Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning.

1933-04-27 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1933:30, Utlåtande, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1933 kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse

och förvaltning.

Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktionen har utskottet att

undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma styrd och förvaltad

blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet följa de

fullmäktiges åtgärder, som avse metalliska kassans upprätthållande samt

myntutväxlingens fortgång och bestånd.

För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges

i riksbanken allmänna och särskilda protokoll för tiden från och med den

11 januari 1932, intill vilken dag ansvarsfrihet beviljats för fullmäktiges i

protokollen antecknade beslut och åtgärder, och till början av innevarande års

riksdag, dels de av vederbörande revisorer avgivna berättelserna örn verkställd

granskning av riksbankens såväl huvudkontors som samtliga avdelningskontors

i orterna förvaltning under år 1931, dels ock fullmäktiges med

utskottets memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående riksbankens

tillstånd, rörelse och förvaltning under år 1932 ävensom de redogörelser,

som av styrelserna för riksbankens avdelningskontor lämnats i avseende

å dessa kontors förvaltning under samma år.

Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag, får utskottet avgiva

berättelse över den verkställda granskningen.

I fråga örn metalliska kassans ställning, sedelutgivningen, in- och utlåningsrörelsen

ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor

samt vid Tumba bruk tillåter sig utskottet att för en närmare kännedom

om hithörande förhållanden hänvisa till de redogörelser, som lämnats i

de berättelser, vilka avgivits av riksdagens revisorer och fullmäktige i riksbanken.

Å sin utlånings- och övriga rörelse under år 1932 har riksbanken erhållit

en vinst av 14,523,054 kronor 23 öre.

I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande huvudoch

avdelningskontorens vinst- och förlusträkningar, som förekomma i fullmäktiges

nyssnämnda, av utskottet med memorial nr 1 till riksdagen överlämnade

berättelse.

1 :o.

Riksbankens valutapolitik. Vid guldmyntfotens frånträdande den 27 september

1931 angavs som mål för riksbankens penningpolitik att bevara kronans inhemska

köpkraft. Detta program blev mera utförligt utformat och närmare

Bihang till riksdagens protokoll 1933. S sami. Nr 30—SS.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutslcottets utlåtande Nr 30.

klarlagt i bankofullmäktiges skrivelse till Konungen den 11 februari 1932

angående fortsatt befrielse från skyldigheten att inlösa sedlarna med guld. Det

huvudsakliga innehållet i denna skrivelse finnes återgivet i 1932 års bankoutskotts

den 2 maj 1932 avgivna utlåtande nr 40 angående verkställd granskning

av riksbankens styrelse och förvaltning.

I samma utlåtande gjorde utskottet vissa uttalanden angående penningpolitiken,

vilka av utskottet angåvos hava karaktär av riktlinjer för denna politik

under den närmaste framtiden. Dessa riktlinjer godkändes av riksdagen. Innebörden

av desamma var i huvudsak följande.

Utskottet förklarade till en början, att utskottet ej ville förorda en penningpolitik,

som avsåge att snarast möjligt åter anknyta kronan till guldet

vid den gamla pariteten. En strävan i sådant syfte skulle nödvändiggöra

en utpräglad deflationspolitik. En fast anknytning av kronan vid det engelska

pundet syntes ej äga sådan aktualitet, att ett närmare övervägande

därav vore påkallat. Som utgångspunkt för strävandena att reglera kronans

värde borde tagas den inhemska prisnivån och det svenska näringslivets

behov. Det uppställda programmet att bevara kronans inhemska köpkraft

behövde emellertid, för att kunna godtagas såsom rättesnöre för den närmaste

framtidens penningpolitik, i vissa avseenden kompletteras. Hinder borde sålunda

lika kraftigt resas mot en fortsatt deflation som mot den inflation, vilken

ursprungligen befarats. En viss återhämtning av partipriserna vore önskvärd.

Därvid åsyftades dock ej en återgång till en alltför avlägset liggande prisnivå.

