Sök i Ratio Lex

Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd, att utgå av affärsdrivande verks medel m. m. Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande propositioner och motioner. l:o. Telefondirektören Anders Lignell

1933-05-16 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1933:35, Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd, att utgå av affärsdrivande verks medel m. m. Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande propositioner och motioner. l:o. Telefondirektören Anders Lignell

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 19113 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar angående pensioner

och understöd, att utgå av af färsdrivande verks medel m. m.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till

utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd, att

utgå av affärsdrivande verks medel m. m.

Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får

utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till

vederbörande propositioner och motioner.

l:o.

Telefondirektören Anders Lignell (tilläggspension). I en den 17 mars

1933 dagtecknad proposition nr 230 har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att telefondirektören

i Stockholm Anders Lignell må från och med dagen näst efter den, då

han avgår ur tjänst, under sin återstående livstid av telegrafverkets medel

uppbära —- utöver honom författningsenligt tillkommande pension —

en tilläggspension till sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånen

kommer att uppgå till 7,000 kronor för år.

Av handlingarna i ärendet inhämtas:

Lignell är född den 28 augusti 1866 och uppnår alltså 67 års ålder under

loppet av augusti månad 1933. Efter att från sitt inträde i telegrafverkets

tjänst år 1885 hava innehaft skilda befattningar inom verket blev

Lignell av telegrafstyrelsen förordnad att från och med den 1 januari

1919 uppehålla telefondirektörstjänsten i Stockholm, vilken befattnings

konstituerade innehavare från och med den 1 november 1918 varit av

Kungl. Ma.j:t förordnad att tills vidare vara överingenjör och chef för

Stockholms telefonanläggningar. Från oell med den 1 juli 1920 blev Lignell

av Kungl. Majit konstituerad till trafikdirektör vid telegrafverket.

Förordnandet såsom telefondirektör innehades dock fortfarande av Lignell

till och med den 30 juni 1925. Ordinarie innehavaren av sistnämnda

tjänst, vilkens förordnande såsom överingenjör ävenledes fortgått, avgick

med pension den 1 juni 1925. Till följd av beslut vid 1925 års riksdag blev

telefondirektörstjänsten i Stockholm från och med den 1 juli 1925 ornhilB

i hang till riksdagens protokoll 193.1. S sami. Nr .‘lä.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

dad från tjänst, som tillsättes medelst konstitutorial, till sådan tjänst, som

omförmäles i 5 § avlöningsreglementet för kommunikationsverken och som

tillsättes av Kungl. Majit genom förordnande på viss tid. Jämlikt Kungl.

Majlis brev den 22 maj 1925 förordnades Lignell att vara telefondirektör

i Stockholm för en tid av sex år, räknat från och med den 1 juli 1925. Detta

förordnande har jämlikt brev den 29 maj 1931 förnyats att gälla tiden

från och med den 1 juli 1931 till och med den 31 augusti 1933.

Enligt 13 § pensionslagen för kommunikationsverken utgör pensionsunderlaget

för den förordnandetjänst, som Lignell nu innehar, 7,000 kronor.

För erhållande av pension till detta belopp kräves jämlikt 14 §■

1 morn., att förordnandet å tjänsten skall hava fortgått minst tolv år.

Kungl. Majits förslag innebär, att Lignell, som vid sin avgång ur tjänst

icke kan räkna längre tjänstetid i sin förordnandebefattning än något

över 8 år och författningsenligt är berättigad till trafikdirektörs pension,

utgörande 6,684 kronor, skulle komma i åtnjutande av samma pensionsbelopp,

som skulle till honom utgått, därest förordnandet å tjänsten

fortgått i minst 12 år, eller 7,000 kronor för år.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Majits förslag,

hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande

proposition.

2io.

Gårdskarlen vid posthuset i Hälsingborg Jöns Olsson. I en den 17

mars 1933 dagtecknad proposition nr 231 har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva,

att gårdskarlen vid posthuset i Hälsingborg Jöns Olsson må från och med

månaden näst efter den, varunder han frånträder sin anställning vid

postverket, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av

708 kronor, att utgå av postmedel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Olsson är född den 15 mars 1858;

att han från och med den 1 september 1912 varit eldare och gårdskarl

vid posthuset i Hälsingborg samt från och med den 1 april 1921 tillika

varit gårdskarl vid en intill posthuset belägen, av postverket från sistnämnda

tidpunkt förvärvad fastighet;

att med dessa sysslor varit förenade ytterligare en del åligganden, såsom

att i postverkets fastigheter verkställa vissa reparationsarbeten, att

ombesörja rengöring av vissa postverkets åkdon m. m.;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoulskottets utlåtande Nr 35.

