Betänkande, i anledning av väckta motioner om tull å ammoniumsulfat.
1933-06-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1933:66, Betänkande, i anledning av väckta motioner om tull å ammoniumsulfat.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 66.
7
Nr 66.
Ankom Ull riksdagens kansli den 8 juni 1933 kl. 12 m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om tull å ammoniumsulfat.
(l:a avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 101
i första kammaren av herr Nylander och nr 195 i andra kammaren av
herr Olson i Göteborg, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan
ändring av tulltaxenummer 203 i gällande tulltaxa, att ammoniumsulfat
åsättes en tull av 5 kronor för 100 kilogram».
Enligt gällande tulltaxa, taxenummer 203 (stat. nr 505), är ammoniumsulfat
tullfritt, men skulle enligt motionärernas förslag åsättas en tull
av 5 kronor för 100 kilogram.
Vid 1932 års riksdag väcktes förslag örn införande av enahanda tull å
ammoniumsulfat, som i de nu förevarande motionerna föreslagits. 1932
års bevillningsutskott, som hade frågan till förberedande behandling, erhöll
efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran ett av kommerskollegium
och lantbruksstyrelsen gemensamt avgivet utlåtande i anledning
av de då föreliggande motionerna 1:171 och II: 244, vilket utlåtande
i avtryck åtföljde utskottets betänkande i ämnet (bet. nr 31). I
utlåtandet föreslogo ämbetsverken, att ammoniumsulfat för en tid av
tre år skulle åsättas en tillfällig tull av 3 kronor för 100 kilogram. Med
det sålunda föreslagna tullskyddet åsyftade ämbetsverken ett tillfälligt
marknadsskydd, avsett att bereda den inhemska kväveindustrien möjlighet
att komma igenom den extraordinära situation, vari densamma råkat
genom övermäktig utländsk konkurrens, som yttrat sig i systematisk
dumping. De utländska tillverkare, som bedrevo denna dumping, voro
själva, enligt vad ämbetsverken framhöllo, placerade i en av tullar, importförbud
och höga inlandspriser skyddad ställning i eget land och avlastade
sin överproduktion av ammoniumsulfat bland annat på den svenska
marknaden, där tullskydd eller annat importhinder icke mötte den
utländska varan. Därjämte förklarade ämbetsverken sig anse upprätthållandet
av den inhemska tillverkning, kväveindustrien representerade,
innebära vissa viktiga fördelar för svenskt jordbruk, som icke på andra
vägar kunde ernås. Ammoniumsulfat vore nämligen framför allt ett
viktigt gödningsämne och erfarenheten hade visat, att förefintligheten
inom landet av en leveranskraftig inhemsk tillverkning i fråga örn konstgödsel
medförde en viss trygghet för att de utländska leverantörerna icke
drevo upp priset på utländsk vara till överdrift.
8 Bevillning sutskottets betänkande Nr 66.
För egen del anförde 1932 års bevillningsutskott följande.
Vad ämbetsverken i utlåtandet anfört örn prisutvecklingen beträffande
ammoniumsulfat efter den internationella kvävekartellens upplösning
år 1931 syntes giva vid handen, att utländska tillverkare av ammoniumsulfat
å den svenska marknaden avsatte denna vara till priser, vilka kunde
anses innefatta dumping. Det kunde därför anses skäligt, att den inhemska
tillverkningen av denna vara bereddes ett skydd. Emellertid syntes
det icke vara lämpligt att för sadant ändamål åsätta tull a varan och
detta bland annat därför, att marknadsförhållandena lätt kunde vid en
tidpunkt, som icke läte sig på förhand beräkna, undergå sådana förändringar,
att tullen bleve icke blott obehövlig såsom marknadsskydd utan
jämväl till skada, i det att densamma kunde möjliggöra en ur allmän synpunkt
icke önskvärd prisutveckling beträffande detta för jordbruket viktiga
gödselmedel. I varje fall ansåge sig utskottet i denna fråga, vilken
berörde det av statsmakterna ännu olösta principiella spörsmålet, huru
utländsk dumping å den svenska marknaden skulle mötas, icke böra tillstyrka,
att riksdagen, på förslag av enskilda motionärer, fattade beslut
örn en åtgärd sådan som den föreslagna, detta så mycket mindre som denna
skyddsfråga hörde till dem, vilka enligt utskottets uppfattning icke
borde avgöras förrän den åt 1928 års tullkommitté anförtrodda utredningen
förelåge. Vid angivna förhållanden och med hänsyn jämväl därtill,
att det svenska jordbruket befunne sig i ett synnerligen betryckt läge oeh
en prisförhöjning å ifrågavarande gödselmedel obetingat skulle innebära
ökade svårigheter för jordbruket, hade utskottet funnit sig böra hemställa,
att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
I en vid betänkandet fogad reservation framställdes förslag, att ammoniumsulfat,
inkommande under tiden 1 juli 1932—30 juni 1933, skulle åsättas
en tull av 3 kronor för 100 kilogram. Båda kamrarna biföllo emellertid
utskottets hemställan.
