Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om boutredning och arvskifte m. m., dels ock i ämnet väckt motion.

1933-03-31 · 48 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 45 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1933:34, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om boutredning och arvskifte m. m., dels ock i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 3-4.

1

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 31 mars 1933 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag

till lag om boutredning och arvskifte m. m., dels

ock i ämnet väckt motion.

Genom en den 27 januari 1933 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 7, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen

att antaga här nedan omförmälda förslag till

1) lag om boutredning och arvskifte;

2) lag angående införande av lagen örn boutredning och arvskifte;

3) lag angående ändring i 12 och 13 kap. giftermålsbalken;

4) lag angående ändring i 2 och 9 kap. lagen örn arv;

5) lag angående ändring i lagen den 8 juni 1928 (nr 281) örn allmänna

arvsfonden;

6) lag angående ändring i 2 och 3 kap. lagen örn testamente;

7) lag angående ändring i 7 kap. lagen örn förmynderskap;

8) lag angående ändring i 17 kap. handelsbalken;

9) lag angående ändring i vissa delar av utsökningslagen;

10) lag örn ändrad lydelse av 11 kap. 11 § rättegångsbalken;

11) lag angående ändring i vissa delar av konkurslagen;

12) lag angående ändrad lydelse av 7 § 1. lagen örn nya konkurslagens

införande och vad i avseende därå skall iakttagas;

13) lag angående ändring i förordningen den 4 mars 1862 (nr 10) örn tioårig

preskription och örn årsstämning;

14) lag om ändrad lydelse av 2 och 4 §§ förordningen den 16 juni 1875 (nr

42) angående lagfart å fång till fast egendom; samt

15) lag örn ändrad lydelse av 1 § förordningen den 16 juni 1875 (nr 42)

angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft en

inom första kammaren i anledning av propositionen väckt motion nr 237 av

herr Ekman.

Beträffande det närmare innehållet av ifrågavarande lagförslag får utskottet

hänvisa till propositionen, i vilken jämväl givits en framställning av de ledande

grundsatserna och en sammanfattande redogörelse för de viktigaste bestämmelserna

(s. 71—87).

De föreslagna reglerna örn utredning av dödsbo innefatta det sista ledet av

den revision, som sedan år 1918 pågått på ärvdabalkens område. Då de bestämmelser,

som för närvarande gälla i detta ämne, väsentligen ingå i 1734 års lag

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 9 sami. 1 avd. Nr 34. 1

Huvudprinciperna

rörande

boutredningen.

Förslaget.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr Sb.

och tydligen icke motsvara nutida fordringar, har behovet av en reformerad

lagstiftning länge varit kännbart. Lagstiftaren har härigenom ställts inför

en flerfaldig uppgift. Det har till en början varit nödvändigt att avhjälpa den

ofullständighet, som vidlåder den gällande rättens delvis synnerligen ålderdomliga

stadganden. Men det har vidare varit påkallat att i skilda hänseenden

bota de sakliga brister, med vilka nuvarande ordning för boutredningens handhavande

måste anses behäftad. Den lösning, vilken nu framstår såsom resultat

av revisionsarbetet, innebär tillmötesgående av reformkraven utan uppgivande

av den nationella egenart, som hittills präglat rättsreglerna rörande

boutredning och arvskifte. Någon genomgripande omläggning av dödsboförvaltningen

efter mönster av det officiella förfarande, som tillämpas på sina

håll i utlandet, har sålunda icke föreslagits. Det skall alltjämt ankomma på

huvudintressenterna i dödsboet att, där ej särskild dödsboförvaltning är anordnad,

för verkställande av boutredningen gemensamt förvalta den dödes egendom

och därvid företräda boet mot tredje man, och såsom förvaltningsberättigade

dödsbodelägare räknas icke blott den dödes arvingar och, örn han var gift, efterlevande

maken, utan även sådan testamentstagare, som erhållit kvarlåtenskapen

i dess helhet, kvotdel därav eller det obestämda överskottet (universell testamentstagare)

. I ändamål att undgå de olägenheter, vilka under vissa förhållanden

äro förenade med dödsbodelägarnas gemensamma förvaltning, tillhandahåller

förslaget en särskild förvaltningsform, som är avsedd att vid behov

träda i stället för delägarnas samförvaltning. Då dödsbodelägare det begär,

skall nämligen rätten förordna, att egendomen skall avträdas till förvaltning

av boutredningsman, samt utse någon att i sådan egenskap handhava förvaltningen.

Dylikt beslut kan också påkallas av den, som genom testamente

utsetts att i avseende å förvaltningen träda i arvingars och universella testamentstagares

ställe (testamentsexekutör). Vidare skall förordnande av boutredningsman

kunna meddelas på begäran av den, som erhållit legat eller äger

föra talan om fullgörande av ändamålsbestämmelse, där det prövas nödigt för

legatets eller ändamålsbestämmelsens verkställande, eller på begäran av borgenär

eller den, som står i ansvar för betalning av gäld efter den döde, där det

måste antagas, att dödsboet är på obestånd eller att sökandens rätt eljest äventyras.

Slutligen skall sådan särskild dödsboförvaltning anordnas, örn enligt

testamente egendomen skall vara undantagen delägarnas förvaltning men testamentsexekutör

ej utsetts eller den utsedde ej kan utföra uppdraget.

Till den lösning, som frågan örn dödsboförvaltningen sålunda fått, ansluta

sig åtskilliga andra mer eller mindre genomgripande ändringar i formerna för

boutredningen och vad därmed sammanhänger. Särskilt kan den ordning, i

vilken arvskiftet skall kunna genomföras i fall av oenighet mellan delägarna,

sägas icke vara annat än en fortsatt tillämpning av de principer, som ligga till

grund för reglerna om dödsboförvaltning genom boutredningsman, förordnad av

rätten. Skiftet skall nämligen i sådant fall ankomma på en skiftesman i enlighet

med de närmare föreskrifter, som härom givits i förslaget. Har boutredningen

verkställts av boutredningsman eller testamentsexekutör, skall denne

i egenskap av skiftesman medverka vid arvskiftet, såframt han icke själv är

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr Sk. 3

delägare i boet. Eljest skall rätten på begäran av dödsbodelägare utse särskild

skiftesman.

I motionen har hemställts, att propositionen måtte av riksdagen avslås samt Motionen.

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utarbetande av

nytt förslag med beaktande av vad i motionen anförts.

Motionären gör gällande, att på familjerättens område mer och mer visar

sig en strävan — känd även från andra områden — att ställa det privata livet

och dess förhållanden under det allmännas kontroll, att gripa in reglerande

och tvingande samt att låta det allmänna uppträda såsom förmyndare och

övervakare. En stark misstro mot den enskilde genomginge enligt motionären

hela denna lagstiftning. Av misstro mot den enskilde tvingade man honom

in i ett nät av förvaltningsföreskrifter, överförmyndare, övervakare

o. s. v. Det ekonomiska resultatet bleve som förut, mången gång sämre, men

den fria, självständiga andan och verksamhetslusten undertrycktes. Och denna

tendens framträdde även i det framlagda förslaget till lag örn boutredning

och arvskifte.

Sina anmärkningar mot de principer, efter vilka förslaget uppbyggts, har

motionären därefter närmare utvecklat, och utskottet tillåter sig härutinnan i

huvudsak hänvisa till motionen. I detta sammanhang vill utskottet emellertid

erinra örn vissa uttalanden rörande den viktiga frågan örn dödsboförvaltningens

handhavande.

Enligt motionären borde arvingarna ensamma bibehållas vid rätten och

skyldigheten att förvalta dödsboet, åtminstone intill dess att det förelåge lagakraftägande

testamente, som helt utestängde dem från delägarskäp i boet. Vidare

syntes det motionären, som örn bestämmelserna rörande boutredningsmannen

ledde tillbaka till borgenärerna och åsyftade deras bästa snarare än dödsboets.

Därtill komme, att det nya institutet pålagts uppgiften att lösa vissa

andra svårigheter i fråga örn boutredningsarbetet, som med institutets egentliga

ändamål icke hade något närmare eller nödvändigt sammanhang. Den

ena vore att bringa reda och, överhuvud taget, fortgång i boutredningsarbetet,

när det på grund av bristande enighet bland dödsbodelägarna gått i baklås.

Den andra åter betecknades av de fall, då testamentsexekutör i brist på

laga kraft å testamente icke kunde träda i funktion och då testamente, som

uteslöte delägares förvaltning, förefunnes, men testamentsexekutör ej förordnats

eller ej kunde utföra uppdraget. Denna sammanföring under ett och

samma institut av till synes enahanda, men till sina grunder olika uppgifter

förefölle icke hava varit till fördel. Det vore mer än troligt, att rätten icke

blott för enskilda dödsbodelägare utan även för enskilda legatarier, fordringsägare

m. fl. att utverka boutredningsmannaförordnande komme att, örn förslaget

ginge igenom, flitigt och på tidigt stadium i förvaltningen anlitas. Det

oerhörda intrång i familjelivet, som därmed tillskapats, torde i längden komma

att kännas såsom ett odrägligt och olidligt förmynderskap från det allmännas

sida och vore ensamt för sig tillräcklig grund för lagförslagets avvisande.

Det mest anmärkningsvärda i fråga örn det föreslagna boutrednings
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 8-4.

Utskottet.

mannainstitutet vore emellertid förslagets bestämmelser örn boutredningsman

såsom ersättare för vederbörligen förordnad testamentsexekutör. Det innebure

ett klart ingrepp i testamentsfriheten. Icke blott i och för sig, utan örn

möjligt ännu mera på grund av sina följder, måste förslaget härutinnan kraftigt

tillbakavisas. Det sist sagda jävades icke av möjligheten — och företrädesrätten

— för en testamentsexekutör att av rätten erhålla boutredningsmannaförordnande.

Ett testamentsexekutorsförordnande kunde komma att

förbises, och den möjlighet till rättelse, som i förslaget givits, mildrade föga

en sådan olägenhet och skulle väl sällan komma till användning. Det kunde

vidare ifrågasättas, huruvida domstolarna sutte inne med den nödiga personkännedom

och insikt, som erfordrades för att kunna rätt fylla den svåra uppgiften

att förordna boutredningsman med så vidsträckt befogenhet, som förslaget

förutsatte, och motionären ville även i fråga om kontrollen å boutredningsmannaförvaltningen

rikta uppmärksamheten på det förhållandet, att enligt

förslaget en och samma myndighet skulle utse dels en förrättningsman,

dels en kontrollant över denne.

Det är enligt utskottets mening riktigt att vid revision av lagstiftningen

rörande boutredning och arvskifte utgå från gällande lag och behålla de rättsregler,

som efter långvarig tillämpning visat sig ändamålsenliga. De brister,

som i olika hänseenden vidlåda den nuvarande ordningen, kunna helt visst avhjälpas

utan någon omläggning efter utländskt mönster.

Vad själva dödsboförvaltningen angår, är det sålunda på synnerligen goda

grunder, som dödsbodelägarnas gemensamma förvaltning bibehållits såsom den

normala formen för boutredningen. I vårt land har boutredningen sedan gammalt

ansetts såsom en angelägenhet, vilken bör ankomma på huvudintressenterna

i boet, därest ej annat påkallas av hänsyn till utomstående rättsägare.

Att universella testamentstagare därvid räknas till de förvaltningsberättigade

dödsbodelägarna måste anses utgöra en naturlig konsekvens av den rätt, som

sådan testamentstagare fått sig tillerkänd genom arvlåtarens testamentariska

förordnande. När den universella testamentstagaren i lagen jämställes med

arvinge i förvaltningshänseende, kan denna åtgärd icke sägas innebära annat

än det tydliga uttrycket för en uppfattning, som länge varit gängse och även

lämnat vissa spår i senare tids lagstiftning.

I de fall, då dödsbodelägarnas gemensamma förvaltning icke längre motsvarar

skäliga krav, skall förvaltningen enligt förslaget kunna övergå på en

av rätten förordnad boutredningsman. Åt den lösning, som detta viktiga organisatoriska

spörsmål sålunda erhållit, skänker utskottet sitt förord. Liksom

lagrådet har utskottet beaktat, att en effektiv utredningsform härigenom

kan åvägabringas i anslutning till hävdvunna förhållanden och rådande åskådningar

i fråga örn dödsbos behandling. Eftersom det är angeläget, att dödsboet

icke belastas med större utredningskostnader än som äro oundgängligen

nödvändiga, vill utskottet särskilt understryka, att införandet av varje annan

form för dödsboförvaltningen säkerligen skulle medföra ökade utgifter utan

motsvarande förbättring av förvaltningens kvalitet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr S4.

5

De betänkligheter, som motionären framfört mot huvudprinciperna för

förslaget till lag örn boutredning och arvskifte, kan utskottet följaktligen icke

dela. Man kan uppenbarligen icke bortse från kravet på en särskild dödsboförvaltning

att vid behov träda i stället för dödsbodelägarnas samförvaltning,

och en lösning, som innefattar mindre ingrepp i de enskilda medborgarnas

förhållanden än den föreslagna, lärer överhuvud icke kunna åstadkommas utan

uppgivande av de säkerhetskrav, som med hänsyn till de olika rättsägamas intressen

måste ställas på dödsboförvaltningen. Boutredningsmannainstitutet kan

så mycket mindre betecknas såsom ett intrång i familjelivet, som härigenom

öppnats en utväg ur mången situation, då den tvungna gemenskapen allvarligt

hotar att äventyra släktkänslans vidmakthållande.

Utskottet kan ej heller biträda de särskilda anmärkningar, som i motionen

riktats mot boutredningsmannainstitutet och vad därmed sammanhänger. Att

boutredningsmannaförordnande må utverkas icke blott vid bristande enighet

mellan de samförvaltande dödsbodelägarna utan även i andra fall, då det föreligger

behov av en ändrad form för boutredningen, finner utskottet svårligen

kunna betecknas såsom en nackdel. Fastmera synes det böra räknas förslaget

till förtjänst, att samma enkla och effektiva hjälpmedel står till förfogande i

alla de fall, i vilka den normala boutredningsformen icke fyller måttet. Icke

minst på ett område såsom det förevarande, där så gott som varje enskild medborgare

får praktisk erfarenhet av lagens innehåll, ligger det vikt uppå, att

reglerna icke te sig mera invecklade än som av sakliga skäl är oundgängligen

betingat. Enligt utskottets förmenande kan den omständigheten, att ett testamentsexekutorsförordnande

icke utgör hinder för egendomens avträdande till

boutredningsmannaförvaltning, icke betraktas såsom något ingrepp i testamentsfriheten.

Åt arvlåtaren kan icke inrymmas en rätt att under alla förhållanden

bestämma örn boutredningen, vilken icke blott angår successorerna

i kvarlåtenskapen utan även dödsboets borgenärer. Vederbörligt beaktande

har skänkts testamentet, i det att uppdraget såsom boutredningsman skall meddelas

den utsedda testamentsexekutorn, örn ej skäl däremot äro. Därest

ett testamentsexekutorsförordnande skulle förbises, lämna de stadganden,

som givits rörande boutredningsmans entledigande, direkt stöd för erforderlig

rättelse, och det torde med avseende å lagens tillämpning kunna förväntas, att

våra domstolar skola ägna nödig omsorg åt handläggningen av de ärenden, som

sammanhänga med dödsboförvaltningen.

