Betänkande, i anledning av väckta motioner örn tillverkning till avsalu inom landet av porter med 18 procents inbryggningsstyrka.
1933-02-16 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1933:7, Betänkande, i anledning av väckta motioner örn tillverkning till avsalu inom landet av porter med 18 procents inbryggningsstyrka.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 16 februari 1933 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner örn
tillverkning till avsalu inom landet av porter med 18 procents
inbryggningsstyrka.
(2:a avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 95 i
första kammaren av herr Sundberg m. fl. samt nr 184 i andra kammaren
av herr Lithander m. fl., har hemställts, »att riksdagen måtte för sin del
besluta sådana ändringar i gällande maltdrycksförordning och rusdrycksförsäljningsförordning,
att porter med en inbryggningsstyrka av 18 procent
extrakt (klass III) må få tillverkas till avsalu inom landet och i försåt
jningshänseende jämställas med utländskt vin».
Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till
motionerna.
Genom 1923 års maltdryckslagstiftning blev det tidigare, endast för viss
tid meddelade starkölsförbudet gällande för framtiden. Bestämmelserna
rörande detta förbud finnas inrymda i 23 § i förordningen den 1 juni
1923 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker ävensom i
förordningen samma dag angående förbud mot införsel till och försäljning
inom riket av exportöl. Dessa bestämmelser innebära förbud mot
tillverkning eller försäljning av stark- eller exportöl, vartill räknas maltdrycker
tillhörande tredje klassen — sålunda jämväl porter inbryggd med
en stamvört, vilkens extrakthalt överstiger 10 Va procent, s. k. exportporter
— för annat ändamål än utförsel ur riket samt för vetenskapligt, medicinskt,
farmaceutiskt, tekniskt, industriellt eller därmed likartat ändamål.
Såsom skäl för nämnda förbuds införande åberopades förnämligast, att
det icke utan allvarliga olägenheter samt betydande risker ur nykterhetssynpunkt
skulle låta sig göra att i enlighet med de regler, som stadgades
i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning, ordna handeln med de
starkare maltdryckerna.
Vid 1926, 1930 och 1932 års riksdagar hava motioner av liknande innehåll
som de nu föreliggande väckts, men på hemställan av bevillningsutskottet
icke föranlett någon riksdagens åtgärd. I sitt år 1930 avgivna betänkande
i ämnet, nr 13, anförde bevillningsutskottet bland annat, att
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 7 sami. Nr 7. 1
Utskottets
yttrande.
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.
frågan rörande detaljhandelsbolagens organisation vore föremål för undersökning
i samband med den pågående allmänna revisionen av rusdrycksförsäljningsförordningen
och att det givetvis icke vore lämpligt att
taga ståndpunkt till förslaget örn rätt att för försäljning inom landet tillverka
nämnda maltdryck, innan riktlinjerna för det framtida ordnandet
av detaljhandeln med rusdrycker blivit i sammanhang med nämnda utredning
utformade. I sitt år 1932 avgivna betänkande i samma ämne, nr
13, framhöll utskottet bland annat, att då förenämnda utredning alltjämt
påginge, och då det torde kunna antagas, att jämväl spörsmålet rörande
maltdryckernas beskattning och försäljning komme att göras till föremål
för undersökning, vore det icke lämpligt att, innan nämnda utredningar
slutförts, taga ställning till den detaljfråga, som avsåges i de då föreliggande
motionerna, och detta desto mindre som frågans lösning utan
större olägenhet borde kunna anstå.
Enligt årets riksdagsberättelse har Kungl. Maj:t den 22 juni 1932 bemyndigat
1928 års revision av rusdryckslagstiftningen att till behandlingupptaga
jämväl spörsmålet örn och i vad mån ändringar i maltdryckslagstiftningen
böra vidtagas. Utskottet förutsätter, att de av Kungl. Majit utsedda
sakkunniga för revision av rusdryckslagstiftningen komma att ägna
även det i motionerna avhandlade spörsmålet sin uppmärksamhet, samt
att de sakkunniga utan tidsutdräkt verkställa en förutsättningslös undersökning
i ämnet. Under åberopande härav och med beaktande av vad utskottet
tidigare anfört i frågan, har utskottet icke ansett ståndpunkt böra
tagas till förevarande fråga, innan nämnda utredning slutförts.
Utskottet får därför hemställa,
att de likalydande motionerna I: 95 av herr Sundberg
m. fl. samt II: 184 av herr Lithander m. fl., örn
tillverkning till avsalu inom landet av porter med 18
procents inbryggningsstyrka. icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 16 februari 1933.
På bevillningsutskottets vägnar:
JOH. NILSSON.
Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bergman, Ericson i" Oberga, Wohlin, Jönsson i
Slätåker, Jönsson i Boa, Olsson i Golvvasta, Olsson i Gävle, Olsson i Ramsta,
Ericson i Boxholm, Lithander, Wahlmark, Östergren, Hjalmarsson, Sjödahl,
Velander, Werner i Hultsfred, Anderson i Norrköping, Eklund och Blomquist.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.
3
Reservation
av herrar Nilsson i Kristianstad, Jönsson i Slätåker, Jönsson i Boa,
Lithander, Velander och Anderson i Norrköping, vilka anfört:
»I en vid 1932 års bevillningsutskotts betänkande nr 13 fogad reservation
framhölls, att förbudet mot försäljning av s. k. starkporter saknade
varje betydelse ur nykterhetssynpunkt. Därjämte uttalades, att flera direkta
olägenheter uppstått genom sagda förbud. Saknaden av tillgång
till starkare maltdrycker medförde en ökad konsumtion av viner, vadan
lagstiftningen gynnade en utländsk konsumtionsvara på bekostnad av en
inhemsk sådan. Ett avskaffande av nämnda förbud skulle i viss mån öka
avsättningen av svenskt korn samt gynna en svensk näring. Det kunde
vidare antagas, att genom förbudets hävande statskassan skulle erhålla
ett icke obetydligt tillskott. Ur medicinsk synpunkt hade pörtem flera
värdefulla egenskaper.
De sålunda anförda skälen äga alltjämt full giltighet. Ett bifall till
utskottets hemställan skulle sannolikt på obestämd tid uppskjuta frågans
lösande. Detta anse vi betänkligt, ej minst med hänsyn till angelägenheten
av att under rådande statsfinansiella läge statskassan tillföres en
ökad inkomst.
Vi hava därför inom utskottet hemställt,
att riksdagen måtte, med anledning av de likalydande
motionerna I: 95 av herr Sundberg m. fl. och
II: 184 av herr Lithander m. fl., i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville för nästa års
riksdag framlägga förslag till sådana ändringar i för.
ordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av
rusdrycker samt förordningen den 1 juni 1923 angående
förbud mot införsel till och försäljning inom riket
av exportöl, att porter med 18 procent inbryggningsstyrka,
hänförlig till maltdryck av tredje klassen,
må tillverkas i riket samt där försäljas under enahanda
villkor, som gälla beträffande viner.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.