Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § lagen den 12 maj 1897 för Sveriges riksbank.

1933-06-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1933:55, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag om ändrad lydelse av 6 § lagen den 12 maj 1897 för Sveriges riksbank.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

11

Nr 55.

Ankom till riksdagens kansli den 9 juni 1933 kl. 3.80 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till

lag om ändrad lydelse av 6 § lagen den 12 maj 1897 för

Sveriges riksbank.

I en den 26 maj 1933 dagtecknad proposition nr 259, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen antaga ett vid propositionen

fogat förslag till lag örn ändrad lydelse av 6 § lagen den 12 maj

1897 (nr 27) för Sveriges riksbank.

Berörda lagförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 6 § lagen den 12 maj 1897 (nr 27) för

Sveriges riksbank.

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 12 maj 1897 för Sveriges riksbank

skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade lydelse:

Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras av

dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad, som i 8 §

sägs, samt därutöver till ett belopp av trehundrafemtio miljoner kronor.

Örn sådant---hava utgivits.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Nu gällande bestämmelser rörande sedelutgivningsrätten, återfinnas i

G—S §§ riksbankslagen. 6 § är av följande lydelse:

Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras

av dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad som i

8 § sägs, samt därutöver till ett belopp av tvåhundrafemtio miljoner kronor.

(Lag den 9 maj 1930, nr lii).

Örn sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt,

må Konungen och riksdagen samfällt eller, örn riksdagen ej är samlad,

Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter

samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken

att utgiva sedlar till belopp av ytterligare högst trehundrafemtio miljoner

kronor. Dylikt av Konungen mellan riksdagarna lämnat medgivande

skall, därest detsamma icke varder av nästföljande riksdag inom

tjugu dagar från riksdagens början gillat, efter utgången av nämnda

tid upphöra att lända till efterrättelse. Det åligger fullmäktige i riksbanken

att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till

belopp, motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökning av

sedelutgivningsrätten må hava utgivits. (Lag den 17 juni 1932, nr 213.)

I skrivelse den 22 maj 1933 hava fullmäktige i riksbanken hos Kungl.

Majit hemställt örn förslag till riksdagen örn sådan ändring i 6 § första

stycket i riksbankslagen, att orden »tvåhundrafemtio miljoner kronor»

utbyttes mot »trehundrafemtio miljoner kronor».

I frågan, huruvida den ordinära sedelutgivningsrätten kan antagas

vara tillfyllest intill nästa riksdags början, lia fullmäktige i berörda skrivelse

anfört:

Frågan kunde givetvis ej med säkerhet besvaras. Riksbankens nuvarande

guldbehållning uppginge till omkring 266 miljoner kronor, örn

i densamma inräknades allt det guld, som för bankens räkning funnes

förvarat utomlands. Örn guld i erforderlig utsträckning hemtoges, så att

guldbehållningen i sin helhet finge räknas såsom primär sedeltäckning,

d. v. s. inräknas i den s. k. metalliska kassan, skulle riksbanken erhålla

en total sedelutgivningsrätt av omkring 780 miljoner kronor, under förutsättning

att den supplementära täckningen vore tillräcklig. Då sedelutgivningen

under år 1932 och hittills under 1933 ej överstigit ett högsta

belopp av 622 miljoner kronor, syntes härav framgå, att en ganska riklig

sedelreserv stöde till riksbankens förfogande. Vid bedömandet av sedelreservens

storlek borde dock hänsyn tagas till vissa omständigheter,

som kunde avsevärt reducera densamma.

För närvarande visade prisnivån i Nordamerikas förenta stater och

även i England en stigande tendens. Det vore givetvis ej möjligt att

förutsäga vare sig varaktigheten av denna prisstegring eller hur hög

stegringen komme att bliva. Försiktigheten bjöde dock, att man räknade

med möjligheten såväl av dess fortbestånd som att den kunde bliva

av avsevärd omfattning. Därest en prisstegring på världsmarknaden

komme till stånd, borde i vårt land åtgärder ej vidtagas, som skulle motverka

en måttlig prisstegring även hos oss. Följden av en prisstegring

bleve sannolikt dels ökade anspråk på riksbankens sedelutgivning, dels

även ökade krav på riksbankens reserv av utländska betalningsmedel.

Vid en prisstegring torde visserligen sedelbehovet relativt minskas på

grund av den ökning av sedlarnas omloppshastighet, som då torde in
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

13

träda, men det kunde dock befaras, att en sedelreserv, som vid nuvarande

förhållanden syntes tillräcklig, under angivna förutsättningar bleve

reducerad på ett sätt, som vore ägnat att medföra olägenheter.

Även örn berörda utveckling ej med säkerhet kunde förväntas, syntes

densamma enligt fullmäktiges mening utgöra anledning att bereda riksbanken

ökad rörelsefrihet i fråga örn dess för normala förhållanden stadgade

sedelutgivningsrätt.

Med hänsyn till den avsevärda storleken av riksbankens nuvarande

guldkassa och reserv av utländska valutor syntes fullmäktige den ökning

av sedelutgivningsrätten, som kunde ifrågasättas, kunna begränsas

till ett belopp av 100 miljoner kronor. Om den i 6 § omförmälda

kontingenten, nu fastställd till 250 miljoner kronor, höjdes till 350 miljoner

kronor, skulle riksbankens sedelutgivning vid en metallisk kassa

av 200 miljoner kronor komma att uppgå till 750 miljoner kronor, och

vid en metallisk kassa av 266 miljoner kronor till ej mindre än omkring

880 miljoner kronor. Riksbanken finge därigenom anses rustad att

möta även de krav, som kunde följa av en avsevärd internationell prisstegring.

Skulle omständigheter av utomordentlig karaktär därtill inträda,

funnes ju möjlighet för fullmäktige att hemställa örn medgivande

till extraordinär sedelutgivningsrätt enligt 6 § andra stycket riksbankslagen.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

I likhet med departementschefen finner sig utskottet böra förorda den

av fullmäktige föreslagna lagändringen såsom en av det rådande ekonomiska

läget betingad beredskapsåtgärd.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

Stockholm den 9 juni 1933.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Utskottet.

Närvarande: Se anteckning å utlåtandet nr 53.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.