Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av motorfordonsförordningen den 20 juni 1930

1933-05-19 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1933:31, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av motorfordonsförordningen den 20 juni 1930

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1933 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om ändring i vissa delar av motorfordonsförordningen

den 20 juni 1930 (nr 284), dels

ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 11 mars 1933 till riksdagen avlämnad proposition, nr 193,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden, anhållit örn riksdagens yttrande över

följande förslag till

Förordning

om ändring i vissa delar av motorfordonsförordningen

den 20 juni 1930 (nr 284).

Härigenom förordnas, dels att 5 § 3 morn., 21 § 1 morn., 22 § 11 morn., 24 §

2 morn., 25 §, 26 § 2 morn., 27 §, 28 § 1 morn., 40 § 1 morn., 42 §, 43 § 1 mom.

samt 44, 48 och 55 §§ motorfordonsförordningen den 20 juni 1930 skola hava

den ändrade lydelse, som framgår av följande, dels ock att i förordningen skall

efter 29 § upptagas — under rubriken »Särskilda föreskrifter om uthyrningsrörelse»

— en ny paragraf, betecknad 29 a §.

5 §•

3 mom. Beträffande periodisk efterbesiktning av automobil, som användes

i yrkesmässig trafik eller i uthyrningsröreise, stadgas i 27 § 5 mom. och i

29 a § 4 mom.

21 §.

1 mom. Under färd skall å automobil föras

a) igenkänningsmärken,---och besiktningsmärken;

b) å —--automobilens maximilast;

c) då mörker råder, minst två lyktor framtill, visande vitt, blåvitt eller

gult sken, av vilka två skola vara anbragta å samma höjd, en å vardera sidan,

samt hava tillräckligt starkt sken, för att automobilen skall kunna framföras

på ett betryggande sätt, ävensom en lykta baktill, som med vitt sken så belyser

det å automobilen anbragta bakre igenkänningsmärket eller besiktningsskylten,

att de lätt kunna avläsas, samt visar rött ljus bakåt.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 9 sami. 2 avd. Nr 31.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutslcotiets utlåtande Nr 31.

22 §.

11 mom. Vad i---brandväsendets räkning.

Ej heller skall vad i 10 moni. är stadgat gälla, då till automobil kopplats

släpvagn, som uteslutande användes för brandväsendets räkning.

Under mörker skall släpvagn, som i första stycket avses, baktill vara försedd

med lykta, som visar rött ljus bakåt, eller med reflexanordning, som vid

belysning återkastar rött sken. Reflexanordning skall vara av typ, som godkänts

av Konungen eller den myndighet, Konungen därtill förordnar.

24 §.

2 mom. Tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik i regelbunden fart å viss

vägsträcka eller att eljest regelbundet bedriva yrkesmässig trafik mellan vissa

orter (linjetrafik) meddelas av länsstyrelsen i det eller de län, där trafiken

skall äga rum.

Ansökan örn trafiktillstånd avseende linjetrafik inom mer än ett län skall

inlämnas till länsstyrelsen i det län, varest längsta delen av ifrågakommande

vägsträckor är belägen.

25 §.

1 mom. Vid meddelande--— — stationerad (stationsort).

För automobil---staden stationsort.

Såsom stationsort för automobil, vilken brukas i länstrafik, må ej bestämmas

stad, varest ej automobilen tillika brukas i stadstrafik.

2 mom. Innehavare av tillstånd till stads- eller länstrafik vare, såvida icke

naturhinder föreligger eller eljest giltigt skäl för vägran är för handen, skyldig

att på anfordran utföra körning inom det område, trafiktillståndet avser

(trafikområde), dock må, där så av särskilda omständigheter påkallas, myndighet,

som meddelat tillståndet, helt eller delvis medgiva befrielse från dylik

skyldighet.

3 mom. Innehavare av tillstånd till stads- eller länstrafik äger att i anledning

av beställning, som emottagits å ort inom trafikområdet, utföra körning

från sådan ort jämväl till ort utom detsamma; dock att vid godstrafik gods

icke må avhämtas utom trafikområdet annat än för befordran till ort inom

detsamma, och må vid sådan körning gods ej heller avhämtas å mera än en

utom trafikområdet belägen ort.

4 mom. Har automobil---till stationsorten.

5 mom. Har körning avslutats å ort utom trafikområdet, må automobilen

å sådan ort tagas i bruk för körning direkt tillbaka till trafikområdet; dock

må vid godstrafik automobilen endast å förstnämnda ort tagas i bruk för dylik

körning.

26 §.

2 mom. Ansökan örn trafiktillstånd avseende linjetrafik skall, utöver vad

i 1 mom. angives, innehålla uppgifter om den vägsträcka, varå trafiken skall

äga rum, eller om de orter, mellan vilka trafiken skall bedrivas, samt huruvida

trafiken skall omfatta persontrafik eller godstrafik eller bådadera, även
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr SI.

3

som huru trafiken i övrigt skall anordnas och bedrivas, och om den taxa för

befordringen, som önskas fastställd.

Ansökan örn — — — ifrågasatta trafiken.

27 §.

1 mom. över ansökan örn tillstånd till linjetrafik skall länsstyrelse ej

mindre höra vederbörande vägstyrelse och polismyndighet samt järnvägsföretag

eller annat trafikföretag, som beröres av den ifrågasatta trafiken, än även,

örn förhållandena därtill föranleda, vid utlyst sammanträde eller i annan

lämplig ordning lämna vederbörande väghållningsskyldiga och andra, som

ärendet kan angå, tillfälle att yttra sig.

När tillstånd till stads- eller länstrafik sökes, skall myndighet, som har

att meddela trafiktillstånd, genom tillkännagivande i tidning, som på förhand

bestämts, bereda trafikföretag, vilka beröras av den ifrågasatta trafiken, så

ock andra, som ärendet kan angå, tillfälle att yttra sig över ansökningen.

Kostnaderna för dylikt tillkännagivande skola gäldas av sökanden.

Över ansökan om tillstånd till länstrafik skall länsstyrelse jämväl höra

polismyndigheten i den ort, varest automobil, som kommer att användas i

trafiken, avses skola hava sin stationsort.

Det åligger polismyndighet i stad att före den 1 december varje år meddela

länsstyrelsen uppgift örn tidning, i vilken tillkännagivanden angående

ansökningar örn tillstånd till stadstrafik komma att under nästföljande år införas.

Dylik uppgift ävensom motsvarande uppgift å tidning, i vilken ansökningar

örn tillstånd till länstrafik komma att tillkännagivas, skall intagas

i länskungörelserna under senare hälften av sagda månad.

Finnes uppenbart, att ansökan örn trafiktillstånd ej bör beviljas, må densamma

utan hinder av vad här föreskrivits genast avslås.

2 mom. Ej må trafiktillstånd meddelas, därest ej den ifrågasatta trafiken

finnes behövlig med hänsyn till redan befintliga trafikföretag samt i

övrigt lämplig.

Trafiktillstånd skall upptaga de villkor och bestämmelser, som prövas nödiga.

I fråga örn linjetrafik skall därvid, såvida ej särskilda skäl till annat

föranleda, föreskrivas, att trafiken skall framgå å viss vägsträcka.

3 mom. Av länsstyrelses beslut, varigenom tillstånd till linjetrafik meddelats

eller sådant tillstånd återkallats, skall avskrift tillställas vederbörande

vägstyrelse och polismyndighet ävensom, där ej trafiken i sin helhet

bedrives inom stads område, vederbörande statspolisavdelnings föreståndare, örn

beslut rörande tillstånd till linjetrafik skall meddelande intagas i tidning i

orten; skolande kostnaderna härför gäldas av sökanden.

Avskrift av länsstyrelses beslut, varigenom tillstånd till länstrafik meddelats

eller sådant tillstånd återkallats, skall tillställas polismyndigheten i den

ort, varest automobil, som användes i trafiken, har sin stationsort, ävensom

föreståndaren för vederbörande statspolisavdelning.

Beslut, varigenom tillstånd till stadstrafik meddelats eller sådant tillstånd

återkallats, skall i avskrift tillställas vederbörande länsstyrelse. Dylikt be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr SI.

slut skall jämväl delgivas föreståndaren för vederbörande statspolisavdelning.

Om meddelat trafiktillstånd, innefattande jämväl uppgift örn den eller de

automobiler, som äro godkända för trafiken, så ock örn härutinnan beslutade

ändringar skall länsstyrelse eller annan myndighet, som meddelat tillståndet,

lämna vederbörande besiktningsman underrättelse.

Länsstyrelse skall föra förteckning över de trafiktillstånd, som meddelats

av länsstyrelsen eller polismyndigheten i stad inom länet. Förteckningen

skall föras särskilt för tillstånd till linjetrafik, särskilt för tillstånd till länstrafik

och särskilt för tillstånd till stadstrafik. Då trafiktillstånd återkallats,

skall detta i förteckningen anmärkas.

4 morn. Automobil må---med fordonet.

Ej må---försäkringsplikten fullgjorts.

