Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn förbud mot politiska uniformer.
1933-06-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1933:53, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn förbud mot politiska uniformer.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 53.
1
tfr 53.
Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1933 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag örn förbud mot politiska uniformer.
Genom en den 19 maj 1933 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 255, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit
riksdagen att antaga här nedan intaget förslag till lag örn förbud mot
politiska uniformer.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den
mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Ifrågavarande förslag avser att lämna Kungl. Majit befogenhet att, där det
för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet finnes påkallat, förbjuda
bärandet av uniform eller liknande klädedräkt, som tjänar att utmärka bärarens
politiska meningsriktning. Sådant förbud skall jämväl avse uniformsdel,
armbindel eller annat därmed jämförligt i ögonen fallande kännetecken.
I svensk rätt finnas icke några allmänna bestämmelser, varigenom rätten
att bära uniform är inskränkt. Bestämmelser i sådant hänseende ha däremot
nyligen meddelats bland annat i Danmark, Schweiz och Österrike.
I Danmark har en lag örn förbud mot att bära uniform m. m. utfärdats den
12 april 1933. I lagen stadgas helt allmänt förbud mot att bära uniform eller
»beklsedningsgenstande», som kunna jämställas härmed. Likaledes är det förbjudet
att bära unif ormsdelar, armbindlar eller andra liknande i ögonen fallande
tecken, som utvisa, att bäraren tillhör en politisk organisation. Från det sålunda
stadgade förbudet meddelas emellertid i lagen åtskilliga undantag såsom
för härens och flottans personal samt statens och kommunernas tjänstemän med
avseende å de för dem fastställda uniformerna, för personer i enskild tjänst,
såvitt angår uniform som utlämnats till dem att brukas under deras arbete, för
elever i internat, uppfostringsanstalter eller liknande beträffande den för dem
föreskrivna uniformen samt för barn under 14 år, som äro medlemmar av
idrottsföreningar och liknande sammanslutningar, i fråga örn den för sammanslutningen
fastställda uniformen. Dispens från förbudet meddelas av justitieministern.
överträdelse straffas med böter eller »hsefte». Ledamöter av styrelsen
för den organisation, vars medlemmar överträda lagen, drabbas av samma
straff, såframt det ej visas, att överträdandet skett mot ledamöternas vilja. —
Lagen trädde i kraft genast efter utfärdandet men gäller endast till och med
utgången av år 1934.
I Schweiz har förbundsrådet den 12 maj 1933 utfärdat förbud mot bärande av
politiska uniformer. Enligt förbudet äro medlemmar av in- och utländska poli
Bihang
till riksdagens protokoll 1933. 9 sami. 1 avd. Nr 53.
1147 33
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 53.
tiska sammanslutningar tillsvidare förbjudna att i Schweiz bära uniformer,
uniformsdelar eller andra i ögonen fallande tecken, som utvisa, att bäraren är
medlem av en politisk organisation. Det ankommer på justitiedepartementet att
i tveksamma fall avgöra, huruvida partitecken äro att hänföra under de förut
omnämnda tecknen. Den som bryter mot förbudet eller uppmanar därtill
straffes med böter, högst 1,000 francs, eller fängelse högst 6 månader jämte böter
intill 1,000 francs. Utlänning kan dömas till högst 10 års utvisning. De förbjudna
uniformerna och tecknen skola beslagtagas.
Den 4 maj 1933 har i Österrike publicerats en författning angående uniformsförbud.
Enligt densamma är det offentliga bärandet av uniformer eller uniformsdelar,
varigenom en politisk uppfattning kommer till uttryck, förbjudet.
Förbudet gäller emellertid icke för sådana organisationer, vilkas medlemmar
biträda polismakten vid upprätthållandet av allmän ordning, överträdelse av
förbudet straffas med böter intill 200 schilling eller med »arrest» intill två
veckor.
Föredragande departementschefen anför vid förslagets remittering till lagrådet,
bland annat, att enligt erfarenhetens vittnesbörd bärandet av politiska
uniformer kan verka utmanande, skärpa motsättningen mellan anhängare av
olika åskådningar samt lätt nog, särskilt i politiskt mera upprörda tider, framkalla
stridigheter och våldshandlingar mellan oliktänkande. Några länder ha
också nyligen funnit sig föranlåtna att i sin lagstiftning upptaga bestämmelser,
som rikta sig mot bärandet av dylika uniformer. Yad beträffar förhållandena i
vårt eget land ha anhängare av vissa politiska meningsriktningar under senare tid
efter utländska förebilder anlagt uniform i hopp att detta skall ge ökat eftertryck
åt de uniformsklädda gruppernas politiska propaganda. Härav ha också
hos oss visat sig uppkomma sådana olägenheter, som i andra länder framträtt
såsom följd av uniformsbruket. Det synes därför önskvärt att i tid stävja detta
bruk. Finnes bärandet av uniformer medföra fara för ordning eller säkerhet,
är det tydligen ett samhällsintresse av vikt att förbjuda detsamma. Även om
ett uniformsförbud innebär ett ingrepp i den enskildes frihet, torde alla lojala
medborgare utan vidare finna sig i ett sådant praktiskt föga betydande ingrepp,
örn detta av statsmakterna finnes påkallat för ordningens upprätthållande. Vidare
anför departementschefen, att han vid prövning av olika möjligheter att
utforma bestämmelser i ämnet stannat vid att föreslå en lag, varigenom Kungl.
