Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12
1933-04-06 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1933:12, Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12
Dokumentets text
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
11
Nr 12.
Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1933 kl. 4 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 12, i
anledning av väckt motion, nr I: 158, örn införande av
lösenavgift för i 14 § 2 mom. motorfordonsförordningen
omförmält intyg av polismyndighet.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 158, har herr Berling hemställt, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring av 14 § 2 mom. av motorfordonsförordningen den 20 juni 1930,
att däri omförmält intyg av polismyndighet belägges med en lösen av 1 krona,
vilken avgift skall tillfalla i ärendet hörd nykterhetsnämnd.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
En likalydande motion har under nr 310 väckts i andra kammaren och av
denna hänvisats till dess tredje tillfälliga utskott. Detta utskott har inhämtat
yttranden över motionen av Svenska stadsförbundet och Landskommunernas
förbund. Utskottet, som fått del av dessa yttranden, har fogat dem såsom bilagor
till detta utlåtande.
Inom landskommunerna gäller som regel, att intyg, som utfärdas av kommunal
myndighet, är avgiftsfritt för den intygssökande. Även för stadskommunerna
är detta det vanliga, undantag gälla endast för byggnadsnämnds och
hälsovårdsnämnds intyg. I motionen föreslås nu, att denna så gott som allmänna
praxis skulle brytas genom en bestämmelse, att sådant nykterhetsintyg,
som av nykterhetsnämnd utfärdas för den som ansöker örn körkort, skulle
beläggas med en lösen av 1 krona, som skulle tillfalla nykterhetsnämnden.
Utskottet har visserligen av den utav stadsförbundet gjorde utredningen kunnat
konstatera, att inom vissa städer nykterhetsnämndernas arbete med iordningställandet
av dylika intyg varit betungande och att nämnderna därför i
vissa fall erhållit extra anslag av kommunen härför. Men denna omständighet
synes utskottet icke kunna motivera ett frångående av principen om avgiftsfrihet
för intyg, utfärdat av kommunal myndighet. För de ojämförligt
flesta kommuner torde någon särskild tunga för dessa intyg ej åvila nykterhetsnämnderna,
och där i något särskilt fall så skulle vara förhållandet, synes
det böra vara kommunens sak att utmäta erforderligt anslag. Även synes
statens bidrag till nykterhetsnämnderna böra avvägas med hänsyn till de uppgifter,
som nämnderna ha för arbetet med undersökningar för nykterhetsintyg.
Utskottet får tillika påpeka det egendomliga förhållande, som skulle uppstå
Utskottet.
12 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
därigenom, att lösenbeloppet icke skulle tillfalla den myndighet, som utfärdar
intyget eller polismyndigheten, utan nykterhetsnämnden, som av polismyndigheten
höres örn sökandens nykterhetsförhållande. Redovisningen mellan
de två myndigheterna av lösenbeloppen, som på landsbygden och i småstäderna
säkerligen komme att uppgå till mycket små summor, skulle måhända
vålla redovisningsutgifter, som knappast täcktes av de inflytande medlen och
under alla förhållanden förorsaka besvär utan påtaglig nytta.
Med hänsyn till det ovan sagda får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 april 1933.
På utskottets vägnar:
EDWIN BERLING.
Närvarande: herrar Berling, Rydberg, Thorén, Hjalmarsson, von Heland, Velander
och Jacob Hansson.
av herr Berling.
Reservation
Svenska stadsförbundet.
Till Riksdagens andra kammares tredje tillfälliga utskott.
Sedan Svenska stadsförbundet beretts tillfälle att avgiva yttrande över en
av herr Christiernsson i andra kammaren väckt motion nr 310 angående viss
ändring i motorfordonsförordningen, avseende nykterhetsnämnds intyg i körkortsärenden,
får förbundets styrelse härmed anföra följande.
