Utlåtande i anledning av väckt motion angående reformering av gällande hyreslagstiftning.
1933-03-17 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1933:21, Utlåtande i anledning av väckt motion angående reformering av gällande hyreslagstiftning.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1933 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående reformering av
gällande hyreslagstiftning.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 358,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Ström m. fl. hemställt, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.-Majit måtte
låta utreda huruvida och på vilket sätt gällande bestämmelser, som reglera
förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst -— hithörande delar av lagen av
år 1907 om nyttjanderätt till fast egendom samt lagen av den 10 mars 1923
med vissa bestämmelser rörande hyra, m. m. — måtte sammanföras i en modern
hyreslag, som utformas under hänsynstagande till nutida förhållanden
på detta område, i en social och humanitär anda efter ungefärligen de grundsatser,
som i motionen anförts.
Uti motionen hava motionärerna i fyra punkter angivit de önskemål, som
en reformerad hyreslagstiftning främst borde tillgodose. Motionärerna hava
därvid anfört, att den socialt betonade hyreslagstiftning, som borde komma
till stånd, vars detaljbestämmelser i allmänhet skulle vara av tvingande natur,
enligt motionärernas förmenande främst borde syfta till att åstadkomma:
1)
att bostaden vore sund, vilket skulle kunna uppnås genom tillfredsställande
bostadsinspektion, samt genom införande i hälsovårdsstadgan, byggnadsstadgan
eller hyreslag av effektivare bestämmelser för undvikande av hälsofarlighet
i bostadslägenheter;
2) att bostaden alltid vore med avseende på underhåll i ett tillfredsställande
skick, vilket bland annat skulle kunna uppnås genom tillkomsten av bestämmelser,
som bland annat fastsloge vissa grunder för hyresgäst att vid hyras
betalning avdraga vad som utlagts för reparationer eller för bostadens förbättrande,
samt i övrigt införde rätt till hyresprisreglering nedåt vid konstaterande
av en bostads mindervärdiga beskaffenhet;
3) att den ständigt skeende hyresprisfördyring — som i vårt land resulterat
i att en större procent av den samlade inkomsten uppslukas av hyran än i något
annat land — kunde i någon mån hållas tillbaka och att framför allt oskäliga
hyrespris (hyresocker) kunde beivras, varför en effektiv bestämmelse örn åtgärder
mot orimliga hyrespriser borde ingå i den planerade lagstiftningen, vilken
bestämmelse även borde gälla för de mycket ofta förekommande rent vanvettiga
hyror, som uttagas för butiker med gott läge; samt
4) att lagen förhindrade intagande i kontrakt av bestämmelser, som inskränkte
hyresgästens rörelsefrihet på ett orimligt sätt eller i övrigt vore
olämpliga.
Beträffande de skäl i övrigt, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,
får utskottet hänvisa till motionen.
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 9 sami. 2 avd. Nr 21.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
Grundläggande för den rättsliga regleringen av avtalsförhållandet mellan
hyresvärd och hyresgäst äro de bestämmelser om hyra, vilka såsom ett 3 kapitel
sammanfattas i lagen den 11 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.
De abnorma förhållanden på bostadsmarknaden, som framkallades av världskriget,
föranledde utomordentliga inskridanden i lagstiftningsväg, vilka bland
annat väsentligen begränsade den eljest principiellt fria avtalsrätten på hyresmarknaden,
särskilt i vad rörde hyresersättningen och uppsägningsrätten. Det
första inskridandet, vilket angavs vara av temporär natur, skedde genom lagen
den 25 maj 1917 med vissa bestämmelser mot oskälig hyresstegring m. m. Nya
lagar med vissa ändrade bestämmelser i samma ämne utfärdades den 14 juni
1918 (nr 380), den 19 juni 1919 (nr 331), den 30 juni 1920 (nr 361) och den
17 juni 1921 (nr 309). Den sista av dessa skulle äga giltighet till och med den
30 september 1923. I proposition 1922, nr 250, föreslog Kungl. Majit riksdagen,
att nämnda lag skulle erhålla giltighet under ytterligare ett år. Detta
förslag vann ej riksdagens bifall, vadan 1921 års lag trädde ur kraft vid den
ursprungligen fastställda tidpunkten.
I brev av samma dag som propositionen anbefallde Kungl. Majit socialstyrelsen
att, efter länsstyrelsernas hörande, före den 1 november 1922 inkomma
med yttrande och förslag dels till eventuellt erforderliga övergångsbestämmelser
vid nämnda lags avveckling och dels till sådana ändringar i den allmänna
hyreslagstiftningen eller andra författningsföreskrifter av icke provisorisk natur,
som styrelsen kunde finna påkallade och lämpliga för att efter avvecklingens
genomförande underlätta åtkomsten och bevarandet av bostad eller
som eljest funnes vara motiverade av de under hyresstegringslagstiftningens
tillämpning vunna erfarenheter. I sistnämnda hänseenden skulle styrelsen
särskilt undersöka, huruvida och på vad sätt stadigvarande bestämmelser av
likartat innehåll som föreskrifterna i 8 § 7 mom. samt i 13 och 19 §§ i 1921
års lag (nr 309) lämpligen kunde meddelas.
Av de i brevet angivna bestämmelser i 1921 års hyresstegringslag, vilkas
bibehållande borde undersökas, avsågo 8 § 7 mom. legalisering av hyresbetalning
per månad i fråga örn smålägenheter, 13 § kommunal bostadsförmedling
samt 19 § straff för hyresocker.
Sedan socialstyrelsen den 2 december 1922 inkommit med anbefallt yttrande
och förslag, avlät Kungl. Majit 1923 proposition (nr 33) till riksdagen med
förslag till lag med vissa bestämmelser rörande hyra. Socialstyrelsens utlåtande
är såsom bilaga B fogat till propositionen. Över propositionen avgav
första lagutskottet utlåtande (nr 6). Sedan riksdagen, med godkännande av
utlåtandet, för sin del antagit lagförslaget, utfärdade Kungl. Majit den 10
mars 1923 lag med vissa bestämmelser rörande hyra (nr 31).
Vad angår innehållet i denna lag må här i korthet erinras örn följande.
I 1—5 §§ meddelas bestämmelser, huvudsakligen åsyftande att reglera vissa
rättsförhållanden, som stodo i omedelbart sammanhang därmed, att 1921 års
hyresstegringslag upphörde att gälla, örn än formellt av stadigvarande be
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
3
skaffenhet hava hithörande bestämmelser enligt sakens natur numera i allt
väsentligt förlorat praktisk betydelse.
