Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49

1933-05-23 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1933:49, Bevillningsutskottets betänkande Nr 49

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

1

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1933 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om fortsatt giltighet för gällande bestämmelser angående

utförselbevis för råg och vete.

Till bevillningsutskottet hava för förberedande behandling hänvisats

följande motioner angående utförselbevis för råg och vete, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 115 i första kammaren av herr Trygger

m. fl. och nr 66 i andra kammaren av herr Lindman m. fl., däri hemställts,

»att riksdagen för sin del måtte besluta, att de genom Kungl.

Maj:ts förordning den 12 juni 1931 (nr 207) förlängda bestämmelserna i

förordningen den 13 april 1928 angående utförselbevis för råg och vete

skola äga fortsatt giltighet från och med den 1 augusti 1933 tills vidare»;

samt

2) motionen nr 193 i andra kammaren av herr Olsson i Kullenbergstorp,

däri hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att de i förordningen

den 13 april 1928 (nr 76) angående utförselbevis för råg och vete meddelade

bestämmelser skola äga fortsatt giltighet under tiden från och

med den 1 augusti 1933 till och med den 31 juli 1937».

De sålunda framställda yrkandena, vilka båda avse beredande av fortsatt

giltighet av bestämmelserna i förordningen den 13 april 1928 (nr 76)

angående utförselbevis för råg och vete, skilja sig från varandra i sak

icke i annat avseende än beträffande giltighetstidens längd, i det att i

motionerna 1:115 och II: 66 föreslagits, att bestämmelserna skola förlänas

fortsatt giltighet från och med den 1 augusti 1933 tillsvidare, medan

motionen II: 193 upptager förslag örn en fortsatt giltighet under fyra år

till och med den 31 juli 1937.

Beträffande motiveringen för yrkandena får utskottet hänvisa till motionerna

II: 66 och II: 193.

Genom en den 28 april 1933 dagtecknad, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 247, har Kungl. Majit framlagt förslag angående fortsatt

tillämpning av gällande spannmålsreglering efter oförändrade riktlinjer.

I sitt anförande till det vid nämnda proposition fogade statsrådsprotokoll

har chefen för jordbruksdepartementet jämväl ingått på frå
Bihang

till riksdagens protokoll 1933. 7 sami. Nr 49.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr d9.

gan om fortsatt tillämpning av utförselbevissystemet för råg och vete

och därvid till en början lämnat följande redogörelse:

»Sedan 1923, 1924 och 1925 års riksdagar avslagit väckta förslag örn införande

av utförselbevis för vissa slag av spannmål, antog 1926 års riksdag

ett motionsvis framlagt och av vissa reservanter inom bevillningsutskottet

tillstyrkt förslag till förordning angående utförselbevis för råg och vete

(bevilln.-utsk. bet. nr 37; R. skr. nr 197). Den 26 juli 1926 utfärdades förordning

i ämnet (nr 382) ävensom kungörelse (nr 383) med tillämpningsföreskrifter

till samma förordning. Bestämmelserna trädde i kraft den

1 augusti 1926 och skulle gälla till och med den 31 juli 1928. I förordningen

vidtogos i överensstämmelse med beslut av 1927 års riksdag (prop. nr

150; R. skr. nr 89) genom kungörelse den 8 april 1927 (nr 121) vissa ändringar.

Vid 1928 års riksdag (prop. nr 107; R. skr. nr 93) antogs förslag till ny

förordning angående utförselbevis för råg och vete. Förslaget innebar,

att 1926 års förordning med däri gjorda ändringar skulle, med viss mindre

ändring, äga fortsatt giltighet till och med den 31 juli 1931. I anslutning

till riksdagens beslut utfärdades förordning i ämnet den 13 april 1928 (nr

76). Kungörelse med tillämpningsföreskrifter utfärdades den 24 maj 1928

(nr 153).

Sedan 1931 års riksdag beslutat (prop. nr 159; R. skr. nr 194), att de i

1928 års förordning meddelade bestämmelser skulle äga fortsatt giltighet

under tiden från och med den 1 augusti 1931 tillsvidare till och med den

31 juli 1933, utfärdade Kungl. Maj:t den 12 juni 1931 dels i överensstämmelse

med riksdagens beslut förordning (nr 207) örn fortsatt giltighet av

1928 års förordning dels ock kungörelse (nr 208) örn fortsatt giltighet av

kungörelsen med tillämpningsföreskrifter till sistnämnda förordning. De

i 1928 års förordning meddelade, alltjämt gällande bestämmelserna äro av

följande innehåll.

