Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914

1933-05-30 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1933:62, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.

1

Nr 62.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1933 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till förordning om ändring i vissa delar

av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående

stämpelavgiften m. m., ävensom en i ämnet väckt motion.

I en den 3 mars 1933 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 197, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade förslag

till

dels förordning örn ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften;

dels ock förordning med särskilda bestämmelser örn stämpelavgift i

samband med ansökan örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län.

Bihang till riksdagens protokoll 1933.

7 sami.

Nr 62.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 3 oell 7 §§ samt slutbestämmelsen i förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften* 1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives:

3 §.

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här

nedan i 7 § nämnda undantag och med iakttagande beträffande gravationsbevis

av vad i 4 § stadgas, denna tariff:

1

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Avskrift av

» som meddelas för vetenskapligt ändamål

» enligt 6 § lagen örn vissa tvångsmedel i brott-

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

1

» ur fartygsregistret; se Partygsregistret.

» av handling, på grund av vilken lagfart eller

inteckning sökes, varje ark .....................

Bevis angående — — — — — — — — — — —

» angående inskrivningsdomares beslut, tecknat

å företedd handling,

i lagfartsärende, där taxeringsvärdet eller köpe- summan för den egendom, som beviset

50

50

avser, icke uppgår till 1,000 kronor.........

—

50

—

50

—

—

—

-

—

—

i annat ärende .......................................

Där i ärende rörande inteckning i järnväg

bevis tecknas å tryckta eller graverade

obligationer, som äro av lika lydelse eller

skilja sig endast i avseende å littera eller

nummer, eller där eljest i ett och samma

ärende meddelas bevis å flera handlingar,

utgår stämpelavgift för allenast ett bevis.

1

50

2

50

1 Senaste lydelse av 3 och 7 §§ samt slutbestämmelsen, se 1928: 317 (där förordningen

i dess helhet är återgiven) samt 1930:243, 1931:169 och 1932:285.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.

3

1

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr. ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

» som avses i 7 och 17 §§ lagen om vissa tvångs-

tt

tt

tt

i

» sorn avses i 2 och 3 §§ av lagen den 26 mars

1909 angående verkställighet i vissa fall av straff,

ådömt genom icke laga kraft ägande utslag ...

Körkort, innefattande tillstånd till förande av auto- mobil eller motorcykel,

då, efter återkallelse, nytt körkort ut-

lF

fri

18

8

—

—

—

20

10

—

—

—

—

då det eljest utfärdas ........................

dock att körkort för krigsmakten tillhörande

person, som under militärtjänstgöring ut- bildats till förare, är från stämpel............

Underrättelse eller — — — — — — — — — —

— — — — — — — sinnessjuklagen

» enligt 9 § andra stycket lagen den 3

juni 1932 med särskilda bestämmelser

örn handläggning av inskrivningsåren-

\l

fr

1

1

Äktenskapsregistret, utdrag av .............................

—

—

—

—

—

-

1

—

—

7 §.

Från stämpelavgift enligt detta kap. är kronan befriad.

Dessutom äro från stämpelavgift enligt detta kap. befriade:

akademier och---eller nyttjanderätt;

barnavårdsnämnder; dock att, med undantag för utslag varigenom mål

av kammarrätten återförvisas och Kungl. Maj:ts befallningshavandes

efterföljande utslag i samma mål, stämpelfrihet icke äger rum i sådana

fall, då barnavårdsnämnd för talan för kommun i mål mot annan kommun

eller mot allmän anstalt eller inrättning angående tillämpning av lagen

örn samhällets barnavård;

domstol eller---internationella organ;

fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar; dock att, med undantag

för utslag varigenom mål av kammarrätten återförvisas och Kungl.

Maj:ts befallningshavandes efterföljande utslag i samma mål, stämpelfrihet

icke äger rum i mål mellan fattigvårdssamhällen eller mellan allmän

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.

anstalt eller inrättning och fattigvårdssamhälle angående tillämpning av

lagen om fattigvården;

förklarande part---densammas ägare;

kommuner i mål och ärenden angående tillämpning av lagen örn samhällets

barnavård; dock att, med undantag för utslag varigenom mål av

kammarrätten återförvisas och Kungl. Maj:ts befallningshavandes efterföljande

utslag i samma mål, stämpelfrihet icke äger rum i mål mellan

kommuner eller mellan allmän anstalt eller inrättning och kommun;

kommuner och---äger del;

person, som erhållit fri rättegång, beträffande bevis örn beviljande av

sådan förmån samt i fråga örn expeditioner i målet och, där detta angår

hans faderskap till harn utom äktenskap, utlåtande över verkställd blodundersökning;
medellös

person--— överförmyndare.

