Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13
1933-04-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1933:13, Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13
Dokumentets text
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
1
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1933 kl. 3 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13, i anledning
av väckt motion, I : 234, om utredning rörande lantarbetarnas
ekonomiska och sociala ställning m. m.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 234, har herr von Heland m. fl. hemställt, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn skyndsam, allsidig utredning rörande
lantarbetarnas ekonomiska och sociala ställning samt örn möjligheterna till
dess förbättrande och för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen
kan föranleda.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Samma yrkande, som gjorts i föreliggande motion, framställdes vid 1932 års ulskollel
riksdag i motionerna I : 283 och II : 408. Dessa motioner avslogos under hänvisning
till att frågan berörande utredningar och förslag kunde förväntas i
anledning av vissa pågående utredningar, nämligen jordbruksutredningen,
bostadsutredningen för landsbygden samt sociala jordutredningen.
Yad först angår jordbruksutredningens arbete på hithörande område får utskottet
erinra, att 1928 års riksdag i den skrivelse (nr 375), som i anledning av
motionerna II : 384 och II : 397 avläts till Kungl. Majit och som sedermera
föranledde tillsättandet av jordbruksutredningen, anhöll, att Kungl. Majit
mätte låta verkställa utredning rörande jordbrukets ekonomiska läge samt angående
åtgärder, som kunde och borde vidtagas i syfte att höja jordbrukets
ekonomiska bärkraft därhän, att förutsättningar skapades för att jordbrukets
arbetare måtte komma i åtnjutande av förbättrade levnadsvillkor. I de av
Kungl. Majit med anledning härav för jordbruksutredningen meddelade direktiven
betonades, bl. a., att i naturlig anslutning till en undersökning, inriktad
på att klarlägga den väsentliga anledningen till jordbrukets vid en jämförelse
med många andra näringar ogynnsamma läge samt överväga åtgärder åsyftande,
att det måtte kunna bättre hävda sin plats i det ekonomiska systemet, borde
upptagas spörsmålet om jordbruksarbetarnas ställning och medlet för dennas
förbättrande. De undersökningar, som på grund härav utförts till lantarbel arfrågans
belysande, hava publicerats i del VIII av jordbruksutredningens belänkanden
(Statens off. utr. 1932:14). Däri lämnas till en början redogörelser
beträffande lantarbetarnas antal och fördelning inom jordbrukets arbetande befolkning
samt angående befolkningsförskjutningarna mellan lantmanna- och
stadsmannanäringar. Vidare hava verkställts utredningar rörande tillgång oell
Bihang lill riksdagens protokoll 1933. 12 sami. 2 avd. Nr 13. 1
2 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Fr 13.
brist på arbete inom jordbruket samt sättet för arbetsförmedlingen oell arbetskraftens
rekrytering, varefter följa jämförande sammanställningar beträffande
arbetstidens längd och fördelning inom jordbruket och inom andra
näringsgrenar samt motsvarande redogörelser för arbetslönen, avslutade medelst
beräkningar rörande arbetsinkomst och levnadsstandard för lantarbetare,
småbrukare och industriarbetare i vårt land och i vissa främmande länder.
Bostadutredningen för landsbygden tillkallades jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 6 februari 1931 för att inom socialdepartementet biträda med
utredning rörande åtgärder till förbättring av lantarbetarnas bostadsförhållanden
och därmed sammanhängande ämnen. Dessa sakkunniga hava bl. a. till
statsrådet och chefen för socialdepartementet avlämnat enP. M., i vilken bl. a.
