Sök i Ratio Lex

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2

1933-03-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1933:2, Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 14 mars 1933 kl. 11 f. m.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande, nr 2,

i anledning av väckt motion angående åtgärder till förhindrande

av skenförsäljningar av svenska fartyg.

I en inom andra kammaren väckt och till dess tredje tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 296, har herr Lindberg i Stockholm m. fl. hemställt,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa örn vidtagande

av åtgärder, som förhindra skenförsäljningar av i motionen angiven art

av svenska fartyg.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

I motionen omnämnes, att Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska

maskinbefälsförbundet, Sveriges radiotelegrafistförening och Svenska

sjöfolksförbundet i gemensam skrivelse till statsrådet och chefen för handelsdepartementet

den 5 januari 1933 hemställt örn vidtagandet av åtgärder

till förhindrande av skenförsäljningar av svenska fartyg till utlandet,

över denna framställning har kommerskollegium, efter att i ärendet hava

hört Sveriges redareförening, Sveriges segelfartygsförening och Stockholms

rederiförening, den 27 februari 1933 avgivit anbefallt utlåtande.

Kommerskollegium har samtidigt till utskottet, som i vederbörlig ordning

begärt yttrande av kollegium över här ifrågavarande motion, översänt

avskrift av sitt nyssnämnda utlåtande med därtill hörande bilagor och

under åberopande av dessa handlingar hemställt, att motionen icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Kommerskollegium har i sitt utlåtande i frågan anfört i huvudsak

följande:

Vid bedömandet av spörsmålet, huruvida de förhållanden, varom här

vore fråga, vore av beskaffenhet att böra föranleda särskilt ingripande

från statsmakternas sida, borde till en början beaktas, att sjöfarten i flertalet

länder och även i Sverige sedan en längre tid befunne sig i ett krisläge

av utan tvivel mycket allvarligt slag, som bland annat föranlett fartygsuppläggningar

i avsevärd och efter hand ökad omfattning. Av hela

det svenska fartygstonnaget örn 300 tons bruttodräktighet och däröver,

sådant detta förelåg vid 1931 års slut, vore vid utgången av sistlidne

januari månad till antalet omkring 22 procent och till bruttodräktigheten

mellan 17 och 18 procent upplagt.

De under år 1932 till utlandet försålda fartygen utgjorde enligt sjö
Bihang

till riksdagens protokoll 1933. 13 sami. 3 avd. Nr 2—3.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

fartsstatistiken 32 med en sammanlagd bruttodräktighet av 53.317 ton

och en nettodräktighet av 39.971 ton, därav 25 äng- och motorfartyg örn

50.282 tons bruttodräktighet och 37.329 tons nettodräktighet. De till utlandet

försålda äng- och motorfartygen utgjorde till antalet ej fullt 2 och

till bruttodräktighet ungefär 3 procent av hela det svenska äng- och motorfartygstonnaget

örn 20 nettoregisterton och däröver. Härvid vore att

märka, att det nämnda till utlandet försålda svenska tonnaget ju endast

till en del, med största sannolikhet allra högst hälften, kunde misstänkas

innefatta sådant slag av försäljningar, varom här närmast vore fråga.

Det torde för övrigt förtjäna tillika uppmärksammas, att flertalet av de

fartyg, vilkas försäljning det här rörde sig örn, utgjordes av gammalt

tonnage, 25 år och äldre.

Den av föreningarna påtalade företeelsen kunde självfallet ur svensk

synpunkt icke anses tillfredsställande, lika litet som den torde kunna vara

tillfredsställande ur det lands synpunkt, till vars flagga vederbörande

fartyg under rådande förhållanden överfördes.