Frihet från stämpel enligt detta kap. — dock icke med avseende å avskrift

och bevis, som på begäran utfärdas till annan än part — äger jämväl

rum i mantals- och kyrkoskrivningsmål; i bevillningsmål och mål angående

kronans ränta och tionde; i frågor rörande debitering, avskrivning

eller restitution av kronoutskylder, utbetalning av rese- och traktamentsersättning,

stämpelavgifter, kommunala eller andra allmänna avgifter,

markegångssättning, åsättande av rotering, fastställelse å avsöndring av

jord, vattenfall, fiske eller annan dylik lägenhet eller å sådan avstyckning

av område, som omförmäles i 5 kap. i lagen den 12 maj 1917 örn fastighetsbildning

i stad, då avstyckningsförrättningen avser avstyckning av jord

örn sammanlagt högst tre hektar, anmärkning vid offentliga räkenskaper,

redogörelse för allmänna medel, utsyning av skog å allmänning eller ekars

fällande å kronojord, tillverkning och inlösen av salpeter och tvist örn

värvning; i sådana på förvaltningsmyndighets prövning beroende ärenden,

som röra utbekommande av pensions- eller därmed jämförligt understödsbelopp

eller som angå syner å ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp; i ärenden,

som avses i lagen rörande avgäld från avsöndrad lägenhet eller i

lagen angående avlösning av sådan avgäld; i ärenden angående tilläggsavvittring

eller ströängars indragande till kronan; i ärenden i anledning

av ansökning örn fridlysning av naturminnesmärke; i ärenden, som anhängiggjorts

hos justitiekanslersämbetet eller riksdagens justitieombudsman

eller riksdagens militieombudsman; i mål och ärenden, som anhängiggjorts

hos konsulardomare eller konsularrätt enligt lagen örn konsularjurisdiktion

den 5 juni 1909; i mål, avseende värnpliktigs besvär över beslut,

varigenom böter blivit honom enligt värnpliktslagen ådömda; i ärenden

angående understöd åt värnpliktigs hustru och barn; i ärenden, som

avses i förordningen örn moderskapsunderstöd; i mål angående överträdelse

av lagen angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig

ursprungsbeteckning; så ock i ärenden angående arbetarskyddslagstift
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 62. 5

ningens tillämpning, vilka handläggas av befattningshavare inom yrkesinspektionen.

Konungen äger---utländska hamnar.

Örn stämpelavgift för kvarlåtenskap, arv, testamente och gåva, örn särskild

stämpelavgift i samband med ansökan örn lagfart inom vissa delar

av Kopparbergs län, örn stämpelavgift i ärenden örn åsättande av särskilt

uppskattningsvärde å fastighet, örn stämpelavgift vid köp och byte av

fondpapper, örn stämpelavgift för nationalitets- och registreringsbevis för

luftfartyg samt örn stämpelavgift för certifikat för förare, navigatör och

mekaniker å luftfartyg är särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1933.

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser örn stämpelavgift i samband

med ansökan örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län.

Härigenom förordnas som följer:

Då lagfart sökes enligt lagen den 17 juni 1932 (nr 226) med särskilda

bestämmelser örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län. skall den

till grund för ansökningen åberopade handlingen förses med stämpel enligt

vad nedan sägs, med- iakttagande dessutom i tillämpliga delar av vad

i förordningen angående stämpelavgiften är stadgat örn stämpel till enskilda

handlingar.

a) Där upplysning saknas örn fång, varigenom vederbörande egendom

åtkommits, utgöres stämpelavgift med 1 krona för varje fulla 100 kronor

av egendomens värde. Dock skall stämpelavgift påföras med 2 kronor för

varje fulla 100 kronor av egendomens värde, när lagfart sökes för bankaktiebolag

eller solidariskt bankbolag, ifall egendomen är avsedd för

bankens inrymmande, eller för annat aktiebolag, som icke är berättigat

att erhålla statslån från egnahemslånefonden eller jordförmedlingsfonden.

b) Där fånget är känt och stämpelavgift för detsamma enligt förordningen

angående stämpelavgiften skolat utgå men ej erlagts, påföres stämpelavgift

med beloppet av avgiften enligt nämnda förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1933.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.

Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning

inför Kungl. Majit anfört till motivering för förslagen, får utskottet,

i den mån redogörelse ej lämnas i det följande, hänvisa till ovannämnda

statsrådsprotokoll.

