Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i 21 kapitlet 3 § lagen örn delning av jord å landet.

1933-02-21 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1933:7, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i 21 kapitlet 3 § lagen örn delning av jord å landet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

1

Nr

7.

Ankom till riksdagens kansli den 124 februari 193S kl. 9 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i 21 kapitlet

3 § lagen örn delning av jord å landet.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion,

nr 243, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Jonsson i Eskilstuna

m. fl. hemställt, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i 21 kapitlet

3 § i lagen den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet, i vilket lagrums

tredje stycke stadgas, att val av ägodelningsnämndemän »verkställes

genom valmän, som på föranstaltande av ägodelningsdomaren utses

å kommunalstämma av de i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigade,

som där äga eller innehava jordbruksfastighet», att satsen

»som där äga eller innehava jordbruksfastighet» strykes.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen.

Gällande bestämmelser i ämnet äro följande:

.Ägodelningsrätt består enligt 21 kap. 2 § jorddelningslagen av ägodelningsdomare

såsom ordförande samt tre ägodelningsnämndemän. Ägodelningsnämndemännen,

som böra vara allmänt betrodda, i lanthushållning

kunniga och med ortens förhållanden väl förtrogna män, skola vara valbara

till nämndemansbefattning vid häradsrätt i domsagan samt ej hava

uppnått sextiofem års ålder.

21 kap. 3 § innehåller bland annat följande bestämmelser. Ägodelningsnämndemän

utses för sex år, till ett antal av sex i domsaga, som består

av allenast ett tingslag, och tre för varje tingslag i övriga domsagor. Avgår

ägodelningsnämndemän under tjänstgöringstiden, skall val avse återstående

del av samma tid. Val äger rum å tingsstället inför häradsrätten.

Valet verkställes genom valmän, som på föranstaltande av ägodelningsdomaren

utses å kommunalstämma av de i kommunens allmänna angelägenheter

röstberättigade, som där äga eller inneliava jordbruksfastighet.

I köping, som utgör egen kommun, tillkommer rösträtt envar i kommunens

allmänna angelägenheter röstberättigad. Vid utseende av valmän

äger varje i valet deltagande en röst.

I 6 kap. 16 § lagen den 12 maj 1917 örn fastighetsbildning i stad stadgas,

bland annat, att stad, där rådhusrätt ej finnes, lyder under ägodelningsrätten

i den domsaga, staden i judiciellt hänseende tillhör. Vad enligt

21 kap. 3 § i lagen om delning av jord å landet gäller för köping i fråga

om utseendet av valmän för val av ägodelningsnämndemän skall äga motsvarande

tillämpning beträffande sådan stad.

21 kap. 4 § lagen om delning av jord å landet innehåller bestämmelser

bland annat därom, att vid val av ledamot i ägodelningsrätt varje valBihang

till riksdagens protokoll 19,13. 9 sami. 2 aud. Nr 7 ff.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

man äger en röst ävensom att omröstningen skall verkställas med slutna

sedlar.

Slutligen stadgas i 21 kap. 6 § i sistnämnda lag, att av de till ägodelningsnämndemän

valda skola tjänstgöra de tre, som av ägodelningsdomaren

för varje gång kallas därtill, ävensom att, därest ägodelningsrättens

sammanträde skall hållas vid syn på stället, de närmast boende nämndemännen

böra företrädesvis kallas att tjänstgöra, samt i samma kapitels

9 §, att ledamot i ägodelningsrätt skall, örn lian ej förut avlagt domared.

avlägga sådan ed innan lian inträder i tjänstgöring.

Ägodelningsdomaren och ägodelningsnämndemännen hava vid omröstning

i rätten var sin röst.

Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition till 1926 års riksdag med

förslag till lag örn delning av jord å landet m. m. väcktes inom första

kammaren av herr Lindhagen en motion, nr 249, uti vilken hemställdes,

att riksdagen ville besluta den ändring i jorddelningsförslaget, att ägodelningsrättens

ledamöter måtte utses genom val av alla kommunalt röstberättigade.

I sitt i ärendet avgivna utlåtande, nr 1, anförde första särskilda utskottet

beträffande ifrågavarande yrkande följande. Utskottet ansåge, att

ägodelningsrätternas huvudsakligaste uppgift vore att pröva jordbruket

berörande förhållanden och kunde därför ej förorda bifall till motionen.