Genom 6 § legaliseras hyresbetalning per månad i fråga örn bostadslägenheter
om högst fyra rum, kök däri inbegripet.
Enligt 7 § kan hyresgäst i fall, där hyresavtal uppsagts på grund av försummad
hyresbetalning, återvinna hyresrätten genom att senast å tolvte söckendagen
efter uppsägningen erlägga hyran. I anslutning härtill meddelas
i paragrafen vissa bestämmelser om anstånd med vräkningsbeslut i här åsyftade
fall av uppsägning.
Bestämmelserna i 8 §, vari ändring skett genom lag den 11 maj 1928 (nr
100), avse att tekniskt underlätta själva inbetalningen av hyran.
I 9 § meddelas bestämmelser rörande kommunal bostadsförmedling.
Åt 10 § gavs enligt lagens slutstadgande endast temporär giltighet, nämligen
till och med den 30 september 1926. Paragrafen, som alltså numera upphört
att gälla, innehöll vissa bestämmelser örn straff för hyresocker.
Vad slutligen angår 11 § begränsar denna rätten att träffa avtal pm framtida
tvisters hänskjutande till skiljemäns avgörande. Bestämmelserna avse
närmast att förhindra, dels att nyttjanderättslagens tvingande regler rörande
ogiltigheten av vissa förbehåll örn förverkande av hyresrätt skulle kunna sättas
ur kraft genom användande av skiljemannaförfarande vid slitande av tvister
rörande hyresavtalets bestånd, dels att i vissa fall åt skiljenämnd gåves en för
endera parten ensidig sammansättning.
I fråga om lagens förarbeten må framhållas, att de särskilda frågor, vilka
jämlikt Kungl. Maj:ts den 28 april 1922 åt socialstyrelsen lämnade utredningsuppdrag
skulle undersökas, redovisades i styrelsens utlåtande den 2 december
samma år och sedermera vunno beaktande i bestämmelserna i 6, 9 och 10 §§ av
1923 års lag. Härutöver infördes i lagen, i anslutning till förslag av socialstyrelsen,
bestämmelserna i 7, 8 och 11 §§.
Med avseende å bestämmelser örn vräkning av hyresgäst må erinras, att genom
lag den 29 maj 1925 (nr 142) i 193, 194, 195 och 212 §§ utsökningslagen
vidtagits ändring huvudsakligen av innehåll, att beslut örn vräkning ej må gå
i verkställighet, förrän fyra dagar förflutit, efter det vederbörande erhållit del
av beslutet.
Efter den jämförelsevis ingående prövning, som ägnades åt hyreslagstiftningen
vid 1923 års riksdag, hava olika frågor på detta område därefter motionsvägen
bragts å bane vid upprepade tillfällen.
Vid 1924, 1925 och 1927 års riksdagar väcktes motioner (1924:11:279,
1925:11:231 och 1927:11:68), däri yrkanden framställdes, dels därom, att
en snar och omfattande allmän revision av hyreslagstiftningen måtte igångsättas,
dels ock angående vissa lagbestämmelser rörande hyresocker.
På hemställan av första lagutskottet, som behandlade samtliga motionerna
(utlåtanden 1924:25, 1925:8 och 1927:13) beslöt riksdagen emellertid, att
motionerna icke skulle föranleda till någon riksdagens åtgärd.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr %1.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 259, vid 1930 års riksdag
framställde herr Hage m. fl. enahanda slutyrkande som i den nu förevarande
motionen 11:358. I motionen 11:259 angåvo motionärerna i fem punkter de
önskemål, som en reformerad hyreslagstiftning främst borde tillgodose. Första
punkten avsåg s. k. optionsrätt, varom nu icke är fråga. Punkterna 2)—
5) voro identiska med de i nu förevarande motion, 11:358, upptagna punkterna
1)—4).
Andra lagutskottet, som behandlade motionen II: 259, berörde i sitt över
densamma avgivna utlåtande, nr 29, till en början bostadsfrågans stora samhälleliga
betydelse och lämnade en kort översikt över de åtgärder, som under
de senaste åren av statsmakterna vidtagits för åstadkommande av bättre förhållanden
å bostadsmarknaden.
Efter behandling av ett utav motionärerna framlagt förslag örn hyreslagstiftningens
sammanfattande i en fristående lag och redogörelse för det aktuella
läget på bostadsmarknaden övergick utskottet till behandling av de särskilda
spörsmål, som enligt motionärernas hemställan främst borde komma i
beaktande vid en reformering av hyreslagstiftningen.
Utskottet framhöll, att motionärerna i den andra av motionens fem punkter
uttalade sig till förmån för vissa åtgärder till tryggande av att bostäderna
skulle vara sunda. Denna punkt berörde till innehållet ganska nära den följande,
tredje punkten, däri det krävdes, att bostäderna alltid med avseende
på underhåll skulle vara i ett tillfredsställande skick.
Utskottet yttrade därefter beträffande andra punkten:
»Motionärerna vidröra här enligt utskottets mening ett viktigt samhälleligt
önskemål, vars tillgodoseende är förtjänt av det allmännas uppmärksamhet och
omvårdnad icke blott av humanitära skäl utan också ur den synpunkten, att
de menliga följder för folkhälsan — tuberkulos, reumatiska åkommor med
mera — som kunna härflyta ur osunda bostadsförhållanden, merendels direkt
eller indirekt drabba det allmänna. Lika med motionärerna anser därför utskottet
det önskvärt, att den bostadsinspektion, som från det allmännas sida
utövas av våra hälsovårdsnämnder eller, i vissa större städer, av särskilt för
ändamålet inrättad myndighet, sker på tillfredsställande sätt.
Till motverkande av hälsovådliga bostäder förorda motionärerna införandet
i hälsovårdsstadga, byggnadsstadga och hyreslag av effektivare bestämmelser
med sådant syfte.
Vad angår nu gällande byggnadsstadga den 8 maj 1874 må erinras, att
frågan örn revidering av densamma liksom ock av gällande stadsplanelagstiftning
är under behandling inom justitiedepartementet, där tillkallade sakkunniga
sedan år 1929 äro sysselsatta med överarbetning av tidigare verkställda
utredningar i ämnet.
I hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 (nr 566) meddelas särskilda föreskrifter
rörande bostäder i sanitärt avseende, nämligen dels i 8 § (stad) och
dels i 43 § (landet). Rörande det närmare innehållet må hänvisas till författningstexten.
