Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrade bestämmelser i fråga örn revisorers tillsättande m. m.
1933-05-09 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1933:46, Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrade bestämmelser i fråga örn revisorers tillsättande m. m.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 46.
1
Nr 46.
Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1933 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående ändrade
bestämmelser i fråga örn revisorers tillsättande m. m.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 244,
vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Lundquist i Rotebro m. fl.
anhållit, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa örn en allsidig
utredning angående dels vilka ändringar i lagar och författningar höra vidtagas
för att samhällets och ekonomiska intressenters rätt må bliva bättre tillgodosedd
vid revisorers tillsättande, dels örn och i så fall vilken auktorisation
av sakkunniga och självständiga yrkesrevisorer och granskningsmän må i lag
påbjudas, samt att Kungl. Maj:t för riksdagen måtte framlägga de förslag i
ärendet, vartill utredningen kan föranleda.
Motionärerna anföra bland annat:
Det har inom affärsvärlden av gammalt varit ofta förekommande att som
siffergranskare och revisorer anställa personer, som stå vederbörande företagsledning
nära genom släkt- eller vänskapsförbindelser. I den kommunala
förvaltningen spela partipolitiska meriter ej sällan en framträdande roll vid
val av revisorer. Ofta har det å andra sidan varit föga noga med att för uppdraget
förvärva den sakkunnskap, som erfordras, eller att trygga en fristående,
av ovidkommande hänsyn obunden kontroll. Försummelser eller förbiseenden
av siffergranskare och revisorer, härrörande från bristande insikt i bokföring
och från ovetenhet örn revisorsansvaret, höra därför icke till ovanligheterna.
Men beroendet av uppdragsgivaren har nog också hindrat mången att
framställa anmärkningar, som kanske skulle tagits illa upp av denne och eventuellt
renderat vederbörande mistning av uppdraget.
Att skydda sig mot alla lorskingringsbrott och räkenskapsförfalskningar är
visserligen omöjligt. Gentemot utstuderade bedragare, inbördes maskopi mellan
medelsförvaltande och kontrollerande parter inom ett företag finnes intet effektivt
revisionssystem. Men i flertalet fall torde begånget trolöshetsbrott ha
uteblivit, därest verklig kunskap och auktoritet varit till finnandes hos den
övervakande och granskande revisionen.
Bristen i det nuvarande systemet synes framför allt bero på tvenne orsaker:
avsaknad av bestämmelser, som garantera att för siffergranskning och revision
i tillräcklig utsträckning användes yrkeskunnigt folk, samt av lagstadgad
fordran på revisors absoluta självständighet gent emot de företag och de
medelsförvaltare, han kontrollerar.
Beträffande förstnämnda orsak är det givetvis av vikt, att inom revisionen
finnes representerad fullt nöjaktig erfarenhet beträffande det ekonomiska livet
och, då det gäller kommuns förvaltning, förtrogenhet med dennas angelägenheter.
Ay största betydelse är emellertid också, att garanti skapas för att
Bihang till riksdagens protokoll W33. 9 sami. 1 avd. Nr 46—48. 9G7 38 1
2 Första lagutskottets utlåtande Nr 46.
verklig sakkunskap i fråga om bokföring ock revision blir till finnandes. Det
synes därför vara av nöden att i lag fastslå de skärpta fordringar i berörda
avseenden, som förhållandena visat vara behövliga.
Beträffande revisors självständighet torde en allmänt utbredd uppfattning
råda örn olämpligheten av det nuvarande systemet att ett företags styrelse,
som skall kontrolleras, själv de facto tillsätter sina kontrollanter. Nuvarande
lagstiftning förbjuder ej revisors avhängighet till vare sig det företag eller de
personer, han granskar. Revisor skall ju emellertid tillvarataga aktieägares,
delägares eller en större allmänhets intressen. Det är därför angeläget, att
han står så fri och oberoende av styrelse och medelsförvaltare som möjligt.
