Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion örn utarbetande av nytt förslag till steriliseringslag.

1933-02-28 · 19 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1933:12, Utlåtande i anledning av väckt motion örn utarbetande av nytt förslag till steriliseringslag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 2 mars 1933 kl- 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion örn utarbetande av nytt förslag

till steriliseringslag.

I en inom första kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion, nr

188, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Petrén hemställt,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utarbetande

av ett nytt förslag till steriliseringslag i samband med den pågående utredningen

i abortfrågan.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen.

Vid 1922 års riksdag väcktes en motion, I: 38, av herr Petrén, däri han

— under instämmande, såvitt angick motionens syfte, av elva andra ledamöter

av första kammaren — hemställde, att riksdagen ville besluta en

skrivelse med begäran, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning,

under vilka förhållanden sterilisering av sinnesslöa, sinnessjuka och fallandesjuka,

eventuellt sedlighetsförbrytare, kunde äga rum, samt för riksdagen

framlägga det lagförslag, vartill denna utredning kunde giva anledning.

Motionen behandlades av andra lagutskottet, som i utlåtande, nr 24, lämnade

en redogörelse för olika operationsmetoder, svensk lagstiftning och

rättsdoktrin samt steriliseringsfrågans läge i vissa främmande länder,

varefter utskottet anförde i

»Ett vidmakthållande och förbättrande av den mänskliga rasen är givetvis

ett betydande statsintresse. Förefintligheten av fysiskt och psykiskt

undermåliga individer i större utsträckning är för samhället en

hörda i mer än ett hänseende. Dylika individer äro i regel alls icke eller

föga samhällsnyttiga samt måste merendels försörjas på det allmännas

bekostnad och förorsaka därigenom samhället avsevärda kostnader. Genom

den tillsyn och vård, varav de ofta äro i behov, hinda de även mycken

arbetskraft; och äro de även i övrigt på mångahanda sätt till tunga

och obehag för sina anhöriga och omgivningen. Vidare äro de psykiskt

undermåliga icke sällan till fara för samhället i så måtto, att mångå av

dem hamna på brottets bana. Därtill kommer så, att dessa individer,

som själva äro defekta, icke sällan sätta barn till världen, vilka likaledes

i stor utsträckning bliva fysiskt eller psykiskt defekta, oförmögna att försörja

sig, i behov av vård och understundom farliga för samhället genom

brottsliga tendenser. De olägenheter av olika slag, som ifrågavarande individer

förorsaka samhället, inskränka sig såmedelst ej enbart till deras

egen livstid utan göra sig gällande även för kommande släkten. Enligt

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 9 sami. 2 avd. Nr 12. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

vad erfarenheten visat, är de psykiskt undermåligas fruktsamhet ofta mycket

stor. Åtskilliga exempel härpå äro även antörda i motionen.

Örn ock, på sätt i motionen berörts, på den vetenskapliga ärftlighetsforskningens

nuvarande ståndpunkt kännedomen om möjligheterna för

regeneration är i mycket bristfällig, måste det dock för staten framstå såsom

en angelägenhet av vikt att örn möjligt söka förhindra de psykiskt

defektas fortplantning. Denna fråga har också blivit beaktad inom vårt

lands äktenskapslagstiftning. I nu gällande giftermålsbalk är sålunda

stadgat, att den, som är sinnessjuk eller sinnesslö, ej må träda i äktenskap,

och att den, som inom de tre sista åren varit sinnessjuk, skall för att

kunna få lysning till äktenskap med läkarintyg styrka, att sinnessjukdom

icke mera kan hos honom påvisas. Vidare är det föreskrivet, att den, som

är behäftad med fallandesot, vilken härrör av övervägande inre orsaker,

icke får ingå äktenskap, med mindre Konungen finner skäligt tillåta äktenskapet.

Dessa bestämmelser hava åtminstone till väsentligaste mån tillkommit

i rashygieniskt syfte. Vad fallandesot beträffar, utgör sålunda

denna sjukdom ej i och för sig äktenskapshinder, utan gäller äktenskapsförbudet

— som nämnts — endast de fall, där sjukdomen vilar på ett

sjukligt anlag och för den skull måste anses såsom ett tecken på särskild

lara för avkomman. Och vad angår stadgandet, att den, som varit

sinnessjuk, icke under de närmaste åren därefter får ingå äktenskap,

med mindre han kan visa läkarbetyg på att han är frisk, har detta stad

gande, som ju tillkommit för att förhindra äktenskap, därest symton ä

sinnessjukdom åter skulle givit sig tillkänna och sjukdomen sålunda visat

sig vara av periodisk art, just ur rashygienisk synpunkt en väsentlig betydelse

så till vida, att, enligt vad som framgår av förarbetena till 1915

års lag om äktenskaps ingående och upplösning, dylik periodisk sinnessjukdom

med relativt fria intervaller står på starkt ärftlig grund. Vad

slutligen medfödd sinnesslöhet beträffar, är denna i högsta grad beroende

på ärftligt anlag och utgör med hänsyn härtill en bestämd fara för avkomman.

De i motionen anförda exemplen visa ju också, hurusom sinnesslöas

barn i stor utsträckning bliva sinnesslöa eller eljest abnorma.

Införandet av äktenskaps! örbud mot personer av rashygieniska skäl

innebär ju, att syftet med förbudet varit, att personerna i fråga icke skola

fortplanta sig. Detta hindras emellertid icke genom ett äktenskapsförbud,

utan blir ett sådant i hög grad illusoriskt, så länge de, mot vilka

äktenskapsförbudet är riktat, hava full frihet och möjlighet att utan äktenskap

skaffa barn till världen. I all synnerhet gäller detta örn de på

ena eller andra sättet abnorma, vilka på grund av sin psykiska defekt

icke kunna bedöma följderna av sina handlingar.

Utskottet är av den uppfattningen, att här föreligger ett samhällsintresse

av så omfattande betydelse, att det med allt fog kan ifrågasättas

rätt för samhället att medelst av motionären föreslagen åtgärd inskrida

till förebyggande av det missförhållandet, att personer, för vilka äktenskapslörbud

är stadgat av rashygieniska skäl, dock fortplanta sig. Angående

förutsättningarna och de närmare formerna för ett dylikt ingripande

synes erforderlig reglering därutinnan böra ske medelst lagstiftning. Då

emellertid ifrågavarande spörsmål, såsom berörande ett hittills oprövat

område av synnerligen grannlaga natur, givetvis måste, innan statsmakterna

ställas inför ett ståndpunktstagande till frågan örn en lagstiftning

på området, undergå en fullt betryggande och allsidig utredning, ansluter

sig utskottet till motionärens hemställan örn en framställning till Kungl.

Majit i dylikt syfte.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

3

Utskottet vill emellertid till belysning av några av de synpunkter, som

enligt utskottets mening böra vid utredningen komma under ett närmare

bedömande, göra följande uttalanden i ämnet.

Beträffande först frågan örn, vilken av de olika metoderna för sterilisering,

som kan vara att förorda, må följande framhållas.

