Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om införande av tull å sackar in och andra konstgjorda sötningsmedel.

1933-06-08 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1933:65, Betänkande, i anledning av väckt motion om införande av tull å sackar in och andra konstgjorda sötningsmedel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 65.

1

Nr 65.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1933 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

införande av tull å sackar in och andra konstgjorda sötningsmedel.

(l:a avd.)

I en inom andra kammaren av herr Bengtsson i Kullen m. fl. väckt,

till bevillningsutskottet hänvisad motion, nr 190, har hemställts, »att riksdagen

måtte besluta, att sackarin och andra konstgjorda sötningsmedel

vid införsel till riket beläggas med en tullsats av 50 kronor per kilogram».

Enligt gällande tulltaxa, taxenummer 207 (stat. nr 521), äro sackarin

och andra konstgjorda sötningsmedel fria från tull. Införsel till riket

därav är emellertid icke medgiven en var utan underkastad bestämmelser,

givna i en till nämnda tulltaxenummer fogad anmärkning av följande

lydelse:

Amu. Hit hänförliga varor må införas allenast av apoteksföreståndare

eller, på medicinalstyrelsens, vetenskapsakademiens, vederbörande

universitetsfakultets eller karolinska institutets eller tekniska högskolans

lärarkollegiers tillstyrkan, av vetenskapsman till begagnande för

vetenskapliga ändamål eller ock, efter kommerskollegii prövning, av näringsidkare,

som styrker sig hava behov av dylika varor för åstadkommande

av sina tillverkningar.

Handeln med sackarin inom landet är fri och i huvudsak även förbrukningen,

sedan tidigare gällande förbud mot att tillsätta sackarin

vid beredning av svagdricka för avsalu år 1930 upphävdes. Vissa inskränkande

bestämmelser gälla dock för användningen, i vilket avseende

må erinras örn förordningen den 29 juni 1917 (nr 420) angående förbud

i vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handeln

med födoämnen samt förordningen den 10 juni 1932 (nr 195) angående

märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker. Inskränkningarna

sträcka sig egentligen icke längre än till deklarationsplikt för

sackarininnehåll i vissa varor.

Införseln till riket av sackarin och andra konstgjorda sötningsmedel

uppgick åren 1929—1932 till följande kvantiteter och värden:

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 7 sami. Nr 65—66.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 65.

Kvantitet

Värde

Medelvärde

per kg

kg

kronor

kronor

1929................................

.... 8,452

94,647

11: 20

1930................................

..... 14,014

165,090

11: 78

1931................................

..... 7,499

109,724

14: 63

1932 (prelim. uppgifter).....

.... 10,489

151,864

14: 4 8

Till stöd för förslaget om införande av en tull av 50 kronor per kilogram

å sankarin ock andra konstgjorda sötningsmedel kar i motionen

anförts i kuvudsak följande.

Det nuvarande statsfinansiella läget kade aktualiserat frågan, huruvida

sackarin fortfarande korde få åtnjuta tullfriket. Sankarin saknade

näringsvärde ock vore följaktligen, med undantag för den jämförelsevis

ringa kvantitet, som användes för medicinskt bruk, att anse som en ren

lyxprodukt. Då 1 kilogram sackarin i sötkraft motsvarade 500 kilogram

socker och tullen å raffinerat socker utgjorde 10 öre per kilogram, borde

sackarin åsättas en tull av 50 kronor per kilogram. Även örn införseln,

som under åren 1926—1931 uppgått till i medeltal 9,936 kilogram per år,

skulle på grund av en dylik tullsats minskas, kunde densamma dock beräknas

komma att omfatta cirka 8,000 kilogram årligen, motsvarande en

tullinkomst av 400,000 kronor. Det sackarin, som behövdes för medicinska

ändamål, kunde få importeras tullfritt av apoteken ock utlämnas

mot recept.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran kar utskottet

emottagit utlåtanden i anledning av motionen från kommerskollegium,

medicinalstyrelsen och kontrollstyrelsen var för sig, därvid förstnämnda

ämbetsverk tillika överlämnat ett av Sveriges kemiska industrikontor

avgivet yttrande i ämnet. För det huvudsakliga innehållet i den

sålunda verkställda utredningen må följande redogörelse lämnas.

