Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i lagen örn delning av jord å landet m. m. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 197 i första kammaren av herr Lindhagen samt nr 355 i andra kammaren av herr Johansson i Edsbyn.

1933-03-10 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1933:18, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i lagen örn delning av jord å landet m. m. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 197 i första kammaren av herr Lindhagen samt nr 355 i andra kammaren av herr Johansson i Edsbyn.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Itr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1933 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar

i lagen örn delning av jord å landet m. m.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två

inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr

197 i första kammaren av herr Lindhagen samt nr 355 i andra kammaren

av herr Johansson i Edsbyn.

I motionen 1:197 har hemställts, »att riksdagen ville hos regeringen begära

förslag helst redan till denna riksdag till sådan ändring i § 3 av 19

kap. lagen örn delning av jord å landet, att mindre jordbruk skola även på

skifteslagstiftningens väg fullständigas och utvidgas i möjligaste mån med

odlingsmark och även erhålla en tilldelning av husbehovsskog, som svarar

mot jordbrukets sålunda ökade utvecklingsmöjligheter.»

I motionen 11:355 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda örn

nuvarande bestämmelser i Lag örn delning av jord å landet av den 18 juni

1926 äro betryggande för att jordhrukslott vid avstyckning erhåller så

mycket skog, att jordbrukets framtida existens icke äventyras på grund

av ägarens oförmåga att bygga och underhålla gården utan tillskott av

s. k. stödskog, åtminstone i Norrland med riklig skogstillgång, och att för

riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

»

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina förslag,

får utskottet hänvisa till motionerna.

19 kapitlet i lagen den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet, vilket

kapitel handlar örn avstyckning, stadgar i sin 3 § följande:

»Ägovidd, som avstyckas, skall till omfång och belägenhet samt beskaffenhet

i övrigt vara sådan, att den med hänsyn därtill och till eljest föreliggande

förhållanden lämpligen kan antingen såsom fastighet för sig på

varaktigt sätt användas för det med styckningen avsedda ändamål eller

ock, där den skall sammanläggas med annan fastighet, bilda en fastighet

gemensamt med denna.

Avstyckning må ej ske sålunda, att stamfastigheten ej lämpligen kan

bestå såsom särskild fastighet.

Ej må avstyckning från jordbruksfastighet äga rum med mindre det

kan antagas, att den fastighetsindelning, som genom avstyckningen eller,

där avstyckningen äger rum för sammanläggning, genom avstyckningen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

9

och sammanläggningen skulle uppstå, bereder ökade utkomstmöjligheter

lör den jordbrukande befolkningen eller eljest är till gagn för jordbruksnäringen

i orten.

Hör till fastighet, varifrån avstyckning skall ske, skogsmark, må avstyckningen

ej ske på sådant sätt, att icke såväl stamfastigheten som avstyckad

del, envar så framt däri ingå åker, äng eller därtill odlingsbar

mark av den omfattning, att fastigheten varder tjänlig till jordbruk, i

mån av tillgång erhåller för dess nyttjande för sådant ändamål erforderlig

skog; skolande, då fråga är örn avstyckning av mark för sammanläggning

med annan fastighet, vid beräkningen av behovet av skog tagas hänsyn

även till skogstillgången å den fastighet, varmed den avstyckade delen

är avsedd att sammanläggas. I ort med ringa skogstillgång må dock,

där det för skogens bestånd prövas angeläget eller eljest skäl därtill äro,

avstyckning så verkställas, att skogsmarken i sin helhet tillfaller en i förrättningen

ingående jordbruksfastighet.

Vad i tredje och fjärde styckena stadgas skall ej utgöra hinder för avstyckning

av mark för tillgodoseende av behov av mindre lägenheter eller

för beredande av plats för industriell anläggning eller därmed jämförligt

ändamål.»

Institutet avstyckning infördes i svensk rätt genom jorddelningslagen.

Det motsvarar ägostyckning och jordavsöndring enligt äldre rätt. Huvudstadgandet

därom återfanns i lagen den 27 juni 1896 örn hemmansklyvning,

ägostyckning och jordavsöndring.

Bestämmelserna rörande rätt att få ägostyckning och jordavsöndring

till stånd hava under årens lopp varit föremål för åtskillig utredning.

Ändringar i desamma hava också vid olika tillfällen vidtagits. En ingående

historik härom, avseende tiden till och med år 1926, då jorddelningslagen

antogs av riksdagen, har lämnats i ett av andra lagutskottet vid

1931 års riksdag avgivet utlåtande, nr 19, i anledning av väckt motion örn

beredande av möjlighet till avstyckning av jordbrukslägenhet utan samtidig

tilldelning av skog från stamfastigheten. Till denna historik anhåller

utskottet att få hänvisa.

Vid 1927 års riksdag hemställde herr Lindhagen i en motion 1:167 —

under framhållande av att den s. k. norrländska ägostyckningslagen blivit

upphävd vid antagandet av lagen örn delning av jord å landet — att

riksdagen ville besluta den ändring i 19 kap. 3 § i sistnämnda lag, att i

slutet av detta lagstadgande tillädes följande bestämmelse: »Vid avstyckning

av fastighets huvudsakliga jordbruk skall avstyckning, med hänsyn

till såväl denna jords omfattning som ock till den myckenhet liusbehovsskog,

odlings- och mulbetesmark, som tilldelas den avstyckade fastigheten,

varda tjänlig för jordbruk, och må ej därvid det utbrutna jordbruket

märkeligen försvagas.»

Andra lagutskottet hemställde, i utlåtande nr 10, att motionen icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Reservation anfördes av

herr Lindhagen.

Utskottets hemställan godkändes av riksdagen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andru lagutskottets utlåtande Nr IS.

Lantmät er istyr elsen Ilar den 19 maj 1930 utfärdat vissa anvisningar rörande

tillämpningen av 19 kap. 3 § jorddelningslagen. Inledningsvis Ilar

däri anförts, att förhållandena inom landets olika delar vore så skiftande,

att det icke läte sig göra att meddela några allmängiltiga, för

vederbörande förrättningsmän bindande föreskrifter rörande tillämpningen

av ifrågavarande lagrum. I sista hand måste avgörandet i de särskilda

fallen till väsentlig del bli beroende av förrättningsmännens eget

på deras kännedom örn förhållandena i orten grundade omdöme. Med

hänsyn därtill, att lagrummets allmänt hållna avfattning visat sig lämna

rum för mycket skiftande tolkningar och meningar, hade lantmäteristyrelsen

ansett det angeläget att genom vägledande anvisningar och råd i

mera grundläggande frågor söka befrämja en så långt omständigheterna

det medgåve enhetlig rättstillämpning.

Därefter har lantmäteristyrelsen i fråga örn skogstilldelning anfört,

bland annat:

»Om till fastighet, varifrån avstyckning skall ske, hörer skogsmark, må

enligt 19 kap. 3 § fjärde stycket jorddelningslagen avstyckningen ej ske

på sådant sätt, att icke såväl stamfastigheten som avstyckad del, en var

så framt däri ingår åker, äng eller därtill odlingsbar mark av den omfattning,

att fastigheten varder tjänlig till jordbruk, i mån av tillgång erhåller

för dess nyttjande för sådant ändamål erforderlig skog.

Föreskriften örn skogstilldelning har alltså icke avseende å fastighet

för bostadsändamål.

Men även när fråga är örn bildande av nya jordbruksfastigheter medgivas

vissa undantag från nämnda föreskrift. Härvid må inledningsvis

erinras därom, att ordalagen ’i mån av tillgång’ giva vid handen, att örn

till hela styckningsfastigheten ej hörer mera skogsmark än som erfordras

till stamfastighetens eller till en för jordbruksändamål avstyckad

ägolotts husbehov, skogsmarken kan i sin helhet tilläggas endera av dessa

fastigheter.

I 19 kap. 3 § fjärde stycket medgives, att i ort med ringa skogstillgång''

må, där det för skogens bestånd prövas angeläget eller eljest skäl därtill

äro, avstyckning så verkställas, att skogsmarken i sin helhet tillfaller en

i förrättningen ingående jordbruksfastighet.

Slutligen må, enligt 19 kap. 3 § sista stycket jorddelningslagen, föreskriften

örn skogstilldelning ej heller utgöra hinder för avstyckning av

mark för tillgodoseende av behov av mindre lägenheter eller för beredande

av plats för industriell anläggning eller därmed jämförligt ändamål.

Denna möjlighet att utan skogstilldelning upplåta lägenheter jämväl för

annat än bostadsändamål tillkom efter hemställan av vederbörande riksdagsutskott,

som därvid åberopade, att man å orter med jämförelsevis

ringa skogstillgång icke borde genom alltför stränga bestämmelser örn

skogstilldelning omöjliggöra måhända högst önskvärda upplåtelser av

jordbruk.

Sedan förrättningsmannen prövat frågan, huruvida såsom villkor för

tillstånd till sökt avstyckning erfordras fördelning av styckningsfastighetens

skogsmark mellan stamfastigheten och avstyckad ägolott, har han

vidare, i händelse dylik fördelning skall äga rum, att bedöma huru stor

del av skogsmarken, som bör tilläggas vardera fastigheten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Amira lagutskottets utlåtande Nr 18.

I lantmäteristyrelsens tryckta meddelanden kar tidigare framhållits,

att till husbehovsvirke bör, där ej särskilda förhållanden annat föranleda,

hänföras virke till bränsle, för uppförande och underhåll av nödiga byggnader,

hägnader, hässjö!-, broar, till täckdikning och slöjd.

Vid beräknandet av den årliga virkeskvantitet, som erfordras för att

tillgodose en brukningsdels behov av husbehovsvirke, är i första hand

att taga hänsyn till dels de klimatiska förhållandena och dels storleken av

brukningsdelens inägojord.

Enligt en sakkunnigutredning har den årliga virkesförbrukningen till

husbehov för gårdar med intill 5 hektar odlad jord uppskattats till ungefär

följande belopp i fast mått:

i övre och inre Norrland................................................ 45 å 50 körn.

i mellersta Norrland och norrländska kustlandet .... 40 » 45 »

i södra Norrland och Dalarna........................................ 25 » 30 »

i Bergslagen........................................................................ 15 » 20 »

i södra Sverige ................................................................ 10 » 15 »

Dessa siffror synas emellertid vara väl låga för att läggas till grund

för skogstilldelning vid avstyckning i mellersta och södra Sverige. Därest

med husbehovsvirket skall kunna tillgodoses uppvärmning av någorlunda

tillfredsställande bostadsutrymmen, lärer böra räknas med en årlig minimikvantitet

av 12 å 15 khm. för Götalands kustlandskap samt för Gotland

och Öland. För de inre delarna av Götaland samt för Svealand med

undantag av dels övre Värmland dels västra och norra delarna av Dalarna

hör räknas med en årskvantitet av 20 å 25 körn. För nu nämnda

delar av Värmland och Dalarna, för södra Norrland och norrländska

kustlandet kan det årliga husbehovsvirket i allmänhet skattas till 25 å

35 kbm. För övriga delar av Norrland måste räknas med en något högre

genomsnittssiffra med en maximigräns vid 40 å 45 kbm.

