Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av vissa motioner, avseende ändringar i gällande tulltaxa.

1933-05-09 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1933:36, Betänkande, i anledning av vissa motioner, avseende ändringar i gällande tulltaxa.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

1

Nr 36.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1933 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av vissa motioner, avseende

ändringar i gällande tulltaxa.

(lia avd.)

Till bevillningsutskottet hava hänvisats åtskilliga motioner, avseende

ändringar i gällande tulltaxa. Av dessa motioner har det synts utskottet

lämpligt att i ett betänkande behandla följande, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 109 i första kammaren av herr Tjällgren

och nr 213 i andra kammaren av herr Heiding m. fl., örn höjning av

tullen å hästar;

2) motionen nr 38 i andra kammaren av herr Lovén, örn ändring i tulltaxans

bestämmelser örn tull å fjäder;

3) motionen nr 72 i andra kammaren av herr Wallén m. fl., örn importtull

å lingon;

4) motionen nr 191 i andra kammaren av herr Bengtsson i Kullen, örn

viss ändring av tullen å ris;

5) motionen nr 183 i andra kammaren av herr Lithander, örn höjning

av tullen å fotbollar;

6) motionen nr 201 i andra kammaren av herr Nylander i Stockholm,

örn höjning av tullen å kar dbeslag;

7) motionen nr 204 i andra kammaren av herr Nylander i Stockholm,

örn ändring av tullen å spiralslangar;

8) motionen nr 208 i andra kammaren av herr Hagberg i Malmö, örn

ändring av tullen å snören och snörmakeriarbeten m. m.; samt

9) motionen nr 210 i andra kammaren av herr Leffler m. fl., örn höjning

av tullen å fickur samt boetter till ur.

Vid behandlingen av de ovan under punkterna 2), 4) och G)—8) omförmälda

motionerna har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen

T. Alsén såsom sakkunnig.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 7 sami. Nr 30—37.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Hästar. I de likalydande motionerna 1:109 av herr Tjällgren och II:

213 av herr Heiding m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att

höja tullen å hästar från nu utgående 50 kronor till 200 kronor per styck».

Till stöd härför hava motionärerna bland annat anfört, att en höjning

av tullen å hästar från 50 till 200 kronor per styck skulle genom utestängande

av mindervärdiga djur bidraga till avelns höjande och verka stödjande

för det mindre jordbruket. Beträffande motiveringen i övrigt får

utskottet hänvisa till motionen nr 109 i första kammaren.

Enligt gällande tulltaxa äro föl under ett år tullfria. Hästar av andra

slag draga däremot, såsom motionärerna uppgivit, en tull av 50 kronor

per styck, men härtill kommer enligt beslut av 1932 års riksdag för varmblodiga

hästar, andra än föl under ett år och hingstar, en tilläggstull av

100 kronor per styck.

Sveriges in- och utförsel av hästar, andra än föl under ett år och

hingstar, omfattade åren 1913 och 1928—1932 följande kvantiteter och värden:
-

Införsel Utförsel

Antal

Värde

kr.

Antal

Värde

kr.

1913...........*...........................

.......... 2,150

1,612,500

6,251

4,688,250

1928 ........................................

.......... 595

620,397

414

375,165

1929 ........................................

707

781,614

404

344,500

1930 ........................................

.......... 1,158

929,386

349

230,603

1931 ........................................

.......... 1,225

925,481

514

212,940

1932 (preliminära uppgifter) ........

.......... 630

444,729

1,212

688,320

Beträffande hästar, andra än föl under ett år och hingstar, må jämväl

anföras följande, av generaltullstyrelsens statistiska avdelning lämnade

preliminära uppgifter rörande införselns under år 1932 fördelning på inköpsländer

och tullkammare:

Inköpsländer Tnllkammardistrikt

st.

kr.

st.

kr.

Finland.........

................. 528

270,460

Haparanda ...............

506

257,010

Norge .........

................. 34

38,569

Umeå ....................

22

13,450

Danmark......

................. 33

50,600

Stockholm .............

5

16,800

Tyskland.......

................. 12

20,800

Malmö .....................

52

112,900

Belgien..........

................. 10

20,500

Hälsingborg...............

11

13,000

U. S. A.......

................. 6

30,000

Göteborg ........ .........

1

5,000

Frankrike ....

................. 5

13,000

Karlstad ..................

5

4,050

Island ..........

................ i

400

Östersund ...............

2

1,500

Danzig..........

................. i

400

Storlien ..................

14

9,214

Summa 630

444,729

Charlottenberg ........

12

11,805

Summa

630

444,729

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

3

År 1932 infördes 16 föl under ett år oell 36 hingstar till ett sammanlagt

värde av 9,379 respektive 91,184 kronor. Samma år utfördes 2 föl och 5

hingstar till ett värde av 435 och 5,000 kronor. Även dessa uppgifter äro

endast preliminära.

De ovan anförda siffrorna rörande införselns fördelning på inköps- utskottet.

länder och tullkammardistrikt giva tydligt vid handen, att införseln av

hästar, andra än föl under ett år och hingstar, till övervägande delen är

att hänföra till gränshandel. Av totalinförseln det år, varom här är

fråga, eller år 1932, helöpte sig sålunda omkring 80 procent av antalet

och 58 procent av värdet på Haparanda tullkammardistrikt, varjämte

införsel i mindre omfattning förekom till tullkammardistrikten vid gränsen

mot Norge. Vid behandlingen av förevarande motioner har utskottet

därför ansett sig böra ägna särskild uppmärksamhet åt förhållandena i

övre Norrland.

Enligt vad för utskottet uppgivits, förekommer vid gränsen mot Finland,

att hästar insmugglas i vårt land. Då det vid denna gräns torde

vara svårt att för rimlig kostnad anordna en tillfredsställande bevakning,

är en så kraftig höjning av tullen å hästar som den nu föreslagna ägnad

att ur fiskalisk synpunkt ingiva betänkligheter.

I gränsbygden mot Finland anser sig mången för sina körslor vara

bättre betjänt med en lätt finsk häst än med en nordsvensk. En

höjning av tullen å hästar skulle därför verka betungande för dem,

som allt fortfarande önskade förse sig med lätta finska hästar. I anslutning

härtill må framhållas, att i dessa trakter av Norrland en del inköp

av hästar under senare år måst verkställas till följd av avgång genom

sjukdom bland häststammen.

Med beaktande av nu anförda förhållanden och av hänsyn till vårt

lands exportintressen — utrikeshandeln år 1932 uppvisade för första gången

på länge ett exportöverskott i fråga örn hästar — har utskottet funnit

sig höra avstyrka den av motionärerna föreslagna tullförhöjningen.

Fjäder. I motionen II: 38 av herr Lovén har hemställts, »att riksdagen

måtte besluta, att tulltaxan för fjäder får följande lydelse:

Fjäder; ej särskilt nämnd:

146 orensad och osorterad ........................................ 100: — kr. 10: — kr.

annan:

147 dun, konstdun härunder inbegripet

148 andra slag .........................................

100:— kr. 10:— kr.

100: — kr. 10: — kr.»

I gällande tulltaxa upptages fjäder, ej särskilt nämnd, under taxenummer

30—32: orensad och osorterad fjäder under nr 30 (stat. nr 80) med

tullfrihet samt annan fjäder under nr 31 och 32 (stat. nr 81 och 82). Nr

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

31 upptager dun, konstdun härunder inbegripet, med en tull av 75 kronor

för 100 kilogram och nr 32 andra slag av fjäder med en tull av 20 kronor

för 100 kilogram.

Enligt motionärens förslag skulle all fjäder och dun, oavsett huruvida

varan undergått någon bearbetning eller icke, beläggas med en enhetlig

tull av 10 procent av varans värde. Till stöd för detta förslag har i främsta

rummet åberopats de tulltekniska svårigheter, som enligt motionärens

uppfattning varit och allt fortfarande vore förenade med tulltaxeringen.

