Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om lättnad i vissa fall beträffande skattskyldighet för avliden persons under livstiden havda inkomst och förmögenhet.

1933-05-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1933:41, Betänkande, i anledning av väckt motion om lättnad i vissa fall beträffande skattskyldighet för avliden persons under livstiden havda inkomst och förmögenhet.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr il.

11

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1933 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

lättnad i vissa fall beträffande skattskyldighet för avliden

persons under livstiden havda inkomst och förmögenhet.

(2:a avd.)

I en inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 176, Ilar herr Löfgren m. fl. hemställt, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning och förslag i syfte att

vinna lättnader för de mindre eller skuldsatta dödsboen beträffande skattskyldighet

för avliden persons under livstiden åtnjutna inkomst och tillhöriga

förmögenhet med aktgivande av de synpunkter, som i motionen

framförts.

Genom 1907 års skattereform skedde en omläggning av beskattningsåret,

varigenom taxeringen kom att avse nästföregående års och icke

såsom tidigare varit fallet löpande års inkomst. I samband härmed infördes

såväl i bevillningsförordningen (11 §) som förordningen örn inkomstskatt

(10 §) bestämmelser rörande eftergift av skatt och lindring

i beskattning för av avliden person under livstiden åtnjuten inkomst.

Enligt sagda bestämmelser ägde taxeringsmyndighet medgiva befrielse

från inkomstskatt och bevillning för inkomst, därest behållningen i boet

efter den avlidne ej överstigit 5,000 kronor samt den avlidne efterlämnat

änka, oförsörjda barn eller andra stärbhusdelägare, som varit beroende

av honom för sin försörjning.

Då genom proposition den 15 februari 1907 nr 47 förslag till nyss nämnda

bestämmelser framlades, anförde chefen för finansdepartementet bland

annat, att en diskretionär rätt för taxeringsmyndigheterna att, när ömmande

omständigheter förelåge, inom vissa gränser bestämma, i vad mån

befrielse från taxering finge medgivas stärblius, visserligen kunde missbrukas

och i allt fall föranleda till ojämnhet i beskattningen, men att en

dylik anordning syntes högeligen önskvärd och att nian icke kunde betvivla

taxeringsmyndigheternas opartiskhet och goda vilja.

Genom 1910 års bevillningsförordning (12 § 1 moni.) samt förordningen

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utkkotteta

yttrande.

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt (24 §) ökades förenämnda

maximibelopp, 5,000 kronor, till 10,000 kronor. En ytterligare

höjning av maximibeloppet till 20,000 kronor ägde rum genom beslut av

1920 års riksdag. Sistnämnda höjning motiverades närmast av penningvärdets

fall.

Gällande bestämmelser i ämnet innefattas i 15 § 2 mom. och 55 § kommunalskattelagen

samt 23 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Enligt dessa bestämmelser må dödsbo, därest behållningen

i boet efter avliden skattskyldig, som vid dödsfallet varit här i

riket bosatt, ej överstigit 20,000 kronor samt den avlidne efterlämnat

make, oförsörjda barn eller andra bodelägare, som vid hans frånfälle

varit beroende av honom för sin försörjning, kunna av beskattningsnänind

helt eller delvis befrias från skyldighet att utgöra fastighetsskatt

samt från skattskyldighet för sådan den avlidnes inkomst och förmögenhet,

som skolat upptagas till beskattning under det år, han avlidit, eller

året näst därefter. Fråga örn sådan befrielse skall upptagas beträffande

taxering, som skolat äga rum under dödsåret, av beskattningsnämnd

för detta eller nästpåföljande år och beträffande taxering, som skolat äga

rum under året efter dödsåret, av beskattningsnämnd för detta år.

I motionen har framhållits det behjärtansvärda i, att största möjliga

garantier skapas för att billighetens krav på föreliggande område bliva

fullt tillgodosedda. Motionärerna hava ansett, att nuvarande maximibelopp

av 20,000 kronor vore alldeles för lågt och att särskild vikt borde

läggas vid storleken av de särskilda lotter, som folie på änka eller oförsörjda

barn. Huvudsynpunkten borde vara, huruvida boets behållning

och den på envar efterlevande fallande lotten kunde anses stå i något så

när rimligt förhållande till den skatt, som skulle betalas. Avsevärda fördelar

skulle kunna vinnas, örn i lagen närmare angåves, under vilka förutsättningar

ett eftergivande av skatt skulle äga rum, och beskattningsnämnds

prövning så mycket som möjligt inskränktes till att avse frågan,

huruvida dessa förutsättningar vore för handen.

