Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om importförbud beträffande äldre fartyg samt importreglering beträffande smidbart järnskrot m. m.

1933-05-26 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1933:50, Betänkande, i anledning av väckta motioner om importförbud beträffande äldre fartyg samt importreglering beträffande smidbart järnskrot m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

1

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1933 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om importförbud beträffande äldre fartyg samt importreglering

beträffande smidbart järnskrot m. m.

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 218

i första kammaren av herr Nordborg och nr 380 i andra kammaren av

herr Christiernsson m. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte besluta

dels örn importförbud beträffande fartyg av högre ålder än 25 år,

dels att till Kungl. Majit avlåta skrivelse med begäran att exportförbud

å smidbart järnskrot icke måtte förnyas för tid efter den 28 februari

1933,

dels ock att hos Kungl. Majit anhålla örn skyndsam utredning och förslag

i syfte att genom lämpligt avvägd tullsats eller eljest viss importreglering

beträffande smidbart järnskrot åvägabringas».

Till stöd för dessa yrkanden hava motionärerna åberopat motiveringen

i två av dem väckta, till statsutskottet hänvisade likalydande motioner

nr 162 i första kammaren och nr 173 i andra kammaren, vilka motioner

avse anvisande av anslag till ett belopp av 2.8 miljoner kronor för

inköp under statens medverkan av äldre svenska fartyg i och för deras

nedskrotning vid svenska varv. Av motiveringen framgår, att motionärerna

ansett den i sistnämnda motioner föreslagna anordningen

förutsätta, att för framtiden all import av fartyg av högre ålder än 25

år lagenligt förhindrades samt att enligt motionärernas uppfattning

även andra åtgärder vore erforderliga för att den avsedda nedskrotningsverksamlieten

vid varven skulle komma i gång i större skala. Gällande

exportförbud beträffande smidbart järnskrot borde sålunda icke

vidare förnyas ävensom en lämpligt avvägd tull åsättas dylikt skrot,

därest icke rent av importförbud kunde anses motiverat med hänsyn till

den ökning av den inhemska skrottillgången, som vore att förutse.

I detta sammanhang må erinras, att exportförbud å smidbart järnskrot

ursprungligen infördes genom kungörelse den 23 september 1927

(nr 356) samt efter 1928 års riksdags börande därefter av Kungl. Majit

förlängts, i regel varje gång för en period av sex månader. Motiven

för 1928 års riksdags ståndpunkttagande i frågan återfinnas i sammansatta

bevillnings- och första lagutskottets, av riksdagen godkända utlå
ftihang

till riksdagens protokoll 1933. 7 sami. Nr 50.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

tande nr 2. Däri uttalades bland annat, att med hänsyn till den inhemska

liandelsjärntillverkningens betryckta läge, vilket skulle än mera försämras,

därest tillgången på järnskrot av lämplig kvalitet genom exportens

frigivande, innan andra skrotkonsumerande länder vidtagit samma åtgärd,

skulle ytterligare begränsas, goda skäl talade för en utsträckning

av det då gällande utförselförbudets giltighetstid — Nu gällande förbud

grundar sig på kungörelsen den 28 augusti 1930 (nr 332) angående förbud

mot utförsel från riket av smidbart järnskrot, vilken senast enligt

kungörelse den 17 februari 1933 (nr 42) förordnats skola äga fortsatt tilllämpning

från och med den 1 mars 1933 tillsvidare till och med den 30

juni samma år.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet

emottagit ett av kommerskollegium den 4 april 1933 avgivet utlåtande

i anledning av de föreliggande motionerna jämte avskrifter av dels

ett utav kommerskollegium samma dag till statsutskottet avgivet utlåtande

över omförmälda motioner 1:162 och II: 173, dels ock till kollegium

inkomna yttranden i ämnet från Jernkontoret, Sveriges redareförening,

Sveriges varvsindustriförening och Svenska järnskrothandlareförcningen.

