Betänkande, i anledning av väckt motion om införande av tull å sackar in och andra konstgjorda sötningsmedel.
1933-06-08 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1933:65, Betänkande, i anledning av väckt motion om införande av tull å sackar in och andra konstgjorda sötningsmedel.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 65.
1
Nr 65.
Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1933 kl. 12 m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
införande av tull å sackar in och andra konstgjorda sötningsmedel.
(l:a avd.)
I en inom andra kammaren av herr Bengtsson i Kullen m. fl. väckt,
till bevillningsutskottet hänvisad motion, nr 190, har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta, att sackarin och andra konstgjorda sötningsmedel
vid införsel till riket beläggas med en tullsats av 50 kronor per kilogram».
Enligt gällande tulltaxa, taxenummer 207 (stat. nr 521), äro sackarin
och andra konstgjorda sötningsmedel fria från tull. Införsel till riket
därav är emellertid icke medgiven en var utan underkastad bestämmelser,
givna i en till nämnda tulltaxenummer fogad anmärkning av följande
lydelse:
Amu. Hit hänförliga varor må införas allenast av apoteksföreståndare
eller, på medicinalstyrelsens, vetenskapsakademiens, vederbörande
universitetsfakultets eller karolinska institutets eller tekniska högskolans
lärarkollegiers tillstyrkan, av vetenskapsman till begagnande för
vetenskapliga ändamål eller ock, efter kommerskollegii prövning, av näringsidkare,
som styrker sig hava behov av dylika varor för åstadkommande
av sina tillverkningar.
Handeln med sackarin inom landet är fri och i huvudsak även förbrukningen,
sedan tidigare gällande förbud mot att tillsätta sackarin
vid beredning av svagdricka för avsalu år 1930 upphävdes. Vissa inskränkande
bestämmelser gälla dock för användningen, i vilket avseende
må erinras örn förordningen den 29 juni 1917 (nr 420) angående förbud
i vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handeln
med födoämnen samt förordningen den 10 juni 1932 (nr 195) angående
märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker. Inskränkningarna
sträcka sig egentligen icke längre än till deklarationsplikt för
sackarininnehåll i vissa varor.
Införseln till riket av sackarin och andra konstgjorda sötningsmedel
uppgick åren 1929—1932 till följande kvantiteter och värden:
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 7 sami. Nr 65—66.
I
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 65.
Kvantitet
Värde
Medelvärde
per kg
kg
kronor
kronor
1929................................
.... 8,452
94,647
11: 20
1930................................
..... 14,014
165,090
11: 78
1931................................
..... 7,499
109,724
14: 63
1932 (prelim. uppgifter).....
.... 10,489
151,864
14: 4 8
Till stöd för förslaget om införande av en tull av 50 kronor per kilogram
å sankarin ock andra konstgjorda sötningsmedel kar i motionen
anförts i kuvudsak följande.
Det nuvarande statsfinansiella läget kade aktualiserat frågan, huruvida
sackarin fortfarande korde få åtnjuta tullfriket. Sankarin saknade
näringsvärde ock vore följaktligen, med undantag för den jämförelsevis
ringa kvantitet, som användes för medicinskt bruk, att anse som en ren
lyxprodukt. Då 1 kilogram sackarin i sötkraft motsvarade 500 kilogram
socker och tullen å raffinerat socker utgjorde 10 öre per kilogram, borde
sackarin åsättas en tull av 50 kronor per kilogram. Även örn införseln,
som under åren 1926—1931 uppgått till i medeltal 9,936 kilogram per år,
skulle på grund av en dylik tullsats minskas, kunde densamma dock beräknas
komma att omfatta cirka 8,000 kilogram årligen, motsvarande en
tullinkomst av 400,000 kronor. Det sackarin, som behövdes för medicinska
ändamål, kunde få importeras tullfritt av apoteken ock utlämnas
mot recept.
Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran kar utskottet
emottagit utlåtanden i anledning av motionen från kommerskollegium,
medicinalstyrelsen och kontrollstyrelsen var för sig, därvid förstnämnda
ämbetsverk tillika överlämnat ett av Sveriges kemiska industrikontor
avgivet yttrande i ämnet. För det huvudsakliga innehållet i den
sålunda verkställda utredningen må följande redogörelse lämnas.