3

att Olsson därjämte under åren 1911—1929 varit entreprenör för posttransporterna

i Hälsingborg;

att lians uppdrag som gårdskarl och eldare m. m. krävt, före år 1924

omkring 6 timmars arbete för dag samt från och med sistnämnda år omkring

8 timmars arbete för dag;

samt att Olsson såsom gårdskarl och eldare uppburit ersättning av postmedel,

som för de tio senaste åren utgått med följande belopp, nämligen

år 1923 med 1,080 kronor, år 1924 med 1,245 kronor, vart och ett av åren

1925—1928 med 1,740 kronor, år 1929 med 1,815 kronor samt vart och ett

av åren 1930—1932 med 2,640 kronor, å vilka belopp dyrtidstillägg ej utgått.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

3:o.

Städerskan vid postkontoret i Avesta Amanda Karolina Fröding, född

Larsson. I punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att städerskan vid postkontoret i Avesta

Amanda Karolina Fröding, född Larsson, må från och med månaden

näst efter den, då hon lämnar sin anställning vid nämnda postkontor,

under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 300 kronor,

att utgå av postmedel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Fröding är född den 6 december 1874;

att hon är änka;

att hon varit anställd såsom städerska vid postkontoret i Avesta sedan

den 1 september 1911;

att hon varit sysselsatt med städningen omkring 3 V2 timmar örn dagen;

att hennes ersättning för städningsarbetet sedan den 1 oktober 1920 utgjort

480 kronor för år, varå dyrtidstillägg icke utgått;

samt att hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom numera är varaktigt

nedsatt till 1/3 eller mindre av den för fullt arbetsför person normala

arbetsförmågan.

Ehuru ifrågavarande anställning icke krävt en arbetstid av normal

omfattning, har utskottet icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts

förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts föreva
rande

framställning.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

4:o.

Utskottet.

Förra städerskan hos vattenfallsstyrelsen Allda Maria Kullman. I

punkten 3 av samma proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

medgiva, att förra städerskan hos vattenfallsstyrelsen Allda Maria Kullman

må från och med månaden näst efter den, varunder hon lämnat

sin anställning hos vattenfallsstyrelsen, under sin återstående livstid

uppbära en årlig pension av 408 kronor, att utgå av statens vattenfallsverks

medel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Kullman är född den 9 oktober 1864;

att hon var anställd såsom städerska hos vattenfallsstyrelsen från februari

1918 till och med den 26 augusti 1932, då hon på grund av sjukdom

och ålderdomssvaghet måste lämna sin anställning hos styrelsen;

att hennes arbetstid hos styrelsen i medeltal omfattade omkring 110

timmar i månaden;

att Kullmans ersättning för det av henne utförda städningsarbetet från

och med den 1 juli 1925 utgick med omkring 1,000 kronor för år;

ävensom att hon saknar egna medel samt underhåll och vård av annan

person.

Av den föreliggande utredningen framgår, att Kullman vid anställningens

början uppnått en levnadsålder av över 53 år och att hennes

anställningstid understiger 15 år. Vid nu angivna förhållanden och då

därjämte det arbete, hon haft att utföra, icke krävt en arbetstid av normal

omfattning, har utskottet icke funnit skäl förorda att pension av

statsmedel i detta fall beviljas. Med framhållande, att pensionering hittills

under liknande förhållanden icke plägat ske, får utskottet sålunda

avstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag och hemställa,

att Kungl. Majlis förevarande framställning icke

må av riksdagen bifallas.

5:o.

Arbetaren vid Trollhätte kanalverk Karl Johan Isaksson. Under

punkten 4 av förevarande proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen

medgiva, att arbetaren vid Trollhätte kanalverk Karl Johan Isaksson

må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning,

under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 612

kronor, att utgå av statens vattenfallsverks medel.

