Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring av bestämmelserna rörande beskattning av inkomst av skogsbruk.

1933-05-10 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1933:40, Betänkande, i anledning av väckt motion om viss ändring av bestämmelserna rörande beskattning av inkomst av skogsbruk.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

Kr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1933 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

viss ändring av bestämmelserna rörande beskattning av

inkomst av skogsbruk.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 335, har herr Johansson i Edsbyn hemställt, »att riksdagen

måtte besluta i skattelagarna få införda bestämmelser som tydligt föreskriva,

att intäkt av skogsbruk skall beskattas vare sig fastighetsägaren

själv försäljer och mottager betalning för avverkningsrätt eller han genom

gåvobrev avhänder sig skog på rot och gåvans mottagare äger att försälja

avverkningsrätten och mottaga likvid för densamma, samt att vederbörande

utskott måtte få i uppdrag att i lagtexten formulera härför behövliga

bestämmelser».

I motionen har uppgivits, att under senare år ett särskilt förfaringssätt

praktiserats för undgående av skatt för inkomst genom försäljning

av avverkningsrätt till skog. Därvid hade i regel tillgått så att, sedan

fastighetsägaren låtit uppräkna, stämpla och värdera den skog, som vore

avsedd att försäljas, han genom gåvobrev bortskänkte skogen till sina

barn, vilka därigenom komme att formellt bliva säljare av skogen. Åtskilliga

taxeringsnämnder hade emellertid taxerat de fastighetsägare, som

bortgivit skogen, för inkomst genom skogsförsäljningen. I de fall, där

sådana frågor genom besvär dragits under beskattningsdomstolarnas prövning,

hade utgången blivit växlande, vadan föreliggande prejudikat icke

vore tillräckligt vägledande. Motionären har hänvisat till två utslag av

regeringsrätten, meddelade det ena den 2 september 1926 (Årsbok not Fi

439) och det andra den 10 oktober 1930 (Årsbok not Fi 1061). I förstnämnda

mål hade fastighetsägaren hos kammarrätten anfört besvär över

prövningsnämndens beslut. Genom utslag den 6 juni 1926, däri regeringsrätten

ej gjort ändring, ogillade kammarrätten de anförda besvären, enär

av utredningen ej framginge, huruvida klaganden genom i vederbörlig

ordning fullbordad gåva till sina barn avhänt sig ifrågavarande skog.

Enligt berörda den 10 oktober 1930 meddelade utslag åter fann regeringsrätten

att i målet blivit styrkt, att klaganden för ifrågavarande upplåtelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

Utskottets

yttrande.

av skogsmark icke bekommit större gottgörelse än 10.0U0 kronor, samt nedsatte

i följd därav de klaganden åsätta taxeringarna för inkomst. Däremot

taxerades klaganden icke för den del av köpeskillingen för skogen eller

27,979 kronor, som uppburits av bans barn. Två regeringsråd voro emellertid

skiljaktiga och ansågo kammarrättens utslag i sistnämnda målet

böra lämnas utan ändring. Av de anförda exemplen framginge, att gällande

skattelagstiftning bruste i tydlighet i förevarande hänseende. Då

det ofta gällde mycket avsevärda belopp, som på dylikt sätt kunde obeliörigen

undandragas beskattning, vore det angeläget, att i skattelagarna

infördes tillägg eller förtydliganden av sådan innebörd, att intäkt av

skogsbruk skulle beskattas, vare sig fastighetsägaren själv sålde och mottoge

betalning för skogen eller han genom gåvobrev — stämpelbelagt eller

icke — överlåtit skogen på rot åt andra, som ägde att sälja avverkningsrätten

och mottaga likviden för densamma.

Ifrågavarande spörsmål har en vida större räckvidd än som direkt

framgår av motionen. I densamma har berörts allenast frågan örn beskattning

av inkomst genom överlåtelse av växande skog, då fastighetsägaren

bortgivit skogen på rot till barn och densamma åtminstone formellt

först därefter avyttrats till annan person. Ett alldeles likartat

problem kan emellertid uppkomma nära nog i varje fall, då tillgång eller

rättighet av natur att utgöra framtida avkastning å av givaren utövad

verksamhet eller tillhörig kapitaltillgång bortgives till ägaren närstående

person i avsikt att låta mottagaren genom försäljning av det bortgivna

eller på annat sätt tillgodogöra sig ifrågakomna avkastning. Sålunda

kan ett dylikt förfaringssätt, såvitt gäller ägare eller brukare av jordbruksfastighet,

användas ej blott i fråga örn skog utan jämväl beträffande

gröda eller andra jordbruksprodukter. En rörelseidkare har möjlighet att

vidtaga likartade åtgärder för att undgå skatt för eljest uppkommande

fabrikations- eller handelsvinst genom att bortgiva vissa i hans lager

ingående varor. Beträffande egentliga kapitaltillgångar må såsom exempel

framhållas, att ägare av obligationer eller aktier kan bortgiva till värdepapperen

hörande kuponger, innan ränta eller utdelning blivit tillgänglig

för lyftning, varigenom mottagaren erhåller rätt att uppbära den ränta

eller utdelning, vartill kupongerna berättiga. Den omständigheten att

vid sistnämnda transaktion avkastning eller rätt till sådan avskiljes från

själva tillgången, redan innan avkastningen förfallit till betalning och

sålunda innan densamma i regel plägar utgöra skattepliktig inkomst,

torde sakna betydelse. Därest överlåtelsen skett mot vederlag, skulle nämligen

skattskyldighet därför uppkommit redan genom överlåtelsen eller

på grund av vederlagets mottagande.