I det till statsutskottet avgivna utlåtandet, vilket torde komma att —

jämte omförmälda, till kommerskollegium inkomna yttranden — i avtryck

åtfölja statsutskottets utlåtande över motionerna 1:162 och 11:173,

har kommerskollegium ansett sig kunna förorda beaktande för närvarande

av i sistnämnda motioner framfört förslag allenast på så sätt, att

kollegium på grund av förebragt utredning tillstyrkt, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn skyndsamt verkställande

av utredning i vad mån behov av stödåtgärder från statens sida för

sjöfarten särskilt under den nuvarande allmänna krisen föreligger samt

rörande de lämpligaste formerna för eventuellt behövliga dylika åtgärder.

Körande det huvudsakliga innehållet i de till kommerskollegium inkomna

yttrandena, särskilt i vad desamma beröra nu förevarande motioner,

må följande redogörelse lämnas.

Fullmäktige i Jernkontoret. Införandet av importförbud för äldre fartyg

syftade uppenbarligen till att helt förhindra anskaffandet av billigt

utrangerat tonnage för nedskrotning och sålunda tillförsel till den inhemska

skrotmarknaden av en vara till billigare pris än den statspremierade

verksamheten möjligen komme att leverera, enär full frihet skulle finnas

att även exportera det härvid fallande skrotet. Skulle ett sådant förbud

förknippas med av motionärerna äskade åtgärder för importreglering och

samtidigt slopande av hittillsvarande exportförbud å järnskrot i syfte att

bereda mycket vinstgivande avsättningsmöjligheter för det vid upphuggningen

fallande, premierade skrotet, komme den svenska järnhanteringen

inom kort att råka i ett mycket prekärt läge på grund av alltför höga

skrotpris och svårigheten för att icke säga omöjligheten att anskaffa till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

räckliga kvantiteter. I motionerna omförmälda cirka 73,000 bruttoton

äldre fartyg, representerande enligt preliminär beräkning cirka 44,000 ton

skrot, motsvarade endast omkring 3 månaders skrotkonsumtion. Det smidbara

skrotet spelade för handelsjärntillverkningen en mycket avsevärd

roll oell vore för de svenska järnverken rent av ett livsvillkor under nuvarande

lågkonjunktur, då man måste begagna varje till buds stående

möjlighet att förbilliga sin tillverkning. Beträffande handelsjärnet rådde

som känt sedan flera år en mycket stark utländsk konkurrens. Emellertid

hade handelsjärnet under senare år kommit att få en alltmer ökad betydelse.

Detta framginge därav, att dess andel i den totala svenska järntillverkningen

från att år 1929 hava utgjort 53 procent successivt ökat till

04 procent år 1932. Denna utveckling hade kunnat äga rum tack vare exportförbud

å svenskt och fri import av utländskt skrot. Skulle genom vidtagande

av restriktiva åtgärder av i motionerna ifrågasatt slag järnverkens

möjligheter att anskaffa skrot omöjliggöras, skulle detta betyda avsevärt

minskad konkurrensförmåga och som följd därav minskade möjligheter

att sysselsätta de vid bruken anställda arbetare. Fullmäktige måste

därför på det bestämdaste uttala sig mot varje åtgärd, som syftade till ett

fördyrande av denna för verken så viktiga råvara.

I ett flertal yttranden till kollegium hade fullmäktige påvisat, att skrotpriset

icke rönt något inflytande av skrotexportförbudet. Prisrörelserna

i Sverige hade i det stora hela följt de tendenser, som gjort sig gällande på

kontinenten. Svenska inköp av skrot från utlandet hade emellertid möjliggjorts

tack vare att ett lägre skrotpris varit rådande i Tyskland än i

Sverige samt det förhållandet, att Polen under lågkonjunkturen icke uppträtt

som köpare i någon nämnvärd omfattning. Situationen på skrotmarknaden

hade emellertid under senaste tiden förändrats till nackdel för

de svenska verken. En prisstegring av betydande mått hade nämligen

under de senaste månaderna inträffat å kontinenten. — I utlandet bibehölle

man alltjämt där införda restriktioner i fråga om skrothandeln, vare

sig de bestode i exportförbud eller exporttullar. Icke i något land hade

veterligen ifrågasatts sådana restriktiva åtgärder i fråga örn införseln av

skrot, som motionärerna föreslå.