Reservation anfördes, däri yrkades, att den ifrågavarande bestämmelsen

i jorddelningslagen måtte erhålla följande lydelse: »Valet verkställes

genom valmän, som på föranstaltande av ägodelningsdomaren utses å

kommunalstämma av de i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigade.

»

Ändringsförslaget avslogs av riksdagen.

Uti en vid 1930 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 253,

hemställde herr Karlsson i Munkedal m. fl., att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla örn skyndsam utredning angående vissa

ändrade bestämmelser för val av gode män vid lantmäteriförrättningar

samt av ledamöter i ägodelningsrätt jämte övriga hithörande spörsmål

ävensom örn framläggande för riksdagen av de förslag i ärendet, vartill

utredningen kunde giva anledning.

I motiveringen till berörda hemställan anfördes bland annat följande:

: Gode män vid lantmäteriförrättningar valdes på landet å kommunalstämma,

därvid endast den hade rösträtt, som i kommunen innehade under

ägande- eller nyttjanderätt i mantal satt jord. På grund av dessa

bestämmelser ville det synas, som om skiftesgodemännen finge en viss

ensidig inriktning, även örn deras arbete vid förrättningarna utfördes under

edlig förpliktelse. Vid avstyckning av lägenheter enligt ensittarlagen

förekomme det ganska ofta, att i fråga örn jordvärde och dylikt gode

männen hade mot lägenhetsägarna en diametralt motsatt inställning.

Vad som sagts örn gode männen gällde i lika hög eller högre grad beträffande

ledamöterna i ägodelningsrätt. Billighet och rättvisa krävde,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

3

att utredning företoges, om det icke på detta område kunde beredas möjlighet

för de svagaste att få sina intressen bättre tillvaratagna. Beträffande

ägodelningsrättens sammansättning vore det högeligen önskvärt,

att den bestämmelsen infördes, att minst en av de tre ledamöterna skulle

vara representant för de små tomt- och lägenhetsinnehavarna.

Andra lagutskottet yttrade i sitt över motionen avgivna utlåtande,

nr 10:

»Motionärerna synas hava förutsatt, att rösträtt vid val av gode män

och ägodclningsnämndemän allenast tillkommer innehavare av i mantal

satt jord. Utskottet vill med anledning härav erinra, att rösträtt tillkommer

ägare eller innehavare av jordbruksfastighet, oberoende av den

ordning vari sådan bildats, alltså även ägare och innehavare av sådan

jordbruksfastighet, som uppkommit genom avsöndring eller avstyckning.

Utskottet vill vidare framhålla, att hinder ej föreligger att till gode män

och ägodelningsnämndemän välja ägare eller innehavare av avsöndrad

eller avstyckad jordbruksfastighet. Villkor för valbarhet är nämligen,

såsom ovan nämnts, i fråga örn gode man, att han skall vara i lanthushållning

kunnig, boende inom kommunen och valbar till nämndeman,

samt i fråga örn ägodelningsnämndemän, att han skall vara allmänt betrodd,

i lanthushållning kunnig och med ortens förhållanden väl förtrogen

samt valbar till nämndemansbefattning vid häradsrätt i domsagan.

För ändring av nu gällande regler hava motionärerna enligt utskottets

mening ej anfört sådana skäl, att utskottet ansett sig böra förorda det av

dem framställda yrkandet. Utskottet får fördenskull hemställa, att förevarande

motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.»

Mot utskottets beslut reserverade sig herr Sigfrid Hansson m. fl., vilka

av anförda grunder ansågo skäl tala för, att val av gode män vid lantmäteriförrättningar

och valmän för utseende av ledamöter i ägodelningsrätt

verkställdes av kommunalfullmäktige eller å kommunalstämma av

de i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigade. Riksdagen

borde enligt reservanternas mening i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

örn utredning och förslag till ändring av gällande lagbestämmelser i överensstämmelse

härmed.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Rösträtt vid utseende av de valmän, som i sin tur skola Välja ägodelningsnämndemän,

tillkommer i allmänhet å landet allenast dem, som äga

eller innehava jordbruksfastighet. Denna bestämmelse har tillkommit

med hänsyn till den omständigheten, att ägodelningsrätten företrädesvis

har att behandla de säregna mål, som sammanfattas under benämningen

jorddelningsmål. I fråga örn dessa mål är ägodelningsrätten på landet

första instans. Åt denna domstol har genom'' den så kallade ensittarlagen

därutöver anförtrotts uppgiften att vara andra instans i ensittarmål.

