Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 36

1933-05-16 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1933:36, Bankoutskottets utlåtande Nr 36

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

1

Nr 36.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1933 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner

eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst

anställda personer m. fl.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till

utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt

efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. fl.

Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får

utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till

vederbörande propositioner och motioner.

A. Allmänna indragningsstaten.

I. Justitiedepartementet.

l:o.

F. d. vaktkonstapeln vid straffängelset i Stockholm Viktor Bohlins änka.

I en den 10 februari 1933 dagtecknad proposition nr 135 har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, i punkten 1, avseende justitiedepartementet,

föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. vaktkonstapeln vid strafffängelse!

i Stockholm Viktor Bohlins änka Alida Bohlin, född Landin,

må från och med den 1 augusti 1932 under sin återstående livstid, så

länge hon förblir änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Bohlin var född den 6 augusti 1853 och avled den 6 juli 1932;

att han den 10 juli 1876 inträdde i fångvårdens tjänst såsom extra ordinarie

vaktkonstapel vid straffängelset i Stockholm och den 19 december

1882 konstituerades till vaktkonstapel å ordinarie stat;

att han med utgången av april månad 1919, således efter en tjänstetid

av mer än 42 år, beviljades avsked med åtnjutande av en årlig pension

å 1,000 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 8 sami. Nr 30. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banko ut skottets utlåtande Nr 36.

att lian. icke var delägare i civilstatens änke- ock pupillkassa;

att Bohlin vid sin död efterlämnade — förutom änkan, vilken är född

den 5 augusti 1868 — två i ett tidigare äktenskap födda döttrar samt två

i det senare äktenskapet födda söner, Erik Viktor Konrad, född år 1908,

och Kurt Lennart, född år 1912;

att äldste sonen innehar anställning såsom brevbärare med en avlöning

för månad av 226 kronor, dyrtidstillägg inberäknat, och att den yngre

sonen nyligen antagits till brevbäraraspirant med en månatlig avlöning

av 160 kronor;

att behållningen i boet efter Bohlin uppgick till omkring 3,700 kronor;

att änkefru Bohlin enligt för benne utfärdat läkarintyg är på grund av

sjukdom för framtiden oförmögen att försörja sig själv;

samt att änkefru Bohlin icke äger några som helst tillgångar utöver

dem, som ingå i bouppteckningen efter mannen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

II. Utrikesdepartementet.

2:o.

Civilingenjören John Lennart Wilhelm Klebergs moder. I motion

II: 351 har herr Lundquist i Rotebro jämte två av kammarens övriga ledamöter

hemställt, att riksdagen ville besluta, att till änkefru Emma Kleberg

— moder till avlidne civilingenjören John Lennart Wilhelm Kleberg

— skall, så länge hon lever, utgå ett årligt understöd av 1,800 kronor,

räknat från och med den 1 januari 1928.

Till stöd för yrkandet har i motionen anförts bland annat följande:

»Svenske undersåten, civilingenjören John Lennart Wilhelm Kleberg

----- inträdde en tid efter världskrigets utbrott såsom delegat i svenska

röda korset för dess hjälp- och sjukvårdsverksamhet bland krigsfångar i

Ryssland.

Enligt vad uppgivits, beordrades Kleberg på våren 1918 att i röda korsets

uppdrag begiva sig till Taschkent. I januari månad 1919 utbröto oroligheter

därstädes. Bolsjevikerna företogo en hel del häktningar ej blott av

ryssar utan ock bland därvarande utlänningar. Därvid förgrepo sig bolsjevikerna

jämväl å i staden varande rödakorsdelegater, nämligen representanter

för svenska och danska röda korset. Sålunda blevo den 23 januari

1919 bland annat även Kleberg och ingenjören Harald Hall häktade.

Kort efter häktningarna lade bolsjevikerna beslag å Klebergs lösegendom,

som bestod av kläder, penningar, diverse konstföremål m. m. Enligt en

inom handelsdepartementet verkställd utredning skall lösegendomen ha

uppskattats till ett värde av cirka 20,000 kronor. Ifrågavarande, av bol
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

3

sjevikerna beslagtagna egendom blev aldrig återställd. På natten till

den 24 januari 1919 avrättades Kleberg.

Mordet på Kleberg ba vederbörande ryska myndigheter lämnat utan

gottgörelse. — — —

Då fru Kleberg befann sig i tryckta ekonomiska förhållanden, gjorde

hon år 1927 en framställning till Kungl. Majit örn gottgörelse i anledning

av den förlust, som avrättningen av hennes försörjningspliktige son innebar.

Ifrågavarande framställning blev föremål för beslut av Kungl.

Majit den 27 maj 1927, varvid bland annat uttalades, att Kungl. Majit

funne det behjärtansvärt, att, i avvaktan på en eventuell uppgörelse rörande

Klebergs avrättning med den därför skadeståndsskyldige, någon

ekonomisk lindring bereddes åt änkefru Kleberg, vilken berövats en försörjningspliktig

son och till följd därav utsatts för ekonomiska svårigheter;

och bemyndigade Kungl. Majit drottningens centralkommitté att

av de till kommitténs förfogande för understödsverksamhet bland rysslandssvenskar

ställda medel till fru Kleberg utbetala en engångsersättning

å högst 20,000 kronor, under förutsättning att fru Kleberg skriftligt

förklarade sig till svenska statsverket överlåta sina mot ryska staten —

eller annan skadeståndsskyldig — riktade krav, i den mån dessa genom

nämnda engångsersättning bleve gottgjorda.

Ifrågavarande belopp Ilar även utbetalats men har icke visat sig tillräckligt

för att skingra de ekonomiska bekymren.---

Det fru Kleberg av lotterimedel tilldelade beloppet, som ej blivit henne

till den lättnad i den dagliga tillvaron, som förvisso var avsedd, kan näppeligen

anses befria svenska staten från skyldighet att taga sig an fru

Klebergs anspråk gentemot Sovjet. Här är dock fråga örn en man, som

i pliktuppfyllelse gent emot det allmänna måst offra sitt liv, varvid han

jämväl rånats på sin hopsparade lön och egendom.

Såsom frågan ligger till, synes det vara en nationell hedersplikt, att

Klebergs åldriga moder genom svenska statsmakternas försorg äntligen

beredes en ekonomiskt tryggad återstod av sitt liv. Lämpligast synes

denna fråga kunna ordnas i form av ett årligt utgående understöd jämte

engångsersättning för egendom. I detta sammanhang erinras örn att ingenjören

Harald Hall i anledning av de lidanden, han fick utstå bland

annat vid den här ovan skildrade häktningen i Taschkent, av 1931 års

riksdag efter motion bereddes ett årligt understöd av retroaktiv natur.

Det till fru Kleberg nu ifrågasatta årliga understödet synes i likhet med

vad som förekom i fråga örn Hall böra bliva retroaktivt, varvid retroaktiviteten

lämpligen bör räknas från den 1 januari 1928. Vad fru Kleberg

erhöll 1927 synes nämligen böra fattas som en gottgörelse för tiden

från avrättningen till sistnämnda år. —■--»

Över motionen har utskottet inhämtat utlåtande av statskontoret, som

anfört följande:

En av statskontoret under hand gjord hänvändelse till utrikesdepartementet

örn erhållande av närmare upplysningar i denna sak har icke i

annan mån lett till resultat än som framgår av följande. Till understöd

åt behövande rysslandssvenskar eller deras närmaste anhöriga har

Kungl. Majit vid särskilda tillfällen anvisat lotterimedel, uppgående till

sammanlagt 951,000 kronor, varav änkan Kleberg erhållit 20,000 kronor.

Med undantag för effekter, tillhöriga vissa i statens tjänst anställda befattningshavare,

bär ersättning utan återbetalningsskyldighet ej utgått

för egendom, som av svenska medborgare förlorats under revolutionen i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

Ryssland. För den egendom Kleberg förlorade i Ryssland bär ersättning

därför ej ntgått. Vidare har änkan Kleberg erhållit 10,000 kronor, utgörande

för Kleberg utfallen livförsäkring å en av Svenska röda korset

för dess delegater tagen kollektiv försäkring. Dessutom har hon från

Svenska röda korset erhållit en ersättning av 5,700 kronor, vilken ersättning,

enligt vad statskontoret under hand inhämtat, utbetalts sedan det

vid utredning visat sig, att ingenjören Kleberg vid sin död hade innestående

avlöning.