Sveriges kemiska industrikontor. Av det importerade sackarinet användes,
enligt vad kontoret inhämtat, omkring 90 procent som tillsats
till svagdricka, högst omkring 5 procent till kemisk industri ock läskedrycker
samt 5 å 7 procent vid apoteken. Den föreslagna tullbeskattningen
skulle sålunda, örn den ur kontrollsynpunkt kunde genomföras,
huvudsakligen träffa svagdrieksbryggerierna. Då dessa i allmänhet icke
ägde den ekonomiska styrka, att de ensamma kunde bära merutgiften,
skulle denna helt säkert komma att i sista hand åtminstone delvis åvila
konsumenterna. Sackarin kunde icke anses såsom en ren lyxprodukt.
Det vore också oriktigt att beträffande användningen jämföra sackarin
med socker. Inom kemisk-teknisk industri användes sackarin såsom
smakmedel i munvatten, tandpastor, vissa konserver o. d., där socker
icke vore användbart. Sackarin kunde endast i vissa läskedrycker användas
som direkt ersättningsmedel för socker. I övrigt användes såckarp
såsom sötningsmedel i alla sådana fall, där socker till följd av
jäsning ock alkoholbildning icke kunde användas. Ett fördyrande av de
konstgjorda sötningsmedlen skulle således i stort sett icke utöva något
inflytande på förbrukningen av socker. En generell tull skulle innebära
en betydande orättvisa, då ett flertal sötningsmedel av olika söthetsgrad
Bevillningsutskottets betänkande Nr 65. 3
funnes i handeln, från sötlietsgraden (i förhållande till socker) 550 till
450, 350 och 110. Ehuru kontoret rent principiellt icke hade något att
invända mot införandet av en skälig tull å sankarin och liknande sötningsmedel,
ville kontoret samtidigt såsom sin mening uttala, att en så
hög tull som den föreslagna med all säkerhet komme att leda till smuggling,
som — bortsett från den moraliska vådan av saken — i icke ringa
män skulle motväga de finansiella fördelarna.
Kommerskollegium. Sankarin och andra därmed jämförliga, konstgjorda
sötningsmedel vore för närvarande icke föremål för fabriksmässig tillverkning
i Sverige. Endast en ringa del av inom landet till tekniska
ändamål förbrukad sackarin infördes jämlikt av kollegium meddelade
importtillstånd. Under perioden 1925—februari 1933 hade sålunda av
kollegium beviljats importtillstånd för allenast 4,145.25 kilogram1 eller i
medeltal 460.C5 kilogram för år. Besten importerades genom apoteksföreståndare.
De utom ali jämförelse största förbrukarna vore svagdricksbryggerierna
och därnäst de kemisk-tekniska fabrikerna för tillverkning av essenser,
munvatten m. m. Användningen för medicinska och dietiska ändamål
vore av en annan art, men kvantitativt obetydlig i förhållande till
den tekniska förbrukningen. Någon inverkan på sockerförbrukningen
hade den fria tillgången till sackarin icke under senare år visat sig utöva.
Så länge nuvarande relativt låga sockerpriser vore rådande, kunde
väl en sådan inverkan enligt kollegii mening icke heller vara att förvänta.
Industrikontoret hade inlagt en gensaga mot att motionärerna beteckna
sackarinet som en ren lyxprodukt. Kommerskollegium biträdde kontorets
ståndpunkt därutinnan. Den nuvarande konsumtionen av konstgjorda
sötningsmedel inom landet syntes i utpräglad grad vara nyttighetsbetonad
både beträffande ämnets industriella och dess medicinska
(dietiska) användning. Kommerskollegium ville redan på grund härav
starkt ifrågasätta lämpligheten av att använda sackarin såsom objekt
för konsumtionsbeskattning i form av en hög finanstull. Denna skulle
till större delen komma att bäras av personer, som på grund av hälsoskäl
icke använde vanligt socker som sötmedel. Därtill komme att, örn förslaget
antoges, såväl varans beskaffenhet med dess utomordentligt starkt
sötande effekt hos en relativt obetydlig kvantitet som den betydande
vinst, en importör skulle kunna bereda sig genom att undandraga varan
tull — partipriset uppginge till 10 å 15 kronor för kilogram — måste göra
kontroll över införseln svår örn icke rent av illusorisk. En kontroll över
varans förbrukning inom industrien förefölle av samma skäl praktiskt
ogenomförbar.