Denna hade lett till olika resultat på olika platser i landet samt medfört

tvistigheter mellan affärsmännen och tullverket. Beträffande motiveringen

i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Med avseende å riktlinjerna för särskiljandet vid tulltaxeringen av de

olika slagen av fjäder må här återgivas de av generaltullstyrelsen i dess

år 1931 av trycket utgivna varuhandbok lämnade anvisningarna till ifrågavarande

nummer i den statistiska varuförteckningen:

I handeln förekommande orensad fjäder är i regel jämväl osorterad, liksom

även osorterad fjäder torde vara orensad. Det kan därför antagas att

oren och med smuts bemängd fjäder samt fjäder, i vilken förekomma hela

ving- eller stjärtpennor, är hänförlig till nr 80. Orensad och osorterad

(rå) fjäder, i vilken inblandats krossad fjäder i avsevärd mängd, tulltaxeras

emellertid enligt nr 82. I all råfjäder ingår dun till större eller

mindre myckenhet, beroende på från vilken fågelart fjädern härstammar.

Så är t. ex. hönsfåglarnas fjäderbeklädnad mindre dunrik än fjäderbeklädnaden

hos ejder eller svan. And- och gåsfjäder innehåller ungefär

10 procent dun.

Rensning och sortering av fjäder sker vanligen i maskin, varvid de

lättare fjädrarna skiljas från de tyngre medelst blästerluftström, samtidigt

som fjädern befrias från smuts och andra främmande inblandningar.

Maskinhuggen, krossad (malen) fjäder torde alltid vara rensad och

färdig att användas, varför den bör hänföras till nr 82.

Med dun avses den utsorterade, fina, mjuka fjäderbeklädnaden, som

hos vissa fåglar, särskilt ejder, är mycket riklig. Fanstrålarna hos dun

äro ej sammanhängande som hos fjäder, enär de sammanhållande hakarna

saknas. I handeln förekommande dun är merendels uppblandat med

konstdun.

Konstdun tillverkas fabriksmässigt av vanlig fjäder, som först sönderdelas

i maskin och sedan rensas och sorteras. Konstdun företer därför,

till skillnad från äkta dun, avklippta eller avslitna fanstrålar och fjäderpartiklar.

S. k. halvdan kan vara av mycket växlande beskaffenhet. Varan kan

bestå av småf jäder av and, höns och gås med den ursprungliga dunmängden

bortsorterad eller av dylik fjäder, uppblandad med konstdun till inemot

50 procent, och hänföres i båda fallen till nr 82.

Även de dyrbaraste slagen av dun, såsom ejder- och svandun, pläga

innehålla omkring 10—20 procent småfjäder, billigare sorter ända upp

till 50 procent. Har småfjäder inblandats i så stor mängd att varan kan

anses till övervägande del bestå av sådan fjäder, hänföres den till nr 82.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Jämväl vid 1931 års riksdag förelåg förslag av herr Lovén (motion II:

12) örn ändring av tulltaxans bestämmelser rörande fjäder. Till stöd för

detta förslag, enligt vilket all fjäder skulle beläggas med en tull av 10 öre

för kilogram, åberopades liksom nu i främsta rummet de med tulltaxeringen

förenade tulltekniska svårigheterna. I sitt yttrande över motionen

anförde 1931 års bevillningsutskott (bet. nr 16) i huvudsak följande:

Vid den ändring i tullbestämmelserna rörande fjäder, som genomfördes

vid tillkomsten av nu gällande tulltaxa, bade hänsyn tagits till den

under senare tider inträffade omläggningen av sättet för varans bearbetning;

förr spritades fjädern för hand, medan behandlingen numera mestadels

skedde maskinellt. Principen örn tullfrihet för råvaran och tullskydd

för bearbetningen, på vilken princip motsvarande bestämmelser i

1911 års tulltaxa grundade sig, hade därvid bibehållits, men samtidigt en

högre tull införts för den mera dyrbara varan, dun, ävensom för konstan.

— Genom den föreslagna ändringen skulle all anledning till tveksamhet

i tulltekniskt avseende bortfalla. Enligt vad utskottet inhämtat

syntes emllertid de tulltekniska svårigheterna icke vara så kännbara,

som motionären velat göra gällande. I varje fall vore de ej av sådan

art, att de borde föranleda ett upphävande av tullskyddet för den inhemska

bearbetningen av fjäder utan avvaktan på resultatet av utredningen

inom 1928 års tullkommitté. — Användningen vid ett inhemskt

fjäderrenseri av svensk fjäder hade år efter år stegrats upp till en kvantitet

av omkring 20,000 kilogram per år. Den inhemska förädlingsverksamheten

syntes sålunda icke sakna betydelse för tillvaratagandet av

tillgången på fjäder inom landet. — I motionen hade anförts prisuppgifter

å vissa såsom halvdun tulltaxerade artiklar, vilka skulle hava betingat

så lågt pris som 1 krona 45 öre per kilogram. Dessa uppgifter

kunde emellertid knappast avse några för införseln mera typiska slag

av dylik vara. Medelvärdet för införseln under år 1930 av dun och halvdun,

taxenummer 31 (stat. nr 81), utgjorde nämligen 7 kronor 68 öre per

kilogram.

I överensstämmelse med utskottets hemställan föranledde motionen icke

någon riksdagens åtgärd.

Införseln till Sverige av fjäder omfattade åren 1930 och 1931 följande

kvantiteter och värden:

Taxenr (stat.

nr)

Kvantitet

kg-

Värde

kr.

Enhetsvärde

kr.

30

(80)

Fjäder, ej särskilt nämnd:

orensad och osorterad ■ ...............

11930

\1931

62,070

48,435

64,508

40,512

1: 04

0: 84

31

(81)

annan

dun, konstdun härunder inbegripet

(1930

11931

25,619

25,931

196,558

165,224

7: G 7

6: 3 7

32

(82)

andra slag ...............................

11930

11931

225,554

236,860

504,648

481,674

2: 24

2: 08

Summa

(1930

\ 1931

313,243

311,226

765,714

687,410

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

TJtakottet.

Den i gällande tulltaxa förekommande uppdelningen av fjäder, ej särskilt

nämnd — d. v. s. annan än sådan, som är hänförlig'' till prydnadsfjäder

— erbjuder givetvis i tillämpningen åtskilliga svårigheter. Inför

utskottet Ilar emellertid från tullverkets sida framhållits, att dessa svårigheter

dock icke äro större än inom många andra områden av tullagstiftningen

samt att tulltaxeringen av fjäder med ledning av de ovan

återgivna anvisningarna — i ett eller annat fall efter sakkunnigs hörande

— kunnat verkställas med ett i stort sett tillfredsställande resultat.

Genom den i motionen föreslagna ändringen, enligt vilken all fjäder,

i tulltaxan ej särskilt nämnd, skulle beläggas med en tull av 10 procent

av varans värde, skulle de tulltekniska svårigheterna givetvis bortfalla.

Beträffande de nu tullbelagda slagen av fjäder komme också härigenom

tullbeskattningen, av de ovan angivna medelvärdena för införseln att

döma, att bliva i genomsnitt ungefärligen densamma som med nuvarande

vikttullsatser. Genom omläggningen till värdetull och tullbeskattning

jämväl av råvaran (orensad och osorterad fjäder) skulle emellertid

den inhemska förädlingsverksamlieten på området icke komma i åtnjutande

av annat skydd än som motsvarade 10 procent av skillnaden mellan

priset å råvaran och priset å den behandlade fjädern. Huruvida ett

sådant skydd kan vara för förädlingsverksamlieten tillfredsställande, alen

fråga, till vars besvarande för utskottet tillgängliga uppgifter icke

lämna erforderligt underlag. Därtill komma de vanskligheter, som alltid

äro förenade med bedömandet av varuvärdet vid tulltaxeringen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har utskottet funnit sig böra förorda,

att någon ändring i tulltaxans bestämmelser angående fjäder för

närvarande icke vidtages, samt att motionen alltså icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd. Vid intagandet av denna ståndpunkt har utskottet

emellertid ansett sig kunna utgå ifrån att, örn erfarenheten därtill

giver anledning, myndigheterna och i första hand tullverket till närmare

undersökning upptaga frågan, på vad sätt en ändring i förevarande bestämmelser

må med beaktande av olika berättigade intressen kunna genomföras.