Nu anförda siffror hava avseende å brukningsdelar med en areal åker

eller däremot svarande inägojord upp till 5 hektar. Vid större brukningsdelar

måste givetvis räknas med högre siffror. En någorlunda god utgångspunkt

för beräkningen av årskvantiteten husbehovsvirke torde erhållas,

örn den för en brukningsdel örn 5 hektar beräknade kvantiteten

ökas med ungefär 5 procent för varje hektar åker eller däremot svarande

inägojord över 5 hektar.

Ovan anförda siffror äro blott ungefärliga genomsnittssiffror, som i

de särskilda fallen kunna böra jämkas såväl uppåt som nedåt.

Vid kvantiteternas angivande har hänsyn i någon mån tagits till den

inskränkning i virkesbehovet, som kan föranledas av användning å vissa

orter av annat material än trä till byggnader och stängsel, men däremot

icke vare sig till den omständigheten, att bränslebehovet i större

eller mindre mån lämpligen kan fyllas med torv, kol eller annorledes

eller till det förhållandet, att jordbruket inom vissa delar av landet ensamt

för sig icke kan anses bärkraftigt. Huruvida av sistnämnda anledning

erfordras stöd av ökad skogstillgång utöver vad ovan angivits bör

med beaktande av förhållandena å orten bedömas med tillämpning av

stadgandena i jorddelningslagen 19 kap. 3 § första och andra styckena.»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Domänstyrelsen, som på hemställan av lantmäteristyrelsen införskaffat

yttranden rörande virkesbehovet för jordbruksfastigheter från samtliga

domänintendenter liksom ock från samtliga Överjägmästare med undantag

av över jägmästarna i övre och nedre Norrbottens distrikt, har för

sin del kommit till något lägre siffror i fråga örn de erforderliga kvantiteterna

husbehovsvirke än dem, som lantmäteristyrelsen i sina anvisningar

uppgivit. Domänstyrelsen har ansett, att dessa kvantiteter borde

beräknas på följande sätt:

Södra delarna

av landet;

ms

Dalarna och

Gävleborgs

län; m8

Övriga delar

av Norrland;

m3

10—15

15—25

-

15—20

20—30

20—40

» » » * 10 » »..............

40-60

» » - » 20 . : ...............

20-30

25—35

» » » » 50 » » .............

30—50

35—50

Vid 1931 års riksdag väcktes — såsom tidigare omnämnts — en motion,

I: 52, av herr Tamm m. fl., däri hemställdes, att riksdagen ville begära

utredning örn sådan ändring av 19 kap. i jorddelningslagen, att —- åtminstone

i landets mellersta och södra delar — avstyckning av jordbrukslägenhet

finge, där omständigheterna ansåges så påkalla, ske även utan

samtidig tilldelning av skog från stamfastigheten.

Andra lagutskottet anförde i sitt över motionen avgivna utlåtande, nr

19, följande:

»Lagbestämmelser örn skyldighet att vid styckning av jordbruksfastighet

tilldela det frånstyckade området skogsmark hava för rikets norra

delar funnits sedan början av 1900-talet. Bestämmelserna hava därefter

undan för undan erhållit vidgat giltighetsområde och från och med 1928

års ingång hava föreskrifter i ämnet gällt för hela landet. De skäl, som

föranledde bestämmelsernas införande, voro av jordbruksteknisk och social

art, i det man ville dels skapa trygghet för de nybildade jordbrukens

ekonomiska bärighet, dels göra ägarna av de frånstyckade områdena oberoende

av skogsägande grannar.

Enligt utskottets förmenande hava motionärerna icke anfört skäl, som

kunna föranleda utskottet att, så kort tid efter det ifrågavarande föreskrifter

genomförts för riket i dess helhet, förorda utredning örn deras

ändring.

Utskottet vill emellertid erinra, att bestämmelserna örn skogstilldelning

vid avstyckning ur vissa synpunkter torde bliva föremål för övervägande

av de sakkunniga, som jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 4 december 1930 tillkallats för att verkställa utredning örn vissa sociala

jordfrågor. Dessa sakkunniga skola nämligen till behandling upptaga,

bland annat, frågorna örn de ekonomiska förutsättningarna för

bärighet av mindre jordbruk och rörande ökade möjligheter för lantarbetare

m. fl. att erhålla egna jordbruk.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

På grund av vad i ärendet anförts får utskottet hemställa, att förevarande

motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.»

Reservation anmäldes av sju ledamöter, vilka yrkade bifall till motionen.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Vid samma riksdag framställde herr Lindhagen med tillstånd av första

kammaren till chefen för jordbruksdepartementet bland annat följande

spörsmål:

»Föreligger någon förhoppning, att regeringen hinner intressera sig för

tillämpningen inom riket och särskilt i Norrland av skiftes- och norrlandslagarna

i syfte att bibehålla och befrämja självständiga och tillräckliga

jordbruk, och vore det ej av vikt att undersöka, i vad mån överträdelser

av lagstiftarens avsikter fritt äga rum utan motstånd från statens

ämbetsmannamakt i orterna?»

Bland annat med anledning av interpellationen verkställdes genom

jordbruksdepartementets försorg viss utredning, varefter departementschefen

avgav svar av innehåll, bland annat, att anledning att företaga

några åtgärder icke syntes föreligga.

Slutligen väcktes vid samma riksdag även en motion, II: 299, däri herrar

Wiklund i Byske och Lindberg hemställde, bland annat, att riksdagen

måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning

och framläggande för riksdagen av förslag till sådana ändringar och

kompletteringar i den s. k. norrlandslagstiftningen, att ett kringgående

av densamma vid avstyckningar och sammanläggningar av fastigheter,

på sätt i motionen närmare påvisats, måtte förhindras.

Andra lagutskottet hemställde, i utlåtande nr 41, att motionen, såvitt

nu är fråga, icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Reservation anfördes av, bland andra, herr Lindhagen, som hemställde,

att riksdagen ville begära en självständig undersökning — framför allt

ute på marken — av norrlandslagarnas och jorddelningslagens ömsesidiga

tillämpning i syfte att bibehålla och skapa självständiga jordbruk,

därvid undersökningen särskilt borde omfatta de avstyckade ägornas

mångsidighet, belägenhet, areal och produktiva beskaffenhet för att kunna,

såvitt möjligt, tillhandahålla jordbruket efter ortens förhållanden

tillräckligt med inägojord, odlingsmark samt skogsmark för husbehovsvirke,

ävensom framläggande skyndsammast för riksdagen av de förslag,

vartill undersökningen i berörda och därmed sammanhängande ämnen

kunde föranleda.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Vid 1932 års riksdag väckte herr Johansson i Edsbyn en motion, II:

137, däri han hemställde, »att riksdagen måtte besluta i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla, det Kungl. Majit måtte lia sin uppmärksamhet

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

fäst på försök, som göras att kringgå bestämmelserna i lag örn delning

av jord å landet av den 18 juni 1926, II avd. örn avstyckning 3 § fjärde

stycket, samt låta utreda och för riksdagen framlägga förslag till ändring

eller tillägg i nyssnämnda lag, som skyddar hemmanslott med inägojord

att vid avstyckning bliva tilldelad mindre skogsmark än vad

lagen avser».

Över motionen inhämtade andra lagutskottet, i den ordning 46 § riksdagsordningen

föreskriver, yttrande av lantmäteristyrelsen, som anförde,

bland annat, att vunnen erfarenhet i fråga örn tillämpningen av jorddelningslagen

enligt styrelsens mening visade, att lagens bestämmelser

vöre i stort sett tillräckliga för att med riktig tillämpning förhindra ett

kringgående av föreskrifterna örn tilldelning av skogsmark till jordbrukslotter

vid avstyckningar från fastigheter, till vilka hörde skog. Lantmäteristyrelsen

lämnade jämväl under hand upplysningar angående ett

förslag till avstyckning från viss fastighet, som motionären i sin motion

närmast åsyftat, samt anförde därom, att nämnda förslag i fråga örn

tilldelning av skogsmark stöde i full överensstämmelse med jorddelningslagens

bestämmelser.

Utskottet anförde i sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 28, följande:

»Utskottet har låtit sig angeläget vara att inhämta upplysningar

rörande förekomsten av missförhållanden av sådan art, som angives i

motionen. Efter den utredning, som lantmäteristyrelsen verkställt, har

utskottet emellertid icke funnit styrkt, att motionären äger skäl för sin

farhåga, att jorddelningslagens bestämmelser skulle kringgås på det i

motionen antydda sättet. Utskottet får förty hemställa, att förevarande

motion icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.»

Herr Lindhagen avgav särskilt yttrande, däri han hemställde, att riksdagen

med anledning av motionen »ville hos Kungl. Majit begära förslag

till sådan ändring i 3 § av 19 kap. i lagen örn delning av jord å landet,

att mindre jordbruk skola även på skifteslagstiftningens väg fullständigas

och utvidgas i möjligaste mån även med odlingsmark och sålunda även

erhålla en tilldelning av husbehovsskog, som svarar mot jordbrukets tillämnade

utvecklingsmöjligheter».

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Slutligen må omnämnas, att sociala jordutredningen i ett den 5 december

1932 avgivet betänkande med förslag till åtgärder för beredande av

ökade möjligheter för mindre bemedlade personer att erhålla egna jordbruk

lämnat en redogörelse för tillämpningen av bestämmelserna i 19

kap. 3 § jorddelningslagen. I betänkandet omförmäles vidare, att sociala

jordutredningen i skrivelse den 13 oktober 1932 till lantmäteristyrelsen

anfört följande:

I sociala jordutredningens uppdrag inginge bland annat att verkställa

utredning rörande ökade möjligheter för lantarbetare, skogsarbetare,.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

hemmansägare-, arrendators- och småbrukaresöner samt andra mindre

bemedlade härför lämpliga personer att erhålla egna jordbruk.

