Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.
1933-02-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1933:11, Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.
5
Nr 11.
Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1933 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående vissa ändringar
i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
258, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Spångberg m. fl.
hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till regeringen anhålla om skyndsam
utredning och förslag till ändring av lagen örn försäkring för olycksfall
i arbete i enlighet med de riktlinjer, som i motionen angivits.
Beträffande den närmare innebörden av motionärernas hemställan ävensom
de skäl, som anförts till stöd för densamma, får utskottet hänvisa till
motionen.
Utskottet vill härvid påpeka, att motionen torde hava blivit feltryckt, i det
att å sidan 2 efter fjärde stycket bort intagas — i stället för de tryckta
femte och sjätte styckena — en tabell, utvisande sjukpenningens storlek
inom olika inkomstklasser i enlighet med det förslag, som motionärerna i
tredje stycket å samma sida framställt.
Gällande bestämmelser rörande de frågor, som i motionen behandlas, återfinnas
i 6 och 9 §§ i lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall
i arbete.
I 6 § stadgas, bland annat:
Har arbetare skadats till följd av olycksfall i arbetet, skall på grund av
försäkringen till honom i ersättning utgivas:
1) örn olycksfallet medfört sjukdom, som förorsakat förlust eller nedsättning
av arbetsförmågan:
a) så länge sjukdomen varar: erforderlig läkarvård jämte läkemedel och
andra till arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga
följder av olycksfallet nödiga särskilda hjälpmedel, såsom kryckor, enklare
konstgjorda lemmar, glasögon och dylikt;
b) under förutsättning att sjukdomen varat mer än tre dagar efter dagen
för olycksfallet och att arbetsförmågan nedsatts med minst en fjärdedel,
från och med dagen efter sistnämnda dag och så länge sjukdomen varar:
sjukpenning för varje dag, utgörande vid förlust av arbetsförmågan ett belopp,
bestämt i förhållande till den skadades årliga arbetsförtjänst på sätt
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.
nedan angives (hel sjukpenning), och vid nedsättning av arbetsförmågan
det lägre belopp, som svarar mot nedsättningen; skolande hel sjukpenning
utgå med följande belopp, nämligen:
om den årliga arbetsförtjänsten ej uppgår till 675 kronor, med en krona,
om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 675 kronor men ej till 945
kronor, med en krona 50 öre,
om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 945 kronor men ej till 1,215
kronor, med två kronor,
om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,215 kronor men ej till 1,485
kronor, med två kronor 50 öre,
örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,485 kronor men ej till 1,755
kronor, med tre kronor,
örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 1,755 kronor men ej till 2,025
kronor, med tre kronor 50 öre,
örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,025 kronor men ej till 2,295
kronor, med fyra kronor,
örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,295 kronor men ej till 2,565
kronor, med fyra kronor 50 öre,
örn den årliga arbetsförtjänsten uppgår till 2,565 kronor men ej till 2,835
kronor, med fem kronor, samt
om den årliga arbetsförtjänsten uppgår till eller överstiger 2,835 kronor,
med fem kronor 50 öre;
2) örn olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört
under längre eller kortare tid bestående förlust eller nedsättning av
arbetsförmågan:
a) livränta under tiden å ett årligt belopp, motsvarande vid förlust av
arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst och
vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp som svarar mot nedsättningen,
med tillägg av belopp, svarande mot den sannolika årliga kostnaden
för förnyelse av sådana särskilda hjälpmedel som under 1) nämnts;
dock att vid förlust av arbetsförmågan livräntan må, när den skadades tillstånd
kräver särskild vård, med hänsyn härtill bestämmas till högre belopp
än nyss är nämnt, likväl ej överstigande beloppet av den årliga arbetsförtjänsten,
samt att livränta icke utgår, där ej arbetsförmågan blivit nedsatt
med minst en tiondel;
b) sådan behandling, som må erfordras för höjande av arbetsförmågan.
Enligt 9 § skall den årliga arbetsförtjänsten vid bestämmande av livränta
beräknas till minst 450 kronor.
De i motionen framställda förslagen till ändring av gällande lag hava
tidigare vid flera riksdagar varit föremål för behandling.
Vid 1927 års riksdag hemställde herr Spångberg m. fl. i en motion, II: 106,
bland annat, örn sådan ändring i 6 § i olycksfallsförsäkringslagen, att beloppet
av hel sjukpenning ökades och i intet fall skulle understiga tre kronor.