Vad angår Jcastreringen, synes denna operation icke för någotdera könets

del böra komma i fråga. Könskörtlarna stå ej endast i fortplantningens

tjänst. De hava nämligen ej blott till uppgift att producera sädeskroppar

respektive ägg, utan hava därjämte en s. k. inresekretorisk funktion,

vilken har stor betydelse för kroppsutvecklingen och organismen

överhuvudtaget. En i barndomen utförd kastration medför därför i flera

hänseenden avvikelser i kroppsutvecklingen, men även en först vid vuxen

ålder företagen kastration förorsakar ej sällan svåra rubbningar på såväl

det psykiska som det kroppsliga området. Särskilt vad kvinnan beträffar

har man — enligt vad från auktoritativt läkarhåll meddelats —

i detta hänseende rik erfarenhet. Vid operation å livmodern på grund av

sjukliga förändringar uti denna har man nämligen ofta varit nödsakad

att borttaga även själva könskörtlarna (äggstockarna) och har det i dylika

fall i icke mindre än 48 procent blivit svåra följdsymtom och i 33 procent

lindrigare sådana, medan i de fall, där endast livmodern borttagits,

men äggstockarna kunnat lämnas kvar, motsvarande siffror varit allenast

respektive 18 och 28. Det vill med andra ord säga, att i sistnämnda fall

inträdde alls inga följdsymtom i 54 procent, medan sådana saknades allenast

i 19 procent av de fall, där själva könskörtlarna borttogos. Med sådana

erfarenheter för ögonen måste man anse kastrationen vara absolut

förkastlig, där icke för densamma föreligger rent medicinsk indikation,

d. v. s. där sjukdom i könskörtlarna påkallar deras borttagande. T detta

sammanhang ina också erinras om att, såsom av den föregående redogörelsen

framgår, denna steriliseringsmetod i allmänhet icke är omnämnd

i de amerikanska lagstiftningarna på området.

Vad beträffar sterilisering genom röntgenbehandling torde böra framhållas,

att även denna steriliseringsmetod torde kunna betraktas som en

slags kastration, då genom densamma åstadkommen oförmåga till fortplantning

ju beror på förstörelse av könskörtlarnas vävnad. Enligt auktoritativt

läkaruttalande medför också röntgenbehandling av könskörtlarna

icke sällan svåra följdsymtom. Därtill kommer, att man ännu torde sakna

tillräcklig erfarenhet om röntgenbehandlingens förmåga att åstadkomma

bestående sterilitet. För uppnående av detta mål lärer behandling tid

efter annan behöva upprepas. Av nu anförda skäl synes icke heller röntgenbehandling

böra ifrågakomma såsom steriliseringsmetod.

De olägenheter, som vidlåda sterilisering såväl genom kastration som

medelst röntgenbehandling, förefinnas däremot icke vid det enklare ingrepp,

som består allenast i avskärandet eller bortskärandet till en del av

sädesledarna respektive äggledarna (vasotomi, vasektomi, respektive t liber

o tomi, tuberektomi). I fråga örn mannen är denna operation absolut

ofarlig och kan utföras t. o. m. polikliniskt. Den erfordrar ingen eller

i varje fall endast lokal bedövning och den opererade kan omedelbart återgå

till sitt arbete. I fråga örn kvinnan åter är operationen ej lika enkel,

i det att antingen bukhålan måste öppnas eller — något som i regel lärer

vara görligt beträffande dem, som fött barn — ingreppet ske från mo

derslidan. För operationen är därför för kvinnans del bedövning nödvändig,

och den mäste åtföljas av 8 å 10 dagars sängläge, tills operations
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

såret läkts. Skulle någon komplikation tillstöta, lärer operationen icke

vara alldeles ofarlig. Dock torde dödsrisken nied kirurgiens nuvarande

höga ståndpunkt vara synnerligen obetydlig. Operationen har icke någon

inverkan på könsdriften oell hindrar således icke äktenskaplig sammanlevnad

för vare sig kvinnan eller mannen, men omöjliggör helt och

hållet fortplantning. Då något ingrepp ej sker å könskörtlarna, fortsätta

dessa sin inresekretoriska funktion oförhindrat, vilket förklarar, att

operationen icke, som vid kastration och röntgenbehandling, förorsakar

några följdsymtom.

Enligt utskottets förmenande tala både humanitära och praktiska skäl

för att av hittills kända steriliseringsmetoder icke torde böra få ifrågakomma

andra än vasotomi, vasektomi, respektive tuberotomi, tuberektomi.

Föreskrift av sådant innehåll har också inrymts uti flera av de amerikanska

lagstiftningarna å området.

Innan utskottet övergår att uttala sig rörande de olika grupper, som

enligt motionen kunde ifrågasättas böra inbegripas under en blivande lagstiftning

å området, vill utskottet först med några ord beröra avgränsningen

mellan begreppen sinnessjuk och sinnesslö. I det svenska psykiatriska

språkbruket skiljes mellan sinnessjukdom, vilken är en pågående

sjuklig process i hjärnan, och psykisk abnormitet, som beror av antingen

en medfödd abnorm sinnesbeskaffenhet eller en avslutad sjuklig

hjärnprocess. Begreppet sinnessjukdom är dock, enligt vad som framgår

av propositionen vid 1915 års riksdag angående lagstiftningen om äktenskaps

ingående och upplösning, uti denna lagstiftning taget något vidare, i

det att däri inrymmes även det stationära tillstånd av slöhet (s. k. demens

eller blödsinne), vari obotlig sinnessjukdom ofta slutar. Med beteckningen

sinnesslöhet åter avses en sådan psykisk abnormitet, som beror på en

medfödd utvecklingshämning —- vilket är det vanligaste — eller därpå,

att utvecklingshämning inträtt efter en i barnaåren genomgången svårare

sjukdom (t. ex. s. k. barnförlamning). Dessa från tidiga barndomen framträdande

utvecklingshämningar benämnas enligt vanligt språkbruk, när

de äro mera höggradiga: idioti, när de äro mindre svåra: imbecillitet.

Båda dessa grader av utvecklingshämning inrymmas emellertid uti begreppet

sinnesslöhet. Med sinnesslöa avses sålunda de, som från barndomen

äro psykiskt undermåliga i såväl högre som lägre grad (idioter

resp. imbecilla).

Vad då först beträffar de sinnesslöa, torde det — med hänsyn till deras

psykiska defekt — vara uppenbart, att ett äktenskapsförbud beträffande

dem icke i någon mån kan hava något inflytande på deras handlingar

inom det sexuella området. I den mån de icke stå så lågt, att de sakna

driftliv, behärskas de fullständigt av sina drifter och bekymra sig icke det

ringaste örn, att de sätta det ena barnet efter det andra till världen, önskar

man, att de sinnesslöa icke skola fortplanta sig, räcker det därför ej med att

förbjuda dem gifta sig, utan måste man då också direkt hindra dem att få

barn. Därvid torde man i själva verket endast hava två vägar att välja:

antingen att internera dem på anstalt av lämplig art eller att på operativ

väg beröva dem fortplantningsförmågan. En stor del av de sinnesslöa är

— frånsett synpunkten av önskvärdheten att söka förebygga deras fortplantning

— i behov av anstaltsvård, då de på grund av sitt tillstånd icke

lämpligen kunna vårdas annorstädes än å anstalter, som äro anordnade

med hänsyn till denna uppgift. Detta gäller sålunda örn det stora flertalet

av de lägre stående sinnesslöa, de s. k. obildbara sinnesslöa eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12. 5

idioterna. För sådana finnas i vårt land särskilda anstalter, s. k. sinnesslöasyler,