Långt gående fordringar på revisors absoluta självständighet hava av sakkunskapen
ställts. Det yrkas t. ex., att revisor skall erhålla en fri och oberoende
ställning även mot handelskamrar, börsstyrelse och industriförbund. Handelskamrarnas
revisorsnämnd, som auktoriserat honom, kan på ett eller annat sätt
genom någon ledamot vara lierad med det företag, han reviderar. Styrelsemedlemmar
på ett håll hava förbindelser på ett annat. Revisionsuppdragen
kunna fördelas godtyckligt, och överkontrollen utövas partiskt. Systemet med
handelskamrarnas eller andra mer eller mindre privata institutioners revisorskonstituering
kan ge anledning till ett kringskärande av den auktoritet, som
revisor först av allt bör besitta. Det synes angeläget, att en fullt fristående
och oberoende myndighet erhåller uppdraget att utse någon av revisorerna inom
såväl enskilda företag som kommuner och offentliga inrättningar. Det torde
icke kunna förnekas, att detta är en angelägenhet av lika stor vikt och allmän
betydelse, som att fullt kvalificerad arbetskraft konstitueras och kommer till
användning vid övervakning av all medelsförvaltning.
Flerstädes i utlandet finnas sedan länge lagbestämmelser örn auktorisation
av revisorer, även statsauktorisation.
Beträffande motiven i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Bestämmelser örn revisorer finnas i ett stort antal lagar och författningar,
av Kungl. Majit fastställda stadgar o. s. v., främst att märka i kommunallagarna
och aktiebolagslagen.
I lagen örn kommunalstyrelse på landet den 6 juni 1930 stadgas, att av
kommunalstämman eller kommunalfullmäktige skola årligen utses två eller
flera revisorer för granskning av det nästföljande årets förvaltning. Den, vilken
såsom ledamot av kommunalnämnden eller eljest är redovisningsskyldig
till kommunen, må icke väljas till revisor för granskning av förvaltning, för
vilken han har att redovisa, ej heller deltaga i val av revisor för granskning
av sådan förvaltning. Likartade bestämmelser finnas intagna i lagen örn kommunalstyrelse
i stad och lagen örn församlingsstyrelse båda av den 6 juni 1930.
Vid kommunallagarnas tillkomst var förslag uppe örn införande av skyldighet
för kommunerna att anlita auktoriserade revisorer eller att till revisor utse
bokföringskunnig person, vilka förslag emellertid avvisades. Härutinnan får
utskottet hänvisa till propositionen nr 99 vid 1930 års riksdag.
Vad angår aktiebolag stadgas i lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag
att styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skola granskas av en eller
flera revisorer. Revisorerna väljas å bolagsstämma; dock må i bolagsordningen
kunna bestämmas, att en eller flera revisorer skola på annat sätt utses att
jämte de å bolagsstämman valda deltaga i granskningen. Till revisor må
3
Första lagutskottets utlåtande Nr 46.
ej utses den, som är i bolagets eller styrelseledamots tjänst. Emellertid kan
aktieägarminoritet av viss styrka å bolagsstämma framtvinga förordnandet av
särskild revisor (s. k. minoritetsrevisor) att med övriga revisorer deltaga i dem
åliggande granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper eller
i granskning av vissa räkenskaper. Denna revisor utses av Konungens befallningshavande.
Frågan örn nya bestämmelser örn revision av aktiebolag har under sistförflutna
höst upptagits till övervägande inom justitiedepartementet, varvid
utarbetats en promemoria, vilken för yttrande remitterats till ett antal myndigheter
och enskilda sammanslutningar. I propositionen nr 205 till innevarande
års riksdag har departementschefen därefter — under förmälan att han
ansett en reform i revisionsfrågan böra upptagas i sammanhang med en mera
vittsyftande omarbetning av aktiebolagslagen —• begärt anslag till bestridande
av kostnaderna för utredning rörande omarbetning av nämnda lag.
Denna proposition har av riksdagen bifallits.
Givetvis kan utskottet i övrigt icke här lämna någon fullständig redogörelse
för gällande bestämmelser örn revision enligt svensk rätt. I allmänhet saknas
föreskrifter såväl örn viss kompetens för revisor som örn personliga jävsgrunder,
t. ex. släktskap och omyndighet, såsom hinder för revisorsuppdrag.