Den svåra frågan om kontroll å förvaltning genom boutredningsman synes

även hava vunnit en tillfredsställande lösning, vilken icke i och för sig kan

bliva mindre antaglig därigenom, att kontrollorgan tillkommer genom rättens

förmedling. Utskottet vill även understryka, att kontroll kan bliva anordnad

icke blott på begäran av dödsbodelägare utan även i övriga rättsägares intresse.

En borgenär, som finner sig hava anledning att ställa förvaltningen under

uppsikt, kan sålunda vända sig till vederbörande domstol, och efter prövning,

huruvida åtgärd är påkallad, har rätten att ex officio fatta beslut i

ärendet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 34.

Bouppteck
ning.

Förslaget.

Utskottet.

Betalningen

av golden.

Förslaget.

Utskottet.

I fråga om bouppteckning ansluter sig förslaget i huvudsak till den gällande

rätten, och de bestämmelser, som innefatta ändringar eller tillägg, gå

ut på att tillskapa ännu starkare garantier för att bouppteckningen lämnar

tillförlitliga uppgifter örn delägarna i dödsboet samt örn boets tillgångar

och skulder.

Enligt utskottets mening är det till betydande gagn, att den centrala ställning,

som bouppteckningen intagit i dödsboutredningen, bibehålies och ytterligare

förstärkes, och fördelarna av fullständighet i bouppteckningen synas

icke hava blivit köpta till priset av några svårigheter vid lagens tillämpning.

Ej minst torde den uppgiftsplikt, som i 3 kap. 5 § stadgats angående erhållna

arvsförskott och gåvor, få goda verkningar i den riktningen, att laglottsberättigad

arvinge bättre än hittills kan påkalla efterföljd av reglerna örn avräknings-

och återbäringsskyldighet.

På en särskild punkt har utskottet emellertid ansett sig böra vidtaga en

mindre jämkning. För den händelse successionsföljden är sådan, att lott i

kvarlåtenskapen skall åtnjutas först sedan arvinge eller universell testamentstagare

avlidit, bör enligt förslaget kallelse till bouppteckningen utfärdas icke

blott å första mottagaren i egenskap av dödsbodelägare utan även å den, som

vid ifrågavarande tid står närmast till att slutligen taga arvet eller testamentslotten.

Mot denna ordning har utskottet icke något att erinra, men åt

lagtexten i 3 kap. 2 § första stycket bör lämpligen givas en avfattning, som

tydligare utmärker lagens rätta mening, såvitt angår kallelsen å de slutliga

mottagarna.

Även i fråga om betalningen av den dödes gäld bygger förslaget på grundvalen

av den rättsuppfattning, som länge varit härskande i vårt land. Dödsbodelägarna

skola alltjämt kunna undgå personligt ansvar för gälden,

därest de inom viss tid avsäga sig befattning med dödsboförvaltningen. Förslaget

innehåller dock den viktiga nyheten, att gäldsbefriande egendomsavträde

kan äga rum icke blott genom konkurs utan även genom egendomens

överlämnande till förvaltning av boutredningsman, förordnad av rätten.

Till den ordning, som sålunda föreslagits med avseende å gäldsbetalningen,

kan utskottet lämna sin tillstyrkan. För dödsbodelägarna måste det bliva av

stor betydelse, att befrielse från personligt gäldsansvar kan ernås i annan

ordning än genom konkurs. Utskottet vill i detta sammanhang undanröja

ett missförstånd, som kommit till synes i motionärens framställning. Sedan

egendomen rätteligen avträtts till förvaltning av boutredningsman, ankommer

det visserligen på denne att, örn dödsboet är på obestånd och uppgörelse icke

kan träffas med borgenärerna, i sin tur avträda egendomen till konkurs, men

underlåtenhet härutinnan utövar icke — såsom motionären förutsätter —

någon inverkan på frågan örn dödsbodelägarnas ansvar för den dödes

gäld.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 3b.

7

Vad beträffar påföljden av egendomsavträde på ansökan, som ingives efter

den normala avträdestidens utlöpande, d. v. s. senare än en månad efter det

bouppteckningen förrättades, framgår av det förberedande lagstiftningsarbetet,

att flera lösningar äro tänkbara. Visserligen torde mot den i förslaget

antagna huvudprincipen, enligt vilken dödsbodelägarna stå i viss närmare bestämd

ansvarighet för den äldre gälden, icke vara något att erinra, men ansvarigheten

kan utkrävas på olika vägar. Denna fråga gjordes i lagberedningens

förslag till en angelägenhet mellan dödsbodelägarna och den enskilda borgenären.

En sådan ordning, som ur vissa synpunkter kan medföra en fördel för dödsbodelägarna,

är emellertid förknippad med åtskilliga olägenheter, vilka lagrådet

i sitt utlåtande närmare utvecklat, och de stadganden, som propositionen

med beaktande av nämnda erinringar upptager i ämnet, äro enligt utskottets

mening att föredraga. Dessa stadganden innebära, att delägare är pliktig att

till dödsboet utgiva det belopp, varmed gäld, som var honom veterlig en månad

före ansökningsdagen, överstiger värdet av den avträdda egendomen och eljest

tillgängliga medel, varefter delägaren ej vidare står i ansvar mot enskild

borgenär i boet.

Enligt 4 kap. 6 § i förslaget skall egendom, som utgivits såsom legat eller

jämlikt ändamålsbestämmelse, återbäras, såvitt det erfordras för täckning

av gäld, och örn egendom, som utgivits jämlikt ändamålsbestämmelse, ej finnes

i behåll, skall ej i något fall ersättning därför utgå i vidare mån än egendomen

prövas hava medfört nytta. I sin senare del avser denna regel att av

billighetsskäl möjliggöra vissa modifikationer i skyldigheten att återställa

testamenterad egendom för betalning av gäld efter den döde. Behovet av

dylika modifikationer vill utskottet understryka. Såsom jämväl lagrådet påpekat,

förhåller det sig ofta så, att mottagandet av egendomen skett i synnerligen

välgrundad god tro och att fånget under längre tid lämnats okvalt. Då

det kan ifrågasättas, huruvida den föreslagna regeln lämnar tillräckligt utrymme

åt rättstillämpningen att låta billighetshänsyn gälla i alla därtill ägnade

fall, har utskottet funnit sig böra förorda ändrad avfattning i vad angår

egendom, som ej finnes i behåll. Obilliga resultat torde undgås genom en

allmän föreskrift örn att egendomens värde skall gäldas, såvitt ej särskilda

skäl däremot äro.

I samband härmed har utskottet vidtagit jämkning i det i 4 kap. 7 § valda

uttryckssättet. Det synes icke nödigt att betunga lagtexten med anmärkning

örn att den i sistnämnda paragraf angivna skyldigheten skall inträda, då bodelning

eller skifte går åter eller det eljest är erforderligt.

I gällande lag finnas icke några stadganden angående verkställande av Verkställighet

legat och testamentariska ändamålsbestämmelser, frånsett de särskilda tolk- ai''ändamålsCningsregler,

som givits i lagen örn testamente. Till den del, som förslaget inne- bestämmelser.

fattar allmänna föreskrifter örn verkställigheten av ifrågavarande testaments- Förslaget.

förordnanden, fyller förslaget sålunda en lucka i lagstiftningen. De i ämnet

meddelade föreskrifterna avse icke blott att närmare angiva tidpunkten för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 3b.

verkställigheten utan även att lösa uppkommande frågor av annat slag, såsom

örn avkastning av testamenterad egendom, ränta å penninglegat samt nedlagda

kostnader.

Utskottet. Det måste hälsas med tillfredsställelse, att den viktiga del av boutredningen,

som består i utgivande av legat och fullgörande av ändamålsbestämmelser,

omsider blivit föremål för lagreglering. De stadganden, som föreslagits i

detta ämne, anknyta i åtskilliga hänseenden direkt till en uppfattning, som

blivit prövad och erkänd i praxis, och även såvitt fråga är örn införande av

nya principer, måste den ståndpunkt, som i förslaget intagits, anses välgrundad.

Icke minst får det betecknas såsom en fördel, att spörsmålet örn ränta

å penninglegat vunnit en klar och enkel lösning. Mot den föreslagna regeln

örn att å sådant legat skall, därest ej annat framgår av testamentet, beräknas

fem procents ränta efter det fyra månader förflutit från dödsfallet, har motionären

riktat vissa anmärkningar, till vilka utskottet icke kan ansluta sig. Någon

motsättning synes icke — såsom motionären framhållit — föreligga mellan

huvudregeln örn legats utgivande och den ifrågavarande föreskriften örn

ränta å penninglegat. Sistnämnda stadgande har nämligen icke något att

skaffa med tidpunkten för legatets verkställande utan träffar endast bestämmelse,

örn och i vad mån avkastning skall vid penninglegat tillgodoräknas

testamentstagaren i form av ränta på det testamenterade beloppet. För den

i förslaget angivna ränteberäkningen tala enligt utskottets mening vägande

skäl, som icke blivit jävade av vad i motionen anförts.

Arvskiftet. Samtidigt som förslaget fasthåller vid principen om arvskiftet såsom en

Förslaget, enskild förrättning, varigenom successorerna utbryta dem tillkommande andelsrätt

i kvarlåtenskapen, har förslaget genom införande av skiftesmannainstitutet

åvägabringat en särskild ordning för skiftesförrättningen i sådana

fall, då enighet ej kan vinnas mellan de olika delägarna.

Utskottet. Ehuru reglerna örn dödsboförvaltning genom en av rätten förordnad boutredningsman

måste betecknas såsom den mest betydelsefulla nyheten i förslaget,

får det anses vara en nära nog lika stor fördel, att förutsättningar skapats

för en tillfredsställande avveckling av det tvångsläge, som uppkommer

vid oenighet örn arvskiftets genomförande. De bestämmelser, som i sådant

hänseende upptagits i förslaget, synas väl fylla sitt ändamål, och i och för sig

är det en vinst, att lagstiftningen på denna punkt kunnat utformas i nära anslutning

till de stadganden, som givits rörande förvaltning genom boutredningsman

eller testamentsexekutör. Ehuru skiftet principiellt är successorernas

egen sak, är det sålunda praktiskt, att den av rätten förordnade boutredningsman,

som verkställt dödsboförvaltningen, även leder skiftesförrättningen

i egenskap av skiftesman. Utskottet vill dock i detta sammanhang understryka,

att det kan förekomma omständigheter, som göra boutredningsmannen

mindre skickad att handlägga skiftesärendet. I dylikt fall kan erforderlig

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 34.

9

rättelse ernås genom att annan förordnas till skiftesman, och det må framhållas,

att ett entledigande icke behöver förutsätta vårdslöshet eller försummelse

å boutredningsmannens sida eller överhuvud innebära något för honom

personligen nedsättande.

Till de materiella regler, som avse skiftesläggningen, har förslaget knutit

föreskrift örn att fordran å delägare skall tillskiftas denne, så långt hans lott

förslår (6 kap. 3 §). Att denna princip, vilken vunnit allmän tillämpning i

praxis, fastslås i lag torde vara lämpligt. Emellertid bör beaktas, att det

även under andra förhållanden kan vara rimligt, att, med användande av

samma delningsmetod, lägga viss fordran å delägares lott. Exempelvis kan

försträckning vara av arvlåtaren given till delägares make under sådana betingelser,

att det försträckta beloppet kommer båda makarna till godo, och då

synes den måhända tillfälliga omständigheten, att skuldebrevet utfärdats av

delägarens make i stället för av delägaren själv, icke böra föranleda, att fordringen

hänvisas till lika fördelning vid arvskiftet. Någon tillfredsställande

lagregel i detta ämne lärer dock icke kunna uppställas, och det måste därför

lämnas åt rättstillämpningen att med hänsyn till omständigheterna i det särskilda

fallet träffa det rätta avgörandet.

Eörutom de regler, för vilka i det föregående en kortfattad redogörelse bli- övriga stadvit

‘lämnad, föreslås åtskilliga andra stadganden av betydelse för det rätts- f''laget till lag

område, som nu är föremål för behandling. Sålunda givas .särskilda före- om boutredskrifter

örn sammanlevnad i oskiftat dödsbo, och lagen örn boutredning och arvskifte.

arvskifte avslutas med bestämmelser angående dödförklaring. Förslaget.

Mot förslaget i dessa delar har utskottet icke funnit anledning till någon Utskottet.

erinran.

De bestämmelser, som äro påkallade med avseende å införandet av en ny

lag örn boutredning och arvskifte, hava sammanförts i en särskild promulgationslag,

i huvudsak upprättad efter de principer, som fastställts vid ikraftträdandet

av de tidigare antagna lagarna på successionsrättens område.

Promulga
tionsbestäm
melser.

Förslaget.

Jämväl till dessa stadganden vill utskottet skänka sin anslutning. Allenast Utskottet.

i några detaljfrågor har utskottet ansett sig böra föreslå vissa smärre jämkningar.

Vad för åtskilliga städer enligt äldre lag gäller örn borgmästares och råds

befattning med bouppteckningars upprättande skall enligt 4 § äga tillämpning

vid dödsfall, som inträffar före utgången av år 1938. Vidare inrymmer förslaget

åt Konungen rätt att på framställning av sådan stad förordna, att den

äldre lagen skall jämväl därefter tillsvidare eller för viss tid gälla för den

staden; dock må särskild bouppteckningsavgift ej i något fall upptagas, där

dödsfallet inträffat efter nämnda års utgång.

Det kan ifrågasättas, örn den utmätta femårsperioden är tillräcklig för avvecklingen,

såvitt angår bouppteckningsavgiftema. Den övergång till annan

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande Nr Sh.

skatteform, som härav påkallas, kan medföra vanskligheter, särskilt under nu

rådande ekonomiska konjunkturer. Enligt utskottets mening kunde i städernas

intresse en mjukare övergång beredas, därest i dispens, som avsåge fortsatt

tillämpning av den äldre ordningen, finge inbegripas rätt att även under någon

tid efter år 1938 uttaga bouppteckningsavgifter.

Eör en sådan utvidgning tala även andra skäl, vilka åberopats i en till utskottet

ställd skrivelse den 17 februari 1933 från Svenska stadsförbundets

styrelse. I vissa av de städer, där bouppteckningsprovision för närvarande utgår,

äro inflytande belopp anvisade för bestridande av avlöning till rådhusrättens

befattningshavare. Vad dessa städer beträffar, torde kunna förutsättas, att

bouppteckningsprivilegiets upphävande kommer att medföra krav på lönereglering.