Till utskottets behandling har jämväl överlämnats en i anledning av

förevarande proposition inom första kammaren av herr Mellén, med instämmande

av två av nämnda kammares ledamöter, väckt motion, nr

296, i vilken hemställts, »att det i Kungl. Maj:ts proposition nr 197 framkomna

förslaget, att viss del av den häradshövdingarna och underdomstolarna

i städerna tillkommande lösen borde överföras till statsverket i

form av stämpelavgift, måtte av riksdagen avslås».

Vad angår de skäl, som anförts till stöd för motionärens yrkande, får

utskottet hänvisa till motionen.

I förevarande proposition har i första hand föreslagits ändring i fråga

örn stämpelavgiften i inskrivning sär enden. Till stöd för förslaget i denna

del har chefen för finansdepartementet i det vid propositionen fogade

statsrådsprotokollet anfört följande:

»Den under år 1932 för budgetbehandlingen tillsatta särskilda granskningsnämnden

uttalade i sin promemoria angående besparingsmöjligheter

a andra huvudtiteln, att viss del av den häradshövdingarna och underdomstolarna

i städerna tillkommande lösen borde överföras till statsverket

i form av stämpelavgift. Nämnden förklarade sig efter företagna överslagsberäkningar

antaga, att genom ett dylikt överförande en inkomst

av minst 100,000 kronor borde kunna tillföras statsverket.

I innevarande års statsverksproposition (andra huvudtiteln s. 64) erinrade

chefen för justitiedepartementet, att den vid 1932 års riksdag beslutade

förenklade handläggningen av inskrivningsärenden (lagfarts- och

inteckningsärendena) medförde en minskning av förvaltningsutgifterna

vid underdomstolarna. Enligt hans mening förelåge ej något hinder mot

att genom en åtgärd av det slag granskningsnämnden ifrågasatt tillgodoföra

statsverket den besparing i arbetskostnad inskrivningsreformen medfört.

Då denna besparing vid inskrivningsreformens förberedande beräknats

motsvara 50 öre för varje inskrivningsärende, syntes en reduktion av lösen

med detta belopp kunna ske samtidigt som stämpeln å hithörande expeditioner

i enahanda grad höjdes. En dylik reglering kunde beräknas

medföra ökning i stämpeluppbörden med omkring 150.000 kronor.

Såsom närmare framgår av statsverkspropositionen (andra huvudtiteln

s. 65) har den sålunda förutsatta överföringen av lösen till stämpel föranlett

viss jämkning i det belopp, som för nästkommande budgetår äskats

av riksdagen i anslag till partiell löneförbättring för häradshövdingarna.

Lösenreduktionen utgör ock grunden till den ökning av anslaget till upp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 62. 7

läggande av nya fastighetsböcker för landet (andra huvudtiteln s. 67 ff.),

som föreslagits i statsverkspropositionen.

Med hänsyn till vad statsverkspropositionen i nu angivna delar innehåller

bör sålunda vidtagas ändring i stämpelberäkningen för expeditioner i

inskrivningsärenden. Den viktigaste av dessa expeditioner är numeia det

bevis, som enligt 9 § lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om

handläggning av inskrivningsärenden tecknas å den till grund för ansökningen

åberopade handlingen. Detta bevis utlöses i varje ärende, som anbängiggjorts

genom enskild persons ansökan, och belägges i allmänhet

med stämpel, vid rådhusrätt med 1 krona och vid häradsrätt med 2 kronor.

Beviset är dock stämpelfritt i lagfartsärende, där taxeringsvärdet eller

köpesumman för den egendom, som beviset avser, icke uppgår till 1,000

kronor. I sådana fall, då inteckningsbandling enligt 20, 26 och 37 §§ inteckningsförordningen

uppvisas bos en inskrivningsdomare för åtgärd av

annan inskrivningsdomare, utfärdas protokoll, varjämte handlingen förses

med bevis angående uppvisandet. Beviset är i dessa fall fritt från stämpel.

Då lagfart beviljas, utfärdas förutom bevis å handlingen särskilt lagfartsbevis,

vilket i allmänhet stämpelbelägges med 1 krona.

