Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om tull å wolframjörn.

1933-05-30 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1933:57, Betänkande, i anledning av väckta motioner om tull å wolframjörn.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57

7

Nr 57.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1933 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om tull å wolframjörn.

(lia avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 104

i första kammaren av herr Lindgren och nr 200 i andra kammaren av

herr Magnusson i Skövde, har hemställts, »att wolframjärn måtte åsättas

en tull av 35 kronor för 100 kg».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till

motionen nr 104 i första kammaren.

Vid behandlingen av dessa motioner har utskottet anlitat byråchefen i

generaltullstyrelsen T. Alsén såsom sakkunnig.

Wolframjärn ingår bland de till nr 729 i gällande tulltaxa hänförliga

ferrolegeringar, för vilka tullfrihet är stadgad. Enligt motionärernas

förslag skulle, såsom ovan anförts, wolframjärn åsättas en tull av 35

kronor för 100 kilogram.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet

emottagit ett av kommerskollegium den 22 februari 1933 i anledning av

motionerna avgivet utlåtande, i vilket kollegiet förklarat, att det för närvarande

icke syntes lämpligt att på förevarande punkt vidtaga en ändring

i tullagstiftningen. Gullspångs elektrokemiska aktiebolag har sedermera

i en till kollegiet ingiven skrift hemställt, att utredning måtte

verkställas i frågan, till följd varav på begäran av kollegiet fullmäktige

i järnkontoret yttrat sig i ämnet. I detta yttrande, av vilket utskottet

satts i tillfälle att taga del, hava fullmäktige bland annat anfört följande:

»Ferrowolfram linner användning vid stålverken huvudsakligen vid tillverkning

av snabbsvar vstål. De svenska verkens förbrukning av legeringen

ifråga utgjorde åren 1926 t. o. m. 1928 cirka 200 ton per år samt 1929

t. o. m. 1931 respektive 255 ton, 208 ton och 130 ton. Tillverkningen av

ferrowolfram, vilken upptogs inom landet år 1931, utgjorde nämnda år 80

ton. För 1932 föreligga ännu icke några uppgifter örn vare sig förbrukning

eller tillverkning. Importen, som år 1930 uppgick till 226 ton med

ett värde av cirka 1 miljon kronor, sjönk år 1931 till 100 ton med ett

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

värde av 273,000 kronor och år 1932 till 89 ton nied ett värde av 180,000

kronor, motsvarande ett medelpris för sistnämnda år av 2.03 kronor per kg.

Förutsättningarna för tillverkning av ferrowolfram torde vara lika stora

1 Sverige som i andra länder i Europa. Utgångsmaterialet för framställningen

utgöres nämligen övervägande av wolframitmalm samt i mindre

utsträckning av scheelit, vilka importeras från Kina och Brittiska Indien.

Då tillverkningen sker i elektrisk ugn torde vattenkraftländerna vara något

bättre situerade än länder, som sakna sådan kraft. En mindre skillnad i

den elektriska energiens pris har emellertid icke någon avgörande betydelse

ur tillverkningssynpunkt, enär åtgången av elektrisk energi per ton legering

utgör cirka 7,500 kWh och legeringen har ett så högt pris som cirka

2 kronor per kg.

Även örn en tull å ferrowolfram skulle verka något fördyrande på varan,

finna fullmäktige det dock med hänsyn till de i motionerna anförda motiven

skäligt, att här ifrågavarande industri blir tullskyddad, och hava fullmäktige

intet att erinra mot den föreslagna tullens höjd av 35 kronor per 100

kg. Denna tull motsvarar knappt 8 procent av värdet år 1930. Vid nu

gällande pris å ferrowolfram, 1.5 o å 1.7 o kronor per kg. legering, blir tullskyddet

visserligen cirka 20 procent ad valorem, vilket i beaktande av varans

egenskap av råmaterial måste anses vara ganska högt. Nyssnämnda låga

pris är emellertid en följd av den dumping, som bedrives på den svenska

marknaden till förfång för de inhemska tillverkarna.»

In- och utförseln av wolframjärn hava under de senare åren uppgått till

följande kvantiteter och värden.

År kg

1930 ................................... 226 246

1981 ............................................ 99 709

1932 ............................................. 88 562

förse

1

Uffo

r s e 1

kr.

medelpris

per kg

kg

kr.

1 001 089

4.42

—

—

273 072

2.74

24 850

61 269

180 844

2.oo

92 447

216 029

Såsom av ovanstående siffror framgår, har medelpriset å importerat

wolframjärn efter den inhemska tillverkningens början undergått en betydande

sänkning, nämligen från 4 kronor 42 öre per kilogram år 1930 till

2 kronor år 1932. Ehuru en prisnedgång å wolfframjärn varit ett utmärkande

drag för marknaden icke blott här utan även i andra länder, beroende

på den prisreduktion, som ägt rum å wolframmalm, synes prissänkningen

här dock vara allt för stor för att kunna anses motsvara ett normalt

prisläge. Denna prissänkning torde därför kunna åtminstone till en del sättas

i samband med den svenska tillverkningens uppkomst. Enär tillverkningens

fortbestånd kan anses vara av betydelse såväl för den förbrukande industrien,

järnverken, som för landet i dess helhet, synes ett skäligt tullskydd böra beredas

densamma gentemot utländsk konkurrens. Då den institution, som har

att tillvarataga järnindustriens intressen, ej haft något att erinra mot den av

motionärerna föreslagna tullen av 35 kronor för 100 kilogram, motsvarande

7.9 resp. 17.5 procent av medelpriset för införseln åren 1930 och 1932, har

utskottet ansett sig böra tillstyrka motionerna. Utskottet hemställer därför,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

att riksdagen måtte, med bifall till motionerna 1:104

av herr Lindgren och II: 200 av herr Magnusson i Skövde,

besluta, att i gällande tulltaxa skall från och med dag,

som Kungl. Majit bestämmer, i stället för nr 729 införas

två så lydande nummer:

Tull

för 100 kg

kronor

Ferrolegeringar:

729: i wolframjärn........................................ N 35: —

729: 2 andra slag................................................ fria

Stockholm den 30 maj 1933.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 55.

Reservation

av herr Örne, som yrkat avslag å de likalydande motionerna 1:104 av

herr Lindgren och II: 200 av herr Magnusson i Skövde.

Bihang till riksdagens protokoll 1933.

7 sami.

Nr 55—58.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.