Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1932 fattade beslut.

1933-02-02 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1933:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1932 fattade beslut.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr H.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 2 februari 1933 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

anhållan om riksdagens yttrande rörande vissa av

den internationella arbetsorganisationens konferens år

1932 fattade beslut.

Genom en den 12 januari 1933 till riksdagen avlämnad proposition, nr 14,

vilken hänvisats till lagutskott oell behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, anhållit örn riksdagens yttrande angående de

i nämnda protokoll omförmälda, av den internationella arbetsorganisationens

konferens år 1932 vid dess sextonde sammanträde fattade besluten.

De ifrågavarande besluten utgöras av dels förslag till två konventioner,

nämligen angående skydd mot olycksfall för arbetare, sysselsatta med lastning

eller lossning av fartyg, samt angående minimiålder för barns användande

till icke-industriellt arbete, dels ock två rekommendationer, nämligen

en för påskyndande av den ömsesidighet, varom stadgas i förslaget till konvention

angående skydd mot olycksfall för arbetare, sysselsatta med lastning

eller lossning av fartyg, samt den andra angående minimiålder för barns

användande till icke-industriellt arbete.

Beträffande lydelsen av nu omförmälda konventionsförslag och rekommendationer

får utskottet hänvisa till de såsom bilaga vid propositionen fogade

översättningarna av originaltexterna till konferensens beslut.

Den internationella arbetsorganisationens sextonde sammanträde hölls i

Genéve under tiden 12—30 april 1932. Antalet representerade stater utgjorde

49, av vilka 30 sänt fullständiga delegationer, d. v. s. två regeringsombud

samt ett ombud från vardera av arbetsgivar- och arbetarsidorna. Sverige

deltog i sammanträdet med en fullständig delegation. I fråga örn verkställighet

av de å sammanträdet fattade besluten åligger det, såsom i propositionen

omförmäles, varje medlem av arbetsorganisationen att inom ett år eller vid

förhinder på grund av exceptionella förhållanden senast inom 18 månader

från avslutandet av sammanträdet underställa därvid antagna rekommendationer

och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden

respektive frågor höra, för deras omgestaltande till lag eller vidtagande

av andra åtgärder. Därest en rekommendation ej leder till någon

lagstiftningsåtgärd eller annat åtgörande för dess genomförande eller örn

ett konventionsförslag icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters

bifall, skall respektive medlem av organisationen icke vara underkastad

någon vidare förpliktelse med hänsyn därtill.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 9 sand. 2 avd. Nr 3.

233 33

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

Förslaget till konvention angående skydd mot olycksfall för arbetare, sysselsatta

med lastning eller lossning av fartyg, med därtill

hörande rekommendation.

Å sitt sammanträde år 1929 antog internationella arbetskonferensen bland

annat ett förslag till konvention angående skydd mot olycksfall för arbetare,

sysselsatta med lastning eller lossning av fartyg, jämte en rekommendation

angående ömsesidighet i fråga örn dylikt skydd.

Genom proposition (nr 71) till 1930 års riksdag förelädes 1929 års konventionsförslag

och rekommendation riksdagen. Föredragande departementschefen

uttalade därvid efter en utförlig granskning av skälen för och emot

anslutning för Sveriges del till konventionen såsom sin åsikt, att konventionen

borde från vårt lands sida ratificeras. Denna uppfattning lämnades utan erinran

av andra lagutskottet (utlåtande nr 17) och av riksdagen (skrivelse nr 139).

I fråga örn rekommendationen ansåg departementschefen, att åtgärder

snarast möjligt borde vidtagas för åstadkommande i lämplig omfattning av

överenskommelser angående ömsesidighet, som i rekommendationen avsåges.

Även detta uttalande lämnade andra lagutskottet och riksdagen utan erinran

(se förenämnda utlåtande och skrivelse).