På grund av det anförda hemställde kommerskollegium, att motionen
icke måtte vinna bifall.
Medicinalstyrelsen har tidigare vid olika tillfällen avgivit utlåtanden
i fråga örn användandet av sackarin i närings- och njutningsämnen och
därvid som sin mening uttalat, att sackarin icke vore att anse som för
hälsan menligt. Beträffande föreliggande motion syntes styrelsen hava
1 Därav sammanlagt 4,000 kilogram för cn Tallrik för tillverkning av vissa essenser, fruktextrakter
m. in., som användas inom läskedrycksfabrikationen.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 65.
att yttra sig huvudsakligen i vad den berörde sjukvårdens intressen, men
ansåge sig styrelsen dock böra framhålla jämväl andra synpunkter.
Vid beräkning av den mängd sackarin, som efter denna varas beläggande
med tull, skulle komma att införas, borde hänsyn tagas till den
omständigheten, att sackarin i handeln förekomme i olika kvaliteter med
olika sötningsgrad. Man kunde med största sannolikhet antaga, att efter
införande av tull endast sackarin av den högsta kvaliteten (550) och intet
sackarin eller annat konstgjort sötningsmedel med mindre sötningsvärde
komme att införas. Detta förhållande skulle säkerligen framkalla en
minskning av den införda mängden. En tull å sackarin och andra konstgjorda
sötningsmedel syntes, örn den med tullens införande avsedda inkomsten
för statsverket skulle erhållas, böra omfatta även beredningar,
exempelvis tabletter, framställda av dylika sötningsmedel med eller utan
tillsats av indifferenta ämnen. Det vore vidare icke osannolikt, att örn
den föreslagna tullen infördes, sackarin komme att tillverkas inom landet
i större eller mindre mängd. En tull å sackarin, avsedd att medföra
den beräknade inkomsten för statsverket, syntes sålunda böra kompletteras
med bestämmelser om beskattning av inom landet framställt sackarin.
Grosshandelspriset på sackarin i den kvalitet, som i allmänhet försåldes
för sjukvårdsändamål, utgjorde för närvarande omkring 18 kronor
per kilogram. Påläggandet av en tull utav 50 kronor per kilogram skulle
sålunda innebära en högst betydlig höjning av priset på denna vara. En
dylik prisförhöjning å ett läkemedel vore under alla förhållanden olämplig.
Den bleve det i särskilt hög grad, när det, såsom här vore fallet,
gällde ett medel, huvudsakligen använt av kroniskt sjuka, vilka under
långa tider kunde vara nödsakade att begagna sig därav. Örn tull komme
att påläggas sackarin, borde därför, såsom i motionen föreslagits, undantag
göras för sackarin för medicinskt bruk. En viss kontroll av att
sackarin, som försåldes för dylikt bruk, icke användes för annat ändamål,
syntes kunna åvägabringas därigenom, att varan finge utlämnas
endast mot läkarerecept. Medcinalstyrelsen ville därvid dock icke ifrågasätta,
att förnyad påskrift av läkaren för varje inköp föreskreves.
Dessutom borde vid framställning av för vissa sjuka avsedda näringsoch
njutningsämnen, i vilka sackarin inginge, tullfritt sackarin få användas.
På grund av de med en dylik anordning förenade kontrollsvårigheterna
ville emellertid medicinalstyrelsen icke framlägga förslag i denna
riktning. — Även örn undantag från tullplikt medgåves för antydda ändamål,
komme införandet av recepttvång likväl att medföra viss ökad
kostnad för de sjuka. Styrelsen finge med anledning härav avstyrka bifall
till motionen. Skulle likväl sackarin bliva belagt med tull eller annan
beskattning, borde undantag från dylik beskattning medgivas för sackarin,
vilket användes för vetenskapligt bruk eller som läkemedel. Medicinalstyrelsen
syntes böra erhålla uppdrag att avgiva förslag till de bestämmelser,
som i sistnämnda avseende erfordrades.