På åtskilliga håll väntas frågan örn upphörande av den egna jurisdiktionen

bliva aktuell inom en snar framtid. Därest detta inträffar inom de

närmaste åren efter 1938 års utgång, vore tydligen mindre tilltalande, örn

särskild lönereglering skulle behöva företagas med verkan allenast för en

kortare tid.

Å andra sidan böra bouppteckningsavgifter, vilka ju innebära en särskild

beskattning, icke få vara bibehållna under längre tid än som av hänsyn till

ifrågavarande städer kan anses skäligt, och utskottet har därför föreslagit, att

sådana avgifter ej i något fall skola erläggas, där dödsfallet inträffat efter

utgången av år 1943.

I ändamål att även åt boutredningar, som pågå vid lagens ikraftträdande,

bereda de fördelar, vilka innefattas i möjligheten att få förordnande av boutredningsman

eller skiftesman, har i 6 § första stycket föreskrivits, att vad

i nya lagen örn boutredning och arvskifte är stadgat örn sådant förordnande

skall gälla, ändå att dödsfallet inträffat före den 1 januari 1934, och har boutredningsman

eller skiftesman förordnats, skall, enligt andra stycket i samma

paragraf, i fråga örn åtgärder, som därefter vidtagas, nya lagen i allo

lända till efterrättelse. Av lagberedningens motiv framgår, att nya lagen

i dylikt fall är avsedd att tillämpas jämväl beträffande rättsverkningarna av

ett boutredningsmannaförordnande. Sålunda skall avträde till förvaltning av

boutredningsman på ansökan, som göres inom en månad efter det bouppteckningen

förrättades, för dödsbodelägarna medföra befrielse från ansvar för sådan

gäld efter den döde, som var dem veterlig vid bouppteckningens förrättande.

Denna tolkning av lagstadgandet blir emellertid underlättad, om paragrafens

andra stycke avfattas på sätt lagberedningen föreslagit, d. v. s. utan

den angivna begränsningen i nya lagens tillämpning, och utskottet har därför

föreslagit ändring i sådan riktning.

Därjämte har utskottet i första stycket av förevarande paragraf vidtagit

en formell jämkning, som endast avser att åvägabringa närmare överensstämmelse

med det i 1 § andra stycket använda uttryckssättet.

Lagförslagen Bland de lagförslag, som innefatta av huvudförslaget föranledda ändringar

/ övrigt, på an(}ra lagstiftningsområden, förekommer ett förslag till lag örn ändrad lydelse

av 11 kap. 11 § rättegångsbalken. Beträffande delgivning av stämning

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutslcottets utlåtande Nr 3-4.

11

har här stadgats, att stämning å dödsbo skall delgivas den, som äger företräda

boet. Äro flera gemensamt därtill behöriga, må stämningen delgivas

någon av dem, delägare dock endast örn han sitter i boet. Har stämningen

mottagits av delägare, har denne att gentemot var och en av de övriga svara för

att han utan dröjsmål erhåller stämningen i besannad avskrift.

Enligt gällande rätt må stämningen delgivas den, som i boet sitter, evad

han är delägare eller syssloman. Det genom propositionen framlagda ändringsförslaget

är betingat av att dödsboet i förslaget uppfattas såsom ett särskilt

rättssubjekt. Från denna utgångspunkt är det naturligt, att reglerna örn

stämning gestaltas efter huvudsakligen samma principer, som gälla för juridiska

personer i allmänhet. Sålunda må delgivning ske vid samförvaltning

med delägare, som sitter i boet, och eljest med boutredningsman eller testamentsexekutör,

och förslaget innebär vidare, att stämning å dödsbo, som är

föremål för förberedande vård i avvaktan på boutredning i vanlig ordning, kan

delgivas den, som enligt 1 kap. 2 § lagen örn boutredning och arvskifte är att

anse såsom vårdare av boets egendom. Emellertid kan man icke bortse ifrån

att det för den, som öppnar rättegång mot dödsbo, ibland möter svårigheter

att fastställa, huru dödsboförvaltningen är ordnad. En sådan undersökning

har icke stöd i något registreringssystem av samma slag som det för aktiebolag

och ekonomiska föreningar tillämpade. Eftersom en felaktig delgivningsåtgärd

kan medföra allvarliga rättsförluster, synes det utskottet önskligt,

att möjlighet skapas för att även i tveksamma fall med säkerhet få en

rättsligen giltig delgivning till stånd. En sådan möjlighet torde lämpligen

ernås därigenom, att stämning får delgivas dödsbodelägare, som sitter i boet,

även i sådant fall, då boet ej står under delägarnas förvaltning. Därest stämning

delgivits någon, som icke äger företräda boet eller ej är ensam därtill

behörig, bör denne svara för att var och en, som äger företräda boet, utan

dröjsmål erhåller stämningen i besannad avskrift, och stadgande härom har

tillika upptagits i det av utskottet omarbetade förslaget.

Beträffande övriga följdförfattningar har utskottet icke funnit skäl att

framställa några anmärkningar.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förslag

ej kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas, måtte

för sin del antaga följande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande Nr S-4.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Lag

om boutredning och aryshifte.

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Allmänna bestämmelser örn boutredning.

1 §•

Efterlevande make, arvingar och universella testamentstagare (dödsbodelägare)

hava att, där ej särskild dödsboförvaltning är anordnad efter vad i

denna lag stadgas, för verkställande av boutredning gemensamt förvalta den

dödes egendom. De företräda därvid dödsboet mot tredje man samt äga att

tala och svara i mål som röra boet. Åtgärd, som ej tål uppskov, må företagas,

oaktat samtliga delägares samtycke ej kan inhämtas.

Har bodelning skett eller är giftorätt eljest utesluten, är efterlevande maken

ej dödsbodelägare, där han ej är arvinge eller universell testamentstagare.

Den, som äger taga arv eller testamente först sedan annan arvinge eller universell

testamentstagare avlidit, är delägare i dennes bo men ej i arvlåtarens.

Innan testamente blivit ståndande, anses såsom delägare såväl arvinge, vilken

uteslutits från arv, som ock den, vilken insatts till universell testamentstagare.

2 §•

Till dess att egendomen omhändertagits av samtliga dödsbodelägare eller

den, som eljest har att förvalta boet, skall egendomen, där den ej står under

vård av förmyndare, syssloman eller annan, vårdas av delägare, som sammanbodde

med den avlidne eller eljest kan taga vård örn egendomen; och har han

att ofördröjligen underrätta övriga delägare om dödsfallet samt, där god man

för delägare tarvas, hos rätten göra anmälan såsom i lagen örn förmynderskap

sägs. Vad nu är sagt örn delägare gälle ock efterlevande make, som ej är

delägare i boet.

Är ej någon, som sålunda tager vård örn den dödes egendom, skall husfolk,

husvärd eller annan, som är därtill närmast, omhändertaga egendomen samt

tillkalla delägare eller hos rätten göra anmälan örn dödsfallet; och förordne

rätten, där det tarvas, god man att fullgöra vad enligt första stycket åligger

delägare. Göres å landet anmälan å tid, då rättegångsdag ej inträffar, äge

domaren meddela förordnande att gälla tills rätten fattat beslut i ärendet.

3 §.

Göres för dödsbo annan gäld än som erfordras för begravningen eller för

boets uppteckning, vård eller förvaltning eller företages eljest för dödsboet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutsJcottets utlåtande Nr S-h.

13

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

rättshandling, som ej är för sådant ändamål erforderlig, vare det ej för boet

bindande, med mindre tredje man var i god tro.

4 §.

Vad tredje man i god tro slutit med dem, som enligt bouppteckningen äro

dödsbodelägare, vare gällande, ändå att flera delägare finnas.

Har, innan bouppteckning skett, rättshandling företagits utan medverkan

av testamentstagare, vare den ej på sådan grund ogiltig, där tredje man var i

god tro och rättshandlingen skäligen ej kunde anstå tills bouppteckningen

förrättats.

5 §•

Delägare, som var för sin försörjning beroende av den döde, åge såsom

förskott å sin lott utfå vad för sådant ändamål erfordras, såvitt lotten uppenbarligen

förslår och förskottet kan lämnas utan olägenhet för utredningen.

Efterlevande make och oförsörjda barn eller adoptivbarn njute städse nödigt

underhåll ur boet under tre månader från dödsfallet.

6 §■

Dödsbodelägare vare pliktig att ersätta skada, som han med avseende å

boets vård eller förvaltning uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndat någon,

vars rätt är av utredningen beroende.

Äro flera ersättningspliktiga, svare de en för alla och alla för en. Vad sålunda

utgivits varde dem emellan fördelat efter deras andelar i kvarlåtenskapen,

så långt de förslå, och därutöver efter huvudtalet, där ej jämkning prövas

skälig med hänsyn till den större eller mindre skuld, som ligger envar delägare

till last.

2 KAP.

Om boutredningsman och testamentsexekutör.

1 §•

Då dödsbodelägare det begär, skall rätten förordna, att egendomen skall

avträdas till förvaltning av boutredningsman, samt utse någon att i sådan

egenskap handhava förvaltningen. Har någon genom testamente blivit utsedd

att i avseende å förvaltningen träda i arvingars och universella testamentstagares

ställe (testamentsexekutör), äge jämväl han påkalla beslut som nu är

sagt. Sådant beslut skall ock meddelas på begäran av den, som erhållit legat

eller äger föra talan om fullgörande av ändamålsbestämmelse, där det prövas

nödigt för legatets eller ändamålsbestämmelsens verkställande, eller på begäran

av borgenär eller den, som står i ansvar för betalning av gäld efter den döde,

där det måste antagas, att dödsboet är på obestånd eller att sökandens rätt

eljest äventyras.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande Nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Skall enligt testamente egendomen vara undantagen delägarnas förvaltning,

men är testamentsexekutör ej utsedd eller kan den utsedde ej utföra uppdraget,

meddele rätten, då ansökan göres av någon, vars rätt är av utredningen

beroende, eller förhållandet eljest varder kunnigt, beslut som i första stycket

sägs.

Beslut enligt denna paragraf må grundas jämväl å testamente, som ej vunnit

laga kraft.

2 §.

Vid ansökan, som i 1 § sägs, fogas avskrift av bouppteckningen efter den

döde eller, där inregistrering skett, uppgift å dagen därför. Är ej bouppteckning

förrättad, lämnas trovärdig uppgift örn delägarna i boet och deras

hemvist samt, där testamentsexekutör är förordnad, dennes namn och hemvist.

3 §.

Val av boutredningsman skall så träffas, att uppdraget kan förväntas bliva

utfört med den insikt, som boets beskaffenhet kräver. Särskilt avseende skall

fästas vid förslag av dem, vilkas rätt är av utredningen beroende.

Delägare må förordnas till boutredningsman.

Är testamentsexekutör utsedd, skall förordnandet meddelas honom, örn ej

skäl däremot äro.

4 §•

Där det prövas erforderligt, må flera boutredningsman förordnas. Rätten

äge bestämma, att förvaltningen skall delas mellan dem, och föreskrive därvid

tillika, efter vilka grunder delningen skall ske.

5 §•

Vill boutredningsman frånträda sitt uppdrag och visar han skälig orsak,

varde han av rätten entledigad.

Finnes boutredningsman icke vara lämplig eller bör han av annan särskild

orsak skiljas fran uppdraget, varde han entledigad, då det begäres av någon,

vars rätt är av utredningen beroende, eller förhållandet eljest varder kunnigt.

Är testamentsexekutör förordnad till boutredningsman och förklaras testamentet

sedermera ogiltigt, skall rätten på begäran pröva, huruvida uppdraget

likväl bör vara honom anförtrott.

6 §•

Göres av samtliga delägare ansökan, att boet ej längre skall förvaltas av

boutredningsman, och är ej fall för handen, som i 1 § andra stycket sägs, skall

rätten, med boutredningsmannens entledigande, förordna därom, såframt det

kan ske utan fara för någon, vars rätt är av utredningen beroende. Är testamentsexekutör

förordnad till boutredningsman, skall hans samtycke inhämtas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 84.

15

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

7 §•

Avträdes dödsbos egendom till konkurs, vare förordnandet för boutredningsman

förfallet.

8 §•

Dör boutredningsman, skall det av den, som har hans egendom i sin vård,

utan dröjsmål anmälas hos rätten.

9 §•

Ansökan, som avses i 1 eller 5 §, må, då rättegångsdag ej inträffar, ingivas

på landet till domaren och i stad till den rättens befattningshavare, som därtill

är satt, eller, örn sådan ej finnes, till rättens ordförande.

Har den, som gjort ansökan enligt 1 §, ej fullgjort vad i 2 § är stadgat,

skall rätten eller domaren förelägga honom viss tid därtill, vid äventyr att,

där det felande ej är tillgängligt, då ärendet upptages till vidare behandling,

ansökningen skall vara förfallen. Innan rätten meddelar beslut, som avses i

1 eller 5 §, skola dödsbodelägarna genom särskilda meddelanden av rätten

eller domaren erhålla tillfälle att yttra sig, såvitt det utan märklig tidsutdräkt

kan ske. Där det prövas erforderligt, skall delägare jämte sökanden på

sätt nyss är sagt kallas att inställa sig inför rätten.

Ej må någon förordnas till boutredningsman utan att han därtill samtyckt

eller entledigas från sådant uppdrag utan att han erhållit tillfälle att yttra

sig.

10 §.

Kan i ärende, som avses i 1 eller 5 §, slutligt avgörande ej omedelbart

träffas, åge rätten eller på landet domaren, där det erfordras, meddela beslut

att gälla intill dess att sådant avgörande föreligger; och skall vad i 9 § tredje

stycket sägs vinna tillämpning, i fråga örn entledigande av boutredningsman

dock endast där så utan märklig tidsutdräkt kan ske. Har beslutet meddelats

av domaren, skall det å nästa rättegångsdag anmälas för rätten.

Mot rättens eller domarens beslut skall, i händelse av missnöje, föras

särskild talan.

11 §•

Boutredningsmannen har att, med iakttagande av vad nedan är stadgat,

företaga alla för boets utredning erforderliga åtgärder.

Finnas tillgångarna ej förslå till gäldens betalning, skall boutredningsmannen

söka träffa uppgörelse med borgenärerna angående deras förnöjande. Kan

uppgörelse ej ernås och fylla delägarna ej bristen, varde boets egendom av

boutredningsmannen avträdd till konkurs.

I fråga örn rättshandlingar, som i avsevärd mån inverka på delägarnas behållning

i boet, samt beträffande andra angelägenheter av vikt, såsom avyttring

av egendom som har särskilt värde för delägarna, avveckling av rörelse

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande Nr Si.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

som den döde idkat eller uppgörelse med borgenärerna, skall boutredningsmannen

inhämta delägarnas mening, där det lämpligen kan ske.

12 §.

Boutredningsmannen företräder dödsboet mot tredje man samt äger att

tala och svara i mål som röra boet.

13 §.

Fast egendom eller tomträtt må ej av boutredningsmannen överlåtas, utan

att delägarna skriftligen med två vittnen lämna sitt samtycke eller, där

det ej kan erhållas, rätten på ansökan tillåter åtgärden. Vad nu är sagt

lände dock ej till inskränkning i den förfoganderätt, som kan tillkomma boutredningsmannen

enligt lagakraftvunnet testamente.