Emellertid blev konventionens text redan tidigt föremål för anmärkningar

och ändringsyrkanden, vilka slutligen ledde därtill, att frågan örn revision

av konventionen uppfördes på dagordningen för arbetskonferensens sammanträde

år 1932. På grund av revisionsyrkandena beträffande 1929 års konvention

har ratificering av densamma från Sveriges sida icke kommit att ske.

Å sammanträdet år 1932 reviderades 1929 års konvention, samt antogs

därefter i form av ett nytt, fullständigt förslag till konvention. Det nya förslaget

överensstämmer i sina huvudgrunder med 1929 ars förslag. Beträffande

de skiljaktigheter, som förefinnas mellan de båda konventionsförslagen, får

utskottet hänvisa till nu ifrågavarande proposition ävensom till propositionen

nr 71/1930. Jämväl i fråga örn innehållet i rekommendationen samt beträffande

de yttranden, som till Kungl. Majit avgivits över konventionsförslaget

och rekommendationen, får utskottet hänvisa till nu förevarande proposition.

Departementschefen har i propositionen anfört, bland annat: 1932 ars konvention

utvisade en del förbättringar i förhållande till den äldre konventionen.

Sålunda hade åtskilliga önskemål, som från vårt land framställts

rörande förändringar av 1929 års konvention, särskilt beträffande ömsesidigheten,

vunnit ökat beaktande. Med hänsyn därtill och under åberopande

av de skäl, som i propositionen nr 71 till 1930 års riksdag (sid. 15—18) anförts

till förmån för ratificering av 1929 års konvention, föresloges, att 1932

års konvention från svensk sida ratificerades, så snart de internationella förberedelserna

till verkställighetsbestämmelser avslutats och sådana här utfärdats.

Beträffande rekommendationen har departementschefen förklarat, att, då

Englands regering, som genom att inbjuda ombud för vissa sjöfartsidkande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

3

stater, däribland Sverige, till ett den 19—25 juli 1932 i London hållet

sammanträde, därvid i rekommendationen upptagna bestämmelser örn ömsesidigheten

med mera dryftats, sålunda redan vidtagit åtgärder för ömsesidighetstankens

förverkligande, nian från svensk sida tillsvidare borde avvakta

dessa åtgärders fullföljande.

Utskottet delar föredragande departementschefens uppfattning angående

den ställning, som Sverige bör intaga till föreliggande konventionsförslag

och den därtill anslutna rekommendationen.

Förslaget till konvention angående minimiålder för barns användande till

icke-industriellt arbete och rekommendationen i samma ämne.

Beträffande innehållet i konventionens bestämmelser får utskottet hänvisa

till den i propositionen intagna redogörelsen därför.

I propositionen har föredragande departementschefen lämnat en sammanfattning

av vad lagen örn arbetarskydd, förordningen den 10 december 1897

angående förbud mot barns användande vid offentliga förevisningar samt

lagen den 9 april 1926 angående meddelande av förbud för barn att idka

viss försäljning innehålla i de ämnen, som konventionen och rekommendationen

behandla. Vidare har omnämnts, bland annat, den betydelsefulla

ändring i arbetarskyddslagen, som genomfördes år 1931, i det att — beträffande

sådana minderåriga, varom är fråga i 1931 års konvention — den allmänna

minimiåldern höjdes från 12 till 13 år. Ytterligare hava uppgifter

lämnats örn den förberedande handläggning, som konventionsförslaget och

rekommendationen undergått, innan desamma antogos av arbetskonferensen.

Slutligen har redogörelse givits för vad myndigheter och korporationer i

yttranden rörande konventionsförslaget och rekommendationen andragit.

Därefter har departementschefen anfört:

»Såsom framgår av den i ärendet förebragta utredningen skulle en anslutning

från vårt lands sida till ifrågavarande konvention förutsätta åtskilliga

rätt vittgående ändringar i arbetarskyddslagen. Ehuru jag är av

den meningen, att den svenska lagstiftningen bör ändras till överensstämmelse

med konventionens principer, föreslår jag icke nu sådana lagändringar,

särskilt med hänsyn till den korta tid, som förflutit sedan sist verkställda

revision av arbetarskyddslagen — beslutad år 1931 — ägde rum.