Av handlingarna i äreudet inhämtas,

att Isaksson är född den 30 januari 1862;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35. 5

att lian varit anställd såsom diversearbetare vid Trollhätte kanalverk

i en följd sedan den 8 november 1915;

att han under de sista 5 åren tjänstgjort såsom nattvakt;

att hans sammanlagda arbetsinkomst under år 1931 uppgick till 2,050

kronor;

att han enligt för honom utfärdat läkarintyg lider av åderförkalkning,

vilken sjukdom gör honom mindre lämplig att behörigen sköta sitt arbete;

samt att han är medellös.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

6:o.

Förra städerskan hos domänstyrelsen Hulda Kristina Murberg, född

Werner. I punkten 5 föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att

förra städerskan hos domänstyrelsen Hulda Kristina Murberg, född Werner,

må, räknat från och med den 1 januari 1933, under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av 408 kronor, att utgå av statens domäners

fond.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Murberg är född den 3 augusti 1872;

att hon under tiden 1 september 1911—31 december 1931 med biträde av

utav henne anlitad arbetskraft handhaft städningen av domänstyrelsens

lokaler;

att hon varit sysselsatt med städningsarbetet omkring 3 timmar örn

dagen;

att hon — förutom ersättning för de varje vår och höst återkommande

storrengöringarna — för städningens utförande under de senare åren

uppburit tillhopa 5,314 kronor för år, varav hon själv åtnjutit såsom ersättning

för av henne utfört arbete omkring 1,800 kronor för ar;

att hon enligt läkarintyg på grund av sjukdom (kronisk ledreumatism

och kärlförkalkning) är och för framtiden kommer att vara oförmögen

att genom arbete försörja sig;

samt att hon efter sin år 1932 avlidne man åtnjuter pension från civilstatens

änke- och pupillkassa, vilken pension för närvarande uppgår till

belopp av 266 kronor för år jämte dyrtidstillägg.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en motion

11:221 av fru Östlund jämte två av kammarens övriga ledamöter, vari

hemställts, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna änkan Hulda Kristina

Murberg en årlig pension å 350 kronor.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskottet.

" Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Utskottet, som icke velat motsätta sig att pension beviljas i förevaranda

fall, har beträffande pensionsbeloppets storlek icke funnit något att

anmärka mot Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning och i anledning av berörda

motion 11:221, må medgiva, att förra städerskan hos

domänstyrelsen Hulda Kristina Murberg, född Werner,

må, räknat från och med den 1 januari 1933, under

sin återstående livstid uppbära en årlig pension

av 408 kronor, att utgå av statens domäners fond.

7: b.

E. o. kionojägaren Erik Danielsson Almgren. Under punkten 6 av

ifrågavarande proposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva,

att e. o. kronojägaren i Västerdalarnas revir Erik Danielsson Almgren

må fi ån och med dagen näst efter den, då hans förordnande inom

domänverket upphör — dock tidigast från och med den 21 augusti 1933

under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 1,200 kronor,

att utgå av statens domäners fond.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Almgren är född den 20 augusti 1868;

att han under tiden 14 juli 1885—18 januari 1889 varit anställd såsom

soldat vid Dalregementet och under tiden 9 november 1890—31 oktober

1892 tjänstgjort såsom artillerist vid dåvarande Vaxholms artillerikår;

att han under åren 1902—1905 under en tid av sammanlagt 1 år 4 månader

biträtt såsom förman vid dikesundersökningar å kronoparker m. m.;

att han sedan den 30 oktober 1908 oavbrutet tjänstgjort vid domänverket,

till en början såsom extra kronojägare utan lön, från och med den

1 januari 1910 såsom extra kronojägare med lön samt från och med den

1 januari 1921 såsom extra ordinarie kronojägare;

samt att han såsom placerad i tjänstegrupp 5, lönegrupp C, löneklass

VII, i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän vid domänverket sedan

den 1 juli 1929 åtnjutit en månadslön av 235 kronor, motsvarande

en årslön av 2,820 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts föreva
rande

framställning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

8:o.