I anledning av den nu väckta frågan om årligt understöd åt änkefru

Kleberg får statskontoret framhålla, att sådant understöd beviljats föräldrar

efter omkomna befattningshavare i statens tjänst endast under

förutsättning, att de varit i behövande omständigheter samt att de för

sin försörjning varit beroende av den omkomne sonen. Ingenjören Kleberg

var ej befattningshavare i statens tjänst; och denna omständighet

skulle med hänsyn till omständigheterna vid hans död i och för sig kanske

icke utgöra hinder för beviljande av understöd åt hans moder, därest

särskilt ömmande omständigheter förelåge. Emellertid åtnjuter änkefru

Kleberg majorsänkas pension, och det är ej visat, att hon för sin försörjning

varit beroende av sin avlidne son. På grund härav kan ifrågasättas,

huruvida i detta fall föreligger tillräcklig anledning för beviljande

av ett årligt understöd.

Därest den föreliggande frågan skulle bedömas uteslutande från de

synpunkter, vilka pläga läggas till grund för prövning av ärenden örn

understöd åt efterlevande till befattningshavare i statens tjänst, skulle

enligt utskottets mening beslut örn årligt understöd åt ingenjören Klebergs

moder knappast kunna ifrågakomma. Emellertid torde i detta fall ett

annat betraktelsesätt kunna försvaras. Av under hand erhållna upplysningar

rörande vad som förekommit i samband med Klebergs död i

Taschkent år 1918 vill det förefalla, som örn här förelåge omständigheter,

vilka möjligen kunde motivera åtgärd från statens sida för beredande

av en ersättning åt Klebergs moder i anledning av den förlust, hon

lidit genom sonens bortgång. I saknad av en i officiellt godtagbar form

lämnad relation rörande omständigheterna i samband med Klebergs död

har utskottet emellertid ansett sig icke kunna på grundval av den föreliggande

motionen taga ståndpunkt till frågan örn beviljande av årligt

understöd åt änkefru Kleberg. Enligt utskottets mening bör det ankomma

på Kungl. Majit att i första hand pröva denna fråga; och såvitt utskottet

har sig bekant torde möjlighet icke saknas att erhålla de upplysningar,

som erfordras för ett fullt tillförlitligt bedömande av omständigheterna

vid Klebergs bortgång.

I frågans nuvarande läge hemställer utskottet,

att förevarande motion 11:351 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 3d.

5

lil. Försvarsdepartementet

3:o.

Lotsbiträde! Sture Verner Sanders barn. I en den 13 februari 1933

dagtecknad proposition nr 37 har Kungl. Majit, under åberopande av

propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att ett vart av avlidne lotsbiträde!

Sture Verner Sanders och hans änka, Gärda Bernhardina Sanders

minderåriga barn Sven Verner, Anna Maria och Margit Ingegärd

må från och med den 1 januari 1929 till och med det kalenderår, varunder

barnet uppnår 15 års ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära årligt

understöd med 180 kronor, dock utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Sander avled den 23 december 1928 i lungtuberkulos, ådragen under

militärtjänstgöring;

att han vid sin död efterlämnade, förutom änka, tre minderåriga barn,

Sven Verner, född den 17 augusti 1924, Anna Maria, född den 23 december

1925 och Margit Ingegärd, född den 24 maj 1927;

samt att, sedan hos riksförsäkringsanstalten gjorts framställning örn

livränta för Sanders änka och minderåriga barn, anstalten jämlikt bestämmelserna

i 1909 års militärersättningsförordning funnit livränta icke

kunna tilldelas dem i anledning av Sanders död, enär äktenskapet ingåtts

och barnen fötts först efter uppkomsten av den sjukdom, varav Sander

avlidit.

Kungl. Majits förslag innebär, att Sanders barn skulle tillerkännas understöd

med belopp, som skulle hava tillkommit dem, därest 1909 års militärersättningsförordning

varit i förevarande fall tillämplig.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis ifrågavarande

proposition.

4:o.

Rullföringsbiträdet, fanjunkaren i Kronobergs regementes reserv Claes

Alfred Carlssons son Sven Ingemar. I en den 17 mars 1933 dagtecknad

proposition nr 232 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

i punkten 1, avseende försvarsdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva,

att avlidne rullföringsbiträdet, fanjunkaren i Kronobergs regementes

reserv Claes Alfred Carlssons och hans efterlämnade änka Karin

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Wiktoria Carlssons, född Svensson, minderårige son Sven Ingemar må

från och med den 1 mars 1932 till och med utgången av det kalenderår,

varunder han uppnår 18 års ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära

ett årligt uppfostringsbidrag å 240 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Carlsson var född den 25 mars 1877 och avled den 26 februari 1932;

att han den 13 april 1903 utnämndes till volontärdistinktionskorpral vid

Kronobergs regemente;

att han den 19 augusti 1905, jämte det han erhöll avsked från korpralsbefattningen,

förordnades till sergeant i nämnda regementes reserv, där

han den 9 mars 1921 befordrades till fanjunkare;

att han från och med den 1 februari 1906 intill sin död eller sålunda

under nära 26 år var anställd såsom Tullföringsbiträde vid Varbergs rullföringsområde

nr 9;

att han såsom närmaste anhöriga efterlämnade änkan Karin Wiktoria

Carlsson, född Svensson, vilken är född den 25 april 1885, ävensom fyra

barn, nämligen en gift dotter samt sönerna Nils Gösta, född den 11 juli

1909, Erik Lennart, född den 20 november 1915, och Sven Ingemar, född

den 17 oktober 1920;

att sonen Erik Lennart är anställd såsom springpojke i en speceriaffär

i Varberg mot en lön av 17 kronor i veckan;

samt att bouppteckningen efter Carlsson utvisar en brist i boet å omkring

270 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

IV. Socialdepartementet.

5:o.

Landskanslisten i Malmöhus län Nils Vilhelm Berlitz’ efterlevande. I

en den 10 februari 1933 dagtecknad proposition nr 135, vilken beträffande

socialdepartementet innefattar förslag i två med nummer 2 och 3 betecknade

punkter, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten

2 föreslagit riksdagen medgiva, att vartdera av avlidne landskanslisten

Nils Vilhelm Berlitz’ och hans efterlämnade änka Hulda Sofia Berlitz’, född

Andersson, minderåriga barn Rut Elisabet och Uno Gerhard må från och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 7

med den 1 mars 1932 till och med utgången av det kalenderår, varunder

barnet uppnår 18 års ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära ett

årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Berlitz var född den 18 november 1892 och avled den 14 februari

1932;

att lian tjänstgjorde såsom biträde å livsmedelsfiskalens i Malmödistriktet

expedition under tiden 18 mars 1918—30 april 1919;

att han från och med den 1 maj 1919 intill sin död tjänstgjorde å landskansliet

i Malmöhus län;

att han den 30 juli 1926 förordnades att från och med den 1 augusti

1926 tills vidare uppehålla befattning såsom landskanslist och den 12 februari

1932, således två dagar före sin död, konstituerades och förordnades

att vara ordinarie landskanslist;

att bouppteckningen efter Berlitz utvisar en behållning i boet av omkring

13,000 kronor;

att Berlitz — förutom änkan, vilken är född den 1 februari 1898 —

efterlämnade två minderåriga barn, Rut Elisabet, född den 18 juli 1918, och

Uno Gerhard, född den 11 april 1923;

samt att, enär Berlitz enligt bestämmelserna i reglementet för civilstatens

änke- och pupillkassa kunnat vinna delaktighet i kassan först

från och med månaden näst efter tillträdet av den ordinarie befattningen,

änkan och barnen icke äro berättigade till pension från kassan.

Länsstyrelsen i Malmöhus län bar gjort framställning örn beredande av

pension åt Berlitz’ änka och barn med samma belopp, som skulle hava tillkommit

dem, därest Berlitz vid sin död varit delägare i civilstatens änkeoch

pupillkassa. Detta belopp utgör, enligt vad styrelsen över civilstatens

änke- och pupillkassa meddelat, 1,260 kronor, därav 840 kronor

motsvarande pension åt änkan och återstoden förhöjning med femtio procent

för de båda barnen.

