Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning angående pension åt förste eldaren vid riksbankens huvudkontor J. Appelberg.

1933-06-13 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1933:57, Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning angående pension åt förste eldaren vid riksbankens huvudkontor J. Appelberg.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

1

Nr 57.

Ankom til) riksdagens kansli den 13 juni 1933 kl. 12.30 e. m.

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning

angående pension åt förste eldaren vid riksbankens

huvudkontor J. Appelberg.

I en till bankoutskottet ingiven skrivelse den 18 maj 1933 hava fullmäktige

i riksbanken anfört följande:

I skrivelse den 16 innevarande maj har förste eldaren i 7:e lönegraden

vid riksbankens huvudkontor Johannes Appelberg anhållit att från och med

den 2 juli 1933 bliva förflyttad på pensionsstat.

Appelberg, som är född den 1 juli 1868, inträdde i riksbankens tjänst

den 7 augusti 1919 samt konstituerades och förordnades den 16 juli 1925

till innehavande tjänst. Före sin anställning i riksbanken har Appelberg

tjänstgjort såsom eldare dels vid postverket under tiden den 14 januari—

den 19 april 1918, dels ock i riksdagens hus den 1 december 1918—den 16

maj 1919.

I skrivelse den 5 nästlidna april anhöll Appelberg, att, på grund av det

fåtal tjänstår han innehade, fullmäktige måtte medgiva honom att tillsvidare

kvarstå i tjänst. Vid föredragning härav den 27 i samma månad funno fullmäktige

ej skäl bifalla denna framställning.

Då Appelberg den 1 juli 1933 uppnår 65 levnadsår, har han alltså i riksbankens

tjänst 13 år 10 månader 24 dagar samt i postverkets och riksdagens

tillhopa 8 månader 22 dagar eller således i statens tjänst sammanlagt 14 år

7 månader 16 dagar.

Appelberg har under sin tjänstgöring på ett tillfredsställande sätt fullgjort

sina åligganden.

Enligt gällande pensionsbestämmelser för ordinarie tjänstemän vid riksdagens

verk lärer Appelberg vid sin avgång ur riksbankens tjänst icke vara

berättigad till någon pension. Tjänsteman, som icke uppnått 35 tjänstår,

är nämligen endast i händelse av bevislig oförmögenhet till vidare tjänstgöring

berättigad till pension.

Enligt 7 § i 1907 års lag örn civila tjänstinnehavares rätt till pension

är tjänstinnehavare, som uppnått stadgad pensionsålder, därest tjänstårens

antal icke understiger tio, berättigad erhålla pension till avkortat belopp i

förhållande till det mindre antalet tjänstår. Med tillämpning av dessa bestämmelser

skulle således Appelberg, örn nämnda lag varit å honom tilllämplig,

vid sin avgång varit berättigad till en pension, motsvarande ''V.-!.-,

av det för honom gällande pensionsunderlaget, 1,824 kronor. Han skulle

alltså erhålla en pension, som efter föreskriven avrundning till närmast

högre med tolv delbara belopp i helt krontal skulle uppgå till 732 kronor.

Då fullmäktige anse det vara med billighet överensstämmande, att Appelberg

vid sin avgång ur tjänsten tillerlcännes en i förhållande till antalet

tjänstår avkortad pension, hava fullmäktige ansett sig böra hos utskottet

göra framställning i sådant syfte.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 8 sami. Nr <57—39. iau a:i 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

Utskottet.

Fullmäktige hava hemställt, att utskottet ville hos riksdagen utverka

pension för Appelberg till nyssnämnda belopp 732 kronor, att av riksbankens

medel årligen utgå från och med den 2 juli 1933.

Utskottet biträder fullmäktiges förslag örn pension åt förste eldaren

Appelberg, vilken är ordinarie tjänsteman och kan räkna 14 tjänstår. Under

motsvarande förhållanden skulle, såsom fullmäktige framhållit, vid tillämpning

av de för allmänna civilförvaltningen gällande pensionsbestämmelserna

föreligga rätt för Appelberg till avkortad pension. På denna punkt — liksom

i vissa andra avseenden — måste de för riksdagens verk gällande pensionsbestämmelserna

anses så föråldrade, att en tillämpning av desamma icke

kan betraktas såsom rimlig.

I detta sammanhang har utskottet, med hänvisning till det förhållandet

att Appelberg vid sitt inträde i riksbankens tjänst redan var 51 år gammal,

icke kunnat underlåta att framhålla det olämpliga i att nyanställa en befattningshavare,

som uppnått sådan ålder.

På grund av vad i det föregående anförts hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till fullmäktiges i riksbanken förevarande

framställning, må medgiva, att förste eldaren vid riksbankens

huvudkontor Johannes Appelberg må från och med

den 2 juli 1933 under sin återstående livstid av riksbankens

medel uppbära en årlig pension av 732 kronor.

Stockholm den 13 juni 1933.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Akerberg, Gustafsson i Stensholm, Ström

i Lidköping*, Stendahl, Berling*, Bjurström*, Bodin och Bengtsson;

från andra kammaren: herrar Leffler*, Bäcklund, Lovén, Paulsen, Johansson i

Sollefteå, Wikström*, Svedman och Pettersson i Rosta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.