Bankoutskottets utlåtande Nr 27
1933-03-23 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1933:27, Bankoutskottets utlåtande Nr 27
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 27.
1
Nr 27.
Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1933 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av vackt motion angående utredning om
ändrad lydelse av 35 § i lagen örn sparbanker.
1 en inom första kammaren under nr 116 väckt motion har herr Larsson,
Johan, hemställt, »att riksdagen ville hos Kungl. Majit begära utredning
och framläggande av förslag till ändring av § 35 i lag om sparbanker, så
att sparbank må erhålla rättighet att av årets vinst till allmännyttigt och
välgörande ändamål få använda intill fem procent av årets vinst, oaktat
reservfonden ej överstiger insättarbehållningen med tio procent».
Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till
motionen.
Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtande av sparbanksinspektionen, varjämte utskottet berett svenska sparbanksföreningens
styrelse tillfälle att avgiva och till utskottet inkomma med
yttrande över motionen.
I anledning härav har sparbanksinspektionen i utlåtande den 1 mars 1933
anfört följande:
»Det av motionären avsedda lagrum innehåller bestämmelser om användning
av sparbanks vinstmedel. Den huvudsakliga innebörden av dessa bestämmelser
är. att sparbank, när reservfonden eller, där förbehåll örn tillskjuten
grundfonds återbärande icke gjorts i reglementet, sammanräknade
beloppet av grund- och reservfonderna överstiger tio procent av insättarnas
behållning, kan anslå intill hälften av vinsten till sådant allmännyttigt
eller välgörande ändamål, som icke på grund av gällande författning skall
tillgodoses genom skattebidrag. Oavsett reservfondens storlek äger emellertid
sparbank för sparsamhetens främjande använda ett belopp, som i förhållande
till sparbankens ställning är av ringa betydelse. Sistnämnda medgivande
har tillkommit genom 1923 års sparbankslag. Däremot härleda sig
ifrågavarande bestämmelser i övrigt från år 1905 vidtagna ändringar i då
gällande sparbankslag. Sparbanksinspektionen anser sig i detta sammanhang
böra erinra örn att enligt beslut av 1917—1920 års riksdagar en provisorisk
lagstiftning, gällande intill utgången av maj 1921, medgav undantag
från gällande inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst. Jämlikt
denna lagstiftning kunde sparbank besluta, att en tredjedel av vinsten användes
till sådant välgörande eller allmännyttigt ändamål, vartill sparbank
enligt dåvarande sparbankslag ägde rätt att anslå vinstmedel, dock att till
följd av dylikt beslut reservfonden eller sammanräknade beloppet av grundocli
reservfonderna icke finge understiga fem procent av insättarbehållningen.
Sparbanksinspektionen får även erinra örn att ifrågavarande lagrum i visst
avseende var föremål för behandling av 1932 års riksdag. I skrivelse nr
lid bar sistnämnda riksdag anhållit, att Kungl. Majit måtte låta Verkställa
Bihang till riksdagens protokoll 19,73. (i sami. Nr 27.
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 27.
utredning angående ändring av 35 § sparbankslagen i syfte att ernå ett
tydligare angivande än för närvarande av huvudmännens befogenhet att
besluta om anslag av sparbanks vinstmedel.
I förevarande motion torde åsyftas, att utredning skulle verkställas om
sådan ändring av 35 § sparbankslagen, att sparbank erhölle rättighet att
till allmännyttigt och välgörande ändamål använda intill fem procent av
årets vinst, oaktat reservfonden ej överstege tio procent av insättarbehållningen.
Även örn motionärens hemställan möjligen kunde tydas så, att de
anslag, sparbanken enligt hans förslag skulle erhålla rätt att lämna, skulle
kunna avse även ändamål, som skola tillgodoses genom skattebidrag, har
sparbanksinspektionen, då motiveringen icke giver stöd härför, utgått från
att en sådan ändring icke varit avsedd av motionären. Sparbanksinspektionen,
som på grund härav anser sig sakna skäl ingå på sistnämnda fråga,
får i övrigt med anledning av motionen framhålla följande synpunkter.
Sparbankerna äro allmännyttiga institutioner av stor betydelse, Enligt
sparbanksinspektionens mening böra de för att kunna fylla sin uppgift i
förhållande till det allmänna bland annat på bästa sätt sörja för sin soliditet.