Godkännande eller---myndighet återkallas.

5 mom. För utrönande — — — fall, typintyg.

Besiktningsmannen skall---besiktningen verkställts.

Befinnes vid---sin hemort.

Angående skyldighet---10 § 4 mom.

Har trafiktillståndet---besiktningen verkställts.

De i — — —■ meddelat trafiktillståndet.

6 mom. Länsstyrelse äger---ordet »Trafikbil».

Där så finnes påkallat, äger länsstyrelse jämväl föreskriva, att personomnibus,

som brukas i linjetrafik, skall vara försedd med förbandslåda av

modell, som fastställts av medicinalstyrelsen.

7 mom. I yrkesmässig trafik tjänstgörande förares arbetstid må under

tjugufyra på varandra följande timmar icke, där ej särskilt förhållande annat

påkallar, överskrida tolv timmar. I arbetstiden skall inräknas all den

tid föraren till följd av sin tjänst tillbringar å automobil, som brukas i

trafiken, eller automobilens skötsel eljest kräver eller som åtgår för på- eller

avlastning av gods, vilket med automobilen befordras, ävensom rast, som

understiger trettio minuter eller under vilken föraren icke äger frihet att avlägsna

sig från automobilen. Utan uppehåll örn minst trettio minuter i följd

må ej här omförmäld förare framföra automobil under längre tid än sex timmar,

såvida icke särskilda omständigheter därtill föranleda.

.Myndighet, som har att meddela trafiktillstånd, äger föreskriva ytterligare

begränsning av arbetstiden. Sådan föreskrift skall intagas i trafiktillståndet.

8 mom. Till varje automobil, som brukas i stads- eller länstrafik, vilken

icke endast avser befordran av personer, skall av tillståndshavaren anskaffas

särskild bok för anteckning örn de körningar, som med automobilen utföras

(trafikbok). Närmare bestämmelser örn trafikboks beskaffenhet och örn

de uppgifter, som skola däri införas, meddelas av Konungen. Trafikboken

föres av föraren.

Under färd skall trafikboken medföras av föraren och på tillsägelse uppvisas

för besiktningsman eller polisman.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 81.

5

Trafikbok bör av tillståndsliavaren förvaras under ett år, räknat från den

dag sista däri antecknade körning utfördes.

28 §.

1 mom. Vid linjetrafik---(nr 22) angiver.

Ej heller vid länstrafik må skjutslegan utgå med högre belopp än som

medgives i taxa, vilken det åligger länsstyrelse att, särskilt för personbefordran

och särskilt för godsbefordran, för länet utfärda,

över förslag---landsting deltager.

Särskilda föreskrifter om uthyrningsrörelse.

29 a §.

1 mom. Den, som vill yrkesmässigt uthyra automobil utan att förare ställes

till förfogande (uthyrningsrörelse), skall därtill söka tillstånd av länsstyrelsen

i det län, där ort, varest rörelsen skall bedrivas, är belägen.

Ansökan örn dylikt tillstånd skall innehålla uppgift örn sagda ort ävensom

örn den eller de automobiler, som äro avsedda att användas i rörelsen, och

skola i övrigt föreskrifterna i 26 § 1 mom. i tillämpliga delar gälla.

2 mom. Automobil må icke användas i uthyrningsrörelse utan att vara

därför godkänd av länsstyrelsen. Då godkännande sökes, skall företes intyg

av besiktningsman, att automobilen är lämplig för uthyrningsrörelse, varjämte

skall visas, att försäkringsplikten fullgjorts.

3 mom. Tillstånd eller godkännande, varom i 1 och 2 mom. sägs, kan, när

anledning därtill förekommer, återkallas av länsstyrelsen.

4 mom. Automobil, som användes i uthyrningsrörelse, skall för det ändamål,

varom i 27 § 5 mom. första stycket förmäles, sist inom sex månader efter

närmast föregående besiktning uppvisas för där angiven besiktningsman. Därvid

skall företes det för automobilen senast utfärdade besiktningsinstrument

eller, i förekommande fall, typintyg.

Föreskrifterna i 27 § 5 mom. andra—femte styckena skola äga motsvarande

tillämplighet i fråga örn automobil, som användes i uthyrningsrörelse.

Där automobil, som nyss nämnts, tillika brukas i yrkesmässig trafik, skall

vad i denna paragraf är stadgat örn efterbesiktning icke gälla.

40 §.

1 mom. Framföres automobil ■— — — må framföras,

eller brukas---meddelade föreskrifter,

eller befordras---fastställda maximilasten,

eller brytes mot föreskrifterna i 5 § 1 morn., 21 § 1 mom. a) och c), 2 och

3 mom. andra stycket, 4 och 6 morn., 22 § 8 mom. första och andra styckena

samt 11 mom. tredje stycket, 27 § 5 mom. första stycket, 29 a § 4 mom. första

stycket eller 37 § 1 mom. sista stycket eller mot föreskrift, som meddelats

med stöd av 2 § 6 morn.,

straffes den--— femhundra kronor.

Till enahanda —--34 § förmäles.

Har automobils---å fordonet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

42 §.

Med böter från och med tio till och med tvåhundra kronor straffes den,

som åsidosätter föreskrifterna i 8 § 3 mom. sista stycket, 15 § 1 mom. fjärde

stycket eller 3 mom. fjärde stycket, 21 § 1 mom. b), 3 mom. första stycket,

5, 7, 8, 9 eller 10 morn., 22 § 3 mom. näst sista stycket, 7 mom. samt 8 mom.

tredje stycket, 27 § 8 mom. andra stycket, 28 § 3 morn., 29 § 6 mom. andra

stycket eller 7 morn., 30 § 6 mom. eller 37 § 1 mom. näst sista stycket.

Till enahanda -—- — — 34 § förmäles.

Visar den — — — ansvar fri.

Till straff -—- -—- — av polismyndighet.

43 §.

1 mom. Sökes ej inom föreskriven tid registrering, på sätt i 9 § 2 mom.

och 22 § 5 mom. är stadgat, av automobil eller motorcykel, varom i 34 §

sägs, eller släpvagn eller underlåter eljest någon, som enligt denna förordning

är pliktig göra anmälan till automobilregistret eller hos myndighet, som

meddelat trafiktillstånd eller tillstånd till uthyrningsrörelse, sådan anmälan

inom den härför i varje fall stadgade tid, bote den, vilken registrerings- eller

anmälningsskyldigheten åligger, där han ej tillika gjort sig förfallen till

ansvar jämlikt 38 § 1 morn., från och med tio till och med femhundra kronor.

Underlåter någon,---sin skyldighet.

44 §.

1 mom. Utövar någon utan tillstånd yrkesmässig trafik eller uthyrningsrörelse

eller bedriver någon linje-, stads- eller länstrafik eller trafik med traktortåg,

utan att vara berättigad till sådan trafik, varom fråga är, bote från och

med femtio till och med femhundra kronor.

Är på---fall tillämpas.

Uraktlåter någon, som innehar tillstånd till stadstrafik eller länstrafik, att

fullgöra skyldighet, som enligt 25 § 2 mom. åligger honom, straffes som i första

stycket sägs.

2 mom. Brukas i yrkesmässig trafik automobil eller släpvagn, som ej är

godkänd för sådan trafik, eller användes tillkopplad släpvagn i sådan trafik

utan medgivande, som i 27 § 4 mom. sägs, eller brukas i traktortåg ingående

motorredskap eller släpvagn utan att vara godkänt för sådan trafik, eller

brukas i uthyrningsrörelse automobil, som ej är godkänd för sådan rörelse,

straffes den, som utövar trafiken eller rörelsen med böter från och med tio till

och med femhundra kronor.

Ägde föraren--— nyss sagts.

3 mom. Fordras vid---femhundra kronor.

Till samma straff vare den förfallen, som bryter mot stadgandet i 25 §

4 mom. eller föreskrifterna i 27 § 7 mom. första stycket.

Uraktlåter förare att i trafikbok införa vederbörliga anteckningar, straffes

som i första stycket sägs.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

7

48 §.

De för---här avses.

Enahanda grunder skola tillämpas jämväl i fråga örn ansvar, som enligt

44 § skall ådömas innehavare av tillstånd till utövande av yrkesmässig trafik

eller till trafik med traktortåg eller till uthyrningsrörelse.

55 §.

Emot beslut, som på grund av denna förordning meddelas av länsstyrelse

eller av polismyndighet, må besvär anföras inom tid, som för överklagande

av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd; dock gälle

beslutet, där det ej avser tillstånd till yrkesmässig trafik, utan hinder av besvär

till efterrättelse, intill dess annorlunda kan bliva vederbörligen förordnat.

Beslut örn tillstånd, varom nyss sagts, vare ej gällande, förrän beslutet vunnit

laga kraft eller, där besvär däremot anförts, beslutet blivit slutligen fastställt.

