Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av överenskommelsen i Madrid den 14 april 1891 angående undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror, reviderad i Washington den 2 juni 1911 och i Haag den 6 november 1925.
1933-05-09 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1933:44, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av överenskommelsen i Madrid den 14 april 1891 angående undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror, reviderad i Washington den 2 juni 1911 och i Haag den 6 november 1925.
Dokumentets text
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 44.
Nr 44.
Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1933 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
av överenskommelsen i Madrid den 14 april
1891 angående undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar
å handelsvaror, reviderad i Washington den 2
juni 1911 och i Haag den 6 november 1925.
Genom en den 17 mars 1933 dagtecknad proposition, nr 228, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av torsta lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen hilagt, i statsrådet fört protokoll,
samt med överlämnande av en i Madrid den 14 april 1891 träffad,
i Washington den 2 juni 1911 och i Haag den 6 november 1925 reviderad
överenskommelse angående undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar
å handelsvaror äskat riksdagens godkännande av överenskommelsen.
överenskommelsens text finnes på svenska och franska språken intagen
i propositionen och lyder som följer:
MadridÖYerenskommelsen den 14 april 1891 angående undertryckande av
oriktiga ursprnngsbeteckningar å handelsvaror, reviderad i Washington
den 2 juni 1911 och i Haag den <> november 1925.
(Översättning.)
Arrangement de Madrid du 14 avril
1891 concernant la répression des
fausses indications de provenance
sur les marchandises, revisé k Washington
le 2 juin 1911 et å La Haye
le 6 novembre 1925.
Les soussignés, dument autorisés
par leurs Gouvernements respectifs,
ont, d’un commun accord, arrété le
texte suivant, qui remplacera 1’Arrangement
de Madrid du 14 avril
1891, revisé å Washington le 2 juin
1911, savoir:
Artide premier.
Tout produit portant une fausse
indication de provenance dans la
-
Överenskommelse i Madrid den 14
april 1891 angående undertryckande
av oriktiga ursprungsbeteckningar
å handelsvaror, reviderad i Washington
den 2 juni 1911 och i Haag
den 6 november 1925.
Undertecknade, vederbörligen befullmäktigade
av sina respektive regeringar,
hava enhälligt fastställt
följande text, som skall ersätta överenskommelsen
i Madrid av den 14
april 1891, reviderad i Washington
den 2 juni 1911, nämligen:
Art. 1.
Varje vara, å vilken finnes anbragt
en oriktig ursprungsbeteck
-
5
Första lagutskottets utlåtande Nr 44.
quelle un des pays contractants, ou un
lieu situé dans l’un d’entre eux, serait
directement ou indirectement indiqué
comme pays ou comme lieu
d’origine, sera saisi ä 1’importation
dans chacun desdits pays.
La saisie sera également effectuée
dans le pays ou la fausse indication
de provenance aura été apposée, ou
dans celui ou aura été introduit le
produit muni de Gette fausse indication.
Si la législation d’un pays n’admet
pas la saisie å 1’importation, Gette
saisie sera remplacée par la prohibition
d’importation.
Si la législation d’un pays n’admet
pas la saisie ä Fintérieur, Gette saisie
sera remplacée par les actions et
moyens que la loi de ee pays assure
en pareil cas aux nationaux.
A défaut de sanctions spéciales
assurant la répression des fausses
indications de provenance, les sanctions
prévues par les dispositions
correspondantes des lois sur les marques
ou les norns commereiaux seront
applicables.
Art. 2.
La saisie aura lieu ä la diligence
de 1’Administration des douanes qui
avertira immédiatement 1’intéressé,
personne physique ou morale, poullui
permettre de régulariser, s’il le
désire, la saisie opérée eonservatoirement;
toutefois, le Ministére public
ou toute autre autorité compétente
pourra requérir la saisie, soit å la
demande de la partie lésée, soit delice;
la procédure suivra alors son
cours ordinaire.
Les autorités ne seront pas tennes
d’effectuer la saisie en cas de tränset.
Art. 3.
Les présentes dispositions ne font
pas obstacle å ce que le vendeur ju
-
lling, varigenom ett av de fördragsslutande
länderna eller en plats, belägen
inom något av dessa, direkt
eller indirekt angives såsom ursprungsland
eller ursprungsort, skall
tagas i beslag vid införsel till något
av nämnda länder.
