Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 27

1933-03-23 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1933:27, Bankoutskottets utlåtande Nr 27

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1933 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av vackt motion angående utredning om

ändrad lydelse av 35 § i lagen örn sparbanker.

1 en inom första kammaren under nr 116 väckt motion har herr Larsson,

Johan, hemställt, »att riksdagen ville hos Kungl. Majit begära utredning

och framläggande av förslag till ändring av § 35 i lag om sparbanker, så

att sparbank må erhålla rättighet att av årets vinst till allmännyttigt och

välgörande ändamål få använda intill fem procent av årets vinst, oaktat

reservfonden ej överstiger insättarbehållningen med tio procent».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till

motionen.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av sparbanksinspektionen, varjämte utskottet berett svenska sparbanksföreningens

styrelse tillfälle att avgiva och till utskottet inkomma med

yttrande över motionen.

I anledning härav har sparbanksinspektionen i utlåtande den 1 mars 1933

anfört följande:

»Det av motionären avsedda lagrum innehåller bestämmelser om användning

av sparbanks vinstmedel. Den huvudsakliga innebörden av dessa bestämmelser

är. att sparbank, när reservfonden eller, där förbehåll örn tillskjuten

grundfonds återbärande icke gjorts i reglementet, sammanräknade

beloppet av grund- och reservfonderna överstiger tio procent av insättarnas

behållning, kan anslå intill hälften av vinsten till sådant allmännyttigt

eller välgörande ändamål, som icke på grund av gällande författning skall

tillgodoses genom skattebidrag. Oavsett reservfondens storlek äger emellertid

sparbank för sparsamhetens främjande använda ett belopp, som i förhållande

till sparbankens ställning är av ringa betydelse. Sistnämnda medgivande

har tillkommit genom 1923 års sparbankslag. Däremot härleda sig

ifrågavarande bestämmelser i övrigt från år 1905 vidtagna ändringar i då

gällande sparbankslag. Sparbanksinspektionen anser sig i detta sammanhang

böra erinra örn att enligt beslut av 1917—1920 års riksdagar en provisorisk

lagstiftning, gällande intill utgången av maj 1921, medgav undantag

från gällande inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst. Jämlikt

denna lagstiftning kunde sparbank besluta, att en tredjedel av vinsten användes

till sådant välgörande eller allmännyttigt ändamål, vartill sparbank

enligt dåvarande sparbankslag ägde rätt att anslå vinstmedel, dock att till

följd av dylikt beslut reservfonden eller sammanräknade beloppet av grundocli

reservfonderna icke finge understiga fem procent av insättarbehållningen.

Sparbanksinspektionen får även erinra örn att ifrågavarande lagrum i visst

avseende var föremål för behandling av 1932 års riksdag. I skrivelse nr

lid bar sistnämnda riksdag anhållit, att Kungl. Majit måtte låta Verkställa

Bihang till riksdagens protokoll 19,73. (i sami. Nr 27.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

utredning angående ändring av 35 § sparbankslagen i syfte att ernå ett

tydligare angivande än för närvarande av huvudmännens befogenhet att

besluta om anslag av sparbanks vinstmedel.

I förevarande motion torde åsyftas, att utredning skulle verkställas om

sådan ändring av 35 § sparbankslagen, att sparbank erhölle rättighet att

till allmännyttigt och välgörande ändamål använda intill fem procent av

årets vinst, oaktat reservfonden ej överstege tio procent av insättarbehållningen.

Även örn motionärens hemställan möjligen kunde tydas så, att de

anslag, sparbanken enligt hans förslag skulle erhålla rätt att lämna, skulle

kunna avse även ändamål, som skola tillgodoses genom skattebidrag, har

sparbanksinspektionen, då motiveringen icke giver stöd härför, utgått från

att en sådan ändring icke varit avsedd av motionären. Sparbanksinspektionen,

som på grund härav anser sig sakna skäl ingå på sistnämnda fråga,

får i övrigt med anledning av motionen framhålla följande synpunkter.

Sparbankerna äro allmännyttiga institutioner av stor betydelse, Enligt

sparbanksinspektionens mening böra de för att kunna fylla sin uppgift i

förhållande till det allmänna bland annat på bästa sätt sörja för sin soliditet.