Sveriges kemiska industrikontor. Av det importerade sackarinet användes,

enligt vad kontoret inhämtat, omkring 90 procent som tillsats

till svagdricka, högst omkring 5 procent till kemisk industri ock läskedrycker

samt 5 å 7 procent vid apoteken. Den föreslagna tullbeskattningen

skulle sålunda, örn den ur kontrollsynpunkt kunde genomföras,

huvudsakligen träffa svagdrieksbryggerierna. Då dessa i allmänhet icke

ägde den ekonomiska styrka, att de ensamma kunde bära merutgiften,

skulle denna helt säkert komma att i sista hand åtminstone delvis åvila

konsumenterna. Sackarin kunde icke anses såsom en ren lyxprodukt.

Det vore också oriktigt att beträffande användningen jämföra sackarin

med socker. Inom kemisk-teknisk industri användes sackarin såsom

smakmedel i munvatten, tandpastor, vissa konserver o. d., där socker

icke vore användbart. Sackarin kunde endast i vissa läskedrycker användas

som direkt ersättningsmedel för socker. I övrigt användes såckarp

såsom sötningsmedel i alla sådana fall, där socker till följd av

jäsning ock alkoholbildning icke kunde användas. Ett fördyrande av de

konstgjorda sötningsmedlen skulle således i stort sett icke utöva något

inflytande på förbrukningen av socker. En generell tull skulle innebära

en betydande orättvisa, då ett flertal sötningsmedel av olika söthetsgrad

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 65. 3

funnes i handeln, från sötlietsgraden (i förhållande till socker) 550 till

450, 350 och 110. Ehuru kontoret rent principiellt icke hade något att

invända mot införandet av en skälig tull å sankarin och liknande sötningsmedel,

ville kontoret samtidigt såsom sin mening uttala, att en så

hög tull som den föreslagna med all säkerhet komme att leda till smuggling,

som — bortsett från den moraliska vådan av saken — i icke ringa

män skulle motväga de finansiella fördelarna.

Kommerskollegium. Sankarin och andra därmed jämförliga, konstgjorda

sötningsmedel vore för närvarande icke föremål för fabriksmässig tillverkning

i Sverige. Endast en ringa del av inom landet till tekniska

ändamål förbrukad sackarin infördes jämlikt av kollegium meddelade

importtillstånd. Under perioden 1925—februari 1933 hade sålunda av

kollegium beviljats importtillstånd för allenast 4,145.25 kilogram1 eller i

medeltal 460.C5 kilogram för år. Besten importerades genom apoteksföreståndare.

De utom ali jämförelse största förbrukarna vore svagdricksbryggerierna

och därnäst de kemisk-tekniska fabrikerna för tillverkning av essenser,

munvatten m. m. Användningen för medicinska och dietiska ändamål

vore av en annan art, men kvantitativt obetydlig i förhållande till

den tekniska förbrukningen. Någon inverkan på sockerförbrukningen

hade den fria tillgången till sackarin icke under senare år visat sig utöva.

Så länge nuvarande relativt låga sockerpriser vore rådande, kunde

väl en sådan inverkan enligt kollegii mening icke heller vara att förvänta.

Industrikontoret hade inlagt en gensaga mot att motionärerna beteckna

sackarinet som en ren lyxprodukt. Kommerskollegium biträdde kontorets

ståndpunkt därutinnan. Den nuvarande konsumtionen av konstgjorda

sötningsmedel inom landet syntes i utpräglad grad vara nyttighetsbetonad

både beträffande ämnets industriella och dess medicinska

(dietiska) användning. Kommerskollegium ville redan på grund härav

starkt ifrågasätta lämpligheten av att använda sackarin såsom objekt

för konsumtionsbeskattning i form av en hög finanstull. Denna skulle

till större delen komma att bäras av personer, som på grund av hälsoskäl

icke använde vanligt socker som sötmedel. Därtill komme att, örn förslaget

antoges, såväl varans beskaffenhet med dess utomordentligt starkt

sötande effekt hos en relativt obetydlig kvantitet som den betydande

vinst, en importör skulle kunna bereda sig genom att undandraga varan

tull — partipriset uppginge till 10 å 15 kronor för kilogram — måste göra

kontroll över införseln svår örn icke rent av illusorisk. En kontroll över

varans förbrukning inom industrien förefölle av samma skäl praktiskt

ogenomförbar.