Beslag skall likaledes verkställas
inom det land, där den oriktiga ursprungsbeteckningen
anbragts, eller
inom det land, till vilket den med
den oriktiga beteckningen försedda
varan blivit införd.
Örn lagstiftningen i något land
icke medgiver beslag vid införseln,
skall sådant beslag ersättas med införselförbud.
Därest lagstiftningen i något land
ej medgiver beslag inom landet, skall
sådant beslag ersättas med de rättsmedel,
som det ifrågavarande landets
lag i jämförliga fall tillförsäkrar
landets egna medborgare.
I saknad av särskilda rättsmedel
till undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar
skola de rättsmedel,
som finnas givna genom motsvarande
bestämmelser i lagarna om
varumärken eller örn firma, vinna
tillämpning.
Art. 2.
Beslag skall äga rum på föranstaltande
av tullmyndighet, som har att
omedelbart underrätta vederbörande,
fysisk eller juridisk person, för att
sätta honom i tillfälle att, örn han
så önskar, ordna det interimistiskt
lagda beslaget; i varje fall skall allmän
åklagare eller vilken som helst
annan behörig myndighet kunna påyrka
beslag, vare sig på begäran av
någon målsägande eller ex of fido;
sakens behandling skall då fortgå i
vanlig ordning.
Myndigheterna skola icke vara
skyldiga att verkställa beslag å transitogods.
Art. 3.
Förevarande bestämmelser hindra
ej, att säljaren angiver sitt namn
6
Första lagutskottets utlåtande Nr 44.
dique son nom ou son adresse sur
les produits provenant d’un pays
différent de celui de la vente, mais
dans ce cas 1’adresse ou le nom dolt
étre aceompagné de 1’indication précise,
et en caractéres apparents, dn
pays ou du lien de fabrication ou de
production, ou d’une autre indication
suffisante poul- éviter toute erreur
sur 1’origine véritable des marchandises.
Art. 4.
Les tribunaux de cliaque pays auront
å décider quelles sont les appellation
qui, å raison de leur caractere
générique, éeliappent aux dispositions
du présent Arrangement, les
appellation régionales de provenance
des produits vinicoles n’étant cependant
pas comprises dans la réserve
spécifiée par cet article.
Art. 5.
Les Stats de l’Union pour la protektion
de la propriété industrielle
qui n’ont pas pris part au présent
Arrangement seront admis å y adhérer
sur leur demande, et dans la forme
prescrite par l’article 16 de la
Convention générale.
Les stipulations de 1’article 16bis de
la Convention d’Union s’appliquent
au présent Arrangement.
Art. 6.
Le présent Aete sera ratifié et les
ratifications en seront déposées å La
Haye au plus tard le ler mai 1928.
Il entrera en vigueur, entre les
pays qui 1’auront ratifié, un mois
apres cette date et aura la méme
force et durée que la Convention générale.
Toutefois, si auparavant il
était ratifié par six pays au moins,
il entrerait en vigueur, entre ees
pays, un mois apres que le dépöt de
la sixiéme ratification leur aurait
été notiné par le Gouvernement de
eller sin adress å varor, som härstamma
från ett annat land än det,
inom vilket varorna försäljas; men
skall i sådant fall adressen eller
namnet åtföljas av en noggrann och
med tydliga bokstäver anbragt uppgift
örn det land eller den plats, där
varorna tillverkats eller frambragts,
eller ock av annan uppgift, tillräcklig
för att utesluta varje misstag i
fråga örn varornas verkliga ursprung.
Art. 4.
Domstolarna i varje land skola hava
att bedöma, vilka beteckningar
på grund av sin generiska karaktär
icke äro underkastade bestämmelserna
i denna överenskommelse, dock
att ursprungsbeteckningar för vinodlingsprodukter
ej inbegripas i det
uti denna artikel omförmälda undantag.
Art. 5.
De stater, tillhörande unionen för
skydd av den industriella äganderätten,
vilka ej hava deltagit i förevarande
överenskommelse, skola på begäran
äga att ansluta sig till densamma
i den ordning, artikel 16 av
den allmänna konventionen föreskriver.
Bestämmelserna i artikel 16 bis i
unionskonventionen äga tillämpning
å förevarande överenskommelse.
Art. 6.
Förevarande akt skall ratificeras
och ratifikationerna skola deponeras
i Haag senast den 1 maj 1928.