Statskontoret har hemställt, att Berlitz’ änka och barn måtte från och

med den 1 mars 1932 få åtnjuta, änkan en årlig pension å 600 kronor under

återstående livstiden, så länge hon levde ogift, och vartdera barnet

ett årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor intill utgången av det kalenderår,

under vilket barnet uppnådde 18 års ålder.

På grund av de alldeles särskilda omständigheter, som i detta fall

föreligga, har utskottet funnit sig böra biträda det förslag, som framställts

av statskontoret.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att landskanslisten

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Nils Vilhelm Berlitz’ änka Hulda Sofia Berlitz, född

Andersson, och makarnas två minderåriga barn Rut

Elisabet och Uno Gerhard må från och med den 1 mars

1932 å allmänna indragningsstaten uppbära, änkan en

årlig pension av 600 kronor under återstående livstiden,

så länge hon förblir änka, samt vartdera barnet

ett årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor till och med

utgången av det kalenderår, under vilket barnet uppnår

18 års ålder.

6: o.

Extra länsnotarien i Södermanlands län Ernst Erik Vilhelm Dahlströms

halm. I punkten 3 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att vartdera av avlidne extra länsnotarien

Ernst Erik Vilhelm Dahlströms och hans efterlämnade änka Walda Ingegerd

Gudmarsdotter Dahlströms, född Hogner, minderåriga barn Kerstin

Ingegerd och Per Erik Gudmar må från och med den 1 september 1932

till och med utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnår 18 års

ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt uppfostringsbidrag

å 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Dahlström var född den 24 augusti 1894 och avled den 21 augusti

1932;

att han efter år 1920 avlagd juris kandidatexamen tjänstgjorde i domsaga

samt under åren 1922 och 1923 förvaltade häradshövdingämbete under

sammanlagt 2 månader 10 dagar, under vilken tid han förrättade två

lagtima ting, 7 urtima ting och 2 allmänna tingssammanträden;

att han från och med den 1 oktober 1923 till sin död tjänstgjorde såsom

extra länsnotarie i Södermanlands län, varunder han innehade förordnande

såsom landssekreterare omkring 11h månad, såsom länsassessor

å landskansliet omkring 7 månader, såsom länsnotarie med föredragningsskyldighet

omkring 3 år 10 månader och såsom landsfogde omkring 21/»

månad;

att han vid sitt frånfälle var placerad i 19 :e lönegraden 20 :e löneklassen

i gällande löneplan för extra ordinarie tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen;
att

han såsom närmaste anhöriga efterlämnade änkan, vilken är född

den 17 april 1900, samt barnen Kerstin Ingegerd, född den 14 juli 1927,

och Per Erik Gudmar, född den 17 december 1928;

att bouppteckningen efter Dahlström utvisar en behållning av omkring

13,000 kronor;

samt att änkefru Dahlström sedan år 1925 varit anställd såsom skrivbiträde

å pastorsexpeditionen i Nyköpings västra församling.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 9

Med biträdande av Kungl. Marits förslag får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

framställning.

7:o.

E. o. tjänstemannen hos riksförsäkringsanstalten Frans Gustaf Emanuel

Lundholms son. I en den 17 mars 1933 dagtecknad proposition nr 232,

vilken beträffande socialdepartementet innefattar förslag i två med nummer

2 och 3 betecknade punkter, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 2 föreslagit riksdagen medgiva, att avlidne

e. o. tjänstemannen hos riksförsäkringsanstalten Frans Gustaf Emanuel

Lundholms och hans efterlämnade änka Gerda Ebba Regina Lundholms,

född Bärlund, minderårige son Frans Lennart Börje må från och

med den 1 oktober 1932 till och med utgången av det kalenderår, varunder

han uppnår 18 års ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt

uppfostringsbidrag å 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lundholm var född den 8 oktober 1890 och avled den 26 september

1932;

att han inträdde i statens tjänst den 14 maj 1907 såsom musikvolontär

vid Norrlands trängkår, varest han tjänstgjorde till och med den 7 oktober

1912, då han beviljades avsked såsom musikdistinktionskorpral;

att han från och med den 10 november 1916 till och med den 7 september

1918 var anställd såsom biträde hos statens handelskommission;

att han den 3 januari 1920 antogs till e. o. tjänsteman hos riksförsäkringsanstalten,

där han tjänstgjorde intill den 14 maj 1928, från och med

vilken dag han åtnjöt tjänstledighet på grund av sjukdom till dess hans

anställning hos anstalten upphörde den 1 juli 1932;

att han vid sin avgång ur tjänst åtnjöt lön enligt 14:e lönegraden 13 :e

löneklassen i gällande löneplan för extra ordinarie tjänstemän vid allmänna

civilförvaltningen;

att han vid sin död efterlämnade änkan Gerda Ebba Regina Lundholm,

född Bärlund, vilken är född den 15 april 1894, och en son, Frans Lennart

Börje, född den 17 november 1928;

samt att bouppteckningen efter Lundholm utvisar en brist å omkring

1,200 kronor och att boet avträtts till konkurs.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

framställning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

8:o.

Lappfogden Claes Axel Laurentius Österbergs efterlevande. I punkten

3 av förevarande proposition föreslås, att riksdagen må medgiva, att lappfogden

Claes Axel Laurentius Österbergs änka Elma Eugenia Österberg,

född Pettersson, och makarnas två minderåriga barn Inga Katarina och

Clas Arne må från och med den 1 februari 1933 å allmänna indragningsstaten

uppbära, änkan en årlig pension av 900 kronor under återstående

livstiden, så länge hon förblir änka, samt vartdera barnet ett årligt uppfostringsbidrag

å 300 kronor till och med utgången av det kalenderår,

under vilket barnet uppnår 18 års ålder.

Av utredningen i ärendet inhämtas,

att Österberg var född den 14 december 1882 och avled den 9 januari

1933;

att han avlagt filosofie licentiatexamen;

att han från den 1 juli 1916 intill sin död innehade förordnande såsom

lappfogde i Norrbottens läns södra lappfogdedistrikt;

att han i sistnämnda egenskap senast åtnjöt arvode med 5,500 kronor

för år jämte provisoriskt avlöningstillägg med 500 kronor för år;

att han enligt ett av överläkaren vid Österåsens sanatorium den 15 januari

1933 utfärdat intyg lidit av lung- och halstuberkulos samt att uppkomsten

och utvecklingen av dessa sjukdomar i mycket hög grad måste

anses orsakad av det kroppsligt ansträngande, strapatsfyllda liv, som han

på grund av sin tjänst varit tvungen att föra;

att han vid sin död efterlämnade änkan Elma Eugenia Österberg, född

Pettersson, vilken är född den 24 juni 1892, ävensom två minderåriga barn,

nämligen dottern Inga Katarina, född den 1 maj 1920, och sonen Clas

Arne, född den 17 september 1921;

samt att tillgångarna i boet efter Österberg, förutom lösöre, utgöras av

allenast en livförsäkring å 6,000 kronor, under det att skulder och ansvarsförbindelser

uppgå till belopp, betydligt överstigande värdet av tillgångarna.

I motion I: 302 har herr Bergqvist jämte två av kammarens övriga ledamöter

hemställt, »att riksdagen måtte medgiva, att lappfogden Claes Axel

Laurentius Österbergs änka Elma Eugenia Österberg, född Pettersson, och

makarnas två minderåriga barn Inga Katarina och Clas Arne må från

och med den 1 februari 1933 å allmänna indragningsstaten uppbära, änkan

en årlig pension av 1,500 kronor under återstående livstiden, så länge

hon förblir änka, samt vartdera barnet ett årligt uppfostringsbidrag å

300 kronor till och med utgången av det kalenderår, under vilket barnet

uppnår 18 års ålder».

