Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss utvidgning av tillämplighetsområdet för lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

1933-03-23 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1933:26, Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss utvidgning av tillämplighetsområdet för lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26.

1

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1933 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss utvidgning

av tillämplighetsområdet för lagen om försäkring för

vissa yrkessjukdomar.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 12,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Olof Carlsson hemställt, att

riksdagen måtte besluta sådan ändring i lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar,

att lagens tillämpning måtte utsträckas att omfatta även kalksalpeter,

Ca(NOl3)2, samt med densamma jämförliga, som konstgödsel använda

kemiska preparat.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för berörda hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,

begärt yttrande av medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, socialstyrelsen,

försäkringsrådet och lantbruksstyrelsen. Utskottet har därjämte

lämnat de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening tillfälle att yttra sig

över motionen. De yttranden, som i anledning härav kommit utskottet tillhanda,

finnas fogade såsom bilagor vid detta utlåtande; och tillåter sig utskottet

hänvisa till desammas innehåll.

Lagen den 14 juni 1929 örn försäkring för vissa yrkessjukdomar trädde i

kraft den 1 januari 1930. Enligt den ursprungliga lydelsen av 1 § i denna

lag skulle den, som jämlikt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall

i arbete var försäkrad för skada till följd av sådant olycksfall, anses vara

försäkrad jämväl för yrkessjukdom, som uteslutande eller till övervägande

del framkallats genom inverkan av arsenik eller förening därav, bly eller legering

eller förening därav, kvicksilver eller amalgam eller förening därav, fosfor

eller förening därav, strålande värme eller ljus, röntgenstrålar eller radium

samt mjältbrandssmitta. Sjukdomsorsaken stendamm upptogs i lagen år 1930.

Jämlikt 9 § i 1929 års lag skall Kungl. Maj:t till ledning vid bedömandet,

huruvida yrkessjukdom, som avses i lagen, är för handen, utfärda en förteckning,

upptagande dels de sjukdomsformer, vilka bruka framkallas genom sådan

inverkan, som i lagen sägs, dels ock de slag av verksamhet, vari dessa

sjukdomsformer bruka framträda. Sådan förteckning utfärdades den 22 november

1929 (nr 369), ändrad sedermera genom kungörelser den 7 november

1930 (nr 398) och den 13 mars 1931 (nr 31).

Då omfattningen av lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar år 1929

blev fastställd, utgick man, i enlighet med vad bl. a. andra lagutskottet i sitt

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 9 sami 2 avd. Nr 26.

Utskottet.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr S26.

utlåtande nr 40 vid 1929 års riksdag anfört, därifrån, att lagen nied hänsyn

till svårigheten att diagnosticera yrkessjukdomarna måste begränsas till att

avse endast sådana sjukdomar, vilkas uppkomst lätt kunde ledas tillbaka till

arbetet eller de omständigheter, varunder detsamma bedrevs, och vilka sjukdomar

alltså kunde tydligt skiljas från sådana, vilka uppkomme av annan anledning.

Utskottet framhöll emellertid samtidigt, närmast i anledning av ett

motionsvis framställt yrkande örn utredning rörande utvidgning av lagens

tillämplighetsområde, att utskottet förutsatte, att myndigheterna utan särskild

framställning från riksdagens sida komme att följa utvecklingen på hithörande

område med beaktande av de erfarenheter, som gjordes såväl i vårt

land som i främmande länder.

Motionären har nu hemställt, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i

lagen, att dess tillämpning utsträckes till att omfatta även kalksalpeter och

därmed jämförliga, som konstgödsel använda kemiska preparat.

Erforderligt underlag för prövning av spörsmålet, huruvida den ämnesgrupp,

varom alltså är fråga, eller vissa särskilda till densamma hörande ämnen

i vårt land visat sig medföra verkningar av det slag, att de böra intagas

i uppräkningen i 1 § i lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar, synes

för närvarande saknas. Man torde emellertid kunna förvänta, att material

tämligen snart skall erhållas för bedömande av förekomsten av de skador, som

åsyftas av motionären. Genom kungörelse den 10 februari 1933 (nr 37) har

nämligen i allmänna läkarinstruktionen införts åläggande för läkare att göra

anmälan till medicinalstyrelsen beträffande sjukdomsfall, som kunna vara

föranledda av hälsofarligt arbete.

Utskottet förutsätter fortfarande, att myndigheterna utan särskild framställning

härom från riksdagens sida komma att följa utvecklingen på hithörande

område. Med hänsyn till frågans nuvarande läge anser sig utskottet

icke böra förorda, att den av motionären föreslagna lagändringen nu vidtages.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, 1:12, icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 mars 1933.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, von Geijer*, Frändén,

Sam Larsson, Öhman*, Norman och Olof Carlsson;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde*, Magnusson i Kalmar,

Hage, Johanson i Hallagården och Hansson i Trollhättan, fru Nordgren* samt

herrar Sandberg och Sandström i Nyland*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.

3

Bilaga A.

1) MEDICINALSTYRELSEN.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Sedan Ni i skrivelse den 27 januari 1933 anhållit om yttrande av Medicinalstyrelsen

över en inom första kammaren väckt motion nr 12 angående viss

utvidgning av tillämplighetsområdet för lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar,

har Kungl. Maj:t genom brev den 28 januari 1933 anbefallt Medicinalstyrelsen

att avgiva och till Eder senast den 10 mars överlämna det sålunda

begärda yttrandet.

