Sök i Ratio Lex

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12

1933-04-06 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1933:12, Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

11

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1933 kl. 4 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 12, i

anledning av väckt motion, nr I: 158, örn införande av

lösenavgift för i 14 § 2 mom. motorfordonsförordningen

omförmält intyg av polismyndighet.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hänvisad

motion, nr 158, har herr Berling hemställt, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring av 14 § 2 mom. av motorfordonsförordningen den 20 juni 1930,

att däri omförmält intyg av polismyndighet belägges med en lösen av 1 krona,

vilken avgift skall tillfalla i ärendet hörd nykterhetsnämnd.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

En likalydande motion har under nr 310 väckts i andra kammaren och av

denna hänvisats till dess tredje tillfälliga utskott. Detta utskott har inhämtat

yttranden över motionen av Svenska stadsförbundet och Landskommunernas

förbund. Utskottet, som fått del av dessa yttranden, har fogat dem såsom bilagor

till detta utlåtande.

Inom landskommunerna gäller som regel, att intyg, som utfärdas av kommunal

myndighet, är avgiftsfritt för den intygssökande. Även för stadskommunerna

är detta det vanliga, undantag gälla endast för byggnadsnämnds och

hälsovårdsnämnds intyg. I motionen föreslås nu, att denna så gott som allmänna

praxis skulle brytas genom en bestämmelse, att sådant nykterhetsintyg,

som av nykterhetsnämnd utfärdas för den som ansöker örn körkort, skulle

beläggas med en lösen av 1 krona, som skulle tillfalla nykterhetsnämnden.

Utskottet har visserligen av den utav stadsförbundet gjorde utredningen kunnat

konstatera, att inom vissa städer nykterhetsnämndernas arbete med iordningställandet

av dylika intyg varit betungande och att nämnderna därför i

vissa fall erhållit extra anslag av kommunen härför. Men denna omständighet

synes utskottet icke kunna motivera ett frångående av principen om avgiftsfrihet

för intyg, utfärdat av kommunal myndighet. För de ojämförligt

flesta kommuner torde någon särskild tunga för dessa intyg ej åvila nykterhetsnämnderna,

och där i något särskilt fall så skulle vara förhållandet, synes

det böra vara kommunens sak att utmäta erforderligt anslag. Även synes

statens bidrag till nykterhetsnämnderna böra avvägas med hänsyn till de uppgifter,

som nämnderna ha för arbetet med undersökningar för nykterhetsintyg.

Utskottet får tillika påpeka det egendomliga förhållande, som skulle uppstå

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

därigenom, att lösenbeloppet icke skulle tillfalla den myndighet, som utfärdar

intyget eller polismyndigheten, utan nykterhetsnämnden, som av polismyndigheten

höres örn sökandens nykterhetsförhållande. Redovisningen mellan

de två myndigheterna av lösenbeloppen, som på landsbygden och i småstäderna

säkerligen komme att uppgå till mycket små summor, skulle måhända

vålla redovisningsutgifter, som knappast täcktes av de inflytande medlen och

under alla förhållanden förorsaka besvär utan påtaglig nytta.

Med hänsyn till det ovan sagda får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 april 1933.

På utskottets vägnar:

EDWIN BERLING.

Närvarande: herrar Berling, Rydberg, Thorén, Hjalmarsson, von Heland, Velander

och Jacob Hansson.

av herr Berling.

Reservation

Svenska stadsförbundet.

Till Riksdagens andra kammares tredje tillfälliga utskott.

Sedan Svenska stadsförbundet beretts tillfälle att avgiva yttrande över en

av herr Christiernsson i andra kammaren väckt motion nr 310 angående viss

ändring i motorfordonsförordningen, avseende nykterhetsnämnds intyg i körkortsärenden,

får förbundets styrelse härmed anföra följande.