framhålles, att bostadsförhållandena för lantarbetarna och med dem jämställda
samhällsgrupper mångenstädes vore sådana, att en snar och genomgripande
förbättring vore i hög grad önskvärd. Enligt approximativa beräkningar borde
omkring 1 % av landsbygdens smålägenheter nybyggas, medan 10—20 % vore
i behov av mer eller mindre genomgripande reparation. De sakkunniga föreslå,
att staten skall ställa medel till förfogande för beredande på närmare angivet
sätt såväl genom låne- som subventionsverksamhet av möjligheter för bristernas
avhjälpande, och framhålla, att en mycket avsevärd del av dessa skulle kunna
avhjälpas, örn ett belopp motsvarande större delen av det belopp å 20 miljoner
kronor, som i årets statsverksproposition avsetts för främjande av bostadsproduktionen,
disponerades på av utredningen föreslaget sätt. Utredningens förslag
upptages i huvudsak i proposition nr 211 till innevarande års riksdag och
kommer sålunda redan i år under riksdagens prövning. Bostadsutrcdningcn
lärer vidare under den närmaste tiden komma att framlägga förslag rörande
viss organisation av det socialhygieniska arbetet bland de i motionen avsedda
arbetargrupperna på landsbygden.
Jämväl från den sociala jordutredningen torde kunna förväntas utredningar
och förslag, som kunna bliva av viss betydelse på det område, varom här är
fråga. Utredningen har i skrivelse den 7 mars 1933 föreslagit, att åtgärder
skulle vidtagas för en uppdelning av vissa kronoegendomar och ett antal från
enskilda inköpta egendomar i mindre jordbruk om 10 till 20 hektar, avsedda
att utarrenderas. Det är icke uteslutet, att på denna väg även lantarbetare
skola kunna förhjälpas till självständigt arbete.
Av vad ovan anförts torde framgå, att det i förevarande motion framförda
önskemålet örn en allsidig utredning rörande lantarbetarnas ekonomiska och
sociala ställning måste anses redan vara tillgodosett genom den utredning av
frågan, som verkställts av jordbruksutredningen. Även får det anses ådagalagt,
att statsmakterna visat ett starkt intresse för åstadkommandet av en
förbättring av lantarbetarnas levnadsförhållanden. Utskottet hyser därför den
uppfattningen, att de förslag, som i anledning av berörda utredningar kunna
framläggas, komma att leda till åtgärder i motionens syfte.
Första hammarens andra tilljälliga utskotts utlåtande Nr 13. 3
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 april 1933.
På utskottets vägnar:
EDWIN BERLING.
Närvarande: herrar Berling, Rydberg, Thorén, Hjalmarsson, von Heland, Velander*, och
Jacob Hansson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr von Heland, som anfört följande:
Lantarbetarnas ställning är sådan, att man utan överdrift kan påstå, att de
äro i alla avseenden bland de sämst ställda i samhället. De ha länge genom sin
låga lön och sitt hårda arbete tvingats att medverka till att upprätthålla andra
samhällsgruppers högre levnadsstandard. Statsmakterna ha icke tagit sig an
lantarbetarna på samma sätt som vissa andra bättre lottade samhällsgrupper.
I år har Kungl. Majit t. o. m. framlagt sådana förslag till arbetslöshetshjälp,
att industriarbetarnas m. fl. lönenivå skulle fastlåsas till nu gällande höga avtalsenliga
löner, vilket kan medverka till att vidmakthålla den orättvisa löneklyftan
mot framför allt lant- och skogsarbetare.
Lantarbetarlönerna — ehuru i och för sig låga — tynga dock på lantmännens
ekonomi och talrika vittnesbörd föreligga örn jordbrukarnas ansträngningar
att i möjligaste mån söka minska behovet av lejt arbete. Inom det mindre jordbruket
har lantmannen alltmer hänvisats till sin egen och sin familjs arbetskraft.
Inom det större jordbruket har en omläggning av driften försiggått avseende
att successivt nedbringa behovet av mänsklig arbetskraft. Den sålunda
möjliggjorda reduceringen av den totala lönesumman har rätt länge medgivit
att bibehålla de individuella lönerna i huvudsak oförändrade, men sedan år
1931 har den allt hårdare depressionen inom jordbruksnäringen givit sig uttryck
även i en ganska markerad nedåtgående tendens i arbetsprisen.
Lönesänkningarna ha varit mest utpräglade för det ogifta tjänstefolket och
4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.
därnäst för de olika grupperna av daglönare, medan statfolket drabbats lindrigare.
