Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående arvode till ledamöter av allmänt kyrkomöte.
1933-03-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1933:9, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående arvode till ledamöter av allmänt kyrkomöte.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 9.
1
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 2 mars 1933 kl. 2.30 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående arvode
till ledamöter av allmänt kyrkomöte.
I en till riksdagen avlåten, den 10 februari 1933 dagtecknad proposition
nr 94, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att,
under förutsättning att ändring i riksdagsordningen i överensstämmelse med
av riksdagen såsom vilande antaget förslag till ändrad lydelse av §§ 12, 23,
38 och 50 riksdagsordningen bleve i grundlagsenlig ordning beslutad, godkänna
de grunder för utgående av arvoden till kyrkomötets ledamöter, som
föredragande departementschefen till nämnda statsrådsprotokoll föreslagit.
Enligt beslut av 1926 års riksdag må ledamot av allmänt kyrkomöte, som
icke är bosatt å ort, där kyrkomöte hålles, åtnjuta av statsmedel ersättning
för resekostnad till och från kyrkomötet enligt de grunder, som i sådant
avseende gälla för ledamöter av riksdagen, samt i dagtraktamente under
kyrkomötet 32 kronor, vilket dagtraktamente dock ej må överstiga sammanlagt
960 kronor. Ledamot av kyrkomöte, som är bosatt å ort, där kyrkomöte
hålles, undfår i dagtraktamente 24 kronor, vilket dagtraktamente dock
ej må överstiga sammanlagt 720 kronor. (Kungörelse den 28 maj 1926,
nr 151).
I proposition nr 195 till 1932 års riksdag framlades förslag till ändrad
lydelse av § 12 riksdagsordningen, innebärande viss sänkning av riksdagsmännens
dagtraktamenten. Det förutsattes härvid, att en sänkning av arvodena
till kyrkomötets ledamöter likaledes skulle ske men att frågan härom
lämpligen kunde anstå till 1933 års riksdag.
I anledning av nyssnämnda proposition beslöt 1932 års riksdag att såsom
vilande för vidare grundlagsenlig behandling antaga förslag till ändrad lydelse
av §§ 12, 23, 38 och 50 riksdagsordningen, innefattande bland annat
sänkning av riksdagsmannaarvodet samt dess utgående icke i form av dagtraktamente
utan såsom fast arvode för riksdag.
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 8 sami. Nr .9—10.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 9.
I anslutning till det vilande grundlagsförslaget har Kungl. Maj:t genom
proposition nr 6 till innevarande års riksdag framlagt förslag till stadga
örn ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande.
I nu förevarande proposition föreslås sänkning av arvodena till ledamöter
av allmänt kyrkomöte samt ändrade bestämmelser rörande resekostnads- och
traktamentsersättning för resa till och från kyrkomöte. Med hänsyn bland
annat till kyrkomötenas växlande längd har föredragande departementschefen
ansett olämpligt att bestämma fasta arvoden och i stället förordat bibehållande
av nuvarande system med dagtraktamenten. Med utgångspunkt från
de i det vilande grundlagsförslaget stadgade fasta riksdagsmannaarvodena
å 4,000, respektive 3,000 kronor, beräknade för en period av 150 dagar,
har departementschefen föreslagit traktamentsbelopp av i avrundat tal 27
kronor för ledamot, ej bosatt å ort där kyrkomöte hålles, och 20 kronor
för ledamot, bosatt å mötesorten. Dagtraktamentena borde ej få överstiga
ett sammanlagt belopp för kyrkomöte av 810 kronor, respektive 600 kronor.
I fråga örn reseersättning till ledamot av kyrkomöte, som icke är bosatt
å ort där mötet hålles, har i anslutning till de grunder, som i förenämnda
proposition nr 6 i sådant avseende ifrågasatts för riksdagens ledamöter, föreslagits,
att resekostnads- och traktamentsersättning för resa till och från
kyrkomöte skulle utgå i enlighet med bestämmelserna i gällande allmänna
resereglemente, varvid kyrkomötesledamot borde anses tillhöra högsta reseoch
traktamentsklass (I A).
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottet. Utskottet vill erinra, att det vilande grundlagsändringsförslaget i fråga örn
riksdagsmannaarvodena numera antagits och trätt i kraft samt att riksdagen,
på hemställan av konstitutionsutskottet i dess utlåtande nr 3, antagit stadga
örn ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande i huvudsaklig
överensstämmelse med det förslag, som av Kungl. Majit framlagts i
förenämnda proposition nr 6.
I anslutning till vad sålunda beslutits rörande arvode till riksdagens ledamöter
torde en sänkning böra äga rum jämväl av ersättningen till kyrkomötesledamöter.
Vad Kungl. Majit i detta hänseende föreslagit, innebärande
bibehållande av systemet med dagtraktamenten samt dessas bestämmande
till 27, respektive 20 kronor, vill utskottet för sin del förorda.
Med avseende å reseersättning har i nyssnämnda stadga, med viss avvikelse
från Kungl. Majits förslag, föreskrivits bland annat, att vid resa till
och från riksdag till riksdagsman, som ej är bosatt å ort där riksdag hålles,
skall utgå ej mindre ersättning för därav föranledd resekostnad än även ett
dagtraktamente å tjugufem kronor för vardera resan. Vad riksdagen sålunda
beslutit bör enligt utskottets mening erhålla motsvarande tillämpning
beträffande reseersättning till kyrkomötesledamöter.
Bankoutskottets utlåtande Nr 9.
3
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må godkänna de grunder för arvoden och
reseersättning till ledamöter av allmänt kyrkomöte, som av
utskottet här ovan förordats.
Stockholm den 2 mars 1933.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit :
från första kammaren: herrar Akerberg, Gustafsson i Stensholm, Lindley*, Lindgren,
Ström i Lidköping, Johansson i Friggeråker, Stendahl* och Bjurström*;
från andra kammaren: herrar Laurén, Byberg, Paulsen, Johansson i Sollefteå*, Wikström*,
Svedman, Persson i Tidaholm* och Gustavson i Sala.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1933:92 Skrivelse till Konungen angående verkställd omröstning över högsta domstolens och regeringsrättens ledamöter. s. 13 i texten