Lingon. I motionen II: 72 av herr Wallén m. fl. har hemställts, »att

riksdagen måtte besluta att åsätta lingon (stat. varufört. nr 133) en tullsats

av 25 öre per kilogram».

Frukter och bär, ätbara, färska eller enbart kokade äro i gällande tulltaxa

upptagna under nr 63—67. Färska eller enbart kokade lingon tulltaxeras

enligt taxenummer 67 (stat. nr 133) med en tull av 10 kronor för

100 kilogram.

Till stöd för det föreliggande förslaget, enligt vilket tullen å lingon

skulle höjas med 150 procent, hava motionärerna bland annat framhållit,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 7

att vårt land ägde tillräcklig tillgång på lingon, att vår egen fattiga

befolkning väl behövde den lilla förtjänst, som lingonplockningen kunde

giva, samt att enda effektiva medlet att omöjliggöra importen vore ett

högt tilltaget tullskydd.

Sveriges in- oell utförsel av lingon (stat. nr 133) omfattade åren 1930—

1932 följande kvantiteter och värden:

Införsel Utförsel

kg. kr. kg. kr.

1930 ................................ 748 232 2,710,743 798,470

1931 ................................ 174,350 44,722 1,537,667 566,097

1932 (prelim. uppgifter) 307,772 81,465 1,037,326 341,204.

Ehuru några uppgifter rörande de kvantiteter svenska lingon, som pläga

saluföras, icke finnas att tillgå, måste dock införseln i jämförelse med

dessa kvantiteter antagas vara synnerligen ringa. En höjd tull å lingon

torde därför icke nämnvärt, örn ens något alls, kunna påverka avsättningsmöjligheterna

för och prisbildning å svenska lingon inom landet.

Vid något tillfälle kunna måhända till en eller annan ort hava införts

lingonpartier, som med hänsyn till de lokala avsättningsförkållandena

kunnat betraktas såsom mera betydande, och utbudet av dessa partier

därför åstadkommit störning å marknaden. En höjning av tullen skulle

visserligen vara ägnad att förebygga sådana företeelser, men av hänsyn

till vårt lands exportintressen — exporten har tidigare varit större än

under senare år — har utskottet emellertid icke ansett en dylik åtgärd

lämplig och därför funnit sig böra avstyrka motionen.

Ris. I motionen 11:191 av herr Bengtsson i Kullen har hemställts, »att

riksdagen måtte besluta sådan ändring i tulltaxan, att ris, endast befriat

från ytterskalet, pålägges en tull av 1 krona per 100 kilogram».

Ris, oskalat eller blott befriat från ytterskalet, är enligt gällande tulltaxa,

taxenummer 86, fritt från tull. För risgryn utgår enligt taxenummer

90 en tull av 2 kronor för 100 kilogram. Rismjöl åter tulltaxeras såsom

mjöl av spannmål, taxenummer 88, med en tull av 6 kronor 50 öre

för 100 kilogram.

År 1888, samtidigt som de inhemska sädesslagen tullbelades, infördes

tull jämväl å oskalat ris eller s. k. paddy. Tullen därå sattes lika med

tullen å vete, råg och korn. Vid de senare ändringarna i tullsatserna

för inhemsk spannmål ändrades på samma sätt tullen å oskalat ris; denna

utgjorde från den 4 april 1895 3 kronor 70 öre för 100 kilogram. Tullen å

male! ris (risgryn och rismjöl) följde helt tullen å annan malen spannmål.

Vid 1913 års riksdag föreslogs i en inom andra kammaren väckt

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

motion, nr 75, att tullarna måtte upphävas för såväl oskalat ris som risgryn

och rismjöl. Bevillningsutskottet avstyrkte motionen (bet. nr 24).

Av tio reservanter yrkades borttagande av tullen å ris, oskalat eller blott

befriat från ytterskalet, samt som följd därav nedsättning av tullen å risgryn

till 2 kronor för 100 kilogram. Härvid utgingo reservanterna från

en utbytesprocent av 81 vid riskvarnindustriens tillverkning av risgryn.

Beträffande rismjöl anförde reservanterna, att det i förhållande till risgryn

vore en föga använd artikel och att därför en sänkning av tullen

därå vore av underordnat intresse; tulltekniska skäl talade ock emot

åsättande av annan tullsats för rismjöl än för mjöl av andra sädesslag.

Sedan kamrarna först stannat i skiljaktiga beslut, beslöt riksdagen vid

gemensam votering i överensstämmelse med reservanternas yrkande. Från

och med den 1 januari 1914 har sålunda ris, oskalat eller blott befriat från

ytterskalet, varit tullfritt samt risgryn dragit en tull av 2 kronor per 100

kilogram, medan tullen å rismjöl kvarstått oförändrad vid 6 kronor 50 öre

per 100 kilogram.

Till stöd för det nu föreliggande förslaget, enligt vilket såsom nämnts

ris, endast befriat från ytterskalet, skulle åsättas en tull av 1 krona för

100 kilogram, har motionären anfört i huvudsak följande.

Utvecklingen inom risgrynsfabrikationen hade sedan år 1913 gått i en

riktning, som talade för en nedsättning av det nu utgående kvarnskyddet

för risgryn. Vid tidpunkten för risgrynstullens fastställande utgjordes

råvaran huvudsakligen av oskalat ris, s. k. paddy, varav, enligt vad ovan

nämnts, erhölls ett utbyte av 81 procent. Såsom utgångsmaterial användes

däremot numera uteslutande råris, varav endast 2 procent bortginge

som avfall vid risgrynstillverkningen. Produktionskostnaderna hade därigenom

avsevärt reducerats. Fabrikanten sluppe numera betala frakt

för det tämligen värdelösa ytterskalet, som tidigare helt eller delvis följde

med, varjämte själva tillverkningsproceduren givetvis, tack vare att ytterskalet

redan avlägsnats, betydligt förenklats. En minskning av kvarnskyddet

vore därför väl motiverad. — Att sänka eller borttaga tullen å

risgryn syntes ur statsfinansiell synpunkt ej vara välbetänkt under nuvarande

förhållanden. En tull å råvaran finge därför anses vara det

bästa sättet att utjämna de under senare åren tillkomna, förbilligande

produktionsfaktorerna för risgryn. Vid en tullsats å råvaran av 1 krona

för 100 kilogram återstode ett kvarnskydd, som vid 98 procent utbyte uppginge

till närmare 1 krona för 100 kilogram och vilket mer än väl syntes

kompensera de eventuella merkostnaderna vid tillverkning av risgryn

i Sverige i jämförelse med inom vissa andra länder.

Kalmar ångkvarns kommanditbolag, som äger den för närvarande enda

i drift varande riskvarnen inom landet, har i en till utskottet ingiven

skrift hemställt, att utskottet måtte avstyrka motionen, och därvid framhållit

i huvudsak följande.

Konkurrensen inom risbranschen hade under senare år försvårats.

Europeiska firmor hade i ökad utsträckning upprättat riskvarnar i ursprungslandet

för att därifrån sälja färdig vara till Europa. Sålunda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 9

hade en mäktig dansk firma anlagt en riskvarn i Birma, och denna firma

sökte nu återtaga den svenska rismarknad, som på sin tid gått förlorad

för Danmark genom tillkomsten av kvarnen i Kalmar. För några år

sedan hade även en stor riskvarn anlagts i Gdynia, som tack vare ett

kraftigt tullskydd lyckats icke blott utestänga konkurrensen i Polen från

främmande länder utan även konkurrera på utlandet. Det svenska bolaget

hade endast till följd av sträng rationalisering och »samköming»

med övriga bolagets rörelsegrenar kunnat hålla den starka utländska

konkurrensen stången. Ett bifall till motionen skulle leda till ett nedläggande

av bolagets riskvarn och ett ökande av den i Kalmar redan

förut stora arbetslösheten, utan att åstadkomma någon som helst påvisbar

nytta för vårt land men väl för utländska företag.

