Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion örn åstadkommande av en internationell reglering av ''penningväsendet i syfte att hålla de internationella grosshandelspriserna tillnärmelsevis konstanta.

1933-06-09 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1933:54, Utlåtande, i anledning av väckt motion örn åstadkommande av en internationell reglering av ''penningväsendet i syfte att hålla de internationella grosshandelspriserna tillnärmelsevis konstanta.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 54.

3

Nr 54.

Ankom till riksdagens kansli den 9 juni 1933 kl. 3.so e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion örn åstadkommande av en internationell

reglering av ''penningväsendet i syfte att hålla

de internationella grosshandelspriserna tillnärmelsevis

konstanta.

I en inom första kammaren väckt, till bankoutskottets förberedande

handläggning hänvisad motion nr 120 har herr Forssell hemställt, »att

riksdagen ville hos bankofullmäktige begära förslag till åtgärder i syfte

att åstadkomma en sådan internationell reglering av penningväsendet, att

de internationella grosshandelspriserna hållas tillnärmelsevis konstanta».

Av motiveringen framgår, att enligt motionärens mening isolerade

åtgärder av ett enskilt land till avhjälpande av rådande krissvårigheter

endast kunde hava mycket liten eller ingen effekt. Vi måste finna oss i

att dela den civiliserade världens ekonomiska öde i allt väsentligt. Så

länge industrien fortfore att intensifieras, kunde ett alltjämt fortsatt prisfall

på varor förutsägas, enär guldproduktionen efter ali erfarenhet icke

tillräckligt smidigt kunde anpassas efter varuproduktionen. För att hindra

varornas prisfall vid stigande varuflod måste penningväsendet inriktas

på att ställa betalningsmedel till förfogande i takt med varukvantitetens

tillväxt. Utan bortkastande av guldmyntfotens uppenbara fördelar måste

därför, örn man för framtiden ville söka undvika förödande kriser, icke

blott vårt lands utan flertalet länders penningväsen genom internationell

överenskommelse givas en sådan utformning, att de internationella grosshandelspriserna

kunde hållas tillnärmelsevis konstanta. I en motionen

bilagd skiss till en sådan reglering av penningväsendet föreslås, att man

skall söka nå denna avsikt genom en internationellt reglerad guldmyntfot.

Sedlarnas guldvärde skulle — samtidigt och procentuellt lika — kontinuerligt

justeras för alla civiliserade länder på sådant sätt, att de internationella

grosshandelspriserna endast variera inom vissa måttliga gränser.

Beträffande innehållet i motionen i övrigt får utskottet hänvisa till densamma.

Över motionen har utskottet inhämtat yttrande av fullmäktige i riksbanken,

vilka i ett den 18 maj 1933 dagtecknat utlåtande anfört följande:

»Fullmäktige vilja till en början hänvisa till bifogade,1 inom riksbanken

upprättade promemoria örn vissa förslag till ordnande av världens pen
1

Tryckt såsom bilaga till utskottets utlåtande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 54.

ningväsen, såväl nationellt som internationellt, vilka framkommit under

de senaste åren. Av denna promemoria synes framgå bland annat, att

skilda auktoritativa korporationer, i främsta rummet Nationernas Förbund

oell dess organ, med oavlåtlig uppmärksamhet följt hithörande

frågor.

Den nuvarande depressionen har varit föremål för ingående studier, särskilt

av Nationernas Förbunds gulddelegation, som avgav sitt betänkande

i juni 1932. Dess anvisningar för reorganisationen av världens penningväsen

avse i stort sett upprättandet av ett på guldmyntfoten grundat internationellt

penningväsen, reglerat med hänsyn till såväl nationella som

internationella förhållanden. Delegationens majoritet anser det varken

möjligt eller önskvärt att med penningpolitiska medel påverka fluktuationer

i prisnivån, som äro att tillskriva icke-monetära orsaker. En minoritet

hävdar en ståndpunkt, som nära ansluter sig till motionärens, nämligen

att prisfluktuationer böra motverkas med i främsta rummet penningpolitiska

medel, oavsett de orsaker, varav de härröra.

Under juni månad innevarande år kommer den av Lausanne-konferensen

sommaren 1932 beslutade ekonomiska världskonferensen att sammanträda.

Det program, som av den förberedande expertkommittén framlagts

för de finansiella överläggningarna på denna konferens, ansluter sig i

stort sett till majoritetens i gulddelegationen förenämnda uttalande. Även

frågan örn lämpligheten och möjligheten av en stabilisering av grosshandelspriserna

torde därför bliva föremål för behandling på världskonferensen.