anordnade dels som självständiga anstalter oell dels som annex

till anstalter lör bildbara sinnesslöa. Ännu finnas dock å sinnesslöasyler

tillsammantagna endast cirka 1,330 platser, medan ett flerdubbelt antal

sådana platser lärer vara behövligt. De obildbara sinnesslöa torde utgöra

mer än hälften av samtliga sinnesslöa, vilkas hela antal i vårt land beräknas

uppgå till cirka 14,000. Möjlighet torde dock finnas för att förenämnda

platsbehov för obildbara sinnesslöa skall inom ej alltför avlägsen framtid

kunna bliva bättre tillgodosett, då medicinalstyrelsen dels anbefallts

att uppgöra förslag till anordnande av anstalter för svårskötta obildbara

sinnesslöa å såväl Hultsfreds som Vännäs’ förutvarande lägerplatser och

dels, på grund av den 12 augusti 1921 erhållet uppdrag att utreda frågan

örn vården av andra vuxna obildbara sinnesslöa, begärt att få undersöka,

huruvida vid Lund och Härnösand uppförda kaserner kunna för

ändamålet användas. För övrigt är emellertid att märka, att de obildbara

sinnesslöa utgöra den grupp av sinnesslöa, som torde hava minst

betydelse för den här avhandlade frågan, då hos dessa lågt stående sinnesslöa

(s. k. idioter) även sexualdriften i allmänhet lärer vara mer eller

mindre utslocknad. Helt annorlunda torde förhållandet vara nied de. relativt

högre stående sinnesslöa, de s. k. bildbara sinnesslöa eller imbecilla,

vilkas könsdrift ofta lärer vara mycket starkt utvecklad. Sådana begagna

gärna varje tillfälle till sexuellt umgänge, som bjuder sig, varför följden

av att de leva i frihet utan noggrann tillsyn, såsom erfarenheten visar,

ofta blir den, att de sätta det ena barnet efter.det andra till världen. Förde

till vuxen ålder komna sinnesslöa, som tillhöra de imbecillas grupp,

äger emellertid vårt land ännu mycket ringa antal anstaltsplatser, i det

att de anstalter för bildbara sinnesslöa, som hos oss finnas, till övervägande

del äro avsedda för de bildbara sinnesslöa barnen. I skolhemmen

för sådana finnas sålunda numera cirka 1,500 platser, medan vi äga sammanlagt

endast något över 350 platser uti anstalter resp. annexavdelningar

för till vuxen ålder komna bildbara sinnesslöa, de s. k. arbetshemman

för sinnesslöa. Då de sinnesslöas antal i vårt land — som nämnts

— beräknats till cirka 14,000 och bortåt hälften av dem torde tillhöra

gruppen av bildbara sinnesslöa (imbecilla), motsvarar det sålunda befintliga

antalet platser i arbetshem för sinnesslöa endast en ringa bråkdel av

vad som skulle vara behövligt, därest alla imbecilla, som befinna sig. i

fruktbarlietsåldern, skulle kunna bliva omhändertagna i för dem lämplig

anstalt. Visserligen har 1916 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:! begärt

utredning, vilka åtgärder borde vidtagas för beredande av nödigt antal

anstaltsplatser för till vuxen ålder komna bildbara sinnesslöa, men då, enligt

vad utredningen hittills lärer hava utvisat, dessa icke lämpligen torde

kunna sammanföras i större massor å en och samma plats utan möjlighet

till arbete utomhus, utan frågan bäst torde lösas genom att fortsätta på

den hos oss hittills inslagna vägen att anordna arbetshem såsom annex

till uppfostringsanstalterna för sinnesslöa barn, ligger det i sakens natur,

att ovannämnda mål icke kan nås utan stora kostnader och efter nog så

lång tidsutdräkt. Tillsvidare i varje fall äro alltså kommunerna nödsakade

att omhändertaga dessa sinnnesslöa, vilket emellertid i allmänhet icke

torde kunna ske under sådana förhållanden, att möjligheten för att de fa

tillfälle till sexuellt umgänge kan uteslutas. För att på ett fullt betryggande

sätt förebygga, att de fortplanta sig, återstår då endast såsom en

utväg att, då vederbörande förmyndare, närmaste anhörig eller kommuna
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

la myndighet linner förhållandena därtill föranleda, lata sterilisera dem.

I vad män begäran eller samtycke av nämnda vederbörande må anses erforderligt

härför, är en fråga, som särskilt bör bliva föremål för den ifrågasatta

utredningen. Visserligen kan det ju icke under några förhållanden

vara lämpligt, att sådana sinnesslöa, som hava benägenhet för att föra

ett otuktigt levnadssätt, få vistas ute i samhället, utan är det givetvis

önskvärt att få tillräckligt med anstaltsplatser för sådana. Men frånsett

att detta önskemål — såsom nämnts — icke så snart kan Idiva realiserat,

torde för åtskilliga av de till vuxen ålder komna sinnesslöa, som äro i

någon mån arbetsföra — särskilt manliga sådana — anstaltsvård utan

olägenhet kunna undvaras, blott, i den händelse förhållandena därtill föranleda,

den säkerhetsåtgärd, som ligger uti steriliseringen, blir vidtagen.

I sakens natur torae ligga, att risken för förförelse till sexuellt umgänge

beträffande kvinnliga sinnesslöa är mera framträdande och därför behovet

av anstaltsvård för dem ock jämförelsevis större.

Vad sedan angår de sinnessjuka torde det förevarande spörsmålet icke

hava samma betydelse i fråga örn dem som beträffande de sinnesslöa, då

det stora flertalet sinnessjuka i allt fall på grund av sjukdomens yttringar

äro i behov av vård å sinnessjukhus och anstaltsplatser också numera

finnas för det stora flertalet vårdbeliövande sinnessjuka. I övrigt torde

allenast sådana sinnessjuka, vilkas sjukdom är av obotlig ari eller av

periodiskt återkommande natur, böra kunna göras till föremål för sterilisering.

Som redan i det föregående nämnts, är just den periodiska formen

av sinnessjukdom framför allt förorsakad av ett sjukligt anlag.

Irrsken för dettas överförande på avkomman är, enligt vad erfarenheten

visat, i dylika fall lika stol-, vare sig avlandet sker under en sjukdomsperiod

eller i en fri intervall. Frånsett den rasliygieniska synpunkten kan

det emellertid redan av rent yttre sociala skäl icke vara lämpligt, att en

Person med täta anfall av sinnessjukdom under sina fria intervaller skaffar

sig det ena barnet efter det andra. Vid uppkommande fråga örn sterilisering

av periodiskt sinnessjuka synes emellertid möjlig utsikt till sjukdomens

botande böra i de särskilda fallen bliva föremål för bedömande av

läkare och vid den av utskottet ifrågasatta utredningen böra övervägas,

i vad mån en avgränsning av dylika sjuka från rätt till sterilisering i

vissa fall möjligen bör äga rum. I ännu högre grad än vad fallet är beträffande

periodiskt sinnessjuka tala de yttre sociala skälen, såsom oförmåga

att fylla föräldraplikten o. s. v., mot att barn sättas till världen

av dea, som lider av kronisk, obotlig sinnessjukdom — denna må i övrigt

stå på mer eller mindre ärftlig grund. I fråga örn sådana obotligt sinnessjuka,

som kommit in i ett lugnare skede, så att anstaltsvård för dem icke

längre är nödvändig, torde därför sterilisering kunna vara av betydelse.

Detsamma torde ock gälla örn de fall, där en överstånden sinnessjukdom

kvarlämnat en mera påtaglig psykisk defekt, ty icke heller sådana individer

kunna ju lämpa sig för föräldrakallet. I sakens natur synes ligga, att

sterilisering av en periodiskt sinnessjuk med fria intervaller icke bör få

ifrågakomma, med mindre personen själv och, därest han är gift, även

andra maken framställer begäran härom. Även synes samma medverkan

böra ifrågasättas för sterilisering av sådana, hos vilka en överstånden

sinnessjukdom kvarlämnat psykisk defekt. I vad mån, då fråga är om

en obotligt sinnessjuk, vars sjukdom är av kronisk art utan fria inter

valler eller som lupit ut i ett slutligt tillstånd av blödsinne, åtgärden skall

göras beroende av vederbörande förmyndares, nära anhörigs eller kom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12. 1

munala myndighets begäran eller samtycke, är en fråga, som särskilt bör

bliva föremål för den ifrågasatta utredningen.

Vad de fallandesjuka beträffar torde örn många av dem galla, att de

liro från barndomen sinnesslöa, medan återigen åtskilliga av de fallande-- sjuka, som ursprungligen varit normala, i psykiskt hänseende med arén

Idiva sinnessjuka. Båda dessa grupper av fallandesjuka torde allman

het vara i behov av anstaltsvård, varför den förevarande trugan beträffande

dem blir av mindre betydelse, sedan nödigt antal platser a

epileptikeranstalter blivit anskaffat, en fråga varom utredningen for närvarande

pågår. I övrigt föreligger i fråga örn fallandesjuka, sorn aro

sinnesslöa eller sinnessjuka, givetvis samma indikationer for sterilisering

som beträffande andra sinnesslöa och obotligt sinnessjuka.