Ej blott export- och importpriser utan även priserna på hemmamarknadsvaror

borde kunna tillåtas att stiga, försåvitt detta icke mera kännbart påverkade

levnadskostnaderna. Vid strävandet att handhava penningpolitiken i hela landets

intresse måste så många faktorer spela in, att en formell och enkel regel

för densamma ej syntes kunna uppställas. Penningpolitiken borde därför icke

schematiskt bindas vid vissa indextal. Inom ramen för det av utskottet angivna

programmet borde emellertid kunna föras en penningpolitik, som medgåve en

skälig återhämtning av priserna, samtidigt med att trygghet skapades mot de

faror, vilka åtföljde en inflation i detta begrepps vedertagna betydelse. Slutligen

framhölls även, att det mäste vara ett allmänt önskemal, att räntorna

inom landet hölles på den lägsta nivå, som överhuvud taget vore möjlig utan

att det för penningpolitiken uppställda målet äventyrades.

Med avseende å frågan, huru det sålunda uppställda programmet beträffande

penningpolitiken blivit av fullmäktige genomfört under den tid, utskottets

granskning omfattat, far utskottet hänvisa till den redogörelse för riksbankens

valutapolitik, som fullmäktige lämnat i sin den 10 januari 1933 avgivna

berättelse till bankoutskottet (utskottets memorial nr 1). En kort översikt

må dock här lämnas.

Vad först angår utvecklingen av kronans inhemska köpkraft, framgår av

nämnda redogörelse bland annat, att prisnivån i vårt land under år 1932 varit

i det närmaste oförändrad. Såväl riksbankens detaljprisindex som olika indices

för partipriserna hava nämligen utvisat en betydande stabilitet, även örn

vissa förskjutningar i prisläget för olika slags varor, t. ex. i priserna för im
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr 30.

3

port- och för exportvaror, gjort sig gällande. Riksbankens detaljprisindex, som

för januari 1932 utgjorde 100.1, uppgick sålunda under året till högst 101.8

(juni) och var för december 100.8. Kommerskollegii partiprisindex fluktuerade

under året mellan högst 110 och lägst 108. Siffrorna för januari och december

voro respektive 109 och 108. Svenska Handelsbankens partiprisindex höll sig

under året mellan högst 109 och lägst 107. Även denna index utvisade en lägre

prisnivå i slutet än i början av året (109 i januari och 107 i december). Prisnivån

i guldmyntfotsländerna utmärktes däremot under året i stort sett av

en fallande tendens. Sålunda var Irving Fishers index under januari 98 men

hade i december nedgått till 89. Angivna siffror giva vid handen, att medan

prisutvecklingen i vårt land under år 1932 kännetecknades av en viss stabilitet,

en ganska kraftig nedgång i guldprisnivån samtidigt ägde rum. Under de

första två månaderna av år 1933 har i guldmyntfotsländerna ett fortsatt prisfall

gjort sig gällande. Även för vårt lands vidkommande hava under samma

tid såväl detalj- som partipriser nedgått.

Vad därefter beträffar kronans yttre värde eller dess köpkraft i förhållande

till andra valutor, låg pundkursen i början av år 1932 något under den förutvarande

guldpariteten. Kursen steg sedermera till en maximikurs för året den

19 april med 20: 60. Därefter höll sig kursen från mitten av maj till mitten av

oktober jämförelsevis stabil i omkring 19: 50. I samband med att pundet under

de sista månaderna av 1932 undergick en försämring i förhållande till dollarn,

ansåg sig riksbanken ■—• till undvikande av en alltför stark stegring av dollarkursen

— icke längre kunna bibehålla pundet vid nyss angivna kurs av omkring

19: 50. Pundkursen utgjorde under november och december i medeltal

18: 81 respektive 18: 32. — Dollarkursen utvisade i början av år 1932 en fallande

tendens och utgjorde under mars i medeltal 5:08. Kursen steg därefter

och nådde sitt maximum för året den 27 oktober med 5:85. I december var

den i medeltal 5: 58.