Kontrollstyrelsen. I handeln förekomme sackarin i form antingen av
pulver eller av tabletter. De senare uppgåves äga en söthetsgrad av 850
gånger sockrets. Lägre söthetsgrad hade även sackarinet, då det framställdes
såsom natriumsalt under benämningarna krystallos, sykos, suckan
o. s. v. Engrospriset i Sverige vore för närvarande å sackarin i pulver
15 kronor, å sackarintabletter 11 kronor och å krystallos 14 kronor per
kilogram.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 65. y
Sackarinet finge sin huvudsakliga användning såsom sötningsmedel för
svagdricka. Flertalet konsumenter av dot färska svagdricka^ förodroge
en vara med sötaktig smak. Såsom sötningsmedel för svagdricka kunde
emellertid varken socker eller sirap användas i önskad utsträckning, enär
dessa ämnen för jäste i drycken och därför lätt kunde medföra, att alkoholhalten
stegrades utöver den medgivna gränsen. För att tillgodose allmänhetens
smakriktning beträffande svagdrickat vore enda möjligheten
för svagdrickstill ver karna att använda konstgjorda, icke förjäsbara sötningsmedel,
vilka även hade den fördelen med sig att drycken förlänades
större hållbarhet. Tidigare var dylik användning förbjuden enligt en i
maltdryckstillverkningsförordningen intagen bestämmelse. Då fran åtskilliga
håll gjordes gällande, att sackarinförbudet lade hinder i vägen
för framställning av svagdricka med den söta smak, konsumenterna åstundade,
ändrades genom beslut vid 1930 års riksdag bestämmelsen dämän,
att sackarin fick fritt användas vid svagdrickstillverkningen, under villkor
att närvaron av sackarin deklarerades genom etikett å det kärl, i vilket
drycken utlämnades från bryggeriet.
Kontrollstyrelsen kunde icke dela den i motionen framförda-meningen,
att användning av sackarin inom svagdricksindustrien skulle vara hänförlig
till någon slags lyxförbrukning. Det anförda gåve enligt kontrollstyrelsens
mening tvärtom vid handen, att sackarinet kunde för svagdrickats
vidkommande anses hava en berättigad uppgift att fylla, då det gällde
att producera en välsmakande och prisbillig alkoholsvag maltdryck.
Denna omständighet fann kontrollstyrelsen tala emot införande av den
föreslagna tullen å sackarin. .
Såsom ett vägande skäl mot ett tullbeläggande av sackarinet kunde aven
framhållas de betydande risker för olovlig införsel till riket av konstgjorda
sötningsmedel, som otvivelaktigt skulle bliva en följd av sackarintullens
införande. Den föreslagna tullen utgjorde därför en ganska tvivelaktig
inkomstkälla för staten, vars anlitande styrelsen icke ansåge sig
böra förorda. . , .
Vad anginge den i motionen gjorda beräkningen av inkomsten av den
föreslagna sackarintullen kunde erinras, att åtskilliga av de nu importerade
sackarinpreparaten hade''väsentligt lägre söthetsgrad än den beräknade
500-faldiga men att sackarinimportörerna eftor fastställandet av en
generell tullsats av 50 kronor per kilogram helt säkert komme att övergå
till att införa enbart sackarinpulver av 550-faldig söthetsgrad. Därigenom
komme vikten av det importerade sackarinet att nedgå, enligt uppgift
från sakkunnigt håll sannolikt med omkring 30 procent, vilket givetvis
skulle påverka inkomsten av sackarintullen.
Det borde uppmärksammas, att påläggandet av en tull av 50 kronor per
kilogram å importerat sackarin självfallet skulle göra det lönande att upptaga
tillverkning av varan inom landet. För att det med yrkandet i motionen
avsedda fiskaliska syftet skulle ernås, bleve det givetvis erforderligt
att komplettera sackarintullen med en skatt å motsvarande belopp å
sackarin av inhemsk tillverkning, vilken alltså måste ställas under statens
kontroll.
Utskottet har funnit sig böra med hänvisning till den utredning, som i
ärendet verkställts, avstyrka motionärernas förslag. Utskottet får alltså
hemställa,
Utskottet.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 65.
att motionen II: 190 av herr Bengtsson i Kullen m.
fl., om införande av tull å sackarin och andra konstgjorda
sötningsmedel, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 juni 1933.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Örne, Boman, Ericson i Oberga, Jönsson i Boa,
Lövgren i Boden, Björklund, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm, Lithander,
Forssberg, Larsson i Örbyhus, Hjalmarsson, Sjödahl, Rosén, Velander, Werner
i Hultsfred, Eklund, Heiding och Persson i Grytterud.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.