Handlingarna i ärendet hava varit överlämnade till medlemmen av styrelsens

vetenskapliga råd överläkaren, docenten Karl Marcus, och har denne den

25 februari 1933 avgivit promemoria i ärendet, vilken promemoria inkommit

till styrelsen denna dag och i avskrift här bifogas.

För egen del får Medicinalstyrelsen äran anföra följande.

Genom kungörelse (nr 37) den 10 februari 1933, vilken träder i kraft den 1

april 1933 angående ändrad lydelse av § 59 i allmänna läkarinstruktionen den

19 december 1930 (nr 442) har Kungl. Majit förordnat, att vid varje under

läkares behandling kommande sjukdomsfall, som kan vara föranlett av hälsofarligt

arbete, läkaren skall därom skyndsamt göra anmälan till Medicinalstyrelsen

enligt av styrelsen, efter samråd med yrkesinspektionens chefsmyndighet

och riksförsäkringsanstalten, fastställt formulär. Förslag till dylikt formulär

är under utarbetande.

Erfarenheten örn antalet sjukdomsfall, som kunna vara föranledda av hälsofarligt

arbete, och örn arten av sådana sjukdomsfall är för närvarande icke

stor. Den omfattar i stort sett allenast sådana sjukdomsfall, som ingå i tilllämpningsområdet

för lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar. Man

har emellertid anledning förvänta, att den nu införda allmänna anmälningsplikten

beträffande sjukdomsfall av nämnt slag skall giva material till en

prövning av frågan, vilka ämnen som ytterligare böra upptagas i olycksfallslagens

förteckning. Vid sådant förhållande synes det styrelsen icke lämpligt

att nu utvidga dessa med »kalksalpeter samt med densamma jämförliga som

konstgödsel använda kemiska preparat». Skäl härför synas så mycket mindre

föreligga som skador förorsakade av den här föreslagna ämnesgruppen med

nuvarande metoder för dessa ämnens framställning icke torde förekomma i

något avsevärt antal, ja, för vissa delar av landet knappast förekomma alls.

Se doktor Marcus yttrande.

Medicinalstyrelsen får för den skull hemställa att Ni ville med anledning

av motionen nr 12 i första kammaren (med yrkande att riksdagen måtte besluta

sådan ändring i lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar att lagens

tillämpning måtte utsträckas att omfatta även kalksalpeter samt med

densamma jämförliga som konstgödsel använda kemiska preparat) föreslå

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.

Riksdagen att besluta, att motionen icke skulle föranleda någon Riksdagens

vidare åtgärd.

Stockholm den 8 mars 1933.

NILS HELLSTRÖM.

John Byttner, A. E. Bastman.

2) ÖVERLÄKAREN MARCUS’

PROMEMORIA.

P. M.

Anmodad att deltaga i utredningen av ovanstående ärende, får jag härmed

vördsamt anföra följande.

I motion, n:r 12, i Riksdagens Första Kammare föreslår herr Olof Carlsson,

»att riksdagen måtte besluta sådan ändring i lagen örn försäkring för

vissa yrkessjukdomar, att lagens tillämpning måtte utsträckas att omfatta

även kalksalpeter Ca(NÖ3)2, samt med densamma jämförliga, som konstgödsel

använda kemiska preparat».

Den åsyftade lagen den 21 september 1930 uppräknar åtta ämnen, vilka

kunna framkalla yrkessjukdom, samma ämnen, som tidigare funnits upptagna

i viss utländsk lag, berörande detta tema. De åsyftade ämnena äro icke riktigt

uttagna, så att de i vårt land motsvara lagens syfte, och så vitt jag har

mig bekant, hava flera utländska lagar ändrats för att mera motsvara de

verkliga förhållanden och dermatologiens utveckling, beträffande särskilt s. k.

yrkeseksemen. Motionären anser det nu befogat att »utan ytterligare vidlyftig

utredning öka listan på de uppräknade medlen med kalksalpeter, och

detta på grund av ett anfört fall samt påståendet, att detta gödningsämne

lofta’ visar sig medföra skador».

Härutinnan kan jag ej instämma. På S:t Görans sjukhus hudpoliklinik,

den största i Sverige och besökt även av talrika jordbruksarbetare, har intet

fall av hudskador, förorsakade av kalksalpeter, hittills iakttagits. På min

avdelning för hudsjukdomar av samma sjukhus, där jag varit överläkare sedan

1912, har, så vitt jag kan erinra mig, icke heller vårdats något sådant

fall, och där hava under årens lopp intagits talrika jordbruksarbetare med

yrkeseksem, förorsakade av olika ämnen. Därför torde det knappast vara

riktigt att genomföra en lagändring för ett ämne, som enligt min uppfattning

(som delas av alla erfarna dermatologer med vilka jag resonerat i saken)

icke ofta förorsakar yrkessjukdom.