En betydande förstärkning av riksbankens valutareserver har under år 1932

ägt rum, i det att bankens utländska tillgångar ökats från 49 miljoner kronor

vid årets början till 213 miljoner kronor vid dess slut. Härigenom hava möjligheterna

för riksbanken att utöva ett reglerande inflytande på växelkurserna

väsentligt ökats.

Såsom närmare framgår av fullmäktiges ovanberörda berättelse, har riksbanken

under år 1932 vidtagit åtskilliga sänkningar av sitt diskonto. Diskontot,

som vid årets början var 6 %, sänktes sålunda från och med den 19 februari

till 5V2 °/°, från och med den 3 mars till 5 %, från och med den 17 maj till 4^2 %

och från och med den 3 juni ytterligare till 4 %. Sistnämnda räntesats gällde

till och med den 31 augusti, varefter diskontot blev °/°, vilken räntesats

ännu gäller. Affärsbankernas räntesatser för utlåningen sänktes vid slutet

av året i samband med nedsättning av postsparbankens och vissa enskilda sparbankers

räntor.

Såsom ovan erinrats, godkände 1932 års riksdag vissa av bankoutskottet Utskottet.

angivna riktlinjer för valutapolitiken under den närmaste framtiden. Dessa

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banlcoutskottets utlåtande Nr 30.

riktlinjer inneburo i stort sett, att såsom utgångspunkt för strävandena att

reglera den svenska kronans värde borde tagas den inhemska prisnivån och det

svenska näringslivets behov samt att därvid en skälig återhämtning av priserna

borde eftersträvas. Den förut lämnade redogörelsen utvisar, att under den tid,

utskottets granskning omfattat, kronans inre köpkraft upprätthållits i ett

tämligen fast värde, i det att prisnivån i vårt land varit i stort sett stabil,

ehuru med en svagt fallande tendens. Någon sådan återhämtning av priserna,

som av förlidet års bankoutskott framhölls såsom önskvärd, har sålunda icke

ägt rum. Med beklagande måste utskottet konstatera, att den lättnad för

näringslivet, som därigenom skulle kunnat ernås, uteblivit. Fullmäktiges åtgärder

och strävanden till nedbringande av räntesatserna inom landet under

ifrågavarande tidsperiod äro enligt utskottets mening värda erkännande.

Utan att ingå på frågan om riktlinjerna för vår penningpolitik under den

närmaste framtiden, till vilken fråga utskottet får anledning att framdeles

i annat sammanhang återkomma, har utskottet nu endast velat, på sätt här

skett, vad som förekommit beträffande riksbankens valutapolitik under den

tid, utskottets granskning omfattat, för riksdagen

omförmäla.

2:o.

Vissa krediter för Kreugerkoncernen. I sitt förenämnda utlåtande nr 40 lämnade

1932 års bankoutskott en ingående redogörelse för vissa av riksbanken under

år 1931 och i början av år 1932 lämnade krediter till Skandinaviska

kreditaktiebolaget och några till den s. k. Kreugerkoncernen anslutna bolag.

Utskottet ingick i samband därmed på en granskning av fullmäktiges åtgärder

beträffande ifrågavarande kreditgivning. Denna granskning omfattade

icke blott fullmäktiges beslut och åtgärder under den förvaltningsperiod, för

vilken ansvarsfrihet beviljades fullmäktige av 1932 års riksdag, utan jämväl

vissa under januari och februari 1932 fattade beslut, som finnas antecknade

i de fullmäktiges protokoll, vilka utskottet nu genomgått.

Några nya krediter till ifrågavarande koncern hava icke blivit av riksbanken

beviljade.

Med hänsyn härtill och då såsom nyss sagts frågan örn berörda kreditgivning

i ett sammanhang prövats av 1932 års riksdag, har utskottet icke funnit

anledning att nu upptaga till behandling fullmäktiges beslut och åtgärder

beträffande kreditgivningen under den tid, här förevarande granskning omfattat;

vilket utskottet härigenom velat för riksdagen

anmäla.

