Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14
1933-05-11 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1933:14, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.
1
Nr 14.
Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1933 kl. 4 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 14, i
anledning av väckt motion, II: 303, angående viss
ändring i gällande motor fordonsförordning.
I en inom andra kammaren väckt och till dess tredje tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 303, har herr Elmroth hemställt, att riksdagen måtte besluta
örn skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan örn utredning och förslag till
sådana ändringar i gällande motorfordonsförordning, att polismyndighet förlänas
befogenhet att i särskilda fall återkalla körkort av orsaker, som framgå
av motionens motivering. Såsom exempel på fall, då ett omedelbart återkallande
av körkortet borde ske utan tidsutdräkt, nämnes i motiveringen, att förare
varit berusad under framförande av automobil eller då förare ådagalagt
grov vårdslöshet vid dylik färd.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskott, till vilket motionen hänvisades,
inhämtade i vederbörlig ordning yttranden över motionen av öv er ståthällarämbetet
i Stockholm och samtliga länsstyrelser i riket. För det huvudsakliga
innehållet i de avgivna yttrandena lämnas en kortfattad redogörelse här nedan.
Avstyrkande yttranden.
Överståthållarämbetet i Stockholm hänvisar till polismästaren i Stockholm,
vilken anfört: För Stockholms del förelåge icke något behov av den föreslagna
ändringen, enär Överståthållarämbetet även vore polismyndighet och stöde i
närmare kontakt med polispersonalen än vad å andra orter K. B. gjorde, varför
ett snabbt indragande av körkort lätt kunde anordnas i fall av behov. Syftet
med motionen kunde knappast vinnas genom att uppdraga körkortsindragningen
åt polismyndigheten, som särskilt på landsbygden kunde vara bosatt
långt från det ställe, där polisingripandet mot en berusad förare ägde rum,
utan endast genom att i polispersonalens händer lägga en provisorisk ^dragningsrätt.
Men häremot kunde resas allvarliga betänkligheter, särskilt ur den
synpunkten att frågan örn den grad av berusning, som skulle föreligga för att
grunda ett antagande om att föraren saknat nödigt herravälde över sina
handlingar, kunde vara föremål för olika meningar till och med mellan domstolarna.
Körkortsindragningen, som ofta innebure, att levebrödet fråntoges
den därav drabbade, hade sådana verkningar, att man icke torde kunna und
Bihang
till riksdagens protokoll 1933. 12 sami. 2 avd. Nr 14.
1
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.
vara den garanti mot förhastade åtgärder, som beslutanderättens förläggande
till K. B. innebure.
Länsstyrelsen i Stockholms län. En huvudanmärkning mot förslaget vore,
att den lokala polismyndigheten, som skulle erhålla den tillämnade befogenheten,
i regel fungerade såsom åklagaremyndighet med avseende å den begångna
förseelsen och alltför lätt skulle erhålla en inställning gentemot bilföraren,
som icke vore tillräckligt förutsättningslös för den prövning, varom
här vore fråga. Vidare kunde det mången gång vara svårt att avgöra, huruvida
förelupen vårdslöshet vore att karaktärisera såsom grov eller ej, och
det vore icke lämpligt att prövningen härav överlämnades åt en underordnad
myndighet. Indragning av körkort vore en åtgärd, som ofta medförde mycket
kännbara påföljder för den därav drabbade, och det syntes icke välbetänkt att
utan tvingande skäl rubba den rådande ordningen för prövning av dessa ömtåliga
ärenden, vars styrka givetvis läge i länsstyrelsernas mångåriga och på
ett betydande antal fall grundade erfarenheter. Något behov av en ändring
funnes icke heller. Den rätt till interimistisk återkallelse av körkort, som nu
funnes, möjliggjorde ett tillräckligt hastigt ingripande under förutsättning
att den lokala polismyndigheten i största möjliga grad påskyndade utredningarna
samt polisrapportens uppsättande och insändande.