Enligt de i flera punkter likalydande paragraferna skall bland
annat byggnad, som inrymmer boningsrum, till alla sina delar vara så anordnad
samt så underhållas och skötas, att sanitär olägenhet ej uppstår för dem,
som där uppehålla sig. Vidare meddelas i paragraferna föreskrifter angående
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21. 5
boningsrums luftkub, värmeisolering, skyddande mot fukt och förseende med
fönster med mera.
I 8 § 3 mom. och i det likalydande 43 § 4 mom. stadgas i första stycket,
att i fråga örn rum, vars beboende prövas i följd av bristfällighet i byggnadens
anordnande, osnygghet eller annan orsak vara förenat med fara för hälsan,
hälsovårdsnämnden äger förelägga viss, efter omständigheterna lämpad tid
för felaktighetens avhjälpande eller, där så prövas nödigt för rummets utrymmande
eller felaktigheten befinnes vara av beskaffenhet att ej kunna avhjälpas,
förbjuda rummets vidare användning för bostadsändamål.
I hyreslagens 15 § (3 kap. 15 § nyttjanderättslagen) stadgas, att därest
förhyrd lägenhet, som är avsedd till bostad, är så beskaffad, att dess användande
är förenat med uppenbar våda för inneboendes hälsa, och bristen ej på
tillsägelse genast avhjälpes av hyresvärden, hyresgästen äger uppsäga avtalet,
ändå att annat förbehåll skett.
Denna bestämmelse i hyreslagen kan i viss mån anses såsom ett kompletterande
stadgande av privaträttslig natur till hälsovårdsstadgans ovan återgivna
offentligrättsliga föreskrifter. Tyngdpunkten i hyreslagens stadgande
lärer ligga däri, att hyresgäst ej genom förbehåll i hyresavtalet kan avhända
sig sin rätt att uppsäga avtalet, där bostaden är hälsovådlig. Denna uppsägningsrätt
tillerkännes och bevaras alltså åt hyresgästen genom en regel av
tvingande natur. Hyreslagens bestämmelser örn rätt för hyresgäst att i fall,
sådana som här beröras, göra avdrag å hyra med mera behandlas i det följande
under den tredje av motionens punkter.
Hälsovårdsstadgan trädde i kraft den 1 januari 1920 och har alltså ägt giltighet
något över ett decennium. Under en stor del av denna period har bostadsbrist
varit rådande, och fortfarande råder flerstädes viss knapphet på
bostäder. Det ligger i öppen dag, att hälsovårdsmyndigheterna under sådana
förhållanden av omständigheternas makt tvingats att tolerera en hel del bostäder,
som vid rikligare tillgång skulle ha föranlett ett inskridande. Riktigheten
av denna uppfattning torde vara allmänt vitsordad.
Man torde knappast kunna bestrida, att nu gällande hälsovårdsstadga ställer
allvarliga maktmedel till myndigheternas förfogande. Att en hälsovårdsnämnd
äger förbjuda ett rums vidare användning för bostadsändamål måste,
när omständigheterna på bostadsmarknaden tillåta förbudets effektuerande,
innebära en den mest allvarliga påminnelse för ägaren att försätta rummet i
sanitärt tillfredsställande skick. Fråga att i vissa delar av hälsovårdsstadgan
införa strängare bestämmelser kommer i annat sammanhang att bli föremål
för utskottets prövning. För närvarande anser utskottet ej skäl föreligga
att i övrigt förorda skärpning av hälsovårdsstadgans regler.»
I fråga örn de önskemål, som framfördes i den tredje av motionens fem
punkter, eller att bostäderna alltid med avseende på underhåll skulle vara i
ett tillfredsställande skick, erinrade utskottet om, att bestämmelser i dithörande
ämne meddelades i nyttjanderättslagen, nämligen i 3 kap. 10 och 12 §§.
10 § har följande innehåll: Timar före hyrestidens början å lägenheten
skada, som är ringare än i 9 § sägs, och är skadan ej botad när lägenheten
skall tillträdas, eller finnes eljest lägenheten då icke vara i det skick, hyresvärden
utfäst eller utan särskild utfästelse hyresgästen skäligen äger fordra,
får hyresgästen, där icke hyresvärden på tillsägelse genast vidtager åtgärd
för bristens avhjälpande, själv besörja därom på hyresvärdens bekostnad.
Kan ej bristen utan uppehåll avhjälpas, eller underlåter hyresvärden att, efter
tillsägelse, så snart ske kan besörja därom, äger hyresgästen uppsäga avtalet;
dock får uppsägning ej ske, där bristen är av ringa betydelse. För den tid
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
lägenheten är i bristfälligt skick njuter hyresgästen skälig nedsättning i hyran;
han äger ock rätt till ersättning för skada, där lägenheten var behäftad
med bristen när avtalet slöts och bristen då var hyresvärden veterlig eller
kunnat med användande av vanlig uppmärksamhet upptäckas, eller ock bristen
senare tillkommit genom hyresvärdens vållande. Visar hyresvärden försumlighet
vid avhjälpande av brist, för vilken han efter vad ovan sagts ej är
ansvarig, har han skyldighet att ersätta hyresgästen skada, som uppkommer
därav.
I 12 § stadgas, att, därest under hyrestiden skada timar å lägenheten, för
vilken skada hyresgästen ej är ansvarig, eller av annan anledning, utan hyresgästens
vållande, för honom uppstår hinder eller men i nyttjanderätten, vad
i 9 och 10 §§ stadgas skall äga motsvarande tillämpning.
Utskottet erinrade därefter örn vad lagberedningen i förarbetena till nyttjanderättslagen
anfört örn uttrycket »brist» i detta sammanhang. Lagberedningen
hade därvid yttrat bl. a.:
»Vad därmed bör förstås, skall framgå ur avtalets innehåll och är därför
beroende av omständigheterna i varje särskilt fall. Det är därvid icke endast
de i avtalet uttryckligen meddelade bestämmelser, som komma i betraktande,
utan också de naturliga förutsättningar, på vilka avtalet vilar. Hänsyn måste
sålunda tagas till det ändamål, för vilket lägenheten förhyrts — bostad,
verkstad, handelslokal, kafé ■—- samt till ortens sed och allmänna uppfattning.»
Utskottet anförde därpå:
»Såsom av det föregående framgår lämna stadgandena domstol stor frihet
att ingå i prövning, huruvida en lägenhet ''enligt ortens sed eller allmänna uppfattning’
är att anse såsom bristfällig.