Vad åter beträffar fallandesjuka utan psykisk defekt gäller, som förut

nämnts, äktenskapsförbud även för dem., därest sjukdomen härrör av övervägande

inre orsaker, med rättighet dock för Kungl. Majit att meddela

dispens. Sådan har emellertid, såsom i motionen är omnämnt, i allmänhet

endast lämnats i sådana fall, där det kunnat antagas, att äktenskapet

blivit barnlöst. Emellertid har erfarenheten visat, att icke heller beträffande

psykiskt normala fallandesjuka syftet med iiktenskapstorbu

det alltid har nåtts, utan att barn av sådana individer blivit födda utom

äktenskap. I motionen har endast ifrågasatts, att det matte hilva tillätet

att sterilisera fallandesjuka, som styrka, att syftet med deras begäran örn

sterilisering är att få ingå äktenskap. Givetvis äro sådana fall de mest

ömmande, då det måste betecknas som en grymhet mot ^en psykiskt normale

fallandesjuke, att han ej kan fä bilda eget hem, nar tillfälle därtill

bjudes honom. Ser nian frågan icke endast fran den lin mani tara sidan

utan även från rent rashygienisk synpunkt, synes det dock Imnäs visst

fog för att utsträcka medgivandet till sterilisering att gälla alla sådana i

fruktharhetsåldern varande personer, som lida av fallandesot, vilken härrör

av övervägande inre orsaker. Givetvis måste emellertid da såsom vilikor

för steriliseringen böra föreligga, förutom begäran av vederbörande

om åtgärdens vidtagande, uttalande av vederbörande myndighet, att fallandesot

av sådan art är för handen. ., . , ^

I motionen har slutligen ifrågasatts, huruvida icke sterilisering unde

vissa förhållanden kunde vara tillåten beträffande ännu en grupp av

människor, nämligen brottslingar, som begått våldtäkt eller gjort sig skyldiga

till andra svårare sedlighetsförbrytelser. Avses härmed att beröva

en dvlik förbrytare förmåga till sexuellt umgänge oell såmedelst söka förhindra,

att han ånyo, sedan han återfått friheten, hegar våldtäkt eliel

annan svårare sedlighetsförbrytelse, kan givetvis icke någon annan operation

än kassation lämpligen ifrågasättas, då, såsom av det ovan anförda

framgår, vasotomi respektive vasektomi på intet satt borttager förmå

gali av sexuellt umgänge, utan allenast omöjliggör alstrandet av barn.

Icke ens med kastration torde för övrigt sedlighetsförbrytelser kunna nell

förhindras. Av den redogörelse, som är publicerad rörande de i Schweiz

med myndighets medgivande utförda kastrationerna, framgår, att de

sexuella fantasierna visst icke försvinna efter könskörtlarnas borttagande

och att potenson ofta först efter längre tid — månader, ja åratal — lilliständigt

slocknar. Även i fråga om en kasserad synes nian alltså kunna

huva att räkna med otuktiga handlingar, försök till våldtäkt m. fl. sedlig

hetsförbrytelser. Införandet av en straffpåföljd, bestående i att brotts

lingen berövas sina könskörtlar. skulle ju för övrigt innebära ett atel fall

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

.ludra lagutskottets utlåtande Nr 12.

till c,n gången tids barbarism, då stympningar, till arten bestämda elter

<let begångna brottet, voro även för vårt lands del förekommande strafformer.

Oell att iörlusten av könskörtlarna icke sällan inedlör svåra rubb

ningar uti organismen, är ju redan i det föregående närmare omnämnt.

Utskottet har också därvid som sin uppfattning uttalat, att kastration icke

bör vara tillåten, med mindre rent medicinsk indikation för dess utförande

föreligger. Anmärkningsvärt är liven, att kastration icke någon

gång lärer vara utförd i de två amerikanska stater, där sterilisering blivit

införd i lagstiftningen allenast som ett straff, vilket kan ådömas vissa

grövre förbrytare. I den ena av dessa stater är den ifrågavarande lagen

numera upphävd och i den andra staten är det rent av stadgat, att steriliseringen

ej får bestå i kastration. Vid sådant förhållande kan ju emellertid

åtgärden icke heller utgöra något led i brottslighetens bekämpande.

I den mån motionären halt sådant syfte med sitt förslag rörande sterilisering

av sedlighetsiörbrytare, måste utskottet alltså, på de ovan anförda

skälen, härutinnan taga bestämt avstånd från detsamma.

Skulle åter motionären med sitt ifrågavarande förslag haft ett rashygieniskt

syfte, är den erinran mot detsamma att göra, att det ur sådan synpunkt

kunde vara lika och ofta kanske än större anledning att företaga sterilisering

å åtskilliga andra brottslingar, särskilt en del vaneförbrytare,

vilkas permanent antisociala tendenser syntes bottna uti ett medfött anlag.

Under förarbetena till vår nu gällande äktenskapslagstiftning framfördes

av Uppsala medicinska fakultet det förslaget, att bland äktenskapshindren

måtte upptagas icke endast sinnessjukdom, sinnesslöhet och visst slag

av iallandesot utan jämväl svårare själslyte eller sedlig defekt, varav

synnerligt stor fara för efterkommandes andliga (inbegripet etiska) utveckling

måste förutses. På närmare anförda skäl upptog emellertid lagberedningen

icke äktenskapsförbud för nämnda kategori, och då Kungl.

Majit och riksdagen ställde sig på samma ståndpunkt, finnes icke heller

sådant äktenskapshinder inrymt uti vår gällande äktenskapslagstiftning.

Utskottet Unner emellertid vägande skäl tala för att ett steriliseringsförfarande

i rashygieniskt intresse begränsas eller i varje fall för närval

ande begränsas att gälla allenast sådana individer, för vilka äktenskapsförbud

är stadgat. Att märka är också, att det härvid — örn man

bortser från de psykiskt normala fallandesjuka — genomgående är fråga

örn psykiskt sjuka och abnorma individer, beträffande vilkas behandling

valet ofta med fog synes kunna stå mellan anstaltsvård eller sterilisering.

Som av det ovan anförda framgår, har utskottet emellertid ifrågasatt, att

sistnämnda åtgärd i dylika fall icke skulle få äga rum utan vederbörande

förmyndares, närmaste anhörigs eller kommunala myndighets begäran eller

samtycke. Skulle nu en lagstiftning örn sterilisering av icke medicinsk

indikation — utsträckt till att omfatta vissa brottslingar, eventuellt,

såsom under utskottsbehandlingen varit på tal, ännu någon ytterligare

grupp, såsom exempelvis de från rashygienisk synpunkt nog så mindervärdiga

kroniska alkoholisterna — även beträffande sådana, liksom i fråga

örn psykiskt normala fallandesjuka, endast gälla rättighet att låta sterilisera

sig, torde lagstiftningen här icke få någon betydelse, då brottslingen

eller den kroniske alkoholisten icke, såsom fallet är med epileptikern, av

ett fakultativt äktenskapsförbud hade anledning att låta sig berövas sin

fortplantningsförmåga. Skulle något kunna vinnas med lagstiftning örn

sterilisering av vissa brottslingar och kroniska alkoholister, måste det därför

uppenbarligen rent av föreskrivas, att sterilisering å dem på så sätt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

bleve obligatorisk, att den under alla förhållanden skulle verkställas före

den dag, då de, elter att hava avtjänat ådömt frihetsstraff respektive varit

intagna å alkoholistanstalt, skulle i laga ordning frigivas. En dylik lagstiltning

skulle ju emellertid betyda införandet av sterilisering stvang för

vissa grupper av människor. Utskottet ansluter sig emellertid till den

även av motionären eljest intagna ståndpunkten, att i den ilrågasatta utredningen

icke borde innefattas frågan örn obligatorisk sterilisering, utan

att densamma endast skulle gälla fastställande av regler, när sterilisering

av sociala skäl må vara tillåten. För en sådan begränsning talar även,

att man därmed undanröjt den viktigaste invändningen mot lagstiftning

på detta område, vilken just gällt tvånget till sterilisering. I detta sammanhang

må också erinras örn, att i amerikanska stater med lagstiftning

örn tvångssterilisering man — av tillgängliga uppgifter att döma — i allmänhet

icke synes hava följt lagens stränga bestämmelser härutinnan,

utan i allmänhet företagit sterilisering endast efter särskilt samtycke.