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

11

Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som i ärendet åberopats,

har utskottet ansett sig kunna tillstyrka, att pension beredes Österbergs

änka, oaktat hon endast är omkring 40 år gammal. I fråga örn storleken

av denna pension har utskottet icke kunnat biträda det i motionen framlagda

förslaget. Ett bifall till detta förslag skulle nämligen innebära, att änkan

skulle erhålla en icke oväsentligt högre pension än som skulle hava

tillkommit henne, därest hennes man varit ordinarie tjänsteman och

haft delaktighet i samt erlagt stadgade avgifter till civilstatens änkeoch

pupillkassa efter ett delaktighetshelopp, avvägt i sedvanlig relation

till honom tillkommande arvode. Med hänsyn härtill och då det av

Kungl. Maj:t föreslagna pensionsbeloppet motsvarar vad som tidigare

i liknande fall beviljats av riksdagen, finner sig utskottet böra tillstyrka

Kungl. Maj:ts förslag i denna del. Beträffande uppfostringsbidrag åt

makarna Österbergs minderåidga barn har utskottet intet att erinra mot

vad Kungl. Majit och jämväl motionärerna ifrågasatt.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Majits förevarande

framställning och med avslag å motionen I:

302, i vad den skiljer sig från Kungl. Majits förslag,

må medgiva, att lappfogden Claes Axel Laurentius

Österbergs änka Elma Eugenia Österberg, född Pettersson,

och makarnas två minderåriga barn Inga

Katarina och Clas Arne må från och med den 1 februari

1933 å allmänna indragningsstaten uppbära,

änkan en årlig pension av 900 kronor under återstående

livstiden, så länge hon förblir änka, samt vartdera

barnet ett årligt uppfostringsbidrag å 300 kronor till

och med utgången av det kalenderår, under vilket

barnet uppnår 18 års ålder.

V. Kommunikationsdepartementet.

9:o.

E. o. tjänstemannen hos byggnadsstyrelsen, biträdande ingenjören Carl

Gustaf Rydbergs änka. I en den 17 mars 1933 dagtecknad proposition nr

232 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 4,

avseende kommunikationsdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva,

att e. o. tjänstemannen hos byggnadsstyrelsen, biträdande ingenjören

Carl Gustaf Rydbergs änka Olivia Rydberg, född Skog, må från och med

den 1 december 1932 under sin återstående livstid, så länge hon förblir

änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 70S

kronor.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Rydberg var född den 5 mars 1870 och avled den 25 november 1932;

att han under en tid av nära 3 år under åren 1894—1897 innehade anställning

vid fortifikationens ritbyrå;

att han under tiden 5 juni 1909—30 juni 1925 var anställd hos arméns

kasernbyggnadsnämnd;

att han under tiden 1 juli 1925—30 september 1926 av byggnadsstyrelsen

anlitades för mera tillfälliga arbetsuppgifter, vilka emellertid nödvändiggjorde

daglig tjänstgöring i full utsträckning, samt från och med den 1

oktober 1926 av byggnadsstyrelsen antogs till extra ordinarie tjänsteman,

biträdande ingenjör, med avlöning enligt 20 lönegraden i löneplanen för

extra ordinarie befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen, vilken

befattning han innehade till sin död;

att han vid sitt frånfälle såsom närmaste anhöriga efterlämnade änkan

Olivia Rydberg, född Skog, vilken är född den 9 augusti 1875, en dotter,

född den 2 september 1915, ävensom åldrig moder;

samt att bouppteckningen efter Rydberg utvisar en behållning i boet

av omkring 6,300 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

10: o.

Förre arbetschefen hos statens järnvägsbyggnader Carl Leopold Westermans

änka. I motion 11:349 hemställer herr Arnemark, »att riksdagen

ville besluta, att änkan Elin Carolina Alexandra Westerman, född

Kihlbaum, må från och med den 1 juli 1933 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna

indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 900 kronor.»

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att "Westerman, som var född den 15 november 1862, antagits i statens

järnvägsbyggnaders tjänst den 20 juli 1884;

att han därefter — med avbrott endast för tiden den 1 juni 1888—

den 30 april 1889 — varit anställd vid järnvägsbyggnaderna till och med

den 31 december 1926, därav från och med den 1 juli 1899 i befattning

såsom arbetschef;

att han från och med den 1 januari 1927 erhållit avsked med pension

efter en sammanlagd tjänstetid av 41 år 6 månader;

att han den 5 september 1929 avlidit, efterlämnande änka, född den

29 juni 1872;

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 13

samt att änkan är att anse såsom för framtiden fullständigt oförmögen

till arbete.

Enligt utdrag av bouppteckning utgjorde behållningen i boet efter

Westerman 15,869 kronor 89 öre, varav enligt uppgift av änkan ett belopp

av 4,017 kronor 75 belöpte på möbler, kläder och annat lösöre med

föga realisationsvärde, vadan den kontanta behållningen utgjorde 11,852

kronor 14 öre. Denna behållning bade, enligt vad i motionen vitsordas,

i januari 1933 nedgått till omkring 5,500 kronor.

Såsom i motionen erinras, var frågan örn årligt understöd åt änkan

Westerman föremål för behandling av dels 1930 års riksdag i anledning

av en utav Kungl. Maj:t i proposition nr 236 gjord framställning, dels

ock 1932 års riksdag i anledning av en utav herr Lundguist i Rotebro

väckt motion II: 129.

Ingen av dessa framställningar föranledde någon riksdagens åtgärd.

Motiveringen för riksdagens ståndpunkt angavs i 1930 års bankoutskotts

utlåtande nr 32, punkten 9, på i huvudsak följande sätt:

Pensionering med statsmedel av efterlevande till tjänstemän vid statens

järnvägsbyggnader hade dittills förekommit endast i enstaka undantagsfall.

Anledningen till denna praxis hade varit, att nämnda tjänstemän

i form av högre avlöning än motsvarande tjänstemän vid statens

trafikerade järnvägar åtnjöte ersättning för att de ej ägde medlemskap

i statens järnvägars änke- och pupillkassa och därigenom satts i tillfälle

att exempelvis genom försäkringar skydda sina efterlevande. Undantag

från omförmälda praxis borde endast ske för sådana fall, där särskilt ömmande

omständigheter förelåge. Med hänsyn till att den avlöning

Westerman uppburit och vilken under de senaste åren av hans tjänstgöring

utgjort 12,270 kronor, bort räcka till för ett tillfredsställande ordnande

av änkans försörjning, kunde sådana omständigheter icke anses

vara förhanden i nu förevarande fall. Beviljande av understöd i detta

fall skulle vid nu angivna förhållanden innebära ett uppgivande av ovan

berörda principiella ståndpunkt och sålunda kunna medföra vittgående

konsekvenser.

Omständigheterna i detta ärende synas numera med avseende å änkan

Westermans ekonomiska ställning vara sådana, att ett mindre årligt understöd

torde kunna beviljas utan uppgivande av den principiella ståndpunkt,

som riksdagen tidigare intagit vid behandling av detta och liknande

ärenden och som utskottet för sin del alltjämt vidhåller. Vid sådant

förhållande och då Westerman varit i statens tjänst i drygt 41 år, har utskottet

ansett sig kunna tillstyrka, att en årlig pension, förslagsvis till belopp

av 600 kronor, beviljas änkan Westerman från och med den 1 januari

1933.

Utskottet.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 3b.

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 349, må medgiva, att förre arbetschefen vid statens

järnvägsbyggnader Carl Leopold Westermans

änka Elin Carolina Alexandra Westerman, född Kihlbaum,

må från och med den 1 januari 1933 under sin

återstående livstid, så länge hon förblir änka, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

600 kronor.

VI. Ecklesiastikdepartementet.

ll:o.

Stiftssekreteraren Gunnar Norströms efterlevande (tilläggspension). I

en den 3 mars 1933 dagtecknad proposition nr 191, avseende ecklesiastikdepartementet,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att till stiftssekreteraren Gunnar Norströms

änka Signe Teresia Norström, född Persson, och makarna Norströms barn

Ragnar och Gunhild Marika må, räknat från och med den 1 november

1932, från allmänna indragningsstaten utgå pension med belopp, motsvarande

skillnaden mellan dem från prästerskapets änke- och pupillkassa

tillkommande pension och den pension, till vilken de varit berättigade, örn

Norström varit i kassan delaktig för ett belopp av 9,060 kronor.