Sammanfattningsvis anfördes, att fullmäktige ville för sin del visserligen

icke avstyrka en subvention till rederinäringen, därest statsmakterna

skulle anse, att denna näring i jämförelse med de flesta övriga näringsgrenar

inom landet skulle vara i mera trängande behov av att en så ovanlig

åtgärd ifrågakomme på det allmännas bekostnad, men finge fullmäktige

hemställa, att densamma endast måtte komma till stånd under följande

förutsättningar, nämligen:

■»att den föreslagna subventionen nedsättes till rimligt belopp;

att varven erlägga betalning efter vissa grunder för det tonnage, som

överlämnas till dem för nedskrotning;

att det vid upphuggningen fallande skrotet i möjligaste män reserveras

för den inhemska järnindustriens behov, och att varven sålunda icke, i enlighet

med vad motionärernas förslag innebär, skulle äga rätt att avyttra

d(dsamma till järnverkens utländska konkurrenter;

att icke några som helst åtgärder i importreglerandc syfte av ifrågasatt

art vidtagas, enär dylika skulle leda till försvårade möjligheter för

järnverken att anskaffa erforderliga kvantiteter skrot under nu rådande

förhållanden å skrotmarknaden och under normala förhållanden verka

prisfördyrande på denna för järnverken så utomordentligt viktiga råvara;

sådana åtgärder skulle beröva verken möjlighet att behålla den andel av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

(leii svenska liandelsjärnsförbrukningen, de tillkämpat sig, oell sålunda

medföra ökad och permanent arbetslöshet vid bruken, under det att desamma

för varvens vidkommande endast skulle innebära en tillfälligt minskad

arbetslöshet».

Därjämte hemställde fullmäktige, med avstyrkande av motionärernas

förslag angående gällande exportförbuds å smidbart järnskrot upphörande,

att kollegium i stället måtte på det kraftigaste förorda en förlängning under

minst ett år av samma förbuds giltighetstid.

Sveriges redareförening och Sveriges varvsindustriförening hava båda

yttrat sig i tillstyrkande riktning, därvid emellertid sistnämnda förening

förklarat sig icke hava anledning att vare sig tillstyrka eller motsätta sig

importförbud å fartyg med högre ålder än 25 år. Aktiebolaget Lindholmen—Motala

har i ett särskilt yttrande förklarat, att en importtull å skrot

skulle medföra en konstlad prisstegring därå, som visserligen vore värdefull

för vår varvsindustri men som samtidigt komme att ytterligare försvåra

verksamheten för en annan näringsgren, järnhanteringen, samt att

bolaget därför icke kunde tillstyrka förslaget örn importtull å smidbart

järnskrot.

Svenska järnskrothandlarefGreningen bär ansett sig sakna anledning

göra något uttalande örn förslaget angående importförbud å fartyg över

25 år. Föreningen har däremot förklarat, att syftemålen med de två senare

momenten i förevarande motioner vore desamma, som föreningen redan tidigare

givit uttryck åt. Import av järnskrot påginge i stor skala och för

importerat skrot betalades högre pris än för det inhemska. Örn denna favorisering

av utländskt skrot icke skett i avsikt att pressa prisen för det

inhemska, syntes en hel del importerat skrot kunnat ersättas med sådant,

som kvarligger inom landet. Föreningen instämde sålunda i motionärernas

begäran örn exportförbudets upphörande och åtgärder för förhindrande

av, att det inhemska skrotet skall behöva säljas till lägre pris än som betalas

för utländskt.

Kommerskollegium har med sitt till bevillningsutskottet avgivna utlåtande

i anledning av förevarande motioner överlämnat två sammanställningar,

den ena rörande från utlandet under vissa år inköpta fartyg om

20 tons nettodräktigliet och därutöver, 20 år gamla och äldre, respektive

fartyg örn 100 nettoton och däröver med en ålder av 25 år eller mera samt

den andra rörande Sveriges utrikeshandel med skrot av smidbart järn under

år 1932 samt de första månaderna 1933, vilka sammanställningar i avtryck

åtfölja detta betänkande såsom bil. 1 och 2. I utlåtandet har kommerskollegium

anfört i huvudsak följande.