Länsstyrelsen i Södermanlands län. Skäl torde i allmänhet icke föreligga
för antagande, att vederbörande omedelbart skulle upprepa sin förseelse utan
tvärtom att han efter att hava blivit anhållen för en dylik förseelse skulle åtminstone
någon tid taga sig tillvara för ett upprepande. I de säkerligen få
fall, där verklig fara för ett omedelbart upprepande kunde anses vara för
handen, torde polismyndigheten äga möjlighet att försäkra sig örn vederbörandes
person, vilket innebure större garanti mot ett upprepande än omhändertagande
av körkortet. För de fall, där behov kunde tänkas föreligga av ett
omedelbart fråntagande av körkortet, skulle det föreslagna förfarandet sakna
betydelse med hänsyn till de andra och effektivare åtgärder, som stöde polismyndigheten
till buds.
Länsstyrelsen i Jönköpings lån. Polismyndigheten torde redan nu icke underlåta
att omhändertaga en berusad förare eller, vid lindrigare fall av onykterhet,
tillse, att han icke fortsatte resan, förrän tillnyktrande skett. Ett omedelbart
fråntagande av körkortet innebure icke någon garanti, enär för en av
starka drycker mer eller mindre omtöcknad person förlusten av körkort icke
verkade därhän, att han allenast på grund därav skulle hysa betänkligheter
mot att ånyo sätta sig vid ratten. Vid fall av grov vårdslöshet torde det ej
ofta förekomma, att ett körkort återkallades omedelbart endast av nämnda anledning,
enär ett upprepande av vårdslösheten knappast behövde befaras så
nära inpå den tidigare begångna förseelsen. Därest ett interimistiskt återkallande
av körkortet skulle komma ifråga, kunde detta ske genom framställning
till länsstyrelsen utan att draga ut på tiden så länge, att det ur trafiksäkerhetssynpunkt
behövde resas några betänkligheter mot ett bibehållande av den
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14. 3
nuvarande ordningen. Att annan myndighet än den tillståndsgivande och i
synnerhet en underordnad myndighet finge återkalla körkort syntes principiellt
oriktigt. Dessutom innebure körkortsindragning mången gång ett så pass
kännbart ingrepp i den enskildes förvärvsmöjligheter, att beslut därom måste
föregås av en mycket sorgfällig prövning. Om ej av andra skäl så på grund
av frågans grannlaga karaktär borde därför beslut örn körkortsåterkallelse
alltjämt förbehållas länsstyrelse.
Länsstyrelsen i Kronobergs län. Polismyndighet, som omhändertagit av
starka drycker påverkad automobilförare, torde icke låta honom få tillfälle
åter begagna sig av körkortet, förrän hans sinnestillstånd kunde anses medgiva
sådant, och då förares förmåga att föra automobil blivit väsentligt nedsatt
genom sjukdom, torde denne icke vägra att vid påfordran omedelbart utlämna
körkortet. Prövningen huruvida sådana omständigheter förelåge, att
förare skulle anses uppenbarligen olämplig att föra automobil, borde icke handhavas
av annan myndighet än den, som hade att meddela slutligt beslut örn
körkorts indragning.
Länsstyrelsen i Kalmar län. Körkortsindragning innebure ett alltför allvarligt
intrång i en persons medborgerliga rättigheter och i många fall jämväl
ett avsevärt försämrande av hans förvärvsmöjligheter för att polismyndigheterna,
sålunda i stad stadsfiskal och på landet landsfiskal, vilka ofta vore
unga och oerfarna, lämpligen skulle kunna anförtros nämnda befogenhet. Genom
den nuvarande ordningen erhölles större garantier för en fullt objektiv
och rättvis prövning av dylika ärenden. Något behov av ändrade bestämmelser
hade icke yppats och då i särskilt trängande fall en snabbare procedur redan
genomförts, finge länsstyrelsen avstyrka motionen.