Vidare må erinras, att parterna självfallet ej förmå att genom bestämmelser
i avtalet försätta ur kraft hälsovårdsstadgans ovan återgivna offentligrättsliga
bestämmelser rörande hälsovådliga bostäder.
Emellertid torde hyresgästen genom förbehåll i hyresavtalet kunna avsäg:a
sig den rätt, som stadgandena i 3 kap. 10 och 12 §§ i nyttjanderättslagen tillerkänna
honom. Ehuru utskottet, såsom i det följande utvecklats, anser betänkligt
att genom regler av tvingande natur alltför mycket inskränka avtalsfriheten
på hyresrättens område, lärer tvekan kunna råda örn lämpligheten av
full avtalsfrihet i denna speciella fråga. Utskottet anser likväl det sålunda
väckta spörsmålet vara av den beskaffenhet att det bör upptagas till utredning
endast i ett större sammanhang.
I förevarande punkt uttala sig motionärerna jämväl till förmån för en ''rätt
till hyresprisreglering nedåt vid konstaterande av en bostads mindervärdiga
beskaffenhet’. I den mån detta önskemål ej innefattas i det krav, som eljest
framförts i denna punkt och som ovan behandlats, kan utskottet ej förorda
bifall till detsamma bland annat av det skäl att en lagstiftning örn hyresreglering,
begränsad till att omfatta endast mindervärdiga lägenheter, skulle vara
förenad med betydande svårigheter och medföra konsekvenser, som icke ''
vore önskvärda.»
Vidkommande fjärde punkten i motionen II: 259, däri framhölls, att en
effektiv bestämmelse örn åtgärder mot orimliga hyrespriser borde ingå i den
planerade lagstiftningen, yttrade utskottet:
»Utskottet finner, att klagomålen över de höga hyrorna i åtskilliga samhällen
icke sakna fog. Införandet av allmän hyresreglering av samma art som
under krisåren 1917—1923 skulle emellertid, hurudana direktiv för varsam
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
7
tillämpning som än meddelades, med visshet verka så återhållande på den
pågående, i nuvarande situation önskvärda bostadsproduktionen, att återupplivandet
av en sådan lagstiftning enligt utskottets mening ej bör ifrågasättas.
Vad åter angår förslaget att införa lagstiftning mot hyresocker (»påföljder
vid oskäliga hyresanspråk») anser sig utskottet böra avstyrka detsamma under
erinran, att första lagutskottet år 1927 (utlåtande nr 13) i liknande fråga
ävenledes ställde sig avvisande.»
Beträffande den femte och sista av motionens punkter anförde utskottet:
I denna punkt »uttala sig motionärerna för förbud mot intagande i hyreskontrakt
av bestämmelser, som inskränkte hyresgästens rörelsefrihet på ett
orimligt sätt eller i övrigt vore olämpliga. Denna punkt uttrycker sålunda
i huvudsak motionärernas redan inledningsvis framförda önskemål, att hyreslagstiftningens
detaljbestämmelser i allmänhet borde vara av tvingande natur.
I det stora hela medgiver 1907 års hyreslag avtalsfrihet inom hyresrätten.
Med hänsyn till dessa avtalsförhållandens stora sociala betydelse har lagstiftaren
emellertid, med avsteg från huvudregeln, förlänat vissa bestämmelser
tvingande natur. Så är fallet med bestämmelserna i 3 kap. nyttjanderättslagen
6 § andra stycket, 7, 15, 19, 23 och 24 §§. Såsom de socialt viktigaste
av dessa torde få anses de jämlikt 25 § tvingande regler, som i 23 och 24 §§
meddelas angående de medgivna förbehållen i fråga örn hyresrättens förverkande.
I 1923 års hyreslag har gruppen regler av tvingande natur ytterligare utvidgats.
Härvid må bortses från 1—5 §§, vilka numera i det stora hela torde
sakna praktisk betydelse, från 9 §, som rör kommunal bostadsförmedling, 10 §
(örn hyresocker), som trätt ur kraft, samt från 12 §, vilken rör åtals anställande
och som alltså till sin natur ej kan vara dispositiv. Bestämmelserna i
de övriga paragraferna i lagen (6, 7, 8 och 11 §§) åter äro •— örn man undantager
medgivandet i 11 § andra stycket sista punkten — sådana, att de ej
kunna eluderas genom de avtalande parternas egna dispositioner.
Under erinran örn vad utskottet i det föregående yttrat med anledning av
förslaget att giva tvingande natur åt 10 och 12 §§ i 1907 års hyreslag, får utskottet
uttala sina betänkligheter mot kraven att, skenbart till hyresgästernas
förmån, alltför mycket kringskära avtalsfriheten. Bestämmelser i sådan riktning
skulle sannolikt bliva till nackdel för båda parterna. En icke alltför
begränsad avtalsfrihet är för dem oundgänglig, då en mångfald olika förhållanden
vid avtalets uppgörande spelar in på ett sätt, som icke kan i detalj
förutses av lagstiftaren.»
Utskottet påpekade vidare, att socialstyrelsen i utlåtande den 2 december
1922, däri styrelsen framlagt det förslag, som låg till grund för 1923 års
hyreslag, även berört frågan örn fastställande av formulär för hyresavtal.
Styrelsen hade däri, bland annat, uttalat den meningen, att det syntes högst
tvivelaktigt, örn man genom fastställande av sådant formulär skulle bereda
hyresgästen någon fördel.
Slutligen anförde utskottet:
»Utöver vad socialstyrelsen sålunda anfört må framhållas, att alltför långt
gående regler av tvingande natur sannolikt skulle giva anledning till åtgärder,
som syftade att kringgå dessa och som vore svåra att effektivt förekomma,
helst som ett förbud mot muntliga hyresavtal knappast kan införas, då det
skulle leda till egendomliga konsekvenser.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
Vidare må erinras, att hyresgästen, medan han ännu står såsom hyressökande
spekulant till en lägenhet, just då ur åtskilliga synpunkter befinner sig i
en relativt stark position gentemot hyresvärden, som under normala förhållanden
givetvis önskar uthyra den lediga lägenheten och alltså är beredd till vissa
eftergifter. Örn den hyressökande därför i detta ögonblick vill och förmår
hävda vissa krav, synes det rimligt, att uppnådd överenskommelse därom bör
kunna få inflyta i det träffade skriftliga hyresavtalet. Tvingande regler rörande
avtalets innehåll kunde lätt nog, till hyresgästens egen nackdel, ställa
sig hindrande i vägen härför.
