Banicoutskottets utlåtande Nr 81
1933-04-27 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1933:31, Banicoutskottets utlåtande Nr 81
Dokumentets text
Banicoutskottets utlåtande Nr 81.
11
Nr 31.
Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1933 kl. 5 e. m.
Utlåtande, angående verkställd granskning av riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning.
För den granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, som åligger
innevarande års riksdags bankoutskott, har utskottet tagit del av dels
de allmänna protokoll och protokoll över låneärenden, som blivit förda hos
fullmäktige i riksgäldskontoret från och med den 11 januari 1932, intill vilken
dag ansvarsfrihet tillerkänts fullmäktige för deras i protokollen antecknade
beslut och åtgärder, till och med den 9 januari 1933, dels den av riksdagens
år 1932 församlade revisorer avgivna berättelsen örn granskning av riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning för tiden 1 juli 1931—30 juni 1932,
dels ock fullmäktiges med utskottets memorial nr 2 överlämnade, till 1933 års
riksdag avgivna berättelse.
Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag, får utskottet avgiva
berättelse över den verkställda granskningen.
1 :o.
Upplåtelse ay lokaler i riksdagshuset. Revisorerna hava i sin förenämnda berättelse
(sid. 45—46) efter en redogörelse för det tillvägagångssätt, som tilllämpats
vid upplåtelse av lokaler i riksdagshuset för kongresser och sammanträden
m. m., uttalat, att detta tillvägagångssätt synts revisorerna mindre tillfredsställande,
då någon kontroll från fullmäktiges sida över de påförda kostnaderna
icke förekomme. Med den omfattning, i vilken upplåtelse av ifrågavarande
lokaler ägde rum, syntes det revisorerna påkallat att ersättningen för
kostnader i samband med upplåtelsen i varje särskilt fall bestämdes av fullmäktige
samt att i övrigt enhetliga och mera ingående bestämmelser utfärdades
i förevarande avseende. Härvid syntes böra övervägas, huruvida icke åtminstone
i vissa fall ersättning jämväl borde utgå för täckande av kostnaderna
för lokalernas uppvärmning och belysning. Vidare syntes enligt revisorernas
mening föreskrifter böra meddelas angående uppbörd och redovisning
av inflytande ersättningsmedel. För möjliggörande av kontroll borde desamma
upptagas till redovisning i riksgäldskontorets räkenskaper.
Med anledning av revisorernas uttalande hava fullmäktige i riksgäldskontoret
i skrivelse den 22 december 1932 — vilken skrivelse återgivits i anslutning
till den tryckta revisionsberättelsen (sid. 54—58) — förklarat sig komma
att i enlighet med revisorernas önskan, så snart ske kan, utfärda erforderliga
föreskrifter beträffande ifrågavarande lokalupplåtelser samt uppbörd
och redovisning av inflytande ersättningsbelopp.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr SI.
Utskottet.
Med hänsyn till vad fullmäktige sålunda meddelat har utskottet utan eget
yttrande i ämnet ansett sig endast böra vad i detta ärende förekommit för riksdagen
omförmäla.
2:o.
Emissionen av 1931 års premielån. Revisorerna hava vidare i sin förenämnda
berättelse (sid. 46—52) framställt anmärkningar mot vissa åtgärder från
riksgäldskontorets sida i samband med emissionen av 1931 års premielån. Revisorerna
hava härvid — efter en ingående utredning i ärendet — särskilt påtalat,
att riksgäldskontoret, som tilldelat postverket en viss post obligationer
av nämnda lån för utbyte och försäljning, sedermera mot postverkets egen
önskan fråntagit detsamma en avsevärd del av nämnda obligationspost och i
stället i ungefär motsvarande grad ökat tilldelningen av obligationer till vissa
enskilda förmedlare, nämligen firman Åhlén & Holm, firman Albert Bonnier
och aktiebolaget Nordiska kompaniet. Denna åtgärd hade — påpeka revisorerna
— vidtagits, ehuru vederbörande inom riksgäldskontoret med de erfarenheter,
som vid emissionen av 1923 års premielån vunnits i fråga örn möjligheterna
att med postverkets hjälp omsätta obligationer av ifrågavarande
slag, haft skälig anledning att vänta det bästa resultat av postverkets medverkan
vid den nya emissionen och ehuru denna medverkan kunnat i detta
fall ske mot fördelaktigare villkor med avseende på provisionens storlek än
beträffande de enskilda firmor, som anlitats som förmedlare.
