Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn förbud mot politiska uniformer.

1933-06-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1933:53, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn förbud mot politiska uniformer.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 53.

1

tfr 53.

Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1933 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag örn förbud mot politiska uniformer.

Genom en den 19 maj 1933 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 255, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit

riksdagen att antaga här nedan intaget förslag till lag örn förbud mot

politiska uniformer.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den

mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Ifrågavarande förslag avser att lämna Kungl. Majit befogenhet att, där det

för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet finnes påkallat, förbjuda

bärandet av uniform eller liknande klädedräkt, som tjänar att utmärka bärarens

politiska meningsriktning. Sådant förbud skall jämväl avse uniformsdel,

armbindel eller annat därmed jämförligt i ögonen fallande kännetecken.

I svensk rätt finnas icke några allmänna bestämmelser, varigenom rätten

att bära uniform är inskränkt. Bestämmelser i sådant hänseende ha däremot

nyligen meddelats bland annat i Danmark, Schweiz och Österrike.

I Danmark har en lag örn förbud mot att bära uniform m. m. utfärdats den

12 april 1933. I lagen stadgas helt allmänt förbud mot att bära uniform eller

»beklsedningsgenstande», som kunna jämställas härmed. Likaledes är det förbjudet

att bära unif ormsdelar, armbindlar eller andra liknande i ögonen fallande

tecken, som utvisa, att bäraren tillhör en politisk organisation. Från det sålunda

stadgade förbudet meddelas emellertid i lagen åtskilliga undantag såsom

för härens och flottans personal samt statens och kommunernas tjänstemän med

avseende å de för dem fastställda uniformerna, för personer i enskild tjänst,

såvitt angår uniform som utlämnats till dem att brukas under deras arbete, för

elever i internat, uppfostringsanstalter eller liknande beträffande den för dem

föreskrivna uniformen samt för barn under 14 år, som äro medlemmar av

idrottsföreningar och liknande sammanslutningar, i fråga örn den för sammanslutningen

fastställda uniformen. Dispens från förbudet meddelas av justitieministern.

överträdelse straffas med böter eller »hsefte». Ledamöter av styrelsen

för den organisation, vars medlemmar överträda lagen, drabbas av samma

straff, såframt det ej visas, att överträdandet skett mot ledamöternas vilja. —

Lagen trädde i kraft genast efter utfärdandet men gäller endast till och med

utgången av år 1934.

I Schweiz har förbundsrådet den 12 maj 1933 utfärdat förbud mot bärande av

politiska uniformer. Enligt förbudet äro medlemmar av in- och utländska poli
Bihang

till riksdagens protokoll 1933. 9 sami. 1 avd. Nr 53.

1147 33

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 53.

tiska sammanslutningar tillsvidare förbjudna att i Schweiz bära uniformer,

uniformsdelar eller andra i ögonen fallande tecken, som utvisa, att bäraren är

medlem av en politisk organisation. Det ankommer på justitiedepartementet att

i tveksamma fall avgöra, huruvida partitecken äro att hänföra under de förut

omnämnda tecknen. Den som bryter mot förbudet eller uppmanar därtill

straffes med böter, högst 1,000 francs, eller fängelse högst 6 månader jämte böter

intill 1,000 francs. Utlänning kan dömas till högst 10 års utvisning. De förbjudna

uniformerna och tecknen skola beslagtagas.

Den 4 maj 1933 har i Österrike publicerats en författning angående uniformsförbud.

Enligt densamma är det offentliga bärandet av uniformer eller uniformsdelar,

varigenom en politisk uppfattning kommer till uttryck, förbjudet.

Förbudet gäller emellertid icke för sådana organisationer, vilkas medlemmar

biträda polismakten vid upprätthållandet av allmän ordning, överträdelse av

förbudet straffas med böter intill 200 schilling eller med »arrest» intill två

veckor.

Föredragande departementschefen anför vid förslagets remittering till lagrådet,

bland annat, att enligt erfarenhetens vittnesbörd bärandet av politiska

uniformer kan verka utmanande, skärpa motsättningen mellan anhängare av

olika åskådningar samt lätt nog, särskilt i politiskt mera upprörda tider, framkalla

stridigheter och våldshandlingar mellan oliktänkande. Några länder ha

också nyligen funnit sig föranlåtna att i sin lagstiftning upptaga bestämmelser,

som rikta sig mot bärandet av dylika uniformer. Yad beträffar förhållandena i

vårt eget land ha anhängare av vissa politiska meningsriktningar under senare tid

efter utländska förebilder anlagt uniform i hopp att detta skall ge ökat eftertryck

åt de uniformsklädda gruppernas politiska propaganda. Härav ha också

hos oss visat sig uppkomma sådana olägenheter, som i andra länder framträtt

såsom följd av uniformsbruket. Det synes därför önskvärt att i tid stävja detta

bruk. Finnes bärandet av uniformer medföra fara för ordning eller säkerhet,

är det tydligen ett samhällsintresse av vikt att förbjuda detsamma. Även om

ett uniformsförbud innebär ett ingrepp i den enskildes frihet, torde alla lojala

medborgare utan vidare finna sig i ett sådant praktiskt föga betydande ingrepp,

örn detta av statsmakterna finnes påkallat för ordningens upprätthållande. Vidare

anför departementschefen, att han vid prövning av olika möjligheter att

utforma bestämmelser i ämnet stannat vid att föreslå en lag, varigenom Kungl.

