Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om utredning och förslag rörande höjning av pensionsåldern för befattningshavare i statens tjänst.

1933-03-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1933:15, Utlåtande, i anledning av väckt motion om utredning och förslag rörande höjning av pensionsåldern för befattningshavare i statens tjänst.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 15.

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 2 mars 1933 kl. 2,30 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om utredning och förslag

rörande höjning av pensionsåldern för befattningshavare i

statens tjänst.

I en inom riksdagens första kammare väckt, till bankoutskottets förberedande

handläggning hänvisad motion nr 184 har herr Holmgren anfört

och hemställt följande:

»Det är väl bekant, att medellivslängden i vårt land på de sista 100 åren

stigit högst betydligt, minst 20 år. Även örn man ur denna siffra icke utan

vidare kan dra slutsatsen, att livskraften i det livsskede, då pensionsåldern

infaller, numera är högre, så säger dock den allmänna erfarenheten, att så

är fallet. Folk i den senare medelåldern och den tidigare ålderdomen är numera

otvivelaktigt bättre bibehållna, ungdomligare och mera arbetsföra än

förut. Detta sammanhänger med den större måttfullhet i mat och dryck samt

de gångna decenniernas stora hygieniska framsteg, som medfört, att de

skadeverkningar på kroppen, som av bristande hygien och sjukdom framkallas

och ge anledning till de så kallade åldersfenomenen, numera i mindre

grad göra sig gällande. Det synes under sådana förhållanden berättigat att

uppställa frågan örn icke pensionsåldern för de i statens tjänst anställda,

vilken i många fall nu är densamma som för lång tid sedan bestämts, borde

ändras och framflyttas till en något högre ålder.

Jag får därför föreslå, att riksdagen ville besluta att hos Kungl. Majit

anhålla örn utredning i frågan jämte förslag till den höjning av pensionsåldern

för de i statens tjänst anställda, till vilken utredningen kan ge

anledning.»

Enligt den i gällande civila pensionslag stadgade huvudregeln beträffande

pensionsålder utgör denna ålder 67 levnadsår för manlig och 60 levnadsår

för kvinnlig tjänstinnehavare. Från denna huvudregel hava emellertid i

lagen stadgats ett stort antal undantag, enligt vilka för olika befattningshavargrupper

förekomma pensionsåldrar å 65, 62, 60 och 55 levnadsår (sistnämnda

åldersgräns gäller emellertid endast för enstaka grupper av kvinnlig

personal).

För kommunikationsverkens personal har i en vid gällande pensionslag

fogad åldersförteckning för varje särskild befattning angivits pensionsålder.

De olika pensionsåldrar, som i denna förteckning upptagits, utgöra 67, 65,

63 och 60 levnadsår.

Det förslag till ny civil tjänstepensionslag, som framlades för 1925 års

riksdag, gick ut på att fortfarande en huvudregel skulle gälla örn en pensions
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 15.

9

ålder av 67 år. Denna åldersgräns var avsedd att gälla för såväl manliga som

kvinnliga befattningshavare. Från huvudregeln angåvos i en särskild bilaga

åtskilliga undantag. Samtidigt framlades förslag örn sådana ändringar i kommunikationsverkens

pensionslag, varigenom skulle stadgas samma pensionsålder

för kvinnliga som för manliga innehavare av motsvarande befattning.

1925 års förslag till civil tjänstepensionslag förföll på grund av kamrarnas

skiljaktiga beslut. I kommunikationsverkens pensionslag infördes, efter skiljaktiga

beslut av kamrarna, sammanjämkningsvis ett stadgande av innehåll

att för kvinnlig innehavare av sådan befattning, för vilken i åldersförteckningen

angivits högre pensionsålder än 64 år, pensionsåldern skulle tills

vidare och intill dess annorledes varder förordnat inträda vid 64 levnadsår.

I detta stadgande har ändring hittills icke ägt rum.

Frågan om avvägningen av pensionsåldern för olika befattningar i statens

tjänst har sedermera varit föremål för uppmärksamhet såväl i samband med

utredningar om revision av pensionslagstiftningen som ock i framställningar

rörande pensionsvillkoren för särskilda personalgrupper. I det betänkande

med förslag till reglemente angående tjänstepension för tjänstemän tillhörande

den civila statsförvaltningen m. m., som den 5 september 1932 avgivits

av 1930 års pensionssakkunniga, har spörsmålet utförligt behandlats

(betänkandet sid. 25—30). Det förslag, som av nämnda sakkunniga framlagts

i ämnet, går ut på att personalen skulle, med gradering efter löneställningen,

indelas i tre huvudgrupper med pensionsåldern 63 år för tjänstemän

tillhörande 1—12 lönegraderna, 65 år för tjänstemän tillhörande

13—20 lönegraderna och 67 år för tjänstemän tillhörande 21—38 lönegraderna

i den av 1928 års lönekommitté föreslagna löneplan, på vilken

förslaget till pensionsreglemente grundats. Från nämnda huvudregel skulle

särskilda undantag göras för tillgodoseende av de speciella krav med avseende

å pensionsåldern, som för vissa befattningar och verksamhetsgrenar

göra sig gällande.

Frågan om en lämplig avvägning av de statliga befattningshavarnas pensionsålder

utgör ett av de många detaljproblem på pensionsväsendets område,

vilka under senare år varit föremål för uppmärksamhet i samband med

pågående utredningar rörande revision av pensionslagstiftningen för civila

tjänstinnehavare. För sin del har utskottet, då förslag i dylika detaljspörsmål

kommit under utskottets prövning, ansett sig böra intaga den ståndpunkten,

att ett fristående avgörande i sådana spörsmål såvitt möjligt bör

undvikas och att desamma i stället böra upptagas till enhetlig behandling

i samband nied prövning av pensionslagstiftningsfrågan i dess helhet. I

överensstämmelse med denna uppfattning har utskottet under senare är

avstyrkt såväl förslag örn utredning rörande generell höjning av pensionsåldern

som ock framställningar örn ändrad avgångsålder för särskilda perBihang

till riksdagens protokoll 1933. 3 sami. Nr 12—15. 2

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 15.

sonalgrupper, av vilka sistnämnda framställningar åtskilliga gått ut på sänkning

i stället för höjning av nu gällande pensionsåldrar.

Utskottet finner icke anledning frångå den ståndpunkt, som sålunda intagits.

I fråga örn pensionsålder för statens befattningshavare synes ett dylikt

ställningstagande så mycket mer naturligt, som denna fråga helst bör

ses i samband med sättet för reglering av avgångsskyldigheten i övrigt.

Oavsett detta lärer en framställning till Kungl. Maj:t om utredning rörande

pensionsålder icke lämpligen böra ifrågakomma för närvarande, då detta

spörsmål nyligen varit föremål för ingående behandling i en sakkunnigberedning,

vars förslag nu befinner sig under Kungl. Maj:ts prövning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet — utan att ingå på frågan,

huruvida en generell ändring av bestämmelserna om pensionsålder för statstjänstemän

kan anses motiverad — avstyrka bifall till motionärens framställning

och alltså hemställa,

att förevarande motion I: 184 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 mars 1933.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 12.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1933.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.