Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring av bestämmelserna rörande beskattning av inkomst av skogsbruk.
1933-05-10 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1933:40, Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring av bestämmelserna rörande beskattning av inkomst av skogsbruk.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
Kr 40.
Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1933 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
viss ändring av bestämmelserna rörande beskattning av
inkomst av skogsbruk.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 335, har herr Johansson i Edsbyn hemställt, »att riksdagen
måtte besluta i skattelagarna få införda bestämmelser som tydligt föreskriva,
att intäkt av skogsbruk skall beskattas vare sig fastighetsägaren
själv försäljer och mottager betalning för avverkningsrätt eller han genom
gåvobrev avhänder sig skog på rot och gåvans mottagare äger att försälja
avverkningsrätten och mottaga likvid för densamma, samt att vederbörande
utskott måtte få i uppdrag att i lagtexten formulera härför behövliga
bestämmelser».
I motionen har uppgivits, att under senare år ett särskilt förfaringssätt
praktiserats för undgående av skatt för inkomst genom försäljning
av avverkningsrätt till skog. Därvid hade i regel tillgått så att, sedan
fastighetsägaren låtit uppräkna, stämpla och värdera den skog, som vore
avsedd att försäljas, han genom gåvobrev bortskänkte skogen till sina
barn, vilka därigenom komme att formellt bliva säljare av skogen. Åtskilliga
taxeringsnämnder hade emellertid taxerat de fastighetsägare, som
bortgivit skogen, för inkomst genom skogsförsäljningen. I de fall, där
sådana frågor genom besvär dragits under beskattningsdomstolarnas prövning,
hade utgången blivit växlande, vadan föreliggande prejudikat icke
vore tillräckligt vägledande. Motionären har hänvisat till två utslag av
regeringsrätten, meddelade det ena den 2 september 1926 (Årsbok not Fi
439) och det andra den 10 oktober 1930 (Årsbok not Fi 1061). I förstnämnda
mål hade fastighetsägaren hos kammarrätten anfört besvär över
prövningsnämndens beslut. Genom utslag den 6 juni 1926, däri regeringsrätten
ej gjort ändring, ogillade kammarrätten de anförda besvären, enär
av utredningen ej framginge, huruvida klaganden genom i vederbörlig
ordning fullbordad gåva till sina barn avhänt sig ifrågavarande skog.
Enligt berörda den 10 oktober 1930 meddelade utslag åter fann regeringsrätten
att i målet blivit styrkt, att klaganden för ifrågavarande upplåtelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
s
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
Utskottets
yttrande.
av skogsmark icke bekommit större gottgörelse än 10.0U0 kronor, samt nedsatte
i följd därav de klaganden åsätta taxeringarna för inkomst. Däremot
taxerades klaganden icke för den del av köpeskillingen för skogen eller
27,979 kronor, som uppburits av bans barn. Två regeringsråd voro emellertid
skiljaktiga och ansågo kammarrättens utslag i sistnämnda målet
böra lämnas utan ändring. Av de anförda exemplen framginge, att gällande
skattelagstiftning bruste i tydlighet i förevarande hänseende. Då
det ofta gällde mycket avsevärda belopp, som på dylikt sätt kunde obeliörigen
undandragas beskattning, vore det angeläget, att i skattelagarna
infördes tillägg eller förtydliganden av sådan innebörd, att intäkt av
skogsbruk skulle beskattas, vare sig fastighetsägaren själv sålde och mottoge
betalning för skogen eller han genom gåvobrev — stämpelbelagt eller
icke — överlåtit skogen på rot åt andra, som ägde att sälja avverkningsrätten
och mottaga likviden för densamma.
Ifrågavarande spörsmål har en vida större räckvidd än som direkt
framgår av motionen. I densamma har berörts allenast frågan örn beskattning
av inkomst genom överlåtelse av växande skog, då fastighetsägaren
bortgivit skogen på rot till barn och densamma åtminstone formellt
först därefter avyttrats till annan person. Ett alldeles likartat
problem kan emellertid uppkomma nära nog i varje fall, då tillgång eller
rättighet av natur att utgöra framtida avkastning å av givaren utövad
verksamhet eller tillhörig kapitaltillgång bortgives till ägaren närstående
person i avsikt att låta mottagaren genom försäljning av det bortgivna
eller på annat sätt tillgodogöra sig ifrågakomna avkastning. Sålunda
kan ett dylikt förfaringssätt, såvitt gäller ägare eller brukare av jordbruksfastighet,
användas ej blott i fråga örn skog utan jämväl beträffande
gröda eller andra jordbruksprodukter. En rörelseidkare har möjlighet att
vidtaga likartade åtgärder för att undgå skatt för eljest uppkommande
fabrikations- eller handelsvinst genom att bortgiva vissa i hans lager
ingående varor. Beträffande egentliga kapitaltillgångar må såsom exempel
framhållas, att ägare av obligationer eller aktier kan bortgiva till värdepapperen
hörande kuponger, innan ränta eller utdelning blivit tillgänglig
för lyftning, varigenom mottagaren erhåller rätt att uppbära den ränta
eller utdelning, vartill kupongerna berättiga. Den omständigheten att
vid sistnämnda transaktion avkastning eller rätt till sådan avskiljes från
själva tillgången, redan innan avkastningen förfallit till betalning och
sålunda innan densamma i regel plägar utgöra skattepliktig inkomst,
torde sakna betydelse. Därest överlåtelsen skett mot vederlag, skulle nämligen
skattskyldighet därför uppkommit redan genom överlåtelsen eller
på grund av vederlagets mottagande.