Vid den ifrågasatta överföringen av lösen till stämpel torde tillägget i

stämpelavgift i sin helhet böra läggas på beviset å handlingen, d. v. s. på

den expedition som i varje ärende utfärdas. Jag får sålunda föreslå, att

bevis angående inskrivningsdomares beslut, tecknat å företedd handling,

stämpelbelägges, i lagfartsärende, där taxeringsvärdet eller köpesumman

för den egendom, som beviset avser, icke uppgår till 1,000 kronor, med 50

öre samt i annat ärende med 1 krona 50 öre vid rådhusrätt och 2 kronor 50

öre vid häradsrätt. Beträffande bevis angående uppvisande av inteckning

shandling, tecknat å handlingen, synes däremot en motsvarande ändring

icke böra ifrågakomma, då nämligen i de ärenden, som med denna rubrik

avses, protokollet alltjämt utskrives och i allmänhet torde kräva samma

arbete som enligt den förutvarande ordningen.

I samband med den ändring i stämpelförordningen, som nyss föreslagits,

bar det till undvikande av missförstånd synts lämpligt att på sätt redan

skett i expeditionslösenförordningen — införa ett uttryckligt stadgande

därom, att i ärende, där bevis meddelas å flera handlingar, avgift skall

utgå för allenast ett bevis.

Genom 1932 års lagstiftning angående inskrivningsväsendet vid domstolarna

infördes skyldighet för de rättssökande att ingiva avskrifter av

handlingar i inskrivningsärenden. Enligt bestämmelse i 7 § lagen den 3

juni 1932 med särskilda bestämmelser örn handläggning av inskrivningsärenden

skall, då lagfart eller inteckning sökes, den till grund för ansökningen

åberopade handlingen vara åtföljd av två till riktigheten styrkta

avskrifter. Äro ej avskrifter ingivna, åligger det inskrivningsdomaren att

mot stadgad avgift besörja handlingens avskrivande. I den proposition,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.

nr 244, varigenom de av förslaget till nämnda lag föranledda ändringarna

i stämpelförordningen underställdes riksdagens prövning, erinrades, hurusom

den i stämpelförordningen under rubriken avskrift annan införda stämpelsatsen

av 1 krona per ark syntes bliva väl hög i fråga örn sådan avskrift

av handling i inskrivningsärende. Med hänsyn härtill föreslogs upptagande

i stämpelförordningen av en ny rubrik, benämnd avskrift av handling,

på grund av vilken lagfart eller inteckning sökes. Stämpelsatsen under

denna rubrik ansags böra bestämmas till 75 öre för varje ark, varvid

förutsattes att någon lösen för avskriften ej skulle utgå.

I två i anledning av förslaget till lag med särskilda bestämmelser örn

handläggning av inskrivningsärenden väckta motioner (I: 313 och II: 467)

hemställdes emellertid, att omförmälda bestämmelser i 7 § måtte utgå,

enär skyldigheten att ingiva avskrifter skulle kunna bliva betungande för

allmänheten. Med föranledande härav uttalade första lagutskottet i sitt

utlåtande nr 32 det önskemålet, att den avsedda stämpelavgiften för avskrift

måtte bestämmas till ett lägre belopp, exempelvis 25 öre per ark.

Vad första lagutskottet sålunda förordat upptogs av bevillningsutskottet i

samband med behandlingen av förslaget örn ändringar i stämpelförordningen.

På hemställan av sistnämnda utskott fastställde riksdagen stämpelsatsen

till allenast 25 öre per ark.

Emellertid synes redan vunnen erfarenhet giva vid handen, att ifrågavarande

stämpelavgift blivit bestämd till alltför lågt belopp. Då de rättssökande

kunna få avskrifter ombesörjda å domstolskansliet för en väsentligen

lägre kostnad än vad motsvarande arbete i allmänhet betingar,

blir följden den, att ingivandet av avskrifter i stor utsträckning underlåtes.

Detta förhållande synes i ej oväsentlig grad motverka den arbetsbesparing,

som inskrivningsreformen är ägnad att medföra och som utgör

grunden till den föreslagna överföringen av lösen till stämpel. Att en

något ökad stämpelavgift i förevarande fall skulle framstå såsom betungande

för de rättssökande lärer knappast kunna antagas. Jag har på

grund härav ansett mig böra föreslå, att sagda avgift höjes till 50 öre per

ark. Det torde även — särskilt i fall förslaget örn överföring av lösen till

stämpel vinner riksdagens bifall — få anses rimligt, att de avskrifter, varom

här är fråga, beläggas med lösen, förslagsvis 25 öre per ark. Frågan

härom torde emellertid senare få underställas Kungl. Maj:ts prövning.

I 9 § andra stycket lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser örn

handläggning av inskrivningsärenden stadgas, att örn inskrivningsdomarens

beslut innefattar att ansökan ej bifallits skall sökanden eller hans

ombud genast i rekommenderat brev underrättas örn skälen för beslutet.