Ett näraliggande, ehuru ej fullt likartat spörsmål, uppkommer, där en

uppfinnare eller ägare av värdepapper eller andra tillgångar, vilka han

har möjlighet att avyttra med förtjänst under sådana omständigheter att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40-

9

försäljningsvinsten är att hänföra till skattepliktig intäkt, i stället bortgiver

dessa tillgångar till barn eller andra närstående, vilka i sin tur försälja

det mottagna.

I samtliga nu angivna fall torde måhända tvekan kunna uppstå, huruvida

och i så fall hos vilken person avkastningen eller vinsten bör taxeras

som inkomst. Vidare kunna understundom vissa svårigheter uppkomma

att beräkna storleken av det belopp, som bör taxeras såsom inkomst.

Ur principiell synpunkt måste det anses självfallet, att blivande eller i

verkligheten redan uppkomna vinster genom förfaringssätt av nu angivna

slag icke böra undgå beskattning. Emellertid föreligger enligt

utskottets mening fog för det betraktelsesättet, att ägaren eller givaren

redan genom avkastningens bortskänkande måste anses hava förfogat över

densamma på ett sådant sätt, att det framstår som helt naturligt, att han

beskattas för inkomsten, i den mån icke såsom i fråga örn realisationsvinster

uttryckliga lagbestämmelser lägga binder i vägen för en sådan

tolkning. Den omständigheten, att mottagaren bar att erlägga gåvoskatt

för värdet av det mottagna, saknar uppenbarligen all betydelse för bedömande

av skyldigheten att utgöra skatt för inkomsten. Gåvoskatten avser

nämligen att träffa kapitaltillgångens överföring till mottagaren. I nu

omförmälda fall sker nämligen samtidigt med att givaren tillgodogör sig

avkastningen en gåva av densamma till annan person.

Såsom förut framhållits kunna understundom svårigheter uppstå att bestämma

storleken av det belopp, som bör upptagas till beskattning. Enahanda

svårigheter torde emellertid även kunna uppkomma vid gåvoskattens

beräknande och synas böra lösas efter de normer, som angivits i förordningen

örn arvsskatt och skatt för gåva.

Utskottet har därjämte ansett sig böra framhålla, att vid den praktiska

tillämpningen av skattelagarna icke sällan påträffas fall, då den skattskyldige

vidtagit åtgärder, vilka beträffande beskattningen måste givas

annan innebörd än som av den skattskyldige uppgivits. Resultatet

av sådana åtgöranden blir ofta, att den skattskyldige icke påföres den

skatt, som han bort enligt lagstiftningens syfte. Uppenbarligen är det

i fråga örn tolkningen av skattelagarna av särskild betydelse, att dylika

försök till kringgående av lagstiftningens syfte förhindras. Nämnda

förhållande har uppmärksammats av 1928 års bolagsskatteberedning. I

sitt den 18 december 1931 avgivna betänkande (sid. 380 ff.) har bolagsskatteberedningen

erinrat örn flera möjligheter att vidtaga åtgärder att

kringgå lagstiftningens bokstav. Ehuru enligt vad bolagsskatteberedningen

uppgivit i praxis, då oriktigbeter av dylik beskaffenhet uppdagats, rättelse

i flera fall vidtagits och den ifrågavarande åtgärden behandlats efter sin

verkliga innebörd, har beredningen föreslagit införande i lagstiftningen av

en allmänt hållen regel i ämnet, och skulle det överlåtas åt beskattningsmyndigheternas

goda omdöme att tillämpa densamma, varjämte genom

uppräknande i anvisningarna av vissa redan kända fall ledning lämnats

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

för tillämpningen. Stadgandet innebär att, om det finnes uppenbart,

att åtgärd, vars beskaffenhet från beskattningssynpunkt äger betydelse,

till sin verkliga innebörd är av annan beskaffenhet än som uppgivits,

beskattningsfrågans bedömande skall ske med hänsyn till åtgärdens verkliga

innebörd.

Såsom av det anförda framgår hava beskattningsmyndigheterna i åtskilliga

fall, då skattskyldiga genom skentransaktioner av olika slag sökt

att kringgå skattelagarna, vid tillämpningen bedömt dessa åtgöranden efter

deras verkliga innebörd. Därest en sådan princip följes vid de nu omförmälda

fallens bedömande, torde det icke vara erforderligt att omedelbart

genomföra en lagstiftning sådan som den i motionen föreslagna.

Ehuru den hittillsvarande rättstillämpningen synes hava varit vacklande,

torde densamma dock icke lägga hinder i vägen för en tolkning av bestämmelserna

i den riktning, som enligt utskottets mening måste anses

rimlig och riktig. Med hänsyn härtill har utskottet icke ansett sig böra

nu föreslå någon åtgärd i anledning av motionen. Utskottet förutsätter

emellertid, att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på frågan

samt att, därest för riksdagen framlägges förslag till lagstiftning av

den innebörd, som den av bolagsskatteberedningen förordade, detsamma

gives en så vid avfattning, att därav otvetydigt framgår, att transaktioner

av nu ifrågavarande slag icke skola medföra att inkomst undgår beskattning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 335 av herr Johansson i Edsbyn, om

viss ändring av bestämmelserna rörande beskattning

av inkomst av skogsbruk, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1933.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Härvarande: se under betänkande nr 38.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.