Ett näraliggande, ehuru ej fullt likartat spörsmål, uppkommer, där en
uppfinnare eller ägare av värdepapper eller andra tillgångar, vilka han
har möjlighet att avyttra med förtjänst under sådana omständigheter att
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40-
9
försäljningsvinsten är att hänföra till skattepliktig intäkt, i stället bortgiver
dessa tillgångar till barn eller andra närstående, vilka i sin tur försälja
det mottagna.
I samtliga nu angivna fall torde måhända tvekan kunna uppstå, huruvida
och i så fall hos vilken person avkastningen eller vinsten bör taxeras
som inkomst. Vidare kunna understundom vissa svårigheter uppkomma
att beräkna storleken av det belopp, som bör taxeras såsom inkomst.
Ur principiell synpunkt måste det anses självfallet, att blivande eller i
verkligheten redan uppkomna vinster genom förfaringssätt av nu angivna
slag icke böra undgå beskattning. Emellertid föreligger enligt
utskottets mening fog för det betraktelsesättet, att ägaren eller givaren
redan genom avkastningens bortskänkande måste anses hava förfogat över
densamma på ett sådant sätt, att det framstår som helt naturligt, att han
beskattas för inkomsten, i den mån icke såsom i fråga örn realisationsvinster
uttryckliga lagbestämmelser lägga binder i vägen för en sådan
tolkning. Den omständigheten, att mottagaren bar att erlägga gåvoskatt
för värdet av det mottagna, saknar uppenbarligen all betydelse för bedömande
av skyldigheten att utgöra skatt för inkomsten. Gåvoskatten avser
nämligen att träffa kapitaltillgångens överföring till mottagaren. I nu
omförmälda fall sker nämligen samtidigt med att givaren tillgodogör sig
avkastningen en gåva av densamma till annan person.
Såsom förut framhållits kunna understundom svårigheter uppstå att bestämma
storleken av det belopp, som bör upptagas till beskattning. Enahanda
svårigheter torde emellertid även kunna uppkomma vid gåvoskattens
beräknande och synas böra lösas efter de normer, som angivits i förordningen
örn arvsskatt och skatt för gåva.
Utskottet har därjämte ansett sig böra framhålla, att vid den praktiska
tillämpningen av skattelagarna icke sällan påträffas fall, då den skattskyldige
vidtagit åtgärder, vilka beträffande beskattningen måste givas
annan innebörd än som av den skattskyldige uppgivits. Resultatet
av sådana åtgöranden blir ofta, att den skattskyldige icke påföres den
skatt, som han bort enligt lagstiftningens syfte. Uppenbarligen är det
i fråga örn tolkningen av skattelagarna av särskild betydelse, att dylika
försök till kringgående av lagstiftningens syfte förhindras. Nämnda
förhållande har uppmärksammats av 1928 års bolagsskatteberedning. I
sitt den 18 december 1931 avgivna betänkande (sid. 380 ff.) har bolagsskatteberedningen
erinrat örn flera möjligheter att vidtaga åtgärder att
kringgå lagstiftningens bokstav. Ehuru enligt vad bolagsskatteberedningen
uppgivit i praxis, då oriktigbeter av dylik beskaffenhet uppdagats, rättelse
i flera fall vidtagits och den ifrågavarande åtgärden behandlats efter sin
verkliga innebörd, har beredningen föreslagit införande i lagstiftningen av
en allmänt hållen regel i ämnet, och skulle det överlåtas åt beskattningsmyndigheternas
goda omdöme att tillämpa densamma, varjämte genom
uppräknande i anvisningarna av vissa redan kända fall ledning lämnats
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
för tillämpningen. Stadgandet innebär att, om det finnes uppenbart,
att åtgärd, vars beskaffenhet från beskattningssynpunkt äger betydelse,
till sin verkliga innebörd är av annan beskaffenhet än som uppgivits,
beskattningsfrågans bedömande skall ske med hänsyn till åtgärdens verkliga
innebörd.
Såsom av det anförda framgår hava beskattningsmyndigheterna i åtskilliga
fall, då skattskyldiga genom skentransaktioner av olika slag sökt
att kringgå skattelagarna, vid tillämpningen bedömt dessa åtgöranden efter
deras verkliga innebörd. Därest en sådan princip följes vid de nu omförmälda
fallens bedömande, torde det icke vara erforderligt att omedelbart
genomföra en lagstiftning sådan som den i motionen föreslagna.
Ehuru den hittillsvarande rättstillämpningen synes hava varit vacklande,
torde densamma dock icke lägga hinder i vägen för en tolkning av bestämmelserna
i den riktning, som enligt utskottets mening måste anses
rimlig och riktig. Med hänsyn härtill har utskottet icke ansett sig böra
nu föreslå någon åtgärd i anledning av motionen. Utskottet förutsätter
emellertid, att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på frågan
samt att, därest för riksdagen framlägges förslag till lagstiftning av
den innebörd, som den av bolagsskatteberedningen förordade, detsamma
gives en så vid avfattning, att därav otvetydigt framgår, att transaktioner
av nu ifrågavarande slag icke skola medföra att inkomst undgår beskattning.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 335 av herr Johansson i Edsbyn, om
viss ändring av bestämmelserna rörande beskattning
av inkomst av skogsbruk, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 10 maj 1933.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Härvarande: se under betänkande nr 38.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.