Den, som av omalen råg eller omalet vete, varöver han utan hinder av

tullverket kan inom riket fritt förfoga, på en gång till utförsel angiver

och med en och samma lägenhet till utlandet sjöledes eller på järnväg eller

till svensk frihamn utför sammanlagt eller av någotdera slaget minst 500

kilogram, äger, såvida den utförda varan skäligen kan anses marknadsgill,

av vederbörande tullmyndighet erhålla bevis örn utförseln, med angivande

tillika av det tullbelopp, som skolat utgå vid införsel av sådan vara till

enahanda myckenhet (§ 1). Innehavare av utförselbevis är berättigad att,

inom sex månader från det angivningen till utförsel ägt rum, mot bevisets

återställande antingen utan tullavgifts erläggande införa omalen eller

malen råg eller omalet eller malet vete till så stor myckenhet, att den tull,

som enligt tulltaxan skolat därå belöpa, är lika med det i utförselbeviset

angivna tullbeloppet, eller, i den mån varor, som nu sagts, under de sex

kalendermånader, som förflutit närmast före den månad, under vilken angivningen

till utförsel ägt rum, införts till myckenhet, att den därav influtna

tullavgiften med avdrag av två procent beräknas därtill lämna

tillgång, hos generaltullstyrelsen utbekomma sagda belopp med avdrag

av två procent (§ 2 första stycket). Utförselbevis skall återställas eller be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

lopp, varå beviset lyder, inbetalas till tullverket, därest den vara, för vilken

beviset utfärdats, återinföres och tullfrihet för varan därvid ifrågasättes

(§ 2 andra stycket).»

I anslutning till denna redogörelse må här återgivas några av 1931 års

bevillningsutskott anförda synpunkter på den då föreliggande frågan om

fortsatt tillämpning av utförselbevissystemet. I sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 33 anförde 1931 års bevillningsutskott bland annat

följande:

På grund av den i juli månad 1930 igångsatta stödaktionen för spannmålsproduktionen

hade utförselbevisen för det dåvarande väsentligen förlorat

sin tidigare betydelse. Det vore emellertid enligt utskottets uppfattning

å ena sidan tydligt, att i detta läge några praktiska olägenheter

av betydelse icke kunde vara förknippade med de dittillsvarande bestämmelsernas

bibehållande. Å andra sidan fann utskottet den omständigheten,

att ovisshet rådde, huruvida stödaktionen för spannmålsodlingen

kunde komma att i fortsättningen fullföljas efter dåvarande

eller eventuellt andra riktlinjer, utgöra ett direkt skäl för att bestämmelserna

förlänades fortsatt giltighet. Desamma syntes enligt utskottets

uppfattning i sin män kunna medverka till en anpassning efter de nya

förhållanden, som kunde uppkomma vid en eventuell omläggning av riktlinjerna

för stödaktionen.

Till följd av två motioner (1:222 och 11:374) hade utskottet ägnat särskild

uppmärksamhet däråt, huruvida av internationella hänsyn vårt

dittillsvarande system med utförselbevis borde övergivas i enlighet med

det i nämnda motioner framställda yrkandet örn avslag^ å den då föreliggande

propositionen. Till belysande av detta spörsmål ansag sig utskottet

böra framhålla, hurusom i vårt land utförselbevisen städse varit

bundna vid tullens belopp samt att desamma berättigade innehavaren att,

inom sex månader från det angivningen till utförsel ägt rum, mot bevisets

återställande antingen utan tullavgifts erläggande införa en motsvarande

kvantitet råg eller vete eller — i den mån råg eller vete under de

sex kalendermånader, som förflutit närmast före den månad, under vilken

angivningen till utförsel ägt rum. införts till myckenhet, att den därför

influtna tullavgiften med avdrag av två procent beräknas därtill lämna

tillgång — utbekomma det i utförselbeviset angivna tullbeloppet med

avdrag av två procent. Med denna utformning av systemet hade möjliggjorts

ett utbyte av ett å den inhemska marknaden vid en viss tidpunkt

förefintligt säsongöverskott av svensk spannmål mot en motsvarande

kvantitet utländsk spannmål vid annan tidpunkt, då tillgången på svensk

vara vore mindre, utan hinder av eljest utgående införseltull. Det vore

också i detta sammanhang att märka, att tullen å spannmål i vårt land

vöre jämförelsevis låg i förhållande till utgående tull i åtskilliga andra

länder. Den av 1930 års riksdag gjorda framställningen (skr. nr 376) örn

utredning rörande internationella åtgärder mot dumping, som enligt vad

utskottet med tillfredsställelse erfarit lett till att frågan upptagits till

behandling inom Nationernas förbund, hade föranletts av de olägenheter,

sorn orsakades av en genom exportpremier eller liknande medel direkt

framkallad dumping och därmed sammanhängande störningar å marknaden.