I detta syfte böra de uppbygga en god fondställning. De nu ifrågasatta

anslagen bleve visserligen av relativt ringa storlek, men deras utgående

komme dock i sin mån att minska avsättningen till reservfonden, kanske

även på ett och annat håll att ofördelaktigt inverka på den konsolidering,

som äger rum genom företagandet av avskrivningar. En lagändring, som

kunde medföra en sådan verkan, anser sparbanksinspektionen sig i all synnerhet

under nuvarande förhållanden ej kunna tillstyrka.

Ovan har berörts, att sparbankerna, när fondtäckningen uppgår till tio

procent av insättarmedlen, hava rätt att använda intill halva vinsten för

beviljandet av anslag för allmännyttiga och välgörande ändamål, vilka ej på

grund av gällande författning skola bestridas genom skattebidrag. Kravet

på att sparbankerna skola hava en fondtäckning av tio procent, innan deras

medel kunna tagas i anspråk för nämnda ändamål, är enligt sparbanksinspektionens

mening under nuvarande förhållanden ej överdrivet strängt.»

Svenska sparbanksföreningens styrelse har i skrivelse till utskottet den 7

mars 1933 yttrat följande:

»Styrelsen känner sig ganska tveksam örn lämpligheten av att på sätt

motionären föreslagit vidga sparbankernas möjlighet att disponera vinstmedel

för allmännyttigt eller välgörande ändamål. Visserligen hålles denna

utvidgade rätt inom tämligen snäva gränser och med avseende å det stora

flertalet sparbanker torde någon större risk av en dylik utvidgning icke föreligga.

Emellertid lär försiktigheten i dessa tider kräva, att sparbankerna

framför allt se till att deras reservfonder göras så starka som möjligt, då

man icke kan överblicka den ekonomiska utvecklingen, och från denna synpunkt

är styrelsen närmast böjd att avstyrka motionärens förslag.

Skulle emellertid detta förslag vinna riksdagens bifall, bör under alla omständigheter

krävas, att vederbörande sparbanks fondställning är sådan, att

den utan tvekan må anses betryggande. En garanti för att det förhåller

sig så lär icke kunna vinnas på annat sätt än att vederbörande länsstyrelse

ålägges att pröva underställda beslut örn disposition av årsvinsten med särskilt

aktgivande på denna fråga, därvid sparbanksinspektionens yttrande alltid

bör infordras.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

3

I likhet med sparbanksinspektionen vill utskottet understryka betydelsen

av att sparbankerna särskilt under nuvarande förhållanden äro solida och

hava en god fondställning. Med hänsyn härtill hyser utskottet betänkligheter

mot det i motionen väckta förslaget om ökad möjlighet för sparbankerna att

använda vinstmedel till allmännyttigt och välgörande ändamål. Ett genomförande

av detta förslag skulle nämligen vara ägnat att minska avsättningarna

till sparbankernas reservfonder och sålunda motverka strävanden till

konsolidering. För sin del vill utskottet icke lämna sin medverkan till en åtgärd,

varigenom kravet på sparbankernas fondtäckning skulle förminskas.

Det synes föreligga desto mindre anledning att vidtaga sådan åtgärd, som

den i sparbankslagen nu meddelade föreskriften, att sparbankerna skola

hava en fondtäckning av tio procent av insättarmedlen, innan de få använda

vinstmedel för allmännyttigt och välgörande ändamål, ingalunda kan anses

överdrivet sträng.

På grund av vad sålunda anförts finner sig utskottet böra avstyrka bifall

till den nu förevarande motionen och får alltså hemställa,

att motionen I: 116 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 23 mars 1933.

På bankoutskottets vägnar:

EDVIN LEFFLER.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Lindley, Lindgren, Hansén, Ström i Lidköping,

Johansson i Friggeråker, Stendahl och Lindmark;

fflwtiwiwtinmmnwfH• • 1111 "'' .7" /;■<••//•''< • •/<.•//./#»/* < irja Himm r

från andra kammaren: herrar Leffler, Laurén, Paulsen, Johansson i Sollefteå,

Wikström, Andersson i Falkenberg och Hammarlund.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.