Länsstyrelsen i Blekinge län. Då polismyndigheterna redan nu i väsentlig
mån hade i sin hand möjlighet att påskynda länsstyrelsens beslut örn indragning
i de fall, då skyndsamhet ansåges vara av nöden, men beslut i frågan av
länsstyrelsen syntes alltjämt i rättssäkerhetens intresse och för vinnande av
enhetlighet böra erfordras, finge länsstyrelsen avstyrka motionen.
Länsstyrelsen i Kristianstads län. Att återkalla ett körkort torde icke böra
ifrågakomma utan efter vederbörlig utredning och sedan föraren fått tillfälle
att förklara sig och därvid anföra och styrka, vad han kunde akta nödigt. Givetvis
lämnades icke en för berusning vid framförande av bil anhållen person
tillfälle att åter föra bilen, innan han återvunnit sådan sinnesförfattning, att
han kunde tilltros att göra det. Och att därefter låta honom eller förare, som
ådagalagt grov vårdslöshet, föra automobil, intill dess frågan om körkortets indragning
blivit i vederbörlig ordning prövad, torde icke vara förenat med någon
överhängande fara.
Länsstyrelsen i Malmöhus län. Med undantag för det fåtal fall, när polischefen
själv vore åsyna vittne till förseelsen, komme återkallelsen av körkortet
även med motionärens förslag att grundas å skriftlig rapport. När den ingåves
till polischefen, torde den, som gjort sig skyldig till förseelsen, i många
4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.
fall hava avlägsnat sig från orten. Enär återkallelse av körkort ofta utgjorde
ett ingripande av stor ekonomisk betydelse, måste krav uppställas på att indragning
icke skedde under alltför lösliga former, varför länsstyrelsen icke
kunde biträda motionen.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Redan nu gällande bestämmelser
möjliggjorde körkortsindragning utan nämnvärd tidsutdräkt. Då någon
egentlig anledning följaktligen ej förefunnes att förläna den lokala polismyndigheten
befogenhet att i särskilda fall återkalla körkort, och i varje fall ytterligare
någon tids erfarenhet borde hava vunnits, huru gällande bestämmelser
verkat, innan ändring i författning vidtoges, avstyrktes motionen.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län. Länsstyrelse hade redan nu befogenhet att,
innan slutligt beslut örn återkallelse fattades, förordna, att körkortet skulle
tillsvidare indragas. Denna möjlighet till provisorisk indragning syntes länsstyrelsen
vara tillfyllest och farhågan för dröjsmål med länsstyrelsebesluten
och för därav orsakad trafikrisk förefölle överdriven. Något behov av ändring
förelåge icke.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län. Behovet att vid mera svårartade förseelser
i samband med förande av motorfordon snabbt kunna återkalla vederbörandes
körkort vore redan på tillfredsställande sätt tillgodosett genom gällande bestämmelser
örn provisorisk indragning. Ej heller kunde det anses lämpligt att
befogenhet att förordna örn återkallelse av körkort på grund av begången förseelse
anförtroddes polismyndighet, som hade att vid domstol såsom åklagare
beivra förseelsen.
Länsstyrelsen i Jämtlands län. Ett ingripande av polismyndigheten, som vad
anginge landsbygden endast i undantagsfall och i stad aldrig toge bilisten på
bar gärning, kunde i regel icke ske ”ögonblickligt”, utan finge polismyndigheten
i likhet med länsstyrelsen grunda sitt beslut på rapport från underordnad
polisman. Att utrusta polis- och fjärdingsman med befogenhet att utan
föregående utredning återkalla eller indraga körkort torde icke vara lämpligt.
I de fall, där indragning av körkort på grund av onykterhet skulle kunna
komma ifråga, torde nog även automobilföraren själv böra av polismännen
omhändertagas och därmed vara berövad möjligheten att i sitt onyktra tillstånd
fortsätta körningen. Gällde det en fyllerist torde saknaden av körkort
för övrigt icke utesluta, att han ändå körde sin automobil. Den föreslagna
befogenheten torde även, vad landsbygden beträffade, kunna leda till godtycklighet
och ojämnhet vid bedömandet.