Utskottet hade emellertid icke kunnat finna, att den ifrågasatta

förlängningen av giltighetstiden för gällande bestämmelser angående ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

förselbevis för råg och vete, vilka bestämmelsers begränsade innebörd

nyss framhållits, vore oförenlig med den sålunda från svensk sida intagna

ståndpunkten, som syftade till en allmän reglering till förebyggande

av statligt understöd åt dumpingåtgärder. Vid angivna förhållanden

bade utskottet, i motsats till vad i nämnda motioner uttalats, icke ansett

att internationella hänsyn talade mot att vidtaga en förlängning av giltighetstiden

för bestämmelserna på ifrågavarande område.

I fortsättningen av sitt omförmälda anförande bar chefen för jordbruksdepartementet

vidare lämnat följande redogörelse:

»Den 4 november 1932 anbefallde Kungl. Maj:t kommerskollegium att avgiva

utlåtande rörande frågan örn tillämpning av utförselbevissystemet

för råg och vete jämväl för tid efter den 31 juli 1933, därvid kollegiet särskilt

borde yttra sig beträffande frågans handelspolitiska sida. Med skrivelse

den 31 december 1932 har kommerskollegium avgivit det begärda utlåtandet

samt därvid tillika överlämnat av kollegiet infordrade yttranden

i ärendet från handelskamrarna i Stockholm, Norrköping, Jönköping,

Malmö och Göteborg, Sveriges allmänna lantbrukssällskap, Svenska kvarnföreningen,

Föreningen Sveriges spannmålsintressenter samt Svenska foderämnes-

och spannmålsimportörernas förening. De sålunda hörda sammanslutningarna

hava samtliga uttalat sig för bibehållande av systemet

med utförselbevis, därvid allmänt framhållits, att systemet visserligen

till följd av den bestående spannmålsregleringen för närvarande saknade

större betydelse, men att ett upphävande av systemet ej vore tillrådligt

med hänsyn till sagda reglerings provisoriska karaktär. Ur yttrandet

från Föreningen Sveriges spannmålsintressenter må återgivas följande

uttalanden.

Med den omfattning, veteodlingen erhållit, förelåge vid fri prisbildning

utan statsinlösen risken av starka prissvängningar inom den inhemska

marknaden, kulminerande i svåra avsättningsstockningar och prissammanbrott,

därest icke exportmöjligheten hölles öppen i kraft av utförselbevisen.

Under sådana förhållanden kunde en prolongering av utförselbeviset

betraktas som oundviklig.

Enligt föreningens åsikt kunde utförselbeviset principiellt ej betraktas

som en exportpremie, förutsatt att man därmed åsyftade vissa uppoffringar

av statsinkomster eller andra medel i ändamål att befordra exporten.

Syftet med utförselbevisen hade aldrig varit att främja exportintresset,

endast att skapa jämvikt mellan marknadens tillgång och efterfrågan på

grundvalen av en måttligt effektiviserad tull, vars skälighet i förhållande

till industritullarna icke bestritts. Dessutom verkade utförselbeviset endast

under förutsättning av import. En anordning, som sålunda icke tillstadde

export av ett produktionsöverskott, kunde icke rimligen betraktas

som exportpremie.

Kommerskollegium har, beträffande först frågan i vilken omfattning

systemet med utförselbevis hittills funnit användning, anfört.