Beslut, varigenom tillstånd till yrkesmässig trafik meddelats, skall anses

hava kommit klaganden till del den dag, då beslutet tillkännagivits genom

anslag i länsstyrelsens eller polismyndighetens lokal. Sådant tillkännagivande

bör ske inom åtta dagar från beslutets dag.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1933, dock att uthyrningsrörelse,

som sistnämnda dag bedrives, ma utan hinder av vad i 29 a § stadgas fortsättas

intill den 1 oktober 1933.

Genom denna förordning uppbäves kungörelsen den 20 maj 1932 (nr 124)

örn arbetstiden i vissa fall för i yrkesmässig automobiltrafik tjänstgörande

förare.

I sammanhang med berörda proposition bar utskottet till behandling förehaft

dels tre före propositionens avlämnande inom första kammaren väckta

motioner, nämligen nr 22 och 34 av herr Nylander samt nr 157 av herr Rosén

m. fl., dels en före propositionens avlämnande inom andra kammaren av herr

Nilsson i Göteborg m. fl. väckt motion nr 308, dels ock två i anledning av

propositionen väckta motioner, nämligen nr 291 i första kammaren av herr

Johan Bernhard Johansson och nr 463 i andra kammaren av herr Wikström.

Motionerna 1:22, I: 34 och 1:157 hava av första kammaren först hänvisats

till dess andra tillfälliga utskott. Motionen 11:308 har av andra kammaren

först hänvisats till dess tredje tillfälliga utskott. Sedan nämnda två utskott

återlämnat respektive motioner till kamrarna, hava motionerna hänskjutits

till behandling av lagutskott.

Beträffande grunderna för de i propositionen innefattade förslagen får utskottet,

i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

För de i motionerna framställda yrkandena kommer redogörelse att lämnas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 81.

vid behandlingen av de särskilda paragrafer i förslaget, i fråga om vilka i

motionerna yrkanden blivit framställda. Beträffande de skäl, som motionärerna

åberopat till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån uppgifter

därom icke komma att inflyta i förevarande utlåtande, hänvisa till motionerna.

över motionen II: 308 —- vilken är likalydande med motionen 1:157 — har

andra kammarens tredje tillfälliga utskott, i den ordning 46 § riksdagsordningen

föreskriver, begärt yttrande av Överståthållarämbetet och samtliga

länsstyrelser, varjämte samma utskott lämnat Svenska stadsförbundet och

Svenska spårvägsföreningen tillfälle att yttra sig över motionen. De yttranden,

som i anledning härav avgivits till nämnda tillfälliga utskott, hava av

detsamma överlämnats till andra lagutskottet. En sammanfattning av innehållet

i dessa yttranden kommer att lämnas här nedan.

I skrivelser till utskottet hava Sveriges droskbilägares riksförbund, Sveriges

trafikbilägares riksförbund, Sveriges lasttrafikbilägares riksförbund, Sveriges

omnibusägares riksförbund, Svenska pappersbruksföreningen, Kungl, automobilklubben,

Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund anfört

vissa synpunkter och önskemål rörande föreliggande förslag till ändringar

av motorfordonsförordningen.

Gällande motorfordonsförordning är utfärdad den 20 juni 1930 (nr 284),

sedan riksdagen avgivit yttrande (skrivelse nr 359) över förslag i ämnet, som

nämnda ar framlades i propositionen nr 121. Vissa ändringar i nämnda förordning

hava vidtagits enligt förordningar den 29 maj 1931 (nr 135), den 12

juni 1931 (nr 253) och den 17 juni 1932 (nr 233).

Riksdagens år 1931 församlade revisorer framhöllo i sin berättelse örn

granskning av riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning för tiden 1 juli

1930—30 juni 1931 (sid. 163—165), i samband med visst uttalande angående

statens utlåning till enskilda järnvägsaktiebolag, önskvärdheten av att en allsidig

undersökning snarast vidtoges angående lämpligheten av åtgärder för

reglering av konkurrensförhållandet mellan järnvägs- och automobiltrafiken.

1932 års riksdag, som i samband med revisorernas yttrande till behandling

upptog tre motioner (1:63, 11:315 och 11:316), i vilka jämväl utredningsyrkanden

i samma riktning framställts, beslöt, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad bankoutskottet i utlåtande nr 59 hemställt, i skrivelse (nr 364)

hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en allsidig

utredning av frågan örn åtgärder för ernående av en ur olika synpunkter sund

reglering av förhållandet mellan biltrafik, järnvägar och sjöfart jämte därmed

sammanhängande spörsmål samt därefter vidtaga de åtgärder och, i den

mån riksdagens medverkan prövades erforderlig, för riksdagen framlägga de

förslag, till vilka utredningen kunde föranleda.

I skrivelsen framhöll riksdagen, bland annat, att det vore helt naturligt, att

bilismens snabba genombrott i vårt land icke kunnat ske utan friktioner med

de äldre trafikmedlen till lands och sjöss samt att brytningen mellan nytt och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

9

gammalt på samfärdselns område måst aktualisera en mängd problem av ingripande

betydelse icke blott för de därav närmast berörda trafikföretagen

utan även för samhället i dess helhet. Ehuru några bestämda direktiv för

den utredning, varom riksdagen hemställde, icke kunde eller borde angivas,

ville riksdagen icke underlåta att giva uttryck åt vissa allmänna synpunkter

av huvudsakligen principiell innebörd. Härutinnan anfördes bl. a., att då

kommunikationsmedlen vore avsedda att tjäna samhället i dess helhet och

icke finge anses vara självändamål, borde enligt riksdagens mening statens

kommunikationspolitik syfta till att främja utvecklingen av sunda och för

samhällslivet gagneliga kommunikationsorgan. Riksdagen hyste för sin

del starka betänkligheter mot en allmän, tvångsvis ordnad uppdelning

av transportmängden på olika slag av transportföretag. Samhällets intressen

torde i regel, och i den mån allmänna samhällsekonomiska skäl

ej betingade undantag, vara bäst betjänta med en sådan fri tävlan mellan de

olika transportmedlen, att desamma erhölle den användning, för vilken deras

naturliga förutsättningar och företräden gjorde dem mest ändamålsenliga.

Detta gällde emellertid endast under den uttryckliga förutsättningen, att de

fördelar, vilka ernåddes genom en viss trafik, verkligen vilade på varaktig

ekonomisk grund. En av utredningens uppgifter bleve därför att ådagalägga,

i vad mån osund konkurrens vore för handen, samt att utfinna botemedel däremot.

Vidare anförde riksdagen:

Av i ärendet föreliggande handlingar hade synts framgå, att den osunda

konkurrensen mellan olika trafikföretag skärpts genom den starka stegring

av antalet biltrafikrättigheter, särskilt för lasttrafik, som ägt rum under

de senare åren, samt genom att lämnade tillstånd utnyttjats på ett annat sätt

än från början torde hava varit avsett, ävensom att dessa omständigheter

vore en viktig orsak till vissa nu rådande mindre tillfredsställande förhållanden.

Därest transportorganisationen genom bilföretagens snabba tillväxt blivit

för stor i förhållande till transportbehovet, syntes åtgärder böra vidtagas

för utjämning av trafikrättigheternas antal till rimligare proportioner. För

vinnande av detta syfte torde, på sätt från olika håll föreslagits, strängare

regler för beviljande av trafiktillstånd böra övervägas, dock utan att därigenom

tendenser till monopolbildning eller handel med trafikrättigheter befrämjades.

Med avseende å de sist berörda spörsmålen ville det synas, som om den av

riksdagen förordade utredningen i första hand borde till omedelbar prövning

upptaga frågan örn tillämpningen av motorfordonsförordningens bestämmelser

beträffande beviljande av tillstånd till yrkesmässig trafik. Därvid borde

undersökas, dels huruvida begränsning av befintliga tillstånd till yrkesmässig

trafik erfordrades, dels ock vilka åtgärder, som kunde påkallas för ernående

av en mera effektiv prövning av ansökningar örn nya sådana tillstånd. Till

den del nödiga bestämmelser därutinnan kunde utan prövning av riksdagen

vidtagas på administrativ väg, borde frågan om dylika bestämmelser av

Kungl. Majit upptagas till skyndsam prövning. I den mån ändring av

motorfordonsförordningen i förevarande syfte erfordrades och ansåges kräva

riksdagens medverkan, förutsatte riksdagen, att dylika spörsmål likaledes

gjordes till föremål för fristående behandling snarast möjligt. Jämväl

borde frågan örn åtgärder för ett noggrannare iakttagande av motorfor
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

Utskottet.

donsförordningens föreskrifter om maximihastighet, maximibelastning, arbetstidens

längd för bilförare m. m. göras till föremål för övervägande i detta

sammanhang.

Den 30 juni 1932 anmäldes riksdagens skrivelse i statsrådet. Föredragande

departementschefen, statsrådet Jeppsson, förklarade sig därvid tillstyrka den

begärda utredningen. Därvid borde, på sätt riksdagen föreslagit, i första hand

till omedelbar prövning upptagas frågan örn tillämpningen av vissa föreskrifter

i motorfordonsförordningen.