Detta stadgande, som tillkom på förslag av första lagutskottet, innebar en

ändring av Kungl. Maj:ts förslag, enligt vilket i nämnda fall skälen för

beslutet skulle upptagas i det å handlingen tecknade beviset. Vid stadgandets

tillkomst lär det icke hava varit avsett, att omförmälda under
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 62. 9

rättelse skolat beläggas med stämpel. För undvikande av missförstånd

härutinnan torde i 3 § stämpelförordningen böra införas en uttrycklig bestämmelse,

att underrättelse som nu nämnts skall vara fri från stämpel.»

I ett den 3 december 1930 av tillkallade sakkunniga avgivet betänkande

med förslag till lag om handläggning av inskrivningsärenden m. m. hade

de sakkunniga beräknat, att den föreslagna förenklade handläggningen av

inskrivningsärenden skulle komma att medföra en minskning av förvaltningsutgifterna

vid underdomstolarna med 50 öre i varje inskrivningsärende.

I yttrande över nämnda betänkande hade föreningen Sveriges

häradshövdingar och ett stort antal underdomstolar anfört, bland annat,

att de sakkunnigas beräkning av sparade skrivkostnader vore ohållbar.

Vid flertalet domstolar skulle denna beräkning leda till avsevärd minskning

av vederbörande expeditionshavandes nettoinkomst. Särskilt i domsaga,

där endast ett skrivbiträde vöre anställt, bleve det omöjligt att genom

inskränkning av antalet arbetstimmar eller eljest minska utgifterna

till skrivbiträdets avlöning.

De sålunda framförda invändningarna beaktades även i Kungl. Maj:ts

proposition till 1932 års riksdag, däri dåvarande chefen för justitiedepartementet

anförde följande:

»Den närmast till hands liggande utvägen vore den, att lösen för expeditionerna

minskades med det belopp, som skäligen kunde anses motsvara

besparingen i arbetskostnad och skrivmaterial, under det att stämpeln

under ginge motsvarande förhöjning. Givet är emellertid, att en dylik

reglering av bestämmelserna örn lösen och stämpel möter avsevärda svårigheter.

De skiftande förhållanden, som framträda vid olika domstolar,

synas omöjliggöra varje försök att utan hjälp av löneutjämning fastställa

lösensatserna på ett sätt, som varken medför förlust för den ene eller

opåkallad vinst för den andre. Då härtill kommer, att de besparingsmöjligheter,

som stå till buds vid de särskilda domstolarna, knappast kunna

överblickas och än mindre med någon säkerhet bestämmas, förrän verkningarna

av reformen genom någon tids erfarenhet blivit skönjbara, torde

det vara lämpligast, att frågan örn nedsättning av lösen och däremot svarande

höjning av stämpelavgiften tills vidare lämnas åsido och upptages

till behandling först efter någon tid.»

Vidare hade nämnde departementschef framhållit, att tillfälle till frågans

upptagande erbjöde sig i samband med den vart femte år återkommande

regleringen av de ersättningsbelopp, som utginge till häradshövdingarna

såsom partiell löneförbättring, och att med en omräkning av

dessa ersättningsbelopp borde anstå, tills någon erfarenhet vunnits angående

resultatet av det nya expeditionssättet. På grund härav borde de

lösenberättigade tillsvidare få uppbära samma löseninkomst som för närvarande

med den jämkning, som föranleddes därav, att någon särskild

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.

debitering för flera protokollsark i samma ärende ej längre skulle förekomma.

I en utskottet tillhandakommen skrivelse har styrelsen för föreningen

Sveriges häradshövdingar beträffande den i nu förevarande proposition

föreslagna ändringen i stämpelförordningen rörande stämpelbeläggning

av bevis angående inskrivningsdomares beslut, tecknat å företedd handling,

framhållit, att enligt styrelsens mening den av chefen för justitiedepartementet

år 1932 intagna ståndpunkten till ifrågavarande spörsmål

vore riktig. Det förefunnes nämligen ej något fog för att vid en omläggning

av inskrivningssystemet nedsätta vederbörande expeditionshavandes

behållna inkomst, men det vore tillbörligt, att i de fall, då förändringen

i expeditionssättet verkligen medförde besparing i förvaltningskostnaderna,

ökningen i den behållna inkomsten tillgodokomme det allmänna

sålunda, att de frigjorda arbetskrafterna användes för uppläggande av

de nya fastighetsböckerna.