Under den tid, som förflutit sedan systemet med utförselbevis senast

förlängdes hade detta icke haft någon nämnvärd praktisk betydelse till

följd av de åtgärder, som i annan ordning av statsmakterna vidtagits för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

5

den inhemska spannmålsmarknadens stödjande. Medan under konsumtionsåren

(augusti—juli) 1928/1929 och 1929/1930 den svenska exporten av

vete mot utförselhevis uppgått till i runt tal 80,500, respektive 44,300 ton,

hade motsvarande export under konsumtionsåren 1930/1931 och 1931/1932

uppgått till allenast 1,281 respektive 379 ton. För råg vore motsvarande

siffror för 1928/1929 samt 1929/1930 6,000 respektive 490 ton och för perioden

1930/1931 och 1931/1932 222 respektive 1,157 ton.

Statsverkets utgifter för restitution av tullmedel på utförselbevis hade

till följd av den begränsade omfattning, i vilken utförselbevisen anlitats,

även avsevärt nedgått under de båda senaste budgetåren, såsom framginge

av följande siffror:

Budgetåret 1926/1927

» 1927/1928

» 1928/1929

» 1929/1930

» 1930/1931

» 1931/1932

kronor 3,552,116

» 1,940,996

» 2,944,760

» 2,046,642

» 64,898

»__54,527

Kronor 10.603.939.

Beträffande utförselhevisen ur handelspolitisk synpunkt har kommerskollegium

bland annat anfört följande.

Kollegium kunde för sin del ej ansluta sig till den av föreningen Sveriges

spannmålsintressenter uttalade uppfattningen, utan funne att utförselhevisen

till sin natur måste karakteriseras såsom exportpremier. Denna

egenskap skulle i någon mån vara mindre framträdande, därest bevisen

endast kunde utnyttjas såsom likvid för tull för importerad råg respektive

vete. Då emellertid utförselhevisen enligt gällande författning kunna av

exportören kontant inlösas hos tullverket, framträdde systemets karaktär

av exportpremie mera markerat. Det enda förbehåll, som nu gällde, avsåge

det förhållande, att »täckning» för utförselhevisen måste finnas i form

av under viss föregående tid uppburen tull för importerad råg eller vete.

Någon praktisk betydelse hade detta förbehåll dock hittills icke ägt, och

skulle den eventualitet inträffa, att vete- och rågimporten nedginge i sådan

grad, att tullintäkter för utförselbevisens inlösen saknades, finge detta

väl snarast betecknas som en olägenhet i systemet och böra föranleda, att

medel i allt fall ställdes till förfogande. Det kunde nämligen knappast

anses rimligt, att en exportör, som vid avslutande av en affär givetvis

räknat med att erhålla valuta för utförselbeviset, skulle se sin möjlighet

härtill äventyrad genom det av hans åtgöranden helt oberoende faktum,

örn spannmålsimport i viss omfattning ägt rum eller icke. Skulle ett sådant

osäkerhetsmoment göra sig gällande, bleve syftet med utförselhevisen

helt förfelat, ty den prisstabilisering, som utförselhevisen vore avsedda att

medföra, vore naturligen helt beroende på att bevisen bleve inlösta.

Å andra sidan finge konstateras, att några direkta olägenheter av handelspolitisk

art hittills ej framkallats av utförselhevisen, vilket för de senare

årens del givetvis berodde på den ringa omfattning, i vilken systemet

kommit till användning. Fara förefunnes emellertid helt naturligt, att

främmande länder, vilkas spannmålsmarknad kunde komma att röna ett

oförmånligt inflytande av en i större skala bedriven svensk spannmålsexport,

kunde komma att vidtaga motåtgärder för att neutralisera verkningarna

av dessa svenska exportpremier. Och helt naturligt komme strävanden

från Sveriges sida, som möjligen vid den förestående ekonomiska

s. 6 Kontrollera mot PDF

Ut skottet.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

världskonferensen eller eljest kunde komma till uttryck för främjande av

sunda handelspolitiska metoder, att lätt nog ställas i en mindre gynnsam

dager, i händelse mot den svenska handelspolitiken kunde riktas den anmärkningen,

att Sverige självt tillämpade systemet med exportpremier.

Kommerskollegium har slutligen framhållit, att utförselhevisen för närvarande

inginge som ett led i de stödåtgärder, som under senare år vidtagits

för jordbruksnäringens fromma. Sett enbart ur jordbrukets synpunkt

torde det enligt kollegiets mening ej vara lämpligt att isolera spörsmålet

örn utförselbevisens bibehållande från frågan örn vidmakthållande

eller avveckling av spannmålsregleringen över huvudtaget. I händelse

prisreglerande åtgärder för brödspannmålsproduktionen av det slag, som

under de senaste åren tillämpats, även framdeles bibehölles, komme nämligen

utförselhevisen såsom fallet varit under de senare åren att sakna

praktisk betydelse och något hinder för upphävande av anordningen med

utförselbevis torde då icke föreligga.»