På grundval av handels- och industristatistiken har utskottet till belysande

av den föreliggande frågan låtit upprätta följande tabeller.

Införsel av ris, oskalat eller blott befriat från ytterskalet, samt tillverkning av risgryn

och rlsrnjöl (medeltal i ton).

Tillverkning

Tillverkning i

Införsel

% av råvara-

Risgryn

Rismjöl

Summa

införsel

1906—1910 ................

12,592

10,046

32

10,078

80.0

1911—1915................

15,239

11,457

1,249

12,706

83.4

1923-1927.................

3,676

2,943

109

3,052

83.0

1928—1931 ................

5,674

4,477

218

4,695

82.7

Anm. Under år 1917 var tillverkningen av risgryn helt inställd, återupptogs tillfälligtvis

år 1918, men låg sedan i huvudsak nere; först från och med år 1923 kom tillverkningen

åter upp i en kvantitet över 1,000 ton.

Tillverkning, in- och utförsel saint förbrukning av risgryn och rismjöl

(medeltal i ton jämte specifikation för 1930 och 1931).

Tillverk-

ning

Införsel

Utförsel

Införsel-

Överskott

Förbruk-

ning

Införsel i %

av förbruk- ningen

1906—1910..................

10,078

2,249

1,960

289

10,367

21.7

1911 1915..................

12,706

2,878

2,830

48

12,754

22.6

1923—1927..................

3,052

9,980

79

9,901

12,953

77.0

1928—1931........ .........

4,695

8,175

61

8,114

12,809

63.8

1930...........................

5,215

5,896

17

5,879

11,094

53.1

1931.........................

5,724

8,382

179

8,203

13,927

60.2

Tabellerna torde böra kompletteras med några värdeuppgifter beträffande

år 1931, angivna i avrundade tal. Den införda kvantiteten 5,570

ton ris, oskalat eller blott befriat från ytterskalet, bade ett värde av

717,000 kronor eller 13 öre per kilogram. Tillverkningsvärdena för risgryn

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

och rismjöl uppgingo till 1,084,000 och 68,000 kronor eller 20 och 17 öre

per kilogram. Införseln av risgryn och rismjöl hade ett värde av 2,345,000

och 9,000 kronor eller i genomsnitt per kilogram 28 och 35 öre. Utförseln

därav hade ett värde av 40,000 och 5,000 kronor eller 25 och 22 öre per

kilogram.

År 1932 infördes 4,070 ton ris, oskalat etc., och 6,152 ton risgryn. I övrigt

äro siffrorna för sistnämnda år ännu icke tillgängliga.

Den svenska industri, varom här är fråga, torde med hänsyn till varans

karaktär icke kunna föra någon självständig prispolitik. Priset å

risgryn, den utan jämförelse viktigaste produkten, måste nämligen otvivelaktigt

fastställas i anslutning till priset å importerade gryn. Införseln

av risgryn under år 1931 har här ovan beräknats uppgå till icke

mindre än omkring 60 procent av totalförbrukningen samma år inom landet.

Med hänsyn till vad sålunda framhållits och under beaktande jämväl

av vad från det svenska företagets sida anförts rörande de ändrade konkurrensförhållandena,

har utskottet funnit, att något omedelbart behov

av ändring av tullbestämmelserna på förevarande område knappast kan

anses föreligga. I varje fall skulle enligt utskottets uppfattning en omläggning

av tullförhållandena kräva en mera ingående undersökning än

den, som utskottet vid behandlingen av motionen kunnat verkställa. Som

tillika en viss varsamhet under nu rådande förhållanden bör iakttagas,

då det gäller avgöranden, som kunna menligt inverka på arbetstillgången

inom landet, har utskottet därför för närvarande funnit någon åtgärd i

anledning av den utav motionären åberopade omläggningen i produktionen

icke böra vidtagas. I anslutning härtill må framhållas, att den

ovan först intagna tabellen innehåller en beräkning rörande tillverkningens

storlek i förhållande till råvaruinförseln. Denna beräkning giver

icke stöd åt motionärens uppgift örn den nuvarande utbytesprocenten vid

risgrynstillverkningen, men är å andra sidan icke av den beskaffenhet, att

densamma utan en närmare kontroll på ort och ställe kan läggas till

grund för ett slutligt bedömande av frågan.

Fotbollar, I motionen 11:183 av herr Lithander har hemställts, »att

riksdagen måtte besluta en tullsats av 5 kronor per kilogram för fotbollar».

Fotbollar av det slag, varom i motionen torde vara fråga, hänföras för

närvarande till tulltaxenummer 305 (stat. nr 674): arbeten av läder och

skinn, andra arbeten, ej särskilt nämnda, härunder inbegripna, oavsett

materialets beskaffenhet, sadelmakararbeten och rakstriglar, med en tull

av 120 kronor för 100 kilogram.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Ni 36.

11

Till stöd för förslaget om höjning av tullen å fotbollar till 500 kronor för

100 kilogram bär motionären anfört i huvudsak följande:

Tillverkningen av fotbollar bade givit många svenska arbetare sitt levebröd.

Fotbollar framställdes nämligen till stor del genom »handsyning»,

varför arbetskostnaden bleve hög (cirka 4 kronor per boll). — På senare

tid bade en betydande import av fotbollar ägt rum från Indien, där arbetet

betalades synnerligen lågt. Denna import komme av allt att döma att

ökas än ytterligare, därest icke åtgärder till de inhemska företagens skydd

vidtoges. Dessa tillverkade fotbollar av goda kvaliteter. Konkurrens förefunnes

mellan inhemska företag, varför någon oskälig prisförhöjning

icke vöre att befara såsom följd av en höjd tull. Den föreslagna tullsatsen,

5 kronor per kilogram, motsvarade omkring 2 kronor per styck för en

boll av normalstorlek.

Enligt vad utskottet inhämtat, har aktiebolaget Bröderna Claesson i en

till handelsdepartementet den 19 januari 1933 inkommen skrift hemställt

örn höjning av tullen å fotbollar. Häröver har kommerskollegium den 15

februari 1933 avgivit infordrat utlåtande och därmed bland annat överlämnat

yttranden i ärendet av Stockholms handelskammare och Skånes

handelskammare, som anfört i huvudsak följande.

Stockholms handelskammare. Det vore otvivelaktigt, att Indien kunde

tillverka en sådan vara som fotbollar till så låga priser att enbart en tull

å 1 krona 20 öre per kilogram icke utgjorde ett nämnvärt hinder för importen.

— Av till stat. nr 674 hänförliga varor infördes år 1931 endast

57,699 kilogram till ett värde av 575,391 kronor, därav från England 13,961

kilogram respektive 136,505 kronor och från Brittiska Indien 494 kilogram

respektive 5,079 kronor. För år 1932 ställde sig de preliminära viktsiffrorna

på följande sätt: totalimport 37,997 kilogram, varav från England

12,838 kilogram och från Brittiska Indien 1,071 kilogram. Både totalsiffran

och den för England hade sålunda sjunkit, men däremot siffran för

Brittiska Indien något mer än fördubblats. Någon klarhet i hur stor del

av de anförda siffrorna, som utgjordes av fotbollar, stöde icke att erhålla,

men denna vara kunde dock icke gärna representera något större importvärde.