Ytterligare hava revisorerna funnit anmärkningsvärt, att de kontrakt, som
avslutats mellan riksgäldskontoret och förenämnda tre enskilda förmedlare,
icke blivit underställda fullmäktiges prövning, vilket icke heller varit fallet
med de jämkningar i kontraktens bestämmelser, som sedermera förekommit.
Revisorerna beteckna härjämte såsom anmärkningsvärt, att vederbörande
inom riksgäldskontoret icke gentemot berörda enskilda firmor upprätthållit
de ingångna kontraktens föreskrifter i fråga örn likvidernas fullgörande. Under
det att övriga förmedlare avfordrats slutredovisning till omkring den 1
augusti 1931, hade de omtalade firmorna i strid mot kontraktens bestämmelser
medgivits anstånd i ett par av fallen med större delen av hela likviden och i
ett fall med omkring hälften av densamma till inemot slutet av juni 1932.
Med anledning av revisorernas förenämnda uttalanden hava fullmäktige i
riksgäldskontoret i sin ovanberörda skrivelse framhållit (sid. 55—58), bland
annat, att åtgärden att från postverket återfordra en del av de premieobligationer,
som överlämnats dit för utbyte och försäljning, icke haft något direkt
samband med de kontrakt, som upprättats med de ifrågavarande enskilda förmedlarna
angående överlämnande till dem av visst belopp obligationer, enär
detta belopp redan tidigare reserverats för dessa förmedlares räkning. Då
riksgäldskontoret återfordrat ifrågavarande obligationer, hade postverket förfogat
över ett så stort belopp oredovisade obligationer — ej mindre än 20,5
miljoner kronor att det förefallit ovisst, om samtliga dessa kunde inom rim
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
13
lig tid genom postverkets försorg placeras genom utbyte eller kontantförsäljning.
Att riksgäldskontoret från postverket återtagit en mindre del av dess
oredovisade obligationsinnehav måste enligt fullmäktiges uppfattning anses
vara fullt försvarbart.
Med avseende å revisorernas anmärkning att de med ifrågavarande förmedlare
ingångna kontrakten och däri sedermera vidtagna jämkningar icke underställts
fullmäktiges prövning hava fullmäktige framhållit, att här vore fråga
örn verkställighetsåtgärder, som det jämlikt § 9 i reglementet för riksgäldskontoret
ålegat deputerade att ombesörja, detta så mycket hellre som deputerade
av fullmäktige bemyndigats att meddela de närmare föreskrifter beträffande
utbyte och försäljning av här ifrågavarande obligationer, som kunde
befinnas erforderliga.
Det av revisorerna anmärkta förhållandet, att tiden för de av ifrågavarande
förmedlare övertagna obligationernas likviderande och utlämnande framflyttats,
anse fullmäktige hava varit till fördel för riksgäldskontoret, som därigenom
fått under längre tid än avsett uppbära ränta å de oguldna beloppen.
I anslutning till sina sålunda gjorda erinringar mot revisorernas påpekanden
hava fullmäktige uttalat önskvärdheten av, att revisorerna icke måtte meddela
detaljer, vilka ur synpunkten av riksgäldskontorets verksamhet ej lämpligen
borde offentliggöras, samt att de därför måtte mera samråda med fullmäktiges
deputerade än vad här varit fallet. Detta påpekande gällde i särskild
grad uppgifter i fullmäktiges låneprotokoll, där revisorerna hämtat vissa sakuppgifter.
Detta protokoll vore nämligen ej avsett för offentligheten och åtnjöte
fördenskull skydd enligt tryckfrihetsförordningen.
Enligt utskottets mening är det angeläget, att postverkets omfattande organisation
i största möjliga utsträckning utnyttjas för genomförandet av lånetransaktioner
av här ifrågavarande art. I den mån det anses erforderligt att
jämväl anlita medverkan av enskilda företag, bör självfallet tillses, att villkoren
för denna medverkan bliva för staten så fördelaktiga som möjligt. Då utskottet
ansett sig kunna utgå från att, med anledning av vad revisorerna anfört, nu
angivna synpunkter komma att vid framtida emissioner av premielån beaktas,
har utskottet funnit vad i ärendet förekommit icke påkalla vidare uttalande
från utskottets sida.