Har boutredningsmannen utan erforderligt samtycke företagit åtgärd, som

i första stycket sägs, vare den ogin, örn delägare väcker klander därå; instämme

dock sin talan inom tre månader, från det han fick kännedom örn åtgärden,

och senast inom ett år, sedan lagfart eller inskrivning beviljades.

14 §.

Till dödsboet hörande penningmedel, som göras räntebärande genom insättning

i bank, skola insättas i boets namn. Dödsboets egendom må ej

heller eljest sammanblandas med vad boutredningsmannen eller annan tillhörer.

Utöver vad av 1 kap. 5 § föranledes, må egendom ej förskottsvis till delägare

utgivas, med mindre det kan ske utan men för annan, vars rätt är av

utredningen beroende.

15 §.

Så snart dödsboet beretts för bodelning eller arvskifte samt delning kan

äga rum utan men för någon, vars rätt är av utredningen beroende, gore

boutredningsmannen anmälan härom till delägarna och avgive redovisning

för sin förvaltning.

Sedan bodelning eller arvskifte förrättats av delägarna, skall boutredningsmannen

till envar av dem utgiva honom tillkommande egendom. Samma lag

vare, där av skiftesman verkställd delning blivit ståndande.

Har boutredningsman frånträtt uppdraget utan att det blivit slutfört efter

vad nu är sagt, vare han ock redovisningsskyldig.

16 §.

Kunna flera boutredningsman, som hava förvaltningen odelad, ej enas i

ärende, vari avgörandet tillkommer dem, och föreligger ej flertal för viss

mening, skall saken hänskjutas till rättens avgörande. Mot rättens beslut må

talan ej föras.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 34.

17

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

17 §.

När dödsbodelägare det begär eller rätten eljest prövar lämpligt, förordne

rätten god man att öva tillsyn å boutredningsmannens förvaltning, såframt

boutredningsmannen icke ställer säkerhet för ersättning, som han kan finnas

skyldig att utgiva. Gode mannen äge genomgå räkenskaper och andra handlingar

ävensom verkställa inventering av egendomen. Han skall, på föreläggande

av rätten eller framställning av delägare, meddela upplysningar örn

boet och dess förvaltning samt, där anledning föreligger till anmärkning, göra

anmälan hos rätten.

Är god man ej utsedd, äge rätten, på ansökan av delägare eller eljest,

förelägga boutredningsmannen att avgiva redogörelse för sin förvaltning eller

ock förordna någon att företaga granskning av förvaltningen och däröver

avgiva berättelse.

Har beslut enligt denna paragraf meddelats på ansökan av allenast vissa

delägare, må rätten på talan av delägare föreskriva, att kostnaden ej skall

stanna å boet utan av sökandena slutligen gäldas, med fördelning dem emellan

efter deras lotter i boet.

18 §.

Boutredningsman vare pliktig att ersätta skada, som han uppsåtligen eller

av vårdslöshet tillskyndat dödsboet eller någon, vars rätt är av utredningen

beroende.

Äro flera utredningsmän ersättningspliktiga, svare de en för alla och alla

för en. Ersättningsbeloppet varde utredningsmännen emellan slutligen fördelat

efter den större eller mindre skuld, som prövas ligga envar av dem till

last.

19 §.

Örn talan å boutredningsmans förvaltning gälle vad örn syssloman är stadgat.

Klandertalan må av envar delägare föras. Den, som anställt klandertalan,

vare berättigad att av dödsboet erhålla ersättning för rättegångskostnaden,

i den mån den täckes av vad genom rättegången kommit boet till godo.

Boutredningsmannen äge av dödsboet erhålla skäligt arvode ävensom ersättning

för sina kostnader. Lämnar boet ej tillgång, skall sådan gottgörelse

gäldas av den, på vars ansökan förordnandet meddelats. Äro flera betalningsskyldiga,

svare de en för alla och alla för en.

20 §.

Förordnande att vara testamentsexekutör skall, såvitt ej annat framgår av

testamentet, anses innefatta bemyndigande att företaga alla för boets utredning

erforderliga åtgärder.

Vad i 14—16, 18 och 19 §§ sagts örn boutredningsman skall äga motsvarande

tillämpning å testamentsexekutör ävensom å den, som genom testa
Bihang

till riksdagens protokoll 1933. 9 sami. 1 avd. Nr SU. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande Nr Si.

(Kungl. Maj:ts förslag.) ! (Utskottets förslag.)

mente förordnats att allenast i viss del verkställa utredningen efter den döde;

och skall jämväl örn entledigande gälla vad örn boutredningsman är stadgat.

21 §.

Talan mot domarens beslut föres i hovrätten, och varde tiden för besvärs

anförande räknad från det klaganden erhöll del av beslutet.

I ärenden, som avses i 10 §, må talan mot hovrättens beslut ej föras.

22 §.

Rättens eller domarens beslut i ärenden enligt detta kapitel skola utan

binder av förd klagan lända till efterrättelse, dock ej beslut enligt 6 §.

3 KAP.

Om bouppteckning.

1 §•

Bouppteckning skall förrättas sist tre månader från dödsfallet, såframt ej,

på ansökan inom samma tid, rätten eller på landet domaren med hänsyn till

boets beskaffenhet eller av annan särskild orsak den tid förlänger.

Har sådant beslut meddelats av domaren, skall det å nästa rättegångsdag

anmälas för rätten. Talan mot domarens beslut föres i hovrätten.

2 §.

Dödsbodelägare, som har egendomen

i sin vård, eller ock boutredningsman

eller testamentsexekutör skall bestämma

tid och ort för bouppteckning

samt utse två kunniga och trovärdiga

gode män att den förrätta. Till förrättningen

skola i god tid kallas samtliga

delägare. Efterlevande make varde

kallad, ändå att han ej är delägare.

Skall lott i kvarlåtenskapen åtnjutas

först sedan arvinge eller universell

testamentstagare avlidit, skall

kallelse ock ske å den, som vid tiden

för bouppteckningen är närmast att

taga arv eller testamente.

2 §.

Dödsbodelägare, som har egendomen

i sin vård, eller ock boutredningsman

eller testamentsexekutör skall bestämma

tid och ort för bouppteckning samt

utse två kunniga och trovärdiga gode

män att den förrätta. Till förrättningen

skola i god tid kallas samtliga delägare.

Efterlevande make varde kallad,

ändå att han ej är delägare. Skall

lott i kvarlåtenskapen åtnjutas först

sedan arvinge eller universell testamentstagare

avlidit, skall kallelse ock

ske å den, som vid tiden för bouppteckningen

är närmast att sålunda taga

arv eller testamente.

Varder egendomen ej omhändertagen av delägare, boutredningsman eller

testamentsexekutör, ankomme på annan, som efter vad i 1 kap. 2 § sägs

har egendomen i sin vård, att föranstalta örn bouppteckning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 3b.

19

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 §.

I bouppteckningen angivas dagen för förrättningen, den dödes fullständiga

namn, yrke och hemvist samt dödsdagen, så ock deras namn och hemvist,

vilka skolat kallas till förrättningen, med uppgift tillika, för underårig örn

hans födelsedag och för arvinge örn hans skyldskap med den döde. Arvinge

skall angivas, ändå att det står fast, att han är från del i kvarlåtenskapen

utesluten. Kan uppgift i visst hänseende ej lämnas, varde det anmärkt.

Av bouppteckningen skall framgå, vilka vid förrättningen närvarit. Där

någon, som skolat kallas, ej närvarit, skall vid bouppteckningen fogas bevis,

att han blivit i tid kallad.

4 §.

Boets tillgångar och skulder antecknas sådana de voro vid dödsfallet. Tillgångarna

upptagas med angivande av värdet.

Lever make efter, skola jämväl hans tillgångar och skulder antecknas; dock

att, där giftorättsgemenskap var utesluten, anteckning skall ske allenast örn

efter den döde är arvinge eller universell testamentstagare, som äger efter

maken taga andel i boet. Värdering verkställes av den efterlevandes giftorättsgods,

samt, där efter den döde är arvinge eller universell testamentstagare,

varom nyss sagts, även av hans enskilda egendom.

5 §.

Är efter den döde testamente eller, örn han var gift, äktenskapsförord angående

förmögenhetsordningen, skall det intagas i bouppteckningen eller därvid

fogas såsom bilaga i bestyrkt avskrift.

Bouppteckningen skall jämväl innehålla uppgift om sådan den döde tillhörig

livförsäkring, som, enär förmånstagare är insatt, ej ingar i kvarlatenskapen.

Är bland delägarna laglottsberättigad arvinge, skall i bouppteckningen

uppgift lämnas örn vad arvinge eller hans avkomling av den döde mottagit i

förskott eller eljest såsom gåva, så ock örn gåva, som efterlevande maken, dennes

avkomling eller universell testamentstagare mottagit av den döde, och

skall tillika uppgivas vad arvinge i förskott bekommit av efterlevande makens

giftorättsgods. Vad nu är sagt skall ej gälla, där fråga är örn sedvanliga

skänker, vilkas värde icke står i missförhållande till givarens villkor.

6 §.

Boet uppgives av den, som vårdar egendomen eller eljest är med boet bäst

förtrogen. Det åligge envar delägare och efterlevande make, ändå att han ej

är delägare, att på anmaning lämna uppgifter till bouppteckningen.

Den, som uppgivit boet, skall å handlingen teckna försäkran under edlig

förpliktelse, att hans uppgifter till bouppteckningen äro i allo riktiga och att

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets utlåtande Nr S4.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ej något är med vilja och vetskap utelämnat; och skall detta av honom med

ed bestyrkas, där talan örn sådan edgång föres av någon, vars rätt kan därav

bero, eller ock av boutredningsman eller testamentsexekutör. Edgångsplikt

åligge jämväl delägare eller efterlevande make, som ej uppgivit boet. Har

annan med egendomen tagit befattning, må ock edgång åläggas honom, örn

skäl därtill äro.

Gode männen skola å handlingen teckna bevis, att allt blivit rätteligen

antecknat och tillgångarna efter bästa förstånd värderade.

7 §.

Finnes egendom å flera orter, må särskild bouppteckning å varje ort förrättas.

I en av bouppteckningarna skall intagas sammanfattning av boets

tillgångar och skulder, och skall vad i 5 § stadgas äga tillämpning allenast

å den bouppteckningen.

8 §.

Bouppteckning skall i stad inom en månad och å landet sist å det ting,

som infaller näst efter en månad efter upprättandet, jämte bestyrkt avskrift

för registrering ingivas till rätten i den ort, där den döde skolat svara i mål

som rörde hans person, eller, örn behörig domstol ej sålunda finnes, till Stockholms

rådstuvurätt. Äro flera bouppteckningar, skola de samtidigt ingivas;

och varde tiden härför räknad från det den sista bouppteckningen upprättades.

Bestyrkt avskrift av bouppteckningen skall förvaras hos rätten. Är ej avskrift

ingiven, skall sådan på boets bekostnad tagas.

9 §.

Det åligger rätten att tillse, att bouppteckning inom laga tid förrättats

och ingivits. Finnes det vara försummat, äge rätten vid vite förelägga viss

tid eller, där bouppteckning ej skett, förordna någon att föranstalta därom.

Sådant förordnande utgöre ej hinder att vara god man vid förrättningen.

Registrering av bouppteckning må ej äga rum, där vid bouppteckningen

finnes ej hava så förfarits, som i detta kapitel sägs. Är bouppteckning bristfällig,

äge rätten med föreläggande av vite utsätta tid, inom vilken bristen

skall avhjälpas.

Den, som är pliktig att lämna uppgift till bouppteckning, må vid vite därtill

hållas.

10 §.

Yppas efter boupptecknings förrättande ny tillgång eller gäld eller annan

felaktighet i bouppteckningen, skall inom en månad uppgöras handling, innefattande

tillägg eller rättelse; och galle örn sådan handling vad ovan är örn

bouppteckning stadgat.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr S-i.

21

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

4 KAP.

Om den dödes gäld.

1 §•

Varder ej efter ansökan, som göres sist en månad efter det bouppteckningen

förrättades, dödsboets egendom avträdd till förvaltning av boutredningsman

eller till konkurs, svare delägarna för sådan gäld efter den döde, som vid

bouppteckningens förrättande var dem veterlig.

Yppas efter bouppteckningens förrättande ny gäld efter den döde och avträdes

ej egendomen efter ansökan, som göres sist en månad därefter, svare

delägare, som sådan tid försuttit, för den gälden.

2 §.

Sker egendomsavträde efter ansökan, som ingivits senare än en månad efter

det bouppteckningen förrättades, vare delägare pliktig att till dödsboet utgiva

det belopp, varmed gäld, som var honom veterlig en månad före ansökningsdagen,

överstiger värdet av den avträdda egendomen och eljest tillgängliga

medel, men stånde ej vidare mot enskild borgenär i ansvar efter vad i

1 § sägs.

Där borgenär det begär, skall delägare med ed fästa, att gäld, som yrkandet

avser, ej var honom veterlig en månad före ansökningsdagen. Gitter

han ej gå eden, vare så ansett, som hade den gälden varit honom tidigare

veterlig.

3 §.

Förfaller delägares ansökan örn boets avträdande till konkurs, enär egendomen

i stället sättes under förvaltning av boutredningsman, skall så anses,

som hade ansökan örn avträde till sådan förvaltning gjorts den dag konkursansökningen

ingavs.

4 §.

Hava delägarna giltig anledning antaga, att de ej skola nödgas infria borgen,

som den döde tecknat, eller viss annan förbindelse, skall den gälden ej

såsom veterlig anses.

5 §•

Sker egendomsavträde efter det bodelning eller arvskifte ägt rum, gånge

bodelningen eller skiftet åter. Då gälden finnes ej vara större än att den

kan betalas av den dödes tillgångar och, örn han var gift, vad av andra makens

egendom på hans lott belöpt, örn gälden vid bodelningen i beräkning

gått, skall likväl avträde till förvaltning av boutredningsman allenast omfatta

vad som enligt dennes prövning erfordras till gäldens betalning och kostnaderna

för förvaltningen. Vad sålunda erfordras skall av delägarna utgivas

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Första lagutskottets utlåtande Nr Sh.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

i det förhållande envar vid bodelningen eller arvskiftet för mycket njutit;

och skall bodelningen eller skiftet i övrigt förbliva ståndande.

Yppas hos någon delägare brist, skall den fyllas av de övriga med vad de

vid bodelningen eller skiftet vunnit.

6 §.

Egendom, som utgivits såsom legat

eller jämlikt ändamålsbestämmelse,

skall återbäras, såvitt det erfordras

för täckning av gäld. Finnes egendom,

som utgivits jämlikt ändamålsbestämmelse,

ej i behåll, skall ej i något

fall ersättning därför utgå i vidare

mån än egendomen prövas hava

medfört nytta.