Även örn man antoge, att hela den från Brittiska Indien importerade

mängden utgjordes av fotbollar, skulle värdet under förra året

stanna vid omkring 10,000 kronor. Från England knnde under innevarande

år knappast någon starkare skärpning av konkurrensen befaras, och

ej heller syntes en eventuell ökning av importen från Brittiska Indien

kunna taga så stor omfattning, att därigenom skulle kunna äventyras existensmöjligheterna

för något större antal personer, särskilt som i denna

tillverkning sysselsatta arbetare rörde sig örn ett 50-tal för hela riket.

Handelskammaren föreslog i anledning härav, att bolagets framställning

lämnades utan beaktande.

Skånes handelskammare har anställt en jämförelse mellan inhämtade

uppgifter från en svensk fabrikant rörande tillverkningskostnaderna och

vissa tillgängliga, men icke fullt exakta prisuppgifter å indiska fotbollar.

Enligt en härutinnan uppgjord sammanställning, avseende två särskilda

fall, vore differensen per kilogram räknat mellan tillverkningskostnaderna

och importpriset för indiska bollar med tillägg av gällande tull i ena fallet

1 krona 52 öre oell i andra fallet 4 kronor 16 öre. Även örn det finge

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

antagas, att de indiska bollarna vore kvalitativt underlägsna de svenska,

vore det sålunda uppenbart, att den inhemska industrien för att icke överflyglas

genom import av billiga utländska bollar vore i behov av ökat tullskydd.

Huruvida en sådan höjning som den i förevarande motion föreslagna

vore påkallad, ansåge sig handelskammaren ej kunna taga bestämd

ställning till.

Kommerskollegium. Importen av fotbollar från Indien hade, enligt den

av Stockholms handelskammare förebragta utredning, hittills varit obetydlig.

Redan av denna anledning syntes lämpligheten av en tullförhöjning

med huvudsakligt syfte att förebygga en importökning kunna starkt

ifrågasättas. Visserligen hade av Skånes handelskammare meddelats jämförande

priskalkyler, varav skulle framgå, att tillverkningskostnaderna

för svenska fotbollar ställde sig avsevärt högre än importprisen för indiska,

även inberäknat gällande tull. Av sistnämnda uppgifter framginge dock

icke, huruvida kvaliteten hos den utländska varan vore jämförlig med den

svenska produktens. Enligt vad kollegium inhämtat, vore anspråken på

en fotbolls egenskaper i olika avseenden höga inom svenska fotbollskretsar.

Man syntes därför vara berättigad att tillsvidare anse det ovisst, örn de

indiska fotbollarna trots sitt lägre pris kunde vinna ett väsentligt och varaktigt

insteg på deli svenska marknaden. Därtill komme, att en tullförhöjning

givetvis måste träffa alla slag av importerade fotbollar, även de

mest högklassiga. Kollegium hemställde, att framställningen icke måtte

för närvarande föranleda någon åtgärd.

Aktiebolaget Bröderna Claesson har till utskottet överlämnat ett uttalande

i ämnet av ordföranden i Svenska fotbollsförbundets tekniska kommitté,

däri denne förklarat, att förbrukningen inom landet av fotbollar

kunde uppskattas till 200,000—300,000 stycken per år samt att ur idrottslig

synpunkt ingenting funnes, som talade för att en import av utländska fotbollar

vore behövlig. Därjämte har bolaget i skrifter till utskottet bland

annat framhållit, att, då 8 å 9 svenska fabriker funnes, konkurrensen inom

landet vore tillräcklig samt att flera firmor av betydelse inrättat sig uteslutande

för import av indiska fotbollar. — I en från annat håll till utskottet

ingiven skrift har hemställts, att från den ifrågasatta tullförhöjningen

måtte undantagas rugbyfotbollar, vilka icke vore föremål för tillverkning

inom Sverige.

Det föreliggande förslaget örn höjning av tullen å fotbollar sammanhänger

enligt utskottets uppfattning med frågan örn avvägningen av tullskyddet

för andra arbeten av läder och skinn, särskilt sadelmakararbeten.

Tillräckliga skäl för att, med utgångspunkt från motionen, upptaga denna

mera omfattande fråga till prövning kunna emellertid icke anses för närvarande

föreligga. Till följd härav och med beaktande av vad kommerskollegium

i sitt ovan återgivna utlåtande anfört har utskottet ansett sig

böra avstyrka motionärens förslag.

Kardbeslag. I motionen 11:201 av herr Nylander i Stockholm har hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att tullsatsen för kardbeslag, tull
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 13

taxenummer 860 (stat. nr 1525), måtte höjas från nu gällande 20 kronor

till 75 kronor för 100 kilogram».

Under nr 860 i gällande tulltaxa upptagas kardbeslag, även med noekar

av annan metall än järn, med en tull av såsom nämnts 20 kronor för 100

kilogram.

In- och utförseln under åren 1930 och 1931 av kardbeslag utgjorde:

År

lofö

r s e 1

11 1 1 ö

r s e 1

kg

kr.

kg

kr.

1930 ..................

................ 16,782

191,167

11,097

124,037

1931...................

................ 15,436

157,351

12,174

136,771.

Största delen av införseln kom från Tyskland och Schweiz. Utförseln

ägde rum företrädesvis till Polen och de nordiska länderna.

Till stöd för den föreslagna tullförhöjningen har motionären anfört i

huvudsak följande:

Avsikten med den nuvarande tullsatsen för kardbeslag hade endast

varit att kompensera den tullbelastning, som åvilade halvfabrikaten för

kardläderfabrikationen, och utgjorde alltså icke något egentligt tullskydd

för den svenska fabrikationen. Tullsatsen vore också den lägsta, som

förekomme i något land med inhemsk kardläderindustri. Under det att

exporten till de flesta länder så gott som omöjliggjorts genom höga tullmurar,

importrestriktioner och kontingenteringsbestämmelser, läge sålunda

den inhemska marknaden praktiskt taget öppen för utländsk konkurrens.

Då därtill komme, att arbetslönerna här vore högre än i de länder,

varifrån kardbeslag importerades, kunde en inhemsk tillverkning i

längden icke med framgång uppehållas. För närvarande arbetade också

den svenska kardläderfabriken med så stora förluster, att företagets fortsatta

tillvaro vore äventyrad, därest icke ett måttligt tullskydd infördes.

Enligt vad utskottet inhämtat har Kardbeslag-fabriks aktiebolag i en

till chefen för handelsdepartementet i november 1932 ingiven skrift hemställt

örn åtgärder för höjning av tullen å kardbeslag till 75 kronor för

100 kilogram. I yttrande den 4 mars 1933 över framställningen har kommerskollegium

funnit ett förstärkt tullskydd för kardbeslag väl motiverat

och tillika förklarat sig icke hava något att erinra mot den föreslagna

tullförhöjningen. Till stöd härför anförde kollegium bland annat följande.

Med hänsyn till kardbeslagens relativt ringa totalkostnad i förhållande

till textilindustriens betydande tillverkningsvärde syntes tullförhöjningen

icke kunna nämnvärt inverka på textilindustriens eget tullskydd

för garn m. fl. fabrikat av spånadsämne. Vid övervägande av vissa

av bolaget åberopade omständigheter beträffande övermäktig utländsk

konkurrens syntes man icke böra förbise, att tillvaron av inhemsk tillverkning

av ett så viktigt hjälpmaterial för textilindustrien som kard
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Utskottet.

beslagen torde innebära en viss trygghet mot att utländska tillverkare av

kardbeslag icke under andra förhållanden komme i tillfälle att på den

svenska marknaden uttaga överpriser för sin vara.