På grund av det anförda hemställde kommerskollegium, att motionen

icke måtte vinna bifall.

Medicinalstyrelsen har tidigare vid olika tillfällen avgivit utlåtanden

i fråga örn användandet av sackarin i närings- och njutningsämnen och

därvid som sin mening uttalat, att sackarin icke vore att anse som för

hälsan menligt. Beträffande föreliggande motion syntes styrelsen hava

1 Därav sammanlagt 4,000 kilogram för cn Tallrik för tillverkning av vissa essenser, fruktextrakter

m. in., som användas inom läskedrycksfabrikationen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 65.

att yttra sig huvudsakligen i vad den berörde sjukvårdens intressen, men

ansåge sig styrelsen dock böra framhålla jämväl andra synpunkter.

Vid beräkning av den mängd sackarin, som efter denna varas beläggande

med tull, skulle komma att införas, borde hänsyn tagas till den

omständigheten, att sackarin i handeln förekomme i olika kvaliteter med

olika sötningsgrad. Man kunde med största sannolikhet antaga, att efter

införande av tull endast sackarin av den högsta kvaliteten (550) och intet

sackarin eller annat konstgjort sötningsmedel med mindre sötningsvärde

komme att införas. Detta förhållande skulle säkerligen framkalla en

minskning av den införda mängden. En tull å sackarin och andra konstgjorda

sötningsmedel syntes, örn den med tullens införande avsedda inkomsten

för statsverket skulle erhållas, böra omfatta även beredningar,

exempelvis tabletter, framställda av dylika sötningsmedel med eller utan

tillsats av indifferenta ämnen. Det vore vidare icke osannolikt, att örn

den föreslagna tullen infördes, sackarin komme att tillverkas inom landet

i större eller mindre mängd. En tull å sackarin, avsedd att medföra

den beräknade inkomsten för statsverket, syntes sålunda böra kompletteras

med bestämmelser om beskattning av inom landet framställt sackarin.

Grosshandelspriset på sackarin i den kvalitet, som i allmänhet försåldes

för sjukvårdsändamål, utgjorde för närvarande omkring 18 kronor

per kilogram. Påläggandet av en tull utav 50 kronor per kilogram skulle

sålunda innebära en högst betydlig höjning av priset på denna vara. En

dylik prisförhöjning å ett läkemedel vore under alla förhållanden olämplig.

Den bleve det i särskilt hög grad, när det, såsom här vore fallet,

gällde ett medel, huvudsakligen använt av kroniskt sjuka, vilka under

långa tider kunde vara nödsakade att begagna sig därav. Örn tull komme

att påläggas sackarin, borde därför, såsom i motionen föreslagits, undantag

göras för sackarin för medicinskt bruk. En viss kontroll av att

sackarin, som försåldes för dylikt bruk, icke användes för annat ändamål,

syntes kunna åvägabringas därigenom, att varan finge utlämnas

endast mot läkarerecept. Medcinalstyrelsen ville därvid dock icke ifrågasätta,

att förnyad påskrift av läkaren för varje inköp föreskreves.

Dessutom borde vid framställning av för vissa sjuka avsedda näringsoch

njutningsämnen, i vilka sackarin inginge, tullfritt sackarin få användas.

På grund av de med en dylik anordning förenade kontrollsvårigheterna

ville emellertid medicinalstyrelsen icke framlägga förslag i denna

riktning. — Även örn undantag från tullplikt medgåves för antydda ändamål,

komme införandet av recepttvång likväl att medföra viss ökad

kostnad för de sjuka. Styrelsen finge med anledning härav avstyrka bifall

till motionen. Skulle likväl sackarin bliva belagt med tull eller annan

beskattning, borde undantag från dylik beskattning medgivas för sackarin,

vilket användes för vetenskapligt bruk eller som läkemedel. Medicinalstyrelsen

syntes böra erhålla uppdrag att avgiva förslag till de bestämmelser,

som i sistnämnda avseende erfordrades.