Majit erhåller befogenhet att förbjuda bärande av politiska uniformer och

dylikt, samt yttrar därefter rörande detaljerna i lagförslaget, bland annat:

Närmast avses att träffa bärandet av uniformer och dylikt, som bärarna anlagt

i syfte att därigenom på ett demonstrativt sätt framhäva den politiska

åskådning de omfatta. I förslaget angives närmare vad som skall vara förbjudet

att bära. Därav framgår, att bärandet av tecken, som ej kunna anses jämförliga

med de i lagtexten angivna, t. ex. smärre märken, icke skall kunna

drabbas av ett förbud.

Lagrådet har mot det remitterade förslaget gjort en del detaljanmärkningar,

vilka emellertid iakttagits i det genom propositionen framlagda förslaget. Till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 53.

3

lika har lagrådet uttalat, bland annat, att mot en bestämmelse sådan som den,

vilken innebålles i den danska lagen, nämligen att medlem av styrelse för

organisation har att svara för organisationsmedlems överträdelse av förbudet,

med mindre han visar att den skett mot bans vilja, framställa sig starka betänkligheter

av rättsprincipiell natur.

Det torde vara allmänt känt, att under senare år medlemmarna av vissa

politiska organisationer börjat anlägga en enhetlig dräkt eller därmed jämförliga

kännetecken, tydligen i syfte att manifestera den politiska åskådning de

omfatta. På skilda platser inom landet bar detta bruk visat sig verka irriterande

på oliktänkande och därigenom ägnat att störa ordningen. Utskottet

finner därför en lagstiftning örn förbud mot politiska uniformer vara av behovet

påkallad.

Givetvis måste enligt sakens natur svårigheter möta att erhålla effektiva

och lämpligt avvägda lagbestämmelser i förevarande hänseende. Förslaget som

är uppgjort med ledning av utländsk lagstiftning i ämnet synes emellertid

kunna godtagas, helst örn lagstiftningen såsom utskottet nedan hemställer göres

provisorisk. Lagen torde icke lägga hinder för att bruka klädedräkt eller

kännetecken av däri angiven art i hemmet och den enskilda samvaron.

Då vid politiska demonstrationer fungerande ordningsmän böra äga möjlighet

att bära kännetecken på denna sin egenskap utan att därigenom anses

bryta mot förbudet, torde vara lämpligt, att polismyndigheterna för sådant

ändamål fastställa ett för samtliga politiska organisationer gemensamt

tecken i form av armbindel i viss färg eller dylikt.

Huruvida behovet av den föreslagna lagstiftningen är blott tillfälligt är

givetvis svårt att bedöma, Med hänsyn härtill och då en viss tids erfarenhet

av de nya bestämmelserna i allt fall torde vara önskvärd synes lämpligt, att

lagen erhåller allenast provisorisk giltighet exempelvis till och med den 30

juni 1935. Erinras må att en likartad tidsbegränsning är stadgad i den danska

lagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med förklarande att ifrågavarande förslag icke

kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas, måtte för sin

del antaga följande förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om förbud mot politiska uniformer.

Härigenom förordnas som följer:

Konungen äge, där det för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet

finnes påkallat, förbjuda bärande av uniform eller liknande klädedräkt, som

tjänar att utmärka bärarens politiska meningsriktning. Sådant förbud skall

jämväl avse uniformsdel, armbindel eller annat därmed jämförligt i ögonen

fallande kännetecken.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 53.

(Kungl Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Deri som bryter mot utfärdat förbud straffes med dagsböter. Fortsätter någon

att bryta mot förbudet under tid då han är ställd under tilltal för sådan

förseelse, skall för varje gång stämning utfärdats och delgivits till enahanda

ansvar dömas. Vad olovligen burits vare förbrutet.

överträdelse av förbudet ligger under allmänt åtal, som anhängiggöres vid

polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men eljes hos poliskammare eller,

där sådan ej finnes, vid allmän domstol.

Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan. Saknas tillgång till

böternas gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.

Denna lag träder genast i kraft. Denna lag träder genast i kraft och

gäller till och med den 30 juni 1935.

Å förseelse, som under lagens giltighetstid

begåtts, skola jämväl efter utgången

av nämnda tid tillämpas de i

lagen meddelade bestämmelser.

Stockholm den 1 juni 1933.

På första lagutskottets vägnar:

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Anderson i Hägelåkra, Larson i

Lerdala*, Svenson i Eskhult, Bissmark, Branting* och Petrén*;

från andra kammaren: herrar Hedlund i Östersund och K. A. Westman, fru

Östlund, herrar Olsson i Rimforsa och Höglund*, fröken Wellin samt herrar Rosander*

och Rudén.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1933. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.