Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om sänkning av stämpelavgiften vid köp av fast egendom.

1933-02-28 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1933:12, Betänkande, i anledning av väckta motioner om sänkning av stämpelavgiften vid köp av fast egendom.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1933 kl. 12 in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner om

sänkning av stämpelavgiften vid köp av fast egendom.

(2:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 177 i

första kammaren av herrar Johan August Larsson och Pålsson samt nr

194 i andra kammaren av herr Johanson i Hallagården m. fl., har hemställts,

»att riksdagen måtte hemställa till Kungl. Majit örn förslag till

sänkning av stämpelavgifter vid köp av fast egendom från nuvarande 1

krona till 60 öre för varje fulla etthundra kronor av egendomens värde

samt att stämpelavgiften skall beräknas efter taxeringsvärdet».

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till motionerna.

Avhandling örn köp av fast egendom skall enligt 8 § förordningen den

19 november 1914 angående stämpelavgiften, då avhandlingen företes för

lagfart, förses med stämpel, som skall utgöra 1 krona för varje fulla 100

kronor av egendomens värde utom i de fall, där lagfart sökes för aktiebolag

och vissa andra juridiska personer, varvid stämpeln i regel skall

utgöra 2 kronor för varje fulla 100 kronor av värdet. Detta må jämlikt

10 § 1 mom. samma förordning icke upptagas lägre än nästföregående årets

taxeringsvärde men skall beräknas efter den i penningar bestämda köpeskillingen,

så framt denna överstiger nämnda värde.

Ifrågavarande stämpelavgift, som tidigare under lång tid utgått med

60 öre — för aktiebolag m. fl. 1 krona 20 öre — för 100 kronors värde,

höjdes vid 1917 års riksdag till nuvarande belopp, vilken höjning närmast

var föranledd av ökat behov av statsinkomster. Samtidigt infördes emellertid

en bestämmelse, att örn köpare av fastighet vore svensk medborgare,

som icke under nästföregående året taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt

för minst 1,800 kronor, köpea vhand lingen skulle, där egendomens

värde icke överstege 5,000 kronor, förses med stämpel av allenast 60 öre

samt, örn värdet överstege 5,000 kronor men icke 8,000 kronor, med stämpel

av 80 öre för varje fulla 100 kronor av egendomens värde. Detta särskilda

stadgande upphävdes enligt beslut av 1921 års riksdag med hänsyn till

dess ringa betydelse samt vissa svårigheter vid tillämpningen.

Bihang till riksdagens protokoll 19311. 7 sami. Nr 12. I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

Utskottets

yttrande.

Fö rena randa bestämmelse i stämpelförordningen angående beräkning av

egendoms värde härrör i huvudsak från mitten av 1800-talet.''

Vid 1932 års riksdag hava motionsvis förslag av samma innebörd som

de nu föreliggande framställts, men på hemställan av bevillningsutskottet

icke föranlett någon riksdagens åtgärd. I sitt nämnda år avgivna betänkande

i ämnet, nr 19, framhöll bevillningsutskottet bland annat, att stämpelavgiftens

höjning till nuvarande belopp föranletts av statsfinansiella skäl,

samt att utskottet i då rådande läge av enahanda skäl ansåg en sänkning

av stämpelavgiften icke böra ifrågakomma. Vad anginge förslaget, ätt fast

egendoms värde skulle vid stämpelbeläggning av köpeavliandling alltid beräknas

efter taxeringsvärdet, även där köpeskillingen överstege detta värde,

framhöll utskottet, att det måste anses riktigt, att såsom norm för stämpelns

beräkning lades den avtalade köpeskillingens storlek. Även örn i ett stort

antal fall köpeskillingen och taxeringsvärdet icke mera avsevärt skulle

divergera, inträffade dock icke sällan, att försäljningssumman avsevärt

överstege taxeringsvärdet. Framför allt gällde detta, där fastighet undergått

förändring exempelvis genom nybyggnad efter den tidpunkt, taxeringsvärdet

avsåge. Att i sådana fall låta sistnämnda värde vara avgörande

för stämpelplikten, ansåg utskottet icke vara rimligt. Utskottet erinrade

för övrigt, att 1929 års riksdag i skrivelse nr 314 bland annat anhållit,

att Kungl. Majit ville verkställa en allmän revision av stämpellagstiftningen,

i vad densamma avsåge avgifter, som utginge enligt 8 § stämpelförordningen.

Vid denna revision förutsatte utskottet, att bestämmelserna

om stämpelavgiften för köpeavhandling i fråga örn fast egendom komme

att uppmärksammas.

De skäl, som 1932 års bevillningsutskott anfört mot sänkning av lagfartsstämpeln

samt mot att till grund för dennas beräkning, oavsett köpeskillingens

storlek, lägga taxeringsvärdet, anser utskottet alltjämt äga full

giltighet.

I motionerna har framhållits, att i vissa fall stämpelskatten vore särskilt

tryckande och framkallade svårigheter, exempelvis då en inteckningshavare

nödgades övertaga fast egendom för att skydda sina intressen, och att sådana

försäljningar till följd av krisen inom jordbruksnäringen voro mycket vanliga.

Enligt utskottets mening kan det icke förnekas, att i dylika liksom

även i åtskilliga andra fall det kan framstå såsom obilligt, att till grund

för stämpelavgiftens beräknande jämlikt 10 § 1 mom. stämpelförordningen

skall läggas nästföregående års taxeringsvärde, oaktat fastighetens saluvärde

till följd av depressionen eller av annan anledning avsevärt understigit

sagda taxeringsvärde. Även örn vissa skäl skulle tala för att stämpelavgiften

må kunna beräknas å det senast åsätta taxeringsvärdet synes en

ändring av bestämmelsen, som måste ses i samband med motsvarande stadgande

i 5 och 38 §§. förordningen den 19 november 1914 om arvsskatt och

skatt för gåva, kunna anstå samt frågan upptagas till undersökning i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

3

samband med förut omförmälda allmänna revision av vissa delar av

stämpellagstiftningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:177 av herrar Johan

August Larsson och Pålsson samt II: 194 av herr Johanson

m. fl., örn sänkning av stämpelavgiften vid köp av

fast egendom, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1933.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg, Boman, Bergman, Ericson i Oberga, Wohlin,

Åström, Olsson i Golvvasta, Björklund, Ericson i Boxholm, Lithander, Forssberg,

Hjalmarsson, Sjödahl, Eklund, Blomquist, Johansson i Krogstorp, Bergström

i Hälsingborg, Ljunggren och Brännström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.