
2
18 Första lagutskottets utlåtande Nr 88.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerman, Anderson i Hägelåkra, Klefbeck, Larson
i Lerdala, Bissmark, Branting, Ehrnberg och Julin; samt
från andra kammaren: herrar Nilsson i Antnäs, Hedlund i Östersund*, K. A.
Westman* och Olsson i Mellerud, fröken Wellin samt herrar Björling, Rosander* och
Johnsson i Kalmar.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1933. Kungl. Hov boktryckeriet Iduna Tryckeri A.-B.
336151
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.