Ej heller må förglömmas, att vissa förbehåll av restriktiv natur, vilka pläga
uppställas från hyresvärdens sida, avse att tillgodose övriga i fastigheten boende
hyresgästers krav på trevnad och andra berättigade anspråk från dessas
sida.
Utskottet vill emellertid med det anförda icke bestrida, att vissa bestämmelser
i gängse hyresavtal, sådana de komma till uttryck bland annat i en del
brukliga tryckta formulär till hyreskontrakt, alltför ensidigt taga sikte på tillvaratagandet
av hyresvärdens intressen. I anslutning till en av socialstyrelsen
i ovan berörda sammanhang framförd tanke finner utskottet det kunna ifrågasättas,
huruvida icke lämpliga, opartiskt hållna avtalsformulär åtminstone försöksvis
kunde utarbetas genom det allmännas försorg att ställas till allmänhetens
fria disposition.
Slutligen ma nämnas, att till utskottets kännedom kommit vissa, sannolikt
enstaka fall, där hyresvärd genom speciella avtalsbestämmelser sökt kringgå
meddelade lagbud. Sålunda har utskottet fått sig bekant, att hyresvärd i ett
och samma hyresavtal om smålägenhet betingat sig visst hyresbelopp i fall av
kvartalsbetalning och, alternativt, ett annat väsentligt högre belopp i händelse
av månadsbetalning. Att här föreligger ett försök att åsidosätta de tvingande
bestämmelserna i 6 §_ 1923 ars hyreslag, som i socialt syfte medgiva hyresbetalning
månadsvis i fråga örn förskottshyra för smålägenheter, lärer vara
uppenbart.
Av vad sålunda^ anförts framgår, att utskottet icke funnit tillräckliga skäl
anförda för att frågan om en revidering av hyreslagen, på sätt motionärerna
aniört, nu upptages till behandling.»
Utskottet hemställde fördenskull, att motionen II: 259 icke måtte föranleda
till någon riksdagens åtgärd.
Reservationer avgavos dels av herrar Hage och Hedvall, dels ock av herr
Sigfrid Hansson m. fl. Reservanterna ansågo, att utskottet borde hava hemställt,
att riksdagen matte med anledning av motionen i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte låta utreda, huruvida, i vilken utsträckning
och på vilket sätt gällande lagbestämmelser, som reglera förhållandet
mellan hyresvärd och hyresgäst, böra och kunna omformas under hänsynstagande
till nutida förhallanden samt i en social och humanitär anda efter
ungefärligen de grundsatser, som i herrar Hages och Hedvalls reservation antytts.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Vid 1930 års riksdag väcktes av herr Hage m. fl. jämväl en annan motion
i hithörande ämne, II: 384, däri hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit måtte låta utreda, huru
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
9
vida och i vilken mån åtgärder, på sätt i motionen antytts eller på andra vägar,
ytterligare kunde vidtagas från det allmännas sida, för att den genomsnittliga
bostadsstandarden i vårt land måtte kunna höjas ur hygieniska samt
andra synpunkter och hyresutgifterna, främst för mindre lägenheter, hållas
inom rimliga gränser.
Motionen behandlades av andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, som
efter att hava inhämtat yttrande däröver av socialstyrelsen, i utlåtande (nr 10)
anförde:
»Den i föreliggande motion behandlade frågan örn åstadkommande i tillräckligt
stor utsträckning av goda och billiga bostäder är givetvis av stor samhällelig
betydelse. Statsmakterna hava även sedan länge haft sin uppmärksamhet
riktad på denna fråga och vid olika tillfällen genom lagstiftning och
på annat sätt ingripit stödjande och reglerande på området i fråga.
Motionärerna föreslå nu en synnerligen brett lagd och mycket allmänt hållen
utredning angående ytterligare åtgärder från det allmännas sida i angivet
syfte. I motiveringen hava närmare berörts ett stort antal med bostadsfrågan
sammanhängande spörsmål av mycket olikartad natur. I sitt yttrande över
motionen har emellertid socialstyrelsen beträffande flertalet av dessa spörsmål
påvisat antingen att utvecklingen för närvarande är sådan, att ett statsingripande
icke är av behovet påkallat, eller ock att frågan i viss utsträckning
redan varit eller är föremål för övervägande från det allmännas sida.
Med hänsyn till hithörande spörsmåls mångfald och vittutgrenade natur har
socialstyrelsen vidare varnat för allmänt hållna utredningar på området, enär
man löper fara att drunkna i ett alltför vidlyftigt och enligt sakens natur
synnerligen kostsamt utredningsarbete. I detta socialstyrelsens uttalande kan
utskottet för sin del helt instämma.»
På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att motionen icke
måtte föranleda till någon andra kammarens åtgärd.
Reservation avgavs av herr Lindberg m. fl., vilka hemställde örn bifall till
motionen.
Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren.
Vid 1931 års riksdag väcktes av herr Hage m. fl. inom andra kammaren en
motion, nr .298, i vilken yrkades, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Majit hemställa om utredning, huruvida och på vilket sätt gällande bestämmelser,
som reglera förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst, måtte kunna
utformas, främst i vissa uti motionen särskilt angivna hänseenden, under hänsynstagande
till nutida förhållanden samt i en social och humanitär anda, samt
om framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Av motionens innehåll framgick, att motionärerna åsyftade, att den ifrågasatta
utredningen till en början skulle inrikta sig dels på frågan örn åtgärder,
som skulle förhindra hyresvärd att påtvinga hyresgäst orimliga kontrakt eller
kontraktsbestämmelser, dels ock på frågan, om icke hyreslagens bestämmelser
i större utsträckning borde vara av tvingande natur, främst då det gällde
hyresvärds skyldighet att hålla lägenhet i gott skick.
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
I sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 8, anförde andra lagutskottet
efter redogörelse bland annat för läget å bostadsmarknaden.
»Det torde icke råda delade meningar örn att bostadsfrågan, såväl å landsbygden
som i städerna, är ett av de betydelsefullaste samhällsspörsmålen,
förtjänt av statsmakternas oavlåtliga uppmärksamhet. Att åstadkomma goda
bostadsförhållanden är ett önskemål, vars tillgodoseende är av synnerlig vikt.
Det allmännas intresse för denna fråga har också tagit sig uttryck på åtskilliga
sätt. Vid olika tillfällen hava från statsmakternas sida vidtagits åtgärder
i syfte att frambringa goda och ändamålsenliga bostäder. Utskottet vill i
detta sammanhang erinra örn den år 1920 upprättade statens bostadslånefond,
vilken numera är under avveckling, samt Svenska bostadskreditkassan, varom
beslut fattades vid 1929 års riksdag.