Erhållandet av körkort förutsätter bl. a. intyg av nykterhetsnämnd rörande

sökandes nykterhetsförhållanden, vilket intyg av nämnden avgives till vederbörande

polismyndighet. Motionären påyrkar nu införande av lösenplikt för

polismyndighetens intyg, vilken avgift skulle tillfalla i ärendet hörd nykterhetsnämnd.

Det krav, som sålunda framföres i motionen, är icke nytt. Under sin konsultationsverksamhet

har förbundets byrå vid flera tillfällen, i samband med förfrågningar

örn praxis på andra håll, mottagit påpekanden örn det oskäliga i, att

nykterhetsnämnderna skulle belastas med dessa utgifter. Frågan lär också

varit föremål för överläggning inom nykterhetsnämndernas centralkommitté.

För att erhålla närmare kännedom rörande omfattningen av nykterhetsnämndernas

körkortsintyg och organisationen av arbetet har förbundets byrå

inhämtat upplysningar från en del större städer.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Forsla kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12. 13

Beträffande antalet yttranden i körkortsärenden från nykterhetsnämnder i

dessa städer må meddelas, att de under år 1932 utgjorde i

Stockholm ..........

......... 4.761

Jönköping ...........

........ 377

Göteborg .............

......... 1,987

Uppsala .............

........ 255

Malmö .............

......... 1,074

Linköping............

........ 273

Norrköping ..........

......... 317

Karlskrona ...........

........ 396

Hälsingborg.........

......... 466

Lund ................

........ 187

Gävle................

......... 237

Halmstad .............

........ 200

Borås ...............

......... 344

Kalmar ..............

........ 134

Eskilstuna ..........

......... 214

Att döma av enstaka uppgifter från några städer var antalet dylika ärenden

1932 lägre än tidigare år, vilket sannolikt sammanhänger med depressionen.

Handläggningen av dessa ärenden är rätt olika ordnad i de ifrågavarande

städerna.

I Stockholm har för körkortsintygen utsetts en särskild delegation bland

nämndens ledamöter. Delegationen består av två ledamöter jämte en suppleant

och sammanträder i regel en gång varje vecka. För körkortsärendenas handläggning

har vidare tillsatts en extra inspektör och ett skrivbiträde (under

vissa tider av året två skrivbiträden). Utgifter till löner och arvoden inom

nämndens körkortsavdelning uppgingo 1932 till kronor 6,591: 04. En viss efterhandskontroll

har under förra året börjat utövas, men är denna ännu ej fullt

organiserad.

I Göteborg har nämnden uppdragit åt sin byråföreståndare att å nämndens

vägnar handlägga yttrandena rörande körkortssökandes nykterhetsförhållanden

och dessa ärenden föredragas icke inför nämnden. Utredningsarbetet handhaves

av en särskild tjänsteman, som för varje fall inhämtar skriftligt yttrande

från A.-B. Göteborgssystemet. Nämnden har ett särskilt register över alla inom

staden, som erhållit körkort, och i förekommande fall underrättas länsstyrelsen,

när nämnden erhållit kännedom om körkortsinnehavare, som misskött

sig i nvkterhetsavseende. Vederbörande tjänsteman är mer än halva tiden sysselsatt

med handläggning av körkortsärenden.

I Malmö har man ingen särskild tjänsteman eller delegation för körkortsärenden.

Men dessa anses lägga beslag på mycken tid, då undersökningarna

måste göras ingående, och de innebära därför en avsevärd ökning av nämndens

arbete. Kostnaderna kunna icke uppgivas, då de ej föras på särskilt konto.

I Norrköping svarar nämndens sekreterare för yttrandena, och ingår ersättningen

numera i sekreterarearvodet. Arbetet underlättas genom att nuvarande

sekreterare är kriminalöverkonstapel med stor personkännedom. Tidigare, då

annan person var sekreterare, utgick ersättning med en krona per intyg.