7

E. o. kronojägaren Per Anton Åberg. Kungl. Majit bär i punkten 7 av

förevarande proposition föreslagit riksdagen medgiva, att e. o. kronojägaren

i Sollefteå revir Per Anton Åberg må från och med dagen

efter den, då hans förordnande inom domänverket upphör, under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av 1,116 kronor, att utgå av statens

domäners fond.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Åberg är född den 1 april 1867;

att han under tiden 1 januari 1903—26 april 1910 innehade förordnande

såsom extra bevakare och i nämnda egenskap fullgjorde effektiv tjänstgöring

under omkring 3 år 4 månader;

att han förordnades till extra kronojägare utan lön den 27 april 1910;

att han innehade förordnande såsom extra kronojägare med arvode

under åren 1912—1920 och därunder var inkallad i tjänstgöring under

omkring 5 månader örn året under vart och ett av åren 1912, 1913 och

1914 samt i en följd från och med den 1 januari 1915;

att han från och med den 1 januari 1921 varit e. o. kronojägare;

att han efter särskilda förordnanden uppehållit kronojägartjänst under

1 månad 8 dagar och förestått en extra bevakningstrakt under sammanlagt

2 år 1 månad 20 dagar;

att han såväl under anställningstiden såsom bevakare som under åren

1898—1902 under olika tider, företrädesvis sommarmånaderna, arbetat såsom

dikare m. m. i domänverkets tjänst;

samt att han såsom placerad i tjänstegrupp 5, lönegrupp C, löneltlass

VII, i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän vid domänverket sedan

den 1 oktober 1929 varit berättigad till en månadslön av 235 kronor, motsvarande

en årslön av 2,820 kronor.

Utskottet får hemställa,

att Kungl. Maj :ts förevarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

9:o.

Förre e. o. kronojägaren Johan Nilsson. I punkten 8 av förevarande

proposition nr 231 föreslår Kungl. Majit slutligen riksdagen medgiva,

att förre e. o. kronojägaren i Pajala revir Johan Nilsson må, räknat

från och med den 1 januari 1932, under sin återstående livstid uppbära

en årlig pension av 252 kronor, att utgå av statens domäners fond.

Med förmälan att delägarna i Pajala, Junosuando och Tärendö socknars

allmänningsskogar beviljat Nilsson en årlig pension av 250 kronor

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

från och med början av år 1930, under förutsättning att domänstyrelsen

beviljade lika stort belopp, har styrelsen hemställt att Nilsson, som under

åtskilliga år fullgjort viss tjänstgöring för statens räkning, måtte

erhålla pension.

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag och

hemställer därför,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

10:o.

Förre postföraren Johan Gustav Myhrberg.! motion 11:31 föreslå herrar

Andersson i Igelboda och Eriksson i Sandby, att riksdagen av postmedel

ville tilldela förre postföraren Johan Gustav Myhrberg ett årligt understöd

av 600 kronor att utgå räknat från den 1 juni 1932 under hans återstående

livstid.

Av föreliggande utredning framgår följande:

Myhrberg, som är född den 23 maj 1860, har enligt avtal med postverket

besörjt postföring med häst och åkdon å linjen Öregrund—Östhammar under

maj månad 1884, å linjen Harg—Östhammar—Öregrund från och nied

den 1 juni 1884 till och med den 30 april 1897 och å linjen Öregrund—

Östhammar från och med den 1 maj 1897 till och med den 31 maj 1926,

eller sammanlagt i 42 år och 1 månad.

Postföringslinjen Öregrund—Östhammar har en längd av 22 km. Postföringen

å denna linje har av Myhrberg bestritts under åren 1897—1899

med 6 turer i veckan, under åren 1900—1911 med 6 turer i veckan under

månaderna september—maj och med 7 turer i veckan under månaderna

juni—augusti samt från och med år 1912 under årets samtliga månader

med 7 turer i veckan. Alltsedan postföringen utökats att omfatta 7 turer

i veckan har Myhrbergs dagliga arbetstid med postföringens bestridande

varierat mellan 61h och 9 1h timmar samt i medeltal uppgått till 81h

timmar —• däri inräknad väntetid i Östhammar av i genomsnitt 3 1h timmar

per dag.

I ersättning för postföringen har till Myhrberg utbetalats:

Förtiden: Lega för tur fram

och ater:

Vs 1897—31/8 1907 (årsersättning 846 kronor) = ........................ kronor 2:71

V, 1907-1917 .................................................................................... » 3: —

1918........................................................................................................ » 6: —

1919—3 i/s 1922 .................................................................................... » 12: —

V g 1922—31/s 1926 ............................................................................ » 10:—.