Utgången av de förhandlingar, som komma att föras på denna konferens,

torde bliva avgörande för frågan, huruvida en gemensam internationell

reglering av penningväsendet, baserat på ett rationaliserat guldmyntfotsystem,

skall kunna komma till stånd eller om det kommer att

överlämnas åt varje enskild nation att självständigt ordna sitt penningväsen

mer eller mindre i överensstämmelse med av konferensen uttalade

principer.

Fullmäktige hava med uppmärksamhet följt det ovan skisserade arbetet

för ordnande av världens penningväsen och bland annat genom sin

förste deputerad sökt göra sin mening gällande i hithörande frågor. Därjämte

hava fullmäktige på sin tid uppdragit åt professorerna D. Davidson

och E. Lindahl att var för sig inkomma med förslag till guldmyntfotssystemets

rationalisering. Utan att taga ställning till dessa förslag hava

fullmäktige dock ansett dem vara av det värde för frågans allsidiga prövning,

att de tillställts ledande personer inom den internationella finansen.

Fullmäktige vilja även erinra därom, att förberedelser för Sveriges deltagande

i den ekonomiska världskonferensen för närvarande pågå. I sitt

yttrande över programmet för den ekonomiska världskonferensen hava

fullmäktige uttalat sig för ett utvidgat samarbete mellan centralbankerna.

Detta samarbete borde bland annat åsyfta anstalter för att söka hindra

obehöriga fluktuationer i guldets köpkraft. Den åtgärd till befrämjande

härav, som närmast torde kunna ifrågasättas, syntes vara ett internationellt

centraliserat studium av pris- och konjunkturutvecklingen i de olika

länderna.

För närvarande torde förutsättningar icke förefinnas att få till stånd

överenskommelser av så ingripande art och av sådan omfattning, som

vore nödvändiga för genomförande av det förslag, som utformats i den

vid motionen fogade skissen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hava fullmäktige hemställt, att motionen

icke måtte föranleda någon åtgärd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 54. 5

Frågan om en internationell samverkan för ett mera tillfredsställande

ordnande av penningväsendet kommer som bekant att bliva föremål för

behandling vid den ekonomiska världskonferens, som i dagarna sammanträder

i London. Såsom bankofullmäktige framhållit torde därvid även

lämpligheten och möjligheten av en stabilisering av grosshandelspriserna

komma under överläggning. Vid sådant förhållande och då enligt Kungl.

Maj:ts beslut Sverige kommer att genom en särskild delegation representeras

vid konferensen, synes riksdagen i detta sammanhang icke böra

göra några uttalanden eller fatta något beslut i den föreliggande flågan.

På grund härav och under hänvisning i övrigt till vad bankofullmäktige

i sitt yttrande anfört får utskottet hemställa,

att förevarande motion 1:120 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 juni 1933.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Utskottet.

Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 53-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 54.

Bilaga.

P. M.

angående hittills vidtagna eller planerade internationella åtgärder för

penningväsendets ordnande.

(I anledning av herr Forssells motion i lia kammaren, nr 120.)

Av stor betydelse för det systematiska arbetet på återställandet av världens

penningväsen efter kriget voro de finansiella konferenserna i Bryssel

(1920) och Genua (1922). Genuakonferensens resolutioner avsågo att beröra

icke endast de problem, som uppkommit på grund av valutornas fluktuationer

i förhållande till guldet, utan även sådana, som härledde sig

från onormala fluktuationer i guldets egen köpkraft. Såsom en första

etapp på vägen för återställandet av världens penningväsen upptog konferensen

frågan örn valutornas stabilisering i förhållande till guldet.

Sedan Genua-konferensen avlämnat sitt betänkande, gjordes under en

följd av år stora framsteg i denna riktning, i det några länder på egen

hand och andra med internationellt bistånd med eller utan ledning av

Nationernas Förbund lyckades stabilisera sina valutor. I och med Frankrikes

återgång till guldmyntfoten i juni 1928 kan man anse denna stabiliseringsperiod

i stort sett vara avslutad.