Vid den utredning, som företoges med anledning härav, hade ifrågasatts

att bereda ökade möjligheter för lämpliga personer tillhörande

nämnda grupper att erhålla en lägenhet (arbetarsmåbruk) av den storlek,

att därå kunde födas två kor jämte några smådjur enligt ortens sed.

För en dylik lägenhet hade beräknats, att en areal av 2—5 hektar åker,

äng och odlingsmark — växlande efter förhållandena i olika landsdelar

— skulle vara erforderlig. En dylik lägenhet skulle avse att bereda innehavaren

ökad utkomstmöjlighet genom jordbruk, som dreves vid sidan

av annan verksamhet (t. ex. skogs- eller flottningsarbete). Lägenheten

skulle alltså icke hava till ändamål att utgöra en jordbruksfastighet,

varå innehavaren berfeddes full sysselsättning och bärgning.

Under behandlingen av denna fråga hade från skilda håll framhållits

för sociala jordutredningen, att förutsättningen för att dylika arbetarsmåbruk

skulle kunna inrättas för rimligt pris vore, att avstyckning kunde

ske utan att det avstyckade området tillädes skog.

Sociala jordutredningen hemställde därför, att lantmäteristyrelsen ville

till sociala jordutredningen meddela, huruvida enligt den tillämpning av

gällande lag, som följdes eller enligt lantmäteristyrelsens mening vore

den riktiga, avstyckning av mark för berörda ändamål och inom ovan

angivna ytvidder kunde ske utan att skog tilldelades den avstyckade fastigheten.

Såsom svar härå anförde lantmäteristyrelsen i yttrande den 3 november

1932 — efter redogörelse för förarbetena till gällande bestämmelser

i ämnet — bland annat följande:

»Fastigheter med en åkerareal av upp till 2 hektar syntes kunna rubriceras

såsom ''mindre lägenheter’ och således bildas utan tilldelning av

skog. _ „ ...

Fastigheter med en åkerareal av 4—5 hektar måste enligt lantmäteristyrelsens

förmenande anses utgöra fastigheter, tjänliga till jordbruk och

således, under de i 19 kap. 3 § 4 stycket angivna förutsättningar, icke

kunna utläggas utan samtidig tilldelning av skog.

Fastigheter med en åkerareal av mer än 2 men mindre än 4 hektar intoge

en mellanställning. Det syntes emellertid lantmäteristyrelsen önskvärt,

att fastigheter i denna storleksklass tilldelades skogsmark, men bildandet

av skoglösa sådana fastigheter syntes böra tillåtas örn det kunde

särskilt motiveras. Såsom särskilda skäl för bildandet av skoglösa fastigheter

av denna storleksklass syntes bland annat kunna godtagas möjlighet

att till skäligt pris uppköpa erforderliga skogsförnödenheter i närheten

av fastigheten, utan att ägaren behövde bliva beroende av en enda

leverantör med därav följande risk för godtycklig prissättning från dennes

sida, eller att stamfastighetens skogsmark vore långt avlägsen från

de inägor, vilkas avstyckning vore i fråga.

Med åker syntes, principiellt sett, böra jämställas till åker odlingsbar

mark, vilket emellertid icke syntes utesluta, att avskiljandet till särskild

fastighet av 2—5 hektar odlingsmark utan åtföljande skog syntes kunna

försvaras, örn områdets avskiljande till särskild fastighet kunde befrämja

dess uppodling. Särskilt gällde detta odlingsbara mindre områden,

belägna på långt avstånd från gården å den fastighet, lill vilken de

hörde.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

I deri ordning och under de villkor, som omförmulas i 19 kapitlet av

lagen örn delning av jord å landet, ina från fastighet genom avstyckning

avskiljas viss till gränserna bestämd ägovidd för att utgöra en fastighet

för sig eller sammanläggas med annan fastighet. Den avstyckade ägovidden

skall till omfång och belägenhet samt beskaffenhet i övrigt vara

sådan, att den med hänsyn därtill och till eljest föreliggande förhållanden

lämpligen kan såsom fastighet för sig på varaktigt sätt användas för det

med styckningen avsedda ändamålet. Örn avstyckat område skall sammanläggas

med annan fastighet, skola de båda delarna tillhopa bilda en

lämplig fastighet. Avstyckning från jordbruksfastighet får ej äga rum,

såvitt det ej kan antagas, att den fastighetsindelning, som uppstår, bereder

ökade utkomstmöjligheter för den jordbrukande befolkningen eller

eljest är till gagn för jordbruksnäringen i orten. Örn skogsmark lior till

den fastighet, varifrån avstyckning skall ske, får avstyckningen icke verkställas

på sådant sätt, att icke såväl stamfastigheten som den avstyckade

delen i mån av tillgång erhåller så mycket skog, som erfordras för dess

nyttjande till jordbruk — allt under förutsättning att i både stamfastigheten

och den avstyckade delen ingå åker, äng eller därtill odlingsbar

mark i sådan omfattning, att vardera fastigheten blir tjänlig till jordbruk.

Jorddelningslagen har nu varit i kraft under mera än fem år. Olika

uppfattningar hava härunder uttalats örn dess verkningar. Då de lagbestämmelser,

varom här är fråga — såsom framgår av den redogörelse,

som meddelats i detta utskottets utlåtande — äro av synnerlig betydelse

ur både sociala och nationalekonomiska synpunkter, anser utskottet skäl

föreligga att förorda en utredning, huruvida dessa lagbestämmelser under

sin giltighetstid visat sig gynnsamma för bildandet av bärkraftiga mindre

jordbruksfastigheter i lämplig omfattning efter ortens förhållanden försedda

med erforderliga ägoslag. Vid denna utredning synes särskild uppmärksamhet

böra ägnas åt verkningarna såväl ur det mindre jordbrukets

som ur skogshushållningens synpunkt av den tillämpning, som ägt rum

av lagens bestämmelser örn tilldelning av skog.

Utskottet får fördenskull hemställa,

att riksdagen, i anledning av motionerna 1:197 och

11:355, ville i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,

att Kungl. Majit måtte föranstalta örn utredning, huruvida

och i vad mån tillämppingen av 19 kap. 3 § jorddelningslagen

jämte därmed sammanhängande lagrum

varit gynnsam för bildande av bärkraftiga jordbruksfastigheter,

vid vilken utredning särskilt avseende bör

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andru lagutskottets utlåtande Nr 18.

17

fästas å verkningarna av gällande praxis i fråga om

tilldelning av erforderliga ägoslag.

Stockholm den 10 mars 1933.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Geijer*, Sigfrid Hansson*, Frändén '''',

Sam Larsson, Lindhagen, Norman och P. Sandström;

från andra kammaren: herrar Hage, Pettersson i Hällbacken, Gardell i Gans, Molander

och Aronson, fru Nordgren samt herrar Sandberg* och Sandström i Nyland.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

o

Bihang lill riksdagens protokoll 193.1.

sami. 2 avd. Nr 16—18.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutsk:s uti. Nr 18; herr Lindhagens yttrande.

Program för utskottets hemställan

av herr Lindhagen, som för siri del anfört:

»Striden mellan industri och jordbruk om, skogen.

Striden linder nyare tider mellan industri och jordbruk om den svenska

skogen återspeglas i det nu föreliggande ärendet. Det är långt ännu till

»intressenas harmoni», varom siades i 1901 års norrlandsmotion. Bakom

utskottets enhälliga hemställan ligga olika uppfattningar. Jordbruket är

fortfarande överflyglat av industrien i skogsbygderna och särskilt i rikets

nordligare delar. Vakthållning kring jordbrukets behöriga andel i skogens

odlingsmöjligheter och gagnvirke måste sålunda äga rum från dem, som

anse jordbruket i alla tider vara »basis för all hushållning, som man vill

skall äga bestånd och varaktighet».

Denna vakthållning har tre sidor. En uppgift har varit att bilda nya

jordbruk av odlingslägenheter med tillbehör å större enskild skogsmark.

Detta föreslogs av norrlandskommittén, värmlandsutredningen och jordkommissionen

samt krävdes av 1925 års riksdag. Den andra uppgiften varatt

utbryta färdiga jordbruk, som lagts under bolag eller gods, och en stor del

sådana jordbruk med eller utan erforderligt tillbehör har även blivit

slumpvis avstyckad. Den tredje uppgiften är att komplettera ofullständiga

jordbruk, varåt ännu icke något blivit gjort annat än genom utökande av

deras antal genom skifteslagstiftningen. Även de båda senare uppgifterna

ha sitt ursprung i norrlandskommittén.

Förebyggande av ofullständiga jordbruks tillkomst genom skifteslagstiftningen.

Förebyggande av ofullständiga jordbruk upptogs inom norrlandskommittén.

Kommitténs majoritet arbetade till en början enigt därpå. En majoritet

inom majoriteten stannade emellertid med att överlämna till framtida övervägande

åtgärder att expropriationsvis komplettera dylika fastigheter genom

deras utökande med nödig skogs-, betes- och odlingsmark. Majoritetens

minoritet framlade omedelbart lagförslag. Sedan har saken varit en permanent

riksdags- och kommittéfråga. Till sist föranleddes även regeringen

att upptaga saken på sitt program. Detta skedde genom egnahemspropositionen

år 1928 (nr 97), i vilken jordbruksministern yttrade (sid. 127): »I

likhet med de sakkunniga och hörda myndigheter anser även jag, att utvecklingen

av ofullständiga jordbruk till större bärkraft är en angelägenhet

av mycket stor vikt».

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutsk:s uti. Nr 18; herr Lindhagens yttrande.

Ofullständiga jordbruk hava uppkommit delvis av gammalt. De lia vidare

i myckenhet tillskapats särskilt i skogsbygderna genom 1896 års ägostyckningslag,

som gav ägostyckningen fri och således möjliggjorde att utbryta

åkern utan något tillbehör. Det framgår av det politiska spelet bakom

denna lagstiftning, att den i själva verket tillkommit för att »i rättsligt

hänseende skilja jordbruksfastigheten från skogsområdet» och med den motiveringen,

att det vöre angeläget att »skogsägaren finge ägna sig uteslutande

åt skogsvården utan att besväras av jord, som han för drivande av sin

industri icke behöver». Berättelsen örn nämnda lags uppkomst och verkningar

återfinnes i 1901 års norrlandsmotion (se lagutskottet nr 48 för 1901

sid. 27—34). Sedan har oavlåtligt ofullständiga jordbruk tillkommit trots

norrländska ägostyckningslagen och jorddelningslagen.