Här må emellertid nämnas, att för ekonomiska föreningar
enligt lagen den 22 juni 1911 gälla i stort sett samma bestämmelser
som för aktiebolag. I lagen örn tillsyn över stiftelser den 24 maj 1929
föreskrives däremot endast, att i de stadgar, som av Konungens befallningshavande
fastställas för stiftelse, skall angivas, huru revision skall
ske. Vissa företag äro vidare underkastade en särskild tillsyn eller revision
genom ombud eller revisor, som utses av offentlig myndighet. Föreskrifter
härom finnas i lagen om sparbanker den 29 juni 1923, lagen örn
försäkringsrörelse den 25 maj 1917 och i kungl, förordningen örn erkända
sjukkassor den 26 juni 1931. Vad angår bankbolag ma erinras, att innevarande
års riksdag i anledning av propositionen nr 167 med förslag till lag om
ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 örn bankrörelse antagit nya
bestämmelser örn revisorer. Härutinnan innehaller det av riksdagen antagna
förslaget att för granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper
skola aktie- eller lottägarna årligen utse minst två revisorer, varjämte bankinspektionen
skall utse en revisor. Samtliga revisorer skola vara med det
ekonomiska livet väl förtrogna personer och minst en av de revisorer, aktieeller
lottägarna utse, skall hava vunnit beprövad erfarenhet beträffande revisionsverksamhet.
Till revisor må ej utses den, som är i bolagets eller styrelseledamots
tjänst eller som eljest intager underordnad eller beroende ställning i
förhållande till styrelseledamot.
Beträffande frågan örn lagstadgad auktorisation av revisorer Ilar denna
förut varit föremål för prövning. Sålunda anhöll riksdagen i skrivelse den 8
maj 1902 örn utredning, huruvida en kår av fullt utbildade revisorer kunde
anses behövlig, och i så fall vilka åtgärder kunde vara erforderliga för att
bereda denna kår en lagligen erkänd, med ansvar förenad ställning.
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 46.
Någon åtgärd till lösning av denna fråga blev icke vidtagen från statsmakternas
sida. Emellertid började handelskamrarna att auktorisera revisorer i
syfte att främja uppkomsten av en kår yrkeskunniga revisorer, oell under år
1919 bildades »Handelskamrarnas centrala revisorsnämnd» med uppgift att
behandla samtliga ansökningar örn auktorisation av revisorer.
Frågorna örn skyldighet att anlita yrkesrevisorer samt örn auktorisation av
revisorer blevo sedermera föremål för Kungl. Maj:ts övervägande genom en
av Svenska revisorssamfundet den 9 maj 1922 gjord framställning. Revisorssamfundet
hemställde däri, att Kungl. Majit ville taga under omprövning,
dels huruvida och i vad mån åtgärder borde vidtagas för att genom offentlig
myndighets försorg yrkesrevisorer skulle kunna auktoriseras, dels ock, därest
sådan auktorisation funnes böra komma till stånd, i vilken omfattning förpliktelse
att för revision av affärsföretag, stiftelser och allmänna inrättningar
anlita auktoriserade revisorer borde i lag stadgas. I detta ärende avgåvos utlåtanden
den 21 november 1922 av patent- och registreringsverket och den 29
mars 1924 av kommerskollegium, som överlämnade yttranden av de auktoriserade
handelskamrarna i riket, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund,
Sveriges redareförening samt styrelsen för Sveriges allmänna sjöfartsförening.
I allmänhet avstyrktes, att några åtgärder vidtoges i den av revisorssamfundet
föreslagna riktningen. Beträffande frågan om förpliktelse att anlita
auktoriserade revisorer anförde patent- och registreringsverket, att denna fråga
vore värd att allvarligt beaktas, men då revisorssamfundets framställning väl
närmast torde hava avseende å större affärsföretag, särskilt sådana, som dreve
sin verksamhet under form av aktiebolag, syntes det, som örn med denna frågas
utredning lämpligen borde anstå, till dess en revision av aktiebolagslagen i dess
helhet komme till stånd. Bestämmelserna i denna lag berörde varandra nämligen
i många avseenden så nära, att genom en partiell revision av lagen sammanhanget
mellan dess olika delar skulle kunna äventyras. Till detta yttrande
anslöto sig kommerskollegium och ett flertal av de ovannämnda sammanslutningarna.
Kungl. Majit förklarade den 9 maj 1924 efter föredragning av chefen för
handelsdepartementet, att revisorssamfundets framställning icke föranledde
någon Kungl. Majits vidare åtgärd. Enahanda beslut meddelades den 9 december
1927 beträffande 1902 års riksdagsskrivelse om bildande av en kår av legaliserade
revisorer, vilket ärende handlagts inom justitiedepartementet.
Bestämmelser örn handelskamrer meddelas i kungl, kungörelsen den 15
december 1916 angående auktoriserade handelskamrer. Häri regleras emellertid
icke handelskamramas rätt att auktorisera revisorer. Denna finnes däremot
omnämnd i de för handelskamrarna gällande, av Kungl. Maj :t fastställda stadgar.
