Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med ytterligare föreskrifter örn lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av ecklesiastika boställen.

1933-02-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1933:10, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med ytterligare föreskrifter örn lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av ecklesiastika boställen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1933 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag med ytterligare föreskrifter örn lindring i arrendevillkoren

för vissa arrendatorer av ecklesiastika

boställen.

Genom en den 25 januari 1933 till riksdagen avlämnad proposition, nr

32, vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,

har Kungl. Majit, under åberopande dels av propositionen bilagda utdrag

av statsrådsprotokollen över ecklesiastikärenden för den 6 augusti 1932

och den 13 januari 1933, dels ock av bilagd skrivelse från kyrkomötet

den 29 augusti 1932, nr 14, samt närslutet transsumt av kyrkolagutskottets

betänkande nr 6, föreslagit riksdagen att för dess del antaga följande förslag

till

Lag med ytterligare föreskrifter om lindring i arrendevillkoren för vissa

arrendatorer av ecklesiastika boställen.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

På framställning av arrendator av boställe, som avses i 1 § ecklesiastik

boställsordning den 9 december 1910, må Konungen, då enskild rätt ej därigenom

förnärmas, bevilja skälig lindring i arrendevillkoren för återstoden

av arrendetiden under förutsättning,

a) att arrendeavtalet slutits under något av åren 1916—1930;

b) att arrendetiden utgår tidigast den 14 mars 1935;

c) att arrendevillkoren med hänsyn till rådande förhållanden befinnas oskäligt

tyngande och arrendatorn på grund härav kan befaras bliva urståndsatt

att fullgöra sina förbindelser enligt avtalet;

d) att arrendatorn gjort vad av honom skäligen kan påfordras för boställets

hållande i god hävd;

e) att erforderlig lindring icke kan erhållas enligt lagen om ändring i

arrendevillkoren för vissa arrendatorer av ecklesiastika löneboställen.

BiJiant) till riksdagens protokoll 1933. 9 sami. 2 avd. Nr 10—11.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

2 §•

Ansökning om lindring i arrendevillkoren enligt denna lag skall för att

kunna prövas hava inkommit till ecklesiastikdepartementet, länsstyrelsen

eller stiftsnämnden före utgången av år 1933.

3 §•

Lindring i arrendevillkoren må endast avse arrendeavgiften samt årsbeloppet

för uppskattad ^byggnadskostnad, i den mån sådant belopp skall

av arrendatorn kontant erläggas. Belopp, som nu sagts, må ej nedsättas

mera än att föreskrivna ränte- och kapitalavbetalningar å byggnadsförskott

och lån ur kyrkofonden därmed kunna gäldas.

Arrendeavgiften skall bestämmas på sätt föreskrives i 12 § ecklesiastik

arrendeförordning den 21 november 1925.

4 §•

\ ad i denna lag stadgas örn arrendator äger jämväl tillämpning å arrendators

stärbhusdelägare, konkursbo och löftesmän, som övertagit arrendet,

ävensom annan, som med vederbörligt godkännande fått arrendet på sig

överlåtet före den 1 januari 1931.

5 §•

Har uppskattning av boställes normalavkastning fastställts och beviljas

sedermera lindring i arrendevillkoren, må stiftsnämnden jämka uppskattningen

efter ty skäligt prövas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande lagförslag, får

utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till

propositionen.

1932 års riksdag antog på hemställan av sammansatta andra lag- och

jordbruksutskottet (utlåtande nr 6) för sin del ett av Kungl. Maj:t i proposition

nr 155 framlagt förslag till lag om ändring i arrendevillkoren för

vissa arrendatorer av ecklesiastika löneboställen. Genom nämnda lagstiftning

öppnades möjlighet att medgiva viss lindring i arrendevillkoren beträffande

upplåtelse av löneboställe, som avses i 1 § ecklesiastik boställsordning

den 9 december 1910 och som är utarrenderat enligt föreskrifterna

i förordningen den 15 september 1911 angående utarrendering av prästerskapets

löneboställen. Som villkor för att arrendelindring skall kunna med
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

givas kräves, bland annat, att de kontrakterade arrendevillkoren, med hänsyn

till rådande förhållanden, finnas för arrendatorn tyngande och det på

grund därav kan antagas möta svårigheter för denne att fullgöra sina förbindelser

enligt avtalet samt att skäl till arrendelindring i övrigt äro och

enskild rätt ej förnärmas. Lindring må medgivas av länsstyrelserna på så

sätt, att arrendeavgift, tidigast från och med arrendeåret 1932—1933, nedsättes

intill det belopp, som uppkommer vid en omräkning av den i kontraktet

bestämda arrendeavgiften sålunda, att hälften av avgiften förvandlas

till markegångspersedlar till myckenhet enligt priserna i litt. A i markegångstaxan

det år, utarrenderingen skedde, att för återstående arrendeår

lösas med penningar enligt senast fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan.

Nämnda lag ävensom kungl, kungörelse med tillämpningsföreskrifter till

densamma utfärdades sedermera den 21 oktober 1932 [nr 465 och 466].

I anslutning till kungl, propositionen nr 155 samt i ämnet väckta motioner

hade sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet i sitt utlåtande

nr 6 vidare anfört, att lagen örn ändring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer

av ecklesiastika boställen i allmänhet öppnade möjlighet att bereda

tillräckligt stora arrendelindringar men att undantagsvis fall kunde förekomma,

i vilka en omräkning av arrendeavgiften på sätt nämnda lag föreskreve

icke skulle giva den lindring i arrendevillkoren, som ändrade ekonomiska

förhållanden otvetydigt måste anses påkalla. Enligt utskottets mening

borde i sådana fall kunna ske omvärdering av arrendet efter ansökan

och företagen prövning av åtgärdens behövlighet.

I enlighet med hemställan av utskottet beslöt riksdagen att i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit, i den mån förhållandena därtill gåve

anledning, ville låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser

angående omvärdering av arrenden i den utsträckning och

under de förutsättningar, som utskottet i sitt utlåtande angivit (riksdagens

skrivelse nr 254).

Med anledning av denna riksdagsskrivelse har inom ecklesiastik- och jordbruksdepartementen

utarbetats nu föreliggande, på ett av kammarkollegium

avgivet utlåtande grundade, förslag till lag med ytterligare föreskrifter om

lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av ecklesiastika boställen.

1932 års kyrkomöte har för sin del antagit detta lagförslag.

Mot de särskilda bestämmelserna i förslaget har utskottet icke funnit anledning

till erinran.

Utskottet får fördenskull hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 28 februari 1933.

På andra lagutskottets vägnar:

KARL MAGNUSSON.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

Vid ärendet behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Frändén, Norman och P. Sandström, fröken Hesselgren

samt herrar Olof Carlsson, Larsson i Brålanda, Forslund* och Löfvander*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Wallerius, Pettersson i Hällbacken*,

Hansson i Trollhättan och Gardell i Gans, fru Nordgren* samt herrar Sandberg och Hermansson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1933:84 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910 s. 7 i texten