Betänkande, i anledning av väckt motion om skattefrihet för s. k. invalidmotorvagnar.
1933-05-10 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1933:39, Betänkande, i anledning av väckt motion om skattefrihet för s. k. invalidmotorvagnar.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.
5
Nr 39.
Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1933 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
skattefrihet för s. k. invalidmotorvagnar.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 205, har herr Weijne hemställt, »att riksdagen ville besluta,
att s. k. invalidmotorvagnar måtte i gällande förordning örn automobilskatt
angivas såsom skattefria».
Enligt 5 § i förordningen den 2 juni 1922 (sådant detta författningsrum
lyder enligt förordningen den 29 april 1932) utgår den egentliga
automobilskatten, fordonsskatten, med följande belopp för nedannämndä
motorfordon för helt kalenderår räknat:
a) för motorcykel utan bivagn med 15 kronor, då motorcykelns tjänstevikt
icke överstiger 75 kilogram, men eljest med 20 kronor;
b) för motorcykel med bivagn med 30 kronor.
Enligt 2 § i samma förordning är fri från fordonsskatt automobil, som
äges av medlem av konungahuset samt, under villkor av ömsesidighet,
automobil tillhörig främmande makts härvarande beskickning eller konsulat
tillhörande personal, som icke är svensk undersåte.
Fordonsskatt utgår ej heller för automobil eller släpvagn, som är inrättad
uteslutande för brandväsen eller för transport av sårade eller sjuka.
Därjämte skall skatt för automobil, som är inrättad för och drives med
träkolsgas, utgå med allenast hälften av eljest utgående skatt.
I motionen har framhållits, att i handeln funnes åtminstone en för
invalider särskilt konstruerad motorvagn, som kunde manövreras endast
med händerna. Denna vagn, som vore trehjulig, beskattades för närvarande
såsom motorcykel, d. v. s. med 15—20 kronor. Om innehavare
av dylik invalidvagn torde praktiskt taget utan undantag gälla, att det
vöre deras invaliditet, som nödvändiggjort anskaffande av motorfordon.
Av såväl samhällsekonomiska som allmänt humanitära skäl vore önskligt,
att anskaffandet av motorfordon för personer, som eljest icke utan
hjälp kunde förflytta sig, av samhället på allt sätt underlättades. Då
anskaffandet av invalidmotorvagn i regel torde vara förenat med betydande
ekonomiska svårigheter, har motionären ansett det knappast vara
rimligt, att samhället gör den ekonomiska bördan ännu tyngre genom
att lägga fordonsskatt på dylika vagnar. För staten vore frågan av
ekonomiskt liten betydelse, enär antalet dylika fordon torde vara ganska
ringa.
Enligt vad utskottet inhämtat användas för närvarande invalidmotorvagnar
i ganska ringa utsträckning här i landet. Emellertid hava van
-
Utskottett
yttrande.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 39.
föreanstalterna under den senaste tiden börjat intressera sig för användningen
av sådana fordon och i samråd med svenska fabrikanter sökt få
fram en lämplig vagntyp, jämväl att hänföra till motorcykel, till ett billigare
pris än det som gäller beträffande de invalidmotorvagnar, som nu
föras i marknaden, huvudsakligen av utländskt fabrikat.
Utskottet har i likhet med motionären funnit humanitära skäl tala för
att till motorcyklar hänförliga invalidmotorvagnar undantagas från fordonsskatt
samt med hänsyn härtill icke haft någon principiell erinran
mot ett bifall till motionen. Skattefriheten torde emellertid böra begränsas
till för sådant ändamål avsedda motorcyklar, varigenom förhindras, att
dyrbarare fordon, beträffande vilka billighetsskäl icke kunna åberopas,
befrias från skatt. Ur fiskalisk synpunkt torde en sådan skattebefrielse
sakna nämnvärd betydelse.
Då emellertid en bestämmelse om dylik skattefrihet möjligen skulle
kunna leda till missbruk, har utskottet till förhindrande därav ansett
föreskrift böra meddelas om viss maximihastighet för motorfordon av
ifrågavarande slag. Enligt vad utskottet har sig bekant, torde en maximihastighet
av 25—30 kilometer för timme vara tillräcklig för att ifrågavarande
fordon skola kunna fylla det med dem avsedda ändamålet. Ett
fastställande av en sådan maximihastighet skulle, enligt till utskottet
lämnade uppgifter, icke komma att medföra vare sig nämnvärt ökade
tillverkningskostnader eller att driftskostnaderna ökades. Utskottet Ilar
därför ansett sig böra föreslå, att maximihastigheten icke må överstiga
30 kilometer för timme.
Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av motionen II: 205
av herr Weijne, besluta, att 2 § i förordningen om
automobilskatt den 2 juni 1922 (nr 260), sådant detta
författningsrum lyder enligt förordningen den 29 april
1932 (nr 85), skall i nedan angivna del hava följande
ändrade lydelse:
2 $.
Från skatteplikt — —• — svensk undersåte.
Från skatteplikt undantages jämväl automobil eller
släpvagn, som är inrättad uteslutande för brandväsen
eller för transport av sårade eller sjuka, så ock motorcykel,
som är inrättad såsom invalidmotorfordon, och
vars maximihastighet icke överstiger trettio kilometer
för timme.
Stockholm den 10 maj 1933.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOIL NILSSON.
Närvarande: se under betänkande nr 38.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.