Ett par andra invändningar mot lagstiftning örn sterilisering, som ofta

blivit framställda, vill utskottet här upptaga till skärskådande.

Den ena av ifrågavarande invändningar är av rashygienisk innebörd.

Det har framhållits å ena sidan, att vår kunskap örn ärftlighetsförhållandena

ännu är mycket bristfällig, men att möjligheten till regeneration,

så att en psykiskt defekt individ kan få ett normalt barn, ingalunda är

utesluten, och å andra sidan, att sterilisering av sinnessjuka och abnorma

från rashygienisk synpunkt icke skulle få så stor betydelse, då de liesta

psykiskt defekta födas av personer, som själva äro normala. Örn också

dessa synpunkter hava sin riktighet, kan utskottet dock ej finna, att de

tala emot den ifrågasatta utredningen. Ty det måste väl dock anses vara

en stor vinst för samhället, örn man kunde förhindra tillkomsten av alla

de sinnesslöa och eljest abnorma, vilka födas av psykiskt deiekta individer,

som icke ens kunna taga hand örn sig själva, än mindre äga förmåga att

försörja och uppfostra sina barn. Härigenom vunnes nämligen icke endast,

att antalet sinnesslöa och abnorma barn minskades, utan även att tillkomsten

förhindrades av just de till dessa kategorier hörande barn, som

icke ägde föräldrar, vilka kunde taga hand örn dem, utan detta måste

komma på samhällets lott. Vad så den första av ovannämnda synpunkter

beträffar, att även en psykiskt defekt kan få ett normalt barn, kan utskottet

icke linna annat än att det under alla förhållanden måste betraktas

såsom icke önskvärt, att sinnesslöa och sinnessjuka sätta barn till världen,

då de ju icke kunna fylla föräldrakallet.

En annan vanlig invändning mot sterilisering av sociala skäl är av

etisk innebörd. Det har nämligen sagts, att dess genomförande kunde befaras

få till följd en ökning av de lösa könsförbindelserna, i det att vederbörande

individer efter steriliseringen skulle känna sig oförhindrade

att ohämmat följa sina drifter. Icke heller denna invändning kan utskottet

tillmäta någon större betydelse. Som redan i det föregående är omnämnt,

torde det nämligen förhålla sig så, att det stora ilertalet av de

individer, örn vilka det bär kan bli fråga, på grund av sin psykiska defekt

icke kan behärska sina drifter, utan under alla förhållanden blint följer

dessa. Givetvis är, såsom ovan framhållits, anstaltsvård i dylika fall

önskvärd, men där sådan av platsbrist ej kan anskaffas, får det väl anses

vara befogat att genom operation beröva ifrågavarande individer fortplantningsförmågan.

Ty för samhället är det dock av stor betydelse,

att dessa sinnesslöa eller eljest abnorma icke skaffa till världen en avkomma,

som med största sannolikhet blir av mycket dålig beskaffenhet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

Uti en blivande lagstiftning om sterilisering torde, till förhindrande av

missbruk, böra inrymmas noggranna föreskrifter rörande bestämmanderätten

till och sättet för operationens utförande m. m. Utskottet har redan

i det föregående uttalat sig för att någon annan nu känd metod än det

enklare ingrepp, som består i avskärandet eller bortskärandet till en del

av sädesledarna respektive äggledarna (vasotomi, vasektomi respektive

tuberotomi, tuberektomi), icke bör få ifrågakomma. Sådana föreskrifter

synas vidare böra meddelas, att operationen ifråga blir utförd endast under

fullt betryggande förhållanden. I det hänseendet torde vid utredningen

särskilt böra tagas under övervägande, huruvida icke sterilisering av

kvinna, å vilken operationen är mera ingripande än å man, alltid borde

utföras å sjukhus. Vad så själva bestämmanderätten beträffar, kunna olika

möjligheter tänkas. I vissa fall, såsom i fråga örn sinnesslöa, behövde det

kanske icke möta några betänkligheter att låta den enskilde läkaren besluta

örn sterilisering eller eventuellt låta åtgärden vara beroende av

tvenne läkares samstämmiga uppfattning. I så fall borde kanske dock

stadgas, att rapport avgåves till medicinalstyrelsen rörande varje sterilisering

med angivande av indikationen för ingreppet, på vems begäran det

ägt rum, o. s. v. I fråga örn såväl fallandesjuka som sinnessjuka vore

kanske lämpligast att lägga bestämmanderätten i medicinalstyrelsens

hand. Vad särskilt de fallandesjuka beträffar talar härför, att den praxis

nu är rådande, att medicinalstyrelsens yttrande städse brukar inhämtas,

innan Kungl. Majit avgör ansökan örn dispens från äktenskapsförbudet

för fallandesjuk. I sådana ärenden är det den s. k. rättspsykiatriska nämnden,

som beslutar yttrande å medicinalstyrelsens vägnar. Skulle även

en juridiskt utbildad person anses böra deltaga uti beslut av medicinalstyrelsen

rörande sterilisering, kunde ju den rättspskykiatriska nämnden

vid dylika ärendens avgörande lämpligen förstärkas med representanten

för juridisk teori och praxis i medicinalstyrelsens vetenskapliga råd.

Som redan i det föregående framhållits, torde frågan örn när begäran eller

samtycke av vederbörande själv eller hans förmyndare eller närmaste

anhörige eller vederbörande kommunala myndighet skall anses erforderlig,

böra bliva föremål för särskilt övervägande vid den kommande utredningen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att riksdagen i

anledning av förevarande motion måtte hos Kungl. Majit anhålla, att

Kungl. Majit ville låta verkställa utredning, under vilka förutsättningar

och i vilken ordning sterilisering av sinnesslöa, sinnessjuka och fallandesjuka

må kunna företagas, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kan föranleda.»

I skrivelse nr 250 gjorde riksdagen därefter hos Kungl. Majit den av

utskottet föreslagna anhållan.

Yttranden över riksdagens framställning avgåvos den 2 oktober 1923 av

styrelsen för statens institut för rasbiologi och den 28 oktober 1924 av medicinalstyrelsen.

Medicinalstyrelsen anförde därvid bland annat:

»Uppfattningen örn, huruvida en i individens fysiologiska utveckling och

personliga liv så djupt ingripande åtgärd som tillintetgörande av fortplantningsförmågan

kan anses moraliskt försvarlig eller ej, växlar sä
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

kerligen rätt mycket ock många äro nog de, som fördöma varje sådant ingrepp,

betraktande det som en otillåten stympning.

Att ingreppet dock är fullt berättigat, när det gäller människors käisa

eller liv, oell då läkarna anse varje annan skyddsåtgärd ineffektiv, torde

vara tämligen allmänt vedertaget. Denna mening tyckes också delas av

riksdagen såsom med tydlighet framgår av ovannämnda lagutskottsutlåtande.

Mindre enhällig är däremot rättsuppfattningen, då fråga blir örn stein

lisering i socialt syfte eller för att bereda vissa sinnessjuka, sinnesslöa

eller fallandesjuka bättre och friare levnadsbetingelser, d. v. s. en sterilisering

av andra humanitära motiv än rent medicinska. Medicinalstyrelsen

håller likväl före, att under vissa omständigheter en sterilisering även på

denna grund kan liava fullt fog.