7 §•

Skyldighet att utgiva egendom jämlikt

5 eller 6 § skall, då bodelning eller

skifte går åter eller det eljest är

erforderligt, tillika omfatta ränta eller

avkomst av egendomen. Nödig kostnad

för egendomen varde ersatt, så

ock nyttig kostnad, där den var gjord

i god tro.

6 §•

Egendom, som utgivits såsom legat

eller jämlikt ändamålsbestämmelse,

skall återbäras, såvitt det erfordras

för täckning av gäld. Finnes egendomen

ej i behåll, skall dess värde gäldas,

såvitt ej särskilda skäl däremot

äro.

7 §•

Skyldighet att utgiva egendom jämlikt

5 eller 6 § skall tillika omfatta

ränta eller avkomst av egendomen.

Nödig kostnad för egendomen varde

ersatt, så ock nyttig kostnad, där den

var gjord i god tro.

8 §.

Innan den i 1 § första stycket stadgade tid tilländagått eller, där boet

står under förvaltning av boutredningsman, uppgörelse träffats örn borgenärernas

förnöjande, må betalning av gäld verkställas allenast där med fog

kan antagas, att betalningen ej länder till men för borgenärer.

9 §.

Sedan den i 1 § första stycket stadgade tid tilländagått, må borgenär fordra

säkerhet för gäld efter den döde, som ej är till betalning förfallen och för

vilken tillräcklig säkerhet ej finnes. Varder ej inom tre månader säkerhet

ställd, må förfallotid ej tillgodonjutas.

10 §.

Är efter den döde gäld, som ej förfaller inom sex månader, må den, där

flera dödsbodelägare finnas eller allmänna arvsfonden är ensam delägare,

hos borgenären uppsägas till betalning sex månader efter uppsägningen. Bor
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr Si. 23

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

genar, som för sin fordran har säkerhet i inteckning, vare dock ej skyldig

att taga betalning före förfallodagen, där han inom tre månader efter uppsägningen

giver tillkänna, att han vill halla sig allenast till säkerheten.

11 §.

Hava delägarna betalt gäld i strid med vad i 8 § sägs eller, under tid för

egendomsavträde enligt 1 § första eller andra stycket, till men för borgenärer

utgivit legat, fullgjort ändamålsbestämmelse, sålt, förpantat, annorledes använt

eller ock förfarit boets egendom eller ådragit boet förbindelse, svare de

för sådan gäld efter den döde, som, då de så förforo, var eller sist vid därefter

förrättad bouppteckning blev dem veterlig. Kom av åtgärden allenast ringare

skada eller företogs den av obetänksamhet eller bristande kännedom örn boets

ställning, skall allenast skadestånd gäldas.

12 §.

Sker bodelning eller arvskifte, innan all gäld är gulden, svare delägarna

för gäld efter den döde, som då var eller sist vid därefter förrättad bouppteckning

blev dem veterlig. Bodelning skall dock ej medföra sådan påföljd, där

efterlevande maken ej bekommit något av den dödes egendom.

13 §.

Hava delägarna, sedan boet blivit avträtt till förvaltning av boutredningsman,

utverkat rättens förordnande, att boet icke längre skall sålunda förvaltas,

vare i fråga örn ansvar för gäld så ansett, som hade egendomsavträdet ej

ägt rum.

14 §.

Försitter delägare, som har boet i sin vard, tid för boupptecknings förrättande,

svare för all den dödes gäld. Samma lag vare, där delägare vid

bouppteckningen eller dess edfästande genom veterligen oriktig uppgift eller

svikligt förtigande äventyrar borgenärers rätt.

15 §.

Häftar delägare i ansvar för gäld efter den döde, den ansvarighet gälle

ock annan boets gäld; och är delägare förty i fall, som avses i 2 § första

stycket, pliktig att utgiva vad som erfordras för täckning av gäld, som före

egendomsavträdet ådragits boet.

16 §.

Vad i 1—4 samt 11—15 §§ stadgas om skyldighet för delägare att svara

för gäld skall ej äga tillämpning å delägare, som är omyndig, ej heller å

allmänna arvsfonden eller annan, som företrädes av god man, men svare förmyndaren

eller gode mannen borgenärerna för skada, som av hans åtgärd

eller försummelse kommit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Första lagutskottets utlåtande Nr 84.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

17 §.

Hava flera enligt detta kapitel ådragit sig ansvar för gäld eller för skada,

svare de en för alla och alla för en. Vad sålunda utgivits varde dem emellan

fördelat enligt den i 1 kap. 6 § stadgade grund.

18 §.

Har arvinge eller testamentstagare ej njutit förmån av boet och ej heller

tagit annan befattning därmed än att han fullgjort vad enligt 1 kap. 2 §

åligger honom och deltagit i bouppteckningens förrättande, vare han fri från

ansvar på grund av underlåtenhet att avträda boet.

19 §.

Finnes efter den döde allenast egendom, som ej kunnat hos honom tagas i

mät, skall vad i detta kapitel är stadgat om ansvar för gäld ej äga tillämpning.

Vad nu är sagt lände dock ej till inskränkning i delägares skyldighet

att låta egendomen eller dess värde gå i betalning för gälden.

5 KAP.

Om verkställighet av legat och ändamålsbestämmelser.

1 §•

Legat av oskifto skall utgivas, så snart det kan ske utan men för någon,

vars rätt är av boets utredning beroende.

Företages arvskifte, innan legatet utgivits eller egendom, som därför erfordras,

blivit ställd under särskild vård, vare delägarna en för alla och alla

för en ansvariga för förordnandets verkställande, såsom örn skifte ej ägt rum.

Vad sålunda utgivits varde dem emellan fördelat enligt den i 1 kap. 6 § stadgade

grund.

2 §.

_ Skall legat fullgöras av viss arvinge eller testamentstagare, vare denne pliktig

att verkställa förordnandet, när han mottagit den egendom, som är avsedd

för legatets fullgörande. Där av hans försummelse beror, att egendomen

ej till honom utgivits, gälde han skadan.

3 §.

Varder i fråga örn legat testamentstagarens rätt genom vanvård eller eljest

äventyrad, må rätten på ansökan förordna, att säkerhet skall ställas för legatets

utgörande eller att egendom, varom fråga är, skall sättas under särskild vård.

4 §.

Avser legat viss egendom, skall, där ej annat följer av testamentet, avkastningen

tillfalla testamentstagaren men nödig kostnad, vilken ej föranletts av

boutredningen, av honom gäldas, innan egendomen utgives.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr S-4.

25

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

5 §■

Å legat, som avser visst penningbelopp, åge testamentstagaren, såvitt ej

annat framgår av testamentet, tillgodonjuta ränta efter fem för hundra örn

året, sedan fyra månader förflutit från testators död.

6 §.

Vad i detta kapitel är stadgat om legat skall äga motsvarande tillämpning

å ändamålsbestämmelse.

7 §•

Underlåter någon vad honom åligger med avseende å verkställande av ändamålsbestämmelse,

må talan därom föras av testators arvinge, evad han äger

del i boet eller ej, efterlevande make, arvinges avkomling, universell testamentstagare,

så ock av boutredningsman eller testamentsexekutör.

Då fråga är örn allmännyttigt ändamål, må talan jämväl föras på förordnande

av Konungens befallningshavande i det län, där verkställigheten huvudsakligen

skall ske.

6 KAP.

Om arvskifte.

Arvskifte förrättas av arvingar och universella testamentstagare.

Var den döde gift, äge först bodelning rum mellan efterlevande maken och

övriga delägare efter vad i giftermålsbalken sägs.

2 §•

Emot delägares bestridande må skifte ej företagas, innan bouppteckning skett

och all veterlig gäld blivit gulden eller delägaren fritagits från ansvar för

gälden eller medel till dess betalning ställts under särskild vård.

Skall legat eller ändamålsbestämmelse fullgöras av oskifto, må skifte ej mot

delägares bestridande äga rum, innan förordnandet verkställts eller delägaren

fritagits från att svara för dess fullgörande eller erforderlig egendom blivit

ställd under särskild vård.

Står boet under förvaltning av boutredningsman eller testamentsexekutör,

må skifte ej företagas, innan denne anmält, att utredningen slutförts.

3 §.

Envar delägare äge vid skiftet njuta lott i varje slag av egendom; dock bör

vad ej lämpligen kan styckas eller skiljas såvitt möjligt läggas å en lott.

Fordran å delägare skall tillskiftas denne, så långt hans lott förslår.

4 §.

Över arvskifte skall upprättas handling, som underskrives av delägarna med

vittnen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Första lagutskottets utlåtande Nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

5 §.

Då delägare det begär, skall rätten förordna någon att vara skiftesman. Där

det prövas erforderligt, må flera skiftesmän förordnas. Vid ansökningen skall

fogas avskrift av bouppteckningen efter den döde eller, där inregistrering skett,

uppgift å dagen därför.

Står boet under förvaltning av sådan boutredningsman eller testamentsexekutör,

som ej är delägare, vare han utan särskilt förordnande skiftesman,

såframt ej annan förut blivit därtill utsedd.

6 §.

Finnes skiftesman icke vara lämplig eller bör han av annan särskild orsak

skiljas från uppdraget, varde han entledigad, då det begäres av någon, vars

rätt är av skiftet beroende, eller förhållandet eljest varder kunnigt.

7 §.

Innan rätten meddelar beslut, som avses i 5 eller 6 §, skola delägarna genom

särskilda meddelanden av rätten eller domaren erhålla tillfälle att yttra sig.

Där det prövas erforderligt, skall delägare jämte sökanden på sätt nyss är sagt

kallas att inställa sig inför rätten.

Ej må någon förordnas till skiftesman utan att han därtill samtyckt eller

entledigas från sådant uppdrag utan att han erhållit tillfälle att yttra sig.

8 §.

Skiftesmannen skall bestämma tid och ort för skifte samt till förrättningen

kalla delägarna. Vid förrättningen skall han lämna dessa det biträde, som

finnes erforderligt.

Kan enighet ej vinnas, har skiftesmannen att själv bestämma örn delningen

och däröver upprätta handling, som av honom underskrives. Skifteshandlingen

skall ofördröjligen delgivas envar delägare genom överlämnande av besannad

avskrift. Vill delägare klandra skiftet, skall han, vid talans förlust, inom

tre månader efter delgivningen instämma övriga delägare till rätten. I mål,

som nyss är sagt, äge rätten inhämta yttrande av skiftesmannen, så ock till

honom återförvisa ärendet.

9 §.

Skiftesman äge av dödsboet erhålla skäligt arvode ävensom ersättning för

sina kostnader.

7 KAP.

Om avtal angående sammanlevnad i oskiftat dödsbo.

1 §•

Hava, vid samförvaltning av dödsbo, delägarna överenskommit att leva samman

i oskiftat bo, gälle, i den mån ej annat föranledes av avtalet, örn förvalt
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr Sh.

27

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ningens handhavande och boets företrädande vad i 1 kap. 1 § sägs; och skall vad

i 3, 4 och 6 §§ samma kapitel är stadgat äga motsvarande tillämpning.

2 §•

Såvitt avkastningen ej skall användas till bekostande av gemensam hushållning

eller eljest för gemensam räkning, vare envar delägare berättigad att efter

varje kalenderårs utgång fordra delning av behållen avkastning.

3 §.

Har ej tid fastställts för beståndet av avtal örn sammanlevnad i oskiftat

bo, vare avtalet gällande tills tre månader förflutit, sedan det blivit av någon

delägare hos de övriga uppsagt. Samma lag vare, där vid avtal gällande för

bestämd tid sammanlevnaden fortsatt efter den tidens utgång.

4 §.

Träder efterlevande make, som deltagit i avtalet, i nytt gifte, eller dör delägare

och efterlämnar han såsom dödsbodelägare någon, som ej deltagit i avtalet,

skall detta, örn uppsägning sker inom fyra månader därefter, upphöra

att gälla tre månader efter uppsägningen.

Där förmyndare eller god man deltagit i avtalet, skall vid förmynderskapets

eller godmanskapets upphörande rätt till uppsägning, som i första stycket sägs,

tillkomma den, å vars vägnar avtalet slutits.

5 §.

Har, efter det avtal örn sammanlevnad i oskiftat bo slutits, väsentlig ändring

inträtt i de förhållanden, som därvid voro avgörande, eller finnes avtalet

av annan särskild orsak ej böra äga bestånd, må rätten på delägares talan förklara,

att avtalet skall upphöra att gälla.

Örn hävande av avtal, vars fortsatta bestånd medför äventyr för omyndig

delägare eller den, för vilken god man är förordnad, är särskilt stadgat.

6 §.

Förordnas örn boets avträdande till förvaltning av boutredningsman, vare avtal

örn sammanlevnad i oskiftat bo förfallet. Ej må sådant förordnande meddelas

på ansökan av delägare.

8 KAP.

Om dödförklaring.

1 §•

Är någon borta och hava sedan han veterligen sist var vid liv förflutit tio

år eller, där han skulle vara över sjuttiofem år gammal, fem år, må ansökan

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Första lagutskottets utlåtande Nr 84.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

göras om hans dödförklaring. Befann sig den bortovarande i livsfara, då han

veterligen senast var i livet, må ansökan ske efter det tre år förflutit.

2 §•

Ansökan örn dödförklaring göres av den bortovarandes make, arvinge eller

annan, vars rätt kan av dödförklaringen bero, och ingives till rätten i den ort,

där den bortovarande senast haft hemvist inom riket, eller, örn behörig domstol

ej sålunda finnes, till Stockholms rådstuvurätt.

3 §.

Över ansökningen höre rätten den bortovarandes inom riket vistande make

och närmaste fränder, annan, som kan antagas senast haft underrättelse örn den

bortovarande, ävensom kyrkoherden och allmänna åklagaren i den ort, där han

senast ägt hemvist inom riket.

4 §.

Är sådan tid förfluten, som i 1 § sägs, och utrönes ej, att den bortovarande

avlidit, utfärde rätten kungörelse örn ansökningen med kallelse å honom att

senast å viss dag, som ej må sättas tidigare än ett år därefter, anmäla sig hos

rätten eller å landet domaren. Kungörelsen skall även innehålla anmaning till

envar, som kan lämna upplysning i ärendet, att inom samma tid giva det rätten

eller domaren tillkänna.

Genom rättens försorg skall kungörelsen ofördröjligen införas i allmänna

tidningarna och tidning inom orten, så ock avsändas till pastorsämbetet i den

församling, där den bortovarande senast haft hemvist inom riket, för uppläsande

i kyrkan så snart ske kan.

5 §.

Nu har den i kungörelsen fastställda dagen tilländagått; är sådan tid förfluten,

som i 1 § sägs, och vet man ej, att den bortovarande avlidit, förklare

rätten, att han skall anses för död; och skall han antagas hava avlidit, i fall

som i 1 § första punkten sägs vid utgången av den månad, då tid som nyss

angivits tilländagick, samt i fall enligt andra punkten i samma paragraf å

den dag eller, örn dagen ej är känd, vid utgången av den månad, då livsfaran

inträffade. I rättens beslut skall angivas, vilken dag sålunda är att för dödsdag

antaga.

