Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.

1933-02-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1933:11, Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

5

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1933 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar

i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

258, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Spångberg m. fl.

hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till regeringen anhålla om skyndsam

utredning och förslag till ändring av lagen örn försäkring för olycksfall

i arbete i enlighet med de riktlinjer, som i motionen angivits.

Beträffande den närmare innebörden av motionärernas hemställan ävensom

de skäl, som anförts till stöd för densamma, får utskottet hänvisa till

motionen.

Utskottet vill härvid påpeka, att motionen torde hava blivit feltryckt, i det

att å sidan 2 efter fjärde stycket bort intagas — i stället för de tryckta

femte och sjätte styckena — en tabell, utvisande sjukpenningens storlek

inom olika inkomstklasser i enlighet med det förslag, som motionärerna i

tredje stycket å samma sida framställt.

Gällande bestämmelser rörande de frågor, som i motionen behandlas, återfinnas

i 6 och 9 §§ i lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall

i arbete.

I 6 § stadgas, bland annat:

Har arbetare skadats till följd av olycksfall i arbetet, skall på grund av

försäkringen till honom i ersättning utgivas:

1) örn olycksfallet medfört sjukdom, som förorsakat förlust eller nedsättning

av arbetsförmågan:

a) så länge sjukdomen varar: erforderlig läkarvård jämte läkemedel och

andra till arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga

följder av olycksfallet nödiga särskilda hjälpmedel, såsom kryckor, enklare

konstgjorda lemmar, glasögon och dylikt;

b) under förutsättning att sjukdomen varat mer än tre dagar efter dagen

för olycksfallet och att arbetsförmågan nedsatts med minst en fjärdedel,

från och med dagen efter sistnämnda dag och så länge sjukdomen varar:

sjukpenning för varje dag, utgörande vid förlust av arbetsförmågan ett belopp,

bestämt i förhållande till den skadades årliga arbetsförtjänst på sätt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

nedan angives (hel sjukpenning), och vid nedsättning av arbetsförmågan

det lägre belopp, som svarar mot nedsättningen; skolande hel sjukpenning

utgå med följande belopp, nämligen:

om den årliga arbetsförtjänsten ej uppgår till 675 kronor, med en krona,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 675 kronor men ej till 945

kronor, med en krona 50 öre,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 945 kronor men ej till 1,215

kronor, med två kronor,

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,215 kronor men ej till 1,485

kronor, med två kronor 50 öre,

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,485 kronor men ej till 1,755

kronor, med tre kronor,

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,755 kronor men ej till 2,025

kronor, med tre kronor 50 öre,

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,025 kronor men ej till 2,295

kronor, med fyra kronor,

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,295 kronor men ej till 2,565

kronor, med fyra kronor 50 öre,

örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,565 kronor men ej till 2,835

kronor, med fem kronor, samt

om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till eller överstiger 2,835 kronor,

med fem kronor 50 öre;

2) örn olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört

under längre eller kortare tid bestående förlust eller nedsättning av

arbetsförmågan:

a) livränta under tiden å ett årligt belopp, motsvarande vid förlust av

arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst och

vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp som svarar mot nedsättningen,

med tillägg av belopp, svarande mot den sannolika årliga kostnaden

för förnyelse av sådana särskilda hjälpmedel som under 1) nämnts;

dock att vid förlust av arbetsförmågan livräntan må, när den skadades tillstånd

kräver särskild vård, med hänsyn härtill bestämmas till högre belopp

än nyss är nämnt, likväl ej överstigande beloppet av den årliga arbetsförtjänsten,

samt att livränta icke utgår, där ej arbetsförmågan blivit nedsatt

med minst en tiondel;

b) sådan behandling, som må erfordras för höjande av arbetsförmågan.

Enligt 9 § skall den årliga arbetsförtjänsten vid bestämmande av livränta

beräknas till minst 450 kronor.

De i motionen framställda förslagen till ändring av gällande lag hava

tidigare vid flera riksdagar varit föremål för behandling.

Vid 1927 års riksdag hemställde herr Spångberg m. fl. i en motion, II: 106,

bland annat, örn sådan ändring i 6 § i olycksfallsförsäkringslagen, att beloppet

av hel sjukpenning ökades och i intet fall skulle understiga tre kronor.