3:o.

Riksbankens avlöniu^kostnader m. m. Revisorerna hava under § 3 i sin

berättelse angående riksbanken (sid. 8—9) meddelat uppgifter å kostnaderna

s. 5 Kontrollera mot PDF

BankoutsTcottets utlåtande Nr SO.

5

för arvoden och löner vid riksbanken under år 1931. I samband härmed hava

revisorerna fäst uppmärksamheten på att utgifterna för avlöningar till ickeordinarie

befattningshavare samt ersättningar för extra arbeten m. m., för

vilka i gällande avlöningsstat beräknats ett förslagsanslag av 100,000 kronor,

under de senare åren undergått en ständig och avsevärd ökning och numera

uppginge till tre gånger nyss angivna belopp. Med hänsyn härtill och

då fråga om anställande av icke-ordinarie personal hos riksbanken icke underställdes

riksdagens prövning, syntes det revisorerna föreligga anledning att

nämnda förhållande gjordes till föremål för närmare utredning. Härvid borde

—- i likhet med vad som för närvarande skedde inom allmänna civilförvaltningen

— jämväl undersökas i vad mån riksbankens förvaltningskostnader i

övrigt genom organisatoriska förenklingar kunde nedbringas.

I anledning av vad revisorerna sålunda framhållit hava fullmäktige i riksbanken

i skrivelse till utskottet den 1 februari 1933 anfört följande:

»Till belysande av förhållandet mellan arbetsmängd och avlöningskostnader

bifogas härmed dels en översikt över avlöningskostnaderna under åren 1922—

1931 (Bilaga A1), dels en sammanställning av omsättningen å kassaräkningen

och uppgift örn utestående avbetalningslån under samma period, varjämte

upptagits en tablå över antalet befattningshavare i riksbanken under samma

tid (Bilaga B1).

Av tabellerna framgår, att de totala avlöningskostnaderna under perioden

1922—1931, örn man bortser från dyrtidstilläggen, för vilka ju särskilda bestämmelser

gälla, visa endast mindre fluktuationer med en nedgång i mitten

av perioden och att de vid periodens slut endast obetydligt överstiga beloppet

vid periodens början. Tages hänsyn även till dyrtidstilläggen, hava ifrågavarande

kostnader minskats från 3.9 miljoner kronor till 3.2 miljoner kronor.

Avlöningarna till icke-ordinarie befattningshavare, dyrtidstillägg ej inberäknade,

visa i stort sett samma fluktuationer som omsättningen å kassaräkning,

vilken något så när får anses belysa arbetsmängden. Dessa uppgifter

visa nämligen större fluktuationer med ett minimum i mitten av perioden och

med maxima vid periodens början och slut, vilka ju sammanfalla med omfattande

ekonomiska kriser. Antalet utestående avbetalningslån har under

perioden mer än fördubblats och beloppet av dylika lån ökats från 26.7 miljoner

kronor till 41.1 miljoner kronor. Denna rörelsegren tager en avsevärd

arbetskraft i anspråk. Även uppgifterna rörande antalet befattningshavare

under ifrågavarande period visa toppunkter vid periodens början och slut, däremot

minimisiffror för åren 1926—1927. Denna utveckling är särskilt accentuerad

beträffande icke-ordinarie tjänstemän.

Vad särskilt beträffar avlöningarna till icke-ordinarie befattningshavare

samt ersättning för extra arbeten m. m., uppgingo desamma åren 1922—1931

till

P vid huvudkontoret vid avdelningskontoren summa

dr kr. kr. kr.

1922 ........ 133,786:08 112,210:41 245,996:49

1923 ........ 136,557:66 106,676:70 243,234:36

1924 ........ 133,135:80 76,652:91 209,788:71

1925 ........ 123,259:65 61,554:66 184,814:31

1926 ........ 116,041:74 68,011:66 184,053:40

1927 ........ 114,678:57 64,723:93 179,402:50

1 Här utesluten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

vid huvudkontoret vid avdelningskontoren summa

kr. kr. kr.