Styrelsen har vidare erinrat, att under den korta tid inskrivningsreformen

varit i tillämpning hade det, enligt vad från olika domsagor uppgivits,

visat sig, att det nya förfarandet icke medfört någon minskning

i förvaltningskostnaderna, vilket för övrigt vore självfallet i de domsagor,

där endast ett skrivbiträde vore anställt och där någon nedsättning i biträdets

avlöningsförmåner icke kunnat vidtagas. En minskning i bruttoinkomsterna

hade däremot inträtt i alla domsagor därigenom, att den löseninkomst

bortfallit, som i de lagfarts- och inteckningsärenden, där protokollsutskrifterna

förr krävt mer än ett ark, belöpt å de överskjutande

arken. Enligt vad från olika håll vitsordats, hade vidare löseninkomsterna

minskats därigenom, att lagfarts- och inteckningsärendenas antal under

de gångna månaderna av innevarande år nedgått under det normala,

antagligen beroende på den av den rådande depressionen föranledda inskränkningen

i fastighetsaffärer.

Slutligen har styrelsen framhållit, att genom kungl, kungörelsen den

20 maj 1927 (nr 182) örn ändring av 3 § i förordningen den 7 december

1883 angående expeditionslösen hade fastställts viss, förut temporärt gällande

förhöjning av vissa lösensatser och såsom villkor för att häradshövding

skulle komma i åtnjutande av denna förhöjning hade föreskrivits,

att han underkastade sig bestämmelserna i en samma dag (nr 179) utfärdad

kungörelse med vissa föreskrifter angående de vid domsagornas

kanslier anställda icke rättsbildade biträdena. Samtliga häradshövdingar

hade underkastat sig nämnda bestämmelser. Så länge dessa voro gällande,

syntes hinder föreligga för genomförande av någon nedsättning i löseninkomsten

i domsagorna.

utskottets Beträffande den i propositionen föreslagna ändringen i stämpelförord
yttrande,

ningen rörande beräkningen av stämpel för expeditioner i inskrivnings
ärenden

får utskottet anföra följande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 62. 11

I princip har utskottet funnit riktigt, att den besparing i förvaltningskostnader,

som den vid 1932 års riksdag beslutade förenklade handläggningen

av inskrivningsärenden kan komma att medföra vid underdomstolarna,

bör tillgodoföras statsverket.

På grund av den korta tid, den nya inskrivningsreformen varit i tilllämpning,

bär tillförlitligt material ännu ej kunnat vinnas för bedömande

av, huruvida och i vad mån det nya expeditionssättet medfört

den besparing i förenämnda förvaltningskostnader, med vilken chefen

för justitiedepartementet räknat. Utskottet har därför funnit önskvärt

att, innan slutlig ståndpunkt intages till spörsmålet, ökad erfarenhet

vinnes beträffande verkningarna av den nya inskrivningsreformen

å underdomstolarnas förvaltningsutgifter. Då chefen för justitiedepartementet

numera, jämlikt Kungl. Maj:ts den 28 april 1933 lämnade bemyndigande

tillkallat två sakkunniga för utredning av frågan örn den reglering

av lösen- och stämpelberäkningen, som må anses erforderlig, i fall

av inteckningsförnyelsernas avskaffande, samt förevarande fråga i viss

mån äger samband med sistnämnda spörsmål, synes det utskottet lämpligt,

att frågan blir föremål för förnyat övervägande i nämnda sammanhang

eller ock i samband med den vart femte år återkommande regleringen

av de ersättningsbelopp, som utgå till häradshövdingarna såsom

partiell löneförbättring. Med hänsyn till det nu anförda har utskottet

icke kunnat biträda det i propositionen framlagda förslaget i nu berörda

del.

Mot de i propositionen i övrigt föreslagna ändringarna i 3 § stämpelförordningen

rörande stämpelavgiften i inskrivningsärenden har utskottet

däremot ej funnit skäl till erinran.

Eörande det huvudsakliga innehållet i det föreliggande förslaget i

övrigt må följande redogörelse lämnas.

Genom proposition den 3 mars 1933, nr 196, har Kungl. Maj:t framlagt

förslag till lag örn vissa tvångsmedel i brottmål. Detta förslag, som numera

godkänts av riksdagen, innehåller bland annat att, då post- eller

telegrafförsändelse tagits i beslag, avskrift eller utdrag av handlingen

skall tillställas försändelsens adressat samt att den, som drabbats av beslag,

äger på begäran erhålla bevis därom. Ett liknande stadgande har

föreslagits i avseende å husrannsakan. Då dylika avskrifter och bevis ej

böra stämpelbeläggas, föreslås nu införande av uttryckliga bestämmelser

härom i 3 § stämpelförordningen.

