Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avlösning av arrenderätten till Lindhovs kungsgård i Hallands län.

1933-02-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1933:18, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avlösning av arrenderätten till Lindhovs kungsgård i Hallands län.

Dokumentets text

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 18.

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1933 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avlösning

av arrenderätten till Lindhovs kungsgård i Hallands

län.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 3 februari 1933 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 89, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att dels godkänna ett i statsrådsprotokollet omförmält

mellan domänstyrelsen, för Kungl. Majit och kronan, och generalmajoren

friherre Axel von Faltzburgs arvingar träffat, den 7, 17, 20 och

22 december 1932 dagtecknat avtal rörande avvecklingen av den arvingarna

enligt kammarkollegiets och statskontorets kontrakt den 12 november

1723 tillkommande perpetuella arrenderätten till Lindhovs kungsgård

i Lindbergs socken av Hallands län; dels ock medgiva, att det belopp, som

kronan enligt avtalet har att utbetala, må gäldas på sätt domänstyrelsen

föreslagit i sitt utlåtande i ärendet den 30 december 1932.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas, i den mån därför ej nedan

redogöres, till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet.

Hos rikets ständer och Kungl. Majit anhöll i början av 1720-talet generalmajoren

och landshövdingen friherre Axel Faltzburg att bliva hugnad med

perpetuellt arrende å den i Halland vid Varberg belägna kungsgården Lindhov,

som förut varit anslagen till boställe åt överstelöjtnanten vid kavalleriindelningen,

men sedermera utarrenderats till översten Gustaf Vilhelm von

Fersen mot en årlig avgift av 100 tunnor spannmål. Genom brev den 8

oktober 1723 fann Kungl. Majit gott att, enär rikets ständer i anseende till

Faltzburgs i 55 års tid gjorda »trogna och nyttige tjänster» samtyckt därtill,

att nämnda kungsgård upplätes åt Faltzburg under perpetuellt arrende

mot viss årlig spannmålsavgift, stadfästa och konfirmera samma arrende,

varjämte kammarkollegium och statskontoret Ängö sig anbefallt att för Faltzburg

utfärda kontrakt örn perpetuellt arrende av kungsgården. Bemälda

ämbetsverk utfärdade den 12 november 1723 sådant kontrakt, enligt vilket

kungsgården »med alla dess underlydande tillhörigheter i hus, åker, äng,

mulbete, torp och fiskerier med Getterön och vad mera därunder lyder», vid

laga tid år 1725, när arrendet med översten von Fersen vore tilländalupet,

uppläts till Faltzburg, som hade att mot en årlig avgift av 100 tunnor spann
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 18.

27

mål, a/3 råg och V3 korn, behålla och besitta egendomen, »så länge han,

dess fru, barn och arvingar» kunde fullgöra kontraktet.

Sedan för anläggning av västkustbanan jord exproprierats från ifrågavarande

egendom samt ersättning för jordlösen ävensom för intrång och

■olägenhet inlevererats till statskontoret med ett kapitalbelopp av 16,287

kronor 81 öre, förordnade Kungl. Majit den 18 oktober 1889, bland annat,

att nämnda kapital skulle omföras till depositionstitel och därefter av statskontoret

enligt föreskrifterna i Kungl. Majits brev den 31 augusti 1877

göras fruktbärande ävensom att ränta å dessa medel skulle utanordnas till

vederbörande innehavare av kungsgården, vilken ränta skulle för tiden efter

omförandet utgå med det belopp, som för varje år kunde erhållas för de

utlånade medlen, samt efter det årsräkenskapen blivit avslutad tillhandahållas

dem på rekvisition. För anläggning av Varberg—Borås järnväg har

sedermera mark exproprierats från egendomen, och bär ersättning för marken

samt för försvårad brukning och övriga olägenheter erlagts med 6,600 kronor.

Den 16 december 1892 har Kungl. Majit förordnat, att sistnämnda belopp

skulle hos statskontoret uppdebiteras under depositionstitel samt med iakttagande

av föreskrifterna i nyssberörda brev den 31 augusti 1877 göras fruktbärande,

med rätt för vederbörande att, sedan årsräkenskapen blivit avslutad,

hos statskontoret efter rekvisition utbekomma ränta till de belopp, som för

varje år kunde erhållas för de utlånade medlen. I statskontoret innestå

följaktligen av nu omförmäld anledning ett belopp av tillhopa 22,887 kronor

81 öre.