Vid anmälan av förslag i fråga örn lönereglering för befattningshavarna

vid domkapitelsexpeditionerna (prop. nr 102 år 1928) anförde chefen

för ecklesiastikdepartementet rörande ordnande av stiftssekreterarnas

familjepensionering bland annat följande:

På grund av bestämmelserna i reglementet för prästerskapets änkeoch

pupillkassa (nr 529/1926) vore konsistorienotarier, som före utgången

av april 1927 inträtt i kassan, skyldiga att kvarstå där, varav enligt reglementet

för civilstatens änke- och pupillkassa följde, att de vore uteslutna

från delaktighet i sistnämnda kassa. Den åter, som efter utgången av

april 1927 anställts såsom konsistorienotarie, vore utesluten från delaktighet

i prästerskapets änke- och pupillkassa. Härav följde enligt reglementet

för civilstatens änke- och pupillkassa skyldighet att vara delaktig i

denna senare kassa.

På grund av nyss åberopade bestämmelser i reglementet för prästerskapets

änke- och pupillkassa komme konsistorienotarie, som vore delägare

i sistnämnda kassa och i samband med den nya löneregleringen

tillträdde befattning såsom stiftssekreterare, alltjämt att tillhöra sagda

kassa. Härvid finge han emellertid på grund av bestämmelserna i reglementet

bibehållas vid det delaktighetsbelopp oförändrat, som varit för

honom gällande omedelbart före den 1 maj 1927. Följaktligen skulle

den nya löneregleringen icke medföra någon förbättring i pensionsförmånerna

för hans efterlevande. Dessa skulle därigenom komma i en

synnerligen oförmånlig ställning. Någon möjlighet att råda bot härpå

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

15

genom en reglementsändring därhän, att stiftssekreterare, som före den

1 maj 1927 vunnit delaktighet i kassan, finge tillgodoräknas ett i förhållande

till den förhöjda lönen bestämt högre delaktighetsbelopp, syntes

med hänsyn till konsekvenserna icke förefinnas. Å andra sidan kunde

det — särskilt i de fall, då vid en stiftssekreterares frånfälle ömmande

omständigheter förelåge — icke anses försvarligt, att pensionerna för de

efterlevande finge förbliva på samma nivå som före löneregleringen.

Någon annan utväg till förbättrande av pensionerna syntes emellertid

icke förefinnas än att det i sådant fall finge tagas under övervägande,

huruvida icke tilläggspensioner av statsmedel till lämpligt avvägda belopp

kunde beviljas.

I anledning av nu återgivna uttalande anförde 1928 års riksdag, att

riksdagen funne billighetskäl tala för att staten trädde hjälpande emellan

genom beviljande av tilläggspensioner av statsmedel åt efterlevande

till här avsedda stiftssekreterare
I

cirkulär den 22 juni 1928 till samtliga domkapitel m. fl. myndigheter

förklarade Kungl. Maj:t, bland annat, att Kungl. Maj:t ville, efter därom

i varje särskilt fall gjord ansökning, framdeles taga under övervägande

frågan örn utverkande av tilläggspension av statsmedel åt

efterlevande till stiftssekreterare, som före den 1 maj 1927 blivit delägare

i prästerskapets änke- och pupillkassa.

Stiftssekreteraren vid Göteborgs domkapitel Gunnar Norströms änka

har, under åberopande av innehållet i nyssnämnda cirkulär, anhållit örn

tilläggspension åt sig och makarnas två minderåriga barn.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Norström var född den 29 mars 1871 och avled den 23 oktober 1932;

att han tillträdde befattning såsom konsistorienotarie den 1 maj 1912

och befattningen såsom stiftssekreterare (lönegrad B 27) den 1 juli 1928;

att han efterlämnat — förutom änkan, född den 4 maj 1884 — sonen

Hagnar, född den 10 oktober 1919, och dottern Gunhild Marika, född den

23 juni 1923;

att behållningen i boet uppgick till omkring 8,500 kronor;

samt att änkefru Norström enligt läkarintyg lider av obotlig öronsjukdom

(otosclerosis), som medfört nästan fullständig dövhet.

Direktionen för prästerskapets änke- och pupillkassa har i infordrat utlåtande

meddelat följande upplysningar rörande storleken av den pension,

som från kassan utginge till Norströms efterlevande:

Ifrågavarande pension åt änkefru Norström och hennes två barn skulle

under ecklesiastikåret 1932—1933 hava utgjort 1,203 kronor 4 öre, för den

händelse änkefru Norström därunder varit pensionsberättigad, vartill skulle

kommit dyrtidstillägg av statsmedel med 540 kronor, alltså tillhopa 1,743

kronor 4 öre. Då pensionerna från kassan varierade något år från år,

kunde något exakt belopp av den framdeles utgående årliga pensionen

icke angivas. Man syntes dock våga räkna med att, så länge båda barnen

voro omyndiga, pensionen icke skulle mer än högst obetydligt komma att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

understiga 1,200 kronor örn året. För ensam änka efter delägare med ett

delaktighetsbelopp, motsvarande stiftssekreteraren Norströms, eller 5,500

kronor, skulle förstnämnda år pensionen hava utgjort omkring 800 kronor

och dyrtidstillägget omkring 330 kronor.

Statskontoret, som tillstyrkt beredande av tilläggspension, har beträffande

storleken av sådan förmån anfört i huvudsak följande:

Att döma av vederbörande departementschefs i proposition nr 102 år 1928

återgivna uttalande syntes det hava varit avsett att genom tilläggspension

förhöja den efterlämnade familjens underhåll till sådant belopp, att pensionen

från prästerskapets änke- och pupillkassa tillika med tilläggspensionen

skulle motsvara vad familjen kunnat i pension från kassan åtnjuta,

örn delaktighetsbeloppet i kassan bestämts att motsvara den nya avlöningen.

Statskontoret funne sig på grund härav böra föreslå utverkande av

riksdagens medgivande därtill, att från allmänna indragningsstaten finge

utgå skillnaden mellan, å ena sidan, vad sökanden och hennes barn erhölle

i pension från prästerskapets änke- och pupillkassa samt, å andra

sidan, vad de skulle hava från samma kassa bekommit, örn stiftssekreteraren

Norström varit i kassan delaktig för ett belopp av 9,060 kronor, motsvarande

avlöningen i högsta löneklassen å A-ort i lönegraden B 27. Enligt

inhämtad upplysning skulle ett sådant medgivande innebära, att

pensionen, som i nämnda kassa ej vore på förhand till beloppet fixerad,

skulle under de närmaste åren kunna beräknas bliva förhöjd från 1,200 till

inemot 1,700 kronor.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

På sätt av den föregående redogörelsen framgår, har vid genomförande

år 1928 av lönereglering för befattningshavarna vid domkapitlens

expeditioner förutsatts, att efterlevande efter stiftssekreterare, som

i egenskap av konsistorienotarie varit delaktig i prästerskapets änkeoch

pupillkassa och i anledning härav nödgats efter tillträdet av stiftssekreterarbefattningen

kvarstå i kassan med oförändrat delaktighetsbelopp,

skulle efter ansökning i varje särskilt fall kunna komma i åtnjutande

av tilläggspension av statsmedel. Då i nu förevarande fall föreligga

sådana omständigheter, jämväl i avseende å de efterlevandes ekonomiska

förhållanden, som torde böra utgöra förutsättning för beviljande

av tilläggspension, tillstyrker jag beredande av dylik förmån åt sökanden

och hennes minderåriga barn. I fråga örn beräkningen av tillläggspensionen

anser jag mig kunna biträda statskontorets förslag.

Av förut återgivna, i samband med 1928 års lönereglering för domkapitlens

expeditioner gjorda uttalanden framgår, att de stiftssekreterare,

som i egenskap av konsistorienotarier vunnit delaktighet i prästerskapets

änke- och pupillkassa, i familjepensionshänseende blivit försatta i en

mycket oförmånlig ställning i förhållande till jämförliga civila tjänstinnehavare,

i det att de varit förhindrade att vinna någon på löneökningen

grundad förhöjning av delaktighetsbeloppet i kassan. Emellertid

hava, såsom av berörda uttalanden jämväl framgår, statsmakterna förutsatt,

att en förhöjning av familjepensionerna skulle, efter prövning i

varje särskilt fall, kunna ske med statsmedel. Utskottet delar departe
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

17

mentschefens uppfattning, att i detta fall föreligga omständigheter, som

motivera en dylik förhöjning. Mot vad Kungl. Majit i ämnet föreslagit

har utskottet intet att erinra.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj :ts förevarande proposition må vinna

riksdagens bifall.