Därav följer, att jag icke heller kan förorda, att konventionen nu ratificeras.

I viss mån annorlunda ligger förhållandet till med den speciallagstiftning

i ämnet, som finnes i vårt land, delvis motsvarande konventionens bestämmelser

i artiklarna 4—6 örn farliga arbeten m. m., nämligen 1897 års förordning

angående förbud mot barns användande vid offentliga förevisningar

och 1926 års lag angående meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning.

Därvidlag förefinnes icke samma hinder för vår lagstiftnings anpassning

efter konventionens principer. Sedan riksdagens uttalande i ratifikationsfrågan

föreligger, har jag därför för avsikt att hemställa om uppdrag

åt socialstyrelsen att inkomma med förslag till den lagstiftning, som

Vt skott et.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 3.

kan föranledas av konventionens förenämnda bestämmelser örn vissa farliga

arbeten m. m.

Beträffande rekommendationen torde dess föreskrifter böra tagas under

övervägande vid de lagstiftningsåtgärder, vartill konventionen giver

anledning.»

Utskottet, som anser, att det i detta sammanhang icke föreligger anledning

för riksdagen att upptaga spörsmålet, huruvida den svenska arbetarskyddslagen

bör ändras till överensstämmelse med principerna i konventionsförslaget,

ansluter sig till den uppfattning, som uttalats av föredragande departementschefen,

att konventionen ej bör för närvarande ratificeras.

Vad angår frågan örn ändringar i 1897 års förordning och 1926 års lag

för deras anpassning efter konventionens principer finner sig utskottet icke

hava någon erinran att göra däremot, att utredning verkställes för att utröna,

i vad mån behov av ändringar i eller tillägg till dessa författningar förefinnes.

De i rekommendationen meddelade föreskrifterna böra därvid givetvis tagas

under övervägande.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med anledning av förevarande proposition

måtte i skrivelse till Kungl. Majit meddela,

a) att riksdagen för sin del icke haft något att erinra mot

vederbörande departementschefs uttalanden i det propositionen

bilagda statsrådsprotokollet beträffande

1. förslaget till konvention angående skydd mot olycksfall

för arbetare, sysselsatta med lastning eller lossning av fartyg

(reviderad år 1932), och

2. rekommendationen för påskyndande av den ömsesidighet,

varom stadgas i den år 1932 antagna konventionen angående

skydd mot olycksfall för arbetare, sysselsatta med lastning eller

lossning av fartyg;

b) att riksdagen för sin del biträder vederbörande departementschefs

uppfattning, att förslaget till konvention angående

minimiålder för barns användande till icke-industriellt arbete

ej bör för närvarande ratificeras; samt

c) att riksdagen för sin del icke har någon erinran att göra

däremot, att utredning verkställes rörande lämpligheten av

ändringar i eller tillägg till 1897 års förordning angående förbud

mot barns användande vid offentliga förevisningar och

1926 års lag angående meddelande av förbud för barn att idka

viss försäljning med anledning av bestämmelserna i förslaget

till konvention angående minimiålder för barns användande

till icke-industriellt arbete samt i den därtill hörande rekommendationen.

Stockholm den 2 februari 1933.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 3. 5

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, von Geijer*, Sigfrid Hansson*

Sam Larsson, Tamm, Norman, P. Sandström* och Olof Carlsson;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hage, Johanson i Hallagården

,Olovson i Västerås, Hansson i Trollhättan, Aronson*, Sandberg och Sandström

i Nyland.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1933:19 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag om ändrad lydelse av 45 § i sinnessjuklagen den 19 september 1929 a1 i texten