Den andra delen av Genua-konferensens program upptogs sommaren

1929 till behandling, i det Nationernas Förbunds finansiella kommitté utsåg

den så kallade gulddelegationen med uppgift att undersöka och avgiva

rapport örn orsakerna till fluktuationerna i guldets köpkraft och

dessas effekt på nationernas ekonomiska liv. Omedelbart efter det gulddelegationen

sammanträtt, kunde den emellertid konstatera de första tecknen

till den nuvarande ekonomiska depressionen. Gulddelegationens uppgift

blev därför att undersöka icke blott fluktuationerna i guldets köpkraft

utan i första hand de praktiska problem, som uppkommit på grund

därav, att ett stort antal länder frångått guldmyntfoten och att åtskilliga

uppehöllo det nominella värdet av sin valuta endast genom valutarestriktioner.

Gulddelegationen avgav sitt utlåtande i juni 1932.

Gulddelegationens yttrande i de avseenden, som bär närmast äro i fråga,

kan i allra största korthet sammanfattas på följande sätt.

Beträffande möjligheten och önskvärdheten av att kontrollera prisfluktuationerna

konstaterar delegationen, att meningarna äro delade. Det råder

icke någon meningsskiljaktighet örn att sådana våldsamma prisrörelser,

som världen fått uppleva under den inflation, som världskriget medförde,

och under den därefter följande deflationen, höra undvikas. Det

förefinnes emellertid olika åsikter om orsakerna till dessa fluktuationer

och ännu mera örn möjligheterna att bemästra dem med monetära åtgärder.

Man är i stort sett ense därom, att prisrörelser, förorsakade av monetära

faktorer, böra undvikas, men de finnas, som vilja gå längre och

använda penningpolitiken som ett korrektiv emot fluktuationer i den allmänna

prisnivån, vilken orsak dessa än hava. Majoriteten av delegationen

anser det varken möjligt eller önskvärt att med penningpolitiska me
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 54. 1

del påverka fluktuationer i prisnivån, som liro att tillskriva icke-moneorsaker.

Den stabilitet hos prisnivån, som delegationen anser praktiskt möjlig

att genomföra, är en relativ, icke en absolut, stabilitet hos grosshandelspriserna

under en lång följd av år. Delegationen anser det icke möjligt

att eliminera fluktuationer av kortare varaktighet hos prisnivån men

tror, att dessa korttidsfluktuationer skulle avsevärt mildras, örn den ovannämnda

stabiliteten för längre tidsperioder kunde ernås. Vad man bör

söka att såvitt möjligt undvika äro sådana häftiga prisfluktuationer, som

världen nyligen bevittnat. Ett sadant matt av stabilitet kan emellertid

enligt delegationens mening ernås endast genom en smidig penning- och

allmän ekonomisk politik, som skulle tillåta mindre, korttidiga fluktuationer

i individuella varupriser och i medelprisnivån.

En centralbanksledning, som föresatt sig att genom sin penningpolitik

motverka våldsamma fluktuationer i köpkraften, har enligt delegationen

att vid utformandet och verkställandet av den nationella penningpolitiken

taga hänsyn till en mångfald olika omständigheter. Varje penningpolitik

åtgärd bör i första hand prövas icke endast ur nationell synpunkt

utan även, under samarbete med andra centralbanker, med hänsyn till

dess internationella återverkningar.

Vid bedömandet av det internationella prisläget skulle rörelserna i grosshandelsprisindices

användas men icke såsom den enda avgörande faktorn

för ett omedelbart penningpolitiskt ingripande utan som en faktor att

taga i betraktande ibland många andra. Den relativa stabiliteten hos

dessa indextal under en längre följd av år skulle emellertid utgöra ett

bevis på framgången av den använda politiken.

De prisnoteringar, som böra komma till användning, äro enligt gulddelegationens

åsikt de, som avse grosshandeln i stapelvaror och halvfabrikat.

Det är fråga örn ett internationellt, icke örn ett nationellt, problem,

och därför bör man taga hänsyn till förändringarna i köpkraften, icke hos

den ena eller den andra valutan utan hos samtliga valutor, baserade va

^Man kail använda antingen en internationell index eller ock en eller

flera nationella indices i länder, som utöva ett avgörande inflytande på

världspriserna. I båda fallen måste användas varor med världsmaiknad

och prisnoteringarna tagas nied avdrag för eventuella importtullar.

Vid handliavandet av den nationella penningpolitiken anser delegationen

den förnämsta indikatorn böra vara guldreserven och guldrörelserna.

Övriga omständigheter att taga hänsyn till äro alla de företeelser, som

kunna sägas avspegla graden av aktivitet inom näringslivet och på penningmarknaden.

Delegationen understryker nödvändigheten av en ekonomisenng med

världens guldförråd. Ur denna synpunkt föreslår den, att den nuvarande

höga guldtäckningsprocenten sänkes, och framhåller, att det är önskvärt,

att i lagarna för centralbankerna införas mera elastiska sedeltäckningsbestämmelser.