Sistnämnda ersättning motsvarar 3,650 kronor för år.

För sitt arbete i postverkets tjänst har Myhrberg erhållit gott vitsord.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

9

Beträffande anledningen till att Myhrberg år 1926 frånträdde postförarsysslan

har i motionen anförts, att han övertalats därtill av en firma,

som hade för avsikt att inrätta automobilomnibustrafik å linjen Öregrund

—Östhammar—Gimo, och som för att ekonomiskt säkerställa företaget

önskat övertaga postföringen. Då Myhrberg icke velat gå i vägen för

detta för orten allmännyttiga företag, hade han låtit förmå sig att frånträda

sitt kontrakt med postverket till förmån för firman mot att denna

förband sig att till Myhrberg under sex år eller till den 1 juni 1982 utbetala

viss gottgörelse. Av utredningen framgår, att denna gottgörelse

uppgick till 4 kronor per dag.

Över motionen har utskottet inhämtat utlåtande av geneialpoststyrelsen,

som anfört följande:

Enligt av Kungl. Maj:t i brev till generalpoststyrelsen den 20 juni 1913,

28 juni 1918 och 28 februari 1930 fastställda grunder för åtnjutande av

ärligt understöd gäller, att dylikt understöd kan tilldelas poststationsföreståndare,

lantbrevbärare och lådbrevbärare, som i sådan egenskap

tjänstgjort minst 25 år eller, undantagsvis, under kortare tid, och som

befinnas vara i behov av understöd. Dessa grunder, vilka fastställts

efter riksdagens hörande, medgiva icke tilldelande av understöd åt sådana

postförare, som, utan att verkställa lantbrevbäring, allenast forsla

post direkt mellan två eller flera postanstalter.

Emellertid har riksdagen vid vissa tillfällen beviljat postförare årliga

understöd att utgå av postmedel. Uppgift å samtliga de fall, då understöd

till förutvarande postförare hittills beviljats, återfinnes i bankoutskottets

utlåtande nr 25 vid 1929 års riksdag. I vederbörande bankoutskotts

utlåtanden i dessa understödsärenden (senast vid 1930 års riksdag,

utlåtande nr 31) har i överensstämmelse med generalpoststyrelsens

uppfattning i frågan framhållits, att understöd till förutvarande postförare

endast bör förekomma, då särskilda omständigheter föreligga, såsom

t. ex. skada under tjänstutövning eller synnerligen lång anställningstid

under sällsynt svåra och krävande förhållanden m. m.

Då sådana särskilda omständigheter, som ovan berörts, i nu förevarande

fall icke äro för banden, har generalpoststyrelsen vid prövning av en

utav Myhrberg till styrelsen i juli 1931 ingiven framställning om understöd

funnit densamma icke böra föranleda någon generalpoststyrelsens

åtgärd. Generalpoststyrelsen anser sig på ovan anförda skäl icke heller nu

böra tillstyrka bifall till föreliggande motion.

Därest emellertid riksdagen skulle finna, att Myhrberg bör tillerkännas

understöd, är från generalpoststyrelsens sida intet att erinra vare sig

mot det av motionärerna föreslagna understödsbeloppet, 600 kronor för

år, att utgå från den 1 juni 1932 räknat, eller mot att understödet i fråga

må utgå av postmedel.

Såsom generalpoststyrelsen erinrat, har understöd till postförare —

vilka icke kunna betraktas såsom befattningshavare i postverkets tjänst

— hittills plägat beviljas endast då särskilda omständigheter förelegat,

såsom t. ex. skada under tjänstutövning eller synnerligen lång anställningstid

under sällsynt krävande förhållanden m. m. Enligt utskottets

mening kunna i här förevarande fall icke åberopas omständigheter av

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 3 sami. Nr 33. ''2

Utskottet„

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

<den art, att de utgöra tillräcklig motivering för ett understöd av statsmedel.

Utskottet får därför i likhet med generalpoststyrelsen avstyrka

bifall till motionen.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 31 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

lim.

Förre lantbrevbäraren Karl Johan Bergström. I motion 11:47 föreslå

herrar Fast och Andersson i Löbbo, »att riksdagen måtte bevilja förre lantbrevbäraren

Karl Joban Bergström ett årligt understöd för hans återstående

livstid med ett belopp av 400 kronor eller det belopp som kan prövas

skäligt, att utgå från den 1 augusti 1932 av kungl, postverkets medel».