Före tillkomsten av 1911 års tulltaxa voro kardbeslag i likhet med åtskilliga

andra maskinförnödenheter belagda med en tull av 10 procent av

värdet. På förslag av 1906 års tulltaxekommitté genomfördes vid 1910

års riksdag tullfrihet för denna vara, som då icke var föremål för tillverkning

här i landet. Sedan det visat sig angeläget för den inhemska

textilindustrien att kunna få sitt behov av nämnda förbrukningsartikel

tillfredsställt inom landet, upptogs under krigsåren tillverkning därav

vid en svensk fabrik. Efter fabrikationens tillkomst har riksdagen vid

upprepade tillfällen haft att behandla motioner örn tullskydd till stöd för

densamma. Så väcktes vid 1920, 1921 och 1922 års riksdagar motioner örn

införande av tull å kardbeslag. Vid 1920 och 1921 års riksdagar avstyrkte

bevillningsutskottet motionerna under hänvisning till den inom tull- och

traktatkommittén då pågående utredningen, vilken utredning enligt utskottets

mening icke utan synnerligen starka skäl borde föregripas genom

vidtagande av ändring i tulltaxan. I anledning av en vid 1926 års

riksdag väckt motion (II: lil) beslöt riksdagen en tull av 20 kronor för 100

kilogram, vilken tullsats var beräknad att motsvara tullen å de i fabrikationen

använda halvfabrikaten. Ehuru, enligt vad som framgått vid den

inom 1928 års tullkommitté verkställda utredningen, en mindre förskjutning

inträtt med avseende å de vid nämnda tillverkning använda halvfabrikaten,

kan tullen å den färdiga varan i stort sett dock endast anses

såsom kompensation för den belastning, industrien har att vidkännas genom

tullen å halvfabrikaten.

Då den sålunda praktiskt taget oskyddade inhemska tillverkningen icke

torde hava utsikt att i fortsättningen äga bestånd i konkurrens med andra

länder med en väl tullskyddad hemmamarknad samt med hänsyn till

ifrågavarande tillverknings betydelse för den inhemska textilindustrien,

har utskottet funnit sig böra tillstyrka den föreslagna tullen, vilken

skulle motsvara omkring 7.5 procent av medelvärdet för 1931 års införsel.

Spiralslangar, böjliga. I motionen 11:204 av herr Nylander har hemställts,

»att riksdagen ville besluta, att under avdelning XV C i gällande tulltaxa

från och med den dag Kungl. Majit bestämmer måtte intagas två.

nya nummer av följande lydelse:

Spiralslangar (böjliga slangar), även överklädda,

med en invändig diameter av:

940:1 13 mm eller därunder.................................... N 100 kg 50: — kr.

940: 2 mer än 13 mm ................................................ N 100 kg 30: — kr.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 15

Böjliga metallslangar hänföras vid tillämpning av nu gällande tulltaxa

till något av nedan angivna taxenummer:

Tull

för 100 kg

kronor

Plåt- och bleckvaror (av järn), ej särskilt nämnda:

andra slag, vägande pr stycke:

20 kg eller däröver:

878 pressade, svetsade eller förzinkade................................ N 8: —

mindre än 20 kg, men ej mindre än 1 kg:

881 andra ................................................................................... E 15: —

882 mindre än 1 kg:................................................................... E 20: —

Anm. För varor, hänförliga till nr 881—882 och vägande per

stycke högst 10 kg, tillkommer såsom särskild tilläggstull,

då de äro förgyllda eller försilvrade, 80 kr. för 100 kg, och

då de äro polerade, förnicklade, lackerade, förmässingade eller

förkopprade, 35 kr. för 100 kg.

Koppar: — — — —----samt andra ej särskilt

nämnda metaller etc:

Arbeten, ej särskilt nämnda:

926 förnicklade etc..................................................................... E 75: —

927 fernissade, lackerade eller försedda med annan, ej

särskilt nämnd ytbeteckning än förtenning............ E 85: —

andra slag:

929 av annan metall (än bly eller zink etc.) ................ E 50: —

Enligt motionärens förslag skulle tullen komma att utgå för slangar med

inre diameter av 13 mm eller därunder med 50 kronor för 100 kilogram

samt för slangar av större invändig diameter med 30 kronor för 100 kilogram.

Till stöd för den sålunda föreslagna omläggningen av tulltaxeringen av

böjliga metallslangar har i motionen anförts bland annat följande:

Mot den nuvarande differentieringen av tullen för nämnda varuslag

kunde flera vägande invändningar göras. Uppdelningen av plåt- och

bleckvaror på olika viktklasser bade uppenbarligen tillkommit för att erhålla

en lämplig avvägning av tullen allt efter dylika varors grövre eller

finare beskaffenhet. En sådan uppdelning hade emellertid i fråga om

böjliga metallslangar intet berättigande. Beträffande den tullförhöjning,

som utginge för de förnicklade slangarna, vore densamma icke motiverad

av produktionsförhållandena, då förnicklingen anbragtes redan å halvfabrikatet

och detta i förnicklat tillstånd antingen vore lika tullbeskattat

med den oförnicklade varan eller endast droge 15 procent högre tull.

Då slutligen tillverkningskostnaderna i stort sett voro desamma för slån
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Utskottet.

gar av järn som för slangar av annan metall och tullskillnaden för halvfabrikatet

i vissa fall endast uppginge till 80 öre och aldrig överstege 4

kronor per 100 kilogram, syntes den nuvarande skillnaden i tull mellan

å ena sidan slangar av järn samt å andra sidan slangar av annan metall

icke heller vara påkallad. Dylika slangar borde enligt motionärens mening

upptagas under avd. XV C, omfattande »arbeten av oädel metall

utan avseende å metallens art».

Tillverkningen av böjliga metallslangar är av tämligen sent datum,

varför vid tillkomsten av nu gällande tulltaxa vederbörlig hänsyn icke

kunde tagas till de med denna fabrikation förknippade säregna förhållandena.

Uppenbart är, att den differentiering, som i gällande tulltaxa genomförts

med hänsyn till olika slag av plåtarbeten — grovplåtsarbeten till

skillnad från arbeten av tunnplåt — icke innebär någon lämplig grund

för tullbeskattningen av metallslangar, en tillverkning som, bortsett från

olika dimensionsgränser samt olika metallöverdrag, är av ganska enhetlig

beskaffenhet. Även i övrigt företer, såsom motionären påvisat, tullbeskattningen

enligt nu gällande bestämmelser vissa oformligheter. Med

hänsyn härtill och efter det utskottet blivit satt i tillfälle att taga del av

den utredning, vilken förebragts för 1928 års tullkommitté, har utskottet

funnit sig böra tillstyrka en omläggning av principerna för tulltaxeringen

av ifrågavarande varuslag i enlighet med det av motionären framlagda

förslaget.

Böjliga metallslangar redovisas icke särskilt för sig i handelsstatistiken.

Inhämtade upplysningar giva emellertid vid handen, att de föreslagna

tullsatserna i genomsnitt motsvara 10 procent av varuvärdet.

Upphängningsanordningar för ampelskålar lii. lii. I motionen 11:208

av herr Hagberg i Malmö har hemställts, »att riksdagen måtte besluta

sådana ändringar i gällande tulltaxa,

a) att taxan, i vad avser numren 546 och 547, erhåller följande ändrade

lydelse

Tull

för 100 kg

kronor

Snören och andra snörmakararbeten, ej hänförliga till

annat nummer:

innehållande silke:

546 a för ampelskålar och dylika belysningsartiklar av
sedda

upphängsanordningar, även försedda med

ledningstråd ............................................................ E 500: —

546 b andra ............................................................................ E 3,000: —

547 andra slag ........................................................................ E 300: —

Anm. 1. Till nr 546 a och 547 hänföras även vid ampelskålar

och dylika belysningsartiklar fastsittande upphängningsanordningar

av snörmakararbeten.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

17

Anin. 2. Till nr 54G b och 547 hänföras besättnings- och

garneringsartiklar, ej särskilt nämnda, medelst sömnad,

klistring eller på liknande sätt tillverkade av band eller av

snören eller av band jämte snören, även i förening med

andra ämnen.

b) att, beträffande nummer 657 i tulltaxan, den med 2 betecknade anmärkningen

utgår oell ur den med 1 betecknade anmärkningen numret uteslutes.

c) att nummer 1042 i tulltaxan erhåller följande ändrade lydelse

Tråd, isolerad, av oädel metall; ävensom elektriska ledningskablar,

linor och snören:

1042 på annat sätt isolerad ............................................... 100 kr. 10:—».