Den skall mellan de länder, som
ratificerat densamma, träda i kraft
en månad efter nämnda dag och hava
samma gällande kraft och varaktighet
som den allmänna konventionen.
Örn den emellertid förut blivit
ratificerad av minst sex länder, skall
den träda i kraft mellan dessa länder
en månad efter det deponeringen av
den sjätte ratifikationen meddelats
Första lagutskottets utlåtande Nr 44.
7
la Confédération suisse et poul- les
pays qui ratifieraient ensuite, un
mois apres la notification de chacune
de ees ratifications.
Le présent Aete remplacera, dans
les rapports entre les pays qui l’auront
ratifié, 1’Arrangement conclu
å Madrid le 14 avril 1891 et revisé å
Washington le 2 juni 1911. Ce dernier
restera en vigueur dans les rapports
avec les pays qui n’auront pas
ratifié le présent Aete.
En foi de quoi, les Plénipotentiaires
respectifs ont signé le présent
Arrangement.
Falt å La Haye, en un seul exemplaire,
le 6 novembre 1925.
(LTnderskrifter.)
dem genom Schweiziska edsförbundets
regering och för de länder, som
sedermera ratificera, en månad efter
notifikationen örn var och en av
dessa ratifikationer.
Denna akt skall, vad angår förhållandet
mellan de länder, som ratificerat
densamma, ersätta den i Madrid
den 14 april 1891 avslutade och
i Washington den 2 juni 1911 reviderade
överenskommelsen. Denna
sistnämnda skall fortfarande gälla i
förhållande till de länder, som icke
ratificerat förevarande akt.
Till bekräftelse härav hava vederbörande
befullmäktigade ombud undertecknat
denna överenskommelse.
Som skedde i Haag, i ett enda exemplar,
den 6 november 1925.
(Underskrifter.)
Beträffande de skäl, som ligga till grund för propositionen, får utskottet,
i den mån redogörelse ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Bestämmelser mot angivande av oriktigt geografiskt ursprung för varor
finnas i vårt land huvudsakligen i lagen den 4 juni 1913 (nr 159) angående
förhud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning
och lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angående förbud i vissa
fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande
av oriktigt märkta varor. Dessa lagar tillämpas emellertid för
närvarande endast i fråga om missbruk av svenska ursprungsbeteckningar.
Genom internationella överenskommelser har man sedan länge sökt
skapa ett ömsesidigt skydd mot användande av oriktiga ursprungsbeteckningar.
Den i Paris den 20 mars 1883 avslutade konventionen för skydd
av den industriella äganderätten (den s. k. Pariskonventionen), vilken
reviderats å konferenser i Bryssel 1900, i Washington 1911 och i Haag
1925, innehåller vissa bestämmelser härom. Dessa bestämmelser, som
återfinnas i konventionens artikel 10 jämförd med artikel 9, äro dock av
mycket begränsad räckvidd. De avse nämligen blott det sällsynta fallet,
att en oriktig ursprungsbeteckning är fogad till en uppdiktad eller i bedräglig
avsikt lånad firma. Bestämmelserna anses dessutom ej vara
ovillkorligen bindande för konventionsländerna utan blott innefatta önskemål.
Också saknas motsvarande föreskrifter i lagstiftningen i flera av
dessa länder, däribland Sverige, som biträtt den reviderade konventionstexten
av 1911 men icke anslutit sig till 1925 års konventionstoxt.
8 Första lag ut skottets utlåtande Nr 44.
Försök att i Pariskonventionen införa generella, såvitt möjligt effektiva
regler i föreliggande ämne liava hittills icke lett till resultat. Däremot
gäller mellan vissa av de till Parisunionen hörande staterna en specialöverenskommelse
härom, nämligen den förutnämnda överenskommelsen i
Madrid den 14 april 1891, vilken sedermera reviderats å konferenserna i
Washington och Haag.
Enligt denna överenskommelses nuvarande lydelse skall varje vara, å
vilken finnes anbragt en oriktig ursprungsbeteckning, hänsyftande på ett
av de fördragsslutande länderna eller plats inom något av dessa, vid införsel
till fördragsslutande land tagas i beslag eller drabbas av införselförbud.