Norrländska ägostyckningslagen.

Norrlandskommitténs uppgift var bland annat att förhindra sådan fri

utbrytning. Resultatet blev antagandet av den norrländska ägostyckningslagen,

provisoriskt 1905 och definitivt 1909. Den utsträcktes 1917 till

Värmland samt 1924 till landskapen norr örn Mälaren.

Norrlandskommittén hade föreslagit att till varje hemmanslott, som erhåller

inägojord, skall därutöver tilläggas husbehovsskog, odlingsmark och

mulbete (se bil. A). Såsom husbehovsskog skulle avsättas minst vissa hektar

medelgod skogsmark, till antalet olika bestämt för skilda trakter. Därutöver

skulle till sådan hemmanslott »läggas den för odling tjänliga mark, som

lämpligen kail med hemmanslotten förenas». Slutligen tillkommo bestämmelser

örn mulbete.

Den kontroll, som möjliggjordes genom ett sådant system, frångicks

kompromissvis av statsmakterna. Lagen borde göras »smidig». Den norrländska

ägostyckningslagen fick sålunda helt principiellt i huvudsak följande

allmänna innehåll: »Hemmanslott, som vid ägostyckning erhåller

inägojord, skall med hänsyn till denna jords omfattning som ock till den

myckenhet husbehovsskog, odlings- och mulbetesmark, som tilldelas lotten,

vara tjänlig till jordbruk». Kontroll skulle vinnas genom att vederbörande

lantmätare biträddes av två skiftesgodeman, varjämte förrättningen skulle

underställas länsstyrelsen.

Det ligger i sakens natur, att förrättningarna enligt en sådan lag måste

bli synnerligen ojämna. Jordägaren, som tog initiativet till styckning, var

lagens borne motståndare. Han var besjälad av sitt naturliga intresse att

släppa till så litet odlingsmark och husbehovsskog som möjligt. Han ägde

dessutom rätt på den tiden att välja sin lantmätare. En eventuell köpare

hade ingenting att säga till örn. Han var den svagare parten, som fick

hålla till godo med vad han fick. I en mängd fall, kanske de flesta, fanns

icke heller någon köpare vid styckningen, ity att skogsägaren ägde ensidigt

utstycka jordbruk på lager för att framdeles sälja dem sådana de utstakats

på grund av lagakraftvunnen förrättning. Åtskilliga förrättningar verk
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Andia lagutskis uti. Nr 18; herr Lindhe gens yttrande.

ställdes på förhand av lantmätaren på tjänsterummet med ledning allenast

av kartor. Godemännen kunde ock gemenligen föga uträtta. Länsstyrelsens

kontroll blev under sådana förhållanden icke heller mycket bevänt

med. Den hade ju ingen annan utväg än att lita på tjänstemännen. Även

om en för liten tilldelning kunde misstänkas av de låga siffrorna, fick det

passera av förenämnda skäl. Detta icke minst även därför, att länsstyrelserna

liksom övriga »vederbörande ämbetsmän» visade sig, då norrlandsfrågan

låg i stöpsleven, i de flesta fall vara motståndare till sociala jordlagar.

Sålunda tillkommo även med norrländska ägostyckningslagen enligt sakens

natur i okänd myckenhet ofullständiga jordbruk, som det blir framtidens

uppgift att söka komplettera.

Ett belägg härpå var landshövding Widéns strid mot lantmätare i Jämtlands

län, lantmäteristyrelsen och regeringsrätten, under det länsstyrelsens

bemödanden för större tilldelningar stöddes av egnahemsnämnden och domänstyrelsen

(se jordkommissionens betänkande del IV sid. 123 samt andra

lagutskottets utlåtande nr 41 år 1931 sid. 17—18).

Ytterligare belägg därför erhölls vid jordkommissionens besök vid Gimoösterby

bruks domäner, riksdagsman Tjällgrens skildring från Ångermanland

i första kammaren och lagutskottet samt gyckelspelet i Lillherrdal

i Härjedalen med husbehovsskogens förläggning på två, tre, ända till fyra

mils avstånd från inägorna (se andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1931

sid. 18).

Begreppet stödskog.

Norrlandslagstiftningen föreskrev söm sagt att vid ägostyckningar skulle

tilläggas erforderlig husbekovsskog. Det var en nödtvungen kompromiss

för att ekonomiskt möjliggöra bevarandet av en någorlunda rimlig jordbruksegendom.

Det gamla kravet för ett norrländskt jordbruk var emellertid, att jordbruket

behövde även skog till avsalu eller, som det också kallades, stödskog,

vilket innefattade icke blott husbehovsskog utan även möjligheter till kontanta

inkomster av skogen för jordbrukets behov och jordbrukarefamiljens

uppehälle.

Denna stödskog tillmättes som bekant rikligen vid avvittringarna, som

avsågo även bildandet av nya jordbruk, ja helst byar på grundvalen av

denna ymniga skogstilldelning.

I norrlandsfrågan bestämdes emellertid genom en kompromiss mellan

andra kammaren samt första kammaren och regeringen att bibehålla kravet

på stödskog, då det gällde försäljning av en gammal avvittringshemmanslott,

som icke förut styckats. Det bestämdes att ett överflöd av skogstilldelningen

skulle fortfarande få förvärvas av industrien, varemot upprepade

förslag att denna överloppsskog skulle först hembjudas kronan och

kommunen icke ännu uppfyllts. Däremot skulle från köp undantagas så

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutsk:s uti. Nr 18; herr Lindhagens yttrande. 21

mycket skot;, att den beredde även inkomst genom skogsförsäljning. Såsom

kontroll på denna omtanke upptogs, till skillnad mot vad som skedde vid

ägostyckningslagens tillkomst, i själva förbudslagen det antal hektar medelgod

skogsmark, som för ändamålet måste minst tilldelas det kvarblivande

jordbruk, som fick av industrien förvärvas. I regeringens förslag till

1925 års riksdag var denna arealbestämning borttagen och utbytt mot

enahanda »smidiga» hänvisning, som skedde i ägostyckningslagen. Här

vågade riksdagen dock ej lita på det stora godtycke i lagens tillämpning,

som skulle bliva följden med ett sådant förslag. De gamla arealbestämmelserna

i anslutning till norrlandskommitténs erfarna tillrådan behöllos.

För Dalarna bestämdes en annan grund för delningen i enahanda syfte.

Nu fäster motionären O. Johansson i Edsbyn uppmärksamhet på att även

vid utstyckningar av jordbruk från industriens redan förvärvade fastigheter

bör jordbruket tilldelas icke blott husbehovsskog utan även ett visst

mått av stödskog. Han begränsar sig emellertid till det måttfulla anspråket,

att denna stödskog skall lämna tillfälle till inkomst genom skogsförsäljning

för att allenast bestrida kostnaderna för odlingsmarkens uppodling

och uppförandet av åbyggnaderna. Detta befogade krav fäster uppmärksamhet

på norrlandskommitténs uppfattning, att husbehovsskog skulle tillräckligt

tilldelas och att de utsatta måtten skulle vara ett minimum. Med

en sådan grundsats skulle även motionärens krav kunna tillgodoses åtminstone

i norrlandsbygder, ehuru de nog behövde taga tydligt uttryck även i

lagen.

Man må besinna, att all denna stora överloppsmark var en gåva till jordbruket

från kronan. De ökade kostnaderna för en någorlunda rimlig skogstilldelning

skulle då så mycket rimligare kunna förekommas genom någon

bestämmelse att en del av denna kronodonation skall utan ersättning bibehållas

vid jordbruket. Nödtillståndet i landet föranleder ju konfiskation

av kontanta inkomster och även kapital, särskilt genom arvsskatten. Då

vore det väl rimligt att även de stora jordegendomarna och i synnerhet

bolagsdomäner, där någon arvsskatt ej kan ifrågakomma, finge genom

naturaprestationer, vilket ju ställer sig överkomligast, lämna sitt motsvarande

bidrag till folkets försörjning (jmf. motionen 195 i första kammaren

år 1933),

1926 års jorddelningslug och dess följdförfattningar.

Dessa möjligheter och norrlandskommitténs intentioner i någon mån i

sådant syfte äro emellertid nu grusade genom 192(1 års lag örn delning av

jord å landet. Husbehovsskogstilldelningen är nu inriktad på att tilldela

jordbruket det minsta möjliga och äventyrar jin mer en massproduktion av

ofullständiga jordbruk, under det att den officiella grundsatsen är att

sådana böra kompletteras. Detta kan förekommas genom en förnuftig

skifteslagstiftning, och då bör väl så även ske.

Att jordbruket i vårt land även behöver virke oell att detta rationellare

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Andra lagutsk:s uti. Nr 18; herr Lindhagens yttrande.

bör produceras i sambruk med åkern jin genom inköp från främmande har

hitintills principiellt fastslagits. Efter riksdagen 1924 inföll emellertid en

ny epok av industriell övermakt. Under jordkommissionernas period sökte

statsmakten trygga åt jordbruket dess nödiga tillbehör i överkant, under

det att det nya industriella inbrottet söker sätta förläningarna till jordbruket

i underkant (se särskilda yttrandet till andra lagutskottets utlåtande med

bilaga, nr 28, sid. 6, år 1932).

Lagen om delning av jord å landet av år 1926 banade väg för den nya

epoken. I 19 kap. 3 § stadgas att vid avstyckning av jordbruksfastighet

skall tillses, att avstyckningen »bereder ökade utkomstmöjligheter för den

jordbrukande befolkningen eller eljest är till gagn för jordbruksnäringen».

Vidare stadgas, att fastigheten skall »såframt däri ingå åker, äng eller

därtill odlingsbar mark av den omfattning att fastigheten varder tjänlig

till jordbruk», så skall sådan fastighet i mån av tillgång erhålla »för dess

nyttjande för sådant ändamål erforderlig skog». Någon anpassning efter

ortsförhållandena omtalas ej på annat sätt, än att i ort med ringa skogstillgång

må under vissa förutsättningar avstyckning så verkställas, att

skogsmarken i sin helhet tillfaller en i förrättningen ingående jordbruksfastighet.

Lagrummets ordalydelse återfinnes i utskottets betänkande sid. 8.

Anvisningarna sakna således fasta konturer. De ha icke heller lämnat

ledtråd för olika delar av landet, icke ens för det norrländska landskapet

såsom norrlandskommittén förordade och i förbudslagen genomförts och bibehållits.