Vid behandling av bostadsfrågan intager hyreslagstiftningen en framstående
plats. Stora delar av vårt folk äro för tillgodoseende av sitt bostadsbehov
hänvisade till förhyrning av bostadslägenheter. Det torde utan tvekan
böra betecknas som en viktig statsuppgift att genom lagstiftning skydda dessa
befolkningsgruppers berättigade intressen. Under de senaste åren hava även
genomförts flera bestämmelser, som avse att trygga hyresgästernas ställning.
Genom 1923 års hyreslag bereddes innehavare av bostadslägenheter, särskilt
mindre sådana, åtskilliga förmåner i fråga örn tid och sätt för erläggande av
hyra m. m. År 1925 vidtogos ändringar i utsökningslagen, vilka inneburo
mildring av föreskrifterna örn vräkning från lägenhet. Slutligen är att märka
den år 1930 genomförda lagen örn bostadsrättsföreningar, som berör åtskilliga
frågor, vilka tidigare fallit inom hyresrättens område och vilka varit föremål
för de bostadsintresserades särskilda uppmärksamhet.
De spörsmål, som den av motionärerna ifrågasatta utredningen enligt deras
förmenande främst bör taga sikte på, äro dels frågan örn åtgärder, som skulle
förhindra hyresvärd att påtvinga hyresgäst orimliga kontrakt eller kontraktsbestämmelser,
och dels frågan örn hyreslagstiftningens tvingande natur, särskilt
beträffande hyresvärds skyldighet att hålla lägenhet i gott skick.
Vad först angår frågan örn hyreskontrakt lärer det, som utskottet framhöll i
sitt utlåtande vid fjolårets riksdag, icke kunna bestridas, att uti nu förekommande
hyreskontrakt ofta intagas bestämmelser, som alltför ensidigt avse tillgodoseende
av hyresvärdarnas intressen. Det torde dock möta oövervinneliga
svårigheter att i lag fastställa normalkontrakt. Lagstiftningen har i stället
slagit in på den vägen att inskränka hyresvärdens rätt att fastställa de påföljder,
som vid åsidosättande av kontraktsbestämmelserna skola, drabba en
hyresgäst. Enligt 3 kap. 23 § i 1907 års lag medför nämligen underlåtenhet
från hyresgästens sida att fullgöra sådana förpliktelser, som hyreskontraktet
utöver vad i lag föreskrives ålägger honom, hyresrättens förverkande endast
under den förutsättningen, att förpliktelsens fullgörande måste anses vara av
synnerlig vikt för hyresvärden. Denna bestämmelse är av tvingande natur.
Även örn i hyreskontrakt intages en förklaring, att åsidosättande av däri angivna
skyldigheter medför hyresrättens förlust, inträder denna påföljd icke.
såvitt ej vederbörande domstol finner, att skyldigheternas fullgörande är avsynnerlig
vikt för hyresvärden. Åtskilliga av de förpliktelser, som i de vanligen
förekommande hyreskontrakten åläggas hyresgästen, äro av den art, att
underlåtenhet att fullgöra desamma icke torde medföra förlust av hyresrätten.
En försummelse uti ifrågavarande avseenden kan däremot medföra skadeståndsskyldighet,
men endast i den mån hyresvärden kan visa, att han verkligen lidit
någon skada.
Det kan icke förnekas, att förekomsten i hyreskontrakt av en mängd bestämmelser,
som ålägga hyresgästen förpliktelser i olika hänseenden, under alla
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
11
omständigheter kan för denne medföra en känsla av osäkerhet. För undanröjande
av de olägenheter, som föreligga på ifrågavarande område, skulle det
möjligen vara till gagn, att genom offentlig myndighets försorg, lämpligen
genom socialstyrelsen, i vägledande syfte utarbetades vissa, för ett antal vanligen
förekommande fall avsedda normalkontrakt.
Utskottet övergår härefter till frågan örn hyreslagstiftningens tvingande
natur, särskilt vad angår hyresvärds skyldighet att hålla lägenhet i gott skick.
Såsom den föregående utredningen utvisar, medgiver gällande lag möjlighet
för hyresvärd att fritaga sig från skadeståndsskyldighet o. d. på grund av
brister i lägenheten. Endast för det fall, att lägenheten är hälsovådlig, gälla
lagens bestämmelser oberoende av vad parterna avtalat. Som utskottet vid
fjolårets riksdag framhöll, kan tvekan råda örn lämpligheten av full avtalsfrihet
på berörda område. Hyreslagstiftningens framsteg förutsätta emellertid
för att få praktiskt gynnsam verkan, att desamma ej ske snabbare än att de
komma att motsvaras av den förbättring av bostadsbeståndet, som de avse att
främja och* som till väsentlig del är beroende av det ekonomiska livets förhållanden.
Under erinran örn det livliga arbete, som för närvarande pågår för att
förbättra bostadsbeståndet för vårt folk, anser utskottet rätta tidpunkten icke
nu vara inne för att upptaga det lagstiftningsarbete, som motionärerna önska
igångsätta.»
Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.
Reservationer anmäldes dels av herr Linder m. fl., vilka ansågo, att utskottet
borde hava hemställt örn bifall till motionen, dels ock av herr Aronson.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Vid 1931 års riksdag väcktes också av herr Andersson i Stockholm lii. fl.
inom andra kammaren en motion, nr 293, med förslag att riksdagen måtte
besluta att hos Kungl. Majit hemställa örn utredning och framläggande av
lagförslag till 1932 års riksdag till åstadkommande av mera hygieniska och billigare
bostäder.
Andra lagutskottet hemställde i sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 9,
på anförda skäl att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Reservationer avgåvos av herr Hage m. fl. och av herr Linder m. fl. De förra
ansågo, att utskottet borde hava hemställt, att riksdagen måtte besluta att i
skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte låta utreda, huruvida
och i vilken mån ytterligare åtgärder kunde vidtagas från det allmännas
sida för att bostadsstandarden i vårt land måtte kunna höjas, främst ur hygieniska
synpunkter, samt hyresutgifterna, främst för mindre lägenheter, hållas
inom rimliga gränser.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Vid 1932 års riksdag väckte herr Andersson i Stockholm m. fl. en motion,
lii 374, av i huvudsak samma innehåll som motionen lii 293 vid 1931 års riksdag.