Veterligen hade tidigare de svenska statsmakterna allenast vid ett tillfälle

funnit anledning till ingripande beträffande rätten för redare att

fritt förfoga över sina fartyg, nämligen under världskriget. Fartygsförsäljningarna

till utlandet tenderade emellertid då till att nå en högst avsevärd

omfattning, och det gällde därvid närmast att förhindra, att dylika

försäljningar, vilka betingade höga priser, ledde till en för landets varuförsörjning

vådlig minskning av det svenska tonnagebeståndet. De förhållanden,

som nu påtalats, vore åtminstone hittills av väsentligt ringare

omfattning och av helt annan karaktär. De fartygsförsäljningar, varom

nu vore fråga, vore sålunda överhuvud taget icke betydande och tedde

sig än mindre framträdande ställda i relation till andra för arbetstillgången

för sjöfolket betydelsefulla faktorer. Fartygsuppläggningarna

hade nämligen nått en storleksordning, som ej minst med hänsyn till den

långa tid, varunder de onormala förhållandena bestått,, ingåve de allvarligaste

betänkligheter ej blott såvitt anginge deras återverkningar på arbetstillgången

inom sjömansyrket utan även beträffande sjöfartsnäringens

tillstånd i allmänhet och förmåga att i längden motstå krisens verkningar.

Det måste föreligga synnerligen kraftiga skäl för åtgärd av i den enskilda

näringsverksamheten och rörelsefriheten så ingripande art som den

av föreningarna föreslagna. Enligt kollega åsikt förelåge för närvarande

ingalunda sådana skäl. Och även om sådana omständigheter förelåge, att

det kunde med hänsyn därtill ifrågasättas att införa restriktioner av åsyftad

innebörd, måste tvivel inställa sig, huruvida det överhuvud taget

skulle vara möjligt att rättvist och riktigt tillämpa eventuella bestämmelser

i ämnet. Det måste sålunda bliva förbundet med betydande svårigheter

att i praktiken på tillförlitligt sätt skilja mellan lojala och illojala

försäljningar, och någon som helst anledning att förhindra de förra förelåge

ju ej.

I betraktande av det faktiska läget syntes kollegium för övrigt någon

förbättring i förhållandena knappast stå att vinna genom åtgärder i den

riktning, som av föreningarna ifrågasatts, och detta även örn det därmed

avsedda syftet, nämligen att förhindra här avsedda fartygsförsäljningar,

skulle i och för sig kunna i verkligheten realiseras. Ehuru kollegium ansåge

det vara nödvändigt att med uppmärksamhet följa de förevarande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 3

förhållandenas vidare utveckling och därvid även aktgiva på de av föreningarna

påtalade företeelserna, måste kollegium för sm del bestämt

frånråda, att för närvarande vidtagas åtgärder i påyrkad riktning.

Sveriges redareförening har anfört, att den icke kunde finna den gjorda

framställningen motiverad, så mycket mer som något praktiskt resultat

av ett bifall icke skulle kunna ernås. De fartyg, som överfördes till annat

lands flagg, skulle nämligen med största sannolikhet ligga overksamma,

därest så icke skedde, enär de kostnader, varmed den svenska sjöfartsnäringen

för närvarande hade att kalkylera, icke skulle möjliggöra en

sysselsättning av desamma utan att åsamka rederierna större förluster

än vid uppläggning. Någon förbättring av den nuvarande arbetslösheten

bland sjöfolket bleve sålunda icke en följd av det ifrågasatta förbudet,

utan skulle detta endast ytterligare försämra det betryckta läge, van

sjöfarten för närvarande befunne sig.

Sveriges seg eif arty g sförening har anfört, att det ej kunde tänkas, att

arbetslösheten bland sjömän komme att minskas genom det föreslagna

förbudet. Ej heller kunde det påvisas, att arbetslösheten ökats genom försäljningar

till utlandet. De fartyg, som ej kunde hållas i sysselsättning,

måste läggas upp och det funnes i Sverige tillräckligt med upplagt tonnage.