Jorddelningslagens uttalade principer kunna väl uttolkas hur fördelaktigt

som helst även för jordbruket. De lämna dock spelrum för godtycket,

och då här gäller en gigantisk strid mellan ekonomiska intressen, kan lagen

av det för dagen mäktigaste intresset utnyttjas på ett omfattande sätt till sin

förmån, helst örn det utan tillräckligt skydd för det andra intresset i lagstiftningen

även gynnas av tidens uppfattningar inom »vederbörande ämbetsverk».

Utskottets utlåtande och betonande i historiken av ämbetsverkens

meningar inger också farhågor för att den eniga skrivelsen äventyrar att

icke leda till något annat än fortsatt definitiv vakthållning kring det mäktigaste

intresset så länge detta ej pacificerats i riktning mot det ideella

kravet på intressenas harmoni.

Jordkommissionernas'' och lantmäteristynelséns artskilda direktiv.

Lantmäteristyrelsen har ock ingripit för att giva fasta konturer för tilllämpningen,

vilka saknas i lagen. Man kan säga, att det är en lagstiftning

i administrativ väg, örn vars befogenhet skilda meningar kunna råda.

Styrelsens direktiv till lantmätarna återfinnas i utskottets historik (sid. 10).

Det som här först springer i ögonen är dessa direktivs i det mesta nästan

totala artskillnad från de direktiv, som först framlades av norrlandskommittén

i dess förslag till ägostyckningslag. Dessa direktiv (se bil. A) äro uppgjorda

av kommitténs ledamöter överdirektören i lantbruksstyrelsen M. von Feilitzen

1 Norrlandskommittén. Wiirmlandsnndersöluiingen och jordkommissionen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra lagutsk:s uti. Nr IS; herr Lindhagens yttrande.

och byråchefen i domänstyrelsen Edvard Kinberg efter samråd med andra

sakkunniga. Den lag, som sedan antogs, avsåg ej att taga a\ stand från

dessa direktiv såsom en huvudsaklig vägledning.

Artskillnaden ligger för det första däri, att arealtilldelningarna äro synnerligen

minskade i förhållande till norrlandskommitténs. Styrelsens direktiv är

visserligen uträknat i kubikmeter, varefter arealbestämningen får rätta sig. I de

bifogade utredningarna örn ägostyckning 1929 av lappmarkshemmanet Lillögda

nr 3 i Västerbottens län och åren 1931 och 1932 av vissa nybyggen inom Ovanåkers

och Voxna socknar i Gävleborgs län får man en föreställning örn hur

dessa kubikmeter ta sig ut på marken, helst om ifrån dessa markområden

avdragas alla impediment, som efter 1926 ej längre skymta påfallande i

avstyckningsbeskrivningarna, varigenom allmänheten ytterligare vilseföres.

Icke heller får man någon föreställning örn, i vad mån odlingsmark ingåi

i inägorna, vad som är åker eller hagmark och allraminst naturligtvis vilken

åker, som fått nedläggas, vilken odlingsmark, som undantaghj från

tilldelningen, myrarnas odlingsvärde eller bördigheten av den skog, som

tilldelats. Uti kungörelsen den 25 november 1927 (se bil. B) föreskrives bland

annat vad som numera bör räknas som inrösnings- och avrösningsjord ''vid

tillämpning av jorddelningslagen.

Men ej nog därmed. Kommitténs direktiv utmynna i vad som minst

skall tilläggas. Styrelsens direktiv åter rör sig med »en maximigräns»,

som för övre och inre Norrland till och med i någon mån understiger vad

»en sakkunnigutredning» för nämnda landsändar uppskattat den årliga

virkesförbrukningen för gårdar med intill 5 hektar odlad jord i fast mått.

Man kan förstå vilka oändliga möjligheter yppas för skogsintresset att

därmed stimulera tillkomsten av nya ofullkomliga jordbruk i skogsindustriens

intresse.

En annan grundskillnad är att lantmäteristyrelsens direktiv väsentligen

fastlåser den svenska odlingen till vad den är nu för tillfället. Norrlandskommittén

förordade, att till liemmanslotter, oavsett deras storlek i åker

och äng, skall i största möjliga utsträckning läggas odlingsmark. Styrelsens

direktiv för skogstilldelningen gäller däremot brukningsdelar med en areal

»åker eller däremot svarande inägojord upp till 5 hektar». Vid större

brukningsdelar ökas kvantiteten husbehovs virke med 5 procent »för varje

hektar åker eller däremot svarande inägojord över 5 hektar». Jordbrukets

utvidgning till större fullkomning genom odlingsmark är således lämnad

ur räkningen och jordbrukets utvidgning genom nya odlingar har försvårats,

icke minst i industriens intresse, som därigenom kan vidga sina anspråk

på skogsområdena.

Mot beräkningen i kubikmeter till lantmätarens vägledning mäste erinras,

att ett beskådande av marken för att utlösa en sådan vansklig omdömessak,

vilken sedan lägges till grund för markutrymmet, måste ytterligare äventyrligt

öka godtycket och minska möjligheterna till kontroll.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutsk:s uti. Nr 18; herr Lindhagens yttrande.

Kungörelsen av 1927 uppmuntrar skogsägarens intressebetonade uppfattning

att »när fortsatt brukande som inrösningsjord av befintlig åker eller

äng uppenbarligen icke kan vara ekonomiskt lönande, bör sådan äga, om

ej särskilda förhållanden annat föranleda, hänföras till avrösningsjord ■.

En vidsträckt befogenhet skänker kungörelsen även en skogsägares intresse

att undervärdera odlingsmark, som är värd att odlas till åker eller äng.

Anvisningar därtill förefinnas i kungörelsen. Ja, det säges till ock med,

att till odlingsmark skall hänföras sådan odlingsbar jord, »som beräknas

efter uppodlingen erhålla ett värde, som minst motsvarar värdet i ouppodlat

tillstånd med tillägg av odlingskostnaderna och vars odlande därjämte

ur hushållningssynpunkt kan anses lämpligt». Vidare skall efterses att jorden

erhåller för skötseln lämplig begränsning och omfattning (se bil. B).

Hur skall här exempelvis odlingskostnaden beräknas. Är det tillåtet att

beräkna den efter dagsverkskostnaderna i orten, även örn odling sker av

vederbörande jordbrukare själv på lediga stunder eller av hela familjen i

tider av arbetslöshet. Norrlandskommittén, som visste hur sådana bestämmelser

kunde missbrukas och till det yttersta missbrukats av de industriella

intressena, hävdade därför, att saken skulle ses icke ur skogsägarens intresse

utan framförallt ur intresset för en till fastighetens jordbruk »för sin

utkomst hänvisad åbo», vartill även gavs uttryck i lagstiftningen.

Kontrollen på jorddelningslagens tillämpning.

De vanskligheter i kontrollen, som på sätt ovan sägs (sid. 19) drabbade

även den norrländska ägostyckningslagen, gälla i än högre grad den nya

lagen. Av kostnadsskäl behöva godemän ej tillitas, vilket dock understundom

kan utgöra en kontroll särskilt på skogsägarens anspråk vid förrättningen.

Underställning skall ej heller vidare ske till länsstyrelsen, vilket

blir en förlust i de fall, att landshövdingen, vid sidan av sina många andra

sysselsättningar, även har såsom landshövding Widén en speciell nitälskan

för småbrukarnas sociala jordfråga.

Häremot framträder i någon mån såsom en förbättring, att lantmätare

numera ej kan fritt väljas av skogsägaren, av vilken han dock fortfarande

skall få sin betalning. Skogsägaren måste hålla sig till lantmätaren för det

distrikt, inom vilket fastigheten ligger. Förrättningshandlingarnas nu föreskrivna

insändning till överlantmätaren för granskning kan ej leda till

undersökningar på platsen annat än undantagsvis. I regel får överlantmätaren

taga förrättningen för god. I fall, såsom ovan utvecklats, erinringar kunna

göras mot lantmäteristyrelsens direktiv, kan ej begäras att lantmätaren går

emot desamma.

Med de upprepade klagomålen från orterna över avstyckningarnas åsidosättande

av jordbrukets intressen blandar sig även besvär över den bristande

kontrollen. Må man besinna att i regeln avgöres avstyckningen på tu

man hand av skogsägaren och lantmätaren under ledning av den förres

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskts uti. Nr 18; herr Lindhagens yttrande. 25

ivriga önskningar samt de möjligheter till ett mycket långt tillmötesgående,

som 1927 års kungörelse och lantmäteristyrelsens direktiv medgiva,

ja, till och med påbjuda.

Skogsintressets dominerande inflytande på direktiven.

All denna inställning i författningar och tillämpning att hädanefter ställa

tilldelningen åt jordbruket i underkant och därigenom tillskapa nya ofullständiga

jordbruk är en naturlig, oreflekterad följd av det dominerande

inflytande, som här tillmätts de merkantila skogsintressena. Alla de kommissioner,

som förberett jorddelningslagens tillkomst, hade ingen eller otillräcklig

nitälskan för den sociala jordfrågan, som i regel ej var representerad.

Huru även vanlig obekantskap med frågan spelar in, belyses av

omröstningen 1926 i första kammaren örn ett föreslaget tillägg till 19 kap.

3 § i jorddelningslagen av ett stycke, lånat väsentligen ur norrländska ägostyckningslagens

klarare och fullständigare uppräkning av ägoslagen. Norrlandsbänkarna

reste sig för detta tillägg så gott som enhälligt, under det

att bänkarna på Svea- och Götalandskanten på grund av sitt främlingskap

med saken reste sig mangrant för avslag (Se andra lagutskottets utlåtande

nr 28/1932 sid. 8.)

Förfrågningar av mig hos lantmäteristyrelsen örn direktivens tillkomst

äro också klargörande.

Det meddelades att såsom utgångspunkt tagits den av socialiseringsnämn

den beställda expertframställningen år 1925 om Sveriges enskilda skogar av

jägmästaren Nils Schager, anställd hos Sveriges skogsägareförbund. Hans

välskrivna, intressanta bok med uppenbara bemödanden till allsidighet innehåller

emellertid i sin ingress till kapitlet örn skogsbruket å liusbehovsskogarna

(Se bilaga C) en klar inställning mot vår lagstiftning örn husbehovsvirkets

skyddande. Han erinrar där ock örn »den på kontinenten

tämligen okända uppfattningen, att ett jordbruk bör disponera egna skogstillgångar,

d. v. s. vara försett med husbehovsskog för att vara existensdugligt».

1 vårt klimat särskilt norrut ställer sig väl frågan annorlunda.