Erhållandet av körkort förutsätter bl. a. intyg av nykterhetsnämnd rörande
sökandes nykterhetsförhållanden, vilket intyg av nämnden avgives till vederbörande
polismyndighet. Motionären påyrkar nu införande av lösenplikt för
polismyndighetens intyg, vilken avgift skulle tillfalla i ärendet hörd nykterhetsnämnd.
Det krav, som sålunda framföres i motionen, är icke nytt. Under sin konsultationsverksamhet
har förbundets byrå vid flera tillfällen, i samband med förfrågningar
örn praxis på andra håll, mottagit påpekanden örn det oskäliga i, att
nykterhetsnämnderna skulle belastas med dessa utgifter. Frågan lär också
varit föremål för överläggning inom nykterhetsnämndernas centralkommitté.
För att erhålla närmare kännedom rörande omfattningen av nykterhetsnämndernas
körkortsintyg och organisationen av arbetet har förbundets byrå
inhämtat upplysningar från en del större städer.
Forsla kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12. 13
Beträffande antalet yttranden i körkortsärenden från nykterhetsnämnder i
dessa städer må meddelas, att de under år 1932 utgjorde i
Stockholm ..........
......... 4.761
Jönköping ...........
........ 377
Göteborg .............
......... 1,987
Uppsala .............
........ 255
Malmö .............
......... 1,074
Linköping............
........ 273
Norrköping ..........
......... 317
Karlskrona ...........
........ 396
Hälsingborg.........
......... 466
Lund ................
........ 187
Gävle................
......... 237
Halmstad .............
........ 200
Borås ...............
......... 344
Kalmar ..............
........ 134
Eskilstuna ..........
......... 214
Att döma av enstaka uppgifter från några städer var antalet dylika ärenden
1932 lägre än tidigare år, vilket sannolikt sammanhänger med depressionen.
Handläggningen av dessa ärenden är rätt olika ordnad i de ifrågavarande
städerna.
I Stockholm har för körkortsintygen utsetts en särskild delegation bland
nämndens ledamöter. Delegationen består av två ledamöter jämte en suppleant
och sammanträder i regel en gång varje vecka. För körkortsärendenas handläggning
har vidare tillsatts en extra inspektör och ett skrivbiträde (under
vissa tider av året två skrivbiträden). Utgifter till löner och arvoden inom
nämndens körkortsavdelning uppgingo 1932 till kronor 6,591: 04. En viss efterhandskontroll
har under förra året börjat utövas, men är denna ännu ej fullt
organiserad.
I Göteborg har nämnden uppdragit åt sin byråföreståndare att å nämndens
vägnar handlägga yttrandena rörande körkortssökandes nykterhetsförhållanden
och dessa ärenden föredragas icke inför nämnden. Utredningsarbetet handhaves
av en särskild tjänsteman, som för varje fall inhämtar skriftligt yttrande
från A.-B. Göteborgssystemet. Nämnden har ett särskilt register över alla inom
staden, som erhållit körkort, och i förekommande fall underrättas länsstyrelsen,
när nämnden erhållit kännedom om körkortsinnehavare, som misskött
sig i nvkterhetsavseende. Vederbörande tjänsteman är mer än halva tiden sysselsatt
med handläggning av körkortsärenden.
I Malmö har man ingen särskild tjänsteman eller delegation för körkortsärenden.
Men dessa anses lägga beslag på mycken tid, då undersökningarna
måste göras ingående, och de innebära därför en avsevärd ökning av nämndens
arbete. Kostnaderna kunna icke uppgivas, då de ej föras på särskilt konto.
I Norrköping svarar nämndens sekreterare för yttrandena, och ingår ersättningen
numera i sekreterarearvodet. Arbetet underlättas genom att nuvarande
sekreterare är kriminalöverkonstapel med stor personkännedom. Tidigare, då
annan person var sekreterare, utgick ersättning med en krona per intyg.