Som oeftergivliga villkor böra dock härvid uppställas, att, då sterilisering

blivit föreslagen, skälen därför bliva med stöd av avgivet utlåtande

samvetsgrant och sakkunnigt prövade, att under varje förhållande sådant

utlåtande (i original eller avskrift) inlämnas till medicinalstyrelsen och att

operationen alltid utföres å allmänt sjukhus. Vidare torde uppsättas som

villkor, att den ifrågavarande individen själv eller, i fall då denne saknar

förmåga att taga ståndpunkt i saken, de, som närmast företräda honom,

fullt och fritt utrycka sin anslutning till åtgärden. Beträffande epileptici

och sinnessjuka, som äro gifta, eller beträffande epileptici. som hava för

avsikt att ingå äktenskap, torde samtycke jämväl böra erfordras av den

andra parten i äktenskapet.

Medicinalstyrelsen syftar med sterilisering av denna anledning, frånsett

de epileptiska, på sådana sinnessjuka och sinnesslöa, som med hänsyn

till faran att alstra barn äro i behov av internering å anstalter och vilka i

övrigt, såvitt bedömas kan, äro så godartade, att de utan alltför stor risk

skulle kunna få vistas under friare förhållanden, därest de vore urståndsätta

att få barn och till dem fortplanta sina mindervärdiga egenskaper.

Visserligen kan häremot invändas, dels att man föga vet, hurudan den

på så sätt sinnessjukes eller sinnesslöes avkomma blir. dels ock att steriliseringen

ej i och för sig innebär garanti för att den steriliserade trots saknaden

av prokreationsförmåga icke destomindre, på grund av lastbarhet

eller dåliga böjelser blir socialt vådlig, när han återfår sin hillet.

Vad den först nämnda invändningen beträffar, så är det ju sant, att vår

rasbiologiska kunskap på detta område är synnerligen bristfällig och att

man icke vet mycket örn, i vilken grad sinnesdefelder gå i arv, men man

kan å andra sidan säga, att ett oäkta barn — och det blir ju här knappast

fråga om andra — som har en sinnessjuk eller sinnesslö far eller mor, i viss

mån är predestinerat att bliva en föga samhällsnyttig människa.

I fråga örn den andra invändningen — de trots steriliseringen kvarstående

sociala riskerna — så kan den förvisso bemötas med hänvisningen

till, att det här rör sig örn sjuka, som under längre tid vårdats inom sluten

anstalt, varvid vederbörande läkare och fostrare fått gott tillfälle att

bilda sig ett omdöme örn individens möjligheter och förutsättningar att

reda sig i livet utan att hemfalla åt brott eller laster.

Medicinalstyrelsen anser alltså, att tiden nu torde vara mogen för att

man även i vårt land, liksom flerstädes i utlandet skett, på allvar upptager

frågan om sterilisering av sinnessjuka, sinnesslöa och fallandesjuka i fall,

då starka humanitära skäl föreligga härför. En utredning mäste dock

först företagas angående alla på frågans lösning inverkande omständig
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

heter samt ett förslag till lag utarbetas, innefattande jämväl anvisningar

beträffande operationsmetoder oell fastställande av nödiga kontrolliöreskrifter.

För utredningen torde erfordras såväl juridisk som medicinsk

erfarenhet.

Kostnaderna för denna utredning böra ej behöva bliva synnerligen stora,

då det mesta av förarbetena är undangjort och finnes samlat i det ovan åberopade

riksdagstrycket och i övriga härhos följande bilagor. Vad som

huvudsakligen fattas, är det definitiva ståndpunktstagandet till rättsfrågan,

såsom sådan, och den lagtekniska utformningen av de bestämmelser,

som skola reglera förfarandet.

Att för närvarande lägga rasbiologiska fakta, och endast sådana, till

grund för en lagstiftning på området, torde däremot icke vara lämpligt

eller möjligt, då vårt vetande angående ärftlighetens betydelse för avkomman

till de sinnessjuka, sinnesslöa och fallandesjuka, såsom ovan framhållits,

ännu är så ofullkomligt, som det är.

Genom en grundlig vetenskaplig bearbetning av det i vårt land redan

befintliga materialet — sjukhusjournaler och kyrkoböcker m. m. — samt

dettas fullständigande medelst närmare upplysningars inhämtande från

de sjukas anhöriga, skulle emellertid klarhet sannolikt kunna spridas över

många dunkla punkter i fråga örn ärftligbetens betydelse för dessa sjukdomar.

Sedan denna undersökning vidtagits, vilket dock torde kräva

rätt så lång tid, antagligen flera år, torde man med stöd av de resultat,

vartill utredningen kommit, måhända kunna övergå till positiva åtgärder,

för att genom sterilisering av psykiskt belastade personer förekomma

det sjuka anlagets fortplantning till den följande generationen.»

Ärendet föredrogs sedermera i statsrådet den 30 december 1927, därvid

chefen för socialdepartementet yttrade, bland annat:

»Omvårdnaden örn de svaga och hjälplösa i samhället bar alltmera utvecklats

och fördjupats. Från denna omvårdnad är steget numera icke

långt till åtgärder i syfte att förebygga födelsen av individer, vilka, enligt

vad med säkerhet kan förutses, måste bliva till en börda för sig själva

och för andra.

Emellertid får ej förbises, att en legalisering av de åtgärder, som i detta

avseende ifrågasatts, skulle innebära ett avsteg från den eljest gällande

regeln örn skydd för individens kroppsliga integritet. Såväl på grund härav

som med hänsyn till de grannlaga detaljspörsmål, som på detta område

inställa sig, måste frågan örn sterilisering av mindrevärdiga individer

betraktas såsom synnerligen ömtålig och svårlöst.

Innan man kan bestämma sig för vissa statsåtgärder härutinnan, kräves

alltså en grundlig och allsidig utredning. I andra lagutskottets utlåtande

bar antytts den riktning, i vilken enligt utskottets förmenande lösningen

av en del av de hithörande spörsmålen borde gå. Beträffande grunderna

för den blivande utredningen torde man också delvis kunna följa

dessa uttalanden. Med utgångspunkt från att syftet med en eventuell steriliseringslagstiftning

bör vara det av mig nyss antydda, anser jag sålunda

lika med utskottet, att den krets av personer, för vilka dylik lagstiftning

skulle gälla, i första band kan tänkas begränsad till det område, som innefattas

av vår gällande lagstiftning örn äktenskapsförbud. Detta bör dock

icke utesluta, att vid utredningen undersökes huruvida med samma utgångspunkt

ännu snävare avgränsning kan befinnas lämpligare. En syn
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

punkt, som härvidlag möjligen även bör beaktas, är den inverkan, som åtgärder

av nu ifrågasatt slag kunna hava på behovet av vederbörandes internering

å anstalt.

Vad beträffar frågan, huruvida lagstiftningen bör bereda möjlighet att

framtvinga sterilisering eller örn den blott skall legalisera frivilligt undergående

av sådan åtgärd, intager jag i huvudsak samma ståndpunkt som

utskottet. Därvid bör dock beaktas, att kravet på frivillighet i vanlig mening

endast kan upprätthållas beträffande dem, som äro vid sina sinnens

bruk, d. v. s. de fallandesjuka, som icke tillika äro sinnessjuka eller sinnesslöa,

och — örn de skola inbegripas — de periodiskt sinnessjuka. Särskilt

beträffande huvudparten av de sinnesslöa kan ju däremot något

verkligt medgivande från vederbörande själv icke komma till stånd, men

detta bör — därest andra garantier kunna erbjudas — enligt min mening

icke få utgöra avgörande hinder för sterilisering. I vad män i dylika fall

begäran eller godkännande av förmyndare eller den, som eljest har vårdnaden

örn vederbörande, bör vara förutsättning, är tydligen en fråga, som

bör behandlas vid utredningen.

I fråga örn det sätt, på vilket sterilisering skulle ske,_ vågar jag i det

skick, vari ärendet ännu befinner sig, icke ansluta mig till utskottets förord

för ett visst slags metod, utan anser jag, att vid utredningen samtliga

metoder, som kunna komma i fråga, bör bliva föremål för övervägande.