Och nog bör man kunna unna ensittarne i de stora skogarne att upplysa

ensligheten i vintrarnas köld oell mörker jämväl med brasor efter tycke

och smak.

Ett sådant anslag i inledningen till en expertframställning leder naturligtvis

fram emot en lagstiftning efter huvudsakligt mönster av 1896 års fria

iigostyckningslag, vartill även den av herr Tamm m. fl. år 1931 i första kammaren

väckta motion syftade (Se andra lagutskottets utlåtande nr 19 för 1931).

Något utpräglat intresse att giva jordbruket tillräckliga ägoslag i odlingsmark

och husbehovsvirke kan då icke begäras. Författaren föredrar därför

även den godtyckliga tilldelningen från fall till fall. Han säger: »De avgörande

faktorerna äro åbyggnadernas antal och beskaffenhet, hushållens

storlek, ägornas form oell hägnadsbehov, ägarnas personliga vanor oell

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Andra lagutsk:s uti. Nr 18; herr Lindhagens yttrande.

smak m. m. Det är av denna anledning svårt att uppställa någon fullt

allmängiltig skala för husbehovsskogarnas arealer.»

Därjämte har inom lantmäteristyrelsen tagits till ledning betänkandet örn

förbrukning av virke till husbehov på Värmlands läns landsbygd, avgivet

1924 av sakkunniga för utredning örn anordnande av skogsavverkningsstatistik

och taxering av Sveriges samtliga skogar. Sakkunnige liksom deras

kansli ha bestått av uteslutande vetenskapliga eller praktiska experter i

skogshushållning. Särdeles nitiskt ha de sakkunnige sökt att genom stickprov

oväldigt utreda husbehovsförbrukningen inom olika gårdar. Det framgår

att de sakkunniga bär mött många svårigheter för att beräkna förbrukningen.

Resultatet har emellertid blivit att man skulle tidigare räknat med

en väsentligt större förbrukning å landsbygden än den av de sakkunnige

konstaterade. Detta gäller nu bara Värmland och endast stickproven.

Såsom ett socialt problem för skapande av bärkraftiga jordbruk för framtiden

har däremot ämnet, såvitt jag kunnat tinna, av sakkunnige ej ägnats

någon särskild uppmärksamhet. Även denna utredning har strävat till

den minsta möjliga skogstilldelning, och odlingsmarkens förening med jordbruket

synes ej ens kommit på tal.

Slutligen har lantmäteristyrelsen, fortfarande enligt utsago från verket,

rådgjort med domänstyrelsen. Resultatet återgives i utskottets historik

(sid. 12). Det överensstämmer tämligen nära med lantmäteristyrelsens slutliga

direktiv. Inom domänstyrelsen beklagar man sig emellertid ibland

över att lantmäteristatens oerfarenhet i skogshushållning visar sig genom

att lantmätarna tillägga från kronomark utbrutna jordbruk för stor skogstilldelning.

Kan det bero på att även domänstyrelsen förklarligt nog numera

ej undgår skogsägareintresset att få släppa till så litet som möjligt eller

kanske därpå, att vi alla, och således även lantmätarna, i vår enskilda id

ofta tycka att staten gärna kan betala!

De nu tillämpade direktiven för skapande av självständiga jordbruk äro

således helt präglade av skogsintressets målsmän. Det är därför ingen överraskning

att på min fråga svarats, att norrlandskommitténs förenämnda

sociala utredning örn tilldelande av alla erforderliga ägor för att bereda

självständiga jordbruk och därvid fullkomna även ofullständiga med stöd

av skiftesväsendet icke varit föremål för någon uppmärksamhet vid utarbetandet

av lantmäteristyrelsens direktiv.

En ostridig förtjänst lia emellertid dessa direktiv. De vitsorda nämligen,

att en skillnad måste uppdragas mellan olika landsdelar i riket och i all

synnerhet inom rikets nordligare delar. Norrlandskommittén ansåg detta

böra ske genom lag. Därigenom blevo även folkrepresentanterna i tillfälle

att utöva någon kontroll på direktiven. Då den norrländska ägostyckningen

antogs med förkastande av norrlandskommitténs zonindelning, så tillät man

sig i alla fall icke, mig veterlig!, att på administrativ väg lagstifta i en så

fundamental fråga. Lagen skulle bli »smidig», helt överlämnad åt gott
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutsk:s uti. Nr 18; herr Lindhagens yttrande. . 27

finnandet från fall till fall, oell detta förhindrades just genom en sådan zonindelning

över huvud taget, det var tankegången.

Lantmäteristyrelsen har däremot tilltrott sig utöva en sådan befogenhet i

administrativ väg utan möjlighet till kontroll från det folk, örn vars obevakade

intressen här spelas på lotteri. Det kan vara omtvistligt, örn en

sådan befogenhet ens är lagligen grundad och i all synnerhet med de resultat,

var till man på denna väg kommit.

Sociala jordutredningen har nu i dagarne velat även för sin del medverka

till det av skogs- och flottningsarbetarne sedan länge krävda och redan i

norrlandskommitténs betänkande 1904 inneslutna skapandet av arbetarsmåbruk.

Jordutredningen föreslår en areal av 2—5 hektar åker, äng och

odlingslägenhet, växlande efter förhållanden i olika landsdelar. Utredningen

har därvid hemställt till lantmäteristyrelsen, huruvida enligt styrelsens uppfattning

av gällande lag avstyckning av mark för berörda ändamål och

inom ovan angivna ytvidder kunde ske utan att skog tilldelades den avstyckade

fastigheten. Styrelsen har härpå svarat att bildandet av skoglösa

sådana fastigheter syntes böra tillåtas, »örn det kunde särskilt motiveras».

Sådant skäl skulle vara örn »möjlighet förelåg att till skäligt pris uppköpa

erforderliga skogsförnödenlieter» i närheten av fastigheten. Avskiljandet

till särskild fastighet av 2—5 hektar odlingsmark utan skogstilldelning

syntes ock enligt styrelsens mening kunna försvaras, därest områdets avskiljande

kunde befrämja dess uppodling (se utskottets utlåtande sid. 15).

Genom sådana frågor och svar är spörsmålet ytterligare på glid att överlämnas

till ytterligare administrativt godtycke. Särskilt örn det skulle bero

på möjlighet att köpa virke i närheten, så kunde ju under en sådan förevändning

de flesta tillbud till skapande av självständiga småbruk omintetgöras.

Ett tryggande av skogs- och flottningsarbetarnas rätt till ett hem

med odlingsmöjligheter omkring måste också ske genom lag, stödd bl. a.

ytterst på expropriationsrätt, örn det skall bliva något bevänt med en sådan

social omtanke. Av jord och arbete kommer nämligen ali ekonomisk och

olidlig kultur. Därför är folkets rätt till jorden en naturrätt, som måste

värnas genom lag. I en sådan lag för ifrågavarande fall bör då också

inläggas betryggande bestämmelser under vilka förhållanden skogstilldelning

kan undvaras för detta speciella fall.

Exempel po avstyckningar enligt jorddelningslagen.

Det behövs knappast sådana exempel. Sakens natur och förenämnda uppläggning

klargör tillräckligt, att landet här står inför ett stort äveutyi.

En sådan intuition får väl ock anses ligga till grund för utskottets hemställan.

Där den enskilde, som står utan befogenhet för en närmare undersökning,

råkar av en slump få någon inblick i det obekanta, visa sig ock merendels

bekräftelser på farhågorna.

Resultaten av de enskilda undersökningarna av dokumenten i avstyck
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Andra lagutsk.s uti. Nr 18; herr Lindhagens yttrande.

ningar enligt den nya lagen inom lappmarkshemmanet Lillögda nr 3, åberopat

år 1931 i lagutskottet, samt av de nybyggen inom Gävleborgs län

i motionären Johanssons hemtrakt enligt bilagan till hans motion, ådagalägga,

såvitt jag förstår, tydligt hur den nya lagstiftningen och direktiven

för den verkat. Vad skulle icke då upptäckas om tillfälle också bereddes att

bese de ringa arealerna på marken, vilket är det viktigaste. Självständiga

jordbruk pauperiseras genom ett sådant skiftesväsende. Förfrågan skedde till

domänstyrelsen om avstyckningarne inom Lillögda kunde anses lagliga enligt

författningens mening. En utredning påbörjades, men har, såsom det meddelats,

blivit nedlagd. Om riksdagsman Johanssons exempelsamling behöver

ock knappast frågas. Den talar för sig själv. Några siffror från dessa avstyckningar

återgivas i bilagorna vid detta program (Se bil. D och E). Man

får som sagt ej glömma, att inom dessa siffror dölja sig även en obekant

myckenhet impediment.

Sammanläggning av fastigheter å landet.

Erfarenheterna från jorddelningslagen örn lagens tillämpning i fråga örn

bildande av bärkraftiga jordbruk påkalla en undersökning även av resultaten

av lagen den 18 juni 1926 örn sammanläggning av fastigheter å landet.

I norrlandsfrågans dagar riktades oavlåtet uppmärksamheten på bemödanden

att sammanslå jordbruksfastigheter i syfte att undgå norrlandslagstiftningen.

Genom lagstiftning år 1924 sökte man förekomma ytterligare

sådana försök, varigenom de självständiga jordbrukens antal förminskades

till men för folkförsörjningen.

I sammanhang med den nya jorddelningslagen legaliserades emellertid

sådana sammanslagningar under vissa förutsättningar. Verkan även av

denna lag med enahanda ålder som jorddelningslagen synes därför böra nu

ifrågakomma. Uppfordringar därtill lia redan börjat. Sålunda har Västerbottens

läns jordkommission erinrat om denna angelägenhet, vilket även vid

1931 års riksdag bragtes på tal genom motion av herrar Wiklund i Byske

och Lindberg.

Sammanfattning.

Utskottets enhälliga skrivelseförslag lämnar utrymme för en allsidig prövning

av jordbrukets anspråk på den enskilda skogsmarken och dess möjligheter

i tilldelning av odlingsmark samt stödskog eller åtminstone husbehovsvirke,

kvantitativt och kvalitativt. Denna inställning ligger ock

bakom enigheten inom utskottet. Sålunda bör, såsom ock inom utskottet

påyrkades, komma under bedömande norrlandskommitténs och jordkommissionens

sociala inställningar, programmen om ett minimum samt slutligen

den av herr Tamm m. fl. och även jägmästare Schager ifrågasatta

återgången mer eller mindre till 1896 års ägostyckninglag, som medgav och

även tillkom för att möjliggöra skogens skiljande helt från färdiga åkern.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Andra lagutsk:s uti. Nr 18; herr Lindhagens yttrande.