6 §.

Då enligt lag tid skall räknas från dödsfall, varde, där dödförklaring skett,

tiden räknad från det beslutet vann laga kraft.

7 §•

Finnes den dödförklarade sedermera vara vid liv, bäre envar, som i följd

av dödförklaringen tillträtt egendom, den åter. Samma lag vare, där den död
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr Si.

29

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

förklarade finnes hava avlidit å annan tid än den, som för dödsdag antagits,

och med hänsyn därtill annan är berättigad till kvarlåtenskapen.

Har egendom, som skall återbäras, blivit till annan överlåten, vare jämväl

denne återbäringsskyldig, där han ej var i god tro, då han åtkom egendomen.

Då egendom återbäres, skall ock gäldas ränta eller avkomst för tiden efter

det innehavaren vann kunskap, att annan ägde bättre rätt till egendomen, eller

stämning blev honom delgiven. Har han för egendomen haft nödig kostnad,

skall den ersättas; nyttig kostnad varde ock ersatt, där den ej var gjord å tid

som nyss sagts.

Lag

angående införande av lagen om boutredning och arvskifte.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den nu antagna lagen örn boutredning och arvskifte skall jämte vad här

nedan stadgas lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1934.

I fråga örn dödsbo efter den, som avlidit, innan nya lagen trätt i kraft, skall

äldre lag fortfarande äga tillämpning.

2 §.

Genom nya lagen upphävas:

9, 11, 12, 13 och 18 kap. ärvdabalken;

förordningen den 24 september 1861 angående vård av död mans bo;

förordningen den 18 september 1862, huru gäld vid dödsfall betalas skall

och örn urarvagörelse;

förordningen den 27 november 1854, huru förhållas bör med egendom, som

tillhört den, vilken längre tid varit borta, utan att låta höra av sig;

tillika med de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring eller förklaring

av vad sålunda upphävda lagrum innehålla eller tillägg därtill;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot nya

lagens bestämmelser.

3 §.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som

ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället tillämpas.

4 §. 4 §.

Vad för vissa städer enligt äldre Vad för vissa städer enligt äldre

lag gäller örn borgmästares och råds lag gäller örn borgmästares och råds

befattning med bouppteckningars upp- befattning med bouppteckningars upp
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Första lagutskottets utlåtande Nr Si.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

rättande skall äga tillämpning vid

dödsfall, som inträffar före ntgången

av år 1938. Konungen äger på framställning

av sådan stad förordna, att

den äldre lagen skall jämväl därefter

tillsvidare eller för viss tid gälla för

den staden, dock att särskild bouppteckningsavgift

ej i något fall skall

erläggas, där dödsfallet inträffat efter

nämnda års utgång.

Närmare bestämmelser angående

meddelas av Konungen.

rättande skall äga tillämpning vid

dödsfall, som inträffar före utgången

av år 1938. Konungen äger på framställning

av sådan stad förordna, att

den äldre lagen skall jämväl därefter

tillsvidare eller för viss tid gälla för

den staden, dock att särskild bouppteckningsavgift

ej i något fall skall

erläggas, där dödsfallet inträffat efter

utgången av år 1943.

framställning, som i första stycket sägs,

5 §•

Har ansökan om dödförklaring gjorts, innan nya lagen trätt i kraft, skall

ärendet handläggas och avgöras enligt äldre lag.

6 §.

Vad i nya lagen är stadgat örn förordnande

av boutredningsman och av

skiftesman skall gälla, ändå att arvlåtaren

avlidit före lagens ikraftträdande.

Samma lag vare med avseende

å nya lagens regler örn särskilda åtgärder

till skydd för legat eller ändamålsbestämmelse

samt örn talan å

fullgörande av ändamålsbestämmelse.

Har boutredningsman eller skiftesman

förordnats, skall i fråga om åtgärder,

som därefter vidtagas, nya lagen

i allo lända till efterrättelse.

6 §.

Vad i nya lagen är stadgat örn förordnande

av boutredningsman och av

skiftesman skall gälla, ändå att dödsfallet

inträffat före lagens ikraftträdande.

Samma lag vare med avseende

å nya lagens regler örn särskilda åtgärder

till skydd för legat eller ändamålsbestämmelse

samt örn talan å

fullgörande av ändamålsbestämmelse.

Har boutredningsman eller skiftesman

förordnats, skall nya lagen i allo

lända till efterrättelse.

7 §<

Var den döde gift och ägde äldre giftermålsbalken tillämpning å makarnas

förmögenhetsförhållanden, skola vid nya lagens .tillämpning följande särskilda

bestämmelser gälla.

1 mom. Den avlidna makens dödsbodelägare hava att förvalta samfälld

egendom och den avlidnes enskilda egendom, så ock efterlevande makens enskilda

egendom, såvitt denne ej ägde råda däröver. Har skifte ägt rum mellan

makarna, vare efterlevande maken ej dödsbodelägare, där han ej är arvinge

eller universell testamentstagare.

2 mom. Avträde till konkurs skall omfatta all egendom i makarnas bo.

Samma lag vare i fråga örn avträde till förvaltning av boutredningsman, vilket

meddelas på begäran av borgenär.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr ?>h.

31

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Sker eljest avträde till förvaltning av boutredningsman, skall förvaltningen

omfatta all egendom i makarnas bo, dock att efterlevande maken äger under

sin förvaltning behålla enskild egendom, varöver han ägde råda, därest förbehåll

göres före beslutet örn egendomsavträde. Har sådant förbehåll gjorts,

skall det i beslutet angivas.

Uppgörelse, som i 2 kap. 11 § andra stycket nya lagen avses, vare ej gällande,

med mindre den biträdes av efterlevande maken.

3 mom. I bouppteckningen efter den döde skall anteckning ske av egendom

och gäld i makarnas bo. Egendomen skall värderas; dock vare värdering ej

erforderlig med avseende å efterlevande makens enskilda egendom, där ej

efter den döde är arvinge eller universell testamentstagare, som äger efter maken

taga andel i boet. Vad i 3 kap. 5 § nya lagen stadgas örn förskott av efterlevande

makens giftorättsgods skall gälla förskott, som givits av samfälld

egendom.

4 mom. Vad i 4 kap. nya lagen sägs örn den dödes egendom och gäld skall

äga tillämpning å egendom och gäld i makarnas bo, såvitt ej annat föranledes

av vad nedan är stadgat.

5 mom. Varder all egendom i makarnas bo i laga tid avträdd till förvaltning

av boutredningsman eller till konkurs, vare efterlevande maken fri från

gäld, varför hans enskilda egendom ej svarar. Änka njute ock för framtiden

befrielse från övrig gäld, som under äktenskapet tillkommit, utan så är att

hon själv ådragit sig gälden i och för handel eller annan rörelse, som hon

med mannens bifall idkat, eller gälden utgöres av böter eller skadestånd för

brottslig gärning.

För gäld, som avses i 11 kap. 5 § äldre giftermålsbalken, vare änka, evad

egendomsavträde sker eller ej, ansvarig allenast med egendom, varöver hon

ägde råda vid mannens död eller, örn hon vunnit boskillnad, vid den tid denna

söktes. Dör hustru och finnes i boet gäld, som nyss sagts, vare dödsbodelägarna,

där egendomsavträde ej sker, för den gäld ansvariga endast med egendom,

varöver hustrun ägde råda vid dödsfallet eller, örn hon vunnit boskillnad, vid

den tid denna söktes.

6 mom. Sker skifte av makarnas bo, innan sådan gäld blivit gulden, som

då var eller sist vid därefter förrättad bouppteckning blev bodelägarna veterlig,

svare de för den gälden. Vad nu är sagt skall ej äga tillämpning å gäld,

som avses i 11 kap. 5 § äldre giftermålsbalken. Delägare, som vid skifte fått

sig tillagd egendom, varmed hustrun svarade för sådan gäld, vare dock därmed

för gälden ansvarig.

7 mom. Är boet avträtt till konkurs och vill delägare å någondera sidan

undanskifta egendom, gore därom skriftlig ansökan inom den för bevakning

av fordringar utsatta tid.

Sådan ansökan skall ingivas i två exemplar; har den ingivits i allenast ett

exemplar, besörje konkursdomaren avskrift av ansökningen, och gälde delägare,

som gjort ansökningen, lösen för avskriften.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Första lagutskottets utlåtande Nr 3-4.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Sedan delägarna å andra sidan samt borgenärerna, på sätt i konkurslagen

örn granskning av bevakade fordringsanspråk sägs, erhållit tillfälle att i frågan

yttra sig, varde ansökningen efter lag av rätten bedömd, ändå att jäv däremot

ej gjorts.

Örn undanskiftande för gäld, som bevakats efter utgången av den i första

stycket nämnda tid, lände till efterrättelse vad i 29 § lagen den 1 juli 1898 örn

boskillnad finnes stadgat.

Göres jäv mot ansökan om undanskiftande, skall rättens ombudsman, sedan

han erhållit det ena exemplaret av jävsskriften, ofördröjligen till sökanden, där

hans adress är känd, med posten översända avskrift av jävsskriften, så ock

erinran örn tid och ställe för det i 108 § konkurslagen omförmälda borgenärssammanträde.

Varder, sedan sådan ansökan inkommit, efterbevakning gjord,

underrätte konkursdomaren sökanden örn innehållet av den i anledning av

efterbevakningen utfärdade kungörelsen.

Vad i lagen örn boskillnad är stadgat rörande försäljning av egendom, som

endera sidan äger undanskifta, så ock örn betalningsrätt för vederlagsfordran

gälle även i fall, varom nu är sagt.

8 mom. Innan arvskifte förrättas, tage efterlevande maken fördel av bo

oskifto och därefter sin giftorätt i boet.

9 mom. Avtal örn sammanlevnad i oskiftat bo skall, där ej annat överenskommits,

avse all egendom i makarnas bo.

Lag

angående ändring i 12 och 13 kap. giftermålsbalken.

Härigenom förordnas, att 12 kap. 2, 3 och 5 §§, sistnämnda lagrum i nedan

angivna del, samt 13 kap. 1 § giftermålsbalken skola hava följande ändrade

lydelse:

12 KAP.

2 §.

Emot dödsbodelägares bestridande må bodelning ej äga rum, innan all veterlig

gäld, för vilken den döde svarade, blivit gulden eller delägaren fritagits

från ansvar för gälden eller medel till dess betalning satts under särskild

vård. Har den dödes egendom blivit avträdd till konkurs, må bodelning städse

äga rum utan hinder av delägares bestridande.

3 §.

Till dess bodelning sker, tage efterlevande maken del i förvaltningen av

den dödes egendom efter vad i lagen örn boutredning och arvskifte sägs.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr S4.

33

(Kungl. Maj:ts förslag.) i

(Utskottets förslag.)

5 §.

Om det finnes erforderligt till betryggande av arvingars och universella

testamentstagares rätt, skall giftorättsgods, varöver efterlevande maken enligt

4 § äger råda, till värde motsvarande vad av nämnda gods kan antagas vid

bodelningen tillkomma dem, sättas under särskild vård och förvaltning, till dess

bodelning skett; dock må sådant avskiljande ej mot efterlevande makens bestridande

äga rum, såvida han ställer säkerhet, som av rätten godkännes.

Vid — — — utgifter.

13 KAP.

1 §‘

Bodelning i anledning av boskillnad, äktenskaps återgång, hemskillnad,

äktenskapsskillnad eller ena makens död skall förrättas med iakttagande av

bestämmelserna i detta kapitel; och skall vid bodelningen vad som finnes

stadgat örn arvskiftes form, förordnande av särskild skiftesman samt dennes

eller boutredningsmans befattning med skifte äga motsvarande tillämpning.

Vad i detta kapitel sägs örn make skall, när make är död, tillämpas beträffande

hans arvingar och universella testamentstagare, såvida ej annorlunda

stadgas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

Har boskillnad eller hemskillnad ägt rum eller äktenskap blivit upplöst,

innan nya lagen trätt i kraft, skall äldre lag fortfarande lända till efterrättelse,

där ej fråga är örn äktenskaps upplösning genom makes död och lagen

örn boutredning och arvskifte skall vinna tillämpning beträffande dödsboet.

Äro makars förmögenhetsförhållanden att bedöma enligt äldre giftermålsbalken,

skall med avseende å skifte i makarnas bo gälla vad i denna lag sägs

örn tillämpning av reglerna örn arvskiftes form, förordnande av särskild skiftesman

samt dennes eller boutredningsmans befattning med skifte.

Lag

angående ändring i 2 och 9 kap. lagen om arv.

Med upphävande av 17 kap. 6 § ärvdabalken, förordnas härigenom, att

2 kap. 1 och 5 §§ lagen örn arv, sistnämnda lagrum i nedan angivna del, samt

9 kap. 5 § samma lag skola hava följande ändrade lydelse:

2 KAP.

1 §•

Var arvlåtaren gift och lämnar ej efter sig bröstarvinge, tillfälle kvarlåtenskapen

maken. Lever vid makens död den först avlidnes fader, moder, syskon

Bihang till riksdagens protokoll 19SS. 9 sami. 1 avd. Nr Si. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Första lagutslcottets utlåtande Nr 34.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

eller syskons nykomling, åge de, som då äro närmast till arv efter den först

avlidne, taga hälften av efterlevande makens bo, där ej nedan annorlunda stadgas.

Ej må efterlevande maken genom testamente förordna örn vad sålunda

skall tillfalla den först avlidnes arvingar.

5 §.

Vid — ---lott.

I---stadgat.

Om dödsboets förvaltning och ansvar för den dödes gäld är stadgat i lagen

örn boutredning och arvskifte.

9 KAP.

5 §.

Vill arvinge, utan att tillträda arvet, göra sin rätt därtill gällande, skall

han anmäla sitt anspråk bos god man, örn sådan förordnats att bevaka hans

rätt, eller bos var dödsbodelägare, som tillträtt arvet, eller ock, örn skifte ej

skett, hos den, som sitter i kvarlåtenskapen. Anmälan må öck göras hos

rätten eller på landet hos domaren.

Tillkännagivande örn anmälan skall göras av god man hos rätten eller domaren

och av domaren å nästa rättegångsdag hos rätten. Örn anmälan, som

gjorts eller tillkännagivits hos rätten, skall genom dess försorg med posten

underrättelse översändas till övriga dödsbodelägare, vilkas namn och vistelseort

äro upptagna i bouppteckningen efter arvlåtaren eller eljest kända för

rätten.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

I fråga om boutredning efter den, som avlidit, innan nya lagen trätt i kraft,

skall äldre lag fortfarande äga tillämpning, där ej utredningen skall verkställas

enligt lagen örn boutredning och arvskifte.

Lag

angående ändring i lagen den 8 juni 1928 (nr 281) om allmänna

arvsfonden.