Motionen behandlades av andra lagutskottet, som inhämtade yttrande över
densamma från försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten. Båda dessa
myndigheter avstyrkte förslaget. Vad särskilt beträffade den föreslagna
höjningen av minimigränsen för sjukpenning till tre kronor yttrade försäkringsrådet,
att detta innebure ett frångående av principen att ersättning,
7
Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.
som utginge enligt socialförsäkringen, borde sättas i visst förhållande till
arbetsförtjänsten och icke överstiga densamma. Riksförsäkringsanstalten
meddelade, att motionärernas förslag med avseende å sjukpenningens belopp
skulle föranleda en betydande ökning av utgifterna för sjukpenning och
uttalade, att ett bifall till motionärernas ifrågavande förslag skulle medföra
konsekvenser, som icke kunde anses rimliga. För egen del fann utskottet i
utlåtande nr 33, i anslutning till vad myndigheterna anfört, sig icke kunna
förorda motionärernas förslag.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande.
Vid 1928 års riksdag väckte herr Spångberg m. fl. i motion II: 191 förslag
om enahanda ändringar i lagen, som de i nu förevarande motion föreslagna.
Andra lagutskottet anförde i utlåtande, nr 28, beträffande motionen bland
annat följande.
Ett genomförande av motionärernas förslag skulle medföra, att såväl sjukpenning
som sedermera jämväl livränta skulle kunna utgå med högre belopp
än vederbörandes arbetsförtjänst. Då utskottet ej ansåee sådana skäl hava
i motionen anförts, som kunde föranleda riksdagen att frångå den till grund
för gällande olycksfallsförsäkringslag liggande principen, att ersättning, som
utginge enligt lagen, skulle stå i visst förhållande till arbetsförtjänsten och
icke överstiga densamma, samt utskottet i övrigt icke blivit övertygat örn
lämpligheten av de föreslagna ändringarna i det vid 1926 års riksdag antagna,
nu gällande intervallsystemet vid beräkning av sjukpenning, finge
utskottet hemställa, att motionen måtte av riksdagen lämnas utan bifall.
Reservation anmäldes av fem av utskottets ledamöter.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Vid 1930 års riksdag väcktes motion i ämnet, II: 8, av herr Spångberg
m. fl. med samma yrkanden, som framställts 1928.
Andra lagutskottet yttrade i utlåtande nr 3, bland annat, följande.
Då utskottet beträffande frågan alltjämt intoge den ståndpunkt, som kommit
till uttryck i utskottets vid 1927 och 1928 års riksdagar avgivna utlåtanden
i anledning av de då väckta motionerna i samma ämne, hemställde
utskottet, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Två av utskottets ledamöter anmälde reservation.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Jämväl vid förra årets riksdag väcktes en motion, II: 136, av herr Dahlén
m. fl. av samma innehåll som nu förevarande motion.
Andra lagutskottet anförde i sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 8, att
de skäl, som vid de tidigare tillfällen, då utskottet haft att taga ställning
till den av motionärerna väckta frågan, föranlett utskottet att hemställa örn
avslag å motioner i ämnet, enligt utskottets mening fortfarande ägde giltighet.
Utskottet hemställde därför, att motionen icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd.
Reservation anmäldes av en ledamot. Riksdagen godkände utskottets utlåtande.
Utskottet.
8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.
Utskottet anser det vara nödvändigt att bibehålla den till grund för olycksfallsförsäkringslagen
liggande principen, att ersättning enligt lagens regler
skall bestämmas med hänsyn till storleken av den skadades arbetsförtjänst
och icke i något fall må överstiga densamma. Med hänsyn härtill finner
sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till motionen. Utskottet vill dock
härvid framhålla, att beloppet av sjukpenning och livränta, som i enlighet
med gällande lags bestämmelser utgår inom de lägre inkomstgrupperna,
enligt utskottets mening är så lågt, att en mindre höjning därav i och för
sig kunde anses vara motiverad, ehuru en sådan höjning på grund av nuvarande
ekonomiska läge torde vara synnerligen svår att genomföra.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 februari 1933.
På andra lagutskottets vägnar:
KARL MAGNUSSON.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Frändén, Norman och P. Sandström, fröken Hesselgren
samt herrar Olof Carlsson, Larsson i Brålanda, Forslund* och Löfvander*;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Wallerius, Pettersson i Hällbacken*,
Hansson i Trollhättan och Gardell i Gans, fru Nordgren* samt herrar Sandberg och Hermansson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1933, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.
330051
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.