Länsstyrelsen i Norrbottens län. Då det visat sig, att nu stadgade förfarande
erbjöde tillräcklig snabbhet utan att äventyra rättssäkerheten, syntes
den föreslagna överflyttningen av återkallelsebefogenheten till de lokala polismyndigheterna
obehövlig och — såsom innebärande en viss risk ur rättssäkerhetssynpunkt
— jämväl olämplig. Förslaget torde vidare ur trafiksäkerhetssynpunkt
sakna den betydelse, som motionären tänkt sig. Den omständigheten,
att viss person på grund av återkallelse eller eljest saknade körkort,
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14. 5
medförde nämligen icke befogenhet för polisman att hindra honom att framföra
motorfordon. Däremot torde det vara polismans plikt att därifrån söka
hindra den, som på grund av berusning eller av annan orsak måste antagas
salma förmåga att utan fara för trafiken framföra motorfordon.
Tillstyrkande yttranden.
Länsstyrelsen i Ujipsala län. Nu gällande bestämmelser om körkortkindragning
torde i allmänhet möjliggöra önskvärd snabbhet vid behandlingen, men
fall kunde tänkas (exempelvis i fråga om sinnessjuk person), då ett omedelbart,
örn ock endast interimistiskt indragande av körkort vore på sin plats och
fördenskull borde anförtros åt polismyndighet och, å landet, jämväl polisman.
Länsstyrelsen i Östergötlands län. Redan nu funnes en viss möjlighet till
ett omedelbart ingripande från länsstyrelsens sida vid särskilt svåra fall av
trafikförseelser. Men en ännu snabbare handläggning av dessa ärenden vore
önskvärd och skulle möjliggöras, om viss befogenhet till inskridande mot körkortsinnehavare
tillerkändes de lokala polismyndigheterna. Då det emellertid
vore av synnerligen stor vikt, att åtgärder av så ingripande betydelse för den
enskilde som en körkortsindragning icke vidtoges utan fog och att dessa ärenden
handlades under former, som innebure garantier mot förhastade körkortsindragningar,
kunde länsstyrelsen icke förorda, att den definitiva prövningen
av dessa ärenden anförtroddes åt de lokala polismyndigheterna. Men betänklighet
torde icke möta att tillerkänna dessa myndigheter befogenhet att i särskilt
flagranta fall — då grov trafikförseelse vore uppenbar — fråntaga en
körkortsinnehavare hans körkort, med skyldighet dock för polismyndigheten att,
exempelvis inom 48 timmar, underställa frågan örn körkortsindragning länsstyrelsens
prövning.
Länsstyrelsen i Gotlands län. Syftet med motionen torde näppeligen nås
med den föreslagna anordningen. Magistraten i stad kunde svårligen utan
tillgång till polisrapporten avgöra frågan örn körkortets återkallande, även örn
det skulle gälla endast interimistiskt, och att överbringa rapporten till länsstyrelsen
för avgörande av frågan skulle i allmänhet icke kräva mycket längre
tid. Magistraten ägde för övrigt icke tillgång till det material för bedömande
av körkortsinnehavarens lämplighet att föra motorfordon, som funnes sammanfört
hos varje länsstyrelse. Det torde därför vara ur alla synpunkter
lämpligast att för enhetlig handläggning av frågor örn återkallande av körkort
avgörandet härutinnan förbehölles den myndighet, som utfärdat körkortet,
eller vederbörande länsstyrelse. Syftet med motionen skulle emellertid måhända
kunna tillgodoses genom att i sådana fall, där motorfordonsföraren utgjorde
en uppenbar fara för trafiksäkerheten, åt vederbörande förhörsledare
i befälsställning inrymdes befogenhet att i samband med polisutredningen
omhändertaga den felandes körkort med skyldighet att utan dröjsmål till länsstyrelsen
för dess vidare förordnande överlämna körkortet tillika med en för
-
6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.
beredande rapport med kort sammanfattning av omständigheterna i ärendet.