Motionen behandlades av andra lagutskottet, som inhämtade yttrande över

densamma från försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten. Båda dessa

myndigheter avstyrkte förslaget. Vad särskilt beträffade den föreslagna

höjningen av minimigränsen för sjukpenning till tre kronor yttrade försäkringsrådet,

att detta innebure ett frångående av principen att ersättning,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

som utginge enligt socialförsäkringen, borde sättas i visst förhållande till

arbetsförtjänsten och icke överstiga densamma. Riksförsäkringsanstalten

meddelade, att motionärernas förslag med avseende å sjukpenningens belopp

skulle föranleda en betydande ökning av utgifterna för sjukpenning och

uttalade, att ett bifall till motionärernas ifrågavande förslag skulle medföra

konsekvenser, som icke kunde anses rimliga. För egen del fann utskottet i

utlåtande nr 33, i anslutning till vad myndigheterna anfört, sig icke kunna

förorda motionärernas förslag.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

Vid 1928 års riksdag väckte herr Spångberg m. fl. i motion II: 191 förslag

om enahanda ändringar i lagen, som de i nu förevarande motion föreslagna.

Andra lagutskottet anförde i utlåtande, nr 28, beträffande motionen bland

annat följande.

Ett genomförande av motionärernas förslag skulle medföra, att såväl sjukpenning

som sedermera jämväl livränta skulle kunna utgå med högre belopp

än vederbörandes arbetsförtjänst. Då utskottet ej ansåee sådana skäl hava

i motionen anförts, som kunde föranleda riksdagen att frångå den till grund

för gällande olycksfallsförsäkringslag liggande principen, att ersättning, som

utginge enligt lagen, skulle stå i visst förhållande till arbetsförtjänsten och

icke överstiga densamma, samt utskottet i övrigt icke blivit övertygat örn

lämpligheten av de föreslagna ändringarna i det vid 1926 års riksdag antagna,

nu gällande intervallsystemet vid beräkning av sjukpenning, finge

utskottet hemställa, att motionen måtte av riksdagen lämnas utan bifall.

Reservation anmäldes av fem av utskottets ledamöter.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Vid 1930 års riksdag väcktes motion i ämnet, II: 8, av herr Spångberg

m. fl. med samma yrkanden, som framställts 1928.

Andra lagutskottet yttrade i utlåtande nr 3, bland annat, följande.

Då utskottet beträffande frågan alltjämt intoge den ståndpunkt, som kommit

till uttryck i utskottets vid 1927 och 1928 års riksdagar avgivna utlåtanden

i anledning av de då väckta motionerna i samma ämne, hemställde

utskottet, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Två av utskottets ledamöter anmälde reservation.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Jämväl vid förra årets riksdag väcktes en motion, II: 136, av herr Dahlén

m. fl. av samma innehåll som nu förevarande motion.

Andra lagutskottet anförde i sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 8, att

de skäl, som vid de tidigare tillfällen, då utskottet haft att taga ställning

till den av motionärerna väckta frågan, föranlett utskottet att hemställa örn

avslag å motioner i ämnet, enligt utskottets mening fortfarande ägde giltighet.

Utskottet hemställde därför, att motionen icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

Reservation anmäldes av en ledamot. Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

Utskottet anser det vara nödvändigt att bibehålla den till grund för olycksfallsförsäkringslagen

liggande principen, att ersättning enligt lagens regler

skall bestämmas med hänsyn till storleken av den skadades arbetsförtjänst

och icke i något fall må överstiga densamma. Med hänsyn härtill finner

sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till motionen. Utskottet vill dock

härvid framhålla, att beloppet av sjukpenning och livränta, som i enlighet

med gällande lags bestämmelser utgår inom de lägre inkomstgrupperna,

enligt utskottets mening är så lågt, att en mindre höjning därav i och för

sig kunde anses vara motiverad, ehuru en sådan höjning på grund av nuvarande

ekonomiska läge torde vara synnerligen svår att genomföra.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1933.

På andra lagutskottets vägnar:

KARL MAGNUSSON.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Frändén, Norman och P. Sandström, fröken Hesselgren

samt herrar Olof Carlsson, Larsson i Brålanda, Forslund* och Löfvander*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Wallerius, Pettersson i Hällbacken*,

Hansson i Trollhättan och Gardell i Gans, fru Nordgren* samt herrar Sandberg och Hermansson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1933, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

330051

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.