I motsats mot motionären anser jag vidare, att lagen den 12 september 1930

bör underkastas revision, då de i densamma uppräknade ämnena ej motsvara

de faktiska förhållandena i Sverige, och då hela frågan torde utredas ur olika

synpunkter. Motionären talar t. ex. örn anmälningsplikt för läkare, och från

utländskt håll har föreslagits att ej fixera ett visst antal ämnen, utan från

fall till fall genom sakkunniga pröva, huruvida iråkad yrkessjukdom skall betraktas

som olycksfall i arbete. Dermatologiens framsteg med Undersöknin
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.

5

gar angående överkänslighet för vissa ämnen om införandet av vissa prov

(bl. a. kutanreaktioner), motiverar också en grundlig utredning av nu ifrågavarande

spörsmål.

Jag får därför uttala, att motionen synes mig böra avstyrkas, men frågan

om utredning böra upptagas.

Stockholm den 25 februari 1933.

Karl Marcus,

Överläkare; docent,

medi. av Med.-Styr. vetensk. råd.

Bilaga B.

RIKSFÖRSAKRINGSANSTALTEX.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Kungl. Majit har den 28 januari 1933 anbefallt riksförsäkringsanstalten att

avgiva och senast den 10 innevarande mars till utskottet överlämna begärt yttrande

över en inom första kammaren väckt motion nr 12 angående viss utvidgning

av tillämplighetsområdet för lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Med anledning härav får anstalten anföra följande.

Riksförsäkringsanstalten har från sin verksamhet erfarenhet örn fall av sådana

i motionen åsyftade skador, som ådragits av kalksalpeter eller därmed

jämförliga såsom konstgödsel använda kemiska preparat, endast i den mån

dylika åkommor anmälts till anstalten på grund av att de ansetts falla under

lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.

Sålunda hava till anstalten anmälts en del fall, där kalksalpeter, kalkkväve,

släckt kalk eller osläckt kalk orsakat åkommor, vilka av vederbörande läkare

eller eljest angivits såsom brännskador, brännsår, frätsår, öppna sår, akut hudutslag

eller dylikt å händer eller andra kroppsdelar.

I allmänhet har uppkomsten på angivet sätt av dylika åkommor ej kunnat

hänföras till någon sådan plötslig yttre händelse, som regelmässigt anses erforderlig

för att olycksfall skall anses vara för handen och åkomman sålunda

kunna hänföras under lagen örn försäkring för olycksfall i arbete. I vissa

fall, där inträffande skada föranletts av osläckt kalk, har, på grund av den

hastigt brännande egenskapen hos detta ämne, därav följande skada ansetts

vara av olycksfallskaraktär. Likaså har i några andra fall ersättning enligt

olycksfallsförsäkringslagen tillerkänts, där t. ex. av skäl, som icke förutsetts,

viss hand- eller fotbeklädnad eller annat i arbetet använt skyddsmedel icke

fungerat nöjaktigt, utan fastmer kunnat påskynda den skadliga inverkan av

det ifrågakommande ämnet.

Försäkringsrådet framhöll redan i sitt avgivna yttrande över det av socialstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen år 1928 gemensamt

avgivna förslag till försäkring för vissa yrkessjukdomar, vilket ligger till

grund för den gällande lagstiftningen i ämnet, att rådet haft under prövning

några fall, där arbetare ådragit sig frätsår vid hanterande av gödningsämnet

kaiksalpeter. Efter inhämtande av yttrande från sakkunnig hade rådet funnit

dessa skador icke kunna rubriceras såsom olycksfallsskador (jfr för övrigt

särskilda yttranden inom försäkringsrådet: Kungl. Maj:ts proposition

1929 nr 184 sid. 18—19).

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.

Med avseende å motionärens förslag om upptagande i lagen örn försäkring

för vissa yrkessjukdomar av kalksalpeter samt därmed jämförliga såsom konstgödsel

använda kemiska preparat möter det enligt vad riksförsäkringsanstalten

inhämtat svårigheter att tillfredsställande avgränsa, vilka ämnen och föreningar

av ämnen, som därvid må ifrågakomma. Härtill kommer, att, enligt

vad som gjorts gällande av de av anstalten i ärendet hörda läkare, det merendels

icke låter sig göra att med erforderlig grad av sannolikhet bestämma, huruvida

sådana etsningar och sår i huden, eventuellt komplicerade av infektioner,

som här förekomma, äro att hänföra till något av här ifrågakommande

ämnen eller föranletts av andra omständigheter. I detta hänseende har av

samma läkare framhållits, att det erforderliga sambandet mellan orsaken, ämnet,

och dess verkan, det konstaterade sjukliga tillståndet, lättare låter sig fastställas

i fråga örn t. ex. terpentin m. fl. andra hudretande eller huden skadligt

påverkande ämnen, vilka under förarbetena till gällande lagstiftning örn försäkring

för vissa yrkessjukdomar med hänsyn till sin förekomst m. m. särskilt

uppmärksammades (jfr Kungl. Maj:ts proposition 1929 nr 184 sid. 58). När

man sålunda hittills (jfr nyssnämnda proposition sid. 55 och riksdagens skrivelse

s. å. nr 190 sid. 9) ansett sig höra begränsa den ifrågavarande lagstiftningen

till sådana yrkessjukdomar, som »i regel kunnat tydligt skiljas från

sjukdomar uppkomna av annan anledning», skulle, enligt de hörda läkarnas

uppfattning, rörande de av motionären åsyftade åkommor denna förutsättning

knappast kunna sägas i erforderlig mån vara för handen.