I enlighet med bemyndigande av Kungl. Maj:t sistnämnda dag tillkallade

departementschefen landshövdingen A. W. T. von Sneidern (ordförande) samt

ledamöterna av riksdagen herrar Johan Bernhard Johansson och Wikström

såsom utredningsmän.

Utredningsmännen, som antagit benämningen 1932 års trafikutredning, hava

i enlighet med åt dem givna direktiv i första hand inriktat sitt arbete på en

undersökning av tillämpningen av vissa bestämmelser i motorfordonsförordningen

m. m. Sedan de genom utsända frågeformulär inhämtat länsstyrelsernas

uppfattning i förevarande ämne ävensom samrått med representanter för olika

organisationer av yrkesutövare inom den yrkesmässiga automobiltrafiken, hava

de med skrivelse den 22 december 1932 avlämnat betänkande med förslag till

förordning örn ändring i vissa delar av motorfordonsförordningen.

Yttranden över trafikutredningens förslag hava infordrats från åtskilliga

myndigheter, varjämte vissa sammanslutningar av trafikutövare med flera beretts

tillfälle att yttra sig över detsamma.

På grundval av vad sålunda förekommit har därefter inom kommunikationsdepartementet

utarbetats den nu föreliggande propositionen. I densamma hava

jämväl, utöver vad förut berörts, till behandling upptagits vissa spörsmål örn

ändrade bestämmelser i några andra, automobiltrafiken berörande hänseenden,

varom framställningar från flera håll inkommit till Kungl. Majit.

Det föreliggande förslaget till ändringar i motorfordonsförordningens bestämmelser

innefattar, såsom departementschefen flerstädes i propositionen

framhållit, icke någon slutgiltig lösning av de problem, beträffande vilka 1932

års trafikutredning fått sig förelagt att verkställa utredning. I avvaktan på

resultatet av trafikutredningens fortsatta arbete, vilket kan beräknas komma

att pågå ännu åtskillig tid, har emellertid departementschefen ansett, att i överensstämmelse

med riksdagens mening vissa åtgärder omedelbart böra vidtagas

för att undanröja de mest påtagliga av de olägenheter, som enligt hans åsikt

äro en följd av gällande lagstiftning på området. Utskottet ansluter sig till

denna departementschefens uppfattning. Det förslag till ändringar i motorfordonsförordningen,

över vilket riksdagens yttrande nu begäres, finner utskottet

tillfredsställande, och de i detsamma upptagna bestämmelserna — med allenast

viss framflyttning av tiden för den nya förordningens ikraftträdande — böra

enligt utskottets mening inflyta i motorfordonsförordningen.

Vid granskning av förslagets detaljer och de i ämnet väckta motionerna har

utskottet icke funnit anledning till erinran i andra än nedan omförmälda hänseenden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

11

• 21 § 1 morn. c).

Enligt detta författningsrums nuvarande lydelse skall, då mörker råder, under

färd å automobil framtill föras två tända lyktor å samma höjd, en å vardera

sidan, med vitt sken. Stadgandet synes i några fall hava tolkats så, att

det skulle vara förbjudet att föra flera än två tända lyktor framtill å en automobil.

Vad färgen å lyktornas sken beträffar lärer erfarenheten hava givit

vid handen, att gult och blåvitt sken under vissa förhållanden är lämpligare som

automobillyse än vitt sken.

I motionen I: 22 av herr Nylander har hemställts örn sådan ändring i gällande

bestämmelser, att minst två lyktor framtill skola föreskrivas samt att gult eller

gulvitt ljus skall jämställas med vitt.

Det av Kungl. Maj:t föreslagna stadgandet, enligt vilket även de i motionen

framställda önskemålen bliva tillgodosedda, vill utskottet tillstyrka. Utskottet

ifrågasätter, huruvida icke lämpligen bestämmelser av enahanda innebörd

som de i förevarande punkt föreslagna böra införas jämväl i fråga örn

belysning å traktortåg, varom stadgas i 37 § 1 mom. sista stycket, samt stadganden

att med vitt sken må jämställas blåvitt eller gult sken böra upptagas

i 34 § sjätte stycket, 35 § tredje stycket och 36 § 1 mom. andra stycket.

22 § 11 mom.

I förevarande moment, varest förekomma vissa särskilda bestämmelser örn

släpvagnar, som vid eldfara användas för brandväsendets räkning, föreslås i

propositionen ett stadgande av innehåll, att de allmänna hastighetsbestämmelser,

som i 10 mom. av samma paragraf givits för automobiler med olika slag av

släpvagnar, icke skola hava avseende å automobil, vartill kopplats släpvagn,

som uteslutande användes för brandväsendets räkning.

I sin motion I: 34 har herr Nylander hemställt, att givna föreskrifter i fråga

örn körhastighet överhuvud icke skola gälla beträffande automobil med släpvagn,

som användes för brandväsendets räkning.

Utskottet ansluter sig till departementschefens åsikt att fri hastighet icke

kan medgivas för brandfordon, vartill kopplats andra släpvagnar än sådana,

som uteslutande användas för brandväsendets räkning.

I motionen I: 34 har framställts jämväl det förslaget, att i motorfordonsförordningen

skulle införas bestämmelse därom, att den cinnoberröda färg, som

blivit allmänt vedertagen såsom utmärkelsetecken för brandfordon, borde dels

göras obligatorisk för dessa fordon dels ock vara för andra slags fordon förbjuden.

Vid införandet av ett stadgande av angivet innehåll borde emellertid

en längre övergångstid, förslagsvis tre år, fastställas.

Utskottet.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

Utskottet.

Utskottet.

Departementschef en har i propositionen berört jämyäl det förevarande spörsmålet

och därvid förklarat, att särskilda föreskrifter med avseende å färgen å

brandfordon icke torde vara erforderliga.

Utskottet delar departementschefens uppfattning i föreliggande fråga och

avstyrker därför motionen i denna del.

24 § 2 mom.

Enligt gällande förordning definieras linjetrafik såsom »yrkesmässig trafik

i regelbunden fart å viss vägsträcka».

Under förarbetena till 1930 års förordning behandlades bl. a. ett förslag, att

linjetrafik måtte bestämmas såsom »regelbunden yrkesmässig trafik mellan

vissa orter». Förslaget motiverades därmed, att man för framtiden syntes

hava att i större utsträckning än dittills förvänta godstrafik, som måhända

ej holle fullt bestämd turlista eller följde fullt bestämd vägsträcka, men

ändock avsåge att på ett regelbundet sätt besörja vissa bestämmelseorters varuutbyte.

1927 års motorfordonssakkunniga, som verkställde nyssnämnda förarbeten,

avstyrkte förslaget.

I en framställning, som behandlats av 1932 års trafikutredning, hemställde

länsstyrelsen i Malmöhus län örn samma bestämning av begreppet linjetrafik

som den senast omförmälda. Med det täta vägnät, som funnes i länet, förelåge

möjlighet att bedriva faktisk linjetrafik, som emellertid ej folie under lagens

bestämmelser för sådan trafik, enär smärre avvikelser från den vanligen använda

vägsträckan gjordes. Trafikutredningen anförde emellertid, att tillräcklig

anledning till ändring av gällande bestämmelser ej förefunnes.

Departementschefen anser det påkallat, att de särskilda bestämmelser och

villkor, som nu gälla beträffande linjetrafik, kunna tillämpas jämväl med avseende

å den automobiltrafik, som, i stort sett ohämmad, regelbundet bedrives

mellan vissa orter. En sådan tillämpning utgjorde också ett led i åtgärderna att

söka åstadkomma en sund reglering av konkurrensen mellan den yrkesmässiga

automobiltrafiken och järnvägstrafiken. Departementschefen föreslår därför

sådan avfattning av 24 § 2 morn., att under begreppet linjetrafik faller ej endast

trafik i regelbunden fart å viss vägsträcka utan jämväl trafik, som regelbundet

bedrives mellan vissa orter, även örn densamma framgår å olika vägsträckor.

Den ändrade innebörd av begreppet linjetrafik, som i propositionen föreslagits,

synes icke komma att få nämndvärd betydelse för den lojala trafiken.

Däremot synes den lämna ökad möjlighet att beivra den maskerade linjetrafik,

som nu flerstädes utövas. Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet den föreslagna

förändringen av definitionen å linjetrafik.

I detta sammanhang har inom utskottet diskuterats ett linjetrafiken berörande

särskilt spörsmål. Flerstädes förekommer det, att ett antal lantbrukare

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr SI.

13

eller en mejeriförening utbjuder körning av mjölk från de olika producenterna

till mejeriet på ackord, därvid körning kan erhållas till billigare pris än det,

som begäres enligt den taxa, vilken tillämpas av trafikutövare, som innehar

tillstånd till linjetrafik å den vägsträcka, där mjölkkörningen skall äga rum.

Därest omständigheterna äro sådana, att dylik ackordskörning anses skola

falla under begreppet linjetrafik enligt den föreslagna definitionen, vill utskottet

framhålla, att med hänsyn till nödvändigheten av att förbilliga lantbrukets

omkostnader ett verkligt behov av sådan körning kan anses föreligga.