Vad först anginge den väckta frågan angående införande av importförbud

beträffande äldre fartyg ville kollegium — nied överlämnande av en

sammanställning rörande från utlandet under vissa år inköpta fartyg örn

20 tons nettodräktigliet och därutöver, 20 år gamla och äldre, respektive

fartyg om 100 nettoton och däröver med en ålder av 25 år eller mera (se

bil. 1) — framhålla, att såvitt för kollegium vore känt Norge vore det enda

land, som hade restriktioner av denna art beträffande fartygsförvärv från

utlandet. Enligt provisorisk lag av den 21 juli 1916 finge sålunda där

fartyg över 20 år gamla icke inköpas från utlandet. Undantag gällde för

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

fartyg örn 100 bruttoton elior därunder saint för fartyg, som vore byggda

för ''fångst eller fiske på havet, bärgning, bogsering, isbrytning eller liknande

ändamål och alltjämt skulle användas till dylikt bruk. Dessa salunda

undantagna fartyg finge, oavsett sin ålder, inköpas, såframt de eller

av vederbörande tillsynsmyndighet anordnad besiktning befunnes i

fullt betryggande skick. Uppmärksammas borde vidare, att fartyg, som

inköpts för nedskrotning (»opliugning») eller avriggning till pråm, dock

finge oavsett ålder eller klass införas till Norge, därest det efter vedel boing

besiktning befunnits sjödugligt för resan. 0 . . .. ....

Det kunde enligt kollegii mening otvivelaktigt anföras åtskilliga skäl för

införande av importförbud för äldre fartyg såsom komplement till fran

statens sida vidtagna åtgärder till stöd för modernisering av det svenska

tonnaget. Det syntes emellertid icke kunna ifrågakomma att göra ett sådant

förbud så bindande, att icke undantag därifrån skulle kunna medgivas

i fall då på grund av styrkta särskilda förhållanden förvärv till landet

av fartyg av detta slag kunde anses tillrådligt eller önskvärt. Prövningen

av hithörande frågor måste dock bliva av mycket ömtålig och åven

eljest vansklig karaktär. Dä vidare denna fråga om importförbud beträffande

vissa fartyg intimt sammanhängde med den av kollegium i övrigt

förordade utredningen, syntes kollegium i varje fall icke för närvarande

lämpligt att vidtaga åtgärder i med motionerna avsett syfte.

Vidkommande härefter frågorna örn upphävande av gällande exportförbud

å smidbar t järnskrot samt tullbeläggning av eller importreglering beträffande

sådant skrot erinrade kollegium till en början, att kungörelsen

(leii 28 augusti .11)30 angående förbudet numera förordnats skola äga fortsatt

tillämpning tills vidare till och med den 30 juni 1933 ävensom att

kommerskollegium och generaltullstyrelsen i gemensamt yttrande i ämnet

den 8 februari 1933 anfört bland annat följande:

»I sitt senaste, den 4 augusti 1932 avgivna gemensamma utlåtande uti

ifrågavarande ämne betecknade ämbetsverken de internationella förhållandena

på det handelspolitiska området såsom ytterst labila och förklarade

sig under hänvisning härtill anse det mindre tillrådligt, att den handelspolitiska

beredskapsställning, vårt land genom ifrågavarande exportförbud

intagit, rubbades. Den handelspolitiska situationen torde alltjämt

vara lika svävande. Ämbetsverken erinra i detta sammanhang om pågående

handelst raktatibrhandlingar med olika makter. Vid anförda förhållanden

bör enligt ämbetsverkens mening exportförbudet alltjämt upprätthållas.

»

Därjämte erinrade kollegium, att ämbetsverken i utlåtande den 28 juli

1930 anmält, alf exportförbudet, från vilket licenser dittills huvudsakligen

beviljats för enstaka, specificerade skrotpartier, i fortsättningen kunde

modifieras genom att licenser meddelades mera generellt för viss tid och

lipp till viss lämpligt avvägd myckenhet. Sådana s. k. generella licenser

blevo även vanliga, och syntes härigenom de från vissa håll överklagade

svårigheterna för skrothandeln högst väsentligt hava minskats. Under de

närmast följande åren kännetecknades också skrotmarknaden av ett visst

lugn. Den starka efterfrågan på skrot från andra järnproducerande länders

sida avtog, skrotpriset sjönk och för de inhemska järnbr-uken yppades

icke större svårighet att i den öppna marknaden täcka skrotbehovet.