Med anledning av vad fullmäktige anfört i fråga örn offentliggörande av
uppgifter ur fullmäktiges låneprotokoll vill utskottet för sin del framhålla,
att det måste anses ligga inom revisorernas — liksom inom bankoutskottets
— befogenhet att pröva, i vad mån innehållet i detta protokoll bör och utan
skada för riksgäldskontoret kan yppas, en ståndpunkt, som jämväl synes överensstämma
med hittills tillämpad praxis. Enligt utskottets mening kan någon
berättigad erinran icke riktas mot revisorerna för det sätt, på vilket de i här
förevarande ärende förfarit.
Vad i detta ärende förekommit har utskottet velat för riksdagen
Utskottet.
omförmäla.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
Utskottet.
3:o.
Vissa i riksgäldskontoret förövade tillgrepp. Vid läsningen av fullmäktiges
protokoll över låneärenden för den 26 maj 1932 har utskottet inhämtat,
att fullmäktiges vice ordförande i december 1931 under hand meddelat fullmäktige,
att i riksgäldskontorets statsskuldboksavdelning upptäckts, att tillgrepp
av obligationer och penningar ägt rum i ett antal fall. Såsom skyldig
till tillgreppen hade misstänkts en såsom biträde vid konverteringen av 1921
års premieobligationslån i riksgäldskontoret anställd extra tjänsteman. Vid
anställda förhör hade denne jämväl erkänt, att han vid olika tillfällen under
tiden från den 1 september till slutet av november 1931 tillgripit och förskingrat
dels svenska statens premieobligationer av år 1931, dels ock penningar,
allt till ett belopp av sammanlagt 4,401 kronor 83 öre. Till ersättande
av den för riksgäldskontoret genom tillgreppen uppkomna förlusten
hade omedelbart i penningar inbetalats av tjänstemannen 700 kronor och av
hans fader 2,500 kronor. Den senare hade därjämte samtidigt avlämnat en
förbindelse att före den 1 juli 1932 inbetala återstoden och till säkerhet härför
pantsatt honom tillhöriga svenska statens premieobligationer till motsvarande
belopp. På grund härav hade fullmäktige ansett annan åtgärd ej böra
mot tjänstemannen i fråga vidtagas än att han skulle omedelbart skiljas från
sin anställning i riksgäldskontoret. I enlighet härmed hade han entledigats
den 15 december 1931.
Av sagda protokoll inhämtas vidare, att tjänstemannen i fråga under mars
1932 blivit häktad för tjuvnads- och bedrägeribrott, som av honom förövats
efter entledigandet från anställningen i riksgäldskontoret. Därvid hade hos
honom anträffats pantkvitton rörande ett antal svenska statens premieobligationer,
och vid förhör angående åtkomsten av desamma hade han erkänt de
av honom förövade tillgreppen i riksgäldskontoret. Vid rannsakning inför
Stockholms rådhusrätt hade allmänna åklagaren med anledning därav yrkat
ansvar på den häktade jämväl för dessa tillgrepp. Såsom målsägare hade
riksgäldskontoret erhållit kallelse att inställa sig vid rannsakningen, och riksgäldskontoret
hade därvid genom sitt ombud i målet tillkännagivit, att riksgäldskontoret
med anledning av vad som förekommit för sin del icke förde
någon talan mot den tilltalade. Genom utslag den 19 mars 1932 hade Stockholms
rådhusrätt ådömt denne straff för bland annat ovan omförmälda tillgrepp
och förskingringar i riksgäldskontoret.
Enligt utskottets uppfattning är det anmärkningsvärt, att fullmäktige icke
omedelbart efter upptäckten av ovanberörda inom riksgäldskontoret förövade
brott föranstaltat örn åtal för desamma. Utskottet har ansett sig icke kunna
underlåta att, med tillkännagivande av denna uppfattning, vad i detta ärende
förekommit för riksdagen
omförmäla.
Bankoutshottets utlåtande Nr 31.
15
4:o.
Lån till Skandinaviska kreditaktiebolaget. Med bifall till vad bankoutskottet
i utlåtande nr 22 hemställt beslöt 1932 års riksdag, i anledning av Kungl.
Maj :ts i proposition nr 248 gjorda framställning, bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret
att, för beredande av stöd åt Skandinaviska kreditaktiebolaget,
å statens vägnar teckna och erlägga likvid för förlagsbevis i kreditaktiebolaget
till belopp av 100 miljoner kronor ävensom lämna samma bolag lån intill sammanlagt
belopp av 115 miljoner kronor, allt på i huvudsak vissa av riksdagen
fastställda villkor. Nämnda villkor inneburo i fråga örn förlagslånet bland annat,
att förlagsbevisen å tillhopa 100 miljoner kronor skulle löpa med öVs procent
ränta och att lånet, vilket skulle vara till fullo inlöst senast den 15 juni
1940, skulle hava samma rätt som bankens 5J/2 procent förlagslån av år 1925.