Därvid bör synnerlig uppmärksamhet ägnas åt den hälsorisk, som kan

vara förenad med den ena eller andra metoden. Tillika bör undersökas,

huruvida tillräckliga skäl föreligga att i lagstiftningen fastslå viss metod

med uteslutande av andra.

Bland andra punkter, som utskottet framhållit och vilka uppenbarligen

måste omfattas av den blivande utredningen, är sättet för prövning och

avgörande av frågor rörande huruvida sterilisering må äga rum eller ej,

ävensom de bestämmelser, som böra gälla för dylika operationer. Vid utredningen

bör givetvis även behovet av detaljerade kontrollföreskrifter i

olika hänseenden noga beaktas.»

I enlighet med samma dag av Kungl. Majit givet bemyndigande tillkallade

chefen för socialdepartementet fyra sakkunniga att verkställa utredning

och utarbeta förslag angående medgivande till sterilisering i vissa

fall av sinnesslöa, sinnessjuka och fallandesjuka.

De sakkunniga avgåvo den 30 april 1929 förslag till steriliseringslag

jämte motiv och bilagor. Förslaget var av följande lydelse:

»Förslag

till

Steriliseringslag.

Härigenom förordnas som följer:

1 S.

Föreligger grundad anledning antaga, att någon på grund av arvsanlag

skall komma att till sina barn överföra sinnessjukdom, sinnesslöliet eller

fallandesot, som gör dem oförmögna att taga vård om sig själva, må han

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

efter tillstånd enligt denna lag underkastas medicinskt ingrepp, varigenom

kan berövas fortplantningsförmågan (sterilisering).

Lag samma vare, där någon på grund av sjukdom, som ovan sagts, är

varaktigt ur stånd att handhava vårdnaden örn sina harn och skäl äro att

antaga, att sjukdomen är ärftlig.

Sterilisering må endast ske genom ingrepp av sådant slag, att i allmänhet

skada till hälsan ej är därmed förenad.

2 *.

Sterilisering må ej äga rum å den, som ej uppnått den för äktenskaps

ingående stadgade lägsta ålder, med mindre särskilda skäl därtill äro; ej

heller å sinnessjuk, där skälig förhoppning örn hans tillfrisknande finnes.

Ej må någon steriliseras, som ej med insikt örn åtgärdens innebörd

samtyckt därtill, eller någon steriliseras mot sitt nekande eller motstånd.

Underårig, som står under annans vårdnad, må ej steriliseras utan dennes

samtycke; ej heller må den, som på grund av rubbning i själsverksamheten

eller stadigvarande missbruk av rusgivande medel är ur stånd att

vårda sig själv, steriliseras utan förmyndarens samtycke.

3 i

Tillstånd till sterilisering meddelas av medicinalstyrelsen.

4 §.

Vill någon, att sterilisering skall å honom företagas, gore ansökan därom

hos medicinalstyrelsen.

För underårig må ansökan oek göras av den, som har vårdnaden örn

honom, och för den, som är å allmän anstalt intagen, av anstaltens föreståndare.

Förmyndare, som i 2 § tredje stycket avses, må ock göra ansökan i fråga

örn myndlingen.

5 $.

Ansökan örn sterilisering skall ske skriftligen och vara av sökanden

egenhändigt undertecknad.

Ansökningen skall vara åtföljd av prästbevis rörande den, vilken åtgärden

avser, innefattande enahanda uppgifter som flyttningsbetyg, intyg av

anförvanter, make eller andra rörande de omständigheter, som äro av betydelse

för bedömandet, örn sådant fall är för handen, att steriliseringmå

äga rum, intyg av legitimerad läkare angående verkställd undersökning

av den, vilken ansökningen avser, samt, därest till åtgärden erfordras

samtycke av annan än sökanden, egenhändigt undertecknad handling,

vari samtycket givits.

Läkarintyget skall innefatta bevis därom, att den, vilken ansökningen

avser, så ock en var annan, vilkens samtycke jämlikt 2 § utgör villkor tolsten]

iseringen, av läkaren upplysts örn åtgärdens innebörd och följder samt

med insikt om dem samtyckt till åtgärden.

Ansökningen och de handlingar, som skola åtfölja den, skola, med un-''

dantag av prästbeviset, vara avfattade å formulär, som fastställts av medicinalstyrelsen.

6 §.

Har ansökan örn sterilisering rätteligen skett, pröve medicinalstyrelsen,

så fort ske kan, örn steriliseringen må äga rum.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12. 15

Är den, som ansökningen avser, gift och framgår ej av handlingarna,

att den andre maken samtyckt till åtgärden, skall styrelsen, där så ske

kan, bereda denne tillfälle att yttra sig över ansökningen.

Erfordras eljest för prövningen ytterligare upplysningar, förelägge styrelsen

sökanden viss tid att därmed inkomma.

7 $.

Beslut örn tillstånd skall skriftligen utfärdas. I beslutet skall tillika angivas

den tid, för vilken tillståndet gäller.

över heslutet må klagan ej föras.

8 $.

Meddelat tillstånd vare förfallet, där steriliseringen ej verkställts inom

den i heslutet angivna tid.

9 §.

Sterilisering skall verkställas å lasarett eller sjukstuga av där anställd

läkare. Innan steriliseringen sker, skall läkaren erinra den, vilken åtgärden

avser, örn dess innebörd och verkan.

Örn verkställd sterilisering och vad därvid förekommit skall läkaren

ofördröjligen insända meddelande till medicinalstyrelsen.

10 §.

Läkare eller annan, som närvarit vid eller deltagit i handläggning av

ärende angående sterilisering eller i sådant ärende avgivit intyg eller yttrande,

må ej i oträngt mål yppa något av vad han därvid erfarit. Den häremot

bryter höte från och med femtio till och med ett tusen kronor, där

ej förseelsen enligt allmän lag är med svårare straff belagd. Böterna tillfalla

Kronan.

Förseelse, som i denna paragraf avses, må ej åtalas av allmän åklagare,

där den ej av målsägaren till åtal angives.

Denna lag träder i kraft den»

Såsom framgår av förslagets 1 § är detsamma i första hand inriktat på

sterilisering i syfte att göra försök till att förebygga sjukdom. Förslaget

uppställer i sådant avseende krav på positivt stöd — såvitt med hänsyn

till ärftlighetsforskningens ståndpunkt kan bedömas — för antagandet

dels att den person, med vilken åtgärd skall företagas, oavsett örn han

själv är sjuk eller icke, är bärare av anlag till sjukdomen, dels att denna

med avsevärd statistisk sannolikhet kommer att framträda i barnkretsen,

dels ock att sjukdomen medför den i paragrafen angivna vådan.

Då förslaget för steriliseringsåtgärd godtager jämväl viss indikation

av social natur, nämligen varaktig oförmåga på grund av sjukdomen att

fullgöra vårdnadsplikt, lämnas ändock den förutnämnda synpunkten rörande

försök att förebygga sjukdom icke helt åsido, i det att även för

sådant fall förutsättes, att »skäl äro att antaga, att sjukdomen är ärft
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

lig». Härvidlag avses dock enligt motiveringen till förslaget icke strängare

krav än att åtminstone någon grad av sannolikhet skall finnas för

att sjukdomen i det föreliggande fallet har ärftlig orsak.

Beträffande steriliseringsmetod stadgas, att ingrepp må ske endast av

sådant slag, att i allmänhet skada till hälsan ej är därmed förenad. Denna

bestämmelse avser närmast förbud att utföra kassation för det i lagen

avsedda ändamålet.