Att kvinnornas löner reducerats mindre än männens är naturlig konsekvens
av den mindre tillgången på kvinnlig arbetskraft. Oaktat de senaste
årens lönereduceringar ligga dock lönerna i medeltal 63 procent högre än år
1913, och detta trots att jordbrukets produktpriser nu äro 9 procent lägre
än närmaste åren före 1913.
För vårt lands del kan man säga, att för de viktigaste grupperna av lantarbetare
lönerna i genomsnitt nedgått med 3—7 procent sedan år 1929—1930
och med 2—6 procent sedan 1930—1931. Detta är mindre än i så gott som alla
andra länder, varifrån officiell lönestatistik föreligger. I Danmark ha sålunda
under nämnda båda tidsperioder lantarbetarlönerna sjunkit med respektive
1—13 och 5—14 procent — de lågo nämligen för vissa grupper något högre
1931 än 1930. I Norge ha däremot jordbrukslönerna varit tämligen oavbrutet
sjunkande sedan omkring sju år tillbaka, och nedgången beräknas till 11
å 12 procent sedan år 1930 och 7 å 8 procent sedan 1931. Än större lönereduceringar
synas dock ha ägt rum i Finland, för vilket land socialministeriets
statistiska byrå beräknat procenttal av respektive 17—33 och 10—20. De allra
mest betydande lönesänkningarna synas dock ha ägt rum i Förenta staterna.
Under tiden från oktober 1930 till sammma tid 1932 ha lantarbetarnas genomsnittliga
månadslön minskats med 45 procent och daglönen med 44 procent.
Enbart under senaste tolvmånadsperiod har nedgången belöpt sig till 25 å 26
procent.
Lantarbetarnas arbetsmöjligheter och löneförhållanden borde särskilt vid
jämförelse med vad som gäller för andra arbetargrupper i och för sig vara nog
skäl för statsmakterna att låta verkställa en snabb utredning, varav positiva
resultat kunde väntas, men även andra starka skäl tala för en utredning av
hela lantarbetarproblemet.
Lantarbetarna försöka som regel skaffa sig biinkomster och få sålunda genom
sin produktion av exempelvis fläsk, ägg och potatis ett gemensamt intresse
med jordbrukarna. Även denna omständighet bör beaktas vid den ifrågasatta
utredningen, då det torde vara möjligt att genom prisförbättrande åtgärder för
lantbruksprodukter uppmuntra lantarbetarnas strävanden att vid sidan av
lönearbetet höja sin levnadsstandard.
När det gäller de kulturella frågorna äro lantarbetarna också i hög grad missgynnade,
särskilt i jämförelse med de större samhällenas innevånare. De långa
avstånden på landsbygden försvåra helt naturligt det kulturella arbetet, men
radion torde här kunna bliva en uppskattad hjälp. Även beträffande denna
viktiga detalj rörande lantarbetarnas sociala ställning torde en utredning vara
synnerligen behövlig.
Såsom i motionen framhållits, äro pågående utredningar rörande lantarbetarfrågan
av ganska begränsad räckvidd. Varken från bostadsutredningen för landsbygden
eller sociala jordutredningen synas kunna förväntas förslag annat än i
Första lcammarens andva tilljälliga utslcotts utlåtande Nr 13. 5
detaljfrågor av det stora problem, som beröres i motionen. Yad beträffar den
av jordbruksutredningen publicerade undersökningen, är denna uteslutande av
statistisk art. Det sociala problem, som lantarbetarfrågan utgör, beröres icke
närmare, liksom ej heller några positiva förslag framföras.
Jag förbiser icke de svårigheter, som kunna uppstå, när det gäller att åstadkomma
en tillfredsställande lösning av lantarbetarfrågan, men dessa svårigheter
böra dock icke få utgöra ett hinder för ett försök att komma till rätta
med problemet.
Då det av motionärerna avsedda syftet alltså icke blivit eller kan väntas
bliva tillgodosett genom hittills slutförda eller pågående utredningar, har jag
ansett, att utskottet bort hemställa,
att första kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla örn skyndsam, allsidig
utredning rörande lantarbetarnas ekonomiska och sociala
ställning samt örn möjligheterna till dess förbättrande.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.