Av i ärendet verkställd utredning framgår huvudsakligen följande:

Bergström, som är född den 11 juni 1866, har enligt kontrakt med postverket

bestritt gående lantbrevbäring å linjen Nässjö—Blankefall under

tiden 1 augusti 1917—1 augusti 1932. Denna lantbrevbäring omfattade för

tiden till och med den 28 februari 1931 tre turer i veckan fram och åter

på den 12 km. långa linjen Nässjö—Blankefall samt från och med den 1

mars 1931 en tur varje söckendag å ringlinjen Nässjö—Blankefall—Nässjö,

vilken ringlinje har en längd av 22 km.

För bestridandet av det med lantbrevbäringen förenade arbetet beräknas

hava åtgått en tid av 6 1h timmar per tur, motsvarande för tiden 1

augusti 1917—28 februari 1931, för belt år räknat .......... 1,014 timmar

och för tiden 1 mars 1931—31 juli 1932, likaledes för helt år

räknat .................................................... 1,950 »

Ersättningen från postverket för lantbrevbäringen utgick år 1917, således

vid den tidpunkt då Bergström tillträdde lantbrevbäringssysslan, med

2 kronor 50 öre per tur fram och åter (= 390 kronor för helt år), böjdes

sedermera vid olika tillfällen och utgjorde under tiden 1 januari 1928—28

februari 1931 6 kronor 75 öre per tur fram och åter, vilket motsvarar 1,053

kronor för helt år. Från och med den 1 mars 1931, då linjen omlades till

ringlinje med en tur varje söckendag, utgick ersättningen med 6 kronor

25 öre per tur, motsvarande 1,875 kronor per år.

Utskottet har över motionen inhämtat utlåtande av generalpoststyrelsen.

Efter omnämnande, att postmästaren i Nässjö, under vilken nu

ifrågavarande lantbrevbäringslinje lyder, i ärendet meddelat att Bergström

fullgjort sitt arbete i postverkets tjänst utan anmärkning och att

han är i behov av understöd, anför styrelsen följande:

Enligt gällande bestämmelser, vilka utfärdats efter riksdagens hörande,

kunna lantbrevbärare vid avgång från tjänsten av generalpoststyrelsen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

11

beviljas ålderdomsunderstöd för sin återstående livstid. Stadganden rörande

tilldelandet av sådant understöd hava ursprungligen meddelats genom

Kungl. Maj:ts brev den 20 juni 1913, vari bland annat föreskrivits

att, då lantbrevbärare avgått från sin befattning efter att hava tjänstgjort

minst 25 år, må, därest den avgångne befinnes vara i behov av understöd,

till honom utbetalas årligt ålderdomsunderstöd med lämpligt belopp,

dock högst vad som motsvarar två tredjedelar av det arvode, som till

honom senast utgått från postverket. Sedermera har genom brev den 28

juni 1918 bland annat förordnats att, utan hinder av föreskrifterna i brevet

den 20 juni 1913, lantbrevbärare med kortare tjänstetid än 25 år må

undantagsvis och särskilt när vederbörande därjämte antingen före eller

efter sin tjänstetid såsom lantbrevbärare tjänstgjort i annan egenskap

vid postverket, kunna tilldelas understöd i enlighet med i 1913 års brev

stadgade grunder.

På grund av dessa bestämmelser har generalpoststyrelsen ansett sig

böra medgiva ålderdomsunderstöd allenast åt sådana lantbrevbärare, som

tjänstgjort i verket under i regel sammanlagt minst 20 år. I ett. eller

annat undantagsfall, då särskilt starka skäl för avvikelse från sagda

regel förelegat, har generalpoststyrelsen emellertid tilldelat vederbörande

understöd efter en tjänstgöringstid något understigande 20 år — givetvis

reducerat med hänsyn till den kortare tjänstgöringstiden. I intet fall

har dock vid understöds beviljande tjänstgöringstiden varit kortare än

17 år.