12: o.

Förre akademiskogvaktaren Johan Gustafssons änka. I en den 17 mars

1933 dagtecknad proposition nr 232, vilken beträffande ecklesiastikdepartementet

innefattar två med nummer 5 och 6 betecknade nummer, har

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, i punkten 5 föreslagit

riksdagen medgiva, att förre akademiskogvaktaren Johan Gustafssons

änka Matilda Serafia Gustafsson, född Södergren, må från och med den

1 oktober 1931 under sin återstående livstid, så länge hon förblir änka,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Gustafsson var född den 23 januari 1857 och avled den 30 september

1931;

att han under åren 1886—1922 var anställd såsom skogvaktare vid Uppsala

universitets skogsförvaltning;

att han vid sin död efterlämnade änkan Matilda Serafia Gustafsson,

född Södergren, vilken är född den 3 september 1857, samt tre myndiga

barn, nämligen en son och två gifta döttrar;

samt att bouppteckningen efter Gustafsson utvisar en behållning av

omkring 1,300 kronor.

Kyrkoherden i Björksta församling har i intyg, som företetts i ärendet,

anfört, att änkefru Gustafsson, vilken veterligen icke ägde andra tillgångar

än de i bouppteckningen upptagna, vore i behov av understöd. I intyget

har vidare meddelats, att makarna Gustafssons son saknar förmåga att

försörja modern.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

framställning.

13 :o.

Extraläraren vid högre allmänna läroverket i Gävle Karl Edvard Meijenqvists

änka. I punkten 6 av förevarande proposition föreslår Kungl.

Majit riksdagen medgiva, att extraläraren vid högre allmänna läroverket

Bihang lill riksdagens protokoll 193,1. 8 sami. Nr 36''. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

i Gävle Karl Edvard Meijenqvists änka Klara Antonia Mejenqvist, född

Källgren, må från och med den 1 december 1932 under sin återstående livstid,

så länge hon förblir änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Mejenqvist var född den 15 juli 1867 och avled den 5 november 1932;

att han från och med höstterminen 1906 till och med vårterminen 1932

med undantag av vårterminen 1911 tjänstgjorde såsom vikarierande adjunkt,

extra lärare eller timlärare vid allmänna läroverk, därav med full

tjänstgöring under sammanlagt 23 läsår;

att Meijenqvists avlöningsförmåner för år, dyrtidstillägg oberäknat, såsom

e. o. ämneslärare vid allmänt läroverk utgjorde arvode 2,900 kronor,

tillfällig löneförbättring 725 kronor och provisorisk avlöningsförbättring

180 kronor eller således tillhopa 3,805 kronor;

att Meijenqvists änka, Klara Antonia Meijenqvist, född Källgren, är

född den 19 december 1867;

att makarna Meijenqvists äktenskap varit harnlöst;

att behållningen i boet efter Meijenqvist uppgick till omkring 3,400

kronor;

samt att änkefru Meijenqvist härutöver icke äger några tillgångar.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

14: o.

F. d. docenten Sven Lindes änka. I motion 11:46 hemställer herr Lindskog,

»att riksdagen måtte anslå ett understöd, som skäligen torde böra

bestämmas till fyrahundra (400) kronor årligen, till f. docenten S. Lindes

änka Malena Linde, f. Nilsson, att utgå från och med den 1 juni 1932

under hennes återstående livstid».

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har änkan Linde numera

avlidit. I följd härav påkallar motionen icke något beslut av riksdagen;

vilket utskottet får

anmäla.

15: o.

Filosofie magistern John Elis Högbergs efterlevande. I motion 1:183

hemställa herr Larsson, Sani, och herr Andersson, Nils, att riksdagen

måtte medgiva, att filosofie magistern John Elis Högbergs änka Dorotea

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

19

Sophie Martha Högberg, född Schultze, och makarnas tre minderåriga

barn Karl Ludvig Kolf, Karin Maria Gisela och Ernst Robert Börje

måtte, räknat från och med den 1 oktober 1928, åtnjuta årliga understöd

från allmänna indragningsstaten, änkan Högberg till belopp av 720

kronor att utgå under hennes återstående livstid, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, samt vart och ett av barnen till ett belopp

av 180 kronor att utgå intill utgången av det kalenderår, varunder barnet

uppnått 18 års ålder.

Av handlingarna i ärendet framgår,

att Högberg, som var född den 13 februari 1885, tjänstgjorde dels under

nära fyra år såsom extra ordinarie lärare vid kommunala mellanskolorna

i Katrineholm och Gnesta, dels under omkring tre år och tre månader såsom

extra ordinarie ämneslärare vid allmänna läroverk, senast i Östersund,

där han var anställd vid sin död den 25 september 1928;

att Högberg vid sitt frånfälle efterlämnade — förutom änkan, född

den 18 februari 1892 — tre omyndiga barn, födda respektive den 5 april

1918, den 20 november 1919 och den 4 mars 1921;

att Högbergs änka på grund av avgifter, som Högberg under sin tjänstgöring

vid ovannämnda kommunala mellanskolor erlagt till statens pensionsanstalt,

från anstalten uppbär en årlig pension å 78 kronor 40 öre;

att bouppteckningen efter Högberg utvisade en behållning i boet å omkring

300 kronor;

samt att Högbergs änka på grund av i hög grad nedsatt synförmåga

icke kan förrätta arbete, som anstränger ögonen.

Såsom i motionen erinras, var frågan örn beredande av understöd åt

Högbergs efterlevande föremål för behandling av 1929 års riksdag i anledning

av en proposition. I samband härmed behandlades två i ämnet

väckta motioner.

I sitt i ämnet avgivna utlåtande (nr 26, punkten 36) erinrade bankoutskottet,

att i de fall, då riksdagen beviljat understöd åt änkor och barn

efter befattningshavare i statens tjänst, vilka icke kunnat i statsanställningen

förvärva familjepensionsrätt för sina efterlevande, såsom villkor

för understöds tilldelande tillämpats bland annat, att befattningshavaren

under viss, ej alltför kort tid varit anställd i statens tjänst. Högbergs

sammanlagda anställningstid i statstjänst utgjorde emellertid endast omkring

3 år, under vilken tid han tjänstgjort såsom extra ordinarie ämneslärare

vid allmänt läroverk. Denna tid syntes utskottet vara alltför kort

för att kunna motivera ett understöd av statsmedel till Högbergs efterlevande.

Trots de onekligen ömmande omständigheter, som i detta fall

åberopats, nödgades utskottet alltså ställa sig avvisande mot de föreliggande

framställningarna samt hemställde örn avslag å desamma.

Genom gemensam omröstning av kamrarna biföll riksdagen vad utskottet

hemställt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskott et.

Vad i motionen, anförts till stöd för beviljande av årliga understöd i

här förevarande fall innefattar enligt utskottets mening icke tillräckliga

skäl för ett frånträdande av den. ståndpunkt, som riksdagen intagit vid

behandlingen av detta ärende år 1929. Utskottet vidhåller sin då uttalade

uppfattning att Högbergs anställningstid i statstjänst varit för kort

för att kunna motivera understöd av statsmedel till hans efterlevande.

Vid sådant förhållande får utskottet, under hänvisning till sitt år 1929

avgivna utlåtande, hemställa,

att förevarande motion 1:183 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

VII. Jordbruksdepartementet.

16: o.