Enligt utskottets mening synes därför denna ackordskörning i allmänhet ej böra

förhindras enbart av den anledningen, att någon trafikutövare redan innehar allmänt

tillstånd till linjetrafik å vägen förbi de platser, där mjölkkörningen är

avsedd att äga rum. Genom att i förekommande fall giva trafiktillståndet

för mjölkköraren sådan inskränkt omfattning, att detsamma kommer att avse

allenast körning av mjölk och möjligen andra lantbruksprodukter, synes vederbörande

länsstyrelse hava möjlighet att förhindra obehörig konkurrens med redan

förefintliga trafikföretag utan att därigenom billigare körning av mjölk

och andra lantbruksprodukter förhindras.

Vid behandlingen av 24 § har utskottet upptagit till avgörande de yrkanden,

som framställts i de likalydande motionerna I: 157 av herr Rosén m. fl.

och II: 308 av herr Nilsson i Göteborg m. fl. Motionärerna hemställa, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla örn utredning, i samband

med 1932 års trafikutredning eller annorledes, av frågan örn och på vad sätt

ett avgörande inflytande måtte beredas den kommunala förvaltningsmyndigheten

i stad vid beviljandet av tillstånd till linjetrafik inom stadens planlagda

område.

I motionerna framhålles bl. a. att, ehuru de kommunala förvaltningsmyndigheterna

ofta äro på det närmaste berörda och i sina uppgifter beroende av meddelade

tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik, framför allt i fråga örn linjetrafik,

som bedrives uteslutande inom stads planlagda område, dessa myndigheter

icke tillerkänts något nämnvärt inflytande på tillståndsgivningen. Det

funnes ingenstädes uttryckligen stadgat, att länsstyrelse över ansökan örn tillstånd

till linjetrafik å stads gator skulle höra vederbörande stadsfullmäktige,

än mindre att stadsfullmäktiges medgivande erfordrades för att anordna sådan

trafik. Särskilda olägenheter, även av ekonomisk innebörd, kunde uppstå

i de fall, då stad bedreve linjetrafik å gatorna inom sitt planlagda område

genom eget trafikverk, med vilket nya av länsstyrelsen koncessionerade privata

företag lätt råkade i konkurrensförhållande. Motionärerna föresloge därför —

utan att föregripa den föreslagna utredningen —- att 24 § i motorfordonsförordningen

kompletterades med en bestämmelse, som inrymde åt den kommunala

förvaltningsmyndigheten, i varje fall i städer med större territoriell utsträckning,

nödigt inflytande på beviljandet av rättigheter till att utöva linjetrafik

inom det planlagda området. Örn det icke läte sig göra att överflytta befogenheten

i fråga på stadsfullmäktige, torde det i alla händelser böra stadgas, att

sådant trafiktillstånd icke borde beviljas utan stadsfullmäktiges medgivande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

Utskottet.

I yttranden, som avgivits över motionärernas förslag, avstyrkes den föreslagna

utredningen av Överståthållarämbetet och 16 länsstyrelser. Tre länsstyrelser

— i Södermanlands, Gotlands och Älvsborgs län — ifrågasätta, att

beslutanderätt rörande linjetrafik, som uteslutande bedrives inom stads område,

skall kunna överflyttas till myndighet i stad. Utredning tillstyrkes av

länsstyrelsen i Hallands län. Jämväl länsstyrelsen i Västmanlands län tillstyrker

utredning men framhåller önskvärdheten av att därvid skillnad icke

göres mellan stads planlagda och icke planlagda område. Sistnämnda synpunkt

anföres även av länsstyrelsen i Gävleborgs län, som i likhet med länsstyrelsen

i Västernorrlands län förklarar, att den icke vill motsätta sig en

utredning. Länsstyrelsen i Kopparbergs län tillstyrker en förutsättningslös

utredning. — De flesta länsstyrelserna framhålla, att redan nu, utan att

direkta föreskrifter därom äro givna, de kommunala förvaltningsmyndigheternas

yttrande plägar inhämtas, innan beslut rörande sökt linjetrafiktillstånd,

som berör staden, fattas. Överståthållarämbetet och 7 länsstyrelser förklara

sig ej ha något att erinra mot en föreskrift, att stadsmyndighet ovillkorligen

skall höras, innan beslut i tillståndsfråga av nu förevarande slag meddelas. -—

Svenska stadsförbundet och Svenska spårvägsföreningen, som lämnats tillfälle

att avgiva yttrande, tillstyrka utredning.

Vid behandling av en ansökan örn tillstånd till linjetrafik, som berör en

stads planlagda område, torde det gälla att skilja mellan ett antal mot varandra

stridande intressen. Staden själv är därvid mången gång part i målet och

bör såsom sådan icke tillerkännas rätten att träffa avgörandet. Utskottet anser

sig därför icke kunna biträda motionärernas uppfattning, att den kommunala

förvaltningsmyndigheten bör beredas »avgörande inflytande» i det hänseende,

varom nu är fråga. Däremot vill utskottet ifrågasätta, huruvida det icke vöre

lämpligt, att sistnämnda myndighet tillerkändes större inflytande härutinnan

än som för närvarande är fallet. Utskottet tillstyrker därför en utredning av

frågan och örn på vad sätt ett ökat inflytande kan beredas den kommunala förvaltningsmyndigheten

i stad vid beviljande av tillstånd till linjetrafik inom

stadens planlagda område.

Allmänna synpunkter beträffande 25 §.

Vid trafikutredningens den 22 december 1932 avgivna betänkande fanns fogat

ett förslag till förordning örn ändring i vissa delar av motorfordonsförordningen.

Enligt detta förslag skulle 25 § erhålla följande lydelse:

1 mom. Vid meddelande av tillstånd till länstrafik skall bestämmas ort, å

vilken automobil, som brukas i trafiken, skall vara stationerad (stationsort).

För automobil, som användes i stadstrafik inom viss stad, vare staden stationsort.

2 mom. Innehavare av tillstånd till stads- eller länstrafik för befordran av

personer vare, såvida icke naturhinder föreligger eller eljest giltigt skäl för

vägran är för handen, skyldig att på anfordran utföra körning inom ett område,

som i samband med meddelande av trafiktillstånd fastställes av den

myndighet, som meddelat tillståndet, dock må, där så av särskilda omständig
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31. 15

heter påkallas, nämnda myndighet helt eller delvis medgiva befrielse från dylik

skyldighet.

3 mom. Innehavare av tillstånd till stads- eller länstrafik äger att utföra

körning efter beställning, som av honom mottagits å stationsorten.

4 mom. Har färd, varom i 3 mom. förmäles, avslutats utom stationsorten,

skall automobilen utan onödigt dröjsmål föras tillbaka till stationsorten. Vid

sådan återfärd må automobilen tagas i bruk för körning i riktning mot nämnda

ort.

5 mom. I den . mån ej annat föranledes av ovan i 2—4 mom. meddelade

bestämmelser, skall i stads- eller länstrafik använd automobil hållas tillgänglig

å stationsorten och må icke för erhållande av beställning å körning uppställas

eller kringföras utom denna.

I de likalydande motionerna I: 291 av herr Johan Bernhard Johansson samt

II: 463 av herr Wikström har hemställts, att riksdagen måtte bifalla propositionen

nr 193 med den ändring, att 25 § bör erhålla den lydelse, som trafikutredningen

föreslagit, med uteslutande dock i moment 3 av orden »av honom».

I sitt betänkande anförde trafikutredningen, att en reformering av länstrafikens

opåräknat vidsträckta verksamhetsfält vore nödvändig för att åstadkomma

en tillfredsställande ordning i fråga örn den yrkesmässiga biltrafiken.

Såsom en sammanfattning av det system för stads- och länstrafik, varom

trafikutredningen upptagit bestämmelser i 25 § av sitt förslag, framhöll trafikutredningen

följande:

De rättigheter och skyldigheter, som hittills varit knutna till ett visst trafikområde,

böra i stället knytas till viss stationsort. (Med sistnämnda uttryck

åsyftas — vilket för tydlighetens skull måhända bör nämnas — icke

allenast bilens uppställningsplats utan den geografiska enhet, vari denna ingår,

såsom t. ex. stad, köping, municipalsamhälle, stationssamhälle, kyrkby,

hamnplats eller annat av länsstyrelsen fastställt område.)

För allmänheten följer av den föreslagna ändringen icke någon inskränkning

i rätten att förskaffa sig bilar genom beställning från vilken stationsort

som helst (per telefon, brev, bud eller dylikt); och rätten att genom anrop

förfoga över en förut icke beställd bil vidgas.