Av det ovan anförda framgår, att Bergströms tjänstgöringstid såsom

lantbrevbärare endast omfattar 15 år, att han börjat sitt arbete i postverkets

tjänst först vid fyllda 51 år och att det arbete, han utfört för

postverkets räkning, under blott 1 lj2 år av hans tjänstgöring kan sägas

hava utgjort hans huvudsakliga sysselsättning. Med anledning härav

anser generalpoststyrelsen, som tidigare avslagit av honom till styrelsen

ingiven framställning örn ålderdomsunderstöd, sig icke böra tillstyrka

bifall till nu föreliggande motion.

På grund av att motionärerna hemställt örn årligt understöd åt Bergström

med 400 kronor eller det belopp, som kan prövas skäligt, vill generalpoststyrelsen

framhålla, att, därest generalpoststyrelsen funnit, att ålderdomsunderstöd

i detta fall bort utgå, styrelsen, med tillämpning av

gällande beräkningsgrunder för tilldelande av understöd åt lantbrevbärare,

icke medgivit högre ålderdomsunderstöd än 240 kronor för år.

Med hänvisning till vad generalpoststyrelsen anfört får utskottet, som

funnit tillräckliga skäl i detta fall icke föreligga för beviljande av understöd,

hemställa,

att förevarande motion 11:47 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

12: o.

Förre järnvägsarbetaren Carl Emil Groth. I motion 11:222 hemställer

herr Hage, att riksdagen måtte tillerkänna förre järnvägsarbetaren Carl

Emil Groth i Malmberget ett årligt understöd eller livränta med det belopp,

som kunde anses skälig! med hänsyn till vad i motionen anförts.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Av tillgängliga handlingar inhämtas,

att Groth är född den 6 maj 1860 och alltså 73 år gammal;

att han, enligt egen uppgift, varit anställd vid statliga järnvägsbyggnadsarbeten

under åren 1885—1893 eller 9 år;

att han under år 1893 under arbete för statens räkning varit utsatt för

ett olycksfall, som medfört förlust av högra ringfingret;

att olycksfallet, med tillämpning av gällande grunder för fastställande

av invaliditetsersättning enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag, ansetts

medföra en nedsättning av arbetsförmågan med 20 procent;

att Groth, som varit anställd vid Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag,

därifrån sedan den 1 november 1922 åtnjuter pension, för närvarande utgående

med 900 kronor örn året;

samt att en av Groth gjord ansökning örn pension eller olycksfallsersättning

av statsmedel den 21 oktober 1932 varit föremål för prövning av

Kungl. Maj:t utan att föranleda åtgärd.

Utskottet avstyrker åtgärd i anledning av motionen och hemställer,

att förevarande motion II: 222 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

13 :o.

Förre banarbetare!! J. A. Sandberg. I motion II: 226 har herr Lövgren

hemställt, »att riksdagen måtte tillerkänna banarbetaren Johan Aron

Sandberg i Västra Flakaträsk, Morjärv, Norrbottens län, en pension till

skäligt belopp att utgå från och med år 1933».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Sandberg är född den 9 augusti 1864 och alltså 68 år gammal;

att han före år 1931 under olika tider haft anställning i ban- och byggnadsarbeten

vid statens järnvägar;

samt att en av Sandberg under år 1930 hos järnvägsstyrelsen gjord ansökning

örn pension genom beslut av styrelsen den 31 mars 1931 lämnats

utan bifall, enär i ärendet icke blivit styrkt, att sökandens tjänstetid vid

statens järnvägar uppgått ens till den för erhållande av gratifikation

föreskrivna minimitiden 20 år.

I motionen har — liksom i nyssnämnda hos järnvägsstyrelsen gjorda

framställning — åberopats dels vissa år 1930 av f. d. arbetskamrater m. fl.

upprättade intyg, avseende arbetsanställningar åren 1902—1930, dels ock

en av baningenjören vid statens järnvägars 20 :e bansektion verkställd

utredning angående Sandbergs anställningar åren 1903—1930.