I Hälsingborg har nämnden uppdragit åt sin ordförande att efter undersökning
å nämndens vägnar avgiva yttrandena samt diarieföra desamma och inför
nämnden meddela antalet av yttrandena och namnen å de sökande, för vilka
hinder synts föreligga för begärt nykterhetsintygs utfärdande. I budgeten för
år 1933 har upptagits ett anslag på 500 kronor till bestridande av utgifterna för
dessa intyg. Till en av nämnden utsedd person utgår ersättning med en krona
för varje intyg.
I Gävle behandlas dessa ärenden av en delegation på två personer, som å
nämndens vägnar avgiva yttranden. I de fall, där körkortet förut varit indraget,
hänskjutes emellertid ärendet till nämnden i sin helhet. De båda delegerade åtnjuta
ersättning med 150 kronor var.
14 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
I Borås har man för intygen under föregående år betalat 400 kronor. Ett
tidigare anslag på nämnda beloppp beviljades icke av stadsfullmäktige för
innevarande år. Inom nämnden hava de i motionen föreslagna åtgärderna vid
upprepade tillfällen diskuterats och befunnits både lämpliga och försvarliga.
I Eskilstuna hava dessa ärenden ombesörjts av ordföranden och sekreteraren.
Någon ersättning har hittills ej beviljats, men anses det sannolikt, att en sådan
blir nödvändig för innevarande års arbete, som hotar att väsentligt ökas.
I Jönköping ombesörjas dessa ärenden av nämndens ombudsman, men vålla
de väsentligt arbete även för ordföranden, som tager del av rapporterna och
undertecknar alla avgående handlingar. Ombudsmannen har en avlöning av
2,000 kronor, men någon uppdelning av detta med särskilt belopp för arbetet
med körkortsintygen har ej gjorts.
I Uppsala göras förberedande undersökningar av en diakon, anställd hos
Uppsala samhjälp, till vilken organisation nämnden är ansluten. Ärendena avgöras
av en delegation av nämndens ordförande och en ledamot med stor personkännedom.
Oklara ärenden hänskjutas till nämnden i sin helhet. Kortsystem
upplägges, upptagande även det insamlade materialet. Nämndens sammanlagda
kostnader uppgingo 1932 till 810 kronor, därav bl. a. utgick ersättning till utredningsmannen
med 2 kronor per utredning.
I Linköping handläggas dessa ärenden av nykterhetsnämndens ombudsman
utan särskild ersättning utöver ombudsmansarvodet, men det befaras, att särskild
ersättning snart nog kan visa sig påkallad.
I Karlskrona har nämnden uppdragit åt sin ordförande att avgiva intygen.
Någon utgift har detta icke vållat staden.
I Lund föredragas tveksamma fall inför nämnden; andra avgöras av en
nämndens ledamot. Ingen extra kostnad har åsamkats staden för dessa undersökningar
under år 1932.
I Halmstad behandlas ansökningarna av ordföranden och sekreteraren, som
vid följande sammanträde med nämnden meddela sina beslut. I tveksamt ärende
inhämtas dock nämndens mening. Någon särskild ersättning utgår icke, men
arbetet uppgives vara tidsödande.
I Kalmar har ersättning för intygen under 1932 utgått med 150 kronor, som
betalats av staden.
Styrelsen för Göteborgs och Bohusläns nykterhetsnämnders förbund, som
erhållit kännedom om att stadsförbundet fått tillfälle att yttra sig över föreliggande
motion, har i en skrivelse till förbundet av den 20 i denna månad framhållit
önskvärdheten av ett bifall till motionen. I skrivelsen meddelas att antalet
körkortsansökningar 1932 utgjorde i Kungälv 38, Strömstad 50, Lysekil 50.
Mölndal 160 och Uddevalla 145.
Som synes av ovanstående redogörelse hava nykterhetsnämndema på åtskilliga
håll måst ikläda sig direkta utgifter för åstadkommande av de nu ifrågavarande
körkortsintygen, och säkerligen blir detta i ännu högre grad fallet
i framtiden.
