Sök i Ratio Lex

Banicoutskottets utlåtande Nr 81

1933-04-27 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1933:31, Banicoutskottets utlåtande Nr 81

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Banicoutskottets utlåtande Nr 81.

11

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1933 kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående verkställd granskning av riksgäldskontorets

styrelse och förvaltning.

För den granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, som åligger

innevarande års riksdags bankoutskott, har utskottet tagit del av dels

de allmänna protokoll och protokoll över låneärenden, som blivit förda hos

fullmäktige i riksgäldskontoret från och med den 11 januari 1932, intill vilken

dag ansvarsfrihet tillerkänts fullmäktige för deras i protokollen antecknade

beslut och åtgärder, till och med den 9 januari 1933, dels den av riksdagens

år 1932 församlade revisorer avgivna berättelsen örn granskning av riksgäldskontorets

tillstånd och förvaltning för tiden 1 juli 1931—30 juni 1932,

dels ock fullmäktiges med utskottets memorial nr 2 överlämnade, till 1933 års

riksdag avgivna berättelse.

Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag, får utskottet avgiva

berättelse över den verkställda granskningen.

1 :o.

Upplåtelse ay lokaler i riksdagshuset. Revisorerna hava i sin förenämnda berättelse

(sid. 45—46) efter en redogörelse för det tillvägagångssätt, som tilllämpats

vid upplåtelse av lokaler i riksdagshuset för kongresser och sammanträden

m. m., uttalat, att detta tillvägagångssätt synts revisorerna mindre tillfredsställande,

då någon kontroll från fullmäktiges sida över de påförda kostnaderna

icke förekomme. Med den omfattning, i vilken upplåtelse av ifrågavarande

lokaler ägde rum, syntes det revisorerna påkallat att ersättningen för

kostnader i samband med upplåtelsen i varje särskilt fall bestämdes av fullmäktige

samt att i övrigt enhetliga och mera ingående bestämmelser utfärdades

i förevarande avseende. Härvid syntes böra övervägas, huruvida icke åtminstone

i vissa fall ersättning jämväl borde utgå för täckande av kostnaderna

för lokalernas uppvärmning och belysning. Vidare syntes enligt revisorernas

mening föreskrifter böra meddelas angående uppbörd och redovisning

av inflytande ersättningsmedel. För möjliggörande av kontroll borde desamma

upptagas till redovisning i riksgäldskontorets räkenskaper.

Med anledning av revisorernas uttalande hava fullmäktige i riksgäldskontoret

i skrivelse den 22 december 1932 — vilken skrivelse återgivits i anslutning

till den tryckta revisionsberättelsen (sid. 54—58) — förklarat sig komma

att i enlighet med revisorernas önskan, så snart ske kan, utfärda erforderliga

föreskrifter beträffande ifrågavarande lokalupplåtelser samt uppbörd

och redovisning av inflytande ersättningsbelopp.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr SI.

Utskottet.

Med hänsyn till vad fullmäktige sålunda meddelat har utskottet utan eget

yttrande i ämnet ansett sig endast böra vad i detta ärende förekommit för riksdagen
omförmäla.

2:o.

Emissionen av 1931 års premielån. Revisorerna hava vidare i sin förenämnda

berättelse (sid. 46—52) framställt anmärkningar mot vissa åtgärder från

riksgäldskontorets sida i samband med emissionen av 1931 års premielån. Revisorerna

hava härvid — efter en ingående utredning i ärendet — särskilt påtalat,

att riksgäldskontoret, som tilldelat postverket en viss post obligationer

av nämnda lån för utbyte och försäljning, sedermera mot postverkets egen

önskan fråntagit detsamma en avsevärd del av nämnda obligationspost och i

stället i ungefär motsvarande grad ökat tilldelningen av obligationer till vissa

enskilda förmedlare, nämligen firman Åhlén & Holm, firman Albert Bonnier

och aktiebolaget Nordiska kompaniet. Denna åtgärd hade — påpeka revisorerna

— vidtagits, ehuru vederbörande inom riksgäldskontoret med de erfarenheter,

som vid emissionen av 1923 års premielån vunnits i fråga örn möjligheterna

att med postverkets hjälp omsätta obligationer av ifrågavarande

slag, haft skälig anledning att vänta det bästa resultat av postverkets medverkan

vid den nya emissionen och ehuru denna medverkan kunnat i detta

fall ske mot fördelaktigare villkor med avseende på provisionens storlek än

beträffande de enskilda firmor, som anlitats som förmedlare.