Sedan Kungl. Majit genom proposition nr 3 för innevarande års riksdag

framlagt förslag örn upphörande med utgivandet av den i 16 kap.

4 och 5 §§ giftermålsbalken omförmälda samlingen av vad i äktenskapsregistret

skall införas, samt riksdagen bifallit nämnda proposition, föreslås

i 3 § stämpelförordningen, att stämpelavgiften för utdrag ur äktenskapsregistret

skall siinkas från nu gällande stämpelsats 4 kronor till

allenast 1 krona.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.

Genom proposition den 20 januari 1933, nr 45, har Kungl. Majit framlagt

förslag till lag angående blodundersökning i mål örn barn utom

äktenskap. Denna "proposition har även av riksdagen bifallits. Såsom

följd av sistnämnda förslag har i 2 § lagen den 19 juni 1919 (nr 367) örn

fri rättegång föreslagits stämpelfrihet för utlåtande över • blodundersökning,

som verkställts i mål av nyssnämnda natur, däri den uppgivna fadern

åtnjuter fri rättegång. Då såväl lagen örn fri rättegång som stämpelförordningen

för närvarande innehålla föreskrift om befrielse från erläggande

av stämpelavgift för expeditioner i allmänhet, vilken befrielse

mbegnpes i förmånen av fri rättegång, föreslås nu för likformighetens

skull införande i 7 § stämpelförordningen av ett stadgande örn stämpelfrihet

för sådant utlåtande, som förut nämnts.

Enligt. 15 § 3 mom. första och andra stycket av motor fordonsförordningen

den 20 juni 1930 (nr 284) skall i vissa närmare angivna fall för

förare av automobil utfärdat körkort återkallas och enligt sista stycket

av nämnda moment skall meddelande örn beslut, varigenom körkort återkallats

eller varigenom, efter återkallelse, nytt körkort utfärdas, intagas

i tidning i orten. Kostnaderna för sådant meddelandes intagande i ortstidning

bestridas för närvarande av statsverket. Genom proposition

den 24 februari 1933. nr 193, har Kungl. Majit begärt riksdagens yttrande

över bland annat ett inom kommunikationsdepartementet utarbetat

förslag till förordning örn ändring i vissa delar av motorfordonsförordningen.

I anledning av sistnämnda proposition har andra lagutskottet i

avgivet utlåtande (nr 31) förklarat sig i huvudsak ej hava något

att erinra emot förslaget. I det vid nyssnämnda proposition fogade

statsrådsprotokollet har chefen för nämnda departement i likhet med

vissa länsstyrelser framhållit, att han ansåge kostnaderna för offentliggörande

av förenämnda beslut böra bäras av den, vars körkort återkallats.

Då den i 3 § stämpelförordningen intagna tariffen för närvarande

under rubriken körkort upptager ett belopp av 8 kronor för myndighet,

tillhörande första avdelningen, och 10 kronor för myndighet, tillhörande

tredje avdelningen, har chefen för finansdepartementet, som ej haft något

att erinra mot vad chefen för kommunikationsdepartementet härutinnan

anfört, föreslagit, att nämnda belopp höjas till respektive 18 och 20 kronor

för det fall att nytt körkort utfärdas efter återkallelse av tidigare

sådant.

Enligt 7 § stämpelförordningen äga numera fattigvårdssamhällen

och fattigvårdsinrättningar icke åtnjuta stämpelfrihet i mål mellan

fattigvårdssamhällen eller mellan allmän anstalt eller inrättning och

fattigvårdssamhälle angående tillämpning av lagen örn fattigvården.

Likaledes äro barnavårdsnämnder pliktiga erlägga stämpelavgift i sådana

fall, då barnavårdsnämnd för talan för kommun i mål mot annan

kommun eller mot allmän anstalt eller inrättning angående tillämpning

av lagen örn samhällets barnavård. Därjämte stadgas, att kommuner

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 62. 13

väl äro befriade från stämpelavgift i mål och ärenden angående tillämpning

av sistnämnda lag, men att stämpelfrihet dock icke äger rum i mål

mellan kommuner eller mellan allmän anstalt eller inrättning och kommun.

På grund av en av svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet

hos Kungl. Majit gjord framställning föreslås nu sådana ändringar i 7 §

stämpelförordningen, att kammarrättens utslag i fattigvårds- och barnavårdsmål,

varigenom målet återförvisas till länsstyrelse, samt länsstyrelsens

utslag i dylikt återförvisat mål, skola vara stämpelfria.