Nykterhetsnämndema hava som bekant till uppgift att handlägga frågor örn
åtgärder mot dem, som äro hemfallna åt alkoholmissbruk. Då det för körkortstilldelningen
är av betydelse att få kännedom om den blivande motorförarens
nykterhetsförhållanden, synes det visserligen praktiskt och lämpligt, att nykterhetsnämndernas
yttranden inhämtas, innan körkort beviljas. Men de intyg,
nämnderna i detta avseende avgiva, torde dock få anses ligga utom den verksamhet,
som tillkommer nykterhetsnämndema såsom kommunala organ. Körkorten
utfärdas av statliga myndigheter, och behöva dessa anlita de kommu
-
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12. 15
nåla nykterhetsnämnderna för inhämtande av upplysningar, vilkas tillhandahållande
åsamkar nämnderna kostnader i ena eller andra avseendet, synes
det böra vara statens sak att ersätta dessa.
Huruvida staten föredrager att direkt lämna ersättning eller hellre låter
denna komma nämnderna till godo genom en lösenavgift, synes ur kommunal
synpunkt vara av mindre betydelse. Rådande finansiella läge torde emellertid
tala för den av motionären anvisade utvägen med lösen, som för de körkortssökande
icke heller torde bliva särdeles kännbar. Den avgift på en krona,
som föreslås, synes av ovanstående redogörelse att döma också rätt väl svara
mot den verkliga kostnaden för yttrandenas anskaffande. Det torde få förutsättas,
att inkomsten av lösen ingår till respektive stads kassa.
Med hänvisning till vad ovan anförts vill styrelsen uttala sitt instämmande
i motionens syfte.
Stockholm den 29 mars 1933.
För Svenska stadsförbundets styrelse
A. BORGSTRÖM.
y/ Henning Karlson.
Svenska landskommunernas förbund.
Stockholm.
Till Riksdagens andra kammares tredje tillfälliga utskott.
Genom remiss av en inom kammaren av herr Christiernsson väckt motion -—
nr 310 — angående viss ändring i motorfordonsförordningen har utskottet berett
Landskommunernas förbund tillfälle att avgiva yttrande i anledning av
motionen. På grund härav får förbundets styrelse anföra följande.
Motionären föreslår här en åtgärd, som synes innebära en nyhet inom den
kommunala förvaltningen — om man bortser från byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd
i stad och stadsliknande samhälle —, i det att han vill tillförsäkra
nykterhetsnämnderna rätt till lösenavgift för utlåtanden, som de avgiva till
polismyndigheter om nykterhetsförhållandet hos dem, som ansöka örn körkort.
I regel ha polismyndigheterna rätt att åtnjuta lösen för av dem utfärdade in-''
tyg, såvida icke detta är uttryckligen förbjudet, såsom t. ex. fallet är i fråga
om nykterhetsintygen. Vad däremot beträffar de kommunala myndigheterna
föreligger ej sådan rätt till lösen för av dem utfärdade intyg, med de undantag
som ovan nämndes, ehuru det i flera fall i författningar finnes föreskrivet, att
dessa myndigheter skola utfärda dylika intyg eller bestyrka vissa uppgifters
riktighet.
Så t. ex. skall jämlikt 28 § i lagen örn kommunalstyrelse på landet kommunalstämmans
ordförande utan avgift bestyrka riktigheten av tagna protokollsavskrifter.
Jämlikt k. kungörelsen den 19 juni 1931 angående tillämpning av förordningen
den 12 juni 1931 örn understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och
barn (familjeunderstöd) skall bland andra kommunalnämndens ordförande och
fattigvårdsstyrelsens ordförande bestyrka av sökanden lämnade uppgifter.
16 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.