Ytterligare hava revisorerna funnit anmärkningsvärt, att de kontrakt, som

avslutats mellan riksgäldskontoret och förenämnda tre enskilda förmedlare,

icke blivit underställda fullmäktiges prövning, vilket icke heller varit fallet

med de jämkningar i kontraktens bestämmelser, som sedermera förekommit.

Revisorerna beteckna härjämte såsom anmärkningsvärt, att vederbörande

inom riksgäldskontoret icke gentemot berörda enskilda firmor upprätthållit

de ingångna kontraktens föreskrifter i fråga örn likvidernas fullgörande. Under

det att övriga förmedlare avfordrats slutredovisning till omkring den 1

augusti 1931, hade de omtalade firmorna i strid mot kontraktens bestämmelser

medgivits anstånd i ett par av fallen med större delen av hela likviden och i

ett fall med omkring hälften av densamma till inemot slutet av juni 1932.

Med anledning av revisorernas förenämnda uttalanden hava fullmäktige i

riksgäldskontoret i sin ovanberörda skrivelse framhållit (sid. 55—58), bland

annat, att åtgärden att från postverket återfordra en del av de premieobligationer,

som överlämnats dit för utbyte och försäljning, icke haft något direkt

samband med de kontrakt, som upprättats med de ifrågavarande enskilda förmedlarna

angående överlämnande till dem av visst belopp obligationer, enär

detta belopp redan tidigare reserverats för dessa förmedlares räkning. Då

riksgäldskontoret återfordrat ifrågavarande obligationer, hade postverket förfogat

över ett så stort belopp oredovisade obligationer — ej mindre än 20,5

miljoner kronor att det förefallit ovisst, om samtliga dessa kunde inom rim
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

13

lig tid genom postverkets försorg placeras genom utbyte eller kontantförsäljning.

Att riksgäldskontoret från postverket återtagit en mindre del av dess

oredovisade obligationsinnehav måste enligt fullmäktiges uppfattning anses

vara fullt försvarbart.

Med avseende å revisorernas anmärkning att de med ifrågavarande förmedlare

ingångna kontrakten och däri sedermera vidtagna jämkningar icke underställts

fullmäktiges prövning hava fullmäktige framhållit, att här vore fråga

örn verkställighetsåtgärder, som det jämlikt § 9 i reglementet för riksgäldskontoret

ålegat deputerade att ombesörja, detta så mycket hellre som deputerade

av fullmäktige bemyndigats att meddela de närmare föreskrifter beträffande

utbyte och försäljning av här ifrågavarande obligationer, som kunde

befinnas erforderliga.

Det av revisorerna anmärkta förhållandet, att tiden för de av ifrågavarande

förmedlare övertagna obligationernas likviderande och utlämnande framflyttats,

anse fullmäktige hava varit till fördel för riksgäldskontoret, som därigenom

fått under längre tid än avsett uppbära ränta å de oguldna beloppen.

I anslutning till sina sålunda gjorda erinringar mot revisorernas påpekanden

hava fullmäktige uttalat önskvärdheten av, att revisorerna icke måtte meddela

detaljer, vilka ur synpunkten av riksgäldskontorets verksamhet ej lämpligen

borde offentliggöras, samt att de därför måtte mera samråda med fullmäktiges

deputerade än vad här varit fallet. Detta påpekande gällde i särskild

grad uppgifter i fullmäktiges låneprotokoll, där revisorerna hämtat vissa sakuppgifter.

Detta protokoll vore nämligen ej avsett för offentligheten och åtnjöte

fördenskull skydd enligt tryckfrihetsförordningen.

Enligt utskottets mening är det angeläget, att postverkets omfattande organisation

i största möjliga utsträckning utnyttjas för genomförandet av lånetransaktioner

av här ifrågavarande art. I den mån det anses erforderligt att

jämväl anlita medverkan av enskilda företag, bör självfallet tillses, att villkoren

för denna medverkan bliva för staten så fördelaktiga som möjligt. Då utskottet

ansett sig kunna utgå från att, med anledning av vad revisorerna anfört, nu

angivna synpunkter komma att vid framtida emissioner av premielån beaktas,

har utskottet funnit vad i ärendet förekommit icke påkalla vidare uttalande

från utskottets sida.