1928 ........ 114,002:33 70,693:79 184,696:12

1929 ........ 125,604:35 78,269:75 203,874:10

1930 ........ 141,500:25 98,916:49 240,416:74

1931 ........ 154,097:59 109,159:82 263,257:41

Av sammanställningen framgår, att ifrågavarande utgifter icke under något

år sedan 1921 års lönereglering kunnat nedbringas till det i avlöningsstaten

såsom förslagsanslag upptagna beloppet 100,000 kronor.

Såsom bidragande orsaker till ökningen av avlöningskontot för icke-ordi
-

narie befattningshavare må anföras:

indragningen av 8 kameralbiträdestjänster i 7 :e lönegraden

vid avdelningskontoren, varigenom lönekontot för ordinarie

befattningshavare nedgått med cirka.............. kr. 24,000: —

höjning från och med år 1929 av de e. o. tjänstemännens

lönegrad från 10 :e till 13 :e, vilken höjning, beräknad för

29 e. o. tjänstemän, uppgår till cirka.................. » 14,000: —

(i kommunikationsverken tillhör motsvarande tjänsteställning

15 :e lönegraden)

höjning från och med den 1 april 1930 av den icke-ordinarie

vaktpersonalens lönevillkor från 6:e till 7 :e lönegraden,

motsvarande cirka .................................. » 1,800: —

de extra dyrortstilläggen hava bokförts å detta konto, första

gången år 1931 med............................... » 2,294: 51.

För åstadkommande av bättre semesterförhållanden för personalen har sedan

år 1922 tillämpats den åtgärden, att ett antal tillfälliga sommarvikarier —

huvudsakligen unga studerande vid högskolorna •— inkallats till tjänstgöring

under någon tid varje år.

Beträffande arvoden över stat utgingo desamma under år 1927 med kr.

2,489:91 och 1931 med kr. 36,387:90.

Sistnämnda belopp fördelar sig sålunda:

Arvoden för särskild inventering av huvudkontoret.......... kr. 7,283: 66

» » extra kassor ................................ » 526:07

» » 2 vikariat .................................. » 3,726:54

» » 2 tjänster över stat i 22 :a lönegraden vid huvud
kontoret

(av 1931 års riksdag överflyttade till

ordinarie stat) ...... » 6,816:-—

» » 1 tjänst över stat i 24 :e lönegraden i Malmö (av

1932 års riksdag överflyttad till ordinarie stat) » 9,417:90

» » 1 tjänst över stat i 16 :e lönegraden i Umeå (indragen

den 1 februari 1931) ................ » 363:—-

» till de två tjänstemän vid huvudkontoret, som enligt

fullmäktiges beslut av den 17 oktober 1929,

den 1 oktober 1931 och den 29 oktober 1931 erhöllo

i uppdrag att biträda deputerade, i första

rummet förste deputeraden, med utredningar och

yttranden, föranledda till största delen av den

rådande ekonomiska krisen ................ » 8,254:73.

Överstatsarvodenas ökning har enligt fullmäktiges mening icke kunnat undvikas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottets utlåtande Nr SO.

7

Såsom fullmäktige redan för bankoutskottet anmält, beslöto fullmäktige

under nästlidna år att låta verkställa en utredning, avseende bland annat att

åstadkomma sådana organisatoriska förändringar, som kunna medföra en

mera effektiv arbetsorganisation. Givetvis kommer därvid uppmärksamhet

även att ägnas åt de förenklingar, som utan men för arbetseffektiviteten kunna

vara möjliga att genomföra, och åt de besparingar, som genom förändringar

av olika slag kunna uppnås.»