över ifrågavarande motion har utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret,

som hört järnvägsstyrelsen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

13

Järnvägsstyrelsen har anfört födande:

Styrelsen har icke funnit styrkt, att Sandberg varit anställd vid statens

järnvägar i vidare mån, än som framgår av den utredning angående

Sandbergs anställningsförhållanden, som verkställts av baningenjören vid

20 bansektionen. Med synnerligen välvillig räkning — därvid allenast

mellanperioder av längre varaktighet lämnats utan avseende och kortare

anställningsperioder utjämnats uppåt — uppgår Sandbergs sammanlagda

anställningstid icke till mer än knappt 14 år. Därjämte må anmärkas,

att det icke blivit styrkt, att Sandberg under någon tid varit anställd vid

statens järnvägsbyggnader, varför det redan på den grund ej torde kunna

ifrågakomma att bevilja Sandberg pension enligt kungörelsen den 8

november 1918 örn pensionering av bland annat förmän och arbetare vid

statens järnvägsbyggnader.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig styrelsen förhindrad tillstyrka

bifall till motionen.

Statskontoret yttrar, att man enligt ämbetsverkets mening knappast

syntes kunna på föreliggande utredning örn Sandbergs arbetstider för

statens räkning grunda beslut örn pension åt honom.

Utskottet delar statskontorets uppfattning och avstyrker därför åtgärd

i anledning av den väckta motionen.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 226 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

14: o.

Arbetaren vid Granviks kronopark Frans Andersson. I motion II: 77

har herr Bäcklund föreslagit, »att riksdagen må medgiva, att sågverksarbetaren

vid Granviks kronopark Frans Andersson må från och med

månaden näst efter den, vari han entledigas från sin anställning, under

sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 1,156 kronor, att utgå

från statens domäners fond».

Av tillgängliga handlingar inhämtas,

att Andersson är född den 19 november 1859 och alltså 73 år gammal;

att han alltsedan barndomen haft arbete vid Granviks bruk, vilket år

1891 övertagits av kronan och bildat Granviks kronopark, samt att han

alltjämt fullgör arbete vid Granviks såg;

att hans arbetsförtjänst under de senaste tio åren utgjort i medeltal

1,338 kronor årligen, vartill kommit fri bostad och vedbrand, vilka naturaförmåner

av vederbörande jägmästare uppskattats till ett värde av 130

kronor;

samt att Andersson sedan lång tid tillbaka uppburit årlig livränta till

belopp av 60 kronor i anledning av skada, som förorsakats av olycksfall

i arbete.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. S sami. Xr 35.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

14 Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Över motionen har utskottet inhämtat utlåtanden av domänstyrelsen

och statskontoret.

Domänstyrelsen har funnit Anderssons långvariga, av håde nuvarande

och förutvarande jägmästare synnerligen väl vitsordade tjänstgöring

göra honom väl förtjänt av ett årligt understöd från statens sida, när

han lämnade sin anställning. Styrelsen har ej haft annat att erinra mot

det i motionen föreslagna pensionsbeloppet än att från detta belopp borde

avdragas den Andersson tillkommande livräntan å 60 kronor, varvid pensionen

syntes höra fastställas till 1,104 kronor.

Statskontoret har ansett goda skäl föreligga för beredande av något

understöd åt Andersson, men har med anledning av vad som upplysts angående

storleken av Anderssons arbetsförtjänst framhållit, att det i motionen

ifrågasatta pensionsbeloppet syntes vara väl högt, särskilt som

därå skulle utgå dyrtidstillägg. En pension till belopp av 900 kronor

vore i detta fall enligt statskontorets mening lämpligare avvägd.

Utskottet tillstyrker, att pension beviljas Andersson. Med hänsyn till

Anderssons långa anställningstid och i betraktande av ett av 1927 års

riksdag fattat beslut örn pension åt en annan arbetare vid Granviks såg har

utskottet intet att erinra mot att pensionen bestämmes i enlighet med motionärens

förslag med den jämkning, som förordats av domänstyrelsen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 77, må medgiva, att sågverksarbetaren vid Granviks

kronopark Frans Andersson må från och med

månaden näst efter den, vari han entledigas från sin

anställning, under sin återstående livstid uppbära, utöver

honom tillkommande livränta, en årlig pension

av 1,104 kronor, att utgå av statens domäners fond.

Stockholm den 16 maj 1933.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD AKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Gustafsson i Stensholm, Lindley, Lindgren,

Ström i Lidköping, Johansson i Friggeråker och Forssell;

från andra kammaren: herrar Leffler, Bäcklund, Laurén, Lovén, Paulsen, Johansson i

Sollefteå, Wikström och Hammarlund.

S3148li.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.