Med anledning av vad fullmäktige anfört i fråga örn offentliggörande av

uppgifter ur fullmäktiges låneprotokoll vill utskottet för sin del framhålla,

att det måste anses ligga inom revisorernas — liksom inom bankoutskottets

— befogenhet att pröva, i vad mån innehållet i detta protokoll bör och utan

skada för riksgäldskontoret kan yppas, en ståndpunkt, som jämväl synes överensstämma

med hittills tillämpad praxis. Enligt utskottets mening kan någon

berättigad erinran icke riktas mot revisorerna för det sätt, på vilket de i här

förevarande ärende förfarit.

Vad i detta ärende förekommit har utskottet velat för riksdagen

Utskottet.

omförmäla.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Utskottet.

3:o.

Vissa i riksgäldskontoret förövade tillgrepp. Vid läsningen av fullmäktiges

protokoll över låneärenden för den 26 maj 1932 har utskottet inhämtat,

att fullmäktiges vice ordförande i december 1931 under hand meddelat fullmäktige,

att i riksgäldskontorets statsskuldboksavdelning upptäckts, att tillgrepp

av obligationer och penningar ägt rum i ett antal fall. Såsom skyldig

till tillgreppen hade misstänkts en såsom biträde vid konverteringen av 1921

års premieobligationslån i riksgäldskontoret anställd extra tjänsteman. Vid

anställda förhör hade denne jämväl erkänt, att han vid olika tillfällen under

tiden från den 1 september till slutet av november 1931 tillgripit och förskingrat

dels svenska statens premieobligationer av år 1931, dels ock penningar,

allt till ett belopp av sammanlagt 4,401 kronor 83 öre. Till ersättande

av den för riksgäldskontoret genom tillgreppen uppkomna förlusten

hade omedelbart i penningar inbetalats av tjänstemannen 700 kronor och av

hans fader 2,500 kronor. Den senare hade därjämte samtidigt avlämnat en

förbindelse att före den 1 juli 1932 inbetala återstoden och till säkerhet härför

pantsatt honom tillhöriga svenska statens premieobligationer till motsvarande

belopp. På grund härav hade fullmäktige ansett annan åtgärd ej böra

mot tjänstemannen i fråga vidtagas än att han skulle omedelbart skiljas från

sin anställning i riksgäldskontoret. I enlighet härmed hade han entledigats

den 15 december 1931.

Av sagda protokoll inhämtas vidare, att tjänstemannen i fråga under mars

1932 blivit häktad för tjuvnads- och bedrägeribrott, som av honom förövats

efter entledigandet från anställningen i riksgäldskontoret. Därvid hade hos

honom anträffats pantkvitton rörande ett antal svenska statens premieobligationer,

och vid förhör angående åtkomsten av desamma hade han erkänt de

av honom förövade tillgreppen i riksgäldskontoret. Vid rannsakning inför

Stockholms rådhusrätt hade allmänna åklagaren med anledning därav yrkat

ansvar på den häktade jämväl för dessa tillgrepp. Såsom målsägare hade

riksgäldskontoret erhållit kallelse att inställa sig vid rannsakningen, och riksgäldskontoret

hade därvid genom sitt ombud i målet tillkännagivit, att riksgäldskontoret

med anledning av vad som förekommit för sin del icke förde

någon talan mot den tilltalade. Genom utslag den 19 mars 1932 hade Stockholms

rådhusrätt ådömt denne straff för bland annat ovan omförmälda tillgrepp

och förskingringar i riksgäldskontoret.

Enligt utskottets uppfattning är det anmärkningsvärt, att fullmäktige icke

omedelbart efter upptäckten av ovanberörda inom riksgäldskontoret förövade

brott föranstaltat örn åtal för desamma. Utskottet har ansett sig icke kunna

underlåta att, med tillkännagivande av denna uppfattning, vad i detta ärende

förekommit för riksdagen

omförmäla.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutshottets utlåtande Nr 31.

15

4:o.

Lån till Skandinaviska kreditaktiebolaget. Med bifall till vad bankoutskottet

i utlåtande nr 22 hemställt beslöt 1932 års riksdag, i anledning av Kungl.

Maj :ts i proposition nr 248 gjorda framställning, bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret

att, för beredande av stöd åt Skandinaviska kreditaktiebolaget,

å statens vägnar teckna och erlägga likvid för förlagsbevis i kreditaktiebolaget

till belopp av 100 miljoner kronor ävensom lämna samma bolag lån intill sammanlagt

belopp av 115 miljoner kronor, allt på i huvudsak vissa av riksdagen

fastställda villkor. Nämnda villkor inneburo i fråga örn förlagslånet bland annat,

att förlagsbevisen å tillhopa 100 miljoner kronor skulle löpa med öVs procent

ränta och att lånet, vilket skulle vara till fullo inlöst senast den 15 juni

1940, skulle hava samma rätt som bankens 5J/2 procent förlagslån av år 1925.