Under nr 1042 i gällande tulltaxa upptages — förutom på visst sätt

isolerad ledningstråd —• för ampelskålar och dylika helysningsartiklar

avsedda samt med ledningstråd försedda upphängningsanordningar av

snörmakararbete. Tullen utgår med 10 kronor för 100 kronor av varans

värde. Ifrågavarande upphängningsanordningar voro före 1930 i tullhänseende

likställda med andra snörmakararbeten, och då materialet till

sin huvudsakliga del utgöres av silke, belöpte sig tullen till 30 kronor

per kilogram. Emellertid inkommo dessa upphängningsanordningar understundom

fast förenade med belysningsskålar, vanligen av alabaster,

och inräknades då i skålarnas vikt. Då tullen för dylika skålar utgår

med 10 öre per kilogram, kom denna tullsats att tillämpas även å upphängningsanordningarna.

Slutligen hade man enligt gängse tullbehandlingspraxis

ansett sig böra, därest varje snöre innehöll ledningstråd,

tulltaxera hela varan enligt de bestämmelser, som gällde för tulltaxeringen

av dylik tråd, varvid tullen i allmänhet utgjorde 1 krona per

kilogram. Tulltaxeringen av ifrågavarande artikel var sålunda vid denna

tid synnerligen olikformig, en olikformighet som icke var motiverad

av olikartade produktionsförhållanden utan endast beroende på sättet

för införseln eller annan biomständighet. För att råda bot mot denna

olikformighet föreslogs vid 1929 års tulltaxerevision, att artikeln måtte upptagas

i ovannämnda taxenummer 1042 med en tull av 10 procent av

värdet.

Emellertid har påvisats, att nämnda värdetull understundom icke ens

motsvarar den tull, som de inhemska fabrikanterna hava att erlägga för

i varan ingående halvfabrikat. I anledning av en vid 1930 års riksdag

väckt motion (11:149) tillstyrkte bevillningsutskottet (bet. nr 16) sådan

ändring beträffande här åsyftade varuslag, att tullen, i stället för att beräknas

efter varans värde, skulle utgå med 9 kronor för kilogram eller

med samma belopp, som före 1921 års tullförhöjning gällde för snörmakararbeten

av silke. I en vid betänkandet fogad reservation anför
-

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 7 sinni. Nr 36—37.

a

s. 18 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

des, att någon ändring i fråga om tullbeskattningen av de i motionen

åsyftade artiklarna icke borde ske, innan utredning verkställts av 3928

års tullkommitté, i anslutning vartill reservanterna yrkade, att motionen

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Vid behandlingen av

frågan stannade kamrarna i skiljaktiga beslut, i det att första kammaren

biföll utskottets hemställan och andra kammaren reservationen. Vid

gemensam votering beslöt riksdagen i enlighet med andra kammarens

mening och frågan förföll alltså för den gången.

I den nu föreliggande motionen, som i princip ansluter sig till det

av 1930 års bevillningsutskott avgivna förslaget, yrkas, att tullen måtte

fastställas till 500 kronor för 100 kilogram. Efter att hava redogjort

för denna tullfrågas tidigare behandling har motionären till stöd för

förslaget anfört i huvudsak följande:

Då 1928 års tullkommitté numera upplösts utan att hava slutfört sitt

uppdrag, syntes anledning föreligga att nu påkalla förnyad prövning av

frågan örn en lämplig avvägning av tullen ‘å ifrågavarande uppliängningsanordningar

och detta desto mera, som tillverkningen av ifrågavarande

artiklar genom den vid senaste riksdag beslutade förhöjningen

av tullen å silke försatts i ett än ogynnsammare läge än förut. Vad

tullsatsen beträffade hade emellertid vissa tekniska förändringar i tillverkningsättet

genomförts, varigenom behovet av tullskydd avsevärt

minskats. Tullen kunde därför numera lämpligen sättas till 5 kronor

per kilogram.

Den nuvarande anordningen, varigenom upphängningsanordningar för

belysningsartiklar upptagits i samma rubrik som på visst sätt isolerad

ledningstråd, synes endast vara att beteckna såsom en nödfallsutväg för

att undgå att belasta tulltaxan med särskild rubrik för denna i och för

sig icke betydande artikel. I produktionsbänseende hava nämligen ifrågavarande

upphängningsanordningar intet gemensamt med ledningstråd

utan utgöra huvudsakligen snörmakararbeten och tillverkas också av

fabrikanter av sistnämnda artiklar. I en systematiskt uppställd tulltaxa

skulle det sålunda obestridligen innebära en rationellare anordning

att upptaga ifrågavarande artikel bland övriga snören och andra snörmakararbeten.

Vad tullskyddsfrågan beträffar har verkställd utredning givit vid

handen, att tullen å de i ifrågavarande artikel ingående halvfabrikaten

motsvarar beträffande de numera mest gängse slagen respektive 80, 85

och 124 öre per kilogram färdig vara. Enligt 1931 års handelsstatistik

uppgick priset å färdig vara till i medeltal 8 kronor 42 öre per kilogram.

Vid nuvarande värdetull motsvarar sålunda tullen å halvfabrikaten i

de två förstnämnda fallen ungefärligen hela tullen å den färdiga

varan, under det att i det sistnämnda fallet tullen å halvfabrikaten

överstiger tullen å den färdiga varan. Det lär icke

kunna bestridas, att vid sådant förhållande den inhemska fabrika
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 19

tionen Ilar en svag ställning i förhållande till den utländska konkurrensen.

Det har också uppgivits, att den inhemska tillverkningen under

en tid måst inskränkas och att det endast är tack vare nu rådande valutaförhållanden,

som densamma i begränsad omfattning kunnat fortsätta.

Utskottet har därför funnit skäl att föreslå en höjning av tullen å ifrågavarande

artikel. Beträffande tullhöjningens storlek har motionären angivit,

att på grund av vissa tekniska förhållanden tullen numera kunde

sättas lägre än som föreslogs vid 1930 års riksdag. Motionären torde

härvid hava syftat på den förändring i artikelns beskaffenhet, att snörmakeriet

numera anbringas över ett järnrör, till följd varav en efter

varans vikt utgående tull verkar kraftigare än under förutvarande förhållanden.

Vid övervägandet av frågan örn tullsatsens lämpliga höjd har utskottet

funnit en tull av 300 kronor per 100 kilogram böra utgöra ett nöjaktigt

stöd för den inhemska tillverkningen. Med denna tullsats vinnes

också den fördelen, att man icke behöver införa någon ny rubrik i tulltaxan,

då ifrågavarande artikel skulle kunna inordnas under taxenummer

547, snören och andra snörmakararbeten etc., andra slag, med en

tull av 300 kronor per 100 kilogram. Beträffande övriga av ändringen

föranledda jämkningar i tulltaxan har utskottet endast velat erinra, att

den med 2 betecknade anmärkningen under nr 657 lämpligen torde kunna

kvarstå, då dess värde såsom ett förtydligande icke påverkas av

ändringen.

Fickur och boetter. I motionen II: 210 av herr Leffler m. fl. har hemställts,

att riksdagen måtte besluta, att rubrikerna 1078, 1079 och 1083 i

tulltaxan skola från och med dag som Kungl. Maj:t bestämmer hava följande

ändrade lydelse:

Ur:

fickur:

1078 med boett av guld eller platina........................................ 1 st. 6: —

1079 med boett av silver eller andra ämnen ........................ 1 st. 2: —

Delar, ej särskilt nämnda, till ur:

hoetter:

1083 av guld eller platina.......................................................... 1 st. 5: —

Det i motionen framställda yrkandet innebär, att tullen skulle höjas för

fickur nied boett av guld eller platina med 2 kronor till 6 kronor, för

fickur med boett av silver eller andra ämnen med 1 krona till 2 kronor

samt för enbart boetter av guld eller platina med 2 kronor till 5 kronor,

allt per stycke räknat. Härvid hava motionärerna förutsatt, att någon

ändring icke skulle vidtagas i de av 1932 års riksdag beslutade tilläggs
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Utskottet.