För trafiksäkerheten skulle det betyda en avgjord fördel att genom vidgad
befogenhet för ordningsmakten denna sattes i stånd att effektivt ingripa, där
uppenbar fara hotade.
Länsstyrelsen i Hallands län. Det vore önskligt att vid fylleri under förande
av motorfordon eller vid annan särdeles grov förseelse den skyldige
omedelbart berövades rätten att föra dylikt fordon. Emellertid syntes det formellt
oriktigt att polismyndighet finge återkalla ett av överordnad myndighet
givet tillstånd. Däremot torde intet vara att invända mot att polismyndigheten
finge rätt att i sådant fall fråntaga den felande körkortet ävensom eventuellt
trafikkort mot skyldighet att ofördröjligen anmäla förhållandet till vederbörande
länsstyrelse och översända kortet (korten) samt hemställa örn
återkallande.
Länsstyrelsen i Värmlands län. Skäl talade för att den ifrågasatta befogenheten
tillerkändes lokal polismyndighet (stadsfiskal eller poliskommissarie i
stad och landsfiskal å landet). Härvid förutsattes emellertid, att dylik körkortsindragning
finge ske allenast i sådana fall, då ett fortsatt innehav av
körkort måste anses innebära en uppenbar risk för trafiksäkerheten, och att
dylikt beslut örn återkallande av körkort finge gälla allenast tills vidare, intill
dess vederbörande länsstyrelse meddelat beslut därom, med skyldighet för
polismyndighet att skyndsamt, förslagsvis inom tre dagar efter beslutet, för
prövning underställa detsamma den länsstyrelse, som eljest hade att besluta
om körkortets indragning, samt att vid sådan underställning bifoga förhörsprotokoll
angående det underställda ärendet.
Länsstyrelsen i Örebro län. Med nuvarande förfaringssätt kunde återkallelse
av körkort icke ske omedelbart efter förseelsens begående. I följd härav hade i
ett flertal fall inträffat, att det visat sig vara förenat med svårigheter att
verkställa meddelat beslut på grund av att körkortsinnehavaren icke kunnat
anträffas. Detta hade framför allt varit fallet, då det varit fråga om återkallelse
av körkort för personer, som i stor utsträckning befunne sig på resor,
exempelvis handelsresande. Då lång tid kunde förflyta, innan föraren kunde
anträffas och körkortet fråntagas honom, förelåge givetvis fara för att föraren
under tiden beginge ytterligare förseelse och att trafiksäkerheten därigenom
äventyrades. Ur denna synpunkt syntes det önskvärt, att polismyndighet erhölle
befogenhet att fråntaga förare körkort, då förseelsen vore av den beskaffenhet,
att körkortet uppenbarligen borde återkallas. Emellertid borde polismyndigheten
icke erhålla befogenhet att återkalla körkort. Ur principiell och
enhetlighetssynpunkt borde återkallelse ske av länsstyrelse, som utfärdat körkortet.
Polismyndighetens befogenhet borde inskränkas till att omfatta körkortets
tagande i förvar och meddelande till förare av förbud mot förande av
motorfordon till dess beslut i fråga örn körkortets återkallande meddelats av
länsstyrelse. Polismyndigheten borde ofördröjligen underrätta länsstyrelsen
örn sitt beslut och därvid överlämna körkortet, varefter länsstyrelsen, om fö
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14. 7
raren uppenbarligen måste anses olämplig att föra motorfordon, kunde förordna,
att körkortet skulle tillsvidare återkallas.