Kontrollstyrelsen. I handeln förekomme sackarin i form antingen av

pulver eller av tabletter. De senare uppgåves äga en söthetsgrad av 850

gånger sockrets. Lägre söthetsgrad hade även sackarinet, då det framställdes

såsom natriumsalt under benämningarna krystallos, sykos, suckan

o. s. v. Engrospriset i Sverige vore för närvarande å sackarin i pulver

15 kronor, å sackarintabletter 11 kronor och å krystallos 14 kronor per

kilogram.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 65. y

Sackarinet finge sin huvudsakliga användning såsom sötningsmedel för

svagdricka. Flertalet konsumenter av dot färska svagdricka^ förodroge

en vara med sötaktig smak. Såsom sötningsmedel för svagdricka kunde

emellertid varken socker eller sirap användas i önskad utsträckning, enär

dessa ämnen för jäste i drycken och därför lätt kunde medföra, att alkoholhalten

stegrades utöver den medgivna gränsen. För att tillgodose allmänhetens

smakriktning beträffande svagdrickat vore enda möjligheten

för svagdrickstill ver karna att använda konstgjorda, icke förjäsbara sötningsmedel,

vilka även hade den fördelen med sig att drycken förlänades

större hållbarhet. Tidigare var dylik användning förbjuden enligt en i

maltdryckstillverkningsförordningen intagen bestämmelse. Då fran åtskilliga

håll gjordes gällande, att sackarinförbudet lade hinder i vägen

för framställning av svagdricka med den söta smak, konsumenterna åstundade,

ändrades genom beslut vid 1930 års riksdag bestämmelsen dämän,

att sackarin fick fritt användas vid svagdrickstillverkningen, under villkor

att närvaron av sackarin deklarerades genom etikett å det kärl, i vilket

drycken utlämnades från bryggeriet.

Kontrollstyrelsen kunde icke dela den i motionen framförda-meningen,

att användning av sackarin inom svagdricksindustrien skulle vara hänförlig

till någon slags lyxförbrukning. Det anförda gåve enligt kontrollstyrelsens

mening tvärtom vid handen, att sackarinet kunde för svagdrickats

vidkommande anses hava en berättigad uppgift att fylla, då det gällde

att producera en välsmakande och prisbillig alkoholsvag maltdryck.

Denna omständighet fann kontrollstyrelsen tala emot införande av den

föreslagna tullen å sackarin. .

Såsom ett vägande skäl mot ett tullbeläggande av sackarinet kunde aven

framhållas de betydande risker för olovlig införsel till riket av konstgjorda

sötningsmedel, som otvivelaktigt skulle bliva en följd av sackarintullens

införande. Den föreslagna tullen utgjorde därför en ganska tvivelaktig

inkomstkälla för staten, vars anlitande styrelsen icke ansåge sig

böra förorda. . , .

Vad anginge den i motionen gjorda beräkningen av inkomsten av den

föreslagna sackarintullen kunde erinras, att åtskilliga av de nu importerade

sackarinpreparaten hade''väsentligt lägre söthetsgrad än den beräknade

500-faldiga men att sackarinimportörerna eftor fastställandet av en

generell tullsats av 50 kronor per kilogram helt säkert komme att övergå

till att införa enbart sackarinpulver av 550-faldig söthetsgrad. Därigenom

komme vikten av det importerade sackarinet att nedgå, enligt uppgift

från sakkunnigt håll sannolikt med omkring 30 procent, vilket givetvis

skulle påverka inkomsten av sackarintullen.

Det borde uppmärksammas, att påläggandet av en tull av 50 kronor per

kilogram å importerat sackarin självfallet skulle göra det lönande att upptaga

tillverkning av varan inom landet. För att det med yrkandet i motionen

avsedda fiskaliska syftet skulle ernås, bleve det givetvis erforderligt

att komplettera sackarintullen med en skatt å motsvarande belopp å

sackarin av inhemsk tillverkning, vilken alltså måste ställas under statens

kontroll.

Utskottet har funnit sig böra med hänvisning till den utredning, som i

ärendet verkställts, avstyrka motionärernas förslag. Utskottet får alltså

hemställa,

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 65.

att motionen II: 190 av herr Bengtsson i Kullen m.

fl., om införande av tull å sackarin och andra konstgjorda

sötningsmedel, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 juni 1933.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Örne, Boman, Ericson i Oberga, Jönsson i Boa,

Lövgren i Boden, Björklund, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm, Lithander,

Forssberg, Larsson i Örbyhus, Hjalmarsson, Sjödahl, Rosén, Velander, Werner

i Hultsfred, Eklund, Heiding och Persson i Grytterud.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.