Beträffande lånet å intill 115 miljoner kronor innefattade de av riksdagen fastställda

villkoren bland annat, att ränta skulle utgå efter en räntefot, som med

en procent överstege riksbankens officiella diskonto för växlar på högst tre månader,

dock lägst efter 572 procent, att för lånet skulle pantförskrivas vissa

förbindelser, som vid beslutets fattande voro belånade i riksbanken, eller andra

likvärdiga förbindelser å motsvarande belopp med tillhörande säkerhet samt

att lånet skulle vara amorteringsfritt under åren 1932 och 1933 men därefter

amorteras med en tiondel årligen av ursprungliga beloppet.

Enligt riksdagens beslut skulle de angivna lånebeloppen utbetalas under

villkor, att ett antal svenska affärsbanker på depositions- eller kapitalräkning

hos Skandinaviska kreditaktiebolaget insatte ett belopp av tillhopa 40 miljoner

kronor, bundet på ett år, varvid förutsättningen skulle vara, att minst

halva beloppet komme att kvarstå ytterligare ett år.

I samband med sitt beslut örn ifrågavarande stödaktion uttalade riksdagen

att, innan beslut från Kungl. Maj:ts sida meddelades angående utbetalande

av de omförmälda lånebeloppen, i fråga örn de närmare villkoren för försträckningarna

borde föreligga ett mellan riksgäldskontoret och Skandinaviska kreditaktiebolaget

upprättat avtal av beskaffenhet att kunna av Kungl. Maj:t

godkännas.

Avtal angående ifrågavarande lån har den 7 april 1932 ingåtts mellan fullmäktige

i riksgäldskontoret och Skandinaviska kreditaktiebolaget. Avtalet

har den 8 i samma månad godkänts av Kungl. Maj :t.

Enligt nämnda avtal beviljade riksgäldskontoret kreditaktiebolaget ett lån

å 100 miljoner kronor mot av bolaget utfärdade förlagsbevis, löpande med

5 V2 procent årlig ränta och förfallande till betalning den 15 juni 1940. Förlagsbevisen

skulle dateras i april 1932 och åtföljas av 16 st. halvårsvis

den 15 juni och den 15 december förfallande räntekuponger, av vilka

den första förfölle den 15 december 1932. Bolaget skulle avlamna

särskild förbindelse, förfallande den 15 juni 1932, å per sistnämnda dag

upplupen ränta. Bevisen skulle utställas i valörer, som bestämdes av riksgäldskontoret

i samråd med bolaget. Bevisen skulle äga samma rätt till be
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

talning ur bolagets tillgångar som förlagsbevis, tillhörande det av bolaget år

1925 utgivna förlagslånet. Förlagsbevisen finge, i den mån riksgäldskontoret

så funne lämpligt, av kontoret försäljas. Bolaget vore berättigat att när som

helst till pari övertaga de förlagsbevis, som befunne sig i riksgäldskontorets

ägo, eller större eller mindre poster av dessa. Därest avbetalning verkställdes

å bolagets förlagslån av år 1925, skulle samtidigt utan särskild anfordran

inlösas minst samma belopp av de 1932 års förlagsbevis, som då alltjämt tillhörde

riksgäldskontoret.

Enligt avtalet skulle vidare, samtidigt med övertagande av förlagsbevisen,

riksgäldskontoret bevilja bolaget mot avlämnande av vederbörlig skuldförbindelse

ett lån å 114.7 miljoner kronor. Å detta lån skulle utgå ränta enligt

vad förut angivits. Det skulle åligga bolaget att, såsom säkerhet för lånet,

till riksgäldskontoret avlämna följande vid avtalets ingående i riksbanken belånade

växlar, nämligen

a) tjugu växlar, utställda av Ivar Kreugers stärbhus och accepterade av

Svenska tändsticksaktiebolaget, lydande å tillhopa 20,000,000 kronor;

b) tjugu växlar, utställda av Ivar Kreuger och accepterade av aktiebolaget

Kreuger & Toll, lydande å tillhopa 20,000,000 kronor;

c) trettioen växlar, utställda av Ivar Kreuger och accepterade av aktiebolaget

Kreuger & Toll, lydande å tillhopa 30,575,000 kronor; samt

d) fyrtiofem växlar, utställda av Ivar Kreugers stärbhus och accepterade

av Svenska tändsticksaktiebolaget, lydande å tillhopa 44,125,000 kronor.