Genom av Kungl. Maj:t den 10 februari 1933 utfärdad kungörelse (sv. förf.- saml. nr 37) har sådan ändring skett i gällande läkarinstruktion, att läkare

skall åligga att vid varje under hans behandling kommande sjukdomsfall, som

kan vara föranlett av hälsofarligt arbete, därom skyndsamt göra anmälan till

medicinalstyrelsen.

Såsom motionären antytt torde — den numera sålunda införda •— anmälningsplikten

kunna bliva av värde vid den vidare utvecklingen av ifrågavarande

tillsvidare ganska snävt begränsade lagstiftning på sätt, som avsetts vid

dess tillkomst. Sålunda borde måhända material kunna erhållas för bedömande

ej blott av den närmare förekomsten av de av motionären särskilt åsyftade

åkommor samt deras orsaker och verkningar, än även av möjligheten av och

förutsättningarna för ett sådant särskiljande beträffande dem jämväl i förhållande

till andra liknande åkommor, som må anses erforderligt eller lämpligt

för deras upptagande -—- jämte eventuellt även vissa av sist avsedda åkommor

-— i lagstiftningen örn försäkring för yrkessjukdomar.

På grund av vad riksförsäkringsanstalten nu anfört får anstalten hemställa,

att lagstiftningsåtgärder i den av motionären föreslagna riktningen icke måtte

genomföras förr än efter den mera ingående undersökning på området, som

framdeles torde kunna verkställas med användande, bland annat, av det material,

som kan förväntas inkomma till följd av den omförmälda anmälningsplikten

för läkare.

I handläggningen av detta ärende har deltagit förutom undertecknade byråchefen

Östrand; och har anstalten i ärendet rådfört sig med sin överläkare professorn

J. Åkerman och sina biträdande läkare professorerna A. Troell och P.

Haglund ävensom med docenten i dermatologi och syfilidologi vid Karolinska

medico-kirurgiska institutet J. Strandberg.

Stockholm den 9 mars 1933.

SIGURD RIBBING.

J. von Schulzenheim.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.

7

Bilaga C.

1) SOCIALSTYRELSEN.

Stockholm den 9 mars 1933.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 28 januari 1933 har Kungl. Majit anbefallt socialstyrelsen

att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över en inom första

kammaren väckt motion, nr 12, angående viss utvidgning av tillämpningsområdet

för lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar. Med anledning

härav har styrelsen infordrat yttranden i ämnet från yrkesinspektörerna och

överlämnas en sammanfattning av dessa yttranden såsom bilaga. För egen

del får styrelsen, som i ärendet samrått med sin sakkunnige för hygieniska

frågor, anföra följande.

Såsom av yrkesinspektörernas yttranden framgår ha yrkesskador uppkomna

vid handhavande av kalksalpeter eller därmed jämförliga gödningsmedel endast

i ringa omfattning kommit till yrkesinspektionens kännedom. Sannolikt

är också, att de i verkligheten icke förekomma i något större antal. ^ Anmärkas

må dock, att jordbruket i förevarande avseende är undantaget från arbetarskyddslagens

tillämpning. Vidare torde man få räkna med att skadornas uppkomst

i åtskilliga fall beror på individuell mottaglighet liksom att desamma

åtminstone i viss utsträckning kunna förebyggas genom lämpliga skyddsåtgärder.

Av nämnda skäl torde en närmare undersökning vara erforderlig,

innan beslut fattas örn att utsträcka yrkessjukdomsförsäkringslagens tilllämpningsområde

att omfatta jämväl kalksalpeter och därmed jämförliga gödningsämnen.

Styrelsen vill i detta sammanhang erinra örn den nyligen genom kungörelse

den 10 februari 1933 (nr 37) vidtagna ändringen i allmänna läkarinstruktionen,

varigenom läkarna i landet ålagts anmälningsplikt i fråga örn alla under

deras behandling kommande sjukdomsfall, som kunna vara föranledda av

hälsofarligt arbete. Härigenom torde erhållas ett synnerligen värdefullt material

för bedömande av i vad mån en utvidgning av yrkessjukdomsförsäkringslagens

tillämpningsområde kan vara påkallad. Det synes styrelsen jämnväl

lämpligt, att det vittnesbörd ifrågavarande material kan komma att giva

i fråga örn skador genom kalksalpeter och dylika gödningsämnen först avvaktas,

innan ställning tages till frågan om dessa ämnens upptagande i yrkessjukdomsförsäkringslagen.

GUNNAR HUSS.

W. Stenholm.

2) YRKESINSPEKTÖRERNAS YTTRANDEN.

Sammanfattning av yrkesinspektörernas yttranden angående föreslagen utvidgning

av tillämpningsområdet för lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar

att omfatta även av kalksalpeter Ca (No3>a och därmed jämförliga

konstgödningsmedel förorsakade skador.

Yrkesinspektören i I distriktet. Yrkesinspektören liksom yrkesunderinspektören

saknar varje erfarenhet örn yrkessjukdom på grund av handhavande

av kalksalpeter Ca(NO.,)2. Huruvida detta kan bero på att ifrågavarande

gödningsmedel icke användes inom distriktets egentliga, kalkrika jordbruks
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.

område (Gotland) eller på omständigheter vid handhavandet, undandrager sig

f. n. yrkesinspektörens bedömande.