Beträffande lånet å intill 115 miljoner kronor innefattade de av riksdagen fastställda
villkoren bland annat, att ränta skulle utgå efter en räntefot, som med
en procent överstege riksbankens officiella diskonto för växlar på högst tre månader,
dock lägst efter 572 procent, att för lånet skulle pantförskrivas vissa
förbindelser, som vid beslutets fattande voro belånade i riksbanken, eller andra
likvärdiga förbindelser å motsvarande belopp med tillhörande säkerhet samt
att lånet skulle vara amorteringsfritt under åren 1932 och 1933 men därefter
amorteras med en tiondel årligen av ursprungliga beloppet.
Enligt riksdagens beslut skulle de angivna lånebeloppen utbetalas under
villkor, att ett antal svenska affärsbanker på depositions- eller kapitalräkning
hos Skandinaviska kreditaktiebolaget insatte ett belopp av tillhopa 40 miljoner
kronor, bundet på ett år, varvid förutsättningen skulle vara, att minst
halva beloppet komme att kvarstå ytterligare ett år.
I samband med sitt beslut örn ifrågavarande stödaktion uttalade riksdagen
att, innan beslut från Kungl. Maj:ts sida meddelades angående utbetalande
av de omförmälda lånebeloppen, i fråga örn de närmare villkoren för försträckningarna
borde föreligga ett mellan riksgäldskontoret och Skandinaviska kreditaktiebolaget
upprättat avtal av beskaffenhet att kunna av Kungl. Maj:t
godkännas.
Avtal angående ifrågavarande lån har den 7 april 1932 ingåtts mellan fullmäktige
i riksgäldskontoret och Skandinaviska kreditaktiebolaget. Avtalet
har den 8 i samma månad godkänts av Kungl. Maj :t.
Enligt nämnda avtal beviljade riksgäldskontoret kreditaktiebolaget ett lån
å 100 miljoner kronor mot av bolaget utfärdade förlagsbevis, löpande med
5 V2 procent årlig ränta och förfallande till betalning den 15 juni 1940. Förlagsbevisen
skulle dateras i april 1932 och åtföljas av 16 st. halvårsvis
den 15 juni och den 15 december förfallande räntekuponger, av vilka
den första förfölle den 15 december 1932. Bolaget skulle avlamna
särskild förbindelse, förfallande den 15 juni 1932, å per sistnämnda dag
upplupen ränta. Bevisen skulle utställas i valörer, som bestämdes av riksgäldskontoret
i samråd med bolaget. Bevisen skulle äga samma rätt till be
-
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
talning ur bolagets tillgångar som förlagsbevis, tillhörande det av bolaget år
1925 utgivna förlagslånet. Förlagsbevisen finge, i den mån riksgäldskontoret
så funne lämpligt, av kontoret försäljas. Bolaget vore berättigat att när som
helst till pari övertaga de förlagsbevis, som befunne sig i riksgäldskontorets
ägo, eller större eller mindre poster av dessa. Därest avbetalning verkställdes
å bolagets förlagslån av år 1925, skulle samtidigt utan särskild anfordran
inlösas minst samma belopp av de 1932 års förlagsbevis, som då alltjämt tillhörde
riksgäldskontoret.
Enligt avtalet skulle vidare, samtidigt med övertagande av förlagsbevisen,
riksgäldskontoret bevilja bolaget mot avlämnande av vederbörlig skuldförbindelse
ett lån å 114.7 miljoner kronor. Å detta lån skulle utgå ränta enligt
vad förut angivits. Det skulle åligga bolaget att, såsom säkerhet för lånet,
till riksgäldskontoret avlämna följande vid avtalets ingående i riksbanken belånade
växlar, nämligen
a) tjugu växlar, utställda av Ivar Kreugers stärbhus och accepterade av
Svenska tändsticksaktiebolaget, lydande å tillhopa 20,000,000 kronor;
b) tjugu växlar, utställda av Ivar Kreuger och accepterade av aktiebolaget
Kreuger & Toll, lydande å tillhopa 20,000,000 kronor;
c) trettioen växlar, utställda av Ivar Kreuger och accepterade av aktiebolaget
Kreuger & Toll, lydande å tillhopa 30,575,000 kronor; samt
d) fyrtiofem växlar, utställda av Ivar Kreugers stärbhus och accepterade
av Svenska tändsticksaktiebolaget, lydande å tillhopa 44,125,000 kronor.