De här ovan under a) och b) omförmälda växlarna skulle vara åtföljda av

hypotek av aktier å nominellt 39,375,650 kronor i Bolidens gruvaktiebolag.

Med de under c) och d) omförmälda växlarna skulle såsom hypotek följa respektive

nominellt 11,500,000 dollars och nominellt 17,500,000 dollars Tyska

rikets 6 % obligationer av år 1930.

Nu omförmälda aktier och obligationer skulle enligt avtalet gälla som gemensam

säkerhet för hela ifrågavarande lån å 114.7 miljoner kronor i den omfattning,

vari kreditaktiebolaget enligt till bolaget gjorda förskrivningar lagligen

ägde förfoga över samma pantsäkerheter. Dessa förskrivningar skulle

överlämnas till riksgäldskontoret, försedda med vederbörliga överlåtelser.

Till riksgäldsfullmäktiges protokoll över låneärenden för den 21 april 1932

har antecknats, att Skandinaviska kreditaktiebolaget den 19 i samma månad

till riksgäldskontoret överlämnat i avtalet omförmälda förlagsbevis å 100 miljoner

kronor samt skuldförbindelse för lånet å 114.7 miljoner kronor ävensom

att de handlingar i övrigt, som enligt kontraktet erfordrades för stödaktionens

genomförande, blivit upprättade och sistnämnda dag avlämnade till riksgäldskontoret.

I skrivelse samma dag hade kreditbolaget vidare meddelat,

att bolaget genom insättning på kapital- eller depositionsräkning från ett antal

svenska affärsbanker i enlighet med vad i kontraktet förutsatts mottagit

ett belopp av 40 miljoner kronor. Sedan till chefen för finansdepartementet

avlåtits meddelande, att från riksgäldskontorets sida intet funnes att erinra

mot att Kungl. Majit, på sätt i riksdagens skrivelse i ämnet förutsatts, meddelade

beslut angående utbetalning av de bolaget beviljade lånebeloppen, hade

s. 17 Kontrollera mot PDF

B anie out skottets utlåtande Nr 31.

17

Kungl. Majit genom beslut samma den 19 april 1932 förklarat att, såvitt på

Kungl. Majit ankomme, hinder icke mötte mot utbetalande till Skandinaviska

kreditaktiebolaget av ifrågavarande lånebelopp. Sedan Kungl. Majits brev

i ämnet påföljande dag kommit riksgäldskontoret till handa, hade transaktionen

samma dag genomförts genom förmedling av riksbanken, som ställt härför

erforderliga medel till förfogande mot erhållande av två av riksgäldskontoret

till riksbanken utfärdade statsskuldförbindelser å respektive 100 miljoner

kronor och 114.7 miljoner kronor.

Vad sålunda förekommit till genomförande av riksdagens beslut angående

stöd åt Skandinaviska kreditaktiebolaget har utskottet ansett böra bringas till

riksdagens kännedom; vilket utskottet härigenom får för riksdagen

anmäla.

5 :o.

Åtgärder i fråga om riksbyggnaderna å Helgeandsholmen. Enligt gällande

reglementen för riksbanken och riksgäldskontoret äga fullmäktige i dessa båda

verk att gemensamt bland annat vidtaga de åtgärder, som erfordras för utförande

av riksdagens beslut i fråga örn nya byggnader för riksdagen m. m.

och riksbanken, allt i överensstämmelse med de närmare föreskrifter, som i

särskilda skrivelser den 11 och 12 maj 1888 och den 6 april 1906 blivit av

riksdagen meddelade.

Några gemensamma sammanträden mellan bemälda fullmäktige för utförande

av ifrågavarande uppdrag hava, enligt vad utskottet inhämtat, icke ägt

rum under den tid, utskottets granskning omfattat; vilket utskottet härmed

får för riksdagen

anmäla.

6 io.

Protokoll och berättelser. Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser

har utskottet i övrigt icke funnit något förhållande, som påkallat

särskilt yttrande från utskottets sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.

7 io.