1 rkesinspektören i II distriktet. Någon erfarenhet med avseende på kalksalpeterns

skadlighet eller de obehag, som detta eller andra som konstgödsel

använda kemiska preparat kunna förorsaka, har icke vunnits inom andra

distriktet.

i rkesinspektören i III distriktet. Då ifrågavarande skador icke äro anmälningpliktiga,

ha blott ett fatal, 10—15 anmälningar örn dyl. skador inkommit

till distriktet under senaste 10-årsperiod. Någon åtskillnad på olika gödningsämnen

har icke gjorts däri, varför ovisshet råder, huruvida skadorna orsakats

av kalksalpeter eller annat gödningsämne. För Östergötlands hushållningssällskap

och några av Linköpings större spannmåls- och gödningsämnesaffärer,

som tillfrågats i ämnet, äro åsyftade skador av kalksalpeter okända. Däremot

förklaras samstämmigt risken för hudskador till följd av kalkkväve, särskilt

i fuktigt väder, vara förhållandevis kännbar. Enär ifrågavarande skador

dock icke synas förekomma i någon anmärkningsvärd utsträckning, torde anledning

saknas att för närvarande utsträcka yrkessjukdomslagen att omfatta

jämväl kalksalpeter.

Yrkesinspektören i IV distriktet. Varken yrkesinspektören eller yrkesunderinspektörerna

hava fatt kännedom örn något fall av skador ådragna genom

kalksalpeter.

Yrkesinspektören i V distriktet. Inom distriktet användas såsom gödningsmedel

bl. a. såväl kalksalpeter, Ca(N03)2, som kalkkväve (CaCN2) och därjämte

superfosfat. Alla kunna under ogynnsamma omständigheter förorsaka

hudskador. Något som tyder på att kalksalpeter skulle vara mera skadligt

än t. ex. kalkkvävet har veterligen icke framkommit. Tvärtom syntes på sin

tid detta senare icke kunna säljas på grund av sanitära olägenheter, varför tillverkningen

ändrades genom »oljebehandling», så att kalkkvävet fick en i viss

mån kornig karaktär. Dammningen bortföll och varan ägnade sig bättre för

utspridning i maskin. Även andra gödningsmedel (kalksalpeter) reklamerades

därefter såsom »kornade» för att markera, att de voro särskilt lämpliga

för maskin.

Den sammanlagda förbrukningen av kalksalpeter i Skåne torde kunna uppskattas

till högst 13 % och av kalkkväve till högst 5 % av den totala förbrukningen

av gödningsmedel i nämnda provins. Endast ett fåtal skador genom

handhavande av gödningsämnen hava anmälts inom distriktet under åren 1927

—30. Sålunda hava såsom brännsår vid gödning angivits 2 fall 1927 och 3

fall vardera 1929 och 1930. Dessutom ha 1929 förekommit 2 fall av ögonskador

orsakade av kalkkväve.

Då tillräcklig anledning att inrycka skador av kalksalpeter i ifrågavarande

förordning framför andra likartade skador, som uppstå vid en del arbeten

inom jordbruket, icke synes yrkesinspektören föreligga, avstyrker yrkesinspektören

för sin del förslaget.

Yrkesinspektören i VI distriktet. Kalksalpeter har länge och i stor utsträckning

använts i jordbruket, utan att —- såvitt hittills ådagalagts — dess

användande medfört skadliga verkningar för därmed sysselsatta arbetare i

sådan utsträckning eller av sådan art, att tillräckliga skäl nu synas föreligga

för att utsträcka tillämpningen av lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar

att omfatta även kalksalpeter.

Yrkesinspektören i VII distriktet. Några fall av skador, förorsakade av

kalksalpeters hantering inom jordbruket eller eljest, ha icke bringats till di
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.

9

striktets kännedom i något enda fall. Frekvensen av dessa skador synes

vara ringa. Det synes tveksamt, huruvida skador av kalksalpeter skola upptagas

såsom yrkessjukdom förrän större erfarenhet vunnits rörande dessa

skadors art. Det kan vara sannolikt, att de skador, som uppstått, berott

på personlig överkänslighet.

Yrkesinspektören i VIII distriktet. Det i bilagan till motionen angivna

fallet av brännskador, ådragna under utspridning av kalksalpeter, är det

enda för yrkesinspektören och övriga befattningshavare inom distriktet hittills

kända fall av dylik yrkessjukdom.

Då det synes . antagligt, att dispositionen för angivna skada är individuell

liksom fallet är i fråga örn yrkeseksemen, så anser yrkesinspektören för sin del,

att för närvarande icke tillräckliga skäl förefinnas för ett fristående upptagande

av frågan till övervägande. Däremot synes frågan örn kalksalpeter

samt eventuellt »därmed jämförliga, som konstgödsel använda kemiska preparat»

böra upptagas till prövning i samband med övriga av motionären

nämnda ämnen. Yrkesinspektören har emellertid ingen anledning tro, att

tidpunkten för ett dylikt övervägande ännu är inne.