Limsstyrelsen i Västmanlands län. Den nuvarande ordningen hade icke visat
sådana brister, att därav kunde motiveras den föreslagna ändringen. Förslaget
innebure en oformlighet såtillvida, att länsstyrelses en gång fattade beslut
skulle kunna undanröjas av den underordnade polismyndigheten. Därest
emellertid en ändring kunde anses erforderlig, kunde bestämmelserna kompletteras
med ett stadgande av innehåll, att i sådana fall, då författningsrummet
ansåges böra tillämpas, polismyndigheten skulle fråntaga vederbörande
körkortet och insända detsamma till den myndighet, som hade att besluta örn
återkallelsen.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län tillstyrker den i motionen begärda utredningen.
Läaisstyrelsen i Gävleborgs län har intet att erinra mot i motionen föreslagen
utredning.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län. Länsstyrelsen finge vitsorda, att fall
givetvis kunde inträffa, då ett omedelbart återkallande av vederbörandes körkort
vore önskvärt, och i praktiken torde även hava förekommit att så skett i
samband med awisitering av person, som anhållits för fylleri under framförande
av automobil. Någon olägenhet av att polismyndighet förlänades befogenhet
att tillsvidare återkalla körkort torde ej heller behöva befaras, men
måste föreskriften härom kompletteras med stadgande örn skyldighet för polismyndigheten
att omedelbart underställa beslutet länsstyrelsens prövning.
Länsstyrelsen i Västerbottens län. Avsikten med bestämmelsen i 1930 års
motorfordonsförordning örn interimistiskt återkallande av körkort bleve i verkligheten
ej fullt uppnådd, då det måste förflyta en viss tid från det förseelsen
begåtts och till dess erforderliga handlingar, som kunde läggas till grund för
länsstyrelsens prövning av frågan örn körkortets indragning, inkommit till
länsstyrelsen. Det åtginge även någon tid, innan länsstyrelsens beslut kunde
genom vederbörande polismyndighet verkställas. Under denna mellantid
kunde bilföraren komma i tillfälle att ytterligare missbruka sin rätt att föra
bil. Det vore därför lämpligt, örn polismyndigheten erhölle befogenhet att i
sådana fall, då bilförare vid framförande av automobil uppenbarligen varit
onykter eller visat särskilt grov vårdslöshet, fråntaga bilföraren körkortet i
avbidan på länsstyrelsens beslut. Frågan skulle givetvis omedelbart underställas
länsstyrelsens prövning.
För egen del anförde andra kammarens utskott följande.
”Utskottet anser för sin del i likhet med motionären, att gällande bestämmelser
på ifrågavarande område icke äro i allo tillfredsställande. Visserligen
föreligger möjlighet för vederbörande länsstyrelse att i förekommande fall
utan större tidsutdräkt meddela beslut örn återkallelse tillsvidare av utfärdat
körkort, men under alla omständigheter måste dock i regel åtminstone några
8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.
dagar förflyta från begåendet av en förseelse, som föranleder ingripande, till
dess dylikt beslut hinner meddelas, varjämte det mången gång kan draga rätt
långt ut på tiden, innan beslutet kan bringas i verkställighet. I sådant avseende
må hänvisas särskilt till vad länsstyrelsen i Örebro län anfört i frågan.
En utredning synes därför motiverad i syfte att skapa möjligheter för ett
snabbare och effektivare ingripande av den art, varom här är fråga, än som
med tillämpning av nu gällande bestämmelser är möjligt. För en dylik utredning
talar enligt utskottets mening jämväl den omständigheten, att det för
den allmänna rättskänslan måste verka stötande, att en körkortsinnehavare,
som genom flagrant åsidosättande av gällande föreskrifter rörande framförande
av motorfordon visat sig utgöra en uppenbar fara för trafiksäkerheten,
under längre eller kortare tid får behålla det av offentlig myndighet
utfärdade behörighetsbevis att föra motorfordon, som körkortet utgör.