De här ovan under a) och b) omförmälda växlarna skulle vara åtföljda av
hypotek av aktier å nominellt 39,375,650 kronor i Bolidens gruvaktiebolag.
Med de under c) och d) omförmälda växlarna skulle såsom hypotek följa respektive
nominellt 11,500,000 dollars och nominellt 17,500,000 dollars Tyska
rikets 6 % obligationer av år 1930.
Nu omförmälda aktier och obligationer skulle enligt avtalet gälla som gemensam
säkerhet för hela ifrågavarande lån å 114.7 miljoner kronor i den omfattning,
vari kreditaktiebolaget enligt till bolaget gjorda förskrivningar lagligen
ägde förfoga över samma pantsäkerheter. Dessa förskrivningar skulle
överlämnas till riksgäldskontoret, försedda med vederbörliga överlåtelser.
Till riksgäldsfullmäktiges protokoll över låneärenden för den 21 april 1932
har antecknats, att Skandinaviska kreditaktiebolaget den 19 i samma månad
till riksgäldskontoret överlämnat i avtalet omförmälda förlagsbevis å 100 miljoner
kronor samt skuldförbindelse för lånet å 114.7 miljoner kronor ävensom
att de handlingar i övrigt, som enligt kontraktet erfordrades för stödaktionens
genomförande, blivit upprättade och sistnämnda dag avlämnade till riksgäldskontoret.
I skrivelse samma dag hade kreditbolaget vidare meddelat,
att bolaget genom insättning på kapital- eller depositionsräkning från ett antal
svenska affärsbanker i enlighet med vad i kontraktet förutsatts mottagit
ett belopp av 40 miljoner kronor. Sedan till chefen för finansdepartementet
avlåtits meddelande, att från riksgäldskontorets sida intet funnes att erinra
mot att Kungl. Majit, på sätt i riksdagens skrivelse i ämnet förutsatts, meddelade
beslut angående utbetalning av de bolaget beviljade lånebeloppen, hade
B anie out skottets utlåtande Nr 31.
17
Kungl. Majit genom beslut samma den 19 april 1932 förklarat att, såvitt på
Kungl. Majit ankomme, hinder icke mötte mot utbetalande till Skandinaviska
kreditaktiebolaget av ifrågavarande lånebelopp. Sedan Kungl. Majits brev
i ämnet påföljande dag kommit riksgäldskontoret till handa, hade transaktionen
samma dag genomförts genom förmedling av riksbanken, som ställt härför
erforderliga medel till förfogande mot erhållande av två av riksgäldskontoret
till riksbanken utfärdade statsskuldförbindelser å respektive 100 miljoner
kronor och 114.7 miljoner kronor.
Vad sålunda förekommit till genomförande av riksdagens beslut angående
stöd åt Skandinaviska kreditaktiebolaget har utskottet ansett böra bringas till
riksdagens kännedom; vilket utskottet härigenom får för riksdagen
anmäla.
5 :o.
Åtgärder i fråga om riksbyggnaderna å Helgeandsholmen. Enligt gällande
reglementen för riksbanken och riksgäldskontoret äga fullmäktige i dessa båda
verk att gemensamt bland annat vidtaga de åtgärder, som erfordras för utförande
av riksdagens beslut i fråga örn nya byggnader för riksdagen m. m.
och riksbanken, allt i överensstämmelse med de närmare föreskrifter, som i
särskilda skrivelser den 11 och 12 maj 1888 och den 6 april 1906 blivit av
riksdagen meddelade.
Några gemensamma sammanträden mellan bemälda fullmäktige för utförande
av ifrågavarande uppdrag hava, enligt vad utskottet inhämtat, icke ägt
rum under den tid, utskottets granskning omfattat; vilket utskottet härmed
får för riksdagen
anmäla.
6 io.
Protokoll och berättelser. Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser
har utskottet i övrigt icke funnit något förhållande, som påkallat
särskilt yttrande från utskottets sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.
7 io.
Ansvarsfrihet. Revisorerna hava i sin berättelse anmält, att revisorerna för
sin del tillstyrkte, att ansvarsfrihet måtte beviljas fullmäktige i riksgäldskontoret
för den tid, revisionen omfattat.