Yrkesinspektören i IX distriktet. Såvitt av inhämtade uppgifter framgår,

användes icke kalksalpeter i större mängder inom nionde yrkesinspektionsdistriktet

och något fall av brännsår har icke kommit till yrkesinspektörens

kännedom. Jordbruksföretagen, som närmast ha användning för kalksalpeter,

äro icke här särskilt omfattande, och den mängd kalksalpeter, som

förbrukas vid de olika platserna, är i regel icke större, än att den låter sig

utspridas under någon timmas tid eller mindre. Är arbetaren härvid torr örn

händerna, torde fara för hudsjukdom icke i större grad förefinnas. Som

skydd lär dessutom kunna tjäna att ingnida huden med fettämne eller dylikt.

Även transport- och handelsarbetare behöva endast tillfälligt handskas

med kalksalpeter och därvid torde lämplig handbeklädnad och redskap vid

handhavandet av varan kunna utgöra ett gott skydd.

Med hänsyn till den ifrågavarande yrkessjukdomens ringa förekomst och

de möjligheter, som kunna anlitas i förebyggande syfte, synes den föreslagna

vidgade tillämpningen av lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar icke

motsvara något särskilt behov inom härvarande distrikt.

FÖRSÄKRINGSRÅDET.

Bilaga D.

Till Riksdagens Andra Lagutskott.

* Genom remiss den 28 januari 1933 har Kungl. Majit anbefallt försäkringsrådet

att till utskottet avgiva yttrande över en inom första kammaren väckt

motion, nr 12, angående viss utvidgning av tillämplighetsområdet för lagen

om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

I anledning härav får försäkringsrådet anföra:

Motionären hemställer, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i lagen

om försäkring för vissa yrkessjukdomar, att lagens tillämpning måtte utsträckas

att omfatta även kalksalpeter Ca(N03)2 samt med densamma jämförliga

som konstgödsel använda kemiska preparat.

Såsom i motionen anföres har försäkringsrådet i några fall, som kommit

under rådets prövning, ej ansett sig kunna godkänna framställning örn ersättning

enligt olycksfallsförsäkringslagen för skador, orsakade av kalksal
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 06; bilagor.

peter eller därmed jämförliga ämnen, då dessa skador, såsom framhållits av

medicinskt sakkunnig, ej kunnat rubriceras såsom olycksfallsskador utan vore

att anse såsom rena yrkesåkommor.

Då bland annat omfattningen av dylika skadors förekomst icke är i någon

vidare mån utredd, synes det försäkringsrådet lämpligast, att innan ett tilllägg,

på sätt motionären föreslagit, införes i lagen örn försäkring för vissa

yrkessjukdomar, en utredning i angivna hänseende företages. Därvid borde

även undersökas, i vad mån sådana skador öva inverkan på den skadades

arbetsförmåga.

Det torde ock vara av nöden att, örn möjligt, en närmare precisering gives

åt uttrycket »med densamma jämförliga som konstgödsel använda kemiska

preparat», då ett dylikt något obestämt uttryck måhända kunde giva anledning

till ojämnheter i lagtillämpningen. Härvid har icke förbisetts, att ifrågavarande

ämnen kunna tid efter annan ändras till sin sammansättning och

även erhålla olika beteckningar vid deras marknadsförande. Helst borde, örn

möjligt, i lagen angivas det i konstgödsel ingående ämne, genom vars inverkan

vid gödselmedlens hantering kroppsskador kunna uppstå.

Stockholm den 10 mars 1933.

På Kungl. Försäkringsrådets vägnar:

O. F. ENBOM.

/Göte Blomqvist.

- /

LANTBRUKSSTYRELSEN.

Bilaga E.

Till Riksdagens Andra Lagutskott.

Genom remiss har Kungl. Majit anbefallt Kungl. Lantbruksstyrelsen att

till Eder avgiva yttrande över en inom första kammaren väckt motion, nr

12, angående viss utvidgning av tillämplighetsområdet för lagen örn försäkring

för vissa yrkessjukdomar.

Med anledning härav får lantbruksstyrelsen i ärendet anföra följande:

Under framhållande att skador ofta drabbat jordbruksarbetare m. fl. vid

handhavandet av konstgödselmedlet kalksalpeter, Ca(N03)2, hemställer motionären,

herr Olof Carlsson, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i

lagen den 14 juni 1929 (nr 131) örn försäkring för vissa yrkessjukdomar

med däri genom lagen den 12 september 1930 (nr 335) vidtagen ändring,

att lagens tillämpning måtte utsträckas att omfatta jämväl kalksalpeter samt

därmed jämförliga, som konstgödsel använda kemiska preparat.

Lantbruksstyrelsen vill för sin del framhålla att, även om fall av skador

utav ifrågavarande slag förekommit, desamma dock torde hava varit fåtaliga

och förorsakats av särskild känslighet i huden. I allmänhet synes emellertid

handhavandet av kalksalpeter — vilket är ett av det svenska jordbrukets

vanligaste kvävegödselmedel — icke hava medfört några olägenheter.

Snarare vålla andra gödselmedel större olägenheter, t. ex. kalkkväve

eller kalciumcyanamid (CaCN2).

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.