I Hälsingborg har nämnden uppdragit åt sin ordförande att efter undersökning

å nämndens vägnar avgiva yttrandena samt diarieföra desamma och inför

nämnden meddela antalet av yttrandena och namnen å de sökande, för vilka

hinder synts föreligga för begärt nykterhetsintygs utfärdande. I budgeten för

år 1933 har upptagits ett anslag på 500 kronor till bestridande av utgifterna för

dessa intyg. Till en av nämnden utsedd person utgår ersättning med en krona

för varje intyg.

I Gävle behandlas dessa ärenden av en delegation på två personer, som å

nämndens vägnar avgiva yttranden. I de fall, där körkortet förut varit indraget,

hänskjutes emellertid ärendet till nämnden i sin helhet. De båda delegerade åtnjuta

ersättning med 150 kronor var.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

I Borås har man för intygen under föregående år betalat 400 kronor. Ett

tidigare anslag på nämnda beloppp beviljades icke av stadsfullmäktige för

innevarande år. Inom nämnden hava de i motionen föreslagna åtgärderna vid

upprepade tillfällen diskuterats och befunnits både lämpliga och försvarliga.

I Eskilstuna hava dessa ärenden ombesörjts av ordföranden och sekreteraren.

Någon ersättning har hittills ej beviljats, men anses det sannolikt, att en sådan

blir nödvändig för innevarande års arbete, som hotar att väsentligt ökas.

I Jönköping ombesörjas dessa ärenden av nämndens ombudsman, men vålla

de väsentligt arbete även för ordföranden, som tager del av rapporterna och

undertecknar alla avgående handlingar. Ombudsmannen har en avlöning av

2,000 kronor, men någon uppdelning av detta med särskilt belopp för arbetet

med körkortsintygen har ej gjorts.

I Uppsala göras förberedande undersökningar av en diakon, anställd hos

Uppsala samhjälp, till vilken organisation nämnden är ansluten. Ärendena avgöras

av en delegation av nämndens ordförande och en ledamot med stor personkännedom.

Oklara ärenden hänskjutas till nämnden i sin helhet. Kortsystem

upplägges, upptagande även det insamlade materialet. Nämndens sammanlagda

kostnader uppgingo 1932 till 810 kronor, därav bl. a. utgick ersättning till utredningsmannen

med 2 kronor per utredning.

I Linköping handläggas dessa ärenden av nykterhetsnämndens ombudsman

utan särskild ersättning utöver ombudsmansarvodet, men det befaras, att särskild

ersättning snart nog kan visa sig påkallad.

I Karlskrona har nämnden uppdragit åt sin ordförande att avgiva intygen.

Någon utgift har detta icke vållat staden.

I Lund föredragas tveksamma fall inför nämnden; andra avgöras av en

nämndens ledamot. Ingen extra kostnad har åsamkats staden för dessa undersökningar

under år 1932.

I Halmstad behandlas ansökningarna av ordföranden och sekreteraren, som

vid följande sammanträde med nämnden meddela sina beslut. I tveksamt ärende

inhämtas dock nämndens mening. Någon särskild ersättning utgår icke, men

arbetet uppgives vara tidsödande.

I Kalmar har ersättning för intygen under 1932 utgått med 150 kronor, som

betalats av staden.

Styrelsen för Göteborgs och Bohusläns nykterhetsnämnders förbund, som

erhållit kännedom om att stadsförbundet fått tillfälle att yttra sig över föreliggande

motion, har i en skrivelse till förbundet av den 20 i denna månad framhållit

önskvärdheten av ett bifall till motionen. I skrivelsen meddelas att antalet

körkortsansökningar 1932 utgjorde i Kungälv 38, Strömstad 50, Lysekil 50.

Mölndal 160 och Uddevalla 145.

Som synes av ovanstående redogörelse hava nykterhetsnämndema på åtskilliga

håll måst ikläda sig direkta utgifter för åstadkommande av de nu ifrågavarande

körkortsintygen, och säkerligen blir detta i ännu högre grad fallet

i framtiden.