I de nu föreliggande motionerna har bland annat framhållits, att, sedan
riksdagen i fjol behandlade frågan, förhållandena för den svenska industriens
vidkommande icke förbättrats, varför förslag att genom en tull å
ammoniumsulfat skaffa industrien nödigt stöd mot en ödeläggande utländsk
dumping ansetts ånyo böra underställas riksdagens prövning. Beträffande
den i övrigt anförda motiveringen tillåter sig utskottet att hänvisa
till motionen nr 101 i första kammaren.
Enligt vad utskottet inhämtat hava kommerskollegium och lantbruksstyrelsen
den 15 februari 1933 till chefen för handelsdepartementet avgivit
gemensamt yttrande över en utav Stockholms superfosfatfabriksaktiebolag
gjord framställning örn åtgärder för beredande av marknadsskydd till
tryggande av bolagets avsättning av sina kväveprodukter på den inhemska
marknaden. I detta yttrande, av vilket utskottet satts i tillfälle taga del,
hava ämbetsverken, i anslutning till sin i fjol intagna ståndpunkt i frågan,
föreslagit, att departementschefen måtte utverka proposition till riksdagen
örn att ammoniumsulfat åsättes en tillfällig tull av 3 kronor för 100
kilogram att förslagsvis gälla under tre år. Någon proposition i ämnet
har emellertid icke till riksdagen avlåtits, men framställningen är, en
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 66. 9
ligt vad utskottet erfarit, alltjämt beroende på departementschefens vidare
prövning.
De i de föreliggande motionerna lämnade uppgifterna angående prisutvecklingen
beträffande ammoniumsulfat giva otvetydigt vid handen,
att de priser, till vilka utländska tillverkare numera å den svenska marknaden
avsätta denna vara, ligga långt under vad som kan anses normalt.
Då dessa priser, såsom motionärerna påvisat, nedsatts ända till hälften
av de priser, till vilka de utländska tillverkarna försålt varan i eget
land, torde tvekan icke heller kunna råda därom, att vi här hava att
göra med en dumpingföreteelse. Ett tillfälligt marknadsskydd för den
svenska tillverkningen på området borde med de lämnade uppgifterna
få anses motiverat. Emellertid måste vid bedömande av den föreliggande
frågan icke blott industriens utan även jordbrukets intressen beaktas.
För det svenska jordbruket, som alltjämt befinner sig i ett synnerligen
betryckt läge, skulle det otvivelaktigt innebära en viss fördel, örn jordbruket
finge tillsvidare tillgodonjuta den under nuvarande marknadsförhållanden
inträdda prisbilligheten å ifrågavarande viktiga gödselmedel.
Efter övervägande av de olika intressen, som här göra sig gällande, har
utskottet stannat vid den uppfattningen, att under förhandenvarande förhållanden
större hänsyn måste tagas till jordbrukets än till den ifrågavarande
kväveindustriens intressen. Utskottet har sålunda funnit sig
böra avstyrka det föreliggande förslaget örn införande av tull å ammoniumsulfat.
I samband härmed har utskottet emellertid velat erinra, att
den inhemska kväveindustriens fortbestånd är av betydelse såväl för
sprängämnestillverkning som för jordbruksändamål, särskilt i händelse
av avspärrning av tillförseln genom krigiska förvecklingar. Ur synpunkten
av vår försvarsberedskap på detta område borde därför enligt
utskottets uppfattning en närmare undersökning verkställas rörande
möjligheten av att genom anslag eller på annat sätt bereda den inhemska
kväveindustrien det stöd, varav densamma må äga behov till följd av
eventuellt fortsatt dumping från utlandets sida på den svenska marknaden.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:101 av herr Nylander
och 11:195 av herr Olson i Göteborg, örn tull å
ammoniumsulfat, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 8 juni 1933.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Utskottet.
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 7 sami. Nr 05—66.
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 66.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Örne, Boman, Ericson i Oberga, Jönsson i Boa,
Lövgren i Boden, Björklund, Nylander i Stockholm, Olsson i Ramsta, Ericson
i Boxholm, Lithander, Forssberg, Larsson i Örbyhus, Hjalmarsson, Sjödahl,
Rosén, Velander, Werner i Hultslred, Eklund och Heiding.
Reservationer:
av herr Lithander, som ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande
motionerna 1:101 av herr Nylander och II: 195 av
herr Olson i Göteborg, besluta, att till taxenummer
203 i gällande tulltaxa skall fogas en anmärkning
av följande lydelse:
Anm. För ammoniumsuliat, inkommande under tiden 1 juli
1933—30 juni 1936, skall tull utgå med 3 kronor för 100 kg.
av herr Örne mot viss del av motiveringen.
3816 74. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.