Majit erhåller befogenhet att förbjuda bärande av politiska uniformer och
dylikt, samt yttrar därefter rörande detaljerna i lagförslaget, bland annat:
Närmast avses att träffa bärandet av uniformer och dylikt, som bärarna anlagt
i syfte att därigenom på ett demonstrativt sätt framhäva den politiska
åskådning de omfatta. I förslaget angives närmare vad som skall vara förbjudet
att bära. Därav framgår, att bärandet av tecken, som ej kunna anses jämförliga
med de i lagtexten angivna, t. ex. smärre märken, icke skall kunna
drabbas av ett förbud.
Lagrådet har mot det remitterade förslaget gjort en del detaljanmärkningar,
vilka emellertid iakttagits i det genom propositionen framlagda förslaget. Till
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 53.
3
lika har lagrådet uttalat, bland annat, att mot en bestämmelse sådan som den,
vilken innebålles i den danska lagen, nämligen att medlem av styrelse för
organisation har att svara för organisationsmedlems överträdelse av förbudet,
med mindre han visar att den skett mot bans vilja, framställa sig starka betänkligheter
av rättsprincipiell natur.
Det torde vara allmänt känt, att under senare år medlemmarna av vissa
politiska organisationer börjat anlägga en enhetlig dräkt eller därmed jämförliga
kännetecken, tydligen i syfte att manifestera den politiska åskådning de
omfatta. På skilda platser inom landet bar detta bruk visat sig verka irriterande
på oliktänkande och därigenom ägnat att störa ordningen. Utskottet
finner därför en lagstiftning örn förbud mot politiska uniformer vara av behovet
påkallad.
Givetvis måste enligt sakens natur svårigheter möta att erhålla effektiva
och lämpligt avvägda lagbestämmelser i förevarande hänseende. Förslaget som
är uppgjort med ledning av utländsk lagstiftning i ämnet synes emellertid
kunna godtagas, helst örn lagstiftningen såsom utskottet nedan hemställer göres
provisorisk. Lagen torde icke lägga hinder för att bruka klädedräkt eller
kännetecken av däri angiven art i hemmet och den enskilda samvaron.
Då vid politiska demonstrationer fungerande ordningsmän böra äga möjlighet
att bära kännetecken på denna sin egenskap utan att därigenom anses
bryta mot förbudet, torde vara lämpligt, att polismyndigheterna för sådant
ändamål fastställa ett för samtliga politiska organisationer gemensamt
tecken i form av armbindel i viss färg eller dylikt.
Huruvida behovet av den föreslagna lagstiftningen är blott tillfälligt är
givetvis svårt att bedöma, Med hänsyn härtill och då en viss tids erfarenhet
av de nya bestämmelserna i allt fall torde vara önskvärd synes lämpligt, att
lagen erhåller allenast provisorisk giltighet exempelvis till och med den 30
juni 1935. Erinras må att en likartad tidsbegränsning är stadgad i den danska
lagen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, med förklarande att ifrågavarande förslag icke
kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas, måtte för sin
del antaga följande förslag till
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Lag
om förbud mot politiska uniformer.
Härigenom förordnas som följer:
Konungen äge, där det för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet
finnes påkallat, förbjuda bärande av uniform eller liknande klädedräkt, som
tjänar att utmärka bärarens politiska meningsriktning. Sådant förbud skall
jämväl avse uniformsdel, armbindel eller annat därmed jämförligt i ögonen
fallande kännetecken.
Utskottet.
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 53.
(Kungl Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Deri som bryter mot utfärdat förbud straffes med dagsböter. Fortsätter någon
att bryta mot förbudet under tid då han är ställd under tilltal för sådan
förseelse, skall för varje gång stämning utfärdats och delgivits till enahanda
ansvar dömas. Vad olovligen burits vare förbrutet.
överträdelse av förbudet ligger under allmänt åtal, som anhängiggöres vid
polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men eljes hos poliskammare eller,
där sådan ej finnes, vid allmän domstol.
Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.
Denna lag träder genast i kraft. Denna lag träder genast i kraft och
gäller till och med den 30 juni 1935.
Å förseelse, som under lagens giltighetstid
begåtts, skola jämväl efter utgången
av nämnda tid tillämpas de i
lagen meddelade bestämmelser.
Stockholm den 1 juni 1933.
På första lagutskottets vägnar:
A. ÅKERMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerman, Anderson i Hägelåkra, Larson i
Lerdala*, Svenson i Eskhult, Bissmark, Branting* och Petrén*;
från andra kammaren: herrar Hedlund i Östersund och K. A. Westman, fru
Östlund, herrar Olsson i Rimforsa och Höglund*, fröken Wellin samt herrar Rosander*
och Rudén.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1933. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.