I syfte att avhjälpa den påtalade bristen föreslår motionären för sin del,
att polismyndighet skulle förlänas befogenhet att i särskilda fall meddela beslut
om återkallelse av körkort. Emellertid torde det, såsom även framhållits
i det övervägande flertalet av de över motionen avgivna yttrandena, få anses
principiellt oriktigt, att de länsstyrelserna underordnade polismyndigheterna
skulle medgivas rätt att återkalla beslut, som meddelats av de överordnade
myndigheterna. Utskottet kan därför icke förorda, att en så långt gående befogenhet,
som motionären tänkt sig, tilldelas den lokala polismyndigheten.
Samma effekt som med motionärens förslag torde emellertid kunna uppnås
genom en anordning, som ifrågasatts av flertalet av de länsstyrelser, som icke
ställt sig helt avvisande till motionen, nämligen därigenom att polismyndigheten
berättigas att i förekommande fall omhändertaga vederbörandes körkort.
Samtidigt som utskottet för sin del förordar en sådan anordning, anser sig
utskottet dock böra framhålla, att även frågan örn ett ingripande av nu antydd
art säkerligen ofta kommer att visa sig synnerligen ömtålig och svår att
bedöma. Såväl med hänsyn härtill som till att den ifrågasatta befogenheten
skulle komma att utövas av ett mycket stort antal myndigheter med ty åtföljande
risk för bristande likformighet på olika håll i landet ifråga örn tillämpningen,
synes det nödvändigt, att bestämmelserna i ämnet givas en sådan avfattning,
att de i möjligaste mån förebygga missbruk. Ur rättssäkerhetssynpunkt
torde vidare böra föreskrivas, att polismyndighet, som på antytt sätt
fråntagit en motorfordonsförare hans körkort, skall vara skyldig att inom viss
kort tid, exempelvis 48 timmar, till vederbörande länsstyrelse insända körkortet
jämte rapport i ärendet, och bör det därefter ankomma på länsstyrelsen
att ofördröjligen meddela beslut, huruvida körkortet skall tillsvidare återkallas
eller icke.
Med polismyndighet torde i här förevarande sammanhang böra förstås detsamma
som i 14 § 2 mom. i 1930 års motorfordonsförordning, nämligen för
Stockholm vederbörande poliskommissarie, för annan stad, där polismästare
finnes, denne, för övriga städer stadsfiskal eller, om stadsfiskalen är befriad
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14. 9
från all befattning med polisväsendet, den som närmast under polischefen har
inseende över polisväsendet samt för landet polischefen i orten. Då det direkta
ingripandet gentemot motorförare, som bryter mot gällande föreskrifter, väl
oftast företages av underordnad polisman, torde visserligen en dylik bestämning
av begreppet polismyndighet icke såsom allmän regel möjliggöra, att en
motorförare kan fråntagas sitt körkort omedelbart på en förseelse av sådan
art, att körkortet bör omhändertagas. Men att tilldela jämväl polisman sådan
befogenhet, som ovan förordats för polismyndighet, har utskottet med hänsyn
till rättssäkerheten ansett icke kunna ifrågasättas.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa, att andra kammaren
för sin del måtte besluta, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla örn utredning och förslag angående sådan ändring av gällande motorfordonsförordning,
att polismyndighet erhåller befogenhet att i särskilda fall
fråntaga förare av motorfordon för honom utfärdat körkort. ’ ’
Andra kammaren beslöt i enlighet med sitt tredje tillfälliga utskotts hemställan,
och första kammaren, som delgivits andra kammarens beslut, har hänvisat
ärendet till sitt andra tillfälliga utskott, som i anledning härav får anföra
följande.
Utskottet instämmer i vad andra kammarens tredje tillfälliga utskott yttrat Utskottet.
i ärendet och hemställer för den skull,
att första kammaren måtte biträda andra kammarens i ärendet
fattade beslut.
Stockholm den 11 maj 1933.
På utskottets vägnar:
EDWIN BERLING.
Närvarande: herrar Berling, Bengtsson, Rydberg, John T. Björck, Hjalmarsson,
von Heland och Jacob Hansson.
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 12 sami. 2 avd. Nr 14.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.