Motionen behandlades av andra lagutskottet, som i utlåtande nr 15 bl. a.
lämnade en redogörelse för bostadstillgång och hyresnivå, huvudsakligen i
städerna, varefter utskottet anförde, bl. a.:
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
»Väsentligen samma yrkande som det, vilka genom förevarande motion bragts
under riksdagens prövning, framställdes i en vid förra årets riksdag väckt motion.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 9 hemställde andra lagutskottet,
att denna motion icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.
En omständighet, som torde böra nämnas i detta sammanhang, är tillkomsten
av byggnadsstadgan den 20 november 1931, vilken i motsats till den förut gällande
byggnadsstadgan under vissa förutsättningar är tillämplig även beträffande
den egentliga landsbygden. De i den nya byggnadsstadgan meddelade
bestämmelserna örn byggande ingripa reglerande i större utsträckning än motsvarande
äldre bestämmelser.
Som några skäl av beskaffenhet att giva utskottet anledning att frångå sin
tidigare intagna ståndpunkt i ämnet icke blivit förebragta, får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens ågärd.»
Reservation anfördes av herr Hage.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Den i det föregående omnämnda svenska bostadskreditkassan bedriver sin
verksamhet med stöd av kungl, förordningen den 3 augusti 1929 om svenska
bostadskreditkassan och örn bostadskreditföreningar. För kassan och föreningarna
gäller vidare Kungl. Maj :ts reglemente den 18 oktober 1929. Det kreditinstitut,
som svenska bostadskreditkassan med därtill anslutna, föreningar utgör,
tillhandahåller lån mot inteckningar i bebyggda, huvudsakligen för bostadsändamål
anordnade fastigheter i städer och stadsliknande samhällen. Kreditinstitutet
består dels av ett centralorgan, svenska bostadskreditkassan, dels av
lokala anstalter, bostadskreditföreningarna, vilka i regel organiserats länsvis.
Enligt vad utskottet inhämtat omfattar verksamheten för närvarande 18 bostadskreditföreningar.
Sammanlagda utlåningssumman var vid 1932 års utgång
omkring 60 miljoner kronor.
Sociala meddelanden för år 1932 innehåller å s. 777 ff. en artikel örn bostadsmarknaden
i rikets städer vid oktoberflyttningen 1932. Ur denna artikel tilllåter
sig utskottet anföra följande brottstycken, därvid bör märkas att med
större städer i artikeln avses städer med över 10,000 innevånare.
Större städer. Följande sifferrader utgöra en sammanfattning av de inkomna
uppgifterna angående bostadstillgången i 39 större städer
vid 1932 års oktoberflyttning:
(t.
I nedanstående antal större städer har tillgången
för smålägenheter för medelstora lägenheter
o. m. 2 ram o. kök) (3—5 rum o. kök)
nppgivits vara:
för större lägenheter
(6 o. fl. rum o. kök)
god tillr. knapp otillr.
god tillr. knapp otillr. god tillr. knapp otillr.
Äldre läg. ... 7 11 17 4 24 15 — — 26 13
Nybyggda läg. . 7 19 9 4 15 23 — 1 16 21
Som synes, är det nästan endast i fråga örn smålägenheter med högst 2 rum
och kök, som man kan tala örn verklig brist, i det tillgången på dylika anses
vara otillräcklig inom 4 städer. Knapp tillgång på smålägenheter anses
råda inom 9—17 orter. Däremot anses tillgången på medelstora och större
Andra lagutskottets utlåtande Nr £1. 13
lägenheter — särskilt sådana av äldre typ — nästan överallt motsvara eller
överstiga behovet.
Mindre städer. Att bostadsfrågan f. n. å de flesta mindre orter torde ha
upphört att vara något mera brännande socialt problem synes i viss mån bestyrkas
av efterföljande sifferrader, vilka utgöra en sammanställning av de
erhållna upplysningarna örn bostadstillgången, som till denna utredning
erhållits från 74 orter:
I nedanstående antal mindre städer har tillgången nppgivits vara:
för små lägenheter
för medelstora lägenheter
för större lägenheter
(t. 0.
m. 2 rum o. kök)
(3—5 rnm o. kök)
(6
o. fl. rum o. kök)
god
tillr. knapp otillr.
god tillr. knapp otillr.
god
tillr. knapp otillr.
Äldre lag. . . .
19
36 17 2
30 40 3 1
33
34 5 -
Nybyggda lag. .
11
34 20 6
16 42 8 2
19
34 6 2
Beträffande hyresnivåns utveckling uppgives i beröida artikel beträffande
större städer följande:
Medan uppgifterna under föregående år snarast häntytt på, att hyresnivån
inom flertalet orter i stort sett varit stillastående, skulle däremot under innevarande
år hyrorna för större och medelstora lägenheter av äldre typ vara
fallande inom flertalet större städer; i fråga örn nybyggda större lägenheter
äro dock uppgifterna om oförändrat hyresläge något mera talrika än meddelandena
örn sjunkande hyresnivå. I fråga örn smålägenheter anses hyresnivån
fortfarande vara orubbad i det övervägande antalet fall. Även härvidlag äro
dock sänkningstendenserna mera framträdande än tidigare, och endast i ett
fall (Trälleberg) föreligger uppgift örn stigande hyresnivå för smålägenheter.
I fråga om mindre städer anföres:
Att bostadsförhållandena å mindre orter äro mera stabila hestyrkes därigenom,
att hyresnivån uppgives såsom oförändrad i ett relativt större antal fall
än som konstaterats i fråga örn de större städerna. Stegringstendenser rapporteras
visserligen fortfarande här och var i fråga örn olika lägenhetskategoner,
men även i de mindre städerna ha uppgifterna om fallande hyresnivå
betydligt ökats i antal.
Ur en översikt över byggnadsverksamhetens och bostadsmarknadens utveckling
och läge i städer och stadsliknande samhällen, utarbetad på uppdrag av
de s. k. bostadsproduktionssakkunniga och fogad såsom bilaga till en av de
sakkunniga den 8 februari 1933 till chefen för socialdepartementet avgiven
promemoria, bär utskottet hämtat följande jämförelse mellan hyres-, byggnadskostnads-
och levnadskostnadsindex för tiden 1912—1932.
Hyresindex (resp. års slut)
72 därav
orter Stockholm Göteborg
1912/15 ......... 100 100 100
1920 .......... 119 152 154
1921 .......... 183 185 174
1928 .......... 209 210 207
1930 .......... . 224 220
1931 .......... • 228
1932 .......... •
Byggnadskostnad^
index för
Handels-
banken
(sept.)