11

Enligt vad lantbruksstyrelsen under liand inhämtat hos riksförsäkringsanstalten

skulle ett utvidgande av ifrågavarande lags tillämpning jämväl

till ovannämnda konstgödselmedel för jordbrukarna betyda ökade försäkringsutgifter.

Då ifrågavarande försäkringsform ännu befinner sig på försöksstadiet

och en beräkning av nämnda utgifter under sådana förhållanden icke för

närvarande synes kunna utföras, torde för närvarande icke böra vidtagas åtgärder,

varigenom jordbruket skulle komma att — till synes utan större fördel

— belastas med ytterligare försäkringsutgifter. Stockholm den 23 februari

1933.

ERIK INSULANDER.

Georg von Zweigbergk.

Bilaga F.

DE ÖMSESIDIGA SOCIALFÖRSÄKRINGSBOLAGENS

FÖRENING.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 27 januari 1933 har utskottet berett de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens

förening tillfälle att avgiva yttrande i anledning av

en av herr Olof Carlsson, Stockholm, i första kammaren väckt motion nr 12

angående viss utvidgning av tillämplighetsområdet för lagen örn försäkring

för vissa yrkessjukdomar.

Beträffande den i motionen gjorda hemställan, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring i lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar, att lagens

tillämpning måtte utsträckas att omfatta även kalksalpeter Ca(N03)2 samt

med densamma jämförliga, som konstgödsel använda kemiska preparat, får

föreningen anföra följande.

Såsom i motionen anföres, omfattar yrkessjukdomslagen allenast åkommor

orsakade av vissa i lagen angivna ämnen.

Med hänsyn till arten av ifrågavarande sjukdomar har det nämligen befunnits

nödvändigt att, såsom i förarbetena till lagen från skilda håll betonats,

begränsa lagen till sådana sjukdomar, vilkas uppkomst lätt kan ledas tillbaka

till arbetet eller de omständigheter, under vilka detsamma bedrives. Av

stor betydelse är därför, att försäkringen begränsas till sådana sjukdomar,

där diagnosticeringen och klarläggandet av samband mellan arbete och sjukdom

icke erbjuda alltför stora svårigheter. Till denna uppfattning har 1929

års riksdag i likhet med departementschefen anslutit sig.

Av motiveringen till det av socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten och

medicinalstyrelsen år 1928 avgivna förslaget i fråga om ersättning för yrkessjukdomarna

liksom av förslagets utformning torde även framgå, att man

utgått ifrån att försäkringen bör begränsas till sådana sjukdomar, som mera

allmänt uppträda inom visst eller vissa yrken, och till ämnen, för vilkas

inverkan de försäkrade mera regelmässigt äro utsatta i sitt yrkesarbete. Samma

uppfattning kommer till uttryck i utländsk lagstiftning. Till ledning för

bedömandet, huruvida yrkessjukdom, som i lagen avses, är för handen, utfärdar

Kungl. Majit ock en förteckning, upptagande dels de sjukdomsformer,

vilka bruka framkallas genom sådan inverkan, som i lagen sägs, dels ock

de slag av verksamhet, vari dessa sjukdomsformer bruka framträda. Under

dessa förhållanden torde man vid tillämpningen av yrkessjukdomslagen inom

försäkringsinrättningarna i allmänhet hava ställt sig avvisande till framställda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.

ersättningsanspråk i sådana fall, där i lagen angivet giftämne tillfälligtvis

använts.

Slutligen synes motiveringen giva vid handen, att endast åkommor, som i

regel utöva en mera väsentlig inverkan å den sjukes förvärvsförmåga, ansetts

böra komma i betraktande.

Frågan örn kalksalpeters upptagande bland de ämnen, som omfattas av

yrkessjukdomslagen, beröres av försäkringsrådet i dess yttrande över ämbetsverkens

ovannämnda förslag i fråga örn ersättning för yrkessjukdomarna.

Utan att framställa vidare erinran mot förslaget beträffande de sjukdomsorsaker,

som borde komma i betraktande, framhåller försäkringsrådet, att

rådet haft under prövning några fall, där arbetare ådragit sig frätsår eller

brännsår vid hanterande av gödningsämnet kalksalpeter. Efter inhämtande

av yttrande från sakkunnig hade rådet funnit dessa skador icke kunna rubriceras

som olycksfallsskador.

Ledamöterna i rådet Wallenius och Almström, som reserverade sig mot rådets

ovannämnda yttrande över ämbetsverkens förslag, uttalade beträffande

åkommor orsakade av kalksalpeter, att dessa vore alltför få för att i deu

föreliggande försäkringsfrågan kunna bliva föremål för beaktande. Dessutom

vore dylika skador, där de förekomme, mera beroende på försummelse

att iakttaga de föreskrifter, som gällde vid hanterande av kalksalpeter.

Nämnda gödningsmedel vore numera genom särskild behandling vid tillverkningen

oskadliggjorda.

Ledamöterna i rådet Carlsson och Tengdahl påpekade i särskilt yttrande,

att lagförslaget uteslöte en rad av fall, som vid prövning av rätt till ersättning

enligt olycksfallsförsäkringslagen avvisades som yrkessjukdomar, exempelvis

skador, som uppstode vid behandling och arbete med kalk och cement

samt skador, som företrädesvis uppstode vid jordbruksarbete vid behandling

av norgesalpeter och andra därmed jämförliga gödningsämnen.