Härigenom förordnas, att 3 samt 7—11 §§ lagen den 8 juni 1928 örn allmänna

arvsfonden skola, förstnämnda paragraf i nedan angivna del, hava följande

ändrade lydelse:

3 §.

Fondens rätt till egendom, som i 1 § sägs, skall bevakas av kammaradvokatfiskalsämbetet;

och äge ämbetet tala och svara i mål, som röra fonden.

Behörig--—- hemvist.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Första lagutsTcottets utlåtande Nr Si.

35

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

7 §•

Finnes, då dödsfall inträffar, ej annan arvinge än fonden eller är fonden

universell testamentstagare, skall det hos rätten anmälas av den, som har boet

i sin vård, och nämne rätten, när sådan anmälan sker eller förhållandet eljest

varder kunnigt, god man att vid boutredningen företräda fonden. Prövas denne

ej vara lämplig för uppdraget, varde han av rätten entledigad.

Det åligger kammaradvokatfiskalsämbetet att övervaka, att gode mannen

behörigen fullgör sina skyldigheter.

8 §.

Lös egendom, som tillfallit fonden, skall av gode mannen försäljas å offentlig

auktion, där ej kammaradvokatfiskalsämbetet efter framställning från gode

mannen annat medgiver. Fordringar må dock försäljas allenast i den mån

de ej kunna indrivas. Örn försäljning av fast egendom, som tillfallit fonden,

gäller vad med avseende å kronans fasta egendom är i allmänhet stadgat.

För indrivning av fordran, som tillfallit fonden, äge gode mannen anhängiggöra

och utföra talan utan bemyndigande av kammaradvokatfiskalsämbetet.

Äro genom testamente särskilda föreskrifter lämnade^ skola dessa lända till

efterrättelse.

9 §.

Örn god man skall i tillämpliga delar gälla vad örn syssloman är stadgat.

10 §.

Har egendom, vilken ej utgöres av penningar, såsom legat eller gåva tillfallit

fonden, skall lämplig person förordnas att omhändertaga och försälja

egendomen, och skall vad i 7—9 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning.

11 §•

Har egendom i dödsbo, vilken förvaltats av god man, som i 11 kap. 4 §

lagen örn förmynderskap sägs, efter preskription av rätt att taga arv eller

testamente eller ock eljest tillfallit fonden, vare han pliktig fullgöra vad enligt

8 § första stycket åligger god man, som där avses.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

I fråga om boutredning efter den, som avlidit, innan nya lagen trätt i kraft,

skall äldre lag fortfarande äga tillämpning, där ej utredningen skall verkställas

enligt lagen örn boutredning och arvskifte.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Första lagutsTcottets utlåtande Nr SU.

(Kungl. Maj:ts förslag.) ! (Utskottets förslag.)

Lag

angående ändring i 2 och 3 kap. lagen om testamente.

Härigenom förordnas, att 2 kap. 4 § och 3 kap. 9 § lagen om testamente,

förstnämnda lagrum i nedan angivna del, skola hava följande ändrade lydelse:

2 KAP.

4 §.

Till---syskon.

Ej ma någon tagas till vittne vid förordnande till honom själv, hans make

eller någon, vilken med honom är i skyldskap eller svågerlag, som nu är

sagt. Förordnande att vara testamentsexekutör medföre dock ej hinder att

vara vittne.

Skall---vittnes jäv.

3 KAP.

9 §•

År ändamålsbestämmelse meddelad beträffande egendom, som tillkommer

viss arvinge eller testamentstagare, åligge det denne att verkställa förordnandet.

I andra fall skall ändamålsbestämmelse verkställas av oskifto.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

Vad äldre lag innehåller örn skyldighet för universell testamentstagare att

fullgöra ändamålsbestämmelse skall fortfarande gälla i fråga örn dödsboförvaltning,

å vilken lagen örn boutredning och arvskifte icke äger tillämpning.

Lag

angående ändring i 7 kap. lagen om förmynderskap.

Härigenom förordnas, att 7 kap. 2, 3 och 4 §§ lagen örn förmynderskap,

2 och 3 §§ i nedan angivna delar, skola hava följande ändrade lydelse:

2 §.

Förmyndare---erforderligt.

Mot borgenär i dödsboet eller annan, vars rätt är av utredningen beroende,

star förmyndaren, såvitt angar skada genom hans åtgärd eller försummelse,

i ansvar efter vad i lagen örn boutredning och arvskifte stadgas.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr S4.

37

(Kungl. Maj:ts förslag.) i (Utskottets förslag.)

3 §.

Förmyndare må ej för omyndig delägare i dödsbo sluta avtal örn sammanlevnad

i oskiftat bo Titan överförmyndarens samtycke.

Visar---tilländagått.

Innan---ärendet.

4 §•

Slutes ej för omyndig delägare i dödsbo avtal örn sammanlevnad i oskiftat

bo, skall förmyndaren tillse, att bodelning och skifte, så snart ske kan, förrättas.

Samma lag vare, örn dylikt avtal upphört att gälla. Har efterlevande

make, som deltagit i avtalet, trätt i nytt gifte, skall förmyndaren uppsäga avtalet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

I fråga örn dödsbo efter den, som avlidit, innan nya lagen trätt i kraft, skall

äldre lag fortfarande äga tillämpning, där ej boutredningen skall verkställas

enligt lagen örn boutredning och arvskifte.

Lag

angående ändring i 17 kap. liandelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 4 och 8 §§ handelsbaden, sistnämnda lagrum,

vilket senast ändrats genom lag den 13 maj 1921 (nr 228), i nedan angivna

del, skola hava följande ändrade lydelse:

4 §.

Är gäldbunden man död, och haver någon försträckt penningar, eller varor,

till hans begravning; det skall först gäldas, sedan det gods avskilt är, som

förr är sagt. Därnäst den kostnad, som å egendomens uppteckning skäligen

gjord är, sedan läkarelön, läkedom och föda under den dödas sista sjukdom,

deras arvode, som honom däri skött hava, så ock borgenärs kostnad för gäldenärens

försättande i konkurs eller för beslut örn egendomens avträde till

förvaltning av boutredningsman, betjänters och tjänstehjons lön för sista året,

annan arbetares dagspenning eller avlöning, den där ej stått inne längre än

sex månader efter förfallodagen, samt sådan begravningshjälp eller för de tre

sista månaderna upplupen sjukhjälp eller livränta, som det enligt lag angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären

att utgiva. Vad nu är stadgat örn förmånsrätt för arbetares avlöning äge

ock tillämpning i avseende å skadestånd, som i händelse av obehörigt avske
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Första lagutskottets utlåtande Nr S4.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

dande eller arbetsavtals hävande må tillkomma arbetaren i stället för avlöning,

som skulle med förmånsrätt utgått. Innestår hos arbetsgivare viss del

av arbetares lön till säkerhet för arbetarens fullgörande av sina skyldigheter,

åge arbetaren för sålunda innestående lön enahanda förmånsrätt som nu angående

arbetares avlöning är sagd, evad fordringen stått inne längre eller

kortare tid.

Därefter skall utgå arvode och kostnadsersättning till den, som enligt lag

eller förordnande av rätten eller domaren förvaltat eller vårdat dödsbos egendom

i delägarnas ställe eller biträtt vid boutredning eller arvskifte, så ock

till den, som enligt lagen örn ackordsförhandling utan konkurs förordnats till

rättens ombudsman eller god man, därest det belopp, som skall utgå, bestämts

efter ty i nämnda lag sägs.

8 §.

Sedan äge borgenär, för vars fordran lös egendom blivit i laga ordning i

mät tagen, förmånsrätt till betalning ur den utmätta egendomen. Är densamma

utmätt för fleras fordringar; havé den, för vars fordran utmätning först

verkställdes, företräde: har utmätning skett på en gång; äge var lika rätt.

Har konkurs följt på ansökning, som gjorts inom en månad från den dag, då

utmätning verkställdes, eller, där utmätningen skett för fordran, som tillkommer

gäldenärens make, inom ett år från nämnda dag; äge den förmånsrätt, nu

sagd är, ej rum. Då utmätning skett efter gäldenärs död, inom en månad

från det bouppteckning förrättades eller tiden därför tilländagick, äge sådan

förmånsrätt ej heller rum, där konkurs följer på ansökning, som gjorts inom

sålunda stadgad tid eller, örn på ansökning inom samma tid egendomen blivit

avträdd till förvaltning av boutredningsman, inom en månad från det boutredningsman

förordnades.

Har — — — rum.

Där--— påstående.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

I fråga örn dödsbo efter den, som avlidit, innan nya lagen trätt i kraft,

skall äldre lag fortfarande äga tillämpning, där ej boutredningen skall verkställas

enligt lagen örn boutredning och arvskifte.

Lag

angående ändring i vissa delar av utsökningslagen.

Härigenom förordnas, dels att i 4 kap. utsökningslagen skall införas en

ny paragraf av nedan angivna innehåll och betecknad såsom 88 a §, dels ock

att 145, 155 och 157 §§ i samma lag, 155 § i nedan angivna del, skola hava

följande ändrade lydelse:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr S4.

39

(Kungl. Mårts förslag.) (Utskottets förslag.)

88 a §.

Är utmätning i död mans bo verkställd och hade borgenären ej panträtt i

den utmätta egendomen eller rätt att den till säkerhet för sin fordran kvarhålla,

må, innan en månad förflutit efter det bouppteckning förrättades eller

tiden därför tilländagick eller, där boet står under förvaltning av boutredningsman,

innan uppgörelse träffats angående borgenärernas förnöjande, egendomen

ej försäljas, med mindre samtycke därtill lämnas av dem, som företräda

dödsboet, eller ock egendomen är av beskaffenhet, som angives i 40 §

första stycket.

145 §.

Varda alla borgenärer, vilkas rätt är av fördelningen beroende, så ock gäldenären

ense huru fördelningen må ske; uppgöre förrättningsmannen i överensstämmelse

därmed fördelningslängd; och varde därefter utdelning genast

verkställd, där ej enligt 156 eller 157 § hinder möter.

155 §.

Vill---ske.

Har full betalning blivit borgenär tillagd, efter ty han yrkat eller, örn hans

fordran ej varit anmäld, enligt de här ovan stadgade grunder; då må, utan

hinder av hans uteblivande från sammanträdet, de borgenärer, som äro tillstädes,

överenskomma, att lyftning ma ske utan pant eller borgen; och vare

det gillt, där ej gäldenären det bestrider, eller hinder mot lyftningen möter

jämlikt 156 eller 157 §.

157 §.

Är utmätning i död mans bo verkställd, må inom tid, som i 88 a § sågs,

betalning ej utan samtycke av dem, som företräda dödsboet, verkställas till

borgenär, som ej hade panträtt i den utmätta egendomen eller rätt att den till

säkerhet för sin fordran kvarhålla.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

Har utmätning skett i dödsboet efter den, som avlidit, innan nya lagen trätt

i kraft, skall äldre lag fortfarande äga tillämpning, där ej boutredningen skall

verkställas enligt lagen örn boutredning och arvskifte.

Lag

om ändrad lydelse av 11 kap. 11 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 11 § rättegångsbalken skall hava följande

ändrade lydelse:

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Första lagutskottets utlåtande Nr S4.

(Kungl. Mårts förslag.) (Utskottets förslag.)

Stämning å dödsbo varde delgiven

den, som äger företräda boet. Äro

flera gemensamt därtill behöriga, må

stämningen delgivas någon av dem,

delägare dock endast örn han i boet

sitter. Har stämning sålunda delgivits

delägare, snäre denne var och en

av de övriga för att han utan dröjsmål

erhåller stämningen i besannad avskrift.

Stämning å dödsbo varde delgiven

den, som äger företräda boet. Äro

flera gemensamt därtill behöriga, må

stämningen delgivas någon av dem,

delägare dock endast örn han i boet

sitter.

Delägare, som i boet sitter, äge mottaga

stämning, ändå att boet ej stålander

delägarnas förvaltning.

Har stämning sålunda delgivits någon,

som icke äger företräda boet eller

ej är ensam därtill behörig, snäre denne

för att var och en, som äger företräda

boet, utan dröjsmål erhåller

stämningen i besannad avskrift.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

I fråga örn dödsbo efter den, som avlidit, innan nya lagen trätt i kraft, skall

äldre lag fortfarande äga tillämpning, där ej boutredningen skall verkställas

enligt lagen örn boutredning och arvskifte.

Lag

angående ändring i vissa delar av konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 7, 8, 11, 33 och 97 §§ konkurslagen, 7, 8, 11

och 97 §§ i nedan angivna delar, skola hava följande ändrade lydelse:

7 §.

iVill gäldenär avträda sin egendom till konkurs eller vill borgenär påkalla

gäldenärs försättande i konkurs, gore skriftligen ansökning därom hos konkursdomaren

i den ort, där gäldenären bör inför domstol svara i tvistemål,

som angå gäld i allmänhet. Avser ansökningen dödsbos egendom, skall den

göras hos konkursdomaren i den ort, där den döde bort svara i mål, som

nyss sagts.

Konkursdomare---upptagas.

8 §.

Vid —---boet.

Till dödsbodelägares ansökning örn boets avträdande till konkurs skall fogas

bouppteckningen efter den döde eller, där inregistrering skett, uppgift å dagen

s. 41 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr Si.

41

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

därför. År ej bouppteckning förrättad, lämnas trovärdig uppgift örn delägarna

ävensom upplysning örn varje delägares boningsort och postadress.

Har delägare ej fullgjort vad i andra stycket är stadgat, skall konkursdomaren

förelägga honom viss tid därtill, vid äventyr att, där det felande ej

är tillgängligt, då ärendet upptages till vidare behandling, ansökningen skall

vara förfallen.

11 §•

Upptages — — — konkurs.

Har, i fall då dödsbo ej står under förvaltning av boutredningsman, ansökning

om boets avträdande till konkurs icke gjorts av samtliga dödsbodelägare,

utsätte konkursdomaren genast dag för prövning av ansökningen inom fjorton

dagar från dess ingivande; och skall konkursdomaren därom utfärda kungörelse,

som anslås å rättens dörr samt införes en gång i allmänna tidningarna

och i tidning inom orten, så ock med posten avsända meddelanden genom rekommenderade

brev till envar delägare, som ej underskrivit ansökningen, där

kallelsen kan hinna komma honom till handa. Varder på framställning, som

göres sist då konkursansökningen företages till prövning, boets egendom

ställd under förvaltning av boutredningsman, vare konkursansökningen förfallen.

I annat fall meddele konkurs domaren beslut örn dödsboets försättande

i konkurs.

33 §.

Har vid bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes arvingar

gäldenären i märklig mån eftergivit sin rätt och är bodelningshandlingen ej

ingiven till rätten tidigare än ett år innan konkursansökningen gjordes, gånge

den bodelning på talan av konkursboet åter. Samma lag vare, örn vid bodelningen

egendom till skada för borgenärerna frångått gäldenären mot det

att fordran å honom utlagts å hans lott; dock att i sådant fall vad i 29 §

tredje stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning. Från gäldenärens

make må återvinning enligt 28—32 §§ äga ram, ändå att åtgärd, som för

varje fall avses, blivit företagen tidigare än i nämnda paragrafer sägs, dock

ej, örn den vidtagits mer än ett år innan konkursansökningen gjordes.