För vinnande av överensstämmelse med stadgandet i 11 § förordningen

den 26 juni 1931 (nr 281) örn moderskapsunderstöd föreslås i 7 § stämpelförordningen

införande av bestämmelse örn stämpelfrihet i alla ärenden,

som avses i nämnda förordning örn moderskapsunderstöd.

I 7 § stämpelförordningen föreslås vidare införande av en bestämmelse

örn stämpelfrihet för expeditioner i ärenden i anledning av ansökning

örn fridlysning av naturminnesmärke i enlighet med lagen den 25

juni 1909 (nr 56) angående dylika märkens fredande.

Samtidigt med de nu anmärkta ändringarna i stämpelförordningen

föreslås i dennas slutbestämmelse vissa ändringar, till vilka förslag utskottet

tillåter sig hänvisa.

Slutligen har i propositionen framlagts förslag till förordning med

särskilda bestämmelser örn stämpelavgift i samband med ansökan enligt

lagen den 17 juni 1932 (nr 226) med särskilda bestämmelser örn lagfart

inom vissa delar av Kopparbergs län. Då upplysning saknas örn fånget,

föreslås, att stämpelavgiften i detta fall skall utgå med 1 krona för

varje fulla 100 kronor av egendomens värde, dock att stämpelavgiften

skall beräknas till det dubbla beloppet för aktiebolag i allmänhet samt

för bankbolag under viss förutsättning. Därest fånget är känt och stämpelavgift

för detsamma enligt stämpelförordningen skall utgå men ej

erlagts, skall stämpelavgift utgå enligt de i 8 § stämpelförordningen för

olika fall angivna grunder.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot sistberörda ändringar

i 3 och 7 §§ stämpelförordningen eller mot förslaget till förordning

med särskilda bestämmelser örn stämpelavgift i samband med ansökan

örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs län.

I slutbestämmelsen till stämpelförordningen har hänvisats till de slag

av stämpelavgifter, som reglerats enligt andra författningar än stämpelförordningen,

därvid bland annat upptagits stämpelavgift för kvarlåtenskap.

Då riksdagen ännu icke fattat ståndpunkt till Kungl. Majits förslag

till förordning örn kvarlåtenskapsskatt, har utskottet ansett sig höra

utesluta nämnda hänvisning. Däremot har utskottet ansett, att den i nu

gällande slutbestämmelse angivna hänvisningen till förordningen örn

stämpelavgift för spelkort bör kvarstå.

Utskotteti

yttrande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.

Marits proposition nr 197 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas, och med bifall till motionen

I: 296 av herr Mellén, antaga

1) ovan införda förslag till förordning om ändring

i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften med de ändringar,

att den i 3 § omförmälda tariffen i nedan

angiven del samt slutbestämmelsen erhålla följande

lydelse:

3 i

Bevis angående — —------------

i> angående inskrivningsdomares beslut, tecknat

å företedd handling,

dock att där i ärende rörande inteckning i

järnväg bevis tecknas å tryckta eller graverade

obligationer, som äro av lika lydelse

eller skilja sig endast i avseende å littera

eller nummer, eller där eljest i ett och samma

ärende meddelas bevis å flera handlingar,

stämpelavgift utgår för allenast ett

bevis.

Örn stämpelavgift för arv, testamente och gåva,

örn stämpelavgift för spelkort, örn särskild stämpelavgift

i samband med ansökan örn lagfart inom vissa

delar av Kopparbergs län, örn stämpelavgift i ärenden

örn åsättande av särskilt uppskattningsvärde å

fastighet, örn stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper,

örn stämpelavgift för nationalitets- och registreringsbevis

för luftfartyg samt örn stämpelavgift

för certifikat för förare, navigatör och mekaniker

å luftfartyg är särskilt stadgat.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 62.

15

2) ovan införda förslag till förordning med särskilda

bestämmelser örn stämpelavgift i samband med

ansökan örn lagfart inom vissa delar av Kopparbergs

län.

Stockholm den 30 maj 1933.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Ericson i Oberga, Åström*, Jönsson i Boa, Lövgren

i Boden, Björklund, Olsson i Hamsta, Lithander, Wahlmark*, Forssberg*, Östergren*,

Wijkström, Larsson i Örbyhus, Sjödahl, Velander*, Werner i Hultsfred,

Heiding, Blomquist*, Mårtensson’ och Brännström.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservation

av herrar Ericson i Oberga, Lövgren i Boden, Biörklund, Olsson i Hamsta,

Larsson i Örbyhus, Werner i Hultsfred, Heiding, Blomquist och Mårtensson,

som hemställt, att riksdagen måtte, med avslag å motionen I: 296

av herr Mellén, bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 197 beträffande 3 §

förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.