Domänintendenten Bengt Beinhold Wolf frams änka. I en den 10 februari

1933 dagtecknad proposition nr 135, vilken beträffande jordbruksdepartementet

innefattar förslag i två med nummer 4 och 5 betecknade

punkter, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten

4 föreslagit riksdagen medgiva, att domänintendenten Bengt Beinhold

Wolfframs änka Alma Matilda Louise Wolffram, född Asplund, må från

och med den 1 augusti 1932 under sin återstående livstid, så länge hon förblir

änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

804 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Wolffram var född den 13 maj 1864 och avled den 4 juli 1932;

att han under åren 1908—1931 uppehöll domänintendentsbefattningen i

Västmanlands län och därvid tillika hade att utföra utarrenderings- och

besiktningsförrättningar samt ombudsmannaskap vid syner å kronans

jordbruksdomäner i Gävleborgs och Kopparbergs län;

att han i nyssnämnda egenskap åtnjöt arvode, vilket från och med år

1919 utgick med 3,800 kronor för år;

att Wolffram såsom närmaste anhöriga efterlämnade — förutom änkan,

född den 17 mars 1872 — två myndiga barn, en son och en dotter;

att bouppteckningen efter Wolffram utvisar en behållning av omkring

5,700 kronor;

att Wolfframs änka icke äger några som helst tillgångar utöver dem,

som ingå i bouppteckningen;

att sonen, vilken är omkring 31 år gammal, för sitt uppehälle hittills

varit hänvisad till understöd av anhöriga och för närvarande vistas i

Frankrike för utbildning inom vin- och spirituosabranschen;

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

21

samt att änkefru Wolffram icke heller kan påräkna något bidrag till

sitt uppehälle av dottern, vilken är gift och bosatt i New York.

Domänstyrelsen och statskontoret hava, i överensstämmelse med vad

riksdagen tidigare i liknande fall beslutit, tillstyrkt, att Wolf frams änka

måtte tillerkännas en årlig pension av 600 kronor.

Departementschefen, som funnit detta belopp väl lågt, har förordat en

pension av 804 kronor eller enahanda belopp, som i punkten 6 av förevarande

proposition föreslagits åt änkan efter skeppsmätningskontrollören

Wessberg (se punkten 20 i detta utlåtande).

Ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag skulle medföra högre pensionsbelopp

än vad som skulle tillkommit änkan Wolffram, därest mannen varit

delägare i civilstatens änke- och pupillkassa med ett delaktighetsbelopp

av 2,448 kronor eller den pension, som under senare år plägat beviljas

domänintendenter. Med erinran härom har utskottet icke funnit skäl

att i förevarande fall tillstyrka högre pensionsbelopp än som tidigare av

riksdagen beviljats till änka efter domänintendent eller 600 kronor.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att domänintendenten

Bengt Beinhold Wolf frams änka Alma Matilda

Louise Wolffram, född Asplund, må från och

med den 1 augusti 1932 under sin återstående livstid,

så länge hon förblir änka, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 600 kronor.

17 :o.

Domänintendenten Sven Nilsson Linders’ änka. I punkten 5 av förevarande

proposition nr 135 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva,

att domänintendenten Sven Nilsson Linders’ änka Alfrida Josefina

Linders, född Gudmundsson, må från och med den 1 januari 1933 under

sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 804 kronor.

Av utredningen i ärendet inhämtas,

att Linders var född den 14 februari 1873 och avled den 16 december

1932;

att han sedan ingången av år 1918 till sin död eller under en tid av närmare

15 år med undantag för vissa tider, under vilka han innehade statsrådsämbete,

uppehöll domänintendentsbefattningcn i Malmöhus län;

att han i egenskap av domänintendent åtnjöt arvode, vilket från och med

år 1919 utgick med 4,500 kronor för år;

Utskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

att Linders vid sin död efterlämnade — förutom änkan, född den 22 maj

1877 — tre döttrar, nämligen Margit Gunhild, född år 1904 och till yrket

bokbindare, Ingar Linnéa, född år 1905 och gift med en godsinspektor,

samt Emmy Valborg, född år 1907 och till yrket musiklärarinna, ävensom

två söner, nämligen lantbruksbiträdet Sven Gudmund, född den 25

februari 1912, och studeranden Matts August, född den 13 april 1915;

samt att bouppteckningen efter Linders utvisar en behållning i boet

av omkring 9,200 kronor.

I anslutning till vad under närmast föregående punkt anförts och föreslagits

förordar utskottet, att pensionen jämväl i nu förevarande fall bestämmes

till 600 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Marits förevarande

framställning, må medgiva, att domänintendenten

Sven Nilsson Linders’ änka Alfrida Josefina

Linders, född Gudmundsson, må från och med den 1

januari 1933 under sin återstående livstid, så länge

hon förblir änka, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 600 kronor.

18: o.

Lantbruksrådet Johan Gustaf Leufvéns efterlevande. I likalydande

motioner 1:40 av herr Nilsson, Johan, i Kristianstad jämte två av kammarens

övriga ledamöter och II: 353 av herr Pehrsson i Bramstorp hemställes,

»att änkan Goda Charlotta Elisabet Leufvén och hennes dotter

Maria Kristina Amalia Leufvén må, räknat från och med den 1 mars

1932, så länge båda leva och förbliva ogifta, uppbära pension från allmänna

indragningsstaten till belopp av tillhopa 1,200 kronor årligen, samt

att, då endera av dem avlider eller träder i äktenskap, pensionsbeloppet

för den andra skall utgöra 900 kronor».

Av tillgängliga handlingar inhämtas,

att Leufvén var född den 18 september 1870 och avlidit den 2 februari

1932;

att han från och med den 1 januari 1901 till och med den 31 december

1917 uppehållit befattningen såsom sekreterare hos Malmöhus läns hushållningssällskap

;

att han därefter och till slutet av år 1927 varit verkställande direktör

hos Sveriges allmänna lantbrukssällskap;

att han den 30 december 1927 av Kungl. Majit förordnats till lantbruksattaché

i Berlin, vilken befattning han vid sin död fortfarande innehade;

att han å sistnämnda befattning av statsmedel åtnjöt ett årligt arvode

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

23

av 9,000 kronor och extra ortstillägg å 3,000 kronor jämte dyrtidstillägg

enligt för oreglerade verk gällande grunder;

att Leufvén vid sitt frånfälle efterlämnat — förutom änkan, vilken är

född den 30 september 1876 — tre döttrar och en son;

att dottern Maria Kristina Amalia, född den 10 januari 1906 är för all

framtid oförmögen att försörja sig själv;

att övriga harn icke i nämnvärd mån kunna bidraga till sin moders

underhåll;

samt att bouppteckningen efter Leufvén utvisat en behållning i boet av

omkring 36,000 kronor.

I skrivelse till Kungl. Majit den 6 maj 1932, vilken skrivelse avtryckts

såsom bilaga till motionen 1:40, hemställde lantbruksstyrelsen, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, dels att Leufvéns änka måtte

från och med den 1 mars 1932, så länge hon förbleve i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten få uppbära en årlig pension

av 1,250 kronor, dels ock att efter änkan Leufvéns frånfälle pension till

ett årligt belopp av 1,000 kronor finge å samma stat utgå till makarna

Leufvéns dotter Maria Kristina Amalia.

I utlåtande i ärendet förklarade sig statskontoret icke vilja motsätta sig,

att framställning gjordes till riksdagen örn beredande av hjälp av statsmedel

åt Leufvéns efterlämnade familj, och borde denna hjälp lämnas på

så sätt, att änkan Leufvén och hennes förutnämnda dotter bleve, så länge

de levde och förbleve ogifta, tillerkända pension till ett belopp av tillhopa

1,200 kronor årligen, och att efter enderas död, eller örn någon av

dem inträdde i äktenskap, pensionsbeloppet för den andra skulle utgöra

900 kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 18 november 1932 föranledde lantbruksstyrelsens

berörda framställning icke någon Kungl. Majits åtgärd.

Den tid av omkring 4 år, under vilken Leufvén varit anställd i statens

tjänst, är enligt utskottets mening alltför kort för att kunna motivera

ett understöd av statsmedel till hans efterlevande. På grund härav

och då därjämte Leufvéns efterlevande enligt vad bouppteckningen utvisar

icke äro utan tillgångar, har utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka

bifall till den föreliggande framställningen.

Utskottet hemställer således,

att förevarande motioner 1:40 och 11:353 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

19 :o.

Utskottet.

Förre kronojägaren Oscar Ludvig Erikssons änka. I motion 11:219 hemställer

lien- Meyerhöffer, »att riksdagen måtte bevilja kronojägaränka!!

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

i Harads Ida Maria Eriksson, född Sundström, änkepension till ett årligt

belopp av 400 kronor (fyrahundra)».

Av motionen jämte därvid fogade bilagor inhämtas, att Eriksson, som

var född den 6 oktober 1882 och avled den 22 oktober 1922, under vissa

tider av åren 1910—1922 innehaft olika anställningar i domänverkets

tjänst, samt att Erikssons änka, som är född år 1877, är sjuklig.