Ansvarsfrihet. Revisorerna hava i sin berättelse anmält, att revisorerna för

sin del tillstyrkte, att ansvarsfrihet måtte beviljas fullmäktige i riksgäldskontoret

för den tid, revisionen omfattat.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen

vill utskottet meddela, att med avseende på riksgäldskontorets ställning

och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet ej funnit

anledning till erinran i annat avseende än vad förut blivit anfört samt att

utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 8 sami. Nr 30—32.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Banlcoutskottets utlåtande Nr 81.

Utskottet hemställer alltså,

att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas ansvarsfrihet

ej mindre för den av riksdagens år 1932 församlade revisorer

granskade förvaltningen av riksgäldskontoret under

tiden 1 juli 1931—30 juni 1932 än även för alla beslut och

åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges protokoll från

och med den 11 januari 1932 till och med den 9 januari innevarande

år.

Stockholm den 27 april 1933.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 30.

Reservationer

vid punkten 6:o (ang. protokoll och berättelser):

dels av herrar Lindgren och Stendahl, som ansett, att i utskottets utlåtande

jämväl bort inflyta en punkt av följande lydelse:

>Rekonstruktion av aktiebolaget Göteborgs handelsbank. I utlåtande den 24

maj 1932, nr 53, hemställde bankoutskottet, att riksdagen, i anledning av

Kungl. Maj :,ts i proposition nr 248 i sådant hänseende framlagda förslag,

måtte bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ställa till Kungl. Maj:ts

förfogande ett belopp av 30 miljoner kronor att i enlighet med vad av föredragande

departementschefen till statsrådsprotokollet över finansärenden för

den 31 mars 1932 föreslagits och med iakttagande av vad utskottet i nämnda

utlåtande anfört användas för lämnande av stöd åt svenska kreditinrättningar,

som på grund av rådande krisläge kunde befinnas vara i behov därav.

Riksdagen biföll utskottets hemställan med ett par smärre jämkningar i utskottets

motivering.

Riksdagens beslut innebar, att Kungl. Maj:t skulle äga att under den tid

av år 1932, då riksdagen ej vore samlad, bevilja stöd åt kreditföretag på villkor,

som Kungl. Majit, efter hörande av fullmäktige i riksbanken och i riks
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

BankoutsTcottets utlåtande Nr 31.

19

gäldskontoret, skulle äga bestämma inom ramen av de huvudgrunder, som

fastställts av riksdagen.

Innan bankoutskottet avgav utlåtande i ämnet, inhämtade utskottet av sakkunniga

personer muntliga redogörelser beträffande ställningen för de särskilda

kreditinrättningar, vilka kunde tänkas bliva i behov av stöd från statens

sida med anlitande av nyss angivna medel.

Bland dessa kreditföretag befann sig jämväl aktiebolaget Göteborgs handelsbank.

Beträffande denna bank inhämtade bankoutskottet bland annat av

representanter för aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 — vilket sistnämnda

bolag genom ett dotterbolag är ägare till inemot halva antalet aktier i bankbolaget

— upplysningar rörande bankens ställning, varvid jämväl meddelades

beräkningar rörande storleken av förefintligt avskrivningsbehov samt fördelningen

av ifrågasatta avskrivningar på särskilda större engagemang m. m.

Genom beslut den 13 december 1932 har Kungl. Majit, efter en av aktiebolaget

Göteborgs handelsbank gjord ansökning, över vilken tillstyrkande utlåtanden

avgivits av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, bankoch

fondinspektionen samt styrelsen för aktiebolaget Kreditkassan av år 1922,

anvisat medel för stöd åt banken genom beredande av tillskott för återställande

av dess grundfond.

Av upplysningar, som utskottet inhämtat, synes framgå, att den rekonstruktion

av aktiebolaget Göteborgs handelsbank, som numera genomförts under

statens sålunda lämnade medverkan, såväl med avseende å beloppet av de

totala avskrivningarna som i fråga örn gjorda avskrivningars fördelning på

olika engagemang avsevärt skiljer sig från de förslag beträffande sanering

av banken, vilka skisserades inför 1932 års bankoutskott. Det har emellertid

icke varit bankoutskottet möjligt att av de till grund för Kungl. Maj :ts

beslut liggande handlingarna eller av den utredning i övrigt, som stått utskottet

till buds, bilda sig en tillförlitlig uppfattning angående den genomförda

rekonstruktionen av banken.

Detta förhållande har utskottet velat bringa till riksdagens kännedom; vilket

utskottet härigenom får för riksdagen

anmäla.»;

dels och av herr Paulsen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.