Bärande skill hava enligt utskottets åsikt icke förebragts för den meningen,

att iigodelningsrättens sammansättning bör ändras med anled

ning ai'' det uppdrag, som givits denna domstol i ensittarlagen. Utskot
-

Utskottet,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

tet har verkställt utredning beträffande den omfattning, vari ägodelningsrätter

till följd av tvist örn löseskillingens belopp haft att taga befattning

med de under åren 1926—1932 avslutade ensittarförrättningarna

inom Södermanlands, Stockholms och Uppsala län. Av utredningen framgår,

att inom nämnda län under ifrågavarande år avslutats tillhopa 469

ensittarförrättningar. Av dessa hava 18 eller omkring 3.8 procent överklagats

till ägodelningsrätt för vinnande av ändring rörande löseskillingens

storlek. I dessa 18 ensittarmål har ägodelningsrätt fastställt den

av förrättningsmännen bestämda löseskillingen i 4, höjt den i 4 samt

sänkt den i 10 fall. Av de ifrågavarande 18 målen hava 13 fullföljts till

Kungl. Majit. Uti dessa 13 mål hade ägodelningsrätt fastställt den av

förrättningsmännen bestämda löseskillingen i 3, höjt den i 3 samt sänkt

den i 7 fall. Kungl. Majit Ilar däremot fastställt förrättningsmännens

löseskilling i 8, höjt den i 4 samt sänkt den i 1 fall.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner sig utskottet sakna anledning

att förorda det i motionen framställda yrkandet.

Utskottet får fördenskull hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 februari 1933.

På andra lagutskottets vägnar i

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder*, Frändén*, Sam Larsson*, Öhman,

Lindhagen*, Norman* och P. Sandström;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Magnusson i Kalmar, Hage, Johanson

i Hallagården, Wallerius, Olovson i Västerås, Österström* och Hansson i Trollhättan*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herr Linder;

2) av herrar Hage, Magnusson i Kalmar, Olovson i Västerås, Norman

och Hansson i Trollhättan, vilka anfört följande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7. 5

»Det kan icke vara en tillfredsställande rättsordning, att ensittarefrågor

— där jordägarens och ensittarens intressen stå mot varandra — i

andra instans handläggas av nämndemän i ägodelningsrätt, valda så att

endast det ena intresset, jordägareintresset, har rätt att bli representerat.

Säkerligen skulle en större tilltro till rättens opartiskhet kunna vinnas,

örn även representanter för ensittarna eller dem mera närstående samhällskategorier

kunde få deltaga i nämnda handläggning. Det bör enligt

vår mening undersökas, örn detta mål kan nås, antingen därigenom, att

ägodelningsrätten vid behandling av ensittarefrågor förstärkes med representanter

av här nämnt slag, eller ock att en annan och pa annat sätt

vald andra instans för nämnda frågors behandling skapas.

Under hänvisning till denna motivering hemställes alltså,

att riksdagen måtte hos Kungl. Majit begära en utredning

i frågan.»

3) av herr Lindhagen, som, med instämmande i den av herr Hage m. fl.

avgivna reservationen, tillika anfört följande:

»Statsmakten bör vara angelägen att söka rätta det missförhållande,

som här obestridligen äger rum. De upprepade kraven på dettas undanröjande

ådagalägga också, att denna fråga oupphörligt kommer tillhaka.

Under ägodelningsrättens domvärjo har införts en tvist, som ej är avpassad

efter ägodelningsrättens allmänna kompetens. Här föreligger en

tvist mellan ägaren till jord och ägaren till ett hus örn det skäliga värdet

på den tomt, som husägaren är berättigad att förvärva. Det ligger i sakens

natur, att jordägarna i orten icke rättvisligen böra få vara ensamma

domare i denna sak. Inom lantmäteristyrelsen har även för några år

sedan till mig framförts, att på grund av styrelsens egen erfarenhet en

sådan ordning ledde på månget håll till ett oskäligt uppskattande av tomtpriset.

I andra speciallagstiftningar har tagits hänsyn till ett sådant motståndsferhållande

vid utformande av domstolens sammansättning.