Enligt utskottets mening kan på den bristfälliga utredning, som förebragts

i motionen, icke grundas beslut i den föreliggande frågan. Emellertid

lärer ärendet vara av beskaffenhet att böra prövas av Kungl.

Majit i enlighet med de av 1980 års riksdag godkända grunderna för

handläggning av ärenden om understöd i vissa fall åt efterlevande till

personal i statstjänst. På grund härav synes motionen icke böra föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 219 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

VIII. Handelsdepartementet.

20: o.

Skeppsmätningskontrollören Fredrik Mauritz Wessbergs änka. I en

den 10 februari 1933 dagtecknad proposition nr 135 har Kungl. Majit, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för samma dag, i punkten 6, avseende handelsdepartementet,

föreslagit riksdagen medgiva, att skeppsmätningskontrollören Fredrik

Mauritz Wessbergs änka Anna Josefina Wessberg, född Sjögren, må

från och med den 1 oktober 1932 under sin återstående livstid, så länge

hon förblir änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 804 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Wessberg var född den 8 februari 1858 och avled den 25 september

1932;

att han under nedannämnda tider innehaft statsanställning, nämligen

1 september 1887—1 december 1888 såsom fartygsritare vid flottans varv

i Karlskrona, 20 maj 1890—31 mars 1896 såsom fartygskonstruktör vid

samma varv och 1 april 1896—25 september 1932 såsom skeppsmätningskontrollör

i Sundsvalls kontrolldistrikt;

att han därjämte från ingången av år 1909 intill sin död tjänstgjort såsom

föreståndare för sjökarteverkets (tidigare nautisk-meteorologiska byråns)

kontrollstation i Sundsvall;

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

25

att hans arvode såsom skeppsmätningskontrollör utgjort 5,000 kronor

för år jämte dyrtidstillägg samt att han i egenskap av föreståndare för

sjökarteverkets kontrollstation uppburit arvode med 600 kronor för år

jämte dyrtidstillägg ävensom del i avgifter för verkställda undersökningar

av lanternor och nautiska instrument;

att Wessberg vid sin död efterlämnade — förutom änkan, född den 10

juli 1855 — en son, förste amanuensen Folke Carl Mauritz Wessberg, och

en dotter, handarbetslärarinnan Märta Anna Sofia Wessberg;

att bouppteckningen efter Wessberg utvisar en brist i boet å omkring

1,900 kronor;

samt att Wessbergs änka enligt för henne utfärdat läkarintyg på grund

av ålderdomssvaghet med avsevärd synnedsättning ävensom njursjukdom

är i behov av ständig tillsyn och vård.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

15. Aftärsdrivaude verks medel.

I. Trafikmedel.

21:o.

Förste kontrollören Thure Henrik Neumans änka. I motion II: 236 hemställer

herr Lundquist i Botebro, »att riksdagen måtte bevilja förste kontrollören

Thure Henrik Neumans änka Augusta Bernhardina Neuman

ett årligt understöd av 600 kronor».

Av tillgängliga uppgifter inhämtas,

att Neuman var född den 24 juli 1851;

att han efter föregående elevanställning hos statens järnvägar antagits

till stationsskrivare den 1 december 1873 samt befordrats till förste stationsskrivare

den 1 januari 1886, till kontrollör den 1 januari 1893 och

till förste kontrollör den 31 december 1901;

att han erhållit avsked ur statens järnvägars tjänst med pension den

1 augusti 1918;

att Neuman avlidit den 9 januari 1932, efterlämnande änka Augusta

Bernhardina Neuman, född Andersson, vilken är född den 17 maj 1882;

att Neumans äktenskap ingåtts den 17 maj 1909;

samt att bouppteckningen efter Neuman utvisat en behållning av omkring

19,800 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 11)33. <V sami. Nr 36. •>

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Enligt § 6 i reglementet för statens järnvägars änke- oell pupillkassa

måste äktenskap, på grund varav anspråk å pension från kassan framställes,

vara ingånget före delägarens aA’skedsta gande och innan lian fyllt

50 år. Dock må den, som ingår äktenskap efter uppnådda 50 år och fortfarande

är anställd i ordinarie tjänst i statens järnvägar, kunna såsom

delägare förvärva pensionsrätt för sina efterlevande, så framt lian till

kassan erlägger avgifter, motsvarande fulla värdet av sådan förmån,,

därvid vederbörlig hänsyn skall tagas till av honom förut till kassan

inbetalda avgifter.

Neumans äktenskap ingicks visserligen efter det mannen fyllt 50 år,,

men då han vid äktenskapets ingående fortfarande var anställd i ordinarie

tjänst vid statens järnvägar, hade han ägt rätt att mot erläggandeav

stadgade avgifter grundlägga pensionsrätt i kassan för sin änka. Hart

underlät emellertid att göra detta, och i följd därav äger änkan Neuman

icke åtnjuta pension från kassan. Enligt vad utskottet inhämtat, belöpte

sig ifrågavarande avgifter till sammanlagt 8,138 kronor 33 öre. Vid beräkningen

av detta belopp har hänsyn tagits till de avgifter, Neuman erlagt

till kassan under den tid, han varit delägare i densamma, nämligen

under åren 1873—1901.

Av tillgängliga handlingar framgår vidare, att änkan Neuman i januari

1932 hos Kungl. Maj:t gjort framställning örn pension. I yttrande

över denna framställning har järnvägsstyrelsen —- efter att hava erinrat

örn att Neuman på sin tid haft rätt till återinträde i statens järnvägars

änke- och pupillkassa på numera gällande liberala villkor, utan att han

dock begagnat sig därav — framhållit, att det nu förevarande fallet väsentligen

skiljde sig från dem, i vilka riksdagen tidigare medgivit pension

åt efterlevande efter befattningshavare vid statens järnvägar, som, ehuru

ordinarie, saknat delägarskap i änke- och pupillkassan. I sistnämnda fall

hade det nämligen varit fråga örn befattningshavare, som antingen aldrig:

varit delägare i kassan eller ock — i avsaknad av pensionsberättigade anhöriga

— utträtt ur kassan och vid sedermera ingånget äktenskap, jämlikt

äldre för kassan gällande bestämmelser, icke kunnat utan mycket

betungande avgifter erhålla ny delägarrätt däri. Ett bifall till den föreliggande

framställningen skulle enligt järnvägsstyrelsens uppfattning

kunna medföra konsekvenser av betydande räckvidd och kunna verka avtrubbande

på vederbörandes ambition att genom återinträde i kassan mot

nuvarande förhållandevis låga avgifter bereda sina efterlevande trygghet.

Genom beslut den 15 april 1932 har Kungl. Maj:t funnit änkan Neumans

framställning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Under åberopande av vad järnvägsstyrelsen i ärendet anfört får utskottet

avstyrka bifall till den föreliggande motionen och alltså hemställa,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

27

att förevarande motion II: 236 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 maj 1933.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Gustafsson i Stensholm, Lindley, Lindgren,.

Ström i Lidköping, Johansson i Friggeråker och Forssell;

från andra kammaren: herrar Leffler, Bäcklund, Laurén, Lovén, Paulsen, Johansson

i Sollefteå, Wikström och Hammarlund; dock att i behandlingen av punkterna 11—21 herr

Elmroth deltagit i stället för herr Johansson i Sollefteå.

Reservation

vid punkten 18 (ang. pension åt lantbruksrådet Johan Gustaf Leufvéns»

efterlevande):

av herrar Gustafsson i Stensholm och Laurén, vilka ansett, att pension

i detta fall borde beviljas i enlighet med vad statskontoret hemställt, och

vilka förty yrkat,

att riksdagen, med bifall till förevarande motioner

1:40 och 11:353, må medgiva, att lantbruksrådet Johan

Gustaf Leufvéns änka Goda Charlotta Elisabet

Leufvén och makarnas dotter Maria Kristina Amalia

Leufvén må, räknat från och nied den 1 mars 1932, så

länge båda leva och förbliva ogifta, uppbära pension

från allmänna indragningsstaten till belopp av tillhopa

1,200 kronor årligen, samt att, då endera av dem

avlider eller träder i äktenskap, pensionsbeloppet för

den andra skall utgöra 900 kronor.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1933:273 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m a1 i texten