Situationen i avseende å skrottillgången syntes emellertid vara på väg att

ånyo skärpas för järnbruken och, såsom framginge av jernkontorets i ämnet

avgivna yttrande, anses en åtstramning av skrotmarknaden hava inträtt,

vilken åter skulle motivera en mera restriktiv inställning i fråga örn

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

skrotexporten från Sverige. Kommerskollegium hade också i senare yttranden

rörande ansökningar örn tillstånd att utföra skrot ansett sig böra

förorda viss begränsning beträffande nya licenser. Ehuru läget icke ännu

kunde fullt överblickas, syntes dock så mycket kunna sägas, att skrotmarknaden

för järnbrukens vidkommande redan vore vida vanskligare än den

pa flera år varit. Skrotkonsumtionen och skrotprisen vore på kontinenten

i stigande, sannolikt icke utan samband med den politiska oron i Europa,

och efterfrågan på svenskt skrot för export bade ökats i samma mån.

Huru denna situation än bomme att utveckla sig, syntes det dock

vara ställt utom allt tvivel, att motionärerna här vidrört ett för den

svenska järnhanteringen ytterst ömtåligt område. Exportförbudets

upphävande skulle under nu rådande förhållanden sannolikt hårt träffa

järnindustrien. Med denna industris stora betydelse för vårt land, icke

minst ur arbetslöshetssynpunkt, måste ett statligt ingripande av nämnd

art med sm — för övrigt av motionärerna direkt avsedda — prisstegrande

effekt förefalla betänkligt.

Då tullbeläggning av importerat skrot eller importreglering av skrotinförseln

till ökande av den inhemska nedskrotningens vinst måste få

samma menliga inverkan på de skrotförbrukande järnverkens konkuri

ensförmåga, särskilt i avseende å produktion av liandelsjärn, finge även

sistnämnda åtgärder betecknas såsom olämpliga ur järnindustriens synpunkt.

Visserligen kunde man tänka sig möjligheten av att kompensera de

höjda skrotprisen genom en motsvarande reglering uppåt av järnindustriens

tullskydd, men en så vittgående omläggning av tullagstiftningen

syntes av andra skäl för närvarande icke höra ifrågasättas.

Det kunde till slut framhållas, att ökning av det inhemska skrotfallet

genom uthuggning av utrangerade fartyg givetvis icke vore stridande

mot järnindustriens intressen, utan tvärtom kunde för järnbruken innebära

en fördel, men detta syntes endast gälla under förutsättning, att

skrotprisen samtidigt icke stegrades utöver vad järntillverkningen kunde

bära. Sverige hade normalt ett betydande importöverskott i fråga örn

smidbart järnskrot, för vilket järnbruken finge betala världsmarknadspriset.

Erfarenheten hade visat, att ett upprätthållande av exportförbudet

under rådande handelspolitiska osäkerhetstillstånd väl läte förena

sig nied ganska stor frihet för exporthandeln med skrot, så länge

icke extraordinära faktorer försköte läget på för järnhanteringen allt

lör ogynnsamt sätt. Då dessa faktorer icke för närvarande kunde nämnvärt

påverkas till vart lands förmån genom åtgärder från svensk sida,

och utlandet i huvudsak alltjämt vidliölle en restriktiv handelspolitik i

avseende å respektive länders egna skrottillgångar, syntes det för närvarande

vara förenat med svåröverskådliga risker att övergiva den handelspolitiska

beredskapsställning vårt land intagit i och med exportförbudet

i fråga.

Med hänsyn till vad sålunda anförts kunde kommerskollegium icke förorda

särskild åtgärd för närvarande i anledning av förevarande motioner.

Av den i ärendet verkställda utredningen torde framgå, att tillgången

på skrot av smidbart järn är av stor betydelse för den svenska järnhanteringen

och särskilt för produktionen av handelsjärn ävensom att situationen

i avseende å skrotmarknaden synes vara på väg att ånyo skärpas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50. 7