Nykterhetsnämndema hava som bekant till uppgift att handlägga frågor örn

åtgärder mot dem, som äro hemfallna åt alkoholmissbruk. Då det för körkortstilldelningen

är av betydelse att få kännedom om den blivande motorförarens

nykterhetsförhållanden, synes det visserligen praktiskt och lämpligt, att nykterhetsnämndernas

yttranden inhämtas, innan körkort beviljas. Men de intyg,

nämnderna i detta avseende avgiva, torde dock få anses ligga utom den verksamhet,

som tillkommer nykterhetsnämndema såsom kommunala organ. Körkorten

utfärdas av statliga myndigheter, och behöva dessa anlita de kommu
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12. 15

nåla nykterhetsnämnderna för inhämtande av upplysningar, vilkas tillhandahållande

åsamkar nämnderna kostnader i ena eller andra avseendet, synes

det böra vara statens sak att ersätta dessa.

Huruvida staten föredrager att direkt lämna ersättning eller hellre låter

denna komma nämnderna till godo genom en lösenavgift, synes ur kommunal

synpunkt vara av mindre betydelse. Rådande finansiella läge torde emellertid

tala för den av motionären anvisade utvägen med lösen, som för de körkortssökande

icke heller torde bliva särdeles kännbar. Den avgift på en krona,

som föreslås, synes av ovanstående redogörelse att döma också rätt väl svara

mot den verkliga kostnaden för yttrandenas anskaffande. Det torde få förutsättas,

att inkomsten av lösen ingår till respektive stads kassa.

Med hänvisning till vad ovan anförts vill styrelsen uttala sitt instämmande

i motionens syfte.

Stockholm den 29 mars 1933.

För Svenska stadsförbundets styrelse

A. BORGSTRÖM.

y/ Henning Karlson.

Svenska landskommunernas förbund.

Stockholm.

Till Riksdagens andra kammares tredje tillfälliga utskott.

Genom remiss av en inom kammaren av herr Christiernsson väckt motion -—

nr 310 — angående viss ändring i motorfordonsförordningen har utskottet berett

Landskommunernas förbund tillfälle att avgiva yttrande i anledning av

motionen. På grund härav får förbundets styrelse anföra följande.

Motionären föreslår här en åtgärd, som synes innebära en nyhet inom den

kommunala förvaltningen — om man bortser från byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd

i stad och stadsliknande samhälle —, i det att han vill tillförsäkra

nykterhetsnämnderna rätt till lösenavgift för utlåtanden, som de avgiva till

polismyndigheter om nykterhetsförhållandet hos dem, som ansöka örn körkort.

I regel ha polismyndigheterna rätt att åtnjuta lösen för av dem utfärdade in-''

tyg, såvida icke detta är uttryckligen förbjudet, såsom t. ex. fallet är i fråga

om nykterhetsintygen. Vad däremot beträffar de kommunala myndigheterna

föreligger ej sådan rätt till lösen för av dem utfärdade intyg, med de undantag

som ovan nämndes, ehuru det i flera fall i författningar finnes föreskrivet, att

dessa myndigheter skola utfärda dylika intyg eller bestyrka vissa uppgifters

riktighet.

Så t. ex. skall jämlikt 28 § i lagen örn kommunalstyrelse på landet kommunalstämmans

ordförande utan avgift bestyrka riktigheten av tagna protokollsavskrifter.