Sthlm enligt
Fastighets- nämnden
(mitten av
resp. år)
Levnads- kostnads- index
(4 kvart.)
100
100
100
325
281
215
230
174
210
232
172
20?
232
163
199
232
158
191
156
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr SI.
Utskottet.
I översikten framhålles därefter följande:
Som av tabellen framgår, synes hyresindex lia hållit sig lägre än det totala
levnadskostnadsindex ungefär till tiden för hyresstegringslagens upphävande
men har sedan fortsatt att stiga, medan däremot levnadskostnaderna visat
sjunkande tendens. Örn hyresstegringen gentemot förkrigstiden sålunda under
de senaste 8—9 åren varit betydligt större än levnadskostnadsstegringen, synes
den å andra sidan först på de allra senaste åren ha börjat närma sig eller
inhämtat ökningen i byggnadskostnader. Påpekas bör emellertid, att hyressiffrorna
ge ett något överdrivet uttryck för stegringen i bostadspriserna, i
det att de till någon del torde återspegla en viss höjning i bostädernas kvalitet.
Även byggnadskostnaden torde dock, bl. a. på grund av förskjutningarna
i byggnadstekniken, få betraktas med viss reservation, varför man sålunda
icke torde kunna draga alltför vittgående slutsatser av en jämförelse mellan
här anförda stegringstal för hyror och byggnadskostnader.
Frågan örn ändringar i gällande lagstiftning på hyresrättens område har,
såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, under flera föregående år
varit föremål för riksdagens prövning. I de utlåtanden, som utskottet i ärendet
avgivit vid 1930 och 1931 års riksdagar, har utskottet framhållit, att bostadsfrågan
såväl å landsbygden som i städerna är ett av de betydelsefullaste
samhällsspörsmålen, förtjänt av statsmakternas oavlåtliga uppmärksamhet,
samt att vid denna frågas behandling hyreslagstiftningen intager en
framstående plats. Ehuru utskottet funnit det betänkligt att genom regler
av tvingande natur alltför mycket inskränka avtalsfriheten på hyresrättens
område, har utskottet uttalat, att tvekan lärer kunna råda örn lämpligheten
av full avtalsfrihet i enlighet med stadgandena i 3 kap. 10 och 12 §§ nyttjanderättslagen.
Utskottet har emellertid ansett, att detta spörsmål är av
den beskaffenhet, att det bör upptagas till utredning endast i ett större sammanhang.
Vad utskottet sålunda förut yttrat isynes alltjämt äga giltighet.
Med hänsyn till de förhållanden, som för närvarande råda på bostadsmarknadens
och byggnadskreditens områden, finner emellertid utskottet icke tillräckliga
skäl anförda för att frågan örn en revidering av hyreslagstiftningen nu
skulle upptagas till behandling.
Utskottet får fördenskull hemställa,
att förevarande motion, II: 358, icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 mars 1933.
På andra lagutskottets vägnar:
K. G. WESTMAN.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
15
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, von Geijer, Frändén,
Sam Larsson, Norman, P. Sandström och Olof Carlsson*;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Hage, Olovson i Västerås,
Gardell i Gans, Molander, Aronson, Sandberg och Hermansson*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Linder, Norman, Olof Carlsson, Hage, Olovson i Västerås, Molander
och Hermansson.
Herr Hage har i anslutning till reservationen anfört följande:
Utan att för närvarande taga ståndpunkt till det i motionen framförda yrkandet
örn en mera omfattande reformering av hyreslagstiftningen synes man
kunna ifrågasätta, om icke åtminstone ett av de i motionen framförda spörsmålen
nu bör upptagas till ett övervägande.
Det torde nämligen kunna ifrågasättas, huruvida icke vissa här nedan berörda
bestämmelser i hyreslagen, vilka tillkommit av sociala och humanitära
motiv, böra erhålla en sådan utformning, att de bliva av tvingande innebörd.
Med den dispositiva lydelse, som nämnda stadganden nu ha, kunna de nämligen
helt eluderas — vilket i stor utsträckning också sker ■—- genom bestämmelser
i hyreskontrakten.
De paragrafer, som här främst åsyftas, äro paragraferna 10 och 12 i 3 kap.
av lagen örn nyttjanderätt. Hörande nämnda paragrafer — vilka beröra så
vitala saker som att hyresvärd bör hålla uthyrd lägenhet i ett tillfredsställande
skick m. m. — har andra lagutskottets majoritet vid tvenne föregående tillfällen
ävensom i det nu avgivna utlåtandet bl. a. förklarat, att, även örn man kan
finna det betänkligt att genom regler av tvingande natur allt för mycket inskränka
avtalsfriheten på hyresrättens område, så lär tvekan likväl kunna
råda örn lämpligheten av full avtalsfrihet, då det gäller bestämmelser i nämnda
paragrafer.
Med utgångspunkt från detta uttalande synes alltså en utredning önskvärd,
i vilken mån lagstiftningen inom hyresrättens område i större utsträckning än
vad nu är fallet skall erhålla tvingande innebörd, då det gäller lagstadganden
av social och humanitär innebörd. Det torde finnas en särskild anledning härtill
i den omständigheten, att det av lämnade uppgifter framgår, att hyrestvister,
sammanhängande med ovan nämnda förhållanden, i synnerligen stor
utsträckning förekomma inom de offentliga rättshjälpsanstalterna i de större
städerna. Så exempelvis upplyses från Göteborgs stads rättshjälpsanstalt, att
under år 1932 hade anstalten att handlägga icke mindre än 435 nya ärenden
angående hyresangelägenheter, ävensom att antalet av sådana ärenden ökats
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
år från år samt proportionsvis i hastigare takt än ärenden av annat slag. En
betydande del av nämnda ärenden beröra tvister, som ha sammanhang med försök
att genom kontraktsbestämmelser sätta ur giltighet hyreslagens bestämmelser
i en del av de punkter, där nämnda lag endast har dispositiv innebörd.
Under hänvisning till vad här anförts och under betonande, att vissa delar
av hyreslagstiftningen alltjämt måste grunda sig på avtalsfrihetens princip,
hemställes alltså,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
örn en allsidig utredning, huruvida och på vilket sätt bestämmelserna
i gällande hyreslag måtte kunna i större utsträckning
än vad nu är fallet erhålla en tvingande i stället för en
dispositiv innebörd.
Stockholm 1933. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
330750
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.