En reduktion av guldtäckningsprocenten borde ske samtidigt

hos alla centralbanker för att undvika de skadliga effekter, som

bleve en följd av en isolerad sänkning. Gulddelegationen ansel emellertid

icke, att dylika åtgärder ensamma äro tillräckliga för den erforderliga

besparingen av guld. Den rekommenderar därför vissa andra y tterligare

åtgärder för detta ändamål, bland annat indragning av guld ur cirkulationen,

ersättning av små sedlar med silvermynt, ökad användning av

check- o. dyl. betalningar m. m.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 54.

Gulddelegationens uttalande var icke enhälligt. En minoritet av tre

medlemmar, däribland Sir Henry Strakoscli, anmälde avvikande mening

beträffande bl. a. de av majoriteten formulerade uttalandena örn

a) penningpolitikens mål,

b) .möjligheterna och önskvärdheten av prisstabilisering genom penningpolitik

samt

c) botemedlen för den nuvarande krisen.

Därjämte uttalade professor G. Cassel i en särskild reservation sin anslutning

till Strakoschs och hans medreservanters allmänna synpunkter.

Reservanternas ståndpunkt kan i de frågor, som äga intresse i detta

sammanhang, sammanfattas på följande sätt.

Ender nuvarande förhållanden är det praktiskt taget fråga därom, huruvida

det är bättre för världen i dess helhet att hålla prisnivån stabil

och låta de producerande klasserna i de mera snabbt framåtskridande länderna

skörda frukterna av den ökade produktionsförmågan eller att i de

nyssnämnda länderna låta priserna falla i samma mån som produktionsförmågan

ökas oell på så sätt framtvinga en förändring av inkomstfördelningen

i de mindre avancerade länderna. Reservanternas uppfattningom

följderna av ett prisfall lämnar enligt deras mening intet tvivel övrigt,

att det förra av dessa alternativ är att föredraga.

Reservanterna göra icke gällande, att det är möjligt att med enbart penningpolitiska

medel genomföra ett penningpolitiskt program, men anse,

tift penningpolitiken måste tillmätas stor betydelse i detta avseende.

Gentemot majoritetens påstående, att det är varken möjligt eller önskvärt

att med penningpolitiska medel korrigera sådana fluktuationer i prisnivån,

som äro att hänföra till icke-monetära orsaker, anföra reservanterna,

att denna sats, i vad den avser möjligheten, endast kan hänföra sigell

guldpriserna. I det fall, att ett land har frånträtt guldmyntfoten, är

det enligt reservanternas mening möjligt att genom ökning av omloppsmedel

och kredit höja de nationella priserna i vilken utsträckning som

helst. Däiav hava enligt deras åsikt manga länder i Europa bitter erfarenhet.

Reservanterna komma emellertid till den slutsatsen, att då, såsom

majoriteten medgiver, den prissänkning, som började år 1929, icke

kan tillskrivas otillräckligheten i världens sammanlagda guldförråd, det

under förutsättning av internationell samverkan är både teoretiskt’ och

praktiskt möjligt att höja även guldpriserna till en lämplig nivå och att

stabilisera dem på denna nivå. Önskvärdheten av att öva inflytande på

fluktuationer i prisnivån genom penningpolitiska medel anse reservanterna

vara en självklar följd av möjligheten att genomföra en sådan politik.

Enligt i eservanternas asikt är världen för närvarande i största behov

av en likartad penningpolitik i de förnämsta gnldstandardländerna,

innebarande kreditutvidgning, och de se icke något skäl till farhågor för

att följderna av en sådan politik skola bliva omöjliga att kontrollera.

I fråga örn botemedlen för den nuvarande krisen säga reservanterna,

efter att hava behandlat de viktigaste villkoren för ett återställande av

en internationell guldstandard, att det effektivaste medel, som för närvarande

finnes för att bana väg för guldstandarden såsom ett internationellt

penningsystem, vore att höja den allmänna prisnivån i guldstandardländerna

till 1928 års nivå eller åtminstone att höja varupriserna till en nivå,

som mera vore i överensstämmelse med gällande löner oell de bördor som

skulderna representera. Ett liknande försök att stabilisera den inhemska

prisnivån borde göras av länderna med fri valuta under Englands ledning

I ett i juli 1932 offentliggjort uttalande anslöt sig Banken för internatio
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 54.

9

nell betalningsutjämning till majoritetens i gniddelegationen uttalanden.