Inom det land, där beteckningen anbragts eller dit varan kan hava införts,
skall även beslag verkställas. Örn lagstiftningen i något land ej medgiver
beslag inom landet, skall det ersättas med de rättsmedel, som landets
lag i jämförliga fall tillförsäkrar landets egna medborgare. Finnas ej
särskilda rättsmedel till undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar,
skola de rättsmedel, som finnas givna i fråga om varumärken eller
firma, vinna tillämpning (artikel 1). Överenskommelsen innehåller dessutom
närmare föreskrifter angående beslag (artikel 2) samt vissa undantagsbestämmelser
för fall, när beteckningen åtföljes av uppgift, tillräcklig
för att utesluta varje misstag i fråga om varornas verkliga ursprung
(artikel 3), eller när beteckningen är av generisk natur, d. v. s. enligt
handelsbruk endast tjänar att utmärka varans art; sistnämnda undantag
gäller dock icke ursprungsbeteckningar för vinodlingsprodukter (artikel 4).
De stater, tillhörande Parisunionen, vilka ej deltagit i överenskommelsen,
skola (artikel 5) på begäran äga ansluta sig till densamma i den ordning
artikel 16 Pariskonventionen föreskriver, d. v. s. genom tillkännagivande
på diplomatisk väg för Schweiziska edsförbundets regering, varvid överenskommelsen
erhåller gällande kraft en månad efter det nämnda regering
avsänt meddelande därom till övriga fördragsslutande länder. Slutligen
föreskrives i överenskommelsen, att bestämmelserna i artikel 16 bis
Pariskonventionen — avseende rätt för fördragsslutande land att biträda
konventionen för sina kolonier — skola äga tillämpning jämväl å Madridöverenskommelsen
(artikel 5), varjämte (artikel 6) meddelas bestämmelser
beträffande ratifikation.
Den i Haag reviderade Madridöverenskommelsen är för närvarande
gällande mellan Brasiliens förenta stater, fria staden Danzig, Frankrike
med Algeriet och kolonier, franska zonen i Marocko, Nya Zeeland, Polen,
Portugal med Azorerna och Madeira, Schweiz, Spanien med spanska zonen
i Marocko, Stora Britannien med Norra Irland, Trinidad och Tobago,
Syrien och Libanon, Tjeckoslovakien, Tunis, Turkiet och Tyskland. För
Cuba och Irländska fristaten gäller alltjämt den i Washington reviderade
texten. Åtskilliga till Parisunionen börande stater, bl. a. Sverige och
övriga nordiska länder, hava emellertid ej biträtt överenskommelsen.
Vid olika tillfällen har det ifrågasatts, att vårt land skulle tillträda
Första lagutskottets utlåtande Nr 44.
9
Madridöverenskommelsen. Det har därvid framför allt anförts, att skydd
icke på annat sätt torde kunna erhållas mot obehörigt användande i utlandet
av sådana svenska ursprungsbeteckningar, som inhemska fabrikanter
begagna å exportartiklar. De förut omförmälda lagarna av 1913
och 1914 utformades redan från början så, att de skulle möjliggöra en
anslutning till överenskommelsen i dess dåvarande lydelse, i det att i
båda lagarna intogos föreskrifter örn rätt för Konungen att under vissa
förutsättningar förordna om skydd för främmande ursprungsbeteckningar.
Och genom lagar den 16 maj 1930 vidtogos i dessa föreskrifter de ändringar,
som ansågos erforderliga på grund av de i Haag beslutade jämkningarna
i överenskommelsen.
Utskottet har vid granskning av överenskommelsen ej funnit anledning
till erinran mot Sveriges anslutning till densamma och får alltså
hemställa,
att ifrågavarande överenskommelse måtte av
riksdagen godkännas.
Stockholm den 9 maj 1933.
På första lagutskottets vägnar:
A, ÅKERMAN.
Vid detta ärendes behandling lia närvarit:
från första kammaren: herrar Akerman, Anderson i Hägelåkra, Klefbeck, Larson i Lerdala,
Bissmark, Branting* och Julin; samt
från andra kammaren: herrar Nilsson i Antnäs, Hedlund i Östersund, K. A. Westman,
Sjögren, fru Östlund, herrar Olsson i Rimforsa, Olsson i Mellerud och Rudén.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bihang till riksdagens protokoll 1933. !) sami. 1 aud. Nr 43—45.
2
Utskottets
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1933:218 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av överenskommelsen i Madrid den 14 april 1891 angående undertryckande av a1 i texten