Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 17 juni 1932 angående rätt för Konungen att åsätta särskild txdlavgift ävensom i ämnet väckta motioner.

1933-06-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1933:67, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 17 juni 1932 angående rätt för Konungen att åsätta särskild txdlavgift ävensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 67.

1

Nr 67.

Ankom till riksdagens kansli den 8 juni 1933 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till förordning om fortsatt giltighet

av förordningen den 17 juni 1932 angående rätt för

Konungen att åsätta särskild txdlavgift ävensom i ämnet

väckta motioner.

I en den 29 maj 1933 dagteeknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 261, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 17 juni 1932 (nr 245) angående

rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift.

Härigenom förordnas, att förordningen den 17 juni 1932 angående rätt

för Konungen att åsätta särskild tullavgift, vilken förordning gäller till

och med den 30 juni 1933, skall äga fortsatt giltighet efter sistnämnda

dag till och med den 30 juni 1934.

I samband med nämnda proposition har utskottet till behandling förehaft

två till utskottet hänvisade, under motionstiden vid riksdagens början

väckta motioner, nämligen de likalydande motionerna nr 93 i första

kammaren av herr Trygger m. fl. och nr 69 i andra kammaren av herr

Lindman m. fl., däri hemställts, »att Kungl. Maj:ts förordning den 17

juni 1932 nr 245 angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift

måtte givas förlängd giltighet till och med den 30 juni 1934».

Förordningen den 17 juni 1932 (nr 245), som gäller till och med den 30

juni innevarande år, är av följande lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 7 sami. Nr 67.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 67.

»Varor, sorn från utlandet införas, må kunna efter Konungens förordnande

beläggas med särskild tilläggstull, utöver den enligt tulltaxan utgående

tullavgift, till högst tre gånger samma belopp som denna senare

eller, där varan enligt taxan är tullfri, påföras tull till högst en fjärdedel

av det belopp, vartill varans värde uppgår.

Särskild tullavgift, enligt vad nu är sagt, må åsättas allenast å tid,

då riksdagen icke är samlad. Beslutet därom skall underställas näst

sammanträdande riksdag inom tio dagar efter riksdagens öppnande och

gäller, där riksdagen icke godkänner detsamma oförändrat, högst tio

dagar efter det riksdagen fattat sitt beslut i frågan.»

På sätt framgår av omförmälda statsrådsprotokoll har i samband med

frågan örn utsträckning av giltighetstiden för ifrågavarande förordning

övervägts, huruvida i förordningen borde intagas bestämmelse örn rätt

för Kungl. Majit att jämväl upphäva eller sänka gällande tullar. I denna

fråga hava traktatberedningen, kommerskollegium oell generaltullstyrelsen

anfört följande.

Traktatberedningen. »\ idkommande--spörsmålet, huruvida i förord
ningen

bör intagas bestämmelse örn rätt för Kungl. Majit att jämväl upphäva

eller sänka gällande tullar, vill beredningen erinra örn § 60 regeringsformen,

där det stadgas, att allmänna avgifter, av vad namn och beskaffenhet

som helst, ej må utan riksdagens samtycke kunna förhöjas, tullen å inkommande

och utgående spannmål allena undantagen. Den omständigheten,

att Kungl. Majit uttryckligen tillerkänts rätten att höja spannmålstullen,

utan att den i tullpolitiskt avseende minst lika viktiga och

välmotiverade befogenheten att sänka samma tull samtidigt omförmäles,

har ansetts icke gärna kunna förklaras på annat sätt, än att ett särskilt

grundlagsstadgande örn rätten att sänka bevillning ansetts överflödigt.

Denna mening har visserligen icke alltid lämnats obestridd men synes

vara omfattad av vårt lands rättslärda grundlagstolkare och kan därjämte

stödjas på precedensfall från äldre och senare tid. Under världskriget

och den närmast följande tiden förekom vid åtskilliga tillfällen,

att Kungl. Majit för kortare eller längre tid upphävde i tulltaxan stadgade

tullar. Senast förekomna fall torde vara Kungl. Majits genom kungörelsen

den 27 april 1928 meddelade beslut angående tullfri införsel av

betmelass för utfodringsändamål utan hinder av vad i då gällande tulltaxa

fanns stadgat rörande tull å denna vara. Vad själva saken angår

finner beredningen det ur handelspolitisk synpunkt under förevarande

omständigheter uppenbarligen vara nödigt, att Kungl. Majit har i sin

hand ej blott att vidtaga tullförhöjningar utan även, såsom ett handelspolitiskt

komplement till denna rätt, att borttaga och sänka tullar.

Med hänsyn till vad sålunda anförts får traktatberedningen såsom sin

mening uttala, att, därest Kungl. Majit skulle anse sig icke redan äga

rätt att upphäva eller nedsätta tullar, det i nuvarande handelspolitiska

läge synes angeläget, att åtgärd vidtages i syfte att säkerställa Kungl.

Majits befogenhet i sådant hänseende.»