Tvångssterilisering förutsättes icke i lagförslaget, vilket tvärtom går

så långt i motsatt riktning, att det icke medgiver sterilisering av någon,

som ej »med insikt örn åtgärdens innebörd samtyckt därtill» eller mot

hans nekande eller motstånd. Till villkor för sterilisering göres att vederbörande

uppnått den lägsta ålder, som stadgats för äktenskaps ingående,

där ej särskilda skäl föranleda undantag. Å sinnessjuk må, där

skälig förhoppning örn tillfrisknande finnes, sterilisering icke företagas,

enär den möjligheten föreligger, att han efter tillfrisknandet icke skulle

giva sitt samtycke till åtgärden, även örn han gör det under sjukdomen.

För sterilisering av underårig eller av omyndig, som är ur stånd att

vårda sig själv, kräves samtycke jämväl av vårdnadshavare respektive

förmyndare. Ifrågavarande samtycke av den, vilken steriliseringen avser,

kan enligt förslaget prövas vara tillfyllest, även örn han på grund

av omyndighet eller rubbning av själsverksamheten är ur stånd att prestera

ett samtycke med rättslig verkan.

Meddelandet av tillstånd till sterilisering ankommer enligt förslaget

på medicinalstyrelsen, där sådant ärende är avsett att handläggas i styrelsens

rättspsykiatriska nämnd. Tillståndet skall gälla för viss tid och

förfaller, där steriliseringen ej verkställts inom utgången av den angivna

tiden.

I de sakkunnigas betänkande har ingående diskuterats frågan, huruvida

särskild lagstiftning överhuvud taget är erforderlig och örn icke

redan därförutom sterilisering måste enligt svensk rätt eller rättsuppfattning

anses tillåten i sådana fall, då den kan anses önskvärd. De sakkunniga

hava därvid hävdat den meningen, att sterilisering även med

vederbörandes samtycke så gott som undantagslöst för närvarande är

rättsstridig — såvida densamma icke företages på rent medicinsk indikation

— och hänförlig till sådan svår kroppsskada, som omförmäles i 14

kap. 10 § strafflagen.

över de sakkunnigas förslag infordrades yttranden från fångvårdsstyrelsen,

socialstyrelsen, medicinalstyrelsen (efter hörande av liospitalsdirektionerna

i riket samt psykiatriska föreningen, centralstyrelsen för

Sveriges läkarförbund och svenska läkarsällskapet), medicinska fakulteterna

i Uppsala och Lund, Karolinska institutets lärarkollegium, styrelsen

för statens institut för rasbiologi samt Överståthållarämbetet och

samtliga länsstyrelser, varjämte svenska fattigvårds- och barnavårdsför
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 72. 17

bundet och svenska kriminalistföreningen hämnades tillfälle att avgiva

yttrande.

Förslaget lämnades utan erinran av fångvårdsstyrelsen och tio länsstyrelser,

av vilka dock flera framhöllo, att de sakkunniga syntes lia gått

fram med för stor försiktighet. Detsamma tillstyrktes med vissa ändringar

av Överståthållarämbetet, nio länsstyrelser, styrelsen för statens

institut för rasbiologi samt svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet.

Två länsstyrelser, som ifrågasatte lämpligheten av att för närvarande

genomföra en steriliseringslagstiftning av den ringa räckvidd, som

förslaget innehölle, ansågo att med antagande av lag i ämnet borde anstå.

Örn ny utredning eller omarbetning av förslaget hemställde socialstyrelsen,

medicinalstyrelsen, medicinska faktulteterna i Uppsala och Lund

samt tre länsstyrelser. Karolinska institutets lärarråd ansåg den föreslagna

steriliseringslagen varken behövlig eller ens önskvärd.

Socialdepartementet överlämnade därefter den 19 november 1931 ärendet

till justitiedepartementet. Ärendets vidare behandling är beroende

på Kungl. Maj:ts prövning.

Den s. 1c. abortfrågan behandlades senast av riksdagen år 1931, då herr

Andersson i Stockholm m. fl. i en motion, 11:291, föreslogo, att riksdagen

måtte i skrivelse till regeringen hemställa, att regeringen måtte

skyndsamt låta verkställa utredning om, under vilka villkor företagande

av abort må vara tillåtet samt att förslag till sådan lagstiftning och sådana

ändringar av strafflagen föreläggas riksdagen. I enlighet med

första lagutskottets hemställan i dess utlåtande nr 26 avslogs motionen av

riksdagen.

Abortfrågan är emellertid sedan år 1930 föremål för utredning inom

medicinalstyrelsen, vilken utredning alltjämt pågår.

Utskottet anser för sin del, att varsamhet är av nöden, då det gäller

att giva lagbestämmelser på ett område av den grannlaga beskaffenhet

som det förevarande. I de sakkunnigas förslag har emellertid enligt utskottets

mening föreskrivits strängare villkor för den ifrågasatta lagens

tillämplighet, än som av omständigheterna kunna anses betingade.

Mot förslaget kan särskilt erinras, att den rashygieniska — ärftlighetsteoretiska

— principen i allt för hög grad fått undantränga do sociala

och humanitära synpunkterna, att samtycke till stenliseringsåtgärden under

insikt örn dess innebörd för alla fall gjorts till villkor för vidtagande

av förfarandet samt att, så som lagförslaget avfattats, en legalisering

av steriliseringsåtgärder under de förutsättningar, som däri angivits, motsättningsvis

skulle komma att medföra en kriminalisering av andra än

de få fall, som gå in under lagförslagets regler. Skulle förslaget upphöjas

till lag, bomme densamma att bliva tillämplig allenast i ringa utsträckning

oell ofta icke i sådana fall, där steriliseringsåtgärder enligt

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 9 sami. 2 avd. Nr 12. ii

Utskottet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

utskottets mening äro särskilt påkallade. — Utskottet vill för övrigt ifrågasätta,

huruvida icke till vinnande av vissa lättnader vid avgörandet av

frågan, örn sterilisering skall få ske, detta avgörande skulle kunna under

vissa garantier överlämnas åt två läkare i stället för — såsom de sakkunniga

föreslagit — åt medicinalstyrelsen.

Utskottet finner sig icke hava anledning frånträda den ståndpunkt,

som utskottet i förevarande fråga intog redan vid 1922 års riksdag. En

steriliseringslag i vårt land bör enligt utskottets förmenande vila pä de

principer, som utskottet i sitt vid nämnda riksdag avgivna utlåtande,

nr 24, närmare utvecklat.

Med hänsyn till vad i det föregående anförts anser sig utskottet böra

föreslå, att riksdagen ville hemställa örn ny utredning i steriliseringsfrågan,

därvid särskilt avseende bör fästas vid vad utskottet år 1922 och

här ovan anfört.

Visserligen kan i fall av särskild beskaffenhet ett visst sammanhang

finnas mellan frågorna örn legalisering av abort och av sterilisering. Utskottet

kan emellertid icke ansluta sig till den uppfattningen, att utredningen

av dessa båda spörsmål behöver bedrivas i ett sammanhang. Skäl

föreligga till antagande, att, örn frågorna skulle sammanföras, detta skulle

hava till följd dröjsmål med steriliseringsfrågans lösning. Utskottet anser

emellertid önskvärt, att lagstiftning i sistnämnda fråga skyndsamt åstadkommes.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion

måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit

villo under hänsyntagande till av utskottet anförda

synpunkter i ämnet låta verkställa förnyad utredning,

under vilka förutsättningar och i vilken ordning

sterilisering av sinnesslöa, sinnessjuka och fallandesjuka

må kunna företagas, samt för riksdagen

skyndsamt framlägga det förslag, vartill utredningen

kan föranleda.

Stockholm den 28 februari 1933.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

opaginerad Kontrollera mot PDF

lö

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

Irån lörsta kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, Sigfrid Hansson, Frändén, Tamm*,

Norman och P. Sandström samt fröken Hesselgren;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Magnusson i Kalmar*, Hage, Johanson

i Hallagården*, Wallerius, Olovson i Västerås, Pettersson i Hällbacken* och Sandberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1933:86 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om utarbetande av nytt förslag till sterilisering slag. a1 i texten