Hemställan.

tullarna, för fickur med boett av guld eller platina 2 kronor samt för enbart

boetter av guld eller platina likaledes 2 kronor per stycke. — Boetter

av silver eller andra ämnen tulltaxeras såsom arbeten av det ämne, varav

de bestå.

Enligt vad i motionen anföres, har förslaget framställts i syfte att tillföra

statskassan ökade inkomster. Härutöver har i motionen framhållits,

att hithörande artiklar av guld eller platina hade en i viss mån lyxbetonad

karaktär, att de föreslagna tullförhöjningarna skulle vara ägnade att inverka

gynnsamt å handelsbalansen ävensom att enligt motionärernas uppfattning

handelspolitiska skäl icke borde få utgöra hinder för tullförhöjningarna.

Beträffande vad motionärerna i övrigt anfört till stöd för förslaget får

utskottet hänvisa till motionen.

Införseln till Sverige av fickur åren 1930—1932 framgår av följande

sammanställning (uppgifterna för år 1932 äro endast preliminära):

Fickur med boett av:

1930

1931

1932

1930

1931

guld eller platina (stat. nr 1971) •

.. 45,144

31,623

10,630

2,358,290

1,682,432

silver (stat. nr 1972) ...................

.. 62,891

42,522

17,014

1,184,260

841,582

andra ämnen (stat. nr 1973) .......

.. 143,634

145,216

81,757

1,959,214

1,457,957

Summa 251,669

219,361

109,401

5,501,764

3,981,971

1 För år 1932 äro uppgifter angående värdet ännu ej tillgängliga.

Sammanställningen utvisar, att införseln av ur gått kraftigt tillbaka. —

Införseln av enbart boetter är jämförelsevis ringa. År 1932 infördes sålunda

enligt preliminär uppgift endast 136 boetter av guld eller platina.

Utskottet har ansett någon höjning av tullen å fickur och boetter till ur,

utöver den av 1932 års riksdag beslutade, icke för närvarande böra vidtagas

och har alltså funnit sig böra avstyrka bifall till förevarande motion.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna 1:109 av herr

Tjällgren och II: 213 av herr Heiding m. fl., örn höjning

av tullen å hästar, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd;

2) att motionen II: 38 av herr Lovén, örn ändring

av tulltaxans bestämmelser örn tull å fjäder, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

3) att motionen 11:72 av herr Wallén m. fl., om importtull

å lingon, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

4) att motionen 11:191 av herr Bengtsson i Kullen,

örn viss ändring av tullen å ris, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

5) att motionen 11:183 av herr Lithander, örn höjning

av tullen å fotbollar, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

6) att riksdagen måtte, med bifall till motionen II: 201

av herr Nylander, besluta, att nr 860 i gällande tulltaxa

skall hava följande ändrade lydelse:

Tull för

100 kg

kronor

860 Kardbeslag, även med nockar av annan

metall än järn ........................................N 75: —

7) att riksdagen måtte, med bifall till motionen

II: 204 av herr Nylander, besluta, att efter nr 940

under avdelning XV C i tulltaxan skola intagas

två nya taxenummer av följande lydelse:

Spiralslangar (böjliga slangar), även överklädda,

med en invändig diameter av:

13 mm eller därunder ....................N 50: —

mer än 13 mm.................................N 30: —

8) att riksdagen måtte, i anledning av motionen

II: 208 av herr Hagberg i Malmö, besluta,

a) att nr 547 i gällande tulltaxa skall hava

följande ändrade lydelse:

Snören och andra snörmakararbeten, ej

hänförliga till annat nummer:

547 andra slag; härunder inbegripna för

ampelskålar och dylika belysningsartiklar

avsedda upphängningsanordningar,

även innehållande silke,

med eller utan ledningstråd........E 300: —

b) att den under nämnda tulltaxenummer befintliga

anmärkningen skall betecknas med 1,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

c) att till samma tulltaxenummer skall fogas

en ny, med 2 betecknad anmärkning av följande

lydelse:

Anm. 2. Till nr 547 hänlöras även vid ampelskålar och

dylika belysningsartiklar lastsittande upphängningsanordningar

av snörmakararbeten.

d) att tulltaxenummer 1042 skall hava följande

ändrade lydelse:

Tråd, isolerad, av oädel metall; ävensom

elektriska ledningskablar, linor och

snören:

1042 på annat sätt isolerad ................ 100 kr. 10: —

9) att motionen II: 210 av herr Leffler m. fl., örn

höjning av tullen å fickur samt boetter till ur, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

10) att riksdagen måtte, under förutsättning att riksdagen

bifaller vad utskottet under punkterna 6), 7) eller

8) hemställt, förklara,

att av riksdagen sålunda beslutade ändringar i och

tillägg till tulltaxan skola träda i kraft å dag, som

Kungl. Maj:t bestämmer.

Stockholm den 9 maj 1933.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande:

vid beslut angående punkten 1):

herrar Nilsson i Kristianstad, Örne, Boman, Lövgren i Boden, Björklund, Olsson i

Hamsta, Ericson i Boxholm, Östergren, Wijkström, Larsson i Örbyhus, Hjalmarsson, Bengtsson

i Örby Bosgård, Rosén, Velander, Werner i Hultsfred, Eklund, Johansson i Krogstorp,

Brännström, Andersson i Dunker och Persson i Grytterud;

vid beslut angående punkterna 2)—10):

herrar Nilsson i Kristianstad, Örne, Boman, Lövgren i Boden, Björklund, Nylander i

Stockholm, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm, Lithander, Östergren, Wijkström, Larsson

i Örbyhus, Hjalmarsson, Bengtsson i Örby Bosgård, Rosén, Velander, Werner i Hultsfred,

Eklund, Johansson i Krogstorp och Andersson i Dunker.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

23

Reservationer

vid punkten 1):

av herrar Johan Nilsson i Kristianstad, Bengtsson i Örby Bosgård, Johansson

i Krogstorp, Brännström, Andersson i Dunker och Persson i

Grytterud, som, med hänvisning till att det för närvarande finnes ett tillräckligt

omfattande avelsmaterial för att landet skall kunna ernå självförsörjning

med kallblodiga hästar, ansett, att samma tullskydd borde

införas för kallblodiga hästar, som av förra riksdagen beslöts beträffande

varmblodiga hästar, och därför yrkat att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande

motionerna 1:109 av herr Tjällgren m. fl. och 11:213

av herr Heiding m. fl., besluta,

att, nied ändring av nu gällande tillägg till tulltaxan,

taxenummer 2 (stat. nr 3), tilläggstull skall

från oell med dag, som Kungl. Majit bestämmer, för

vara av nedan omförmält slag, som införes från utlandet,

utgå efter följande grund:

Tulltaxe- Statistiskt Tilläggs
nr

nr tull

ur 2 3 Hästar, andra än föl under 1

år och hingstar............ 1 st. 100:—;

vid punkten 3):

av herr Andersson i Dunker, som med hänvisning till lingonplockningens

betydelse för en stor del av den fattigare befolkningen på landsbygden

ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande motion

II: 72 om en tullsats av 25 öre per kilogram för lingon;

vid punkten 5):

av herr Lithander, som yrkat bifall till motionen II: 183 örn höjning

av tullen å fotbollar;

vid punkten 6):

av herr Örne, som ansett, att utskottet bort avstyrka bifall till motionen

11:201 av herr Nylander örn höjning av tullen å kardbeslag; samt

vid punkten 8):

av herr Örne, som yrkat avslag å motionen 11:208 av herr Hagberg i

Malmö örn ändring av tullen å snören och snörmakeriarbeten m. m.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.