Någon anledning förefinnes således icke att låta ägodelningsrättens bisittare

utväljas på grundvalen av allmän rösträtt. Däremot är det påkallat,

att domstolen vid behandling av ensittarmål sammansättes på ett

särskilt sätt. Det synes mig enklast kunna ske så, att vid valförrättningför

utseende av valnämnd tillika övriga i denna omröstning icke deltagande

kommunalt röstberättigade ilga tillsätta en annan valnämnd med

uppgift att utse två eller åtminstone en bisittare, som skall deltaga med

de övriga i avgörandet av mål rörande ensittarlagens tillämpning.

Utskottet har åberopat en statistik över antalet ensittarförrättningar

inom Södermanlands, Stockholms och Uppsala län under sista sju åren

samt en summarisk uppgift över deras överklagande och resultatet därav.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

Ingen kommentar fogas till dessa siffror. Meningen är väl sålunda, att

de skola tala för sig själva.

Måhända vill utskottet därmed göra gällande, att de 451 ej överklagade

förrättningarna utvisa, att parterna får antagas hava varit nöjda med

jordvärderingen. I sådant fall har utskottet ställt sig utanför livets realiteter.

En mängd människor, kanske de flesta, nå ej fram till någon

rättsskipning på grund av sin hjälplöshet och fattigdom. Den del av

svenska folket, som vågat och kunnat hänvända sig till första instans,

resignerar till större delen, även örn de förlora. Deras hjälplöshet och fattigdom

och mången gång även misstro till rättsskipningen avhåller dem

från att gå till högre instans. Örn i detta fall man skulle försöka sig på

någon gissningstolkning av det stora antalet icke överklagade förrättningar,

så skulle det kunna vara, att då jordägarna, som i allmänhet äro

mindre obemedlade och hjälplösa än ensittarna i de vanligen små husen,

ansett sig ej höra överklaga förrättningarna, så beror det på, att de övervägande

fått betalt ungefär vad de önskat.

Vad utskottet vill komma till med sina stackars 18 överklagade förrättningar

ligger också i det fördolda. De visa ju endast en tillämpning av

det gamla livsödet icke minst inom rättsskipningen: »lyckan kommer, lyckan

går, lycklig den, som lyckan får». Utskottet vet dock, att rättsskipningens

gudinna har en hindel örn ögonen. Utskottet förstår nog också,

att i mål, som rör jorden på ett visst ställe, blir denna hindel ogenomträngligare

ju högre upp klagoinstansen befinner sig från jorden. Slutligen

inser utskottet förmodligen i det vardagliga samspråket utanför

de officiella intressedebatterna inom utskottet, att örn ägodelningsrätten

i ensittarmål bestods av statsmakten med en mera opartisk sammansättning,

så skulle den svagare parten, vars intressen ej blivit i domstolens

sammansättning tillgodosedda, likaväl som ägt rum med motpartens, vinna

större tillit till ägodelningsrätten samt från ensittarnas sida således

rättvisligen föranledas även ett talrikare överklagande i mån av råd från

dem, då de tappat vid förrättningen.

Även den senare överskuggas för övrigt företrädesvis av jordägarintresset

genom gode männen oell villkoren för deras utseende. I lagen örn delning

av jord på landet föreskrives nämligen i 2 kap. 6 § att sådan god man

»skall vara i lanthushållning kunnig». Detta är likaledes en omaka bestämmelse

i ensittarmål. Det har motionerats i riksdagen även örn ändring

i detta förhållande och det var därom erinran gjordes i lantmäteristyrelsen

vid mitt förutnämnda samtal med vederbörande därstädes.

Denna angelägenhet bör således också övervägas av regeringen i sammanhang

med prövning av en i följd av förevarande motion föranledd riksdagsskrivelse.

Emellertid, icke ens i det sociala lagutskottet kan vinnas så mycken

hänsyn för en verklig rättsordning, som i detta fall upprepade gånger påkallats

och kommer att påkallas. Varje sådant litet utslag av tidens vä
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

7

sende utgör en erinran om krisen i det parlamentariska systemet och vidgar

tvekan örn parlamentarismen kan skänka det så kallade folket något

uppbyggande arbete ens i det lilla.

Jag hemställer alltså,

att riksdagen begär Kungl. Maj:ts övervägande örn

ändring i motionens syfte av bestämmelserna för ägodelningsrätternas

sammansättning vid prövning av

besvär över tillämpning av ensittarlagen.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.