I likhet med motiouärerna har utskottet ansett angeläget, att ifrågavarande

bestämmelser rörande skattebefrielse så allmänt som möjligt komma

till tillämpning i de fall, då ömmande omständigheter föreligga. Utskottet

är emellertid icke övertygat örn, att ett upphävande av den beskattningsnämnderna

tillerkända diskretionära prövningsrätten skulle komma att

skapa bättre garantier för stadgandenas tillämpning på ett riktigt och

önskvärt sätt. Förhållandena inom olika delar av landet och bland skilda

befolkningsgrupper ävensom i de särskilda fallen kunna nämligen vara så

olikartade, att det måste betraktas som en direkt fördel, att beskattningsnämnderna

äga en jämförelsevis stor rörelsefrihet. Ett fastställande av

detaljerade föreskrifter, vilka icke finge frångås, skulle med ali sannolik
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. 13

het vara ägnat att beskära möjligheterna att i ömmande fall medgiva

den avsedda skattebefrielsen. De skattskyldiga åtnjuta för närvarande

den möjligheten att, då framställt yrkande örn skattelindring icke bifallits,

hos beskattningsdomstolarna söka ändring härutinnan. Av de prejudikat

på förevarande område, vilka föreligga, synes framgå, att nämnderna

i stort sett tillfredsställande begagnat den fria prövningsrätten, ett

förhållande som motionärerna själva hava vitsordat.

Det vill emellertid synas som örn understundom fall inträffat, då skattebefrielse

ej kommit att medgivas, på den grund att skattskyldig saknat

kunskap örn ifrågavarande bestämmelse. Det måste därför anses önskvärt,

att kännedomen örn bestämmelserna på ett ändamålsenligt sätt

sprides bland de skattskyldiga, exempelvis genom komplettering av de å

deklarationsblanketten eller debetsedeln införda anvisningarna. Då utskottet

är förvissat örn, att Kungl. Majit kommer att ägna detta förhållande

uppmärksamhet, har utskottet icke ansett sig böra föreslå någon

särskild åtgärd i nämnda syfte.

Motionärerna hava ansett ifrågakomna maximibelopp 20,000 kronor

vara alldeles för lågt. Med hänsyn till de mera allmänt förekommande

fallen synes dock detta belopp vara väl avvägt, I sådana fall åter, där

den avlidne efterlämnat flera oförsörjda bodelägare, torde denna begränsning

understundom kunna föranleda obilliga verkningar, exempelvis då

den avlidne icke genom pensionering eller annan försäkring, vartill bodelägare

åtnjuta förmånsrätt, sörjt för de efterlevande eller ock en mera

avsevärd del av dödsboets tillgångar nedlagts i lösörebo eller annan egendom,

som icke lämnar någon avkastning eller som icke utan svårighet

eller endast med särskilda uppoffringar kan realiseras. Med hänsyn till

nu anförda omständigheter har utskottet föreslagit, att i sådana fall, då

den avlidne efterlämnat mer än två bodelägare, som vid hans frånfälle

varit beroende av honom för sin försörjning, befrielse helt eller delvis

från den avlidne påförda utskylder må kunna medgivas, därest behållningen

väl överstiger 20,000 kronor men icke 30,000 kronor.

Vad motionärerna anfört därom, att en huvudsynpunkt bör vara, huruvida

boets behållning står i rimligt förhållande till den skatt, som skall

betalas, har utskottet icke kunnat tillmäta större betydelse. Vid beräkning

av behållningen i boet äger nämligen stärbhuset att såsom skuld

avräkna beloppet av ifrågavarande skatter.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av förevarande

motion 1:176 av herr Löfgren m. fl.

1) för sin del antaga följande förslag till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

Lag

om ändrad lydelse av 15 § 2 mom. och 55 § kommunaiskattelagen den

28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 15 § 2 mom. och 55 § kommunaiskattelagen

den 28 september 1928 skola i nedan angivna delar hava följande ändrade

lydelse:

15 §.

2 mom. Har behållningen---året näst därefter. Har den avlidne

efterlämnat mer än två bodelägare, som vid hans frånfälle varit beroende

av honom för sin försörjning, må sådan befrielse kunna medgivas,

därest behållningen i boet ej överstigit 30,000 kronor. Fråga örn —--

för detta år.

55 §.

Har behållningen--— året näst därefter. Har den avlidne efter
lämnat

mer än två bodelägare, som vid hans frånfälle varit beroende

av honom för sin försörjning, må sådan befrielse kunna medgivas,

därest behållningen i boet ej överstigit 30,000 kronor. Fråga örn---

för detta år.

Henna lag träder i kraft den 1 januari 1934.

2) antaga följande förslag till

Förordning

örn ändrad lydelse av 23 § förordningen den 28 september 1928 (nr 373)

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 23 § förordningen den 28 september 1928 örn

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall i nedan angivna del hava

följande ändrade lydelse:

23 §.

Har behållningen---året näst därefter. Har den avlidne efter
lämnat

mer än två bodelägare, som vid bans frånfälle varit beroende

av honom för sin försörjning, må sådan befrielse kunna medgivas,

därest behållningen i boet ej överstigit 30,000 kronor. Fråga örn —--

för detta år.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1934.

Stockholm den 10 maj 1933.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: se under betänkande nr 38.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.