I detta syfte böra de uppbygga en god fondställning. De nu ifrågasatta
anslagen bleve visserligen av relativt ringa storlek, men deras utgående
komme dock i sin mån att minska avsättningen till reservfonden, kanske
även på ett och annat håll att ofördelaktigt inverka på den konsolidering,
som äger rum genom företagandet av avskrivningar. En lagändring, som
kunde medföra en sådan verkan, anser sparbanksinspektionen sig i all synnerhet
under nuvarande förhållanden ej kunna tillstyrka.
Ovan har berörts, att sparbankerna, när fondtäckningen uppgår till tio
procent av insättarmedlen, hava rätt att använda intill halva vinsten för
beviljandet av anslag för allmännyttiga och välgörande ändamål, vilka ej på
grund av gällande författning skola bestridas genom skattebidrag. Kravet
på att sparbankerna skola hava en fondtäckning av tio procent, innan deras
medel kunna tagas i anspråk för nämnda ändamål, är enligt sparbanksinspektionens
mening under nuvarande förhållanden ej överdrivet strängt.»
Svenska sparbanksföreningens styrelse har i skrivelse till utskottet den 7
mars 1933 yttrat följande:
»Styrelsen känner sig ganska tveksam örn lämpligheten av att på sätt
motionären föreslagit vidga sparbankernas möjlighet att disponera vinstmedel
för allmännyttigt eller välgörande ändamål. Visserligen hålles denna
utvidgade rätt inom tämligen snäva gränser och med avseende å det stora
flertalet sparbanker torde någon större risk av en dylik utvidgning icke föreligga.
Emellertid lär försiktigheten i dessa tider kräva, att sparbankerna
framför allt se till att deras reservfonder göras så starka som möjligt, då
man icke kan överblicka den ekonomiska utvecklingen, och från denna synpunkt
är styrelsen närmast böjd att avstyrka motionärens förslag.
Skulle emellertid detta förslag vinna riksdagens bifall, bör under alla omständigheter
krävas, att vederbörande sparbanks fondställning är sådan, att
den utan tvekan må anses betryggande. En garanti för att det förhåller
sig så lär icke kunna vinnas på annat sätt än att vederbörande länsstyrelse
ålägges att pröva underställda beslut örn disposition av årsvinsten med särskilt
aktgivande på denna fråga, därvid sparbanksinspektionens yttrande alltid
bör infordras.»
Bankoutskottets utlåtande Nr 27.
3
I likhet med sparbanksinspektionen vill utskottet understryka betydelsen
av att sparbankerna särskilt under nuvarande förhållanden äro solida och
hava en god fondställning. Med hänsyn härtill hyser utskottet betänkligheter
mot det i motionen väckta förslaget om ökad möjlighet för sparbankerna att
använda vinstmedel till allmännyttigt och välgörande ändamål. Ett genomförande
av detta förslag skulle nämligen vara ägnat att minska avsättningarna
till sparbankernas reservfonder och sålunda motverka strävanden till
konsolidering. För sin del vill utskottet icke lämna sin medverkan till en åtgärd,
varigenom kravet på sparbankernas fondtäckning skulle förminskas.
Det synes föreligga desto mindre anledning att vidtaga sådan åtgärd, som
den i sparbankslagen nu meddelade föreskriften, att sparbankerna skola
hava en fondtäckning av tio procent av insättarmedlen, innan de få använda
vinstmedel för allmännyttigt och välgörande ändamål, ingalunda kan anses
överdrivet sträng.
På grund av vad sålunda anförts finner sig utskottet böra avstyrka bifall
till den nu förevarande motionen och får alltså hemställa,
att motionen I: 116 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 23 mars 1933.
På bankoutskottets vägnar:
EDVIN LEFFLER.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Lindley, Lindgren, Hansén, Ström i Lidköping,
Johansson i Friggeråker, Stendahl och Lindmark;
fflwtiwiwtinmmnwfH• • 1111 "'' .7" /;■<••//•''< • •/<.•//./#»/* < irja Himm r
från andra kammaren: herrar Leffler, Laurén, Paulsen, Johansson i Sollefteå,
Wikström, Andersson i Falkenberg och Hammarlund.
Utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.