Då, såsom fullmäktige meddelat, fullmäktige igångsatt en utredning örn

riksbankens organisation, därvid jämväl de av revisorerna berörda spörsmålen

komma att behandlas, har utskottet — med betonande av angelägenheten av att

vid utredningen sparsamhetssynpunkterna vinna tillbörligt beaktande -— härigenom

endast velat vad i detta ärende förekommit för riksdagen

omförmäla.

4:o.

Anställande av ett laboratoriebiträde vid sedeltryckeriet. Revisorerna hava vidare

under § 8 i sin berättelse omförmält, att vid riksbankens sedeltryckeri,

utöver de enligt fastställd instruktion förordnade befattningshavarna, sedan

juli månad 1931 med deputerades medgivande varit anställd en civilingenjör

för utförande av laboratoriearbeten. Efter erinran, att fråga örn en utökning

av den tekniska personalen inom tryckeriet av här ifrågavarande slag syntes

vara av beskaffenhet att böra underställas såväl bankofullmäktige som bankoutskottet,

hava revisorerna vidare framhållit, att behovet av särskild personal

för det ändamål, varom nu vore fråga, syntes böra underkastas en mera ingående

prövning, därvid särskilt borde beaktas, i vad man tryckeriförestandarens

övriga arbetsuppgifter lämnade honom tillfälle att själv ägna sig at förevarande

spörsmål.

I sin ovanberörda skrivelse hava fullmäktige framhållit, att i juli 1931,

då med deputerades medgivande en civilingenjör anlitades vid sedeltryckeriet

för utförande av vissa speciella laboratoriearbeten, avseende tekniska undersökningar

i samband med tillverkningen, denna arbetsuppgift ansetts vara av sådan

tillfällig art, att uppdraget kunde lämnas utan fullmäktiges hörande.

Frågan hade därefter såtillvida varit föremål för fullmäktiges prövning, att

en av tryckeriföreståndaren gjord framställning örn inrättande av en ordinarie

laboratorsbefattning å tryckeriet funnits icke böra föranleda någon åtgärd. Deputerade,

som beslutit, att ersättning till förenämnde ingenjör från och med

den 1 december 1932 skulle beräknas för timme, utredde för närvarande frågan,

huruvida omförmälda arbetsuppgift inom den närmaste tiden kunde bringas

till avslutning eller om särskild framställning i ärendet, i första hand

till fullmäktige, finge anses påkallad i det syfte, uppdraget från början avsett,

nämligen nedbringande av kostnaderna för sedeltillverkningen.

Genom medgivande till ifrågavarande utökning av den tekniska personalen

vid sedeltryckeriet utöver det antal, som angivits i den av bankoutskottet

Utskottet.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskott ets utlåtande Nr SO.

Utskottet.

fastställda instruktionen för tryckeriet, torde deputerade få anses hava överskridit

sin befogenhet. Emellertid hava, såsom av fullmäktiges yttrande

framgår, fullmäktige numera vidtagit åtgärder för tillgodoseende av syftet

med revisorernas påpekande. Vid sådant förhållande har utskottet ansett sig

endast böra vad i detta ärende förekommit för riksdagen

omförmäla.

5:o.

Höjning’ ar avgifterna till änke- och pupillkassa!! vid riksbankens avdelningskontor