Där dödsbos egendom blivit avträdd till konkurs på ansökning, som gjorts

inom en månad från det bouppteckning förrättades eller tiden därför tilländagick

eller, örn efter ansökning inom sålunda stadgad tid egendomen blivit avträdd

till förvaltning av boutredningsman, inom en månad från det boutredningsman

förordnades, skall, ändå att rätt till återvinning ej föreligger enligt

vad förut i detta kapitel är sagt, avtal, som för dödsboet slutits till skada för

borgenärerna, på talan av konkursboet återgå, örn den, med vilken avtalet ingicks,

hade skälig anledning till antagande, att dödsboet var på obestånd. Har,

efter dödsfallet, borgenär till skada för övriga borgenärer erhållit betalning

eller fått utfäst pant till sig överlämnad, skall i konkursen vad nyss är sagt

örn återgång av avtal äga tillämpning. Är inteckning sökt i dödsboets egen
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Första lagutslcottets utlåtande Nr 8-4.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

dom på grund av medgivande, som lämnats efter dödsfallet eller som av den

döde givits för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och är

ej fråga örn inteckning, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade

tid sökts för fordran, som där avses, skall, där konkurs inträffar såsom nyss

sagts, städse gälla vad i 29 § är stadgat örn inteckning.

97 §.

Gäldenär--— kronor.

Vid---honom.

Har dödsbos egendom avträtts till konkurs, skall underhåll njutas tills tre

månader förflutit från dödsfallet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

I fråga örn dödsbo efter den, som avlidit, innan nya lagen trätt i kraft,

skall äldre lag fortfarande äga tillämpning; dock skall nya lagen tillämpas,

där boutredningen skall verkställas enligt lagen örn boutredning och

arvskifte, med iakttagande likväl i fråga örn konkursbos rätt att återvinna

egendom, som frångått dödsbo, innan nya lagen sålunda vinner tillämpning

därå, att motsvarande bestämmelser i äldre lag skola tillämpas, örn enligt den

lagen, men ej enligt nya lagen, frihet från klander äger rum.

Lag

angående ändrad lydelse av 7 § 1. lagen om nya konkurslagens

införande och vad i avseende därå skall iakttagas.

Härigenom förordnas, att 7 § 1. lagen örn nya konkurslagens införande

och vad i avseende därå skall iakttagas skall i nedan angivna del hava

följande ändrade lydelse:

Borgenär---råda.

Där efter makes död konkursansökning göres av delägare i dödsboet, skall

vid tillämpning av 11 § andra stycket nya lagen ansökningen vara förfallen

allenast örn efter framställning, som där sägs, all egendom i makarnas bo

varder ställd under förvaltning av boutredningsman.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Första lagutslcottets utlåtande Nr Sh.

43

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Lag

angående ändring i förordningen den 4 mars 1862 (nr 10) örn tioårig

preskription och om årsstämning.

Härigenom förordnas, att överskriften till förordningen den 4 mars 1862

örn tioårig preskription och örn årsstämning samt §§ 9, 11—17 och 20 samma

förordning skola hava följande ändrade lydelse:

Förordning om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer.

§9.

Nu vill efterlevande make, arvinge eller testamentstagare, sedan laga bouppteckning

skett, säker vara, att icke okända fordringar sig yppa; äge då att

hos rätten, varunder den dödes bo i konkursmål hörer, begära kallelse å hans

okända borgenärer. Står boet under förvaltning av boutredningsman eller

testamentsexekutör, äge denne ock begära kallelse, som nu är sagt. Var den

döde gift, må kallelse sökas jämväl å den efterlevandes okända borgenärer

vid den rätt, som har att upptaga fråga örn hans försättande i konkurs. Då

kallelse, varom nu är stadgat, sökes, skall sökanden ingiva förteckning på

alla de borgenärer, som veterliga äro.

§ 11-

Då kallelse är så sökt, som i 9 § sägs; utfärde rätten offentlig stämning å

okända borgenärer, att sist före klockan tolv å viss dag, näst efter sex månader,

giva sina fordringar skriftligen eller muntligen an: är boet å landet, och äskas

ej urtima ting; då må inställelsen utsättas till det lagtima ting, som näst efter

sex månader infaller. Stämningen varde å rättens dörr anslagen sex månader

före inställelsedagen och i allmänna tidningarna kungjord tre gånger, första

gången fem och tredje gången sist två månader innan den dag inträffar.

Kronans ombudsman i orten och alla inländska borgenärer, som å den i 9 §

omförmälda förteckning upptagna äro, skola örn stämningen särskilt underrättas;

och toge rätten eller domaren anstalt, att sådan underrättelse varder,

minst en månad före inställelsedagen, dem meddelad.

§ 12.

Uraktlåter borgenär, den där ej finnes upptagen å omförmälda förteckning,

att sin fordran å den i kallelsen utsatta inställelsedagen angiva, och har han

den ej heller förut angivit, havé sin talan förlorat emot gäldenär, som ej visas

hava före inställelsetiden ägt, eller å nämnda tid erhållit vetskap om fordringens

tillvaro: och vare gäldenär, som för sådan fordran sökes, pliktig, där

borgenär det äskar, med ed betyga, att den fordran ej var honom känd före

inställelsetidens utgång: brister han åt eden, eller styrkes annorledes, att han

örn fordringen ägt kunskap, som sagt är; betale då sin andel i gälden.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Första lagutskottets utlåtande Nr S4.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

År kallelse å okända borgenärer av förmyndare tagen för person, som till

myndiga år kommit, men blivit under förmyndare ställd; då havé ock borgenär,

varom nu nämnt är, sin talan förlorat, där ej förmyndaren visas hava örn

fordringen ägt eller erhållit vetskap, såsom förut är sagt.

§ 13.

Åro flera gäldenärer, de där, en för alla och alla för en, betalningsskyldighet

sig iklätt, och har kallelse å någonderas borgenärer ågått; då åge var av de

andra gäldenärema, lika med borgenären, att fordringen bevaka, ändå att den

ej blivit förut hos någondera utsökt.

§ 14.

År borgenärs fordran intecknad i fast egendom eller i tomträtt eller i vattenfallsrätt

eller i fartyg, eller har han lös egendom såsom pant eller eljest under

panträtt i handom; njute han ur den egendom, som sålunda häftar, betalning,

ändå att han ej, efter kallelse å okända borgenärer, sin fordran angiver. Örn

rätt till kvittning för genfordran vare ock lag som i 7 § sägs, ändå att den

fordran ej blivit efter sådan kallelse angiven.

§ 15.

Utan hinder av kallelse å okända borgenärer må borgenär under anslagstiden

sin fordran utsöka.

§ 16.

Utsöker ej borgenär sin fordran då kallelse å okända borgenärer utfärdad

blivit; havé gäldenär, sedan inställelsedagen förbi är, den rätt, som i 6 § stadgas.

§ 17.

Varder egendom till konkurs avträdd före inställelsedag, som i kallelse å

okända borgenärer utsatt är, och har borgenär, före nämnda dag, till konkursdomaren

givit bevakningsinlaga i konkursen in, på sätt i konkurslagen stadgas;

vare ej pliktig att sin sålunda bevakade fordran jämväl efter sådan kallelse

anmäla. Samma lag vare, där före den i kallelsen utsatta inställelsedag

offentlig ackordsförhandling inletts och borgenär före nämnda dag anmält sin

fordran, på sätt i lagen örn ackordsförhandling utan konkurs är stadgat.

§ 20.

För fordran hos bank eller allmänt penningeverk, efter sedel eller annan

löpande förbindelse, som tryckt eller graverad utgives, gälle ej vad örn tioårig

preskription eller bevakning efter kallelse å okända borgenärer nu sagt är,

utan lände till efterrättelse vad därom särskilt är stadgat. Samma lag vare

angående medel, som blivit insatta i rikets ständers bank eller riksgäldskontor,

eller under annan allmän vård.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr Sh.

45

(Kungl. Marits förslag.) (Utskottets förslag.)

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

Vad i lag eller särskild författning är sagt om årsstämning skall gälla kallelse

å okända borgenärer.

Såvitt enligt övergångsbestämmelse till lagen den 11 juni 1920 (nr 425) angående

ändrad lydelse av §§ 9 och 10 i förordningen den 4 mars 1862 örn tioårig

preskription och örn årsstämning förut gällande lag fortfarande är tillämplig,

skall § 9 hava följande ändrade lydelse:

Nu vill efterlevande make, arvinge eller testamentstagare, sedan laga bouppteckning

skett, säker vara, att icke okända fordringar sig yppa; åge då att hos

rätten, varunder boet i konkursmål hörer, begära kallelse å dess okända borgenärer,

och give in förteckning på alla dem, som veterliga äro. Står boet under

förvaltning av boutredningsman eller testamentsexekutör, åge denne ock begära

kallelse, som nu är sagt.

Lag

om ändrad lydelse av 2 och 4 §§ förordningen den 16 juni 1875 (nr 42)

angående lagfart å fång till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 2 och 4 §§ förordningen den 16 juni 1875 angående

lagfart å fång till fast egendom, sistnämnda paragraf i nedan angivna del,

skola hava följande ändrade lydelse:

2 §.

Lagfart skall sökas å landet sist vid det lagtima ting, som infaller näst efter

sex månader, och i stad inom tre månader sedan fånget skedde; dock att, i

fråga örn bolagsmans andel i bolags samfällda gods, skyldigheten att lagfara

inträder först då bolagsmannens andel utbrytes; och skall för arvinge eller

universell testamentstagare tiden för lagfarts sökande räknas, där för lottens

bestämmande bodelning eller skifte erfordras, från det dylik förrättning hölls

eller av skiftesman verkställt skifte blivit ståndande, men i annat fall från det

bouppteckningen avslutades. För testamentstagare skall tid för lagfarts sökande

icke i något fall börja löpa, innan testamentet blivit ståndande.

4 §.

Den, som söker lagfart, skall för rätten uppvisa sin fångeshandling; och läte

rätten handlingen eller den del därav, som angår fånget och villkoren därför,

offentligen uppläsas och i lagfartsprotokollet införas. Då lagfart första

gången sökes å egendom, som innehaves såsom fideikommiss, varde fideikommissbrevet

till alla delar i protokollet infört, Sökes lagfart för dödsbo med

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

"Första lagutsTcottets utlåtande Nr 84.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

avseende å egendom, som tillhört den döde, uppvisas inregistrerad bouppteckning

efter honom.

Skall — — — andra.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

Lag

om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 16 juni 1875 (nr 42) angående

särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden.

n

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda

protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden, vilket lagrum

senast ändrats genom lag den 25 april 1936 (nr 113), skall i nedan angivna

del hava följande ändrade lydelse:

över följande ärenden skola vid underrätt föras särskilda protokoll, nämligen

: ett över lagfarter med fång av fast egendom; ett över inteckningar i sådan

egendom; ett över inskrivningar av tomträtt samt av fång till sådan rätt, inteckningar

i tomträtt, inskrivningar av vattenfallsrätt samt av fång till sådan

rätt, så ock över inteckningar i vattenfallsrätt (tomträttsprotokoll); ett över

ärenden angående förmynderskap och godmanskap (förmynderskapsprotokoll);

ett över äktenskapsförord; samt ett över bouppteckningar, testamenten, som

vid domstolen bevakas, åtgärder, som avses i 9 kap. lagen örn arv och 8 kap.

lagen örn testamente, förordnande eller entledigande av god man, varom förmäles

i lagen örn allmänna arvsfonden, samt avhandlingar örn lösöreköp (bouppteckningsprotokoll).

För---döde.

Vid — — — drives.

Hos---infört.

Har ----anmärkt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1934.

I fråga örn boutredning efter den, som avlidit, innan nya lagen trätt i kraft,

skall äldre lag fortfarande äga tillämpning, där ej utredningen skall verkställas

enligt lagen örn boutredning och arvskifte.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 34.

47

B) att den i anledning av förevarande proposition väckta

motionen, i den mån den ej kan anses besvarad genom utskottets

hemställan under A), icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 31 mars 1933.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Anderson i Hägelåkra, Klefbeck,

Norling, Larson i Lerdala, Svenson i Eskhult, Bissmark och Ehrnberg; samt

från andra kammaren: herrar Linnér*, Lindqvist och Sjögren, fru Östlund

samt herrar Olsson i Rimforsa, Olsson i Mellerud, Johanson i Huskvarna* och

Johansson i Bro.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) Vidkommande förslaget till lag örn boutredning och arvskifte 3 kap. 5 §:

av herrar Anderson i Hägelåkra och Johanson i Huskvarna, som anfört:

Enligt vår åsikt böra icke andra uppgifter ovillkorligen krävas i bouppteckning

än sådana, som äro nödvändiga av hänsyn till beskattningen eller boets

lagliga fördelning mellan delägarna.

Med denna utgångspunkt finna vi den i 3 kap. 5 § tredje stycket givna bestämmelsen

örn viss uppgiftsplikt, där bland delägarna finnas laglottsberättigade,

böra göras beroende av att dödsbodelägare funnit sig böra taga i anspråk

dylik uppgiftsskyldighet. Vi hemställa följaktligen,

att 3 kap. 5 § tredje stycket måtte erhålla följande lydelse:

Är —--skall, därest någon delägare därom framställt

yrkande, i bouppteckningen---villkor.

2) Vidkommande förslaget till lag örn boutredning och arvskifte 4 kap.:

av herrar Anderson i Hägelåkra, Norling, Svenson i Eskhult, Bissmark,

Ehrnberg och Johansson i Bro, vilka hemställt, att 1, 2 och 15 §§ nämnda kapitel

måtte erhålla följande lydelse:

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Första lagutskottets utlåtande Nr SJf.

1 §•

Varder---veterlig.

Yppas--- — gälden.

Har ansökan om egendomsavträde skett senare än i första stycket sägs, vare

delägarna fria från ansvar jämväl för gäld, som var dem veterlig en månad

före ansökningsdagen, där de till boet utgiva det belopp, varmed den gälden

överstiger värdet av den avträdda egendomen och eljest tillgängliga medel.

2 §.

Har egendomsavträde skett efter ansökan, som ingivits senare än en månad

efter det bouppteckningen förrättades, skall delägare, där borgenär det begär,

med ed fästa, att gäld, som yrkandet avser, ej var honom veterlig en månad

före ansökningsdagen. Gitter han ej gå eden, vare så ansett, som hade den gälden

varit honom tidigare veterlig.

15 §.

Häftar delägare i ansvar för gäld efter den döde, den ansvarighet gälle ock

gäld, som efter dödsfallet ådragits boet; och skall förty belopp, som delägare

har att utgiva jämlikt 1 § tredje stycket, innefatta vad som erfordras för täckning

av gäld, vilken före egendomsavträdet ådragits boet.

Stockholm 1933. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

330844

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.