I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen
vill utskottet meddela, att med avseende på riksgäldskontorets ställning
och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet ej funnit
anledning till erinran i annat avseende än vad förut blivit anfört samt att
utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 8 sami. Nr 30—32.
2
18
Banlcoutskottets utlåtande Nr 81.
Utskottet hemställer alltså,
att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas ansvarsfrihet
ej mindre för den av riksdagens år 1932 församlade revisorer
granskade förvaltningen av riksgäldskontoret under
tiden 1 juli 1931—30 juni 1932 än även för alla beslut och
åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges protokoll från
och med den 11 januari 1932 till och med den 9 januari innevarande
år.
Stockholm den 27 april 1933.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 30.
Reservationer
vid punkten 6:o (ang. protokoll och berättelser):
dels av herrar Lindgren och Stendahl, som ansett, att i utskottets utlåtande
jämväl bort inflyta en punkt av följande lydelse:
>Rekonstruktion av aktiebolaget Göteborgs handelsbank. I utlåtande den 24
maj 1932, nr 53, hemställde bankoutskottet, att riksdagen, i anledning av
Kungl. Maj :,ts i proposition nr 248 i sådant hänseende framlagda förslag,
måtte bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ställa till Kungl. Maj:ts
förfogande ett belopp av 30 miljoner kronor att i enlighet med vad av föredragande
departementschefen till statsrådsprotokollet över finansärenden för
den 31 mars 1932 föreslagits och med iakttagande av vad utskottet i nämnda
utlåtande anfört användas för lämnande av stöd åt svenska kreditinrättningar,
som på grund av rådande krisläge kunde befinnas vara i behov därav.
Riksdagen biföll utskottets hemställan med ett par smärre jämkningar i utskottets
motivering.
Riksdagens beslut innebar, att Kungl. Maj:t skulle äga att under den tid
av år 1932, då riksdagen ej vore samlad, bevilja stöd åt kreditföretag på villkor,
som Kungl. Majit, efter hörande av fullmäktige i riksbanken och i riks
-
BankoutsTcottets utlåtande Nr 31.
19
gäldskontoret, skulle äga bestämma inom ramen av de huvudgrunder, som
fastställts av riksdagen.
Innan bankoutskottet avgav utlåtande i ämnet, inhämtade utskottet av sakkunniga
personer muntliga redogörelser beträffande ställningen för de särskilda
kreditinrättningar, vilka kunde tänkas bliva i behov av stöd från statens
sida med anlitande av nyss angivna medel.
Bland dessa kreditföretag befann sig jämväl aktiebolaget Göteborgs handelsbank.
Beträffande denna bank inhämtade bankoutskottet bland annat av
representanter för aktiebolaget Kreditkassan av år 1922 — vilket sistnämnda
bolag genom ett dotterbolag är ägare till inemot halva antalet aktier i bankbolaget
— upplysningar rörande bankens ställning, varvid jämväl meddelades
beräkningar rörande storleken av förefintligt avskrivningsbehov samt fördelningen
av ifrågasatta avskrivningar på särskilda större engagemang m. m.
Genom beslut den 13 december 1932 har Kungl. Majit, efter en av aktiebolaget
Göteborgs handelsbank gjord ansökning, över vilken tillstyrkande utlåtanden
avgivits av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, bankoch
fondinspektionen samt styrelsen för aktiebolaget Kreditkassan av år 1922,
anvisat medel för stöd åt banken genom beredande av tillskott för återställande
av dess grundfond.
Av upplysningar, som utskottet inhämtat, synes framgå, att den rekonstruktion
av aktiebolaget Göteborgs handelsbank, som numera genomförts under
statens sålunda lämnade medverkan, såväl med avseende å beloppet av de
totala avskrivningarna som i fråga örn gjorda avskrivningars fördelning på
olika engagemang avsevärt skiljer sig från de förslag beträffande sanering
av banken, vilka skisserades inför 1932 års bankoutskott. Det har emellertid
icke varit bankoutskottet möjligt att av de till grund för Kungl. Maj :ts
beslut liggande handlingarna eller av den utredning i övrigt, som stått utskottet
till buds, bilda sig en tillförlitlig uppfattning angående den genomförda
rekonstruktionen av banken.
Detta förhållande har utskottet velat bringa till riksdagens kännedom; vilket
utskottet härigenom får för riksdagen
anmäla.»;
dels och av herr Paulsen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.