och pappersbruk. I sitt memorial nr 64, angående riksbankens bidrag

till bankostatens änke- och pupillkassa m. m., framhöll 1932 års bankoutskott

önskvärdheten av att änke- och pupillkassan vid riksbankens avdelningskontor

och pappersbruk sattes i stånd att höja pensionsförmånerna till likställighet

med vad som gäller i den för tjänstemän vid riksbankens huvudkontor avsedda

bankostatens änke- och pupillkassa. Med hänsyn därtill hade utskottet

— som i memorialet framlade förslag örn indragning av riksbankens bidrag

till bankostatens änke- och pupillkassa — ansett sig för det dåvarande

icke böra föreslå någon ändring beträffande understöd från riksbankens sida

till avdelningskontorens kassa eller dess pensionärer. En förutsättning för

fortsatt oförminskat bidrag syntes dock — yttrade utskottet — böra vara, att

delägarna själva gjorde de uppoffringar, som därjämte erfordrades för en

snar ökning av pensionsförmånerna till blivande pensionärer. En höjning av

pensionsavgifterna syntes därvid vara ofrånkomlig. Sådan höjning syntes ej

heller vara obillig, enär delägarnas avgifter i förevarande kassa vore avsevärt

lägre än pensionsavgifterna i de familjepensionskassor, som funnes upprättade

för personal inom den civila statsförvaltningen, avlönad enligt samma

lönesystem, som gällde för riksbankens befattningshavare. I anslutning

till vad sålunda anförts förutsatte utskottet, att åtgärder snarast vidtoges för

den höjning av delägarnas avgifter, som för förbättring av pensionsförmånerna

i avdelningskontorens änke- och pupillkassa prövades erforderlig och

skälig.

Under § 13 av sin till innevarande års bankoutskott avgivna berättelse hava

fullmäktige omnämnt, att fullmäktige i anledning av vad bankoutskottet anfört

uppdragit åt deputerade att låta verkställa utredning rörande sådan höjning

av pensionsförmånerna i avdelningskontorens kassa.

Med hänsyn till den reglering av avlönings- och pensionsförhållandena

vid riksdagens verk, vilken syntes vara att förvänta inom de närmaste åren,

hade emellertid deputerade ansett lämpligast att i avbidan därå och till dess

den nu rådande ekonomiska depressionen övervunnits låta anstå med ifrågavarande

utredning. I anslutning därtill hade fullmäktige beslutit, att med

nämnda utredning skulle tillsvidare anstå.

Såsom utskottet förlidet år framhållit, bör en förutsättning för fortsatt

oförminskat bidrag från riksbankens sida till avdelningskontorens änke- och

pupillkassa vara, att delägarna själva underkasta sig skälig höjning av pen
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

9

sionsavgifterna till kassan. Enligt utskottets uppfattning bör — utan hänsyn

till löne- och pensionsfrågornas läge för statstjänstemän i allmänhet — en

dylik höjning äga rum utan uppskov och träda i tillämpning snarast möjligt.

Med tillkännagivande av denna uppfattning har utskottet velat vad i detta

ärende förekommit för riksdagen

omförmäla.

6:o.

Protokoll och berättelser.'') Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser

har utskottet i övrigt ej funnit något förhållande, som påkallat särskilt

yttrande från utskottets sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

7 :o.

Ansvarsfrihet. Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1931

hava riksdagens senast församlade revisorer i sin därom avgivna berättelse

meddelat, att med avseende på riksbankens förvaltning under den tid, granskningen

omfattat, revisorerna ej funnit anledning till erinran utöver vad i berättelsen

förekommit, samt att de för sin del ansåge, att ansvarsfrihet borde

fullmäktige beviljas.

De revisorer, som, valda av riksdagen, granskat avdelningskontorens i orterna

förvaltning år 1931, hava likaledes i sina berättelser tillstyrkt ansvarsfrihet

för kontorens styrelser.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen

vill utskottet meddela, att med avseende å riksbankens tillstånd, styrelse och

förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet ej funnit anledning

till erinran utöver vad förut blivit anfört samt att utskottet för sin del

anser, att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att ansvarsfrihet må fullmäktige i riksbanken beviljas dels

för förvaltningen under år 1931 av bankens såväl huvudkontor

som samtliga avdelningskontor i orterna, dels ock för

de beslut och åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges

protokoll från och med den 11 januari 1932 till och med

den 9 januari innevarande år.

Stockholm den 27 april 1933.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Gustafsson i Stensholm, Lindley,

Lindgren, Ström i Lidköping, Stendahl, Bjurström och Bodin;

från andra kammaren: herrar Leffler, Bäcklund, Laurén*, Lovén, Byberg,

Paulsen, Johansson i Sollefteå och Wikström.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.