Kunde ett eller flera rederier genom försäljning få avyttrat något

eller några av sina fartyg i nuvarande tryckta tider, borde den vägen

stå dem öppen. Den föreslagna anordningen skulle innebära, att varje

svensk fartygsägare skulle vara nödsakad att ingiva särskild framställning

och förklaring för att erhålla tillåtelse att försälja sin rättmätiga

egendom. Det kunde även ifrågasättas,_ huruvida Kungl. Maj :t vid alla

tillfällen kunde avgöra, örn skenförsäljning eller verklig försäljning förelåge.

Under alla förhållanden skulle anordningen medföra kostnader och

på samma gång försvåra lojala affärer.

Stockholms rederiförening har bland annat anfört, att såvitt känt ingen

nation tillämpade bestämmelser avsedda att förhindra »sken»-försäljningar

av fartyg. Tvärtom hade dylika försäljningar i stor utsträckning

förekommit och förekomme alltjämt mellan olika länder. På samma sätt

som det ansåges fullt legalt, örn en industri överflyttade sin tillverkning

till utlandet, för att därigenom underlätta försäljningen^av sina produkter,

borde icke lämpligen vidtagas prohibitiva åtgärder för att förhindra

sjöfartsnäringen att begagna sig av de tillfällen, som erbjödes för att

kunna uppehålla verksamheten. I båda fallen avsåges att på bästa sätt

utnyttja svenskt kapital, som icke kunde göras räntebärande inom landet,

'' till fördel för företagarna och därmed även för landet. I båda fallen

kunde icke undvikas att använda utländsk arbetskraft. Så länge omkostnaderna

för bedrivandet av svensk sjöfartsnäring vore sådana, att stora

delar av landets handelsflotta tvingades till sysslolöshet, kunde varken det

allmänna eller de anställda hava någon olägenhet av att fartygen — vilka

eljest finge ligga upplagda samtidigt som de droge kostnader för sitt

underhåll — sattes i sådan fart, att åtminstone något utbyte kunde vinnas.

Skulle sjöfartens utövande stängas genom lagar och förordningar

av alla slag, torde det bliva omöjligt att intressera allmänheten att placera

pengar i rederiföretag. Även ur statens egen synpunkt torde det folovligt

vara olämpligt att stävja sjöfartens möjligheter att minska sina

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

svårigheter, då därigenom staten skulle själv bidraga till att sjöfartens

skatteförmåga minskades. Föreningen ansåge alltså, att det skulle vara

till stor skada för landets redan nu av depressionen hårt drabbade rederinäring,

örn de ifrågasatta åtgärderna skulle i någon som helst form komma

till utförande, varför den gjorda framställningen bestämt avstyrktes.

Utskottet håller för sin del i likhet med motionärerna före, att det ur

flera synpunkter måste anses vara icke önskvärt, att svenska fartyg genom

skenförsäljning överföras till annan nations flagga. Emellertid framgår

av kommerskollegii yttrande i frågan, att någon mera betydande fartygsförsäljning

av påtalad art hittills icke förekommit. Härtill kommer,

att frågan örn vidtagandet av åtgärder till förhindrande av dylika försäljningar

genom den av sjöfolksorganisationerna gjorda framställningen

i ämnet redan bragts under Kungl. Maj :ts prövning. Man torde kunna

utgå ifrån att Kungl. Maj :t, särskilt med anledning härav, kommer att

med uppmärksamhet följa utvecklingen på ifrågavarande område och,

örn sådant visar sig av förhållandena påkallat, vidtaga de åtgärder, som

kunna befinnas erforderliga och lämpliga.

Under åberopande av det anförda får utskottet därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon andra kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 mars 1933.

På utskottets vägnar:

OLOF ANDERSSON.

Närvarande: herrar Andersson i Malmö, Larsson i Hede, Lindberg * i Stockholm, Wallén *

Andersson i Munkaljungby, Nilsson* i Göteborg, Ekman, Andersson* 1 Surahammar’

Jacobsson och Westerdahl *.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Lindberg i Stockholm och Nilsson i Göteborg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.