för järnbruken. Till följd härav och nied hänsyn till vad fullmäktige i

järnkontoret och kommerskollegium i övrigt anfört till belysande av frågan

om upphävande av exportförbudet för smidbart järnskrot, har det synts

utskottet, att ett frigivande av skrotexporten skulle, särskilt örn läget på

skrotmarknaden ytterligare skärpes, för järnindustrien kunna medföra

olägenheter. Det torde vidare böra uppmärksammas, att det ligger i

Kungl. Maj:ts hand att, allt efter utvecklingen av förhållandena på området,

bevilja utförsellicenser för järnskrot samt att vid licensgivningen

skälig hänsyn torde kunna tagas därtill, att exportförbudet icke må komma

att försvåra strävandena på en nedskrotning av gammalt tonnage. På

grund av det anförda och då det närmast torde ankomma på Kungl. Maj:t

att bedöma, när gällande exportförbud å smidbart järnskrot må kunna

undvaras, har utskottet ansett sig böra avstyrka motionärernas förslag,

att riksdagen skulle hos Kungl. Majit anhålla örn förbudets upphävande.

Av hänsyn till den inhemska järnindustriens intressen och under beaktande

tillika, att behovet av smidbart järnskrot under en följd av år

varit så stort, att utrikeshandeln därmed städse uppvisat ett betydande

införselöverskott, har utskottet ansett sig icke heller kunna tillstyrka

motionärernas förslag om en utredning i syfte att införa tull å eller

importreglering beträffande järnskrot.

Vad slutligen angår det i motionerna först upptagna yrkandet örn importförbud

beträffande fartyg av högre ålder än 25 år, kan ett sådant förbud

enligt utskottets uppfattning icke under nuvarande förhållanden vara av

nämnvärd betydelse.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:218 av herr Nordborg

och II: 380 av herr Christiernsson m. fl., örn

importförbud beträffande äldre fartyg samt importreglering

beträffande smidbart järnskrot m. m., icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 maj 1933.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Örne, Homan, Ericson i Oberga, .Iönsson i

Slätåker, Jönsson i Iloa, Björklund*, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm*,

Lithander, Wahlmark, Forssberg, Larsson i Örbyhus, Hjalmarsson, Rosén,

Eklund, Heiding, Blomquist, Johansson i Krogstorp och Persson i Undersvik.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

Reservation

av herr Örne, som ansett, att utskottet hort hemställa,

att riksdagen, i anledning av motionerna I: 218 av

herr Nordborg och II: 380 av herr Christiernsson

m. fl., måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att

exportförbudet å skrot av smidbart järn icke måtte

ytterligare förlängas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

9

KUNGL. KOMMERSKOLLEGIUM

Statistiska Byrån.

Bilaga 1.

Från utlandet inköpta fartyg

om 20 nettoton och däröver, 20 år gamla och äldre, åren 1921—1931.

År Bruttoton

1921 ....................................... 7,453

1922 .......................................... 35,204

1923 .......................................... 34,188

1924 ......................................... 35,243

1925 12,783

1926 .......................................... 17,194

Anni. Uppgifter för tidigare år saknas.

Ar Bruttoton

1927 .......................................... 25,273

1928 .......................................... 24,515

1929 .......................................... 35,676

1930 ......................................... 20,166

1931 .......................................... 5,849

Motsvarande uppgifter för fartyg örn 100 bruttoton och däröver 25 år gamla och äldre

hava uträknats för åren

1930

9,192 1931

4,092

Bilaga 2.

Sveriges införsel och utförsel av skrot av smidbart Järn (stat* nr 1555).

Införsel

Utförsel

kg-

kg.

Januari ..........

.......................... 1,681,459

160,010

Februari..........

.......................... 1,545,724

230,534

Mars .............

.......................... 3,069,982

175,366

April .............

.......................... 6,095,105

253,132

Maj ................

.......................... 5,542,732

145,296

Juni................

.......................... 6,952,173

231,894

Juli ................

........................... 6,844,130

289,844

Augusti ..........

.......................... 4,803,904

328,321

September.......

........................... 4,120,034

237,827

Oktober..........

......................... 6,394,452

262,543

November.......

350,352

December .......

.......................... 2,191,027

98,990

Aret................

.......................... 53,791,052

2,764,109

Januari ..........

........................... 402,199

554,672

Februari..........

.......................... 743,803

111,322

Mars .............

......................... 1,113,363

1,221,027

April .............

.......................... 3,091,872

229,941

Januari—april 5,351,237

2,116,962

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 7 sami. Nr 50.

o

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.