I anslutning till den sålunda återgivna redogörelsen har chefen för jordbruksdepartementet

för egen del anfört följande:

»Såsom jag tidigare framhållit torde gällande spannmålsreglering böra

erhålla fortsatt tillämpning efter oförändrade riktlinjer. Av utredningen

framgår, att systemet med utförselbevis under sådana förhållanden är i

stort sett utan värde som stöd för spannmålsodlingen. Däremot torde, såsom

kommerskollegium erinrat, vissa olägenheter ur handelspolitisk synpunkt

kunna vara förknippade med systemet. Jag har med hänsyn till

dessa omständigheter icke ansett mig böra föreslå, att bestämmelserna örn

utförselbevis givas förlängd giltighet efter den nuvarande giltighetstidens

utgång den 31 juli 1933.

I avseende å utförselhevissystemets avveckling torde böra tillses, att den

i § 2 andra stycket av förordningen föreskrivna skyldigheten att vid tullfri

återinförsel av vara, för vilken utförselhevis meddelats, återställa beviset

eller inbetala det belopp, varå beviset lyder, ej bortfaller med förordningens

upphörande. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela

de bestämmelser, som i dylikt syfte må vara erforderliga.»

Den ståndpunkt, som, på sätt ovan anförts, 1931 års bevillningsutskott

och riksdag intogo till den då föreliggande frågan örn fortsatt giltighet

av utförselbevissystemet för råg och vete, äger enligt utskottets

uppfattning även under nuvarande förhållanden goda skäl för sig. Detta

system torde visserligen, till följd av spannmålsregleringen, för närvarande

icke äga nämnvärd betydelse. Men liksom år 1931 råder även nu

ovisshet, huruvida stödaktionen för spannmålsodlingen må komma att i

fortsättningen fullföljas efter gällande eller eventuellt andra riktlinjer,

och detta förhållande utgör enligt utskottets uppfattning allt fortfarande

ett direkt skäl för att bestämmelserna böra förlänas fortsatt giltighet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4V.

7

Jämväl vad angår spörsmålet, huruvida av internationella hänsyn vårt

nuvarande system med utförselbevis hör övergivas, har utskottet kunnat

ansluta sig till den ståndpunkt, som från riksdagens sida hävdades år

1931. I sitt ovan omförmälda yttrande den 31 december 1932 har även

kommerskollegium förklarat, att några direkta olägenheter av handelspolitisk

art hittills ej framkallats av utförselhevisen.

Vid övervägande av den föreliggande frågan har utskottet sålunda stannat

vid den uppfattningen, att 1928 års förordning angående utförselbevis

för råg och vete bör förlänas fortsatt giltighet. Tiden för den fortsatta

tillämpningen har i nuvarande läge synts kunna tillsvidare bestämmas

till två år.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av dels de likalydande

motionerna 1:115 av herr Trygger m. fl. och

II: 66 av herr Lindman m. fl. dels ock motionen II: 193

av herr Olsson i Kullenbergstorp, besluta,

att de i förordningen den 13 april 1928 (nr 76) angående

utförselbevis för råg och vete meddelade bestämmelserna

skola äga fortsatt giltighet under tiden

från och med den 1 augusti 1933 tillsvidare till och

med den 31 juli 1935.

Stockholm den 23 maj 1933.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Orne, Boman, Wohlin*, Lövgren i Boden, Björklund,

Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm, Lithander, Wijkström, Larsson i

Örbyhus, Hjalmarsson, Sjödahl, Rosén*, Velander, Werner i Hultsfred, Eklund*,

Brännström, Andersson i Dunker och Rersson i Grytterud.

Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

Reservation

av herrar Örne, Lövgren i Boden, Biörklund, Ericson i Boxholm, Hjalmarsson,

Sjödahl, Rosén, Werner i Hultsfred och Eklund, som anfört:

»Under hänvisning till det i utskottets betänkande anförda departementschefsyttrandet

få vi hemställa,

att riksdagen måtte avslå motionerna 1:115 av herr

Trygger m. fl., II: 66 av herr Lindman m. fl. samt

II: 193 av herr Olsson i Kullenbergstorp».

831505. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.