De slutsatser, vartill gukldelegationen kommit, bildade enligt bankens mening

en utgångspunkt för utarbetande av de penningpolitiska principer,

som i framtiden kunde komma att få praktisk tillämpning.

På mötet i Lausanne i juni och juli 1932 uppdrogs åt Nationernas Förbund

att sammankalla ombud för regeringarna till en ekonomisk världskonferens

i London med uppgift att besluta örn åtgärder för lösande av de

ekonomiska och finansiella svårigheter, vilka är o skulden till den nuvarande

världskrisen oell vilka kunna orsaka ett förlängande av densamma.

En expertkommitté, som tillsatts för utarbetande av programmet för

denna världskongress, bär i januari 1933 avlämnat förslag till program.

Av vad expertkommittén i sitt utlåtande anför, torde följande i detta

sammanhang hava intresse.

Kommittén har vid fullgörandet av sitt uppdrag följt de anvisningar,

som Nationernas Förbund lämnat, ävensom tagit hänsyn till det resultat,

som uppnåtts i de preliminära diskussionerna i samband med Lausannekonferensen.

Den nuvarande situationen synes kommittén vara så betänklig, att en

ytterligare försämring måste motses med de största farhågor. Världens

olika stater måste besluta sig för att söka ernå en lösning på bred basis

med hjälp av samfällda åtgärder på alla områden.

De huvudfrågor, inför Anika konferensen enligt expertkommittén kommer

att ställas, kunna sammanfattas på följande sätt:

1) Beträffande penning- och kreditpolitiken måste syftemålet \rara återställandet

av ett effektivt internationellt penningsystem. Varje stat måste

fritt få bestämma, när och under vilka villkor den kan antaga ett sådant

system. Det blir nödvändigt att skapa garantier mot att återställandet av

guldmyntfoten sker på ett sådant sätt, att det skulle kunna leda till ett

nytt sammanbrott.

Åtgärder böra övervägas att genom samarbete mellan centralbanker i

överensstämmelse med gulddelegationens rapport säkerställa en större

prisstabilitet för framtiden.

2) En viss höjning av världsprisnivån är högeligen önskvärd och Amre

att anse som ett första tecken på tillfrisknande. Konferensen kommer t\Ti\nlsutan

pågående prisfallet.

3) Valutarestriktionernas avskaffande är ett grundA-illkor för \Tärldens

ekonomiska tillfrisknande.

4) Slutligen måste den internationella handeln få större frihet.

Då någon annan internationell, allmänt godtagbar standard ej finnes,

torde världskonferensen komma att undersöka, på vad sätt ett framgångsrikt

återställande av guldmyntfoten kan genomföras.

Efter att ha\ra behandlat bland annat frågan örn den penningpolitik,

som bör följas före ett allmänt återställande av guldmyntfoten, övergår

kommittén till behandling a\T frågan örn guldmyntfotens framtida fungerande.

De uttalanden, som kommittén gör i detta sammanhang, förklarar

den vara i full ö\Terensstämmelse mod majoritetens i gulddelegationen utlåtande.

I fråga örn priserna konstaterar kommittén till en början, att prisnivåns

nedgång under senare år orsakat en mängd svårigheter, som den utförligt

behandlar.

Kommittén nämner några åtgärder, som enligt dess mening skulle vara

ägnade att återställa jämvikten i priserna. Ett sätt att återställa järn
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 54.

vikten mellan kostnader och priser är givetvis att minska de förra.

I regel är emellertid detta ej möjligt utan en reducering av räntesatser

och löner. Jämvikten kan även återställas genom en höjning

av prisnivån, vilket kan ske bland annat genom att begränsa varutillgången.

I länder med fri guldmyntfot och med stora monetära reserver

synes det även möjligt genom att tillämpa en liberal lånepolitik,

inklusive låga räntesatser för kortfristiga lån, i vissa fall även transaktioner

i öppna marknaden. Dessutom borde så långt möjligt räntesatsen

för långfristiga lån nedbringas genom konvertering och andra transaktioner.

För att en liberal kreditpolitik skall hava önskad effekt på prisnivån,

är det emellertid nödvändigt, att kreditefterfrågan uppstår. En ökning

av den effektiva efterfrågan väntar sig kommittén framför allt såsom

ett resultat av ökat förtroende till det allmänna finansiella och ekonomiska

systemet.

Den ekonomiska världskonferensen kommer att sammanträda i London

den 12 nästkommande juni.

Stockholm, Riksbanken i april 1933.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.