Jämlikt k. kungörelsen den 19 juni 1931 angående tillämpning av förordningen

den 12 juni 1931 örn understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och

barn (familjeunderstöd) skall bland andra kommunalnämndens ordförande och

fattigvårdsstyrelsens ordförande bestyrka av sökanden lämnade uppgifter.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

I fråga om ett med nykterhetsintyget mer jämförligt sådant, där frågan örn

ersättningen haft en viss betydelse vid uppdragets läggande i händerna på kommunala

förtroendemän, är trovärdighetsintyg för innehav av explosiv vara, som

kommunalstämmans och kommunalfullmäktiges ordförande samt ordföranden i

kommunalnämnden bland andra må utfärda. Rätt att utfärda dylika intyg hade

tidigare tillkommit nämnda förtroendemän, men genom förordningar den 18 maj

1928 angående explosiv vara bortföll denna rätt. På därom väckt motion avlät

1929 års riksdag skrivelse till kungl, majit med begäran örn sådan ändring av

nämnda förordning, att de kommunala förtroendemännen skulle återfå rätten

att utfärda dylika intyg, och genom kungl, förordningen den 11 oktober 1929

blev sådan ändring genomförd. I sin skrivelse (nr 92/1929) anförde riksdagen

bl. a. följande: ”Riksdagen har ej kunnat undgå att finna, att de nya bestämmelserna

i författningen den 18 maj 1928 medfört vissa olägenheter, vilka, utan

att lämna ökad garanti mot olaga innehav, föranleda stegrade kostnader för

allmänheten — — —.” Hela resonemanget örn att ändringen skulle medföra

mindre kostnader torde grunda sig bl. a. på det kända förhållandet —■ ehuru det

icke utsäges —, att de kommunala förtroendemännen skola utfärda sina intyg

utan avgift. Dylika uppgifter anses ingå i förtroendemännens uppdrag, för vilka

det i vissa fall av kommun kan beviljas ersättning i form av arvoden.

Huruvida denna princip bör brytas med hänsyn till behovet av ersättning för

företagna undersökningar av här ifrågavarande art inom nykterhetsnämnder

kan starkt ifrågasättas. Visserligen skulle en kronas lösen för ett intyg i berörda

avseende ej hava så stor betydelse för den, som vill förvärva rätten att föra

motorfordon. Men genom att införa principen örn lösen för utredningar av kommunala

myndigheter öppnas ett område för ersättningar, vilkas omfattning icke

omedelbart kan överblickas. I allmänhet är det ju även så, att de, som behöva

dylika intyg, äro skattskyldiga medlemmar i sin kommun, och då anses det ju

med viss rätt att dessa utan särskild avgift böra bli betjänade av de kommunala

myndigheterna, då de ha behov därav.

Det kan därför icke anses oriktigt, att utgifter för nykterhetsnämndernas

verksamhet ingår i vederbörande kommuns budget. Statens bidrag till nykterhetsnämnderna

bör jämväl avvägas med hänsyn till de uppgifter, som nämnderna

ha för arbetet med undersökningar för nykterhetsintyg.

Skulle emellertid bestämmelsen i motorfordonsförordningen, att ifrågavarande

intyg skall vara avgiftsfritt, borttagas och föreskrift i stället införas därom, att

det av polismyndighet utfärdade intyget skall beläggas med lösen av 1 krona

i det av motionärerna angivna syftet, uppstår ett rätt underligt — att ej säga

principvidrigt — förhållande, i det att lösenbeloppet ej skall tillfalla den myndighet,

som utfärdar intyget, utan nykterhetsnämnden, som, även örn nämndens

arbete härvidlag otvivelaktigt oftast är det mest krävande, dock blott skall höras

örn sökandens nykterhetsförhållande.

Därjämte är att beakta frågan örn redovisningen mellan polismyndigheterna

och nykterhetsnämnderna. I de större städerna, som ha fasta funktionärer,

lärer redovisningen kunna ordnas ganska tillfredsställande, men på landsbygden

och i småstäderna rör det sig örn så små belopp, att kostnaderna för ett ordnat

redovisningssystem knappast skulle täckas av de inflytande medlen.

Stockholm den 17 mars 1933.

Å styrelsens för Svenska landskommunernas förbund vägnar:

SV. BENGTSSON.

/

/

J. A. Zander.

Stockholm 1933. A.-B. Hasse W. Tullbergs boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.