Därmed sammanhänger kravet från skoglösa eller särskilt jordbruksbördiga

trakter i sydliga Sverige, såsom Skåne, Öland och Gotland, att lagens

allmänna stadganden örn skogstilldelning modifieras för dem. Lagen utesluter

ej alldeles möjligheter därtill. Men dess försök att trots olika landsdelars

utpräglade skiljaktighet i klimat, jordens bördighet och förekomsten

av skog söka sammansmälta frågan örn avstyckning för jordbruksändamål

i en likformig rikslag synes vara ett oöverlagt experiment. Att lagen ej i

sig upptar uttryckliga bestämmelser örn nämnda nyanser och hållpunkter

även för tillämpningen, måste sägas vara en brist i lagen. Därmed falla

ock skogsintressenas och skogsexpertisens samlade direktiv, som ställa det

sociala mindre jordbruket i hela landet på utsvältning i fråga örn både

odlingsmark och skog.

Ett omslag i detta missförhållande förutsätter det svåraste av allt, nämligen

en revolution i sinnelaget hos dem, som sitta inne med avgörandena.

En återgång till den nitälskan för den sociala jordfrågan och jordbruket,

som uppflammade med den ur tidsförhållandena framstigna norrlandsfrågan,

måste komma tillbaka samt aktiv representation även för denna nitälskan

åter beredas någon talan inom de avgörande instanserna.

Ett sådant bemödande för återställandet av benägenheter för intressenas

harmoni beror som sagt helt och hållet på sinnelaget hos de styrande. Det

behöves en mäktigare representation icke minst i riksdagen för de breda lagren

bland landsbygdens jordfolk, vars representation tämligen fullständigt bortsopades

av den allmänna industrialiserade och stadskulturbetonade rösträtten.

Det är sålunda fara å färde för småbruket ute i landet, vilket dock i

förening med nödigt storbruk utgör, såsom det blivit sagt, »basis för all

hushållning, som man vill skall äga bestånd och varaktighet». Frågan

gäller, örn nu genom skogsintressets härskande ensyn på tingen skola även

på skiftesväsendets väg mitt inför våra ögon under en generation tillskapas

ytterligare ofullständiga jordbruk i hela landets skogsbygder, till och

med i de nordligare delarna av riket.

Vi stå inför en väldig social angelägenhet och ett stort ansvar.

Praeterea censeo: Det är marken ensam, som helt talar sanningens språk,

icke intressena, experterna, papperen och kartorna. Detta blir således min

sista programpunkt för undersökningen (se andra lagutskottets utlåtande

1931 nr 41 sid. 21)».

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutsk:s uti. Nr 18; herr Lindhagens yttrande.

Bil. A.

Ur norrlandskommitténs förslag till norrländsk ägostyckningslag.

2 §. Varje hemmanslott, som erhåller inägojord, skall därutöver tilläggas

husbehovsskog, odlingsmark och mulbete på sätt i 3, 4 och 5 §§ föreskrives.

3 §. Såsom husbehovsskog skall avsättas: inom Norrbottens och Västerbottens

lappmarker ovan odlingsgränsen samt Frostvikens, Hotagens, Offerdals,

Kalls, Åre, Undersåkers, Storsjö, Tännäs, Hede, Vemdalens, Klövsjö,

Linsells och Lillhärdals socknar i Jämtlands län minst 50 hektar; inom

övriga delar av Norrbottens och Västerbottens län, Tåsjö socken i Västernorrlands

län samt Alanäsets, Ströms, Laxsjö, Gåxsjö, Föllinge, Alsens,

Mörsils, Mattmars, Hallens, Marby, Ovikens, Myssjö, Bergs, Åsarnes, Rätans

och Svegs socknar i Jämtlands län minst 40 hektar; inom övriga delar av

Västernorrlands och Jämtlands län samt Los och Ramsjö socknar i Gävleborgs

län minst 27 hektar och inom övriga delar av Gävleborgs län minst

20 hektar medelgod skogsmark, oberäknat inom dessa områden fallande för

skogsbörd oduglig mark, samt, där skogsmarken är av sämre beskaffenhet,

ett i förhållande därefter ökat område. Styckas inägojorden till olika hemmanslotter,

och lämnar ej hemmanets skogsmark tillgång till husbehovsskog

på sätt nu är sagt, varde skogstilldelningen därefter jämkad.

Är virkesförrådet å avsatt skogsområde så anlitat, att ur skogen ej genast

kail årligen uttagas ett virkesbelopp, motsvarande vad den skogsareal, som

hort minst tilldelas såsom husbehovsskog, beräknas kunna under uthålligt

bruk avkasta, skall hemmanslotten tilläggas rättighet att under erforderlig

tid fylla bristen efter utsyning å hemmanets övriga skog, i den mån densamma

med iakttagande av vad ovan stadgats därtill lämnar tillgång.

4 §. Till hemmanslott, som erhåller inägojord, skall ock läggas den för

odling tjänliga mark, som lämpligen kan med hemmanslotten förenas.

5 §. Därest å hemmanslott saknas erforderligt bete för de hästar och

nötkreatur, som kunna vinterfödas å densamma, skall rätt till sådant bete

förbehållas hemmanslotten å hemmanets övriga skog eller utmark eller den

del därav, som lämpligen kan anvisas för ändamålet.

(i §. Rätt till skogsfång eller mulbete, som enligt 3 och 5 §§, förbeliålles

hemmanslott på annan hemmanslotts mark, skall såsom servitut vila på

den senare fastigheten. Avtal, att rätt till skogsfång skall före den bestämda

tiden upphöra, vare utan verkan. Ej heller må avtal, varigenom

fastställd rätt till bete upphäves, med laga verkan ingås förr än minst 50

år förflutit efter det ägostyckningen ägt rum och fastigheterna erhållit

olika ägare; dock att sådant avtal skall vara utan verkan gent emot ny

ägare av den till betet berättigade hemmanslotten, där ej avtalet blivit anmält

hos ägodelningsrättens ordförande, vilken det i anledning därav åligger

att föra protokoll och göra anteckning uti den i 137 § skiftesstadgan omförmälda

dagbok på sätt örn ägostyckningsförrättning finnes föreskrivet.

Ägare av hemmanslott, varå annan hemmanslott förbehållits betesratt,

vare berättigad att efter förloppet av den tid, varom ovan. sägs, påfordra

betesrättens avlösning. Sådan avlösning ina dock ej beviljas,

där ej den skada, som genom betet åstadkommes, prövas väsentligen

överstiga betets nytta för den därtill berättigade hemmanslotten. Avlösningen

skall ske i penningar med tjugu gånger det belopp, vartill

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Andra lagutsk:s uti. Nr 18; herr Lindhagens yttrande.

betesrättens årliga värde viel tiden för avlösningen kan skäligen uppskattas.

För anhängiggörande och prövning av fråga om betesrätts

avlösning lände \ tillämpliga delar till efterrättelse den ordning, som

för ägostyckningsförrättning finnes stadgad.

7 §. Inägojorden, husbehovsskogen och odlingsmarken böra, såvitt ske

kan, läggas i ett sammanhang; och må i varje fall antalet skiften, som

enligt gällande föreskrift får vid ägostyckning läggas till en hemmanslott,

ej överskridas i annan händelse än då sådant finnes erforderligt

för ett rätt iakttagande av denna lags bestämmelser.

Bil. B.

Nr 417.

Kungl. Maj:ts Kungörelse

med föreskrifter örn vad såsom inrösnings- och avrösningsjord bör räknas,

om ägors gradering och uppskattning, ägobeskrivning, hävdeförteckning,

delningsbeskrivning samt om beräknande av vissa ersättningar

mellan skiftesdelägare;

given Stockholms slott den 25 november 1927.

Jämlikt 11 kap. 8 §, 12 kap. 1 §, 13 kap. 21 § och 14 kap. 6 § av lagen

den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet (nr 326) har Kungl. Maj:t

funnit gott meddela följande närmare föreskrifter rörande tillämpning av

vissa bestämmelser i nämnda lag (jorddelningslagen).

I.

Om vad såsom inrösnings- och avrösningsjord bör räknas.

Till inrösningsjord hänföres åker och äng (odlad jord) samt odlingsmark.

Med åker avses all uppbruten mark, som är eller beräknas bliva använd

för odling av säd, rotfrukter, foderväxter, trädgårdsväxter med mera dylikt.

Äng är antingen slåtteräng eller betesäng.

Med slåtteräng (hårdvallsäng och sidvallsäng) avses företrädesvis mark

med naturlig gräsvegetation, vilken huvudsakligen är eller beräknas bliva

utnyttjad för foderproduktion genom slåtter.

Med betesäng avses dels kultiverad betesäng, bestående av sådan icke i

vanlig mening under plog lagd, i huvudsak foderproducerande men icke

sällan något trädbevuxen betesmark, vilken för betets förbättrande är föremål

för ordnad skötsel, varmed avses sådana åtgärder som röjning, dikning, planering,

kalkning, gödsling, frösådd med mera, dels naturlig betesäng, vilken

huvudsakligen har naturlig gräsvegetation och ej är föremål för kulturåtgärder

och som i främsta rummet avses för betesproduktion samt med god

hushållning även bör därtill användas.

När fortsatt brukande som inrösningsjord av befintlig åker eller äng uppenbarligen

icke kan vara ekonomiskt lönande eller eljest ändamålsenligt, bör

dylik äga, om ej särskilda förhållanden annat föranleda, hänföras till avrösningsjord.

Till odlingsmark räknas sådan mark, som kan odlas till aker eller äng

och i övrigt är av beskaffenhet, läge och omfång, att med hänsyn till dessa

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Ancha lagutsk:s uti. Nr 18; herr Lindhagens yttrande.

och i övrigt föreliggande förhållanden dess odlande anses kunna ske med

fördel.

För bedömande av örn odlandet bör anses kunna ske med fördel, skall

verkställas undersökning i avseende å dels odlingskostnader, dels förekommande

hushållningsformer. Därvid bör i allmänhet till odlingsmark hänföras

sådan odlingsbar jord, som beräknas efter uppodlingen erhålla ett

värde, som minst motsvarar värdet i ouppodlat tillstånd med tillägg av

odlingskostnaderna och vars odlande därjämte ur hushållningssynpunkt kan

anses lämpligt. Emellertid bör avseende fästas vid, att den jord, som atelier

avses bliva odlad, erhåller för skötseln lämplig begränsning och omfattning.