Kommerskollegium har ansett något stadgande i angivet syfte icke erforderligt

och därvid tillika erinrat, att kollegium och lantbruksstyrelsen

i ett till Kungl. Majit (finansdepartementet) den 24 december 1924 avgivet

gemensamt utlåtande angående viss tullfrihet för melass ansågo

sig böra förorda, att Kungl. Majit med begagnande av den befogenhet,

som jämlikt grundlagen torde tillkomma Kungl. Majit, medgåve suspen
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 67. 3

sion av då gällande tull å melass. Sådant medgivande lämnades sedermera

genom Kungl. Maj :ts beslut den 2 januari 1925.

Generaltullstyrelsen. »Intagande i förordningen av bestämmelse örn rätt

för Kungl. Maj:t att upphäva eller nedsätta tullar synes innebära en sådan

tolkning av 60 § regeringsformen, att under tid, då riksdagen icke

är samlad, upphävande eller nedsättning av tullar icke under några förhållanden

skulle kunna ske utan föregående bemyndigande av riksdagen,

en tolkning som, på sätt traktatberedningen framhållit, icke överensstämmer

med tidigare tillämpad praxis och knappast synes vara förena

lig med åberopade paragrafs ordalydelse. Styrelsen anser sig därför

böra avstyrka, att bestämmelse i nu ifrågavarande hänseende intages i

förordningen.»

Departementschefen har för egen del anfört:

»Yad först angår frågan örn utsträckt giltighetstid för det genom förordningen

den 17 juni 1932 lämnade bemyndigandet för Kungl. Maj:t att

åsätta särskild tullavgift delar jag den mening, åt vilken såväl traktatberedningen

som kommerskollegium och generaltullstyrelsen givit uttryck.

Det handelspolitiska läget är fortfarande sådant, att behov av

dylik befogenhet kan göra sig gällande. Giltighetstiden för ifrågavarande

bemyndigande, vilket såsom förut nämnts upphör med utgången av

juni månad 1933, lärer för den skull böra utsträckas, förslagsvis på ett år.

I likhet med traktatberedningen finner jag det vidare vara av vikt, att

Kungl. Majit, såsom ett handelspolitiskt komplement till rätten att vidtaga

tullförhöjningar, i nuvarande läge har i sin hand att borttaga eller

sänka tullar. Såsom framgår av vad de i ämnet hörda myndigheterna

anfört, har en sådan befogenhet ansetts utan särskilt bemyndigande tillkomma

Kungl. Majit i viss utsträckning. I enlighet med vad fallet varit

på senare tid, då denna befogenhet av Kungl. Majit utövats, torde det få

förutsättas, att även framdeles beslut, som på detta område kunna komma

att fattas av Kungl. Majit, komma att allenast avse begränsad tid eller

eljest vara av begränsad räckvidd.

Med beaktande av vad jag nu anfört har jag låtit upprätta förslag till

förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den 17 juni 1932 (nr 245)

angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift.

I detta sammanhang må nämnas, att Sverige, liksom andra stater, vilka

ämna deltaga i den blivande ekonomiska världskonferensen i London,

lärer hava att emotse en inbjudan genom Nationernas förbund att ansluta

sig till en allmän överenskommelse örn »tullstillestånd», gående ut

på åtagande att under konferensens fortvaro icke taga några nya initiativ

av beskaffenhet att öka de mångahanda svårigheter, som nu drabba

den internationella handeln; överenskommelsen skulle kunna 1‘rånträdas

när som helst efter den 31 juli 1933 efter en månads förutgången uppsägning.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, med beaktande av de

synpunkter av skilda slag, som kunna göra sig gällande, och med erfor
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 67.

derliga förbehåll, för Sveriges del fatta beslut om biträdande av en överenskommelse

med nu antytt syfte.»

I likhet med föredragande departementschefen har utskottet ansett

giltighetstiden för det genom förordningen den 17 juni 1932 lämnade bemyndigandet

för Kungl. Majit att åsätta särskild tullavgift böra utsträckas

ett år eller till och med den 30 juni 1934. Kungl. Majlis proposition

liksom de i ämnet väckta motionerna har utskottet sålunda funnit

sig böra tillstyrka.

Därjämte har utskottet ansett sig böra uttala, att vad departementschefen

anfört rörande befogenhet för Kungl. Majit att borttaga eller

sänka tullar samt angående frågan örn biträdande för Sveriges del av en

allmän överenskommelse örn »tullstillestånd» i visst angivet syfte icke

givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Majits

förevarande proposition nr 261 ävensom till de likalydande

motionerna I: 93 av herr Trygger m. fl. och

lii 69 av herr Lindman m. fl., antaga det vid propositionen

fogade förslag till förordning örn fortsatt

giltighet av förordningen den 17 juni 1932 (nr

245) angående rätt för Konungen att åsätta särskild

tullavgift.

Stockholm den 8 juni 1933.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande; herrar Nilsson i Kristianstad, Örne, Boman, Ericson i Oberga, Jönsson i Boa,

Lövgren i Boden, Björklund, Nylander i Stockholm, Olsson i Ramsta, Ericson

i Boxholm, Lithander, Forssberg, Larsson i Örbyhus, Hjalmarsson, Sjödahl,

Rosén, Velander, Werner i Hultsfred, Eklund och Heiding.

Reservation

av herr Örne, som yrkat avslag å Kungl. Majits proposition och de i

ämnet väckta motionerna.

831657. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1933:326 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 17 juni 1932 angående rät a1 i texten