Samtliga handelskamrer ha vidare år 1930 antagit en gemensam stadga angående
auktoriserade revisorer och godkända granskningsmän. Enligt denna
stadga äger handelskammare att för beredande av tillgång på för revisionsarbete
skickade personer dels auktorisera revisorer, dels ock godkänna granskningsmän.
För att bliva antagen till auktoriserad revisor fordras att hava
antingen vid svensk handelshögskola avlagt viss ekonomisk examen eller ock
Första lagutskottets utlåtande Nr 46. 5
undergått särskild prövning samt att genom praktisk verksamhet, exempelvis
väl vitsordad tjänstgöring hos auktoriserad revisor, hava ådagalagt lämplighet
för revisorsyrket, hörande sådan verksamhet i allmänhet hava pågått under
minst tre år. Till godkänd granskningsman må antagas den som äger goda
kunskaper i bokföring och ådagalagt lämplighet för revisionsarbete. Lämpligheten
för revisionsarbete skall hava ådagalagts genom flerårig praktisk verksamhet
av sådan beskaffenhet att dess utövare genom densamma förvärvat
grundlig erfarenhet i frågor rörande bokföring oell revision. Å handelskammares
vägnar handhavas ärenden rörande revisorer och granskningsmän av en
särskild nämnd, som uppgör förslag till auktorisation eller godkännande. Beslut
härom må emellertid ej av handelskammare meddelas med mindre auktorisationen
eller godkännandet blivit tillstyrkt av handel skamrarnas centrala revisionsnämnd.
Dessutom innehåller ifrågavarande stadga bestämmelser örn varning,
tystnadsplikt, arvodestvister o. s. v. För närvarande finnas omkring 70 auktoriserade
revisorer och 200 godkända granskningsmän.
Beträffande anlitandet av auktoriserade revisorer må nämnas, att styrelsen
för Stockholms fondbörs den 21 november 1932 beslutat avlåta cirkulärskrivelse
till samtliga å fondbörsen introducerade bolags styrelser med framhållande
av önskvärdheten att varje sådant bolag måtte vid nästinstundande
ordinarie bolagsstämma gå i författning örn att till minst en av bolagets ordinarie
revisorer bleve vald en av svensk handelskammare auktoriserad revisor,
dock att denna åtgärd icke skulle behöva ifrågakomma beträffande bolag, som
redan vore underkastat kontroll från det allmännas sida.
Frågan örn ändrade bestämmelser angående revisorers tillsättande har länge
varit aktuell. Av den förut lämnade redogörelsen framgår också, att statsmakternas
uppmärksamhet alltjämt är riktad på densamma. Innevarande års
riksdag har sålunda antagit nya bestämmelser örn revision i bankbolag ävensom
anslagit medel till bestridande av kostnaderna för omarbetning av aktiebolagslagen,
varvid särskilt avsetts lagens stadganden om revision.
Yad kommunala myndigheter angår har frågan örn revision varit föremål
för ingående behandling vid kommunallagarnas tillkomst år 1930. Att redan
nu upptaga denna fråga till ny behandling synes därför ej pakallat.
Beträffande de för föreningar, offentliga inrättningar m. fl. i olika lagar
och författningar meddelade bestämmelser örn revision vill utskottet icke förneka,
att dessa bestämmelser i många fall äro otillfredsställande och i behov
av ändringar. Det synes emellertid utskottet lämpligt, att omarbetningen av
aktiebolagslagen avvaktas.
Såsom ovan nämnts har i vårt land auktorisation av revisorer och granskningsmän
omhändertagits av handelskamrarna. Det synes utskottet lämpligt
att tillsvidare utan statsingripande låta handelskamrarna bygga vidare på den
grund som härutinnan lagts. Det är all anledning antaga att därigenom sa
småningom kommer att tillskapas en tillräcklig kar av fullt kvalificerade yrkes
-
Utskottet.
revisorer.
6
Första lagutskottets utlåtande Nr 46.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 9 maj 1933.
På första lagutskottets vägnar:
A. ÅKERMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerman, Anderson i Hägelåkra, Klefbeck,
Larson i Lerdala, Norling, Svenson i Eskhult, Bissmark och Ehrnberg*; samt
från andra kammaren: herrar Nilsson i Antnäs, Sjögren, Olsson i Rimforsa,
Olsson i Mellerud, Johanson i Huskvarna*, Lindberg i Umeå*, Johansson i Bro och
Johnsson i Kalmar.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.