Ett utsträckande av yrkessjukdomslagen till skador orsakade av kalksalpeter

och närstående gödningsämnen måste enligt föreningens mening anses innebära

en avvikelse i flera hänseenden från ovanberörda principer. I sådana

fall, där skador av dessa ämnen icke äro orsakade av uppenbart olämplig

hantering av gödningsämnet eller där skada föranletts av särskilda opåräknade

omständigheter (genom plötsligt regn, uppblötta kläder, förbisedd bristfällighet

å skodon), som skulle kunna föranleda, att olycksfallsskada anses

föreligga, torde dessa skador kunna sättas i samband med individuell eller

tillfällig disposition. Följande fall, som tämligen nyligen varit under försäkringsrådets

prövning, torde vara belysande. Under spridning av kalkkväve

erhöll en jordbruksarbetare enligt arbetsgivarens olycksfallsanmälan

frätsår å vänstra underarmen, vilken skada fem dagar senare föranledde arbetsavbrott

på grund av infektion. I besvär över meddelat avslagsbeslut anförde

den skadade, att han flera gånger förut spridit ut kalkkväve men aldrig

förut erhållit skada därav, samt att ämnet fastnade vid huden på grund av

kroppens utdunstningar, varvid huden bleve frätt och irriterad genom klädernas

nötning och skavning, vartill komme, att detta arbete utfördes på våren,

då hudén i övrigt är irriterad och känslig genom de starka solstrålarna. Försäkringsrådet

fann ej skäl göra ändring i beslutet. — Dylika fall kunna enligt

föreningens mening svårligen betraktas som typiska yrkessjukdomar, då

de måste sättas i samband även med omständigheter, som ej äro att hänföra

till yrkesarbetet som sådant.

Vidkommande den sjukdomsbild, spm dessa skador förete, är den av rätt

växlande beskaffenhet. De hudsjukdomar och frätskador, som angivas vara

orsakade av gödningsämnen, lära i allmänhet icke hava någon specifik karaktär.

Särskilt i fråga om personer med känslig hud och som därför äro sär
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 26; bilagor.

13

skilt utsatta för liudåkommor torde ett säkert bedömande av sambandsfrågan

bliva svårt eller omöjligt.

Såvitt framgår av det begränsade material, som står till föreningens

förfogande — föreningen har haft tillfälle taga del allenast av sådana fall,

där anspråk å olycksfallsersättning framställts hos de till föreningen anslutna

försäkringsinrättningarna — medföra ifrågavarande åkommor, då de över

huvud föranleda arbetsoförmåga, i allmänhet rätt kortvarig sådan. Något fall

som medfört invaliditet eller död är icke för föreningen känt. Och på grund

av allmänna erfarenheter torde man våga utgå ifrån att just de svåraste fallen

föranlett ersättningsanspråk.

Av de fall, som föranlett läkarbehandling, torde för övrigt enligt föreningens

mening^ en mycket stor del och sannolikt flertalet hava anmälts som

olycksfall, då vetskapen om deras rätta bedömande synes föga utbredd. Det

är då anmärkningsvärt, hur fåtaliga dessa skador äro, något som måste tyda

på att de mera undantagsvis uppträda vid hanterandet av ifrågavarande gödningsämnen.

Att av tillgängligt material bilda sig någon bestämd uppfattning örn de kostnader,

som ett genomförande av den föreslagna lagändringen skulle medföra,

ställer sig under nyssnämnda förhållanden svårt. Någon anledning antaga,

att dessa kostnader skulle bliva mycket betydande, föreligger enligt föreningens

mening icke. Det bör dock framhållas, att dessa kostnader väsentligen

skulle drabba lantbrukarna, vilka på grund av jordbrukets betryckta läge för

närvarande hava mycket svårt att bära ökade kostnader även av mindre omfattning.

Eör den föreslagna lagändringen talar, att ifrågavarande skador i viss

mån mäste sägas ligga på gränsen till olycksfallsförsäkringens tillämplighetsområde

och att meddelade avslag i anledning av anspråk på olycksfallsersättning

ofta ha svårt att finna förståelse hos allmänheten och ej sällan

väcka missnöje. Genom ett utvidgande av yrkessjukdomslagen till att omfatta

dessa åkommor skulle anledningen till dylikt missnöje väsentligen undanröjas.

Emellertid torde, såsom ovan antytts, vissa fall, där skada genom

gödningsämne föranletts av särskilda yttre omständigheter, redan nu kunna

medföra rätt till ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får föreningen uttala, att föreningen

finner övervägande skäl tala emot en sådan ändring i lagen örn försäkring

för vissa yrkessjukdomar, som av motionären föreslås. I händelse

emellertid lagändring kommer till stånd, synes i överensstämmelse med denna

lags allmänna avfattning uttryckligen i lagtexten böra angivas de gödningsämnen,

som omfattas av lagen. Enligt föreningens mening böra då ämnena

natronsalpeter, kalksalpeter och kalkkväve ifrågakomma.

Stockholm den 17 februari 1933.

Trygve Lovén.

O. E. A. Bolin.

AND. LINDSTEDT.

G. Bergström.

G. V. Beck-Friis.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.