Av 1919 års riksdag medgavs, i enlighet med Kungl. Majits förslag i

propositionen nr 74, att till Varbergs stad finge för en köpeskilling av 114,000

kronor försäljas den till Lindhovs kungsgård hörande ön Getterön under

villkor, bland andra, att Varbergs stad styrkte, att samtliga levande innehavare

av den genom förenärnnda kontrakt den 12 november 1723 friherre

Axel Faltzburgs arvingar tillförsäkrade arrenderätt till Lindhovs kungsgård

med Getterön förklarat sig avstå från nämnda arrenderätt i fråga örn Getterön

under de villkor och bestämmelser, som innefattades i de av åtskilliga av

dessa arvingar den 19 februari och den 27 juni 1917 avgivna, i ärendet omförmälda

förklaringar, samt att Varbergs stad förbunde sig att till vederbörande

innehavare av torp å Getterön på angivna villkor försälja vissa

egnaliemslägenheter. Getterön försåldes i överensstämmelse härmed. Genom

beslut den 9 maj 1919 förordnade Kungl. Majit, att av den inflytande köpeskillingen

ett belopp av 85,000 kronor skulle inlevereras till statskontoret

för att särskilt förvaltas och med rätt för friherre Faltzburgs arvingar att

njuta avkomsten härav.

Sedan tvist uppkommit mellan Kungl. Majit och kronan ä ena sidan

samt å andra sidan åtskilliga av friherre Faltzburgs arvingar rörande

arvingarnas underhålls- och byggnadsskyldighet å Lindhovs kungsgård, därvid

rättegången fullföljdes till högsta domstolen, utlät sig Kungl. Majit i

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 18.

dom dea 7 juni 1930, varigenom arvingarna ålades att inom angivna tider

bota vissa brister å huvudgårdens och torpens byggnader samt utföra vissa

nybyggnader å en del av torpen. Sedermera har den 23 och 24 oktober

1930 husesyn eller besiktning hållits å egendomen, därvid konstaterades, att

av de brister, arvingarne enligt Kungl. Marits dom ålåge att bota, återstode

vissa brister samt att kronan tillhörig åbyggnad påsynats ytterligare brister.

Sagda syn har godkänts av arvingarna.

Alltsedan 1916 hava underhandlingar ägt rum med innehavarna av den

perpetuel^ arrenderätten till Lindhov i syfte att utröna, huruvida skäliga

och för staten antagliga villkor kunde uppnås för förvärvande åt kronan

av den rätt, varmed kungsgården på grund av det perpetuel^ arrendet

innehades. De tidigare sålunda förda förhandlingarna hava ej lett till

resultat. Sedan under 1927 fråga uppkommit örn försäljning av torp från

kungsgården, hava förnyade förhandlingar inletts rörande arrenderättens

avlösning.

Förhandlingarna hava lett till ovan omförmälda avtal mellan domänstyrelsen,

för Kungl. Majit och kronan, å ena, samt friherre Faltzburgs

arvingar, å andra sidan. Enligt avtalet, som träffats under förutsättning

av Kungl. Majits och riksdagens godkännande, avstå arvingarna mot

visst vederlag från och med den 14 mars 1933 för all framtid från den

dem tillkommande perpetuella arrenderätten med vad därtill hörer jämte

rätten till å egendomen uppförda byggnader och andra anläggningar.

Avtalet är närmast avfattat med tanke på tilltänkt försäljning av egendomen

till utomstående men bereder jämväl möjlighet för Kungl. Majit

och kronan att själv övertaga egendomen den 14 mars 1933.

Rörande avtalets ekonomiska innebörd har domänstyrelsen meddelat

följande uppgifter.

Enligt avtalet tillerkännas arvingarna

s/3 av beräknad köpeskilling för Lindhov (267,800 kronor) kronor 178,533i 34

Ä/3 av de i statskontoret innestående ersättningsmedel,

22,887 kronor 81 öre, för från egendomen exproprierad

mark....................................................................................... » 15,258:54

obligationer i statskontoret för Getteröförsäljningen........ » 85,000: —

kronor 278,791: 88.