Till avrösningsjord hänföres all mark, som icke upptagits som inrösningsjord.

Avrösningsjorden kommer därigenom att bestå av dels skogsmark,

d. v. s. mark, som, vare sig den vid tillfället är skogbärande eller icke, är

lämplig att använda för skogsproduktion, och bör hit hänföras även sådan

betes- eller hagmark, å vilken skogsproduktion är eller anses böra bliva

övervägande, dels annan avrösningsjord såsom kärr, mossar, berg och annan

mark, som icke direkt användes eller med fördel synes kunna användas för

jordbruks- eller skogsdrift, samt redan befintliga vägar, avloppskanaler, sjöar,

vattendrag o. d.

Bil. C.

Inledningen till kapitlet skogsbruket och husbehovsskogarna i den av socialiseringsnämnden

beställda utredningen genom jägmästare Nils Schager

örn Sveriges enskilda skogar börjar sålunda:

»På grund av vårt lands skogrikedom hava dess jordbrukare sedan äldsta

tider vant sig vid att kunna använda tämligen stora virkestillgångar till

husbehov. Det rundhänta disponerandet av virke å jordbruksfastigheterna

övergick småningom från att vara en vana till att bli ett behov, och

sålunda framväxte hos Sveriges jordbrukareklass den på kontinenten tämligen

okända uppfattningen, att ett jordbruk bör disponera egna skogstillgångar,

d. v. s. vara försett med husbehovsskog för att vara existensdugligt.

Denna uppfattning tillägnade sig jämväl statsmakterna. I

äldre svensk skogslagstiftning var det en ofta återkommande bestämmelse,

att sparsamhet med virkestillgångarna skulle iakttagas, så att husbehovet

tryggades. Jämväl i den moderna skogslagstiftningen har principen om

husbehovsvirketa ovillkorliga skyddande upptagits, i det att i'' den år

1923 antagna nya skogslagen härom inrymts föreskrifter. Även på jordlagstiftningens

område har man velat framtvinga jordbrukens förseende

med husbehovsskog. Såväl den norrländska ägostyckningslagen som ock

lagen örn förbud för bolags jordförvärv innehålla bestämmelser i sådant

syfte.»

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra lagutsk:s uti. Nr 18; herr Lindhagens yttrande.

33

Bil. D.

Krononybygge!! inom Ovanåkers och Voxna socknar i Gävleborgs län,

som av Långrörs aktiebolag avstyckats 1931—1932.1

Enligt uppgift av riksdagsmannen O. Johansson, Edsbyn.

[Sammandrag av bilaga till motionen II: 355.]

Areal i jämna

hektar:

Inägo-

Skog o.

jord

myrar

Inom Voxna socken:

Krononybygget Hylberget (2 nummer).

Vid avvittringen tilldelades ....

20

1,610

Bolaget har 1932 avstyckat ....

10

30

Bolaget har kvar........................

—

1,590

Krononybygget Spjutmyran (4 nummer).

Vid avvittringen tilldelades ....

Bolaget har 1932 avstyckat:

24

1,245

N:o 5l .......................................

11

19

Enl. anteckn. å deklarationen har bolaget beräknat den ari. skogs-

avkast. till 46 kbm.

N:o 61........................................

7

12

Enl. anteckn. å deklarationen

har bolaget beräknat den ari. skogs-

avkastn. till 35 kbm.

N:o 7''.......................................

9

24

Enl. anteckn- å deklarationen

finnes av denna areal i hektar: 0.30

bergjord, 5.T0 mossjord, av skogen 11.o, däri ingar berg och en del

kalhugget, samt c:a 11 hektar myr och sumpmarker.

Bolaget har kvar

—

1,187

Krononybygget Södra Blommaberg (4 nummer).

Vid avvittringen tilldelades ....

Bolaget lät 1932 avstycka:

49

1,269

N:o 72........................................

8

14

N:o V........................................

6

12

N:o 71.......................................

6

23

N:o 75.......................................

9

20

Bolaget har kvar

—

1,220

Krononybygget Norra Blommaberg (2 nummer).

Vid avvittringen tilldelades ....

Bolaget har 1932 avstyckat:

22

752

15

N:o 8'' utav n:o l1 och 21....

6

N:o 91 utav N:o l1 och 21

9

27

Bolaget har kvar

—

717

1 ,lmfr bil. A samt tredje stycket (sid. 22—23) i kapitlet örn direktiven.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 9 sami. 2 avd. Nr 16—13.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Andra lagutsk:s uti. Nr 18; herr Lindhagens yttrande.

Areal i jämna

hektar:

Inägo- Skog o.

jord myrar

Krononybygget Gropabo (3 nummer).

På n:o 1 belöpte vid avvittringen ................................................ 6 439

Bolaget lät 1931 avstycka:

N:o l3.................. 5 14

Bolaget bär kvar — 426

Å deklarationen antecknat: Åkerjorden dålig sandjord. Skogen täta

ungskogsbestånd.

Krononybygget Nybo (3 nummer).

Vid avvittringen belöpte sig på n:o 2, som det här är fråga örn 7 441

År 1932 har bolaget avstyckat n:o 2*............................................ 9 16

Bolaget behåller — 423

Inom Ovanåkers socken:

Nybygget Lilla Öjungsbo (2 nummer).

Vid avvittringen tilldelades............................................................ 23 330

Bolaget har 1932 avstyckat ........................................................... 9 52

Bolaget behåller — 292

Enl. senaste lantmäterihandlingarna ingår i den avstyckade skogsarealen

22 hektar övrig mark (= impediment) så den verkliga skogsarealen

till jordbruksfastigheten utgör 30 hektar.

Nybygget Bursjömyra (2 nummer).

Vid avvittringen tilldelades............................................................ 23 414

1932 lät bolaget avstycka................................................................ 9 23

Bolaget behåller — 405

Minskningen i inägojordens areal sammanhänger med, att en stor

jordäga inuti skogen vid sista lantmäteriförrättningen blivit utlagd

som skogsmark1

Nybygget Öratjärn (3 nummer).

Nybygget tilldelades vid avvittringen........................................... 23 364

Bolaget lät 1932 avstycka:

N:o l2............................................................................................... 7 13

N:o 23................................................................................................ 6 18

Bolaget behåller — 343

Nybygget Bobergsmyra (1 nummer).

Vid avvittringen tilldelades............................................................ 12 323

Bolaget har 1932 avstyckat:

N:o 1*............................................................................................... 4 21

N:o l6................................................................................................ 6 21

Bolaget behåller — 283

1 Av intresse veta varför och besöka platsen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutsk:s uti. Nr 18; herr Lindhagens yttrande. 35

Areal i jämna

hektar:

Inägo-

jord

Skog o.

myrar

Nybygget Stugsjö (1 nummer).

Vid avvittringen tilldelades............................................................

12

510

Bolaget har 1932 avstyckat under beteckning l4, l5 ................

7

15

Bolaget behåller

—

500

Nybygget Benabacken (1 nummer).

Erhöll vid avvittringen .................................................................

11

372

1932 har bolaget avstyckat ..........................................................

8

24

Bolaget behåller

—

351

Krononybygget Målaberg (1 nummer).

Tilldelades vid avvittringen ............................................................

17

283

1932 har bolaget avstyckat ............................................................

9

43

Bolaget behåller

—

248

Krononybygget Mjölåsen (2 nummer).

Tilldelades vid avvittringen..........................................................

20

385

Bolaget lät 1932 avstycka:

N:o l3..............................................................................................

5

12

N:o 1‘...............................................................................................

7

16

Bolaget behåller

—

365

Kronoskattenybygget Öjungstorp (3 nummer).

Vid avvittringen tilldelades ...........................................................

64

1,719

Bolaget har 1932 avstyckat:

N:o 51................................................................................................

5

18

N:o V................................................................................................

7

21

N:o 91 ...............................................................................................

1

5

N:o 101 ..........................................................................................

8

29

Bolaget behåller

—

1,689

Förutom dessa avstyckningar å 15 nybyggen med 34 hemmansdelar, finnes

från samma gamla kronoallmänning 13 nybyggen kvar med 34 hemmansdelar,

som ägas av trävarubolag och antagligen komma att undergå samma

behandling.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutsk:s uti. Nr 18; herr Lindhagens yttrande.

Bil. E.

Avstyckning av smärre jordbruk från det av bolag ägda hemmanet

Lillögda nr 3 inom Västerbottens lappmark.1

I fråga om avstyckningarna efter 1926 års skifteslagstiftning har till

mig inberättats från olika håll missförhållanden vid tillämpningen. Nyligen

erhöll jag tablå över en avstyckning av lappmarkshemmanet Lillögda

nr 3 i Åsele socken inom Västerbottens län. Det hade vid avvittring

år 1884 tilldelats 11,677 hektar såsom gåva av kronan. Genom avstyckning,

fastställd 1929, uppdelades hemmanet i 16 lotter. En lott, innehållande

något över en hektar åker, 768 hektar äng och 10,000 hektar avrösningsjord,

bibehölls av bolaget. Återstoden avstyckades i 15 lotter

med tillsammans 27 hektar åker, 65 hektar äng, 76 hektar odlingsmark

och 513 hektar avrösningsjord.

Skogstilldelningen har sagts mig vara mycket dålig. Åv tablån finner

jag, att de 15 jordbruken tilldelats vardera åker från 0.7—2.9 hektar,

äng från 1.6—8.5 hektar, odlingsmark från 1.4—9.4 hektar och i ett fall 13

hektar samt i »avrösningsjord» å de respektive lotterna i runda tal: 47,

40, 27, 47, 22, 32, 49, 25, 46, 34, 42, 22, 23, 28 och 22 hektar. Slutsummorna

i tablån —- inberäknat avsöndrade lägenheter (11 hektar), till kronan

indragna ströängar (26 hektar) och undantag av mark för samfällt behov

(5 hektar) —- slutade på 11,677 hektar. Därav framgår, att i avrösningsjorden

ingår även impediment. Hur mycket som utgjort impediment

uppgives emellertid icke, icke heller beskaffenheten i övrigt av

skogstilldelningen. Även örn hela de uppgivna arealerna avrösningsjord

bestått av medelgod skogsmark, ställer sig dock skogstilldelningen för de

flesta lotterna vida under vad norrlandskommittén ansåg böra »minst»

tilldelas i dessa trakter.

1 Jmfr bil. A samt tredje stycket (sid. 22—23) f kapitlet om direktiven.

830782. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1933:106 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i lagen om delning av jord å landet m. m. a1 i texten