I fråga om ett med nykterhetsintyget mer jämförligt sådant, där frågan örn
ersättningen haft en viss betydelse vid uppdragets läggande i händerna på kommunala
förtroendemän, är trovärdighetsintyg för innehav av explosiv vara, som
kommunalstämmans och kommunalfullmäktiges ordförande samt ordföranden i
kommunalnämnden bland andra må utfärda. Rätt att utfärda dylika intyg hade
tidigare tillkommit nämnda förtroendemän, men genom förordningar den 18 maj
1928 angående explosiv vara bortföll denna rätt. På därom väckt motion avlät
1929 års riksdag skrivelse till kungl, majit med begäran örn sådan ändring av
nämnda förordning, att de kommunala förtroendemännen skulle återfå rätten
att utfärda dylika intyg, och genom kungl, förordningen den 11 oktober 1929
blev sådan ändring genomförd. I sin skrivelse (nr 92/1929) anförde riksdagen
bl. a. följande: ”Riksdagen har ej kunnat undgå att finna, att de nya bestämmelserna
i författningen den 18 maj 1928 medfört vissa olägenheter, vilka, utan
att lämna ökad garanti mot olaga innehav, föranleda stegrade kostnader för
allmänheten — — —.” Hela resonemanget örn att ändringen skulle medföra
mindre kostnader torde grunda sig bl. a. på det kända förhållandet —■ ehuru det
icke utsäges —, att de kommunala förtroendemännen skola utfärda sina intyg
utan avgift. Dylika uppgifter anses ingå i förtroendemännens uppdrag, för vilka
det i vissa fall av kommun kan beviljas ersättning i form av arvoden.
Huruvida denna princip bör brytas med hänsyn till behovet av ersättning för
företagna undersökningar av här ifrågavarande art inom nykterhetsnämnder
kan starkt ifrågasättas. Visserligen skulle en kronas lösen för ett intyg i berörda
avseende ej hava så stor betydelse för den, som vill förvärva rätten att föra
motorfordon. Men genom att införa principen örn lösen för utredningar av kommunala
myndigheter öppnas ett område för ersättningar, vilkas omfattning icke
omedelbart kan överblickas. I allmänhet är det ju även så, att de, som behöva
dylika intyg, äro skattskyldiga medlemmar i sin kommun, och då anses det ju
med viss rätt att dessa utan särskild avgift böra bli betjänade av de kommunala
myndigheterna, då de ha behov därav.
Det kan därför icke anses oriktigt, att utgifter för nykterhetsnämndernas
verksamhet ingår i vederbörande kommuns budget. Statens bidrag till nykterhetsnämnderna
bör jämväl avvägas med hänsyn till de uppgifter, som nämnderna
ha för arbetet med undersökningar för nykterhetsintyg.
Skulle emellertid bestämmelsen i motorfordonsförordningen, att ifrågavarande
intyg skall vara avgiftsfritt, borttagas och föreskrift i stället införas därom, att
det av polismyndighet utfärdade intyget skall beläggas med lösen av 1 krona
i det av motionärerna angivna syftet, uppstår ett rätt underligt — att ej säga
principvidrigt — förhållande, i det att lösenbeloppet ej skall tillfalla den myndighet,
som utfärdar intyget, utan nykterhetsnämnden, som, även örn nämndens
arbete härvidlag otvivelaktigt oftast är det mest krävande, dock blott skall höras
örn sökandens nykterhetsförhållande.
Därjämte är att beakta frågan örn redovisningen mellan polismyndigheterna
och nykterhetsnämnderna. I de större städerna, som ha fasta funktionärer,
lärer redovisningen kunna ordnas ganska tillfredsställande, men på landsbygden
och i småstäderna rör det sig örn så små belopp, att kostnaderna för ett ordnat
redovisningssystem knappast skulle täckas av de inflytande medlen.
Stockholm den 17 mars 1933.
Å styrelsens för Svenska landskommunernas förbund vägnar:
SV. BENGTSSON.
/
/
J. A. Zander.
Stockholm 1933. A.-B. Hasse W. Tullbergs boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.