Härifrån avgå 1/x av det belopp å 31,337 kronor

(20,300 + 8,602 +• 2,435), för vilket arvingarna på grund

av ofullgjord nybyggnads- och reparationsskyldighet enligt

Kungl. Majits dom och beslut vid syn å egendomen

den 23 och 24 oktober 1930 hava att svara .....................» 10,445:8 7

kronor 268,346: 21.

Domänstyrelsen har, med överlämnande av handlingarna i ärendet till

Kungl. Maj:t, i utlåtande den 30 december 1932 föreslagit, att kronan

själv övertoge egendomen den 14 mars 1933, samt hemställt, att Kungl.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 18. 29

Majit måtte föreslå riksdagen dels godkänna förberörda avtal dels och

förordna, att det belopp å 168,087 kronor 67 öre, som kronan, utöver vad

statskontoret har att gälda, enligt avtalet åligger utbetala, skall bestridas

med det belopp å 7,629 kronor 27 öre, som av förut berörda expropriationsmedel

i statskontoret återstår efter utbetalningen av beloppet å 15,258 kronor

54 öre, och därutöver av statens domäners fond. : .

Departementschefen har i ärendet anfört följande.

»Från det allmännas synpunkt synes det mig synnerligen önskvärt, att

det perpetuella arrendeförhållande, som råder beträffande Lindhovs kungsgård,

måtte bliva avvecklat. Härigenom skulle en fråga, som länge

trängt till sin lösning, bliva bragt ur världen. En avlösning av arrenderätten

är av betydelse icke minst ur synpunkten, att kronan härigenom

erhåller möjlighet att tillmötesgå de av vissa torpare under egendomen

gjorda framställningarna örn friköp av sina torp. Jämväl för egendomens

framtida disposition i övrigt är det av vikt, att det ålderdomliga och''ur

jordsynpunkt olämpliga perpetuella arrendeförhållandet snarast avvecklas.

Ett tillfälle härtill erbjuder sig nu genom det avtal, som genom domänstyrelsens

förhandlingar kommit till stånd med friherre Faltzburgs arvingar

och vilket avtal såvitt framgår av handlingarna i ärendet numera helt

biträtts av samtliga arvingar. Lika med de hörda myndigheterna anser

jag avtalet vara av beskaffenhet att böra från statens sida godtagas.

De uppoffringar, staten har att enligt avtalet vidkännas, torde på sätt

domänstyrelsen närmare angivit uppvägas av de ekonomiska och sociala

fördelar, staten vinner genom erhållandet av fri dispositionsrätt till egendomen.

Medan egendomens försäljningsvärde enligt preliminära köpeavtal,

efter avdrag av kostnaderna för ofullgjord byggnadsskyldighet, utgör 236,463

kronor, skulle staten, förutom utlämnande till arvingarna av vad som på

förut angivet sätt i statskontoret innestår, utgiva (168,087:6 7—7,629:2 7 =)

160,458 kronor 40 öre. Detta innebär, att staten efter arrenderättens avlösning

och egendomens eventuella försäljning kan beräknas utgå ur transaktionen

med ett behållet kapital av 76,004 kronor 60 öre. Kronans inkomster

av egendomen hava under de senaste tio åren uppgått till icke fullt

2,000 kronor i medeltal per år.

För giltighet av avtalet erfordras riksdagens godkännande.

Lika med domänstyrelsen anser jag mig böra förorda, att staten själv

övertager egendomen den 14 mars 1933, varefter frågan örn egendomens

framtida disposition bör, efter förnyad mera noggrann utredning, övervägas.

Detta innebär, att jag icke är beredd att nu framlägga något förslag om

försäljningar från egendomen.»

Utskottet bär icke något att erinra mot det framlagda förslaget men

vill framhålla lämpligheten av att staten själv övertager egendomen, särskilt

med hänsyn till att vissa delar av densamma synas vara väl lämpa

UtnkoHet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 18.

de till tomtmark och staten på grund därav framdeles kan bliva i tillfälle

att bereda sig ökad inkomst genom försäljningar av tomter. Utskottet

får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 17 februari 1933.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr t.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1933:70 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avlösning av arrenderätten till Lindhavs kungsgård i Hallands län. a1 i texten