Från trafikutövarnas synpunkt innebära de föreslagna bestämmelserna i

stort sett, att det system, som nu är gällande i stadstrafiken, utsträckes att

gälla även för länstrafiken. Utövarna av stadstrafik få genom det föreslagna

systemet ingen annan ändring i sina rättigheter än en viss utvidgning av

rätten till returkörning. Utövare av länstrafik inskränkas icke vare sig beträffande

rätten att efter å stationsorten mottagen beställning köra till vilken

ort som helst i enlighet med kundens önskan eller att efter en avslutad körning

upptaga returkörning i samma omfattning som vid stadstrafik. Däremot

inskränkes genom de föreslagna bestämmelserna trafikutövares rätt att

mottaga beställning å ort utom stationsorten. Även rätten att utbjuda automobil

till körning begränsas till stationsorten. Härav följer å andra sidan

skydd för å en viss stationsort befintliga trafikutövare mot konkurrens av yrkesutövare

från främmande ort, i det att dessa senare icke äga utbjuda

bilar till körning därstädes.

I huvuddrag synes oss alltså systemet innebära, att man, utan att vare sig

allmänheten eller den lojala yrkesutövningen på något kännbart sätt drabbas

av inskränkning utan tvärtom i samband därmed erhåller vissa fördelar, lik
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra la g ut slottets utlåtande Nr 31.

väl från det allmännas synpunkt blir i stånd att bättre än vad hittills varit

fallet förverkliga en sådan reglering av befintliga transportmöjligheter efter

transportbehoven, som bestämmelserna örn den yrkesmässiga trafiken avsett

att åstadkomma.

Departementschefen anför beträffande detta trafikutredningens system bl. a.

följande:

Utredningsmännens förevarande förslag innebär, såsom av dem framhållits,

ett genomförande av enhetliga bestämmelser för såväl stads- som länstrafik.

Det synes emellertid kunna ifrågasättas, huruvida förhållandena med avseende

å dessa båda slag av trafik äro så likartade, att en dylik åtgärd är befogad.

Man torde härutinnan, på sätt länsstyrelsen i Kopparbergs län framhållit,

böra beakta den väsentliga fördel, som för dem, vilka utöva stadstrafik, ligger

däri att de hava huvudparten av sin kundkrets inom ett begränsat område.

Även örn såsom stationsort för en automobil i länstrafik stundom kan anvisas

en i detta hänseende någorlunda jämförlig ort — exempelvis en köping

— skulle dock i regel stationsorten komma att utgöras av en plats, som icke

inom sig rymmer mera än en mindre del av den kundkrets, på vars uppdrag

örn körning trafikutövaren skulle hava sin bärgning; det må erinras örn ett

par av de av utredningsmännen själva lämnade exemplen: en kyrkby, en hamnplats.

Ehuru det icke torde kunna bestridas, att, på sätt utredningsmännen

framhållit, länsstyrelsernas möjligheter att överblicka tillgången å och behovet

av automobilkommunikationer å en viss ort eller inom en viss del av länet försvåras

till följd av storleken av de anvisade trafikområdena, vill det med hänsyn

till det anförda synas, att utredningsmännens förslag att i fråga örn länstrafik

städse knyta rätten att upptaga körning endast till stationsorten är ägnat

att ingiva vissa betänkligheter. Erinras må jämväl i detta sammanhang, att då

— såsom jag i det följande torde få närmare beröra — länstrafikbil icke må utbjudas

till körning i stad, varest automobilen icke tillika, enligt vederbörligt

tillstånd, brukas i stadstrafik, det av utredningsmännen förordade systemet torde

böra förutsätta, att all tillståndsgivning till yrkesmässig trafik samlas hos

länsstyrelserna, måhända med undantag för de största städerna. Då nämligen

enligt berörda förslag trafikutövarnas rättigheter helt knytas vid stationsorten,

därutinnan självfallet städerna bleve av den största betydelsen, torde

länsstyrelses rätt att förfoga över stad såsom stationsort för länstrafikbil icke

böra vara beroende av huruvida automobilen enligt dessförinnan av vederbörande

stadsmyndighet meddelat tillstånd må inom staden brukas i stadstrafik.

I likhet med exempelvis järnvägsstyrelsen och länsstyrelsen i Kronobergs

län vill jag för övrigt ifrågasätta, huruvida upphävandet av den rätt, som enligt

gällande bestämmelser tillkommer länstrafikutövare att under färd inom

trafikområdet upptaga passagerare eller gods, vore —■ så länge möjlighet till

hämtning och returkörning förefinnes i den omfattning, som även enligt utredningsmännens

förslag skulle vara fallet — av någon större praktisk betydelse

med avseende å konkurrensen olika trafikföretag emellan eller beträffande

prövningen av trafikbehovet. Å andra sidan torde, såsom länsstyrelsen i

Västernorrlands län framhållit, berörda rätt vara av betydelse för allmänheten,

särskilt i fråga örn de vidsträckta norrländska länen.

De synpunkter, åt vilka jag här givit uttryck, synas mig tala för att motorfordonsförordningens

bestämmelser örn trafikområden icke lämpligen böra undergå

någon förändring, innan det utredningsmännen givna uppdraget blivit

i sin helhet slutfört. Att det inom ramen av dessa bestämmelser i förekommande

fall fastställes mindre trafikområden än nu i allmänhet är fallet, överensstämmer

däremot med vad jag i det föregående anfört.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr SI.

17

Emellertid synas redan nu vissa åtgärder böra vidtagas i syfte att undanröja

några av de påtagligaste olägenheterna, som föranledas av den vidsträckta

omfattning, i vilken beträffande såväl länstrafik som stadstrafik rätt till hämtning

och returkörning föreligger.

Utskottet giver sin anslutning till den av departementschefen uttalade uppfattningen,

att gällande bestämmelser, enligt vilka beträffande länstrafik ett

trafikområde fastställes, icke för närvarande böra undergå någon förändring.

Spörsmålet sammanhänger med det åt trafikutredningen lämnade utredningsuppdraget

i dess helhet på sådant sätt, att resultatet av utredningen enligt utskottets

mening bör avvaktas, innan slutlig ståndpunkt till frågan örn ändring

av begreppet trafikområde intages.

För bestämmelserna i de olika momenten i 25 § lämnas redogörelse här

nedan.

25 § 1 mom. tredje stycket.

Departementschefen anför i huvudsak följande:

Rätt att inom ett visst område utöva yrkesmässig trafik lärer innebära, att

trafikutövaren där men — bortsett från rätten till returkörning — också e nd

a s t där äger utbjuda automobilen till körning. En utövare av länstrafik

äger följaktligen icke upptaga körning i en inom länet belägen stad, såvida icke

trafikutövaren tillika erhållit tillstånd att i staden utöva stadstrafik. Härav

lärer följa att, där ej sådant tillstånd lämnats, stad ej må anvisas såsom stationsort

för automobil i länstrafik. Å stationsorten måste nämligen självfallet

trafikutövaren äga upptaga körning. Det förfarande, som, på sätt framgår av ett

utav länsstyrelsen i Gävleborgs län avgivet yttrande, å en del håll vunnit tilllämpning,

eller att såsom stationsort för automobil i länstrafik anvisa stad,

varest automobilen ej må brukas i stadstrafik, synes därför näppeligen vara i

överensstämmelse med gällande föreskrifter. Det må visserligen medgivas, att

nyssnämnda länsstyrelse anfört skäl för en annan ordning, som icke kunna utan

vidare avvisas. Så länge rätten att medgiva tillstånd till stadstrafik tillkommer

vederbörande stadsmyndigheter —- och till en ändring därutinnan är jag

icke beredd att nu taga ställning — lärer emellertid det av länsstyrelsen förordade

förfaringssättet icke kunna givas hävd. Med hänsyn till de delade

meningar, som visat sig råda örn nu berörda spörsmål, har jag ansett i författningen

böra uttryckligen angivas, att för automobil, som brukas i länstrafik,

stad icke må anvisas såsom stationsort, såvida icke automobilen tillika där

brukas i stadstrafik. Ett stadgande därom, vilket bör såsom ett nytt stycke

fogas till 25 § 1 morn., skall givetvis icke äga tillämpning med avseende å

sådana fall, där stad redan anvisats såsom stationsort för länstrafikbil, ehuru

med densamma stadstrafik ej må utövas i staden.

I motionerna I: 291 och II: 463 hemställes örn tillstyrkande av trafikutredningens

förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1988. 9 sami. # avd. Nr 81. 2

Utskottet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr SI.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet, som icke har något att erinra mot det av Kungl. Maj :t föreslagna

nya stadgandet, vill understryka vad departementschefen yttrat därom, att

stadgandet icke skall äga tillämpning med avseende å sådana fall, där stad

redan anvisats såsom stationsort för länstrafikbil, ehuru med densamma stadstrafik

ej må utövas i staden.

25 § 2 mom.

Departementschefen anför:

Enligt nu gällande lydelse av 25 § 2 mom. förefinnes körplikt inom vederbörligt

trafikområde endast för innehavare av tillstånd till stads- eller länstrafik

för befordran av personer. Ofta är väl förefintligheten av körplikt utan

större betydelse. Fall förekomma emellertid, där innehavare av trafiktillstånd,

avseende godsbefordran, icke äro s. k. helyrkesutövare utan bedriva trafiken

endast då de själva finna så lämpligt eller på lediga stunder. Någon anledning

att av hänsyn till dylika trafikutövare underlåta att jämväl i fråga

örn godstrafik föreskriva körplikt torde icke föreligga; där emellertid i särskilda

fall skäl därtill förefinnas, bör det ankomma på de tillståndsbeviljande

myndigheterna att medgiva befrielse, helt eller delvis, från körplikt. På grund

av det anförda har jag, i enlighet med vad i några yttranden påyrkats, låtit

orden »för befordran av personer» utgå ur 25 § 2 mom.

I motionerna I: 291 och II: 463 föreslås, som förut nämnts, att riksdagen

måtte tillstyrka trafikutredningens förslag. Enligt detsamma föreligger körplikt

endast vid persontrafik. Med hänsyn till att begreppet trafikområde av

trafikutredningen borttagits har körskyldigheten föreslagits skola fastställas

att omfatta stätionsorten jämte en viss krets däromkring av den storlek, som av

den tillståndsbeviljande myndigheten bestämmes i samband med det att den

beviljar trafiktillstånd.

Utskottet finner för sin del betänkligheter icke möta mot att körplikten, på

sätt i Kungl. Maj:ts förslag föreslås, utsträckes till att gälla även i fråga örn

godstrafiken.

Såsom skydd för trafikutövaren mot vissa risker, som kunna vara förknippade

med fastställd körskyldighet, förefinnes redan enligt gällande förordning

och är avsedd att bibehållas den bestämmelsen, att körskyldigheten upphör,

då naturhinder föreligger eller eljest giltigt skäl för vägran att köra är

för handen. Kåtten att bedöma, huruvida så är fallet, tillkommer i första

hand trafikutövaren samt i sista hand domstol, örn trafikutövaren dit instämmes

under påstående att han underlåtit att fullgöra den skyldighet, som enligt

här ifrågavarande författningsrum åligger honom. Ett skydd mot dylika

risker för utövare av godstrafik torde därjämte kunna beredas genom att lämpliga

taxor för olika slags transporter fastställas.

25 § 3 mom.

Förevarande stadgande innehåller bestämmelser örn rätt till s. k. hämtning.

Enligt gällande förordning medgives däri innehavare av tillstånd till stads
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 81.

19

eller länstrafik rätt att i anledning av beställning, som av honom emottagits

å ort inom trafikområdet, utföra körning jämväl till ort utom detsamma.

Trafikutredningen anförde i fråga örn hämtningsrätter bl. a. följande:

Att den befogenhet, som genom 25 § 3 momentets bestämmelser tillerkänts

trafikutövarna, icke sällan, och särskilt då dessa genom att själva i telefon

eller på annat sätt utbjuda körning framkallat en beställning från kunden, utövats

på helt annat sätt och med helt andra verkningar än vad man vid lagfästande

av densamma avsett, synes vara otvivelaktigt. Då emellertid icke

desto mindre den befogenhet, som avses i nämnda stadgande, måste, där densamma

utövas för lojala ändamål, särskilt för allmänheten anses för en så

viktig förmån, att det synes uteslutet att förbjuda användningen av densamma,

synes någon annan utväg icke i detta sammanhang stå övrig än att acceptera

de olägenheter, som följa av nämnda rätt. Oaktat berörda nackdelar

av den i 25 § 3 mom. förekommande bestämmelsen, hava vi därför icke ansett

oss kunna föreslå någon ändring, syftande till att inskränka däri omförmälda

rätt annat än så till vida, att beställningen bör hava av trafikutövaren

mottagits å stationsorten och icke allenast, såsom för närvarande är medgivet,

inom trafikområdet.

Departementschefen framhåller, som förut nämnts, att vissa åtgärder böra

vidtagas redan nu, innan det åt trafikutredningen givna uppdraget blivit i

sin helhet slutfört, i syfte att undanröja några av de påtagligaste olägenheterna,

som föranledas av den vidsträckta omfattning, i vilken beträffande

såväl länstrafik som stadstrafik bl. a. rätt till hämtning föreligger. Departementschefen

anför vidare, bl. a.:

Jag finner mig icke böra föreslå någon ändring i nu gällande bestämmelser

om hämtning, så vitt angår trafik, som avser personbefordran. Dels lärer

denna trafik — örn linjetrafiken är här icke fråga -— vara av mindre betydelse

i fråga örn konkurrensen mellan å ena sidan automobiler samt, å andra

sidan, järnvägar och sjöfart, och dels kunna med avseende å persontrafiken

föreligga omständigheter, som göra det olägligt att för hårt binda automobiler

i dylik trafik vid på förhand fixerade trafikområden.

Yad åter angår stads- och länstrafik för godsbefordran vill det synas, att

densamma uteslutande bör tillgodose trafikbehovet inom trafikområdet. I

sådant avseende bör visserligen medgivas, att automobil, som brukas i dylik

trafik, må efter beställning, som mottagits inom trafikområdet, från ort inom

detsamma befordra gods till vilken ort som helst ävensom från ort utom trafikområdet

avhämta gods för befordran till ort inom detsamma; i båda fallen

torde nämligen transporterna tillgodose det egna trafikområdets behov.

Däremot synes, även örn dylik beställning skett, innehavare av trafiktillstånd

icke böra medgivas rätt att å ort utom trafikområdet hämta gods för befordran

till annan ort utom trafikområdet. En innehavare av tillstånd till länstrafik

i Jönköpings län — jag anknyter till ett av utredningsmännen anfört

exempel — bör följaktligen vid körning till Stockholm äga att var som helst

inom Jönköpings län (dock icke i stad, såvida han ej tillika har tillstånd till

stadstrafik i densamma) avhämta gods men däremot icke att avhämta dylikt

utanför länsgränsen.

Hämtning av gods utom trafikområdet synes under en och samma körning

böra få äga rum å endast en ort. Möjligheten att hålla hand över, att

icke inom andra trafikområden gods systematiskt upptages i annan omfattning

än här förutsatts, synes eljest bliva väsentligen minskad.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr SI.

Utskottet.

Beställning skall självfallet få upptagas jämväl av annan än tillståndshavaren

själv. Härutinnan lärer emellertid de nu i momentet förekommande

orden »av honom» hava givit anledning till tvekan. Dessa ord torde kunna

uteslutas, i samband varmed åt momentet bör givas sådan avfattning, att

därav framgår, att körning, som där avses — således jämväl vid persontrafik

•—■ ej må taga sin början å ort utom trafikområdet.

Departementschefen anför vidare, att en begränsning av hämtningsrätten

på sätt han förordat torde böra kompletteras med en motsvarande begränsning

i rätten till returkörning.

I motionerna 1: 291 och II: 463 föreslås, att riksdagen måtte tillstyrka trafikutredningens

förslag med uteslutande dock av orden »av honom».

Utskottet tillstyrker det av Kungl. Majit framlagda förslaget såsom innefattande

ett försök att i någon mån stävja den osunda godstrafik, som för närvarande

i stor utsträckning utövas. Utskottet förutsätter, att länsstyrelserna, i

fall där sådant kan vara erforderligt till förekommande av att de föreslagna bestämmelserna

skola få alltför restriktiv karaktär, komma att tillse, att trafikområdena

göras tillräckligt stora ävensom att i gränstrakter mellan olika

län ett naturligt trafikområde, bestående av delar av två eller flera län,

tillskapas. Sistnämnda spörsmål förutsätter givetvis ett samförstånd mellan

de länsstyrelser, vilkas områden därav beröras.

25 § 4 och 5 mom.

4 mom. i gällande förordning lyder: »Har automobil tagits i bruk för körning

utom stationsorten, skall automobilen, sedan körningen avslutats, utan

onödigt dröjsmål föras tillbaka till stationsorten.» I 5 mom. återfinnes bestämmelse

örn s. k. returkörning, d. v. s. föreskrift att, om färd avslutats å

ort utom trafikområdet, automobilen å sådan ort må tagas i bruk för körning

direkt tillbaka till trafikområdet.

Trafikutredningen anförde, att i fråga om returkörning en påfallande olikhet

i rättsställning förelåge mellan utövare av stadstrafik, å ena, och utövare

av länstrafik, å andra sidan, samt framhöll vidare bl. a.:

De förra äro sålunda efter körning, som avslutas utom staden, skyldiga att

återvända till densamma utan rätt att upptaga körning till annan plats än

denna; de senare äro däremot, örn körning från stationsorten avslutas på någon

ort inom länet (= trafikområdet), oförhindrade att på denna ort upptaga

körning till vilken plats som helst inom eller utom trafikområdet, och

om körningen avslutas på ort utom länet, äger länstrafikutövare att på sistnämnda

ort upptaga körning till vilken plats som helst inom länet. Från allmänhetens

synpunkt sedd innebär denna bestämmelse, att en utom stationsorten

befintlig bil, som icke dessförinnan beställts på bilens trafikområde,

kan efter avslutad körning anropas allenast å vändpunkten och endast för

färd till bilens trafikområde, d. v. s. örn bilen är insatt i stadstrafik, allenast

för färd till staden, men om bilen är stationerad å landsbygden inom det län,

varom för tillfället är fråga, att bilen får tagas i bruk för färd vart som helst

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr SI.

21

inom eller utom länet. En sådan olikhet synes icke av sakliga skäl motiverad

och torde icke böra bibehållas. Vid utformandet av nya bestämmelser i

ämnet skulle man emellertid enligt vår mening gå för långt, om returkörning

finge ske allenast till stationsorten. Vi hava avgränsat rätten till returkörning

med orden, att automobil vid återfärd må tagas i bruk för körning »i

riktning mot stationsorten». Härmed åsyfta vi dels att resande kan såväl

upptagas som avlämnas var som helst under återfärden till stationsorten,

dels att någon avvikelse från den genaste vägen tillbaka till stationsorten

icke bör föranleda straffansvar.

Trafikutredningen ansåg vidare, att 25 § borde kompletteras med bestämmelser,

avsedda att reglera rätten för trafikutövare att uppställa bilen för erhållande

av körning. Omfattningen och innebörden av denna rätt kunde visserligen

måhända härledas av ett jämförande studium av övriga i detta sammanhang

meddelade bestämmelser, men till förebyggande av att hos yrkesutövarna

ovisshet örn vad som i detta avseende vore gällande rätt förelåge syntes trafikutredningen

en uttrycklig bestämmelse vara att föredraga framför tystnad i

lagen på denna punkt. Bestämmelser härutinnan upptogos som ett 5 morn., sedan

i ett 4 mom. intagits stadganden, avsedda att motsvara gällande 4 och 5 mom.

Departementschefen förklarar, att bestämmelserna örn returkörning komplettera

föreskrifterna rörande hämtning, samt anför beträffande returkörning, att

i fråga örn godstrafik automobil bör få tagas i bruk endast å den ort utom

trafikområdet, varest den första körningen avslutats. Vidkommande det av

trafikutredningen föreslagna 5 mom. framhåller departementschefen, att det

synes honom, som örn detta stadgande kan undvaras. Vad i detsamma föreskrivits

torde följa redan av innehållet i gällande 25 § 4 morn., i vilket ändring

ej föreslås enligt Kungl. Maj:ts förslag.

I motionerna 1:291 och 11:463 hemställes, att riksdagen måtte tillstyrka

trafikutredningens förslag.

Utskottet, som anser de i Kungl. Maj :ts förslag upptagna nya bestämmelserna

angående returkörning utgöra komplement till de av utskottet tillstyrkta

nya stadgandena i fråga örn hämtning i 25 § 3 morn., uttalar sin anslutning till

vad departementschefen anfört beträffande såväl 4 mom. som 5 mom. i 25 §.

Möjligen kan ifrågasättas någon omformulering av 5 mom. i syfte att undvika

felaktig tolkning av uttrycket »sådan ort», örn vilket uttrycks rätta innebörd

enligt vad av propositionen framgår i vissa fall olika uppfattningar gjort sig

gällande.

27 § 6 mom.

Utskottet tillstyrker förslaget men vill understryka departementschefens uttalande

att föreskrifter i förevarande hänseende icke böra givas alltför vidsträckt

innebörd.

Utskottet.

Utskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

Utskottet.

Utskottet.

Utskottet.

27 § 8 mom.

För att underlätta erforderlig kontroll över efterlevnaden särskilt av de bestämmelser,

som skola gälla beträffande arbetstiden för förare av automobil i

yrkesmässig trafik samt i fråga örn de för godstrafik föreslagna särskilda bestämmelserna

angående bämtning ock returkörning, finner utskottet lämpligt,

att bestämmelser om förande av trafikbok intagas i motorfordonsförordningen.

Utskottet tillstyrker av denna anledning Kungl. Maj:ts förslag härutinnan. Det

synes utskottet ur kontrollsynpunkt tillräckligt, om i en dylik trafikbok, vilken

bör givas sådan uppställning, att dess förande ej blir onödigt betungande,

införas noggranna uppgifter rörande förarens arbetstid ävensom kortfattade anteckningar

i fråga örn godstransporter, som till någon del verkställas utanför

trafikområdet.

29 a §.

Att yrkesmässig uthyrning av automobiler, beträffande vilken slags rörelse

särskilda bestämmelser för närvarande icke finnas intagna i motorfordonsförordningen,

göres till föremål för rättslig reglering finner utskottet vara synnerligen

av behovet påkallat. Utskottet tillstyrker helt de av Kungl. Majit

härutinnan föreslagna bestämmelserna men vill dock ifrågasätta, huruvida icke

ytterligare garantier kunna anses erforderliga till skydd mot den farliga trafik,

som tack vare möjligheten för ovana och ansvarslösa förare att förhyra automobil

för tillfälliga körningar mången gång förekommer.

övergångsbestämmelserna.

Enligt utskottets mening bör, sedan ändringar vidtagits i en förordning med

så vidsträckt tillämplighet som motorfordonsförordningen, någon tid förflyta,

innan de nya bestämmelserna träda i kraft, så att desamma dessförinnan kunna

hinna komma till allmänhetens kännedom samt de omläggningar i olika trafikhänseenden,

som betingas av de nya bestämmelserna, i tid kunna vidtagas. Med

hänsyn härtill föreslår utskottet, att förordningen örn ändring i vissa delar av

motorfordonsförordningen icke skall träda i kraft förrän den 1 januari 1934.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anmäla,

att vid granskning av det vid förevarande proposition fogade

förslaget till förordning örn ändring i vissa delar av motorfordonsförordningen

den 20 juni 1930 (nr 284) riksdagen ej funnit

skäl att mot detsamma göra andra erinringar än utskottet

i detta utlåtande upptagit,

B) att de i ämnet väckta motionerna I: 22, I: 34, Ii 291 och

11:463, i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad

utskottet ovan under A) hemställt, icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda, samt

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr SI.

23

C) att riksdagen, med anledning av motionerna 1:157 och

II: 308, ville i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte föranstalta örn utredning, i samband med 1932 års

trafikutredning eller annorledes, av frågan örn och på vad sätt

ett ökat inflytande må beredas vederbörande kommunala myndighet

i stad vid beviljande av linjetrafik inom stadens planlagda

område.

Stockholm den 19 maj 1933.

På andra lagutskottets vägnar:

KARL MAGNUSSON.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Linder*, von Geijer, Öhman och Norman, fröken

Hesselgren samt herrar Olof Carlsson*, K. W. Bodin och Löfvander;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Magnusson i Kalmar,

Hage, Wallerius, Olovson i Västerås, Österström*, Hansson i Trollhättan och Gardell

i Gans*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Löfvander, K. W. Bodin, Gardell i Gans och Wallerius, vilka anfört:
a)

beträffande 25 § i förslaget:

Det har i utskottet upplysts, att den pågående trafikutredningen (med undantag

för frågan örn sjöfartens förhållanden) väntas bli slutförd nästa sommar.

Det måste under sådana förhållanden anses onödigt och olämpligt att vidtaga

de ändringar, som här föreslagits, innan kommitténs utredning föreligger. Med

de föreslagna åtgärderna kommer man, enligt vår mening, icke heller att vinna

det man åsyftar, nämligen förbättring av järnvägarnas ekonomi, men däremot

skapas svårigheter för trafikutövarna och ökade kostnader för trafikanterna.

Den i 25 § 2 mom. föreslagna körplikten synes ej vara erforderlig, då det

icke kunnat påvisas, att tillståndshavare bruka vägra körning vid beställning.

I vissa fall vore det dessutom orimligt att föreskriva dylik körplikt, t. ex. örn

en tillståndshavare åtagit sig regelbunden mjölktransport eller liknande arbete

och därutöver endast i ringa omfattning utför körning för sina grannar. Körplikt

bör liksom hittills begränsas till persontrafiken.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

Vad som stadgas i 25 § 3 mom. örn förbud mot hämtning å mera än en ort

utom eget trafikområde vid samma körtur kommer att medföra onödig tomkörning

och därmed ökade transportkostnader för den trafikerande allmänheten.

Med anledning av det anförda ha vi ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte i sitt yttrande över Kungl. Maj:ts förevarande

proposition avstyrka de föreslagna ändringarna av

25 §.

b) beträffande 27 § 8 morn.:

Den i 27 § 8 mom. föreskrivna trafikboken torde icke kunna anses vara av

behovet påkallad. Någon anledning från allmänhetens synpunkt att införa en

dylik trafikbok föreligger icke, då det i regel råder ett förtroendefullt samarbete

mellan dem som utöva godstrafik och den trafikerande allmänheten. Då

det för övrigt måste anses osympatiskt, att denna trafikbok, såsom nämnes i propositionen,

skulle användas som bevismaterial mot föraren, vilket torde sakna

motstycke i fråga örn andra näringsutövare, ha vi ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte i sitt yttrande över Kungl. Maj:ts förevarande

proposition avstyrka det i 27 § 8 mom. föreslagna